|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 7/2004-2005 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2005-03-10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. Genom förslaget revideras lagstiftningen om den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Framställningen innehåller förslag till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning samt en landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet. Lagstiftningen ersätter bestämmelserna i landskapslagen (1960:23) om arbetsförmedling, landskapslagen (1960:22) om yrkesvägledning och landskapslagen (1972:24) om sysselsättning. Dessutom genomförs vissa tekniska ändringar av landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, landskapslagen (1998:57) om avbytarverksamhet för lantbrukare, landskapslagen (1995:94) om studiestöd, landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån, landskapslagen (1983:57) om studieledighet och tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland.
Reformen genomförs i första hand för att förtydliga lagstiftningen. Genom reformen fullföljer landskapsregeringen samtidigt sin målsättning med en mer modern och ändamålsenlig reglering av arbetsmarknadspolitiken, i linje med den revision som nyligen gjordes av lagstiftningen om arbetslöshetsförmånerna och landskapslagen om sysselsättning. En inte oväsentlig faktor som dessutom har påverkat behovet av en revidering av den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen är tillkomsten av en ny grundlag. I förslaget samlas bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för enskilda på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som lagstiftningen mer fokuserar på den enskildes behov av service samt den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder. Nödvändiga lagstiftningsåtgärder krävs även för att uppdatera landskapslagstiftningen i nivå med den internationella regleringen på området.
Genom förslaget kommer verksamheten huvudsakligen att skötas av en fristående myndighet underställd landskapsregeringen. Myndighetens namn föreslås vara Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Enligt förslaget kommer den nya myndigheten även att sköta ärenden som gäller beviljandet av studiestöd.
Avsikten är att de föreslagna lagarna skall träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.2 Landskapslagen om sysselsättning
1.3 Landskapslagen om arbetsförmedling
1.4 Landskapslagen om yrkesvägledning
1.5 Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
1.6 Landskapslag om studiestöd
2. Landskapsregeringens förslag
2.2 Arbetsmarknadspolitikens mål
3. Arbetslöshetsstatistik i februari 2005.
4.2 Förvaltningsuppgifter överförda på landskapsmyndigheter genom överenskommelseförordning
1. Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
2. Landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
4. Landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare
7. Landskapslag om ändring av landskapsslagen om studiestöd
9. Landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet
10. Landskapslag om ändring av 44 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
L A N D S KA P S L A G om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
L A N D S K A P S L A G om arbetsförmedling av annan än landskapet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om studiestöd
L A N D S K A P S L A G om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 44 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
L a g om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning
Den åländska arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen är uppdelad på en rad olika bestämmelser av vilka kan nämnas landskapslagen (1974:24) om sysselsättning, landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning, landskapslagen (1960:23) om arbetsförmedling, landskapslagen (1960:22) om yrkesvägledning och landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Därtill finns särskilda bestämmelser i överenskommelseförordningen (1977:5) om förvaltningen i lönegarantiärenden i landskapet Åland och i överenskommelseförordningen (1991:70) om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen.
1.2 Landskapslagen om sysselsättning
Landskapslagen om sysselsättning omfattar såväl riktlinjer för landskapets arbetsmarknadspolitik som sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt landskapslagen bör landskapet i syfte att trygga och förbättra utkomstmöjligheterna för landskapets befolkning samt för att upprätthålla en säker ekonomisk tillväxt, främja jämvikten mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft inom olika branscher och områden. Landskapslagen om sysselsättning trädde i kraft den 1 januari 1972.
För en arbetslös person som har fullgjort läroplikten, men som inte fyllt 65 år, och som vid arbetsförmedlingen anmält sig som arbetslös arbetssökande skall enligt lagen ordnas arbete eller möjlighet till utbildning genom arbetsförmedlingens försorg. Om inte detta är möjligt skall personen i fråga beredas arbete genom åtgärder av landskapet eller av den kommun där personen är bosatt. För att en person skall få del av servicen krävs det att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande, vilket inte är fallet om han eller hon ställer sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av erbjudet arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden, eller för deltagande i utbildning som är lämplig för honom eller henne.
I samband med den delreform av arbetsmarknadslagstiftningen som genomfördes då utkomstskyddet sågs över i landskapet år 2003, infördes en bestämmelse i landskapslagen om sysselsättning om att arbetsförmedlingen tillsammans med den arbetslösa arbetssökande skulle utarbeta en handlingsplan för arbetssökande. Genom handlingsplanen stärks de arbetssökandes möjligheter att söka arbete. Planen utgår från den arbetssökandens behov av service. I planen överenskommes om olika servicealternativ och åtgärder som främjar den arbetssökandes placering på den öppna arbetsmarknaden. Planens innehåll och omfattning är beroende av den arbetssökandes situation och servicebehov. Behovet av en handlingsplan hänger även samman med rätten till olika arbetslöshetsförmåner.
En handlingsplan skall göras upp senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader. Utgångspunkten är att handlingsplanen skall göras upp innan en arbetslös arbetssökande sätts in i någon sysselsättningsfrämjande åtgärd. Om den arbetssökande varit arbetslös utan avbrott i minst fem månader, skall planen för arbetssökande vara specificerad. En reviderad specificerad handlingsplan för arbetssökande utarbetas, om en arbetslös arbetssökande är berättigad till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetslöshetsdagpenning under den maximitid som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller på basis av sin arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar.
Utöver kravet att delta i utarbetandet av handlingsplanen för arbetssökande, är en arbetslös arbetssökande enligt landskapslagen om sysselsättning dessutom skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande och annat som överenskommits i handlingsplanen för arbetssökande. Om den arbetssökande försummar att iaktta de skyldigheter han eller hon har enligt lagen kan en ansökan som arbetssökande upphöra att vara i kraft eller så kan han eller hon gå miste om sin rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar.
Enligt landskapslagen om sysselsättning skall arbetsförmedlingen dessutom aktivt erbjuda arbete och utbildning samt tillhandahålla tjänster och åtgärder som ingår i handlingsplanen för arbetssökande samt följa hur planen genomförs och för sin del se till att serviceprocessen framskrider. Syftet med handlingsplanen är att förkorta perioderna av arbetslöshet och att sysselsätta de arbetslösa på den öppna marknaden antingen direkt eller med stöd av utbildning. Serviceprocessen skall inte förlängas om arbete erbjuds på den öppna marknaden eller utbildning som lämpar sig för den arbetslösa arbetssökanden görs tillgänglig.
För det fall att utkomstskydd i form av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd skall utbetalas av landskapets medel hänvisar landskapslagen om sysselsättning till de bestämmelser som finns i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Landskapets utkomstskydd beviljas av arbetskraftskommissionen, vilken verkar i anslutning till Ålands arbetsförmedlingsbyrå.
1.3 Landskapslagen om arbetsförmedling
Landskapslagen om arbetsförmedling trädde i kraft den 1 januari 1961. Syftet med landskapets arbetsförmedling är enligt landskapslagens 1 § att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt och att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden.
Fram till den 1 september 1996 var det endast arbetsförmedlingsmyndigheten, Ålands arbetsförmedlingsbyrå, och under vissa förutsättningar andra av landskapets inrättningar som fick bedriva arbetsförmedling. Föreningar kunde även beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedlingsverksamhet. Efter en ändring av landskapslagen år 1996 utökades möjligheterna att bedriva arbetsförmedling för andra än landskapet. Genom ändringen kan arbetsförmedling endast bedrivas med tillstånd av landskapsregeringen. Tillstånd skall under vissa förutsättningar kunna beviljas såväl enskilda som juridiska personer för högst fem år i sänder. Landskapsregeringen har rätt att göra inspektion samt vid behov återkalla ett tillstånd.
Arbetsförmedlingens uppgift är att effektivt betjäna arbetsmarknaden så att arbetsgivaren får den arbetstagare som är bäst lämpad för arbetsplatsen i fråga och att den arbetssökande får det arbete han bäst förmår utföra. Landskapets arbetsförmedling handhar även andra uppgifter än ren förmedling, bland annat sköter man den förvaltning som hör samman med utkomstskyddet för de arbetssökande som inte kan erbjudas ett arbete eller utbildning.
Landskapets arbetsförmedling skall enligt landskapslagen vara avgiftsfri, såtillvida det inte berör särskilda annonseringskostnader. Privata arbetsförmedlingar tillåts däremot ta ut avgifter.
I landskapet skall även finnas ett nödvändigt antal ombudsmän som är underställda arbetsförmedlingens ledning och tillsyn. För att biträda arbetsförmedlingen skall dessutom en delegation tillsättas. En särskild kommission för avdelningen för förmedling åt sjömän samt andra kommissioner för specialarbetsförmedlingar kan även tillsättas. Några ombudsmän har inte tillsatts under den tid lagen varit i kraft. Däremot har landskapsregeringen för att biträda arbetsförmedlingen tillsatt en delegation samt en kommission för sjömansförmedling.
1.4 Landskapslagen om yrkesvägledning
Den nu gällande lagen om yrkesvägledning är från år 1960. Regleringen är av naturliga skäl till vissa delar föråldrad, bland annat har ändringar skett beträffande organisationen av yrkesvägledningen. Vid lagstiftandet förutsattes till exempel att landskapets yrkesvägledning skulle samordnas med skolväsendets, men på det området finns det i dag speciella studievägledare, vilka arbetar fritt under andra huvudmän (kommun) och under andra regelverk än den av landskapet ordnade yrkesvägledningen. Syftet med vägledningen är att bistå den enskilde vid lösningen av de problem som har samband med hans eller hennes yrkesval och förkovran inom yrket. Hänsyn skall tas till de personliga förutsättningar sökande har samt till de möjligheter olika yrkesområden erbjuder honom eller henne men inte inskränka på var och ens rätt att fritt välja arbetsområde eller levnadsuppgift.
Yrkesvägledningen riktar sig till såväl unga som vuxna. För att förverkliga sitt syfte samarbetar byrån med bland annat Folkpensionsanstalten, samt andra myndigheter på Åland, i riket och övriga norden.
Yrkesvägledningens uppgifter framgår av landskapslagens 2 §. Vid behov kan yrkesvägledningen hänvisa invalid eller annan partiell arbetsför för undersökning och yrkesvägledning till en av landskapsregeringen godkänd anstalt.
Yrkesvägledning kan bedrivas av annan än landskapet. Bedrivs verksamhet mot vederlag krävs landskapsregeringens tillstånd.
De ombudsmän som nämns i gällande landskapslag förekommer inte i dagsläget och behov av några sådana föreligger inte heller.
1.5 Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en blankettlag enligt vilken lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är tillämplig i landskapet. Lagen trädde i kraft den 1 november 2003. Enligt lagen tryggas en i landskapet bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd.
Utgångspunkten med lagstiftningen är att var och en skall garanteras en rätt och möjlighet att vara aktiv genom att förhindra att försörjningen försämras i en social risksituation. Vid arbetslöshet betyder detta en möjlighet att aktivt söka arbete på heltid för att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden. Med begreppet sökande av arbete avses sökande av arbete i vid bemärkelse, det vill säga det innefattar även beredskap att delta i utbildningar och vid behov även beredskap att delta i andra åtgärder som förbättrar anställningsbarheten.
Enligt rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenning antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Blankettlagen omfattar endast grunddagpenningen. Rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga i landskapet, eftersom rättsområdet hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.
Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa omfattar även ett arbetsmarknadsstöd. Arbetsmarknadsstödet är till sitt belopp lika stort som grunddagpenningen. Den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd kan på ansökan beviljas arbetsmarknadsstöd som ersättning för kostnader för mottagande av arbete för att stödja hans eller hennes sysselsättning. Sistnämnda form av arbetsmarknadsstöd kallas enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för resebidrag.
Grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet betalas av landskapets medel samt beviljas och utbetalas av arbetskraftskommissionen som är ansluten till arbetsförmedlingsbyrån.
1.6 Landskapslag om studiestöd
I landskapslagen (1995:94) om studiestöd finns bestämmelser om på vilka grunder landskapsregeringen skall bevilja studiestöd för bedrivande av studier efter avslutad läroplikt. Landskapslagen innehåller förutom vissa inledande allmänna bestämmelser även bestämmelser om studiestödsförmåner, ekonomisk behovsprövning, ansökan, betalning, återkrav och landskapsborgen för studielån. Landskapsregeringen, eller mer exakt studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning, är den myndighet som handhar administrationen av studiestöden. Eftersom det är landskapsregeringen som fattar beslut om studiestöd är det hos högsta förvaltningsdomstolen den sökande skall anföra besvär över ett beslut.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapets lagstiftning om arbetsmarknadspolitiken är i dag spridd på ett flertal lagar, av vilka majoriteten har mer än trettio år på nacken. Uppdelningen av bestämmelserna på flera lagar har baserat sig på att de arbetsmarknadspolitiska metoderna har indelats i arbetsmarknadsservice och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Under alla de år som ovan nämnda landskapslagar varit i kraft har det skett flera sådana förändringar i arbetslivet som har medfört att arbetsmarknadspolitiken har förändrats. Förändringarna av landskapslagstiftningen har dock varit liten. I stället har en större vikt lagts vid utformningen av den sysselsättningsplan landskapsregeringen årligen har fastställt med stöd av landskapslagen om sysselsättning. Frånvaron av tidsenliga lagbestämmelser har gjort lagstiftningen både osammanhängande och svårtolkad. Ett steg i riktning mot en mer modern och ändamålsenlig reglering av arbetsmarknadspolitiken var den revision som nyligen gjordes av lagstiftningen om arbetslöshetsförmånerna och landskapslagen om sysselsättning. En inte oväsentlig faktor som dessutom har påverkat behovet av en modernisering av den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen är tillkomsten av en ny grundlag.
I framställningen ingår förslag till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning och landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet. Lagstiftningen ersätter landskapslagen om sysselsättning, landskapslagen om arbetsförmedling och landskapslagen om yrkesvägledning. Framställningen syftar till att förtydliga lagstiftningen om hur arbetsmarknadspolitiken skall verkställas, både strukturellt och uttrycksmässigt. Begreppsmässigt förändras lagstiftningen så att den når en motsvarande internationell nivå, dock i första hand en terminologi som används i såväl riket som Sverige. En central utgångspunkt för revideringen av den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen har även varit att samla bestämmelserna om individens rättigheter och skyldigheter i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, i synnerhet bestämmelserna om grunderna för dessa. Genom lagstiftningen erhålls dessutom en enhetlighet i fråga om de tjänster som den nya arbetsmarknadsmyndigheten tillhandhåller eller skaffar samt de ekonomiska förmåner som kan erbjudas den enskilde eller arbetsgivaren.
2.2 Arbetsmarknadspolitikens mål
Landskapsregeringens övergripande arbetsmarknadspolitiska mål skall bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet är att:
– effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft,
– främja sysselsättning och kompetensutveckling,
– främja en regionalt balanserad utveckling av arbetsmarknaden,
– verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor,
– motverka diskriminering på arbetsmarknaden,
– underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt
– motverka långa tider utan reguljärt arbete.
För att förverkliga arbetsmarknadspolitiken tillhandahåller landskapet arbetsmarknadsservice. Syftet med arbetsmarknadsservicen är att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad samt för att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden. Med arbetsmarknadsservice avses en helhet av åtgärder som ordnas eller skaffas av arbetsmarknadsmyndigheten. Arbetsmarknadsservicen skall i likhet med dagens system omfatta arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information och särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga.
I lagstiftningen betonas de gemensamma arbetsmarknadspolitiska målen för landskapets arbetsmarknadsservice, arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens centrala position, den enskildes och arbetsgivarens servicebehov som utgångspunkt för ordnande av service samt servicens processliknande karaktär. Genom lagstiftningens struktur försöker landskapsregeringen också tydligare än i dag, i lagstiftningen prioritera den arbetsmarknadsservice som landskapet skall tillhandhålla, på så vis att en placering direkt på den öppna arbetsmarknaden eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning bör prioriteras. Först i sista hand bör sysselsättningen främjas med stödinriktade åtgärder.
Enligt framställningen föreslås att en ny myndighet, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, inrättas. Den nya landskapsmyndigheten blir administrativt underställd landskapsregeringen. Genom förslaget sammanförs och organiseras de nuvarande verksamheterna vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån samt studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning i en enda myndighet som benämns Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Genom förslaget försvinner Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån som självständiga myndigheter. Arbetsförmedlingsbyråns, yrkesvägledningsbyråns och studieserviceenhetens uppgifter kommer genom reformen att flyttas över på arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Juridiskt sett föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndighet utgöra en förvaltningsmyndighet under landskapsregeringen. Den föreslagna landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet kan sägas vara en så kallad förvaltningslag för myndighetens interna förhållanden. Lagen reglerar frågor om myndighetens administration och personal samt andra allmänna bestämmelser av betydelse för det praktiska beslutsfattandet. I övrigt regleras myndighetens verksamhet av annan lagstiftning, i första hand av den föreslagna lagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, men även av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget integreras dessutom studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning i den nya myndigheten, vilket medför att även landskapslagen om studiestöd skall iakttas vid myndighetens behandling av ärenden som gäller beviljandet av studiestöd. Genom att göra studieserviceenheten till en del av den nya myndigheten erhålls positiva synergieffekter förvaltningsmässigt i synnerhet då vissa av de uppgifter som yrkesvägledningsbyrån och studieserviceenheten hanterar tangerar eller rent av går in i varandra. Landskapsregeringen anser det även vara ändamålsenligt att flytta ner beviljandet av studiestöd från regeringsnivån. Genom förslaget beaktas även det behov av en organisationsöversyn som landskapsrevisorerna framför i sin berättelse för år 2002. Landskapsregeringens styrning av studiestödsverksamheten kommer i fortsättningen att i huvudsak ske genom lag och förordning samt genom den målstyrning som årligen fastställs kompletterad med landskapsbudgeten.
En av avsikterna med den nya lagstiftningen, och då i synnerhet den organisatoriska förändringen, är att åstadkomma en bättre långsiktig planering och styrning av arbetsmarknadspolitiken, men även samtidigt få en ökad effektivitet i förvaltningen genom klarare rollfördelning mellan politik och förvaltning. I praktiken innebär den att landskapsregeringen strävar till att minska detaljstyrningen av förvaltningen för att i stället lägga betoningen på att definiera klara mål för myndighetens arbete, medan myndigheten själv får större frihet att besluta om hur målen skall uppnås. Till den del lagstiftningen berör den enskildes rättigheter blir dock lagstiftningen genom reformen mer detaljreglerad.
Trots en utökad självstyrelse för den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kommer relativt små förändringar att ske inom ekonomiförvaltningen i förhållande till hur verksamheten sköts i dag vid Ålands arbetsförmedling, yrkesvägledningen och studieserviceenheten. Landskapsregeringen anser det inte i rådande ekonomiska läge varar ändamålsenligt att bygga upp en separat ekonomiadministration för verksamheten i detta skede, utan anser att de resurser som finns tillgängliga i stället måste inriktas på produktiv arbetsmarknadsservice och studieservice. Enligt förslaget kommer landskapsregeringen att kunna utfärda närmare bestämmelser om myndighetens ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen handhar skötseln av dessa uppgifter. Finansavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning föreslås således sköta en stor del av finansadministrationen så som hittills. Förvaltningen av vissa ärenden som prövas enligt bestämmelserna i tjänstekollektivavtalen och som kräver särskilda specialkunskaper, så som ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg, kommer även fortsättningsvis att skötas av finansavdelningen.
För ledning av verksamheten finns en myndighetschef som utses av landskapsregeringen. Myndighetschefen har ansvar för den direkta verksamheten och driften av verksamheten.
Enligt förslaget skall myndigheten i huvudsak självständigt besluta om organisationen av sin verksamhet. Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall det enligt lagförslaget finnas en myndighetschef samt en till myndigheten anknuten arbetskraftskommission. Myndigheten skall dessutom biträdas av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Den närmare regleringen av arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens organisation föreslås intagen i myndighetens reglemente. Avsikten med en så minimal reglering av organisationen som möjligt i lag är att inom myndigheten själv skapa en mer tidsenlig och flexibel förvaltningsstruktur som tillgodoser dagens och kommande behov och verklighet. Genom förslaget vill landskapsregeringen åstadkomma ett regelverk där myndigheten får rätt att besluta om frågor som hör till dess interna förvaltning utan ingripanden från landskapsregeringen. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ges därför befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad för att handha de uppgifter som för övrigt är ganska detaljreglerad i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och landskapslagen om studiestöd. Under beredningen av lagen har olika förslag till intern organisation diskuterats. Ett av de förslag som diskuterats kan enklast beskrivas med följande skiss.
Utöver de lagförslag som ingår i denna framställning förutsätter reformens förverkligande även ändringar av 12 § 1 punkten och 13 § i landskapsförordningen (2003:61) om landskapsregeringens allmänna förvaltning, 3 § i landskapsförordningen (2003:63) om de tjänster som finns inom utbildnings- och kulturavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning, 4 § i landskapsförordningen (2003:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa och landskapsförordningen (1995:98) om studiestöd.
2.4.1 Något om EG-rätten och nordisk reglering
Genom förslaget beaktas den EG-rättsliga regleringen om fri rörlighet för arbetstagare mellan medlemsstaterna som följer av artikel 39 och 40 i Romfördraget (konsoliderad version av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2002/C 325/33)). Av betydelse är här rådets förordning (68/1612/EEG) om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I förslaget beaktas även den nordiska överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad (FördrS 40/1983). Rättsakterna innebär att en person har rätt att ta arbete i ett annat land utan att det krävs ett särskilt tillstånd för det. Beträffande medborgare i länder som inte omfattas av de ovan nämnda överenskommelserna baserar sig deras arbete på Åland på utlänningslagen (FFS 301/2004) och de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna. I fråga om medborgare från de nya EU-länderna Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien måste dock särskilda övergångsbestämmelser enligt lagen om förutsättningarna för förvärvsarbete för medborgare i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien (FFS 309/2004) iakttas.
I mars 2000 antog stats- och regeringscheferna inom EU den så kallade Lissabonstrategin med det långsiktiga målet att, genom nära samverkan mellan ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik, stärka unionens konkurrenskraft och stimulera till arbete och hållbar tillväxt. Vid mötet i Lissabon enades man om att unionen år 2010 skulle vara världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. EU:s sysselsättningsstrategi och dess riktlinjer och rekommendationer är ett nyckelinstrument för att uppnå de högt uppställda ambitionerna från Lissabon. Sysselsättningsstrategin är fördragsfäst, men bygger på mellanstatligt samarbete utan bindande lagstiftning. Europeiska unionens råd beslutar om gemensamma riktlinjer för sysselsättningspolitiken, som står i överensstämmelse de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Huvudansvaret för sysselsättningspolitiken och dess utformning ligger hos medlemsstaterna, men sysselsättningsstrategin och dess riktlinjer och rekommendationer skall beaktas i genomförandet av den nationella sysselsättningspolitiken.
EU:s sysselsättningsriktlinjer gäller för åren 2003-2006, men i princip ända fram till och med år 2010, och innefattar tre övergripande mål samt tio specifika riktlinjer. De tre övergripande målen är full sysselsättning, att förbättra kvaliteten och produktiviteten i arbetet samt stärka den sociala sammanhållningen och integrationen. De tio specifika riktlinjerna är; aktiva och förebyggande arbetsmarknadsåtgärder, skapa nya arbetstillfällen och företagaranda, hantera förändringar samt främja anpassbarhet och rörlighet på arbetsmarknaden, främja utveckling av humankapitalet och det livslånga lärandet, öka utbudet av arbetskraft och främja ett aktivt åldrande, jämställdhet, främja integrering av mindre gynnande personer på arbetsmarknaden och motverka diskriminering av dem, incitament som gör arbete till ett attraktivt alternativ, omvandla odeklarerat arbete till reguljär sysselsättning och ta itu med regionala skillnader i sysselsättning. Sysselsättningsriktlinjerna finns i sin helhet beskrivna i rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2003/578/EG).
Enligt avdelning VIII om sysselsättning i Romfördraget skall medlemsstaterna varje år inkomma med handlingsplaner för sysselsättning mot bakgrund av Europeiska unionens sysselsättningsriktlinjer (artikel 128). Enligt framställningen skall landskapsregeringen årligen anta en verksamhetsplan med den närmare inriktningen på arbetsmarknadspolitiken. Den föreslagna verksamhetsplanen motsvarar den sysselsättningsplan som landskapsregeringen hittills årligen har uppgjort med stöd av landskapslagen om sysselsättning. I verksamhetsplanen ingår element som berörs i den nationella handlingsplanen för sysselsättning.
2.4.2 ILO konventioner och den reviderade Europeiska sociala stadgan
Förslaget beaktar även den av Internationella arbetstagarorganisationen (ILO) antagna konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation (FördrS 70/1990) samt den reviderade Europeiska sociala stadgan (FördrS 80/2002). Enligt ILO:s konvention nr 88 förbinder sig varje medlem av Internationella arbetstagarorganisationen att upprätthålla och övervaka en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Den offentliga arbetsförmedlingens huvuduppgift skall vara att åstadkomma bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en integrerande del av en nationell plan för att uppnå och vidmakthålla full sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna. I fråga om personer med nedsatt arbetsförmåga förutsätter konventionen att åtgärder vidtas för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose denna grupp av arbetssökande.
I enlighet med den reviderade Europeiska sociala stadgan utfäster sig de fördragsslutande parterna att tillhandahålla en avgiftsfri arbetsförmedling för alla arbetstagare samt främja eller tillhandahålla lämplig yrkesvägledning, yrkesutbildning och rehabilitering (artikel 1). Enligt artikel 1.3 och 9 skall såväl arbetsförmedling som yrkesvägledning vara avgiftsfri. I syfte att säkerställa ett effektivt utövande av funktionshindrade personers rätt till yrkesutbildning och social integrering utfäster sig de fördragsslutande parterna att vidta tillräckliga åtgärder för att bereda funktionshindrade vägledning, undervisning och yrkesutbildning, att uppmuntra arbetsgivare att anställa och i sin tjänst behålla funktionshindrade samt tillhandhålla och inrätta skyddat arbete anpassat till graden av funktionshinder (artikel 15).
I förslaget har även ILO:s konvention nr 179 och rekommendation nr 186 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän samt konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer och den tillhörande rekommendationen nr 188 beaktats.
Konventionen nr 179 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän innehåller bestämmelser om ordnande av behöriga och avgiftsfria rekryterings- och arbetsförmedlingsservice för sjömän samt om uppföljning av nivån på rekryterings‑ och arbetsförmedlingsservicen. Den rekommendation som kompletterar konventionen innehåller mer detaljerade bestämmelser om ordnande av jämte innehållet i rekryterings‑ och arbetsförmedlingsservice samt om det internationella samarbetet.
Syftet med ILO:s konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer samt den tillhörande rekommendationen nr 188 är att privata arbetsförmedlingsbyråers verksamhet skall tillåtas samt samtidigt att de arbetstagare som anlitar deras service skall skyddas. Den rekommendation som kompletterar konventionen innehåller mer detaljerade bestämmelser om dessa frågor. De särskilda begränsningar som gällde privata arbetsförmedlingar slopades på Åland år 1996 i samband med en ändring av landskapslagen om arbetsförmedling.
3. Arbetslöshetsstatistik i februari 2005
Enligt uppgifter från Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) var den öppna arbetslöshetsgraden i februari 2,6 procent. Jämfört med februari 2004 har arbetslöshetsgraden sjunkit med mindre än 0,05 procentenheter. Arbetslösheten för män var i februari 3,4 procent och den har ökat med 0,5 procentenheter jämfört med februari 2004. För kvinnor var arbetslösheten i februari 1,9 procent vilket är en minskning med 0,5 procentenheter jämfört med februari 2004. Den totala arbetslöshetsgraden, som inkluderar personer i sysselsättningsåtgärder, var i februari 2,9 procent. För män var den totala arbetslösheten 3,8 procent och för kvinnor 2,1 procent. Det totala antalet arbetslösa var 395 personer, vilket är 11 personer färre än i februari 2004. Jämfört med januari är det en minskning med 36 personer, vilket dock är helt i enlighet med den säsongsvariation som finns i arbetslöshetssiffrorna. Av de arbetslösa var 37 personer placerade genom åtgärder. Antalet lediga platser var i februari 408 stycken, vilket är en minskning från februari 2004 med 37 platser. Jämfört med januari är det en ökning med 151 platser. Ökningen är dock mindre än vad den normala säsongsvariationen skulle innebära, med andra ord är trenden för de lediga platserna fortfarande på neråtgående. Antalet arbetslösa personer yngre än 25 år var i februari 60 personer (4,4 procent), vilket är en minskning med 11 personer jämfört med februari 2004. Antalet arbetslösa äldre än 54 år var i februari 76 personer (3,2 procent), en ökning med 16 personer jämfört med februari 2004. Antalet långtidsarbetslösa var i februari 79 personer. Jämfört med februari 2004 är detta en ökning med 19 personer.
Källa: Statistikmeddelande från ÅSUB, Arbetsmarknad 2005:03, 07.03.2005.
Landskapet har enligt 18 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda samt disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Till landskapets lagstiftningsbehörighet hör dessutom enligt 18 § 13, 14, 22 och 23 punkterna i självstyrelselagen med vissa undantag rättsområdena socialvård, undervisning, näringsverksamhet samt främjande av sysselsättning. I förslaget ingående bestämmelser som avser straff hör enligt 18 § 25 och 26 punkterna i självstyrelselagen till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Bestämmelserna om rättskipning är enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur, men har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagstiftningen. Riket har enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsrätt med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunens anställda. Enligt 29 § 1 mom. 6 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsavtal och samarbete inom företag, med undantag av läroavtal enligt 18 § 14 punkten i självstyrelselagen.
Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Av central betydelse i sammanhanget är här de bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna som finns i grundlagens 2 kapitel. I grundlagens 18 § finns bestämmelser om näringsfrihet och rätten till arbete. Enligt bestämmelsens 2 mom. skall det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Enligt 19 § i grundlagen, som reglerar rätten till social trygghet, skall var och en genom lag få sin grundläggande försörjning vid arbetslöshet tryggad. I lagförslaget ingår även bestämmelser om personuppgifter. Personuppgifter omfattas av grundlagens 10 §, enligt vilken var och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter skall utfärdas genom lag.
I framställningen har särskilt beaktats att grundlagens krav på författningsnivå uppfylls. I lagtexterna har avsikten dessutom varit att eftersträva en klarhet och exakthet för att tillgodose grundlagens grundläggande fri- och rättigheter. För att uppnå målen enligt 21 § i självstyrelselagen och 80 § i grundlagen har lagstiftningen i förhållande till dagens bestämmelser förstärkts med bland annat bestämmelser om villkoren för att komma i åtnjutande av arbetsmarknadsservice och förutsättningar för erhållande av olika stöd. I dag har större delen av regelverket kring sistnämnda ärenden varit koncentrerad till den sysselsättningsplan som utfärdats med stöd av landskapslagen om sysselsättning. I förslaget har dessutom antalet bestämmelser med bemyndigande att utfärda landskapsförordningar begränsats, samtidigt som regelverket kring de bemyndiganden som finns med i förslaget preciserats för att motsvara grundlagens krav på exakthet och noggrann avgränsning. För att garantera rättsskyddet och en god förvaltning enligt 21 § i grundlagen har lagstiftningen även förstärkts med grundläggande bestämmelser om administrationen.
Landskapsregeringens uppfattning är att förslaget motsvarar kraven i grundlagen och inte inkräktar på de grundläggande fri- och rättigheterna så att förslaget skulle strida mot 27 § 1 punkten i självstyrelselagen.
4.2 Förvaltningsuppgifter överförda på landskapsmyndigheter genom överenskommelseförordning
I sammanhanget kan även nämnas de uppgifter Ålands arbetsförmedlingsbyrå skall sköta med stöd av överenskommelseförordningen om förvaltningen av lönegarantiärenden i landskapet Åland och överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen.
Enligt överenskommelseförordningen om förvaltningen av lönegarantiärenden i landskapet Åland skulle arbetsförmedlingsbyrån handha de uppgifter som ankom på en arbetskraftsbyrå enligt den gamla lagen och förordningen om lönegaranti (FFS 649 och 883/1973). Den praktiska konsekvensen av förordningen var att Ålands arbetsförmedlingsbyrå beredde ärenden som gällde ersättningar på grund av lönegarantilagstiftningen. Efter att ärendet hade beretts skulle ärendet enligt lagstiftningen överföras till arbetskraftsdistriktsbyrån i Åbo, där det avgjordes och eventuella ersättningar utbetalades av arbetskraftsdistriktsbyrån. Från och med den 1 januari 1999 har lagstiftningen om lönegaranti från år 1973 ersatts med en ny lönegarantilag och -förordning (FFS 866 och 868/1998). Genom lagändringen har Ålands arbetsförmedlingsbyrå varken någon uppgift eller befogenhet i lönegarantiärenden enligt den nya finländska lagstiftningen. Landskapsregeringen avser att påbörja en utredning för att klarlägga om behov finns för att förnya den föråldrade överenskommelseförordningen eller om förordningen kan sägas upp.
Genom överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen skulle Ålands arbetsförmedlingsbyrå sköta de uppgifter som enligt den gamla utlänningslagen och utlänningsförordningen (FFS 378 och 449/1991) ankom på arbetskraftsbyråerna. Förordningen tillkom i samband med utlänningslagstiftningens ikraftträdelse. Den praktiska konsekvensen av förordningen var att Ålands arbetsförmedlingsbyrå hade rätt att i vissa fall förlänga giltigheten av arbetstillstånd för utländsk medborgare som hade uppehållstillstånd i landet. Dessutom skulle arbetsförmedlingsbyrån avge utlåtanden till polismyndigheten i ärenden som rörde förlängning av både arbets- och uppehållstillstånd.
En ny utlänningslag (FFS 301/2004) trädde i kraft den 1 maj 2004, samtidigt som lagen en lag om förutsättningarna för förvärvsarbete för medborgare i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien (FFS 309/2004). Förändringen av utlänningslagstiftningen medförde att en ny överenskommelseförordning började utarbetas. Enligt det förslag till ny överenskommelseförordning, som är under beredning skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten sköta de uppgifter som arbetskraftsbyråerna har enligt den nya utlänningslagstiftningen, vilket bland annat innebär att arbetsmarknadsförutsättningarna för ett uppehållstillstånd för arbetstagare skall prövas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Enligt förslaget skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kunna fatta ett positivt avgörande, om det inte inom rimlig tid finns lämplig arbetskraft att tillgå på arbetsmarknaden och sysselsättningen av en person som lämpar sig för arbetet inte hindras på grund av det positiva beslutet. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall dessutom säkerställa att ett uppehållstillstånd för arbetstagare inte beviljas en person som saknar den särskilda behörighet eller det godkända hälsotillstånd som eventuellt krävs för arbetet samt att förvärvsarbetet tryggar utlänningens utkomst. En förutsättning för arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens positiva avgörande är också att de skyldigheter som i lag anges för arbetsgivaren uppfylls. Sedan bedöms de förutsättningar som hänför sig till allmän ordning och säkerhet, och tillstånd beviljas av Utlänningsverket när det är fråga om ett första uppehållstillstånd och av polisinrättningen i häradet när det är fråga om ett fortsatt tillstånd. I fråga om medborgare från Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien skulle beslut om fortsatt tillstånd fattas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Bestämmelserna om inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är att hänföra till rikets behörighet. Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall rikets arbetskraftsbyråer och arbetskraftskommissioner ge arbetslöshetskassorna ett bindande utlåtande om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av inkomstrelaterad dagpenning. Det utlåtande som Ålands arbetsförmedlingsbyrå i dag ger arbetslöshetskassorna är formellt inte bindande. Landskapsregeringen överväger därför att utreda möjligheten att genom en överenskommelseförordning göra de arbetskraftspolitiska utlåtandena från arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bindande för arbetslöshetskassorna i fråga om beslut om den inkomstrelaterade dagpenningen.
Förslaget innebär en omorganisering av den verksamhet som arbetsförmedlingen, yrkesvägledningen och studieserviceenheten hittills har haft hand om. Förslaget avser att vara kostnadsneutralt i förhållande till dagsläget. De förändringar som förslaget medför kommer att beaktas i förslaget till landskapsbudgeten för år 2006.
Personalen vid arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån och studieserviceenheten överförs när lagen träder i kraft till arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Genom förslaget försvinner byråchefstjänsten för arbetsförmedlingen, byråföreståndartjänsten för yrkesvägledningen och tjänsten som enhetschef vid studieserviceenheten. Byråchefstjänsten för arbetsförmedlingen ersätts med myndighetschefstjänsten vid den nya myndigheten, medan tjänsterna som byråföreståndare för yrkesvägledningen och enhetschef för studieserviceenheten föreslås bli ersatta med två tjänster vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön. Genom den föreslagna landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kompletteras jämställdhetslagstiftningen med en uttrycklig bestämmelse i lagens 2 § om att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor. Genom den valda skrivningen vill landskapsregeringen betona den centrala ställning arbetsmarknadsförvaltningen har vid främjandet av jämställdheten på arbetsmarknaden. År 2001 hade landskapet Åland en befolkning på totalt 26 008 personer, varav 13 208 var kvinnor och 12 800 män. År 2001 fanns totalt 16 623 personer som var i åldern 16-64 år, varav 8 221 var kvinnor och 8 402 män. Av sistnämnda grupp bestod arbetskraften av 13 331 personer, varav 6 572 var kvinnor och 6 759 män. Antalet sysselsatta var 13 068, varav 6 462 var kvinnor och 6 606 män. Antalet arbetslösa vid samma tidpunkt och för samma åldersgrupp var 263 personer, varav 110 var kvinnor och 153 män. Utanför arbetskraften fanns totalt 3 292 personer, varav 1 649 var kvinnor och 1 643 män (Källa: Statistisk årsbok för Åland 2004).
Ålands lagting antog den 29 september 2000 en lagstiftning om arbetsmarknadspolitisk verksamhet (framst nr 5/1999-2000). Efter sedvanlig lagstiftningskontroll fann republikens president den 19 januari 2001 att lagförslaget i sin helhet skulle förordnas att förfalla. Huvudorsaken till att lagförslaget förordnades att förfalla vara att lagstiftningen innehöll ett flertal bemyndiganden att utfärda landskapsförordningar i sådana frågor som enligt den nya grundlagen skall regleras i lag. Högsta domstolen konstaterade i sitt utlåtande (OH 2000/116) till presidenten den 12 januari 2001 att stadgandet i 80 § i grundlagen bör beaktas vid tillämpningen av 21 § i självstyrelselagen. Enligt 80 § i grundlagen skall bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag utfärdas genom lag. I den ändring av självstyrelselagen (2004/11) som trädde i kraft den 1 juni 2004 gjordes ett förtydligande i självstyrelselagens 21 § om att det ”genom landskapslag skall utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag”.
Ålands landskapsstyrelse tillsatte den 7 november 2002 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett förslag till ny arbetsmarknadslagstiftning. Arbetsgruppens första etapp bestod i att utarbeta ett förslag till lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. Ett delbetänkande ”Utkomstskydd för arbetslösa i form av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd” överlämnades till landskapsstyrelsen den 19 mars 2003. Delbetänkandet resulterade i en ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa, som trädde i kraft den 1 november 2003. Arbetsgruppen fortsatte därefter med andra etappen av sitt uppdrag, som bestod i att ta fram ett förslag till ny lagstiftning om en ny gemensam arbetsmarknadsmyndighet samt ett regelverk för den service som myndigheten skulle erbjuda. I slutskedet av arbetsgruppens beredning anslöts även studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning till den föreslagna nya myndigheten, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Ett slutbetänkande ”Ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning” överlämnades till landskapsregeringen den 11 oktober 2004.
Sistnämnda betänkande har varit på remiss till Kommunförbundet på Åland, Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Jomala kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun, Vårdö kommun, Ålands arbetsförmedlingsbyrå, Ålands yrkesvägledningsbyrå, Ungdomsrådet, Arbetsmarknadsrådet, Ålands högskola, Ålands folkhögskola, Ålands handelsläroverk, Ålands Hotell- och restaurangskola, Ålands lyceum, Ålands Musikinstitut, Ålands naturbruksskola, Ålands sjömansskola, Ålands vårdinstitut, Ålands yrkesskola, Ålands läroavtalscenter, Jämställdhetsdelegationen, Ålands statistik- och utredningsbyrå, Ålands hälso- och sjukvård, Ålands polismyndighet, Akava-Åland r.f., FFC:s lokalorganisation på Åland r.f., FOA-Å r.f., Finlands Sjömansunions Ålandsavdelning r.f., Tjänstemannaorganisationerna på Åland, TCÅ r.f., Tehy, Ålands arbetsgivareförening, Ålands kommunala avtalsdelegation, Ålands skeppsbefäl r.f., Ålands företagareförening, Ålands handelskammare, Ålands handikappförbund r.f., Ålands redarförening r.f. Även landskapsregerings allmänna förvaltnings finansavdelning, kansliavdelning, näringsavdelning, social- och miljöavdelning, utbildnings- och kulturavdelning och trafikavdelningen har hörts i ärendet.
1. Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Inledande bestämmelse Av 1 § framgår att lagen innehåller bestämmelser om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i landskapet. Av paragrafen framgår även syftet med den service som erbjuds enligt lagen, det vill säga att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett arbete.
2 § Arbetsmarknadspolitiken I paragrafen anges huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Förslaget följer i stora drag den målsättning som finns för arbetsmarknadspolitiken i landskapsregeringens sysselsättningsplan.
Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen skall det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras arbete. Såväl den föreslagna paragrafen som efterföljande bestämmelser i lagen är utformade på ett sådant sätt att de skall tillgodose den förpliktelse som grundlagen uppställer på det allmänna. I förslaget finns ingen uttrycklig bestämmelse intagen om att landskapet genom sin arbetsmarknadspolitik skall verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Utgående från de skrivningar som ingår i motiven till 15 § i regeringsformen som motsvarar 18 § i grundlagen (se RP 309/1993 rd, s. 71-73, GrUB 25/1994 rd, s. 10) tillgodoser texten om främjandet av sysselsättningen och formuleringarna i övrigt i lagförslaget att det allmänna även skall trygga rätten till arbete för var och en. Främjandet av sysselsättningen innebär för det allmänna att uppnå en så hög sysselsättning som möjligt. Grundlagsutskottet har till och med betonat att förpliktelsen i bestämmelsen förutsätter ett brett samarbete mellan statsmaktens alla organ för att den skall kunna förverkligas. Men även ett samarbete med näringslivet är viktigt. Grundlagsutskottet understryker beträffande skyldigheten i 18 § 2 mom. att alla tillförsäkras rätt till arbete att det allmänna aktivt bör gå in för att förhindra att det uppstår en grupp av permanent arbetslösa. Grundlagen tar enligt dess motiv inte i sig ställning till vilka metoder man skall använda för att främja sysselsättningen.
Trots att det inte uttryckligen nämns i paragrafen bör landskapet i sin arbetsmarknadspolitik även ta hänsyn till miljön, vilket i och för sig redan följer av den miljölagstiftning lagtinget antagit.
3 § Sysselsättningsmål Paragrafens 1 mom. har sin motsvarighet i 1 § och 2 § 1 mom. i landskapslagen om sysselsättning. Enligt bestämmelsen är målet att uppnå en så hög och jämn sysselsättning som möjligt. Nämnas kan att i januari 2002 var sysselsättningsgraden, det vill säga andelen personer i arbete av hela befolkningen i åldern 16-64 år, på Åland 78,1 procent och i januari 2003 78,6 procent, vilket ur ett europeiskt perspektiv är mycket högt. Åland har även internationellt förbundit att uppnå en så hög och jämn sysselsättning som möjligt. Enligt artikel 127 i Romfördraget (konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2002/C 325/01)) skall gemenskapen bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras åtgärder. Enligt artikel 1.1 i den reviderade Europeiska sociala stadgan (Fördrs 80/2002) åtar sig parterna för att trygga den enskildes rätt till arbete att betrakta det som en av sina viktigaste målsättningar och förpliktelser att uppnå och bibehålla en så hög och jämn sysselsättningsnivå som möjligt med tanke på att uppnå full sysselsättning.
Landskapet bör enligt 2 § 1 mom. i landskapslagen om sysselsättning genom allmänna ekonomisk-politiska åtgärder sträva till att påverka efterfrågan arbetskraft. I syfte att ytterligare förstärka och framhäva betydelsen av en samordning mellan olika politikområden med tanke på en förbättrad åtgärdsarsenal som inverkar på sysselsättningen föreslås att även de näringspolitiska och utbildningspolitiska åtgärderna uttryckligen anges i bestämmelsen.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar i sak 2 § 2 och 3 mom. i landskapslagen om sysselsättning, men har moderniserats något.
Enligt paragrafens 4 mom. skall landskapsregeringen årligen anta en verksamhetsplan med den närmare inriktningen på arbetsmarknadspolitiken. Den föreslagna verksamhetsplanen motsvarar den sysselsättningsplan som landskapsregeringen hittills årligen uppgjort. Verksamhetsplanen torde även ha betydelse i större europeiskt sammanhang. Europeiska unionens ekonomiskapolitiska samarbete har successivt stärkts. Enligt avdelning VIII om sysselsättning i Romfördraget (kompletterad genom Amsterdamfördraget) skall medlemsstaterna varje år inkomma med handlingsplaner för sysselsättning mot bakgrund av Europeiska unionens sysselsättningsriktlinjer (artikel 128). Dessa riktlinjer skall stämma överens med Europeiska unionens allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (artikel 99.2). Europeiska unionens råd antog den 22 juli 2003 riktlinjer för sysselsättningen för år 2003. Riktlinjerna innefattar tre övergripande mål. De tre övergripande målen är full sysselsättning, att förbättra kvaliteten och produktiviteten i arbetet samt ökad social sammanhållning och en arbetsmarknad öppen för alla. Huvudansvaret för sysselsättningspolitiken och dess utformning ligger hos medlemsstaterna, men sysselsättningsriktlinjerna och målsättningarna skall beaktas vid genomförandet av den nationella sysselsättningspolitiken.
4 § Arbetsmarknadsservice Enligt 1 mom. tillhandahåller landskapet arbetsmarknadsservice för att förverkliga arbetsmarknadspolitiken och för att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad. En organiserad och effektiv arbetsmarknad förutsätter bland annat att balansen mellan efterfrågan och utbudet på arbetskraft på arbetsmarknaden upprätthålls (jfr 3 § 2 mom.). Skyldigheten att tillhandahålla eller åtminstone främja den i paragrafen angivna servicen följer även av de internationella regleringar som landskapet förbundit sig att följa. Syftet med arbetsmarknadsservicen överensstämmer i stort med det syfte som idag anges i landskapslagen om arbetsförmedling, det vill säga att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad samt för att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden.
I paragrafens 2 mom. definieras arbetsmarknadsservice. Med arbetsmarknadsservice avses en helhet av åtgärder som ordnas eller skaffas av arbetsmarknadsmyndigheten. Arbetsmarknadsservicen skall i likhet med dagens system omfatta arbetsförmedling och sysselsättningsfrämjande utbildning. Arbetsmarknadsservicen skall även innefatta vägledning, information och särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga. Arbetsmarknadsservicen avser primärt att främja sysselsättningen direkt på den öppna arbetsmarknaden eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning. Först i andra hand skall sysselsättningen främjas med stödinriktade åtgärder.
De förmåner som regleras i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa har nära anknytning till arbetsmarknadsservicen, varför en hänvisning förslås intagen i paragrafens 3 mom.
5 § Centrala mål för arbetsmarknadsservicen När arbetsmarknadsservice tillhandahålls skall den utformas så att den stärker den enskildes möjligheter att få eller behålla ett bestående arbete på den öppna arbetsmarknaden som så nära som möjligt ansluter till hans eller hennes förutsättningar och önskemål. En annan viktig funktion arbetsmarknadsservicen har är att hjälpa arbetsgivare att finna lämpliga arbetssökande till lediga platser. Med enskild avses i lagförslaget inte bara sådana personer som är utan arbete, utan även personer som önskar arbetsbyte och av den orsaken kontaktar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Då ett arbete erbjuds skall givetvis, så långt det är möjligt, den sökandes förutsättningar beaktas.
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet. En av utgångspunkterna är att individen själv engagerar sig för att skaffa utkomst. Rätten att fritt välja arbete (se 18 § i grundlagen) hänför sig också till bestämmelserna om jämställdhet och förbudet mot diskriminering (se 6 § i grundlagen). Rättigheterna begränsas dock såsom påpekas i motiven till grundlagen av vissa realiteter såsom tillgången på arbetsplatser, den enskildes utbildning, erfarenhet och skicklighet, men även av så kallade juridiska begränsningar. Ett exempel på sistnämnda begränsning är utlänningslagstiftningens krav på uppehållstillstånd för arbetstagare.
När arbetsmarknadsservice tillhandahålls skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten även beakta de arbetsmarknadspolitiska mål som årligen fastställs i verksamhetsplanen av landskapsregeringen. Genom planen ses de arbetsmarknadspolitiska prioriteringarna över årligen inom ramen för de centrala målen för arbetsmarknadsservicen.
6 § Investeringars betydelse för sysselsättningen Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak de bestämmelser som finns i 5 och 6 §§ i landskapslagen om sysselsättning. Inom parentes kan här nämnas att landskapet årligen i en bilaga till landskapsbudgeten upptar en förteckning över landskapets och kommunernas byggnadsprojekt, projekt som är av betydelse för paragrafen i fråga.
Bestämmelsen i 5 § 2 mom. i landskapslagen om sysselsättning om att offentligt finansierade arbeten om möjligt skall tidsbestämmas så, att årliga växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas föreslås inte medtagen i den nu föreslagna paragrafen. Bestämmelsen har tillämpats obetydligt i praktiken, mycket beroende på att utjämningsförfarandet snarare försvagat sysselsättningen än förbättrat den. Om bestämmelsen hade tillämpats fullt ut skulle en del av den potentiella efterfrågan på arbetskraft inte ha förverkligats, eftersom sommarsäsongens investeringar måste anpassas till vintersäsongens investeringar. Det väsentliga i sammanhanget är trots allt att sysselsättningsåtgärder de facto vidtas och inte på vilken årstid sysselsättandet inriktas.
Bestämmelsen om att landskapet, kommunerna och kommunalförbunden i sin verksamhet skall beakta sysselsättningsaspekter vid investeringar är inte uttömmande. Grundlagens 18 § 2 mom. som reglerar främjande av sysselsättning och rätt till arbete, är enligt sin ordalydelse förpliktande för det allmänna, det vill säga landskapet och kommunerna. Landskapet, kommunerna och kommunalförbunden skall således även i sin övriga verksamhet beakta sysselsättningsaspekterna och främja tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna.
7 § Förvaltningen Landskapsregeringen och den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås i framtiden handha förvaltningen av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, det vill säga allt det som regleras av den föreslagna lagen. Generellt gäller att om inget föreskrivs särskilt är det landskapsregeringen som ansvarar för övervakningen.
2 kap. Definitioner
8 § Arbetslös arbetssökande Begreppet arbetslös arbetssökande är ett centralt begrepp i den föreslagna lagen och har särskild betydelse i fråga om de mer individuella tjänsterna, bland i fråga om de stödinriktade åtgärderna. Definitionen har med utgångspunkt från 8 § i landskapslagen om sysselsättning (se 2003/72) anpassats till motsvarande definition i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och 1 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskraftsservice (FFS 1295/2002).
Med arbetslös arbetssökande avses enligt 1 mom. en person som har fullgjort läroplikten och som är arbetsför, står till arbetsmarknadens förfogande och är arbetslös. Läroplikten inträder enligt 21 § i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland det år då barnet fyllt sju år eller för vissa handikappade barn det år det fyller sex år. Läroplikten upphör efter att barnet genomgått grundskola, dock senast efter tio år alternativt elva år. Den övre åldersgränsen för landskapets åtgärder är enligt 8 § i landskapslagen om sysselsättning satt vid den tidpunkt då personen har fyllt 65 år. Landskapsregeringen föreslår en teknisk justering av den övre åldersgränsen så att den förenhetligas med bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget skulle en person betraktas som arbetslös arbetssökande ända till utgången av den kalendermånad då den arbetssökande fyller 65 år. Åldersgränsen 65 år följer åldersgränsen för ålderdomspensionen som ingår i folkpensionen enligt 20 § i folkpensionslagen (FFS 347/1956). Genom den reform av såväl den offentliga som den privata arbetspensionslagstiftningen som nu pågår föreslås ingen ändring av åldersgränsen för åldersdomspension, fastän åldersgränsen i arbetspensionssystemet blir flexibel, 62-68 år (se RP 46/2004 och RP 242/2002, FFS 639/2003).
I paragrafens 2 mom. beskrivs vad som avses med ordet arbetsför. Någon definition av begreppet arbetsför finns inte i gällande lagstiftning. Begreppet kommer dock i den föreslagna lagen att ha betydelse vid rätten att erhålla sysselsättningsstöd, men även då det fråga är om den enskildes rätt till en handlingsplan för arbetssökande. I enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall en person alltid betraktas som arbetsför, om han eller hon inte konstaterats vara arbetsoförmögen i förmånssystemen. En person konstateras vara arbetsoförmögen, om han eller hon får en i lag föreskriven förmån på grund av sin fullständiga arbetsoförmåga, till exempel dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) eller invalidpension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpenionslagen (FFS 347/1956).
Till skillnad från författningarna om förmånssystemen skall som arbetsföra även kunna betraktas mottagare av invaliditetsförmåner eller personer som konstaterats arbetsoförmögen på det sätt som beskrivs ovan. Arbetsförheten bedöms enligt prövning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Bedömningen grundar sig på om man inom gränserna för den arbetssökandes faktiska arbetsförmåga på ett resultatrikt sätt kan främja hans eller hennes tillträde till den fria arbetsmarknaden. Sålunda kan till exempel sysselsättningen av en person som lämnat sin invalidpension vilande i dessa fall främjas med hjälp av sysselsättningsstöd. Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens bedömning har betydelse endast om den tillhandahåller arbetsmarknadsservice. Bedömningen påverkar inte personens rättigheter att få övriga förmåner.
Som arbetsoförmögen betraktas dock inte personer som får pension med stöd av 22 § 2 mom. i folkpensionslagen eller den som på grundval av arbetsoförmåga får pension enligt lagstiftningen i någon annan stat. I nämnda paragraf i folkpensionslagen bestäms om arbetsoförmögenhet i fråga om varaktigt blinda, personer som är oförmögna att röra sig och andra som till följd av sjukdom, lyte eller kroppsskada varaktigt är i sådant tillstånd av hjälplöshet att de inte kan komma till rätta utan någon annans hjälp.
Bestämmelser om att stå till arbetsmarknadens förfogande finns i 8 § 2 mom. i landskapslagen om sysselsättning. Enligt det föreslagna 3 och 4 mom. förenhetligas definitionen med bestämmelserna om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner i 2 kap. 3 och 8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som är gällande i landskapet med stöd av en blankettlag. Vid tolkningen av studier på heltid i 3 mom. 4 punkten får ledning även hämtas ifrån 2 kap. 6 och 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt det åländska undantaget i 8 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Slutligen föreslås att det i paragrafens 4 mom. intas en definition av begreppet arbetslös. Som arbetslös betraktas enligt förslaget en person som inte har ett offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande eller som inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. Som arbetslös avses även den som trots att han eller hon har ett anställningsförhållande, är permitterad på heltid eller hans eller hennes ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar. En motsvarande bestämmelse finns inte i gällande lagstiftning, men förslaget motsvarar tillämpningspraxis.
9 § Personer med nedsatt arbetsförmåga Genom lagförslaget kommer arbetsmarknadsservice för personer med nedsatt arbetsförmåga att lyftas fram i lagtexten på ett annat sätt än tidigare. Behov finns därför för en definitionsbestämmelse av begreppet nedsatt arbetsförmåga. Bland annat finns centrala bestämmelser för olika stödformer för personer med nedsatt arbetsförmåga i lagens 7 kapitlet.
En person anses enligt förslaget ha nedsatt arbetsförmåga om hans eller hennes arbetsförmåga, på grund av en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning, förorsakar men för personens möjligheter att få ett lämpligt arbete, behålla ett arbete eller att avancera i ett arbete. Skadan, sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste vara konstaterad på ett behörigt sätt, vanligtvis i form av ett läkarintyg. Som beteckning på dessa personer bör inte beteckningen handikappad användas, i och med att dessa endast utgör en del av de personer som är tänkta att ingå i den specialservice som lagen kommer att erbjuda denna persongrupp. Ordet handikappad används dessutom för att beteckna den nackdel som en funktionsnedsättning, såväl psykisk som fysisk, innebär för individen i hans sociala roll (jfr exempelvis [landskapsstyrelsens] målprogram jämte handlingsplan för handikappolitiken i landskapet Åland från år 1997). I stället föreslås att begreppet personer med nedsatt arbetsförmåga används.
Skyldigheten att tillhandahålla eller åtminstone främja särskild service för de i paragrafen angivna personerna följer av de internationella regleringar som landskapet förbundit sig att följa. Enligt ILO:s konvention nr 88 skall åtgärder vidtas för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av arbetssökande, till exempel partiellt arbetsföra (artikel 7b).
3 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsservicen
10 § Servicens prioritetsordning Enligt framställningen är det primära målet då man strävar efter en hög och jämn sysselsättning att medborgarna på eget initiativ eller med hjälp av arbetsmarknadsservice skall placeras i arbete. Den föreslagna paragrafen anger en viktig princip då arbetsmarknadsservicen träder in i sysselsättningsarbetet. Målsättningen bör vara att med olika insatser inom landskapets arbetsmarknadsservice sysselsätta arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden antingen direkt eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning. Först i andra hand skall sysselsättningen främjas med hjälp av sysselsättningsstöd enligt 9-14 kap. En motsvarande bestämmelse kan skönjas i 3 § 1 och 2 mom. i landskapslagen om sysselsättning. Genom den föreslagna paragrafen har dock bestämmelsens uttryckssätt förändrats och moderniserats samt bestämmelsen preciserats inte minst genom den uttryckligt angivna prioritetsordningen.
11 § Opartiskt bemötande För att skapa ett gott arbetsklimat inom arbetsmarknadsservicen, aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer förutsätts att de som kommer i åtnjutande av servicen bemöts på ett opartiskt sätt. Paragrafen kan anses ge uttryck för landskapets skyldighet att förebygga och förhindra diskriminering vid de landskapsmyndigheter som erbjuder arbetsmarknadsservice.
12 § Arbetstvister Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens objektivitet och opartiskhet enligt 11 § påverkar även myndighetens agerande vid arbetstvister. En arbetstvist får inte påverka arbetsmarknadsservicen. Med arbetstvist avses strejk, lockout och blockad, men även andra tänkbara meningsskiljaktigheter på arbetsplatsen. Till sistnämnda grupp kan till exempel tvister om tillämpliga arbetsvillkor eller omständigheter som hänför sig till arbetsskyddet hänföras. Arbetsgivarens uppenbara och konstaterade försummelse påverkar även rätten att få arbetsmarknadsservice. Bestämmelser om detta finns i lagens 25 §.
Informationen i fråga om arbetstvister vänder sig till den som söker service från arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Eftersom information om arbetstvister inte kan ges till exempel när arbetsgivaren och arbetssökande har direkt kontakt med varandra, begränsas myndighetens informationsplikt till att gälla personlig service. En arbetslös skall senast i samband med arbetserbjudande informeras om sin möjlighet att vägra ta emot ett arbete som berörs av arbetstvisten, utan att gå miste om sin rätt till arbetslöshetsförmån. Detta följer av 2 kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som är tillämplig i landskapet med stöd av en blankettlag.
13 § Avgifter Förslaget följer i stort gällande lag. Enligt landskapslagen om arbetsförmedling kan landskapets arbetsförmedling inte ta ut avgifter, såtillvida det inte berör särskilda annonseringskostnader beträffande arbetsgivare (4 §). De begränsningar som en gång föranledde annonseringsbestämmelsen finns idag inte kvar och kan utgå. För privata arbetsförmedlingar inom landskapet är det däremot idag möjligt att ta ut avgifter. I och med att den offentliga är avgiftsfri ansågs konkurrensen med denna säkerställa att oskäliga avgifter inte skulle tas ut beträffande förmedling av arbete i privat regi. Enligt den föreslagna 5 § i landskapslagen om arbetsförmedling av annan än landskapet föreslås förbud mot avgifter i fråga arbetsförmedling av sjömän.
Enligt 1 § 3 mom. i landskapslagen om yrkesvägledning är yrkesvägledningen avgiftsfri. Någon förändring föreslås inte heller i fråga om vägledningen.
I förslaget är utgångspunkten den att all arbetsmarknadsservice som landskapet tillhandahåller skall vara avgiftsfri. Kravet på avgiftsfrihet för viss typ av arbetsmarknadsservice följer även av de internationella konventioner som lagtinget givit sitt bifall till att även skall gälla inom landskapets behörighet. Enligt artikel 1.3 och artikel 9 i den reviderade Europeiska social stadgan (ÅFS 2003:14) skall såväl arbetsförmedling som yrkesvägledning vara avgiftsfri. Även ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation artikel 1.1 (ÅFS 1991:6) föreskriver att offentlig arbetsförmedling skall vara avgiftsfri.
Det skall dock vara möjligt för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att ta ut avgifter för sådan service som inte förbjuden enligt internationell rätt. Om inte annat följer av lag så är det landskapsregeringen som fattar beslut om de avgifter som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan uppbära. Vid beslutsprocessen skall landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet iakttas.
Enligt ILO:s konvention nr 179 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän artikel 4.1 skall inga avgifter eller pålagor för rekrytering eller för att skaffa anställning för sjömän kunna uppbäras, vare sig direkt eller indirekt, helt eller delvis. Konventionen ersätter ILO:s konvention nr 9 om arbetsförmedling av sjömän från år 1920 (FördrS 15/1922). Finland har ratificerat konventionen den 25 maj 1999. Landskapsregeringen anser det ändamålsenligt att beakta konventionen redan i detta lagförslag och föreslår därför att en bestämmelse om avgiftsförbud för arbetsförmedling av sjömän intas i paragrafens 2 mom. I lagtexten används ordet sjömän. Med sjöman avses enligt konventionens artikel 1.1 och förslaget varje person som uppfyller villkoren för att anställas eller sysselsättas/bli anställd eller anlitad i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg, dock inte statsfartyg som används för militära eller ickekommersiella ändamål. Den föreslagna bestämmelsen skall således tillämpas på såväl manskap som befäl. En motsvarande bestämmelse föreslås intagen i 5 § i landskapslagen om arbetsförmedling av annan än landskapet.
4 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsmarknadsservicen
14 § Hur arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens tjänster tillhandahålls Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens huvuduppgift enligt föreslagna lagen är att medverka till att arbetsmarknaden fungerar effektivt genom att sökande får arbete och lediga jobb snabbt kan bli tillsatta. För att åstadkomma en sådan effektiv service som möjligt har myndigheten tillgång till en rad insatser så att alla arbetssökande så fort som möjligt hittar rätt arbete. Utbygganden av de elektroniska kundtjänsterna ger myndigheten möjlighet att i större utsträckning anpassa insatserna till de arbetssökandes och arbetsgivarnas behov. Det innebär att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i större utsträckning kan inrikta sig på att stödja sökande som behöver mer kvalificerade väglednings- och rådgivningstjänster.
Enligt paragrafens 1 mom. erbjuder arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten sina tjänster inom arbetsmarknadsservicen i form av självbetjäning och personlig service. En sökande av arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens tjänster skall själv kunna ta del av den informationstjänst som myndigheten tillhandahåller. Information om arbetsmarknaden förmedlas både genom informationsmaterial och elektronisk service som lämpar sig för att användas av den sökande själv och i form av personlig rådgivning. På samma sätt som arbetsförmedlingen i dag skall även arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten stödja enskilda att söka arbete på egen hand, ge vägledning för att underlätta en placering i arbete (se 7 kap.) samt via Internet och andra elektroniska tjänster erbjuda service som enskilda kan använda själva. Arbetsgivarna kan erbjudas personlig rådgivning vid rekrytering av arbetskraft och förmedling av arbetskraft samt möjlighet att skaffa arbetskraft också med hjälp av service som de kan använda på egen hand och med hjälp av elektronisk kommunikation. En självbetjäningstjänst som erbjuds enskilda är exempelvis den sökning av uppgifter om arbetsplatser som finns tillgänglig på arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens hemsida på Internet, i dagsläget på adressen www.arbete.aland.fi. Till hands för den sökande finns även de självbetjäningsterminaler som finns tillgängliga vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. För arbetsgivarna kan en registrering av en egen arbetssökarpresentation via den elektroniska nättjänsten möjliggöras. För den som registrerar sig som arbetssökande enligt 17 § utarbetas även en handlingsplan enligt 6 kapitlet, i vilken man kommer överens om användningen av service som han eller hon kan använda på egen hand. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 8 b § i landskapslagen om sysselsättning.
Om den service som den enskilde kan använda på egen hand inte leder till att han eller hon finner något arbete eller utbildning, erbjuder arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten en mer specificerad och personlig vägledning och information. Denna personliga service utgörs bland annat av personliga arbets- och utbildningserbjudanden, rådgivning och handledning när en person söker sig till utbildning, kartläggning av kompetensen hos den sökande och utarbetande av en handlingsplan för arbetssökande.
I arbetsgivarens självbetjäning ingår bland annat att själv kunna leta efter arbetssökande bland de presentationer av arbetssökande som finns tillgängliga hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Avsikten är även att arbetsgivaren på egen hand skall kunna göra en anmälan om lediga arbetsplatser via en elektronisk kontakt med myndigheten. Till arbetsgivaren erbjuds personlig service i form av bland annat rådgivning gällande tillgången på och anskaffning av arbetskraft samt sökning och presentation av arbetssökande.
Enligt paragrafens 2 mom. föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vid behov även på annat sätt tillhandahålla tjänster som kompletterar självbetjäningen och den personliga servicen. Förändringarna på arbetsmarknaden och kundernas föränderliga behov förutsätter att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten är smidig och kan reagera snabbt när det gäller att utveckla och tillhandahålla tjänster. Tjänsterna kan bestå av såväl egenproducerade tjänster som köpta tjänster. Tjänsterna kan bland annat gälla olika projektinriktade åtgärder såsom rekryteringskampanjer. Exempel på dessa är projekten "Arbeta och bo på Åland", vuxenprojektet "Min erfarenhet en resurs", ungdomsprojektet "Framtidsverkstaden". Vid köp av tjänster skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kunna köpa tjänster och ordna service tillsammans med andra aktörer. Genom köp av tjänster inom områden där det är ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart kan resurser frigöras från arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens kundbetjäning så att myndigheten kan koncentrera sig på mer personalintensiva områden där enskilda är i behov av personlig service.
15 § Behovet av service Enligt paragrafen skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillsammans med den som söker arbetsmarknadsservice utreda behovet av service, så att den service som tillhandahålls på bästa sätt tryggar tillgången på arbetskraft och främjar placeringen av den som är arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden. Någon motsvarande bestämmelse finns varken i landskapslagen om sysselsättning eller i landskapslagen om arbetsförmedling, men förslaget överensstämmer till stor del med den praxis som har utvecklats under åren.
Arbetsmarknaden förändras ständigt, vilket innebär att etablerade yrkesstrukturer bryts och bestående karriärer blir instabila. På Åland berördes vi liksom Finland i övrigt av den ekonomiska depressionen under 1990-talet. Från att år 1989 ha haft en total arbetslöshet på 0,9 procent steg arbetslösheten på Åland under en följd av år för att år 1994 nå sin toppnotering på 9 procent. En stor påverkan på dessa arbetslöshetssiffror hade självfallet en konkurs inom sjöfartsnäringen. Åren därefter sjönk arbetslösheten successivt. År 2003 låg den totala arbetslöshetsgraden på 2,2 procent. Faktorer som även påverkar arbetsmarknaden är att kraven på yrkesskicklighet och kunnande i arbetslivet ständigt förändras. Problemen och servicebehovet för den som söker arbetsmarknadsservice har också förändrats. Inom arbetsförmedlingen och yrkesvägsledningen har det samtidigt blivit allt viktigare att finna sådana kanaler och tjänster för enskilda som främjar deras möjligheter att få arbete samt att hjälpa dem uppfatta sina kompetens- och utvecklingsbehov. Gentemot arbetsgivarna gäller det bland annat att skapa individuellt skräddarsydd service för anskaffning av arbetskraft. Här gäller det även att kunna erbjuda sådan yrkesutbildning som passar arbetslivets och företagens behov. Inom all serviceverksamhet är det allt viktigare att kundernas, i fråga om arbetsmarknadsservicen de enskildas och arbetsgivarnas, förväntningar på servicen beaktas. Genom att bedöma behovet av arbetsmarknadsservice får man information om hur kundernas behov inriktas på olika former av service. Med hjälp av denna information är det sedan lättare att fördela de resurser som finns tillgängliga. För att de tjänster som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandahåller enligt lagen även skall leda till önskat resultat är det viktigt att den enskilde och arbetsgivaren deltar i definitionen av sitt behov av service.
Behovet av service utreds tillsammans med den som söker arbetsmarknadsservicen. Efter bedömningen kommer man överens om den service som skall tillhandahållas.
För den som registrerat sig som arbetssökande enligt 17 § finns däremot bestämmelser om bedömning av servicebehovet i 8b § i landskapslagen om sysselsättning vid upprättandet av en handlingsplan för arbetssökande. En motsvarande bestämmelse föreslås intagen i den föreslagna lagens 29 §. Här bedöms servicebehovet i samband med en intervju med den arbetssökande. Uppgifterna om servicebehovet förs sedan in i handlingsplanen.
16 § Servicen steg för steg I paragrafen beskrivs hur arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall prioritera den arbetsmarknadsservice man tillhandahåller, på så vis att en placering på den öppna arbetsmarknaden bör prioriteras framom stödinriktade åtgärder. Bestämmelsen ger uttryck för de principer som redan i dag kommer till uttryck i den sysselsättningsplan som har utfärdats med stöd av landskapslagen om sysselsättning.
Enligt 1 mom. skall den sökande i första hand erbjudas möjlighet att själv använda servicen med hjälp av självbetjäning eller information. Är det inte ändamålsenligt att använda servicen på detta sätt skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten stödja den sökande med mer kvalificerade serviceinsatser. Bestämmelsen vänder sig till såväl enskilda som arbetsgivare.
Om den sökande är en arbetslös arbetssökande som inte har kunnat sysselsättas med den självbetjäning, information eller serviceinsats som beskrivs i 1 mom. kan han eller hon stödas med hjälp av sysselsättningsstöd enligt 8-14 kapitlet. I paragrafens 2 mom. anges även prioteringsordningen vid sysselsättning med hjälp av sysselsättningsstöd, enligt vilken ungdomar som inte har fyllt 25 år, arbetssökande som varit långvarigt arbetslösa och personer med nedsatt arbetsförmåga skall ha högsta prioritet. Närmare bestämmelser om vem som anses vara långvarigt arbetslös finns i 40 § 2 mom., medan en definition av begreppet nedsatt arbetsförmåga finns i 9 §.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande om att vid behov kunna utfärda en landskapsförordning med närmare bestämmelser om serviceprocessen enligt 1 mom. intaget. Landskapsregeringen bedömer att lagens reglering av denna process sammantaget är så pass detaljerad i fråga om individens grundläggande rättigheter och skyldigheter att fullmaktsbestämmelsen inte på denna grund skall kunna anses stå i strid mot vare sig 21 § i självstyrelselagen eller 80 § i grundlagen.
17 § Registrering som arbetssökande Enligt paragrafen kan den som söker arbete och personligen begär det registreras som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Utgångspunkten med den föreslagna lagstiftningen är att inget krav på registrering skall ställas för att komma i åtnjutande av arbetsmarknadsservice. Landskapets arbetsmarknadsservice skall i princip vara öppen för alla att ta del av, oavsett ålder eller om man är arbetslös eller inte. Men i lagen finns dock bestämmelser där det förutsätts att man registrerar sig som arbetssökande, vilket är fallet då man vill ha personlig arbetsmarknadsservice exempelvis vid uppgörandet av handlingsplan för arbetssökande enligt 6 kapitlet eller för att kunna lyfta sysselsättningsstöd.
I och med att kravet på registrering som arbetssökande införs inom vissa specifika områden i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreslås samtidigt en ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, så att en registrering som arbetslös arbetssökande framdeles skall utgöra en förutsättning för att komma i åtnjutande av utkomstskydd under arbetslöshetstiden.
För att registrera sig som arbetssökande förutsätter den föreslagna bestämmelsen inte ett personligt besök hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Paragrafen öppnar även möjligheter för att på andra sätt registrera sig som arbetssökande, om förfaringssättet godkänns av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Ett sätt är via elektronisk kommunikation, där en ständig utveckling pågår. För att de förmåner som hänför sig till arbetslösheten skall bli anhängiga förutsätts dock i praktiken än så länge en personlig kontakt med arbetsförmedlingen. En registrering som arbetssökande kan som beskrivits ovan vara förenad med betydande rättsverkningar för den enskilde. I samband med en registrering är det därför av betydelse att den arbetssökande lämnar sådana uppgifter om sig själv som behövs för tillhandahållandet av service och beviljande av förmåner. I synnerhet i fråga om arbetslösa kan uppgifterna ofta vara känsliga uppgifter om hans eller hennes situation, hälsotillstånd och ekonomiska ställning. I 17 och 18 §§ intas därför bestämmelser om registrering som arbetssökande och om dess rättsverkningar. Vid registreringsförfarandet torde vissa personuppgifter även behöva registreras, varvid bestämmelserna i den föreslagna landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning även skall iakttas.
Enligt paragrafens 2 mom. skulle ett permitteringsmeddelande medföra att man automatiskt skulle betraktas som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Krav på meddelande om permittering finns i bland annat 5 kap. 4 § 3 mom. i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001), 31 § 2 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003) som genom en blankettlag (2004:24) blir tillämplig i landskapet och den genom framst. 6/2003-2004 föreslagna ändringen av 9 kap. i tjänstemannalagen för landskapet Åland (se 44 §) samt 39 § i statstjänstemannalagen (FFS 750/1994), 6b § i kyrkolagen (FFS 1054/1993). Enligt dessa bestämmelser skall arbetsgivaren underrätta arbetsmarknadsmyndigheterna om permitteringen, förutsatt att permitteringen gäller minst tio arbetstagare/tjänstemän. Sistnämnda gräns på tio arbetstagare/tjänstemän gäller inte för den föreslagna ändringen av landskapets tjänstemannalag. Här krävs redan om endast en tjänsteman permitteras att permitteringen skall delges arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Syftet med underrättelsen enligt ovan nämnda lagar är att myndigheten redan på förhand skall ha möjlighet att förbereda sig på omfattande permitteringar samt planera vilka utbildnings- eller andra åtgärder som skall vidtas med tanke på permitteringarna. Om arbetsgivaren omfattas av motsvarande skyldighet enligt någon annan lag, behöver underrättelsen till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten dock inte göras.
I paragrafens 3 mom. betonas den allmänna principen om en öppen arbetsmarknadsservice.
Enligt 4 mom. skall en person som registreras hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten informeras om detta. Redan kravet på god registersed i 15a § i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet får anses innehålla en informationsplikt, så att den registrerade informeras om den behandling av hans eller hennes personuppgifter som vidtas. Mer detaljerade bestämmelser om den registeransvariges skyldighet att lämna information till den registrerade finns, förutom i den förslagna 20 §, även i den föreslagna landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen (framst. 8/2003-2004) och dess 4 kapitel.
18 § Arbetsansökans giltighetstid Tidpunkten när en arbetsansökan träder i kraft i 1 mom. är i sak överensstämmande med 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Något allmänt krav på att en arbetsansökan måste registreras för att träda i kraft uppställs inte i paragrafen. Däremot kan såsom påpekats ovan särskilda bestämmelser i lagen kräva att en registrering måste göras innan man kommer åtnjutande av någon särskild arbetsmarknadsåtgärd.
I paragrafens 2 mom. ingår bestämmelser om när en arbetsansökan upphör att vara i kraft. Bestämmelsen är i sak överensstämmande med 6 § 2 mom. i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En likvärdig bestämmelse finns i 3 kap. 6 § i rikslagen om offentlig arbetskraftsservice. Med undantag av de situationer då den arbetssökande själv meddelar att ansökan skall upphöra att vara i kraft, skall den arbetssökande alltid i förväg informeras av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om att en försummelse leder till att en ansökan upphör.
Enligt paragrafens 2 mom. 2 punkt upphör en arbetsansökan att vara i kraft om den inte förnyas på det sätt som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kräver och inom den utsatta tiden. Den arbetssökande skall förnya sin ansökan personligen, per post, per telefon eller elektroniskt. I praktiken krävs det dock att den arbetslösa arbetssökande förnyar sin ansökan personligen. Ett personligt besök kan kombineras med ett krav på att den arbetslösa arbetssökanden deltar i en intervju. Datumet för förlängning kan i förväg slås fast till ett visst datum eller så kan arbetsförmedlingen skicka ut en särskild kallelse.
När en ansökan görs skall den arbetslösa arbetssökanden lämna i ansökan (se 17 § 1 mom. tredje meningen) behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga. Om arbetssökanden inte har skriftliga eller andra tillförlitliga källor om till exempel sin utbildning och sin arbetshistoria får han eller hon en viss tid på sig att komplettera uppgifterna. Enligt 2 mom. 3 punkten upphör ansökan att gälla, om arbetssökanden inte inom föreskriven tid lämnar in de uppgifter som är viktiga för tillhandhållandet av sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Hänvisningen i 2 mom. 4 punkten till 30 § 2 mom. syftar på de uppgifter eller utredningar som arbetsförmedlingen kan kräva att den arbetslösa arbetssökanden skall lägga fram i anslutning till en specificerad handlingsplan. Med åtgärder som syftar till att utreda arbetsförmågan eller arbetskonditionen i 2 mom. punkt 5 avses undersökningar som klarlägger hälsotillståndet och konsultering av sakkunniga i anslutning till detta.
I paragrafens 3 mom. intas bestämmelser om hur en ansökan som upphört att gälla skall kunna träda i kraft på nytt. Enligt huvudregeln börjar precis som enligt gällande praxis en ansökan att gälla på nytt när en ny arbetsansökan enligt paragrafens 1 mom. görs. Om en ansökan har upphört på grund av 2 mom. 5 punkten måste den enskilde gå med på att hans eller hennes arbetsförmåga och arbetskondition utreds innan ansökan kan börja gälla på nytt.
19 § Registrering av utländsk arbetssökande Bestämmelsen överensstämmer till stor del med 3 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskraftsservice, dock med vissa språkliga justeringar samt en del ändringar som gäller avtalens bindande effekt i landskapet. Utlänningslagstiftningen är enligt 27 § 26 punkten i självstyrelselagen rikets behörighet, medan lagstiftningsbehörigheten i fråga om främjande av sysselsättningen är landskapets.
Eftersom utlänningslagstiftningen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, är den i 1 mom. nämnda prövningen beroende av den överenskommelseförordning (1991:70) som finns på området. Avsikten är att denna förordning skall uppdateras så att den överensstämmer med den nya utlänningslagen (FFS 301/2004), som trädde i kraft den 1 maj 2004. I 2 mom. används termen "någon annan motsvarande myndighet" för att inte hamna i konflikt med behörighetsfördelningen. Avsikten är dock att den föreslagna arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten genom en ny överenskommelseförordning skulle överta den roll arbetsförmedlingsbyrån har enligt gällande överenskommelseförordning.
I bestämmelsen har den nya utlänningslagen samt de ändringar som vidtagits i 3 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskraftsservice genom FFS 306/2004 beaktats.
20 § Information till arbetssökande Ett viktig led i reformen av arbetsmarknadslagstiftningen är att göra i synnerhet arbetslösa arbetssökandes rättigheter och skyldigheter mera överskådliga. Arbetslöshet innebär i princip ett arbetssökande på heltid. Arbetssökande på heltid förutsätter att den arbetssökande oavbrutet och aktivt söker lämpligt arbete och lämplig utbildning och utvecklar sina egna sysselsättningsförutsättningar. Men ett arbetssökande på heltid förutsätter dessutom att den arbetssökande får tillräcklig information om den service som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan erbjuda honom eller henne. Den reglering som finns om information till arbetssökande i gällande landskapslagstiftning om sysselsättning och arbetsförmedling är mycket allmänt hållen, såsom i exempelvis 5 § i landskapslagen om arbetsförmedling. Den information som numera allt ges grundar sig därför på den praxis som utvecklats under åren. Det föreslås därför att en bestämmelse om information till arbetssökande tas in i lagen. Den föreslagna bestämmelsen skall omfatta samtliga arbetssökande som har införts i arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens register, men däremot inte personer som utan att registrera sig som arbetssökande utnyttjar arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens tjänster.
Eftersom en majoritet av de personer som anmäler sig som arbetssökande personligen besöker arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, skall informationen ges redan i samband därmed antingen skriftligt eller muntligt. Utvecklingen med elektronisk kommunikation går dock snabbt framåt, vilket medför att kontakterna med myndigheten genom personliga besök inom en nära framtid kommer att förändras. Om informationen om de olika tjänster myndigheten kan erbjuda samt arbetssökandens rättigheter och skyldigheter inte kan ges i samband med registreringen, kan den ges senare till exempel vid en separat informationsträff. Informationen skall under alla omständigheter ges omedelbart.
Avsikten med denna information är att redan före den första intervjun för arbetssökande och uppgörandet av en handlingsplan för arbetssökande (se 6 kap.) få en klar uppfattning om vikten av att söka arbete på eget initiativ och information om sådana tjänster som kan vara till hjälp vid sökandet efter arbete. Förutom information om omständigheter som hänför sig till arbetssökandet och om andra tjänster och åtgärder som syftar till att främja hans eller hennes sysselsättning, skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten enligt 2 mom. dessutom informera den som har registrerats som arbetslös arbetssökande om de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till erhållandet av arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd samt om hur arbetsansökan hålls i kraft och påföljderna vid en försummelse av sistnämnda skyldighet.
21 § Krav på aktivitet hos arbetslösa arbetssökande Som berörts ovan är avsikten med framställningen att i lag ta in de viktigaste rättigheterna och skyldigheterna för de arbetssökande. I fråga om arbetslöshet kan även sägas att arbetslöshet i princip, när den betraktas som ett förhållande mellan individen och landskapet, innebär ett arbetssökande på heltid. Ett arbetssökande på heltid förutsätter således att den arbetssökande oavbrutet och aktivt söker lämpligt arbete och lämplig utbildning och utvecklar sina egna sysselsättningsförutsättningar.
Genom bestämmelsen införs en lagstadgad allmän skyldighet för en arbetslös arbetssökande att aktivt söka efter arbete eller utbildning samt att vid behov söka sig till och delta i service och åtgärder som främjar hans eller hennes möjligheter att finna ett arbete. Det är dock viktigt att påpeka att bestämmelsen är en regel som beskriver syftet, och en förmån, service eller åtgärd kan inte enbart förvägras med stöd av den. En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i 1 kap. 3 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som är tillämplig i landskapet med stöd av en blankettlag (2003:71).
22 § Arbetsgivarens anmälan om lediga arbetsplatser I paragrafen finns bestämmelser om vad som skall iakttas ifall en arbetsgivare anmäler en ledig arbetsplats till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den praxis som redan tillämpas vid en platsanmälan till arbetsförmedlingen. Landskapsregeringen anser det inte vara ändamålsenligt att införa ett krav på arbetsgivaren att anmäla en ledig plats till arbetsmarknadsmyndigheten, vilket är fallet i såväl riket som Sverige. I Sverige kan till och med den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla en plats dömas till böter. Landskapsregeringen anser att dagens praxis med ett frivilligt anmälningssystem har fungerat bra och har inte funnit godtagbara skäl för att införa en anmälningsplikt.
I praktiken fungerar systemet så att de lediga arbetsplatser som anmäls till arbetsförmedlingen förs in i ett datasystem med uppgifter om lediga arbetsplatser. Avsikten med systemet är att öka informationsförmedlingen på arbetsmarknaden och underlätta ordnandet av arbetsmarknadsservice. Uppgifter om arbetsplatser kan sedan av den sökande själv till stor del fås fram på dator enligt yrke eller yrkesgrupp. Tillgång till datasystemet finns såväl vid stationära terminaler vid kontoret på Ålandsvägen, men även på arbetsförmedlingens hemsida. Avsikten med att flytta mer av tyngdpunkten i arbetsmarknadsmyndighetens serviceverksamhet till användning av ett självbetjänande datasystem är att desto större personalresurser kan frigöras för en mera individuell kundservice. Upprätthållandet av datasystemet främjar att arbetstagarna och arbetsgivare som behöver arbetskraft möts på eget initiativ och arbetstagarna sysselsätts.
För att systemet skall fungera på ett tillfredställande sätt förutsätts dock att arbetsgivaren meddelar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten när en ledig plats som anmälts till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har blivit tillsatt eller av annan anledning inte längre är aktuell.
Enligt paragrafens 2 mom. skall en arbetsgivare kunna nekas arbetsmarknadsservice i situationer där arbetsgivarens platsanmälan strider mot det i lag föreskrivna kravet för opartisk bemötande, arbetsuppgifterna strider mot lag eller anställning av de personer som söks strider mot lag och arbetsgivaren inte på uppmaning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rättar sin platsanmälan. I praktiken bryter sådana platsanmälningar mot det diskrimineringsförbud eller det krav på opartiskt behandlande som föreskrivs i 2 kap. 2 § 4 mom. i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) eller det förbud mot diskriminerande annonsering som föreskrivs i 14 § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (FFS 609/1986) jämte blankettlag (1989:27) om jämställdhet eller i dem söks minderåriga för arbetsuppgifter där det strider mot lagen om unga arbetstagare att anställa dem. Bestämmelser om arbetsgivarens begränsade rätt att få arbetsförmedlingstjänster på den grunden att arbetsgivarens verksamhet i övrigt inte är godtagbar föreslås intagen i lagens 25 §.
5 kap. Arbetsförmedling
23 § Arbetsförmedlingens allmänna innehåll Syftet med arbetsförmedlingen är att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt så att arbetsgivaren får den arbetstagare som för den utbjudna arbetsplatsen är lämpligast och bäst, och den arbetssökande det arbete han eller hon bäst förmår utföra. Med arbetssökande avses i lagförslaget inte bara sådana personer som är utan arbete, utan även personer som önskar arbetsbyte och av den orsaken anmäler sig som sökande. Då ett arbete erbjuds skall givetvis, så långt det är möjligt, den sökandens personliga förutsättningar beaktas.
Även de behov som föranleds av arbetskraftens rörlighet över gränserna mellan olika länder skall beaktas vid förmedling av arbeten. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 2 mom. Avsikten är att den nya myndigheten kommer att utveckla och intensifiera det arbete nuvarande arbetsförmedlingsbyrå har inom det europeiska samarbetet framförallt med tanke på EU-utvidgningen. Detta möjliggörs genom en vid arbetsförmedlingsbyrån utbildad Euresrådgivare, som genom framställningen överförs till den nya myndigheten. Eures (European Employment Services) är ett gemensamt forum för Europeiska kommissionen, offentliga arbetsförmedlingar i EES-länderna och Schweiz samt andra lokala och regionala organ, som berörs av sysselsättningsfrågor. Lagstiftningsbehörigheten i fråga om utlänningslagstiftningen är rikets. Landskapet har dock sedan drygt tio år tillbaka handlagt vissa utlänningsärenden med stöd av en överenskommelseförordning. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bör därför erbjuda rådgivning och information om bland annat de tillstånd som krävs för att utlänningar skall få arbete.
I samband med att den gamla utlänningslagen (FFS 378/1991) trädde i kraft den 1 mars 1991 utfärdades även en överenskommelseförordning (1991/70) om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt utlänningslagen. Enligt gamla utlänningslagen skulle arbetskraftsbyråerna avge utlåtanden till polismyndigheten i ärenden som rörde förlängning av både arbets- och uppehållstillstånd. I överenskommelseförordningen påfördes Ålands arbetsförmedlingsbyrå de uppgifter som enligt utlänningslagen och utlänningsförordningen ankom på arbetskraftsbyråerna. Eftersom den närmaste arbetskraftsbyrån låg i riket skulle utlänningar som vistades i landskapet och åländska arbetsgivare ha förorsakats onödiga utgifter och olägenheter om de hade varit tvungna att vända sig till arbetskraftsbyråerna i riket i ärenden som gällde arbetstillstånd. Utlänningars och åländska arbetsgivares behov av anvisningar och bistånd vid arbetstillståndsärenden underlättades även genom överenskommelseförordningen, samtidigt som polismyndighetens samarbete med en lokal arbetsmyndighet förenklades när Ålands arbetsförmedlingsbyrå påfördes de uppgifter arbetskraftsbyråerna hade i riket.
En ny utlänningslag (FFS 301/2004) och en lag om förutsättningarna för förvärvsarbete för medborgare i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien (FFS 309/2004) trädde i kraft den 1 maj 2004, vilket medförde att en ny överenskommelseförordning måste utarbetas. Enligt det förslag till ny överenskommelseförordning, som är under beredning skulle arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten sköta de uppgifter som arbetskraftsbyråerna har enligt den nya utlänningslagstiftningen, vilket bland annat innebär att arbetsmarknadsförutsättningarna för ett uppehållstillstånd för arbetstagare prövas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Enligt förslaget skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kunna fatta ett positivt avgörande, om det inte inom rimlig tid finns lämplig arbetskraft att tillgå på arbetsmarknaden och sysselsättningen av en person som lämpar sig för arbetet inte hindras på grund av det positiva beslutet. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall dessutom säkerställa att ett uppehållstillstånd för arbetstagare inte beviljas en person som saknar den särskilda behörighet eller det godkända hälsotillstånd som eventuellt krävs för arbetet samt att förvärvsarbetet tryggar utlänningens utkomst. En förutsättning för arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens positiva avgörande är också att de skyldigheter som i lag anges för arbetsgivaren uppfylls. Sedan bedöms de förutsättningar som hänför sig till allmän ordning och säkerhet, och tillstånd beviljas av Utlänningsverket när det är fråga om ett första uppehållstillstånd och av polisinrättningen i häradet när det är fråga om ett fortsatt tillstånd. I fråga om medborgare från Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien skulle beslut om fortsatt tillstånd fattas av en.
24 § Arbetsförmedlingstjänster till arbetsgivare De arbetsförmedlingstjänster arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandhåller arbetsgivarna baserar sig på servicebehovet och arbetsgivarens situation. För att känna till behovet, men även för att effektivera arbetsgivarservicen krävs en utåtriktad och uppsökande verksamhet med nära kontakt med arbetslivet. Även praktiska åtgärder i form av ökad möjlighet till självservice där arbetsgivaren kan registrera arbetsplatser och uppdatera uppgifterna med hjälp av elektroniska hjälpmedel samt möjligheten att ha en egen förmedlare underlättar myndighetens möjlighet att precisera servicebehovet. Den beskrivna relationen mellan arbetsgivaren och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kommer till uttryck i paragrafens 1 mom. Enligt bestämmelsen skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten förmedla lediga arbetsplatser och andra arbetsmöjligheter enligt arbetsgivarens platsanmälan eller annat uppdrag, om inte annat följer av lagen. Med andra arbetsmöjligheter avses arbete utan anställningsförhållande, som kan innebära verksamhet som företagare eller deltagande i stödinriktade åtgärder enligt 8-13 kap. I 25 § finns bestämmelser om när en arbetsgivare kan nekas rätt till arbetsförmedlingstjänster.
Paragrafens 2 mom. beskriver närmare vilka arbetsförmedlingstjänster arbetsgivaren kan erhålla. När det gäller arbetsgivarens rätt att söka efter arbetstagare i de särskilda register som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandahåller skall även iakttas vad som finns reglerat i speciallagstiftningen på området, exempelvis den förslagna landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.
25 § Begränsad service till arbetsgivare Enligt 22 § 2 mom. skall en arbetsgivare kunna nekas arbetsmarknadsservice i situationer där arbetsgivarens platsanmälan strider mot det i lag föreskrivna kravet på opartisk bemötande, arbetsuppgifterna strider mot lag eller anställning av de personer som söks strider mot lag och arbetsgivaren inte på uppmaning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rättar sin platsanmälan. Den föreslagna bestämmelsen om begränsad service till arbetsgivare kompletterar 22 §.
Enligt paragrafens 1 mom. kan en arbetsgivare nekas arbetsförmedlingstjänster i syfte att trygga de viktigaste rättigheterna för arbetstagaren eller för att skydda honom eller henne från osakligt bemötande på arbetsplatsen. Bestämmelsen blir tillämplig i situationer där arbetsgivaren i fråga om övriga arbetstagare på ett väsentligt sätt har försummat sina skyldigheter enligt 2 kapitlet i lagen om arbetsavtal eller sin skyldighet att betala skatter eller i lag föreskrivna avgifter. Bestämmelsen skall dessutom tillämpas om det är uppenbart att arbetstagaren förväntas utföra osedliga arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter som strider mot god sed eller om det finns grundad anledning att misstänka att arbetet är förenat med ett uppenbart hot om våld eller där förekommer trakasserier och annat osakligt bemötande som riktar sig mot arbetstagaren och som medför olägenheter eller risker för hans eller hennes hälsa.
En förutsättning för att bestämmelsen skall kunna tillämpas är att de uppgifter arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fått om arbetsgivarens tidigare förfarande, på grund av arbetsgivarens platsanmälan eller annan tillförlitlig utredning objektivt sett ger grundad anledning att misstänka att en ledigförklarad arbetsplats är uppenbart osaklig på det sätt som beskrivs ovan i föregående stycke (se 2 mom. 1 och 2 punkten). Avsikten med förslaget är inte att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall åläggas en utökad skyldighet att kontrollera eller följa innehållet i platsanmälningarna, utan myndigheten skall så som enligt gällande tillämpningspraxis agera på basis av de uppgifter som den har om arbetsgivarna exempelvis via sina besök och kontakter med näringslivet.
Enligt 2 mom. skall begränsningarna enligt 1 mom. och 22 § 2 mom. inte tillämpas bara på arbetsförmedlingstjänster, utan även på stödinriktade åtgärder enligt 41 § 1 mom. samt på sysselsättningsfrämjande utbildning.
För att underlätta förfarandet föreslås i paragrafens 3 mom. att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten alltid skall ge arbetsgivaren ett skriftligt beslut om arbetsgivaren inte har rätt till service enligt paragrafens 1 och 2 mom. eller 22 § 2 mom. Genom förslaget tillgodoses även rättskyddsbestämmelserna i 21 § 2 mom. i grundlagen. Bestämmelser om besvär över arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens beslut finns särskilt reglerat i 77 §.
26 § Arbetsförmedlingstjänster till enskilda De arbetsförmedlingstjänster som kan erbjudas den enskilde föreslås intagna i en särskild paragraf. Enligt paragrafens 1 mom. skall den enskilde kunna få information om lediga arbetsplatser och om de möjligheter som företagande erbjuder. Möjligheten att genom självbetjäning söka efter arbete skall även erbjudas, det kan vara med hjälp av arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens hemsida, de dataterminaler som finns tillgängliga på arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller myndighetens skrift Jobb på Åland. Det föreslås även att rådgivning som anknyter till sökande av arbete skall tillhandahållas. Inom ramen för de i 1 mom. angivna punkterna faller även den utbildning och övrig träning som ges för att stöda sökande av arbete på egen hand.
Som berörts ovan i motiveringen till 17 § innebär en registrering som arbetssökande hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att den enskilde kommer i åtnjutande av en mer personlig arbetsmarknadsservice. Som registrerad får den enskilde service som gäller registrering och upprätthållande av uppgifter i anslutning till arbetssökande, personlig arbetsförmedling och presentation för arbetsgivare. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 2 mom. Genom bestämmelsen har myndigheten ett ansvar för att de uppgifter som registreras hålls uppdaterade.
I 3 mom. intas en bestämmelse om rätten till en handlingsplan för arbetssökande. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 3a § i landskapslagen om arbetsförmedling. Den handlingsplan som utarbetas i samarbete mellan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och den arbetslösa arbetssökanden som registrerats som arbetssökande utgör ett centralt led i de tjänster arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten erbjuder sina kunder. I paragrafen föreslås dessutom att en allmän bestämmelse om intervjuer för arbetssökande intas, där det centrala målet är att skapa en grund för uppgörandet av handlingsplanen. Enligt förslaget syftar intervjuerna till att erbjuda en möjlighet att se över och revidera handlingsplanen. I paragrafen ingår en hänvisning till 6 kap., där närmare bestämmelser om handlingsplanen för arbetssökande finns samlade.
27 § Intervjuer för arbetssökande Den som har registrerats som arbetslös arbetssökande skall enligt förslaget delta i intervjuer för arbetssökande. Bestämmelsen överensstämmer i sak med den praxis som redan iakttas i dag. Skyldigheten att delta i intervjuerna berörs även 30 §.
Den enskilde skall i regel kallas till en första intervju för arbetssökande inom en månad efter det att han eller hon har registrerats som arbetslös arbetssökande. Eftersom de arbetslösas behov av service är olika föreslås inte att tidsfristen på en månad skall vara ovillkorlig, utan den första intervjun för arbetssökande skall i regel göras inom den tiden. Målet är dock att en arbetslös under 25 år skall kallas till intervju inom nämnda tid, om det inte är uppenbart onödigt till exempel på grund av att personen i fråga har fått en arbets- eller studieplats och arbetet eller studierna kommer att inledas inom en nära framtid.
För att den service arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ger den enskilde skall leda till bra resultat är det viktigt att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten redan i början av arbetssökandet har tillräckliga uppgifter om personens färdigheter med tanke på arbetsmarknaden och om behovet av att utveckla dem. Därför skall en kompetensanalys göras och behovet av utbildning, arbetspraktik eller arbete med sysselsättningsstöd klargöras vid den första intervjun.
Enligt paragrafens 3 mom. kan närmare bestämmelser om intervjuerna tas in i en landskapsförordning. Förordningsfullmakten håller sig inom ramen för de delegeringsfullmakter som självstyrelselagen och grundlagen medger, eftersom innehållet i delegeringen preciseras och begränsas av den reglering som i övrigt finns i lagförslaget.
6 kap. Handlingsplan för arbetssökande
28 § Olika typer av handlingsplaner Ett centralt mål vid reformen av det arbetsmarknadspolitiska systemet på Åland är att stärka de arbetssökandes möjligheter att söka arbete. I syfte att nå detta mål har delar av serviceprocessen lagts om bland annat genom att en handlingsplan för arbetssökande görs upp för en arbetslös arbetssökande. Planen utgår från den arbetssökandens behov av service. I planen överenskommes om olika servicealternativ och åtgärder som främjar den arbetssökandes placering på den öppna arbetsmarknaden. Planens innehåll och omfattning är beroende av den arbetssökandes situation och servicebehov. Behovet av en handlingsplan hänger även samman med rätten till olika arbetslöshetsförmåner. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 8a § i landskapslagen om sysselsättning, som trädde i kraft den 1 november 2003.
Enligt 1 mom. skall handlingsplanen göras upp senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader. Utgångspunkten är att handlingsplanen skall göras upp innan en arbetslös arbetssökande sätts in i någon sysselsättningsfrämjande åtgärd. Om den arbetssökande varit arbetslös utan avbrott i minst fem månader, skall planen för arbetssökande vara specificerad. Om innehållet i den specificerade planen bestäms i 29 § 2 mom.
Enligt 2 mom. skall en reviderad specificerad handlingsplan för arbetssökande utarbetas, om en arbetslös arbetssökande är berättigad till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetslöshetsdagpenning under den maximitid som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller på basis av sin arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar.
29 § Handlingsplanens innehåll Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 8b § i landskapslagen om sysselsättning. Handlingsplanen, som uppgörs av den arbetslösa arbetssökanden och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillsammans, skall innehålla en bedömning av den arbetslösa arbetssökandens kunnande och servicebehov. I planen skall även överenskommas om sysselsättningsfrämjande åtgärder och andra åtgärder som ordnas i enlighet med den arbetssökandes behov såsom rehabilitering, utbildning och arbetspraktik. Avsikten är även att göra en kompetensanalys, med vars hjälp man försöker skapa en bild av bland annat den arbetssökandes färdigheter och kunnande och om särskilda kunskaper som han eller hon besitter. Som följer av 2 mom. är kravet på vad den specificerade handlingsplanen skall innehålla mer konkret angivet.
Handlingsplanen skall enligt 3 mom. undertecknas av såväl den arbetssökande som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten för att den skall anses gällande. Med tanke på den enskildes rättsskydd föreslås det att den arbetssökande skall få ett exemplar av den handlingsplan som skall följas.
Enligt paragrafens 4 mom. kan närmare bestämmelser om handlingsplaner för arbetssökande tas in i en landskapsförordning. Förordningsfullmakten håller sig inom ramen för de delegeringsfullmakter som självstyrelselagen och grundlagen medger, eftersom innehållet i delegeringen preciseras och begränsas av den reglering som i övrigt finns i lagförslaget.
30 § Den arbetslösa arbetssökandens skyldigheter Enligt paragrafen är en arbetslös arbetssökande skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande, i utarbetandet av handlingsplanen för arbetssökande och annat som överenskommits i handlingsplanen för arbetssökande. Om den arbetssökande försummar att iaktta de skyldigheter han eller hon har enligt paragrafen kan en ansökan som arbetssökande upphöra att vara i kraft med allt vad det innebär enligt 6 § 2 mom. 4 mom. punkten i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller så kan han eller hon gå miste om sin rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar enlighet med 2 kap. 20 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förslaget motsvarar i sak 8b § i landskapslagen om sysselsättning.
31 § Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens skyldigheter I paragrafen betonas arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens aktiva insats i arbetsmarknadsservicen till den arbetssökande. Avsikten med förslaget att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall se till att serviceprocessen framskrider syftar delvis på att handlingsplanen skall ändras och revideras. Det är värt att betona att syftet med handlingsplanen är att förkorta perioderna av arbetslöshet och att sysselsätta de arbetslösa på den öppna marknaden antingen direkt eller med stöd av utbildning. Serviceprocessen skall inte förlängas om arbete erbjuds på den öppna marknaden eller utbildning som lämpar sig för den arbetslösa arbetssökanden görs tillgänglig. Bestämmelsen motsvarar i sak 8d § i landskapslagen om sysselsättning.
7 kap. Vägledning, information och särskild service
32 § Vägledning för yrkesval och kompetensutveckling I paragrafen anges målen med vägledning för yrkesval och kompetensutveckling och det sätt på vilken den tillhandhålls den enskilde. Bestämmelsen tar avstamp från den gällande definitionen av yrkesvägledning i landskapslagen om yrkesvägledning, som nu upphävs. Enligt den gällande landskapslagen har en av yrkesvägledningens grundläggande uppgifter varit att i huvudsak ge ungdomar handledning vid val av yrkesområde, yrkesutbildning och arbetsuppgifter. Samhället har förändrats en hel del under de drygt 40 år som lagen varit i kraft. Numera byter även vuxna som är ute i arbetslivet allt oftare yrkesområde eller bransch och behöver vägledning. Orsaken till att andelen personer över 25 år som söker vägledning hos byrån ökat, har främst att göra med de strukturella förändringarna i arbetslivet och en föråldrad yrkeskunskap. Samtidigt har vuxenutbildningen ökat. Också det ökade antalet hälsoproblem och det ökade behovet av rehabilitering som beror på att arbetskraften blivit allt äldre har förändrat kundstrukturen inom vägledningen. Vissa bestämmelser i den nu gällande lagen är därför inte längre aktuella och behöver ingen motsvarighet i den nya lagstiftningen.
I förslaget betonas att det slutliga målet för vägledningen är att hjälpa enskilda personer med att lösa frågor som gäller yrkesval och kompetensutveckling samt möjligheten att få arbete. Utgångspunkten för vägledningen är således den enskilde, hans eller hennes yrkesmässiga mål och motivation. Dessutom skall vid vägledningen beaktas de möjligheter som utbildningen och arbetsmarknaden erbjuder. En yrkesinriktad utbildning eller en högskoleutbildning är en betydande personlig investering både tidsmässigt och ekonomiskt. Osäkerhet i fråga om de egna förutsättningarna, brist på information och behov av hjälp vid valet av utbildning är de vanligaste orsakerna till att en person söker sig till vägledningen. Det faktum att det blir allt svårare att förutsäga utvecklingen på arbetsmarknaden har ökat osäkerheten beträffande yrket och riskerna vid valet av utbildning. Här har vägledningsfunktionen en viktig roll i arbetsmarknadsservicen genom att försöka sporra till mer målmedvetna studier och studier som slutförs. De förändrade kraven på efterfrågan av service, ställer även krav på arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. I dagens läge spelar de individuella förutsättningar en allt större roll vid såväl företagens rekrytering som skolors antagningssystem. Detta ökar behovet av individuell vägledning. Vid sidan av yrkeskunskapen får även de psykologiska aspekterna en allt större betydelse vid företagens rekrytering. Också den yrkesinriktade utbildningen har utvecklats så, att den rymmer allt flera individuella utbildningsprogram. Detta ökar behovet av och möjligheterna till vägledning. Med hjälp av sakkunskap och en hög servicenivå kan arbetsmarknadsservicen inriktas på att ge en bättre information utifrån ett individuellt perspektiv.
Bestämmelser om vägledning, då särskilt om yrkesvägledning, finns även i den reviderade Europeiska sociala stadgan (FördrS 80/2002) som lagtinget gav sitt bifall till den 6 juni 2002 (se ÅFS 2003:14). Enligt artikel 9 i åtar sig parterna i syfte att trygga den enskildes rätt till yrkesvägledning att i mån av behov inrätta eller främja organ med uppgift att bistå alla, inbegripet handikappade, vid lösandet av problem i samband med yrkesval och yrkeskarriär med beaktande av vederbörandes individuella egenskaper i relation till de möjligheter arbetsmarknaden erbjuder. Denna hjälp skall enligt artikeln kostnadsfritt tillhandahållas såväl minderåriga, däribland skolbarn, som vuxna.
33 § Information Enligt förslaget skall den enskilde erbjudas allmän information om utbildning, om vad olika arbetsuppgifter och yrken innebär samt om arbetsmarknaden. Denna typ av utbildnings- och yrkesinformationen har genom praxis utökats till att bli en självständig form av arbetsmarknadsservice. Paragrafen berör den studieinformation som yrkesvägledningsbyrån respektive studieserviceenheten vid landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning skall lämna enligt 2 § i landskapslagen om yrkesvägledning respektive 12 § i landskapsförordningen (2003:61) om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. I dagsläget är den studieinformation som studieserviceenheten skall lämna i praktiken obefintlig. Enligt framställningen kommer studieinformationen att samordnas inom landskapsförvaltningen i och med att studieserviceenhetens förvaltningsuppgifter föreslås bli överförda till den nya myndigheten Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Förslaget medför att en ändring och precisering av landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning måste göras i samband med att den nya lagstiftningen träder i kraft.
Den i paragrafen förslagna informationen kommer att ges av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. För att kunna tillhandhålla en ändamålsenlig service måste ett samarbete finnas med arbetsliv, andra berörda myndigheter och institutioner. Vid exempelvis anskaffning och förmedling av uppgifter om utbildning förutsätts ett nära samarbete med utbildningsförvaltningen. Eftersom utbildnings- och yrkesinformationen är en vedertagen form av arbetsmarknadsservice, är det ändamålsenligt att bestämmelser om den tas in i lag.
För att effektivera användningen av och tillgängligheten till information om utbildning och yrken finns sedan början av 90-talet datasystem för informationsservice, som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten är ansluten till. Genom dessa system kan användningen av uppgifterna om utbildning och yrken effektiveras i kundrelationerna.
34 § Särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga Personer med nedsatt arbetsförmåga är i behov av särskilda insatser då arbetsmarknadsservice erbjuds. För att lyfta fram denna serviceform föreslås att några särskilda bestämmelser tas in i lagen. Inom nuvarande organisation har åtgärder redan vidtagits för att möta och hjälpa denna kundgrupp på ett mer ändamålsenligt sätt. I brist på kompletterande lagbestämmelser har en viss praxis utformats. Praxisen föreslås nu omsatt i konkret lagtext.
Som särskild service kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten erbjuda undersökningar som utreder hälsotillstånd och lämplighet för arbete och utbildning, rådgivning och handledning som anknyter till utbildning och placering i arbete, arbetsprövning samt stöd för placering i arbete.
För att komma i åtnjutande av denna service måste ett objektivt kriterium uppställas. I förslaget används begreppet nedsatt arbetsförmåga som sådant kriterium. Med nedsatt arbetsförmåga avses ett tillstånd då en persons arbetsförmåga på grund av en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning förorsakar men för personens möjligheter att få ett lämpligt arbete, behålla ett arbete eller att avancera i ett arbete. Definitionen av begreppet nedsatt arbetsförmåga finns i lagens 9 §.
Skyldigheten att tillhandahålla eller åtminstone främja den i paragrafen angivna servicen följer av de internationella regleringar som landskapet givit sitt bifall till. Enligt ILO:s konvention nr 88 (FördrS 70/1990) artikelns 7 punkt b skall åtgärder vidtas för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av arbetssökande, t.ex. partiellt arbetsföra. I syfte att säkerställa ett effektivt utövande av fysiskt eller psykiskt handikappades rätt till yrkesutbildning, rehabilitering och social återanpassning utfäster sig de fördragsslutande parterna att vidta tillräckliga åtgärder för placering av handikappade i arbetslivet, såsom inrättande av en särskild arbetsförmedlingsservice, skapande av möjligheter till skyddat arbete samt uppmuntrande av arbetsgivare att anställa handikappade. Någon definition av vilka som skall omfattas anges inte annat än att det är fysiskt eller psykiskt handikappade och det oavsett handikappets ursprung eller art.
35 § Arbetsprövning för personer med nedsatt arbetsförmåga En av de serviceformer som kan erbjudas en person med nedsatt arbetsförmåga är arbetsprövning. Arbetsprövning innebär att personen i fråga får prova på att arbeta på en arbetsplats under en avtalad tid för att se om yrket är lämpligt utifrån hälsobegränsningar och intresse. För att ta reda på det framtida yrkets lämplighet kan en arbetsprövning även genomföras innan en utbildning påbörjas.
Enligt 1 mom. förutsätts att arbetsprövningen sker inom ett nytt arbetsområde, vilket innebär att anordnaren av arbetsprövningen inte kan vara den arbetsgivare till vilken en person med nedsatt arbetsförmåga står i ett anställningsförhållande till när ett avtal om arbetsprövning ingås. Eftersom arbetsprövningen inte utgör ett anställningsförhållande, betalar inte den som anordnar arbetsprövningen någon ersättning till den som arbetsprövar. Arbetsgivaren ansvarar dock för arbetarskyddet.
I 2 mom. räknas de fall upp där arbetsprövning inte skall tillhandahållas. Begränsningarna syftar till att förhindra en konkurrens med den som erbjuder samma produkter eller tjänster, att löntagare ersätts med personer som utan lön deltar i arbetsprövning samt att ställningen försämras för löntagare som är anställda hos dem som ordnar arbetsprövning. Bestämmelsen om snedvridande konkurrens i paragrafens 2 mom. 1 punkt är av särskilt intresse när det gäller en så kallad ensamföretagare. I en sådan situation skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vara uppmärksam på att arbetsprövningen inte utnyttjas på ett sätt som ger den som ordnar arbete konkurrenssnedvridande förmåner.
36 § Avtal om arbetsprövning Innan arbetsprövningen på en arbetsplats inleds skall ett avtal ingås om arbetsprövningen med arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, den som erbjuder prövningsplatsen och den som skall arbetspröva. Avtalet ingås för en bestämd tid. Enligt paragrafens 1 mom. får avtalets eller avtalens sammanlagda varaktighet dock inte i en och samma anordnares arbetsprövning överskrida sex månader. Ett nytt arbetsprövningsavtal kan däremot uppgöras för arbetsprövning hos en annan anordnare. Det är viktigt att påpeka att den som deltar i arbetsprövning inte skall fungera som ersättare för någon annan, utan skall delta i arbetsuppgifterna så mycket som han eller hon kan med tanke på utbildning och hälsotillstånd.
Om avtalets innehåll bestäms i 2 mom. Enligt förslaget fordras endast en arbetstid om minst fyra timmar, eftersom att det rör sig om personer med nedsatt arbetsförmåga. Avtalet innebär att den som arbetsprövar inte kan sättas i andra arbetsuppgifter än de avtalade. Avtalet kan ändras eller sägas upp om parterna så kommer överens.
Enligt 3 mom. kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten dessutom kräva sådana avtalsvillkor för anordnaren som behövs för genomförandet eller med tanke på den som deltar i arbetsprövningen.
37 § Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga har beviljats i enlighet med den av landskapsregeringen årligen fastställda sysselsättningsplanen samt landskapets årliga budget. Landskapsregeringen föreslår att motsvarande regler nu införs i lagen.
Det ekonomiska stödet till en person som deltar i arbetsprövning bestäms i princip på två sätt. Antingen får personen i fråga med stöd av paragrafens 1 eller 2 mom. full arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller full arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller så får personen i fråga ett dagtraktamente som uppgår till ett belopp som är lika stort som arbetsmarknadsstödet enligt 9 kap. 1 § 1 och 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002). Dagtraktamente utgår för den tid undersökningar av hälsotillstånd och arbetskondition pågår samt för den tid en arbetsprövning pågår.
Enligt paragrafens 3 mom. kan en person med nedsatt arbetsförmåga även få kostnaderna för utlåtanden i samband med undersökningar enligt 1 mom. ersatta av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Avsikten är att endast de kostnader som uppkommer i samband med att myndighetens remittering skall ersättas, inte i andra fall. Förslaget överensstämmer med vedertagen praxis.
Även en arbetsgivare föreslås liksom i dag kunna beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen enligt 4 mom. För att en person med nedsatt arbetsförmåga skall kunna placeras i arbete eller kvarstå i arbete kan det förutsättas sådana ändringar eller arrangemang i de yttre förhållandena på arbetsplatsen i fråga om arbetsmaskiner, -redskap, eller -metoder, som är nödvändiga för att eliminera eller lindra de olägenheter som en skada eller sjukdom kan medföra. De stöd som enligt gällande system betalts ut har följt gällande sysselsättningsplan. Ersättningarna har beviljats i enlighet med de grunder som gäller i riket. Enligt sysselsättningsplanen för år 2004 kan stödet enligt prövning vara 250 euro per månad, men högst 2 500 euro per arbetsgivare. Avsikten är att närmare bestämmelser om de stöd som kan erhållas enligt paragrafen vid behov enligt 7 mom. kan utfärdas i landskapsförordning. Vid bedömningen av behovet av stödet för specialarrangemang på arbetsplatsen och förutsättningarna för dess beviljande bör arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten höra sakkunniga inom företagshälsovården och arbetarskyddet.
De förmåner som berörs av paragrafen och 38 § beviljas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inom ramen för de anslag som har anvisats arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om myndigheten uppskattar att åtgärderna är nödvändiga med tanke på den sökandens servicebehov. En bestämmelse om detta finns i 5 mom. Beviljandet av stöd förutsätter expertutlåtande i form av läkarutlåtande om begränsningarna i arbetstagarens arbetsförmåga och företagshälsovårdens eller arbetarskyddsmyndighetens bedömning om de påtänkta arrangemangens nödvändighet.
Enligt 6 mom. finns en möjlighet att vid behov utfärda närmare bestämmelser om förmånerna i förordning. Avsikten är dock att i första hand ange stöden i budgeten och dess direktiv. I dag finns närmare bestämmelser om dessa förmåner med i sysselsättningsplanen, nu senast i 2004 års plan. Förordningsfullmakten håller sig inom ramen för de delegeringsfullmakter som självstyrelselagen och grundlagen medger, eftersom innehållet i delegeringen preciseras och begränsas av den reglering som i övrigt finns i lagförslaget.
38 § Ersättning för resekostnader och boende Den som arbetsprövar föreslås även kunna beviljas ersättning för resekostnader om färdvägen mellan hemmet och arbetsplatsen i ena riktningen överstiger fem kilometer. Ersättningen ges i första hand i form av personligt busskort och i andra hand i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik för den aktuella färdvägen. Trafiktaxan för personbefordran med buss fastställdes senast genom landskapsstyrelsens beslut i ÅFS 2004:16.
En sökande föreslås även kunna beviljas ersättning för resekostnaderna mellan bostaden och närmaste hållplats under arbetsdagarna om färdvägen däremellan i ena riktningen är längre än fem kilometer. Om ersättning beviljas ges den enligt 2 mom. i form kilometerersättning enligt landskapsregeringens trafiktaxa för personbefordran med buss.
Om arbetsprövningen måste ordnas på tider eller platser där ingen personbefordran i linjetrafik finns tillgänglig kan resorna till och från praktikplatsen enligt 3 mom. ersättas i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens trafiktaxa för personbefordran med buss. Paragrafen möjliggör även att ersättning kan beviljas för resekostnader till och från en praktikplats utanför landskapet till skäligt belopp. Vid utarbetandet av bestämmelserna i paragrafen har ledning tagits från sysselsättningsplanens riktlinjer, landskapsförordningen (1997:60) om studiesociala förmåner för studerande på gymnasialstadienivå i landskapet Åland och den praxis som utvecklats under de senaste åren.
Om arbetsprövningen kräver en bostad i anknytning till arbetsplatsen föreslås att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten enligt prövning skulle kunna bevilja en ersättning för boendekostnaden. En bestämmelse om detta förslås intagen i paragrafens 5 mom. Ersättningen föreslås högst uppgå till ett belopp som årligen fastställs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Beloppet fastställs på basen av medelmånadshyran för åländska hyresbostäder för året innan fastställelseåret. Medelmånadshyran var enligt Ålands statistik- och utredningsbyrås statistik för år 2003 6,91 euro per kvadratmeter. Statistiken publiceras årligen i Statistisk årsbok för Åland.
39 § Försäkringsskydd Enligt paragrafen är arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skyldig att teckna gruppolycksfalls- och gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i utbildning och övriga åtgärder som ges för att stöda sökande av arbete på egen hand eller i studiebesök vid läroanstalter. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den praxis som i dag iakttas av arbetsförmedlingsbyrån.
8 kap. Allmänna bestämmelser om stödinriktade åtgärder
40 § Syftet med de stödinriktade åtgärderna I paragrafen anges syftet med de stödinriktade åtgärderna enligt lagen. Stöden vänder sig till arbetslösa arbetssökande som inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller blivit anvisade en utbildning som skulle underlätta personens möjlighet att finna ett arbete. Förslaget ligger i linje med landskapsregeringens primära målsättning att med olika insatser inom landskapets arbetsmarknadsservice sysselsätta arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden antingen direkt eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning. Först i andra hand skall sysselsättningen främjas med hjälp av sysselsättningsstöd. Paragrafen överensstämmer även med de riktlinjer som finns intagna i landskapsregeringens sysselsättningsplan inom ramen för Ålands arbetsförmedlingsbyrås ansvarsområde 2005.
Sysselsättningsstödet skall enligt 2 mom. i första hand inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa arbetssökande vars behov av arbete är störst. Den grupp arbetslösa som särkilt lyfts fram i paragrafen är personer med nedsatt arbetsförmåga och personer som varit arbetslösa under en lång tid. Till sistnämnda grupp av personer hänförs de som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader.
Som berörts tidigare i motiveringen är ett centralt mål vid reformen av det arbetsmarknadspolitiska systemet på Åland att stärka arbetssökandenas möjligheter att söka arbete. I syfte att nå detta mål har delar av serviceprocessen lagts om bland annat genom att en handlingsplan för arbetssökande görs upp för den arbetslösa arbetssökanden. Behovet av en handlingsplan hänger även samman med rätten till sysselsättningsstöd. I paragrafens 3 mom. intas ett krav på att en handlingsplan för arbetssökande måste upprättas för den person som berörs av den stödinriktade åtgärden innan ett sysselsättningsstöd skall kunna beviljas. Kravet på att en handlingsplan måste upprättas medför även att den arbetslösa arbetssökanden måste vara registrerad hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
41 § Stödformer och mottagare av sysselsättningsstöd I paragrafens 1 mom. räknas de sysselsättningsstöd upp som kan beviljas enligt lagen. Sysselsättningsstöd kan beviljas för anställning (9 kap.), arbetspraktik (10 kap.), läroavtalsutbildning (11 kap.), deltidsarbete (12 kap.) och start av företagsverksamhet (13 kap.). Stöden överensstämmer med undantag för stödet för deltidsarbete med de stöd som enligt gällande sysselsättningsplan kan beviljas sökanden.
Enligt 2 mom. kan sysselsättningsstöd beviljas staten, kommunerna, kommunalförbunden och andra arbetsgivare. I bestämmelsen nämns inte landskapet som stödmottagare, eftersom stödet i de fall då landskapet är arbetsgivarpart i de stödinriktade åtgärderna betalas direkt till den person som deltar i åtgärden. Landskapet omfattas därför av 2 mom. andra mening. Andra meningen syftar även på de specialbestämmelser som finns i kapitel 10, 12 och 13 och som gäller stöd för arbetspraktik, deltidsarbete och start av företagsverksamhet. Sistnämnda stöd betalas direkt till den arbetslösa arbetssökanden. Med annan ersättning avses bland annat ersättning för resekostnader under praktiktiden enligt 10 kapitlet.
9 kap. Anställning med sysselsättningsstöd
42 § Förutsättningar för anställning med stöd Enligt förslaget skall en arbetsgivare kunna beviljas sysselsättningsstöd för anställning för att stärka den enskildes möjligheter att skaffa sig ett arbete och för att trygga hans eller hennes sysselsättning. Om arbetsgivaren är landskapet skall stödet utbetalas som lön till den enskilde.
I fråga om ungdomar som är yngre än 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader anger förslaget en prioriteringsordning. Bland dessa ungdomar skall stödet inriktas på de ungdomar som har en yrkesutbildning. Ungdomar under 25 år som saknar en grundläggande utbildning och personer som redan fyllt 25 år kan komma i fråga för stödet om personen i fråga inte går att placera i andra stödinriktade åtgärder eller som inte kommit in på någon utbildning.
Bestämmelserna i kapitlet tar avstamp från det regelverk som finns i sysselsättningsplanen.
43 § Särskilda förutsättningar för anställning med stöd För att sysselsättningsstöd för anställning skall kunna beviljas krävs det att arbetsgivaren förbinder sig att betala lön enligt gällande kollektivavtal till den som sysselsätts. Om det inte finns något kollektivavtal skall arbetsgivaren betala sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga.
Enligt 2 mom. förutsätts det dessutom att de arbetsuppgifter den sysselsatte kommer att utföra är sådana att de kompletterar den normala verksamheten hos arbetsgivaren.
Innan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljar ett sysselsättningsstöd för anställning bör myndigheten enligt 3 mom. undersöka och försöka tidsbestämma en anställning så att årliga växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas.
44 § Begränsande faktorer som utesluter beviljandet av stöd I paragrafen anges begränsningar i fråga om sysselsättningsstödet, vilka är nödvändiga för att förebygga att konkurrensen snedvrids och trygga anställningen för andra anställda hos den arbetsgivare som söker sysselsättningsstöd samt för den öppna arbetsmarknadens prioritet.
45 § Sysselsättningsstödets belopp Sysselsättningsstödet vid anställning föreslås enligt 1 mom. vara minst lika stort som grunddagpenningen enligt 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002). För år 2005 utgör det lägsta sysselsättningsbeloppet således 23,24 euro per dag och person. I beloppet har den indexjustering som nämns i paragrafens 5 mom. beaktats. Som högst föreslås sysselsättningsstödet för anställning vara lika stort som grundpenningen förhöjt med 90 procent, vilket för år 2005 skulle innebära att stödet som högst skulle kunna vara 44,16 euro per dag och person. Procentsatserna kopplas till arbetslöshetstidernas längd.
Enligt 2 mom. föreslås det högsta stödet kunna beviljas personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer och för personer med nedsatt arbetsförmåga. På motsvarande sätt som i landskapets sysselsättningsplan föreslås det högsta stödet för personer med nedsatt arbetsförmåga endast kunna beviljas under det första stödåret (jfr 48 § 2 mom.). Från och med andra stödåret betalas stödet ut till ett belopp som lika stort som grunddagpenningen. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader skulle stödet vara minst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag, vilket för år 2005 skulle innebära att stödet som högst skulle kunna vara 34,86 euro per dag och person. Såväl 1 som 2 mom. överensstämmer med de principer som kommer till uttryck i sysselsättningsplanen.
Ett tak för hur högt stödet kan vara i relation till lönen föreslås intagen i paragrafens 3 mom. Förslaget motsvarar den praxis som iakttas i dag, vilket innebär att stödet högst skulle kunna beviljas till belopp som motsvarar den lön som betalas till den sysselsatte före innehållning av den försäkrades i lag föreskrivna avgifter och skatter och arbetsgivarens i lag föreskrivna socialskyddsavgift och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie.
För den som anställs av landskapet föreslås särskilda bestämmelser, eftersom såväl stöd som lön går från landskapets medel. Stödet som enligt förslaget skulle betalas som lön föreslås enligt 4 mom. uppgå till ett belopp som högst skulle motsvara en löneklass om A17 i grund jämte personliga tillägg i enlighet med tjänstekollektivavtalet. Förslaget motsvarar dagens nivåer på stöd.
Sysselsättningsstödens belopp föreslås enligt 5 mom. årligen bli justerade med folkpensionsindexet enligt lagen om folkpensionsindex (FFS 456/2001). Enligt folkpensionsindexlagen bestäms folkpensionsindexet utgående från det levnadskostnadsindex som i oktober år 1951 angavs med poängtalet 100. Poängtalet för folkpensionsindexet uträknas så att medeltalet av levnadskostnadsindexets poängtal för månaderna i det föregående årets tredje kvartal divideras med talet 1,16. Både medeltalet och kvoten avrundas separat till närmaste hela tal. Stödbeloppen justeras således vid ingången av varje år i proportion till hur poängtalet för folkpensionsindexet har ändrats jämfört med det poängtal för folkpensionsindexet enligt vilket beloppen har fastställts i den föreslagna lagen. De löpande förmånerna justeras i proportion till hur poängtalet för folkpensionsindexet har ändrats jämfört med det poängtal som gällde när förmånen i fråga fastställdes. Folkpensionsanstalten fastställer folkpensionsindexets poängtal för det följande kalenderåret varje år före utgången av oktober.
46 § Arbetstid I paragrafen finns bestämmelser om arbetstid som berättigar till anställning med sysselsättningsstöd. Enligt förslagets 1 mom. kan en arbetsgivare beviljas ett sysselsättningsstöd som är lika stort som grunddagpenningen eller ett förhöjt sysselsättningsstöd till fullt belopp för en anställning där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Även då stödet betalas till flera arbetsgivare vilka sysselsätter en och samma arbetstagare, skall den sammanlagda arbetstiden vara minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Enligt sysselsättningsplanen för år 2005 är procentsatsen för arbetstiden minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden. Landskapsregeringen föreslår att gränsen för arbetstiden ändras till minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden för att systemet inte skall utnyttjas så den enskilde dessutom kommer i åtnjutande av jämkad arbetslöshetsersättning enligt 4 kapitel 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är i fråga om de stöd landskapet utbetalar tillämplig i landskapet genom en blankettlag.
I paragrafens 2 mom. intas en möjlighet att bevilja sysselsättningsstöd för anställning av personer med nedsatt arbetsförmåga trots att arbetstiden inte uppgår till 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Enligt förslaget måste arbetstiden dock vara minst 60 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Stödbeloppet bör i ett sådant fall sättas i relation till den faktiska arbetstiden, men får inte vara lägre än grunddagpenningen (23,24 euro/per dag år 2005). I och med att den lägsta procentsatsen för denna persongrupp är dragen vid 60 procent bör det inte medföra en risk för att de förmåner (exempelvis pensionsförmåner) som är knutna till anställningen går förlorade.
I fråga om anställning där landskapet arbetsgivare måste arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden vara minst 80 procent av heltid. Paragrafens 3 mom. motsvarar till denna del den procentsats som finns i sysselsättningsplanens tabell för år 2005.
47 § Ersättningsdagar Enligt den föreslagna bestämmelsen om ersättningsdagar skulle stöd betalas för högst 21,5 dagar per månad. I sysselsättningsplanen för år 2005 finns dessutom ett alternativ om högst fem dagar per kalendervecka. Landskapsregeringen anser det utgående från den erfarenhet man har av gällande system vara mer ändamålsenligt att knyta taket för ersättningsdagar endast till 21,5 dagar per månad.
I paragrafen ingår dock en skrivning om den inverkan förmåner enligt sjukförsäkringslagen har på betalningen av sysselsättningsstöd, vilket kan medföra att arbetsgivaren blir utan sysselsättningsstöd för de dagar arbetsgivaren har rätt till en förmån enligt sjukförsäkringslagen. Bestämmelser om arbetsgivarens rätt till dagpenningsförmåner finns efter att den nya sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) trädde i kraft den 1 januari 2005 i lagens 7 kapitel 4 § och 15 kapitel 10 §. Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i 28 § i sjukförsäkringslagen (FFS 364/1963).
48 § Stödets varaktighet I paragrafen anges den maximala varaktigheten för anställning med sysselsättningsstöd. I 1 mom. anges huvudregeln, det vill säga att stöd enligt kapitlet kan beviljas för maximalt sex månader i sänder.
I fråga om kommunala anställningar föreslås ett undantag från huvudregeln i 1 mom. i syfte att underlätta situationen för äldre arbetslösa personer. Enligt 2 mom. kan anställningstiden för arbetslösa över 55 år vid en kommunal anställning vara högst ett år. I paragrafen intas även en särskild bestämmelse i fråga om personer med nedsatt arbetsförmåga. Sist nämnda personer skulle oavsett om arbetsgivaren är kommunal eller annan, kunna anställas för högst två år åt gången. Motsvarande bestämmelser finns i sysselsättningsplanen.
Om en person utnyttjat den maximitid som anges i 1 och 2 mom. kan en ny anställning med sysselsättningsstöd bli aktuell först när han eller hon under de senaste sex månaderna innan ansökan har varit arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i minst fem månader. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 3 mom.
10 kap. Sysselsättningsstöd för arbetspraktik
49 § Förutsättningar för beviljande av stöd Sysselsättningsstöd föreslås även kunna beviljas för den som deltar i arbetspraktik. Stödet kan i första hand beviljas arbetslösa arbetssökande som inte har fyllt 25 år. Syftet med stödet är att med hjälp av arbetspraktiken ge arbetslösa arbetssökande som första gången kommer ut på arbetsmarknaden en inblick i arbetet och arbetslivet och en hjälp i yrkesvalet. Målet är också att skapa en grund för en anställning. Stödet föreslås även kunna beviljas äldre personer som varit borta från arbetsmarknaden en längre tid i syfte att stärka deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Med äldre personer som varit borta från arbetsmarknaden en längre tid avses arbetslösa arbetssökande som är 25 år eller äldre och som varit arbetslösa i minst sex månader. Förslaget motsvarar i sak de riktlinjer som finns i sysselsättningsplanen. Sysselsättningsstödet för arbetspraktiken betalas direkt till den som deltar i praktiken.
Med arbetspraktik avses enligt 2 mom. praktik utan anställningsförhållande på en arbetsplats. Den som anordnar arbetspraktiken ansvarar för praktikantens arbetarskydd enligt bestämmelserna i arbetarskyddslagen och i lagen om unga arbetstagare.
Enligt 3 mom. kan sysselsättningsstöd för arbetspraktik inte beviljas en arbetssökande som är berättigad till arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt den med stöd av blankettlagen tillämpliga 7 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd få sin försörjning tryggad med arbetsmarknadsstöd under den tid personen i fråga deltar i arbetspraktik enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Att hänvisningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avser landskapslagen följer av 4 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Paragrafens 4 mom. medger även en möjlighet till ersättning för de resekostnader som praktikanten har i samband med arbetspraktiken. Närmare bestämmelser ersättning för resekostnader finns i 52 §.
50 § Begränsande faktorer som utesluter beviljandet av sysselsättningsstöd för arbetspraktik I paragrafen föreslås begränsningar i fråga om sysselsättningsstödet, vilka är nödvändiga för att förebygga att konkurrensen snedvrids och trygga anställningen för anställda hos den arbetsgivare som tar en praktikant till arbetsplatsen. Det är viktigt att uppmärksamma att arbetspraktiken måste utföras på en arbetsplats där det åtminstone finns en person som kan hjälpa praktikanten att sätta sig in i arbetet. Restriktionerna i paragrafen hindrar dock inte att exempelvis en enskild näringsidkare tar en praktikant till företaget, bara handledningen kan skötas på ett ändamålsenligt sätt. Av lagens 53 § 1 mom. 6 punkt följer dessutom att det av praktikavtalet måste framgå vem som är kontaktperson på praktikplatsen och som skall hjälpa den arbetssökande att sätta sig in i arbetet.
51 § Stödets belopp och varaktighet Sysselsättningsstödet för arbetspraktik föreslås enligt huvudregeln vara lika stort som grunddagpenningen, som år 2005 var 23,24 euro per dag. Om en arbetslös arbetssökande däremot lyfter en inkomstrelaterad dagpenning när ett avtal om arbetspraktik ingås avbryter arbetslöshetskassan enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa utbetalningen av den inkomstrelaterade dagpenningen när arbetspraktiken inleds. I stället för den inkomstrelaterade dagpenningen föreslås den arbetssökande som övergår till arbetspraktik enligt 1 mom. få lyfta ett sysselsättningsstöd av landskapet som till sitt belopp är lika stort som den inkomstrelaterade grunddagpenningen var innan arbetspraktiken inleddes.
I fråga om arbetspraktiken föreslås i 2 mom. att sysselsättningsstödet betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Enligt förslaget kan praktiktiden omfatta en period om en till sex månader per arbetsplats under högst nio månader i en följd. De föreslagna tiderna överensstämmer i sak med sysselsättningsplanen.
I paragrafens 3 mom. anges när sysselsättningsstöd för arbetspraktik kan erhållas på nytt efter att maximitiden enligt 2 mom. har överskridits. En grundförutsättning är att den arbetssökande uppfyller arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning enligt bestämmelserna i 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
52 § Ersättning för resekostnader och boende Den som deltar i arbetspraktik föreslås även kunna beviljas ersättning för resekostnader om färdvägen mellan hemmet och praktikplatsen i ena riktningen överstiger fem kilometer. Ersättningen ges i första hand i form av personligt busskort och i andra hand i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik för den aktuella färdvägen. Trafiktaxan för personbefordran med buss fastställdes senast genom [landskapsstyrelsens] beslut i ÅFS 2004:16.
En sökande föreslås även kunna beviljas ersättning för resekostnaderna mellan bostaden och närmaste hållplats under praktikdagarna om färdvägen däremellan i ena riktningen är längre än fem kilometer. Om ersättning beviljas ges den enligt 2 mom. i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens trafiktaxa för personbefordran med buss.
Om arbetspraktiken måste ordnas på tider eller platser där ingen personbefordran i linjetrafik finns tillgänglig kan resorna till och från praktikplatsen enligt 3 mom. ersättas i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens trafiktaxa för personbefordran med buss. Paragrafen möjliggör även att ersättning kan beviljas för resekostnader till och från en praktikplats utanför landskapet till skäligt belopp. Vid utarbetandet av bestämmelserna i paragrafen har ledning tagits från sysselsättningsplanens riktlinjer, landskapsförordningen om studiesociala förmåner för studerande på gymnasialstadienivå i landskapet Åland och den praxis som utvecklats under de senaste åren.
Om arbetspraktiken skulle kräva en bostad i anknytning till praktikplatsen föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten enligt prövning med stöd av paragrafens 5 mom. kunna bevilja en ersättning för boendekostnaden. Ersättningen föreslås högst uppgå till ett belopp som årligen fastställs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Beloppet fastställs på basen av medelmånadshyran för åländska hyresbostäder för året innan fastställelseåret. Medelmånadshyran var enligt Ålands statistik- och utredningsbyrås statistik för år 2003 6,91 euro per kvadratmeter. Statistiken publiceras årligen i Statistisk årsbok för Åland. En motsvarande bestämmelse föreslås dessutom intagen i 38 § i fråga om arbetsprövning.
53 § Avtal om arbetspraktik För att sysselsättningsstöd för arbetspraktik skall kunna beviljas måste ett avtal om arbetspraktik ingås mellan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, den som ordnar arbetspraktiken och den arbetslösa arbetssökanden. Avtalet som ingås skriftligt skall gälla för en bestämd tid.
Bestämmelser om vad avtalet skall innehålla och om särskilda villkor finns i 2 och 3 mom. Avtalet skall innehålla uppgifter om den som anordnar arbetspraktik, den arbetslösa arbetssökandens namn och tid samt plats för praktiken och praktikens längd per dag. Praktikens längd per dag kan vara högst den ordinarie arbetstiden i branschen och minst sex timmar. Avtalet skall dessutom innehålla de uppgifter som den arbetssökande skall utföra under praktiktiden och namnet på den handledare på praktikplatsen som skall hjälpa den arbetssökande att sätta sig in i arbetet. Avtalet kan ändras eller sägas upp om parterna så kommer överens.
11 kap. Sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning
54 § Förutsättningar för beviljande av stöd Sysselsättningsstöd föreslås enligt paragrafen kunna beviljas en arbetsgivare som ingår ett läroavtal med en arbetslös arbetssökande. Läroavtalet utgör basen för en läroavtalsutbildning.
Enligt landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning är läroavtalsutbildningen en arbetsdominerad form av yrkesutbildning med tyngdpunkten på yrkesinriktade studier som bedrivs på arbetsplatsen i samband med arbete. Studierna kombineras med teoretisk undervisning vid landskapets yrkesutbildande skolor eller andra utbildningsanordnare. Andra utbildningsanordnare än landskapets skolor kan väljas då den teoretiska utbildningen inte finns tillgänglig eller inte är praktiskt genomförbar i landskapets skolor.
För att ett sysselsättningsstöd skall kunna beviljas enligt paragrafen måste ett läroavtal först ingås. Läroavtalet utgör en speciell typ av arbetsavtal som ingås mellan lärlingen (den arbetslösa arbetssökanden) och arbetsgivaren. För att läroavtalet skall kunna träda i kraft måste det godkännas av lärlingsnämnden. Lärlingsnämnden, som biträder landskapsregeringen, handhar skötseln av de förvaltningsuppgifter nämnden har påförts genom lag eller andra föreskrifter. Till läroavtalet bifogas en individuell studieplan som bland annat anger omfattningen av och innehållet i utbildningen inom det aktuella yrket eller delområdet för ett yrke. En förutsättning för att få ingå ett läroavtal och därmed påbörja en lärlingsutbildning är att personen har fyllt 15 år och har genomgått grundskolan eller inhämtat motsvarande undervisning på annat sätt.
Utbildningen innebär en kombination av lärande i skolan och i arbetslivet. När den arbetssökande lärlingen deltar i den praktiska undervisningen på lärlingsplatsen har lärlingen rätt till en lön i enlighet med vad som är överenskommet i läroavtalet. Vid bestämmandet av lönen skall åtminstone de lönevillkor som fastställts för jämförligt arbete i kollektivavtalet för branschen iakttas (se 22 § i landskapslagen om läroavtalsutbildning samt 17 § i lagen om arbetsavtal (FFS 320/1970) och 15 § i sjömanslagen (FFS 423/1978)). För att täcka de merkostnader som en lärlingsplats medför för en arbetsgivare kan arbetsgivaren enligt landskapslagen om läroavtalsutbildning lyfta en utbildningsersättning från landskapet. En överenskommelse om storleken på stödet skall träffas mellan lärlingsnämnden och arbetsgivaren i samband med att ett läroavtal ingås.
Enligt förslaget skall en arbetsgivare som lyfter utbildningsersättning enligt landskapslagen om läroavtalsutbildning kunna lyfta även sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. De begränsande faktorer som utesluter beviljande av stöd i lagens 43 § 6 punkt föreslås därför inte tillämplig på kombinationen utbildningsersättning och sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. Avsikten med sysselsättningsstödet är att stimulera arbetsgivare att teckna läroavtal med arbetslösa arbetssökande.
55 § Stödets belopp Sysselsättningsstödet för läroavtalsutbildning föreslås enligt 1 mom. vara minst lika stort som grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som år 2005 var 23,24 euro per dag och person. Som högst föreslås sysselsättningsstödet kunna vara lika stort som grundpenningen förhöjt med 90 procent (år 2005, 44,16 euro per dag och person).
Enligt 2 mom. föreslås det högsta stödet kunna beviljas personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader skulle stödet vara minst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag, vilket för år 2005 skulle innebära att stödet som högst skulle kunna vara 34,86 euro per dag och person. De föreslagna stödnivåerna i 1 och 2 mom. följer i sak de nivåer som samtidigt föreslås för sysselsättningsstöd för anställning.
Enligt 3 mom. skall även den utbildningsersättning som betalas ut med stöd av landskapslagen om läroavtal beaktas, då taket för landskapsstöden bestäms. Landskapsstöden får tillsammans inte överskrida lönen som utbetalas till den sysselsatte. För läroavtalsutbildning hos landskapet såsom arbetsgivare kan stöden högst motsvara A 17.
För att komma i åtnjutande av fullt stöd förutsätts enligt 4 mom. arbete på heltid. Förslaget överensstämmer till sistnämnda del med det villkor som finns intaget i sysselsättningsplanen. Sysselsättningsstödens belopp föreslås liksom de övriga sysselsättningsstöden bli justerade årligen med folkpensionsindexet enligt lagen om folkpensionsindex.
56 § Stödets varaktighet Huvudregeln är att sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning skall utbetalas för hela avtalsperioden. Detta är en förändring i förhållande till gällande riktlinjer, enligt vilka stöd kan beviljas för maximalt 18 månader i ett sträck. Stödet skall enligt förslaget vara minst lika stort som grunddagpenningen. Ett förhöjt stöd enligt 55 § 2 mom. föreslås kunna beviljas under maximalt sex månader. Har den person som sysselsätts nedsatt arbetsförmåga kan arbetsgivaren däremot beviljas ett förhöjt stöd under maximalt två år i följd. Om arbetsgivaren beviljas ett sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning utgår dock alltid ett stöd som till sitt belopp är minst lika stort som grunddagpenningen.
Paragrafens 3 mom. motsvarar i sak de villkor som gäller vid sysselsättningsstöd för anställning. För att arbetsgivaren skall komma i åtnjutande av ett förnyat sysselsättningsstöd efter uppnådd maximitid, måste den arbetslösa arbetssökanden under de senaste sex månaderna innan ansökan ha varit arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i minst fem månader.
12 kap. Sysselsättningsstöd för deltidsarbete
57 § Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd Landskapsregeringen föreslår att ett sysselsättningsstöd för deltidsarbete återinförs bland landskapets stödinriktade åtgärder. Stödet har inte utbetalts på Åland under en längre tid, men föreslås nu medtaget som ett alternativt stöd för att underlätta för vissa arbetslösa att på nytt komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt medför åtgärden att anställda som övergår till deltid kan få mera tid för sin familj, sina intressen och studier. Genom deltidsarbetet erbjuds den arbetslöse praktik- och kontaktmöjligheter som hjälper henne eller honom att upprätthålla sina yrkesfärdigheter och skapa en yrkesbana på arbetsmarknaden. För arbetsgivaren innebär en omfördelning av arbetet chanser att förstärka arbetsgemenskapen med flexibla och yrkeskunniga arbetstagare.
Enligt förslaget kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten således enligt prövning och inom ramen för disponibla budgetanslag bevilja arbetstagare eller tjänstemän som frivilligt övergår från heltid till deltid ett sysselsättningsstöd som ersättning för minskad inkomst. Detta förutsätter att arbetsgivaren samtidigt anställer en arbetslös arbetssökande som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anvisat för den tid under vilken ersättningen betalas.
Det föreslagna deltidsarrangemanget är som nämnts frivilligt och baserar sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren/tjänstemannen. Avtalet bör ingås skriftligen. Den som sysselsätts genom deltidsarbete har ett arbetsförhållande för viss tid som upphör utan uppsägning vid utgången av den avtalade tiden.
58 § Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd För att stöd skall kunna utbetalas måste dessutom vissa särskilda förutsättningar vara uppfyllda.
I fråga om arbetstiden måste den arbetstid som berättigar till stöd vara 40-60 procent av den ordinarie arbetstiden i heltidsarbete för den person som övergår till deltidsarbete (1 mom. punkt 1). Samtidigt måste den sammanlagda arbetstiden för den person som övergår till deltidsarbete och för den som sysselsätts i deltidsarbete under den period som motsvarar lönebetalningsperioden vara minst lika lång som den totala arbetstiden för den person som övergår till deltidsarbete (1 mom. punkt 2).
I det avtal som upprättas till följd av deltidsarbetet skall det framgå att den person som övergår till deltidsarbete har rätten att återgå till heltidsarbete när utbetalningen av sysselsättningsstödet för deltidsarbete upphör (1 mom. punkt 3).
Avsikten med stödet för deltidsarbete är att ersätta inkomstminskningen för en anställd som övergått till deltidsarbete och gett en arbetslös person möjlighet till deltidsarbete. Att under den tid då stödet utbetalas utföra annat än deltidsarbete strider således mot själva syftet med detta system. Enligt förslaget kan stöd varken beviljas eller betalas, om den som övergår till deltidsarbete för samma period utöver lönen för deltidsarbete får annan lön eller ersättning för arbetet som han eller hon utför. Inkomster av övertidsarbete i samband med deltidsarbete, ersättning för beredskap och motsvarande utgör inget hinder för utbetalning av stödet. Om den som lyfter stöd för deltidsarbete tar anställning hos en annan arbetsgivare under den aktuella perioden utgör dessa löneinkomster eller arbetsinkomster av företagarverksamhet ett hinder för betalning av sysselsättningsstödet. Kapitalinkomster påverkar inte stödet (1 mom. punkt 4).
Sysselsättningsstöd för deltidsarbete kan inte heller betalas, om den som övergår till deltidsarbete för samma tid erhåller arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ålderdoms-, invaliditets- eller arbetslöshetspension enligt folkpensionslagen, ålders-, invalid-, arbetslöshets- eller deltidspension enligt arbetspensionslagarna, generationsväxlingspension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare, moderskaps-, faderskaps-, särskild moderskaps- eller föräldrapenning, sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen eller rehabiliteringspenning eller rehabiliteringsunderstöd enligt lagen om rehabiliteringspenning (1 mom. punkt 5).
För att ett sysselsättningsstöd för deltidsarbete skall kunna beviljas förutsätts dessutom att personen har varit heltidsanställd hos en och samma arbetsgivare i minst ett år utan avbrott innan han eller hon övergår till deltidsarbete (1 mom. punkt 6). Med anställningsförhållande på heltid avses ett privaträttsligt eller offentligrättsligt anställningsförhållande, i vilket den anställdes ordinarie arbetstid uppgår till minst lika lång tid som den inom branschen enligt kollektivavtalet överenskomna arbetstiden, eller det lägsta antalet timmar som enligt gängse praxis anses motsvara ordinarie heltidsarbete inom branschen. I fråga om branscher som saknar kollektivavtal eller företag och arbeten där kollektivavtal inte tillämpas, kan den ordinarie veckoarbetstiden vara högst densamma som anges i den tillämpade arbetstidslagen. Som heltidsanställning kan då betraktas också sådan anställning, där den ordinarie arbetstiden motsvarar den som enligt vedertagen praxis anses utgöra ordinarie arbetstid för heltidsarbete inom denna bransch. För de branscher där det i kollektivavtal saknas bestämmelser om minimiarbetstiden, får den genomsnittliga ordinarie arbetstiden per vecka inte understiga 35 timmar i veckan.
Sysselsättningsstöd för deltidarbete kan inte beviljas, om arbetstiden för den som ansöker om stödet har förkortas på grund av produktionsmässiga eller ekonomiska orsaker. När arbetsgivaren söker arbetskraft för liknande uppgifter skall denne i första hand erbjuda arbetet åt egna deltidsanställda arbetstagare som önskar få heltidsarbete.
59 § Rätt till stöd om den sysselsattes anställningsförhållande upphör I paragrafen införs en rätt till fortsatt stöd om det deltidsarbete som sköts av den som har sysselsatts upphör eller avbryts till följd av avgång, uppsägning, permittering eller hävning av anställningsförhållande. Rätten till stöd fortsätter, såvida inte arbetsgivaren och den arbetstagare eller tjänsteman som har övergått till deltidsarbete genom avtal kommit överens om att den som övergått till deltidsarbete skall återgå till heltidsarbete i denna situation. Avsikten med regleringen är att den som övergått till deltidsarbete för att gynna sysselsättningsläget inte skall drabbas av ett eventuellt avbrott i den sysselsattes så kallade anställning.
60 § Stödets belopp och varaktighet Enligt förslaget får den som har övergått till deltidsarbete utöver lönen för deltidsarbetet dessutom ett sysselsättningsstöd som är hälften av den av arbetsgivaren uppgivna skillnaden mellan lönen för heltidsarbetet och deltidsarbetet, dock högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 70 procent. För år 2005 skulle maximibeloppet således ha kunnat vara högst 39,51 euro per dag och person. De belopp som finns med i paragrafen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
Stödet betalas enligt 2 mom. för högst fem dagar per kalendervecka. När stödet fastslås beräknas lönen för heltidsarbete enligt medeltalet av 12 månaders lön för det heltidsarbete som har föregått deltidsarbetet. Om den som går ner på deltid har varit tjänstledig under det senast förflutna året beräknas lönen för heltidsarbete enligt medeltalet av 12 månaders lön för det heltidsarbete personen utförde innan tjänstledigheten började. Lönen för heltidsarbete bestäms alltid på basis av inkomsten betalad av den arbetsgivare i vars tjänst arbetstagaren övergår till deltidsarbete. Löneinkomsten för heltidsarbete beräknas enligt den förskottsinnehållningspliktiga lönen. Det är viktigt att påpeka att sysselsättningsstödet inte justeras under stödperioden även om grunderna för löneutbetalningen för den person som övergått till deltidsarbete skulle förändras till exempel på grund av lönehöjning eller beviljat ålderstillägg. Stödet utgör skattepliktig inkomst för mottagaren.
Sysselsättningsstödet föreslås enligt 3 mom. kunna beviljas till samma person för högst 12 månader i sänder. Om deltidsarbetet periodiseras får periodernas sammanräknade längd vara högst 12 månader. Eftersom sysselsättningsstödet för deltidsarbete inte är avsett att främja en varaktig övergång till deltidsarbete föreslås att den som fått stödet under maximitiden måste heltidsarbeta minst ett år hos en och samma arbetsgivare innan stödet på nytt kan beviljas honom eller henne.
13 kap. Sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet
61 § Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd Syftet med sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet är att ge en arbetslös arbetssökande, som inte kan få ett arbete och som har förutsättningar att starta egen företagsverksamhet, bidrag för att starta och etablera företagsverksamheten. Genom åtgärden främjas samtidigt uppkomsten av ny företagsverksamhet som inte bara erbjuder en arbetsplats för den som startar verksamheten, utan möjligen även skapar nya arbetsplatser åt andra. Om företagandet har konstaterats vara en lämplig åtgärd för den sökande beviljas stödet av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
62 § Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd I paragrafen upptas de särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att man skall kunna komma i åtnjutande av stöd. Stöd lämnas endast till den som har företagarerfarenhet eller utbildning som behövs i företagarverksamhet. Bestämmelsen medger dock att den sökande kan delta i utbildning under tiden som han eller hon får stöd (punkt 1). Stödet lämnas endast till den som bedöms ha tillräckliga förutsättningar att driva företag och om verksamheten bedöms få en tillfredställande lönsamhet (punkt 2 och 3). Den sökande av stöd få inte samtidigt lyfta landskaps- eller statsunderstöd för sina egna lönekostnader och inte heller arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd (punkt 4 och 5). Har företagsverksamheten inletts innan man har beslutat om beviljande av stöd kan inget stöd beviljas (punkt 6). Vidare får stödet inte snedvrida konkurrensen och företagsverksamheten skall uppenbarligen inte kunna inledas utan att den arbetssökande beviljas stöd (punkt 7 och 8).
63 § Stödets belopp och varaktighet Stöd beviljas i enlighet med arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens prövning till ett belopp som är minst lika stort som grunddagpenningen och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent, det vill säga utgående från år 2005 års nivå inom intervallet 23,24-44,16 euro per person och dag.
Stöd betalas för de dagar, då företagaren arbetar i sitt företag, dock för högst fem dagar i veckan. Man kan enligt 2 mom. få stödet för högst tio månader åt gången. För att en förlängning av stödet skall kunna bli aktuell måste ett sakkunnigt konstaterande erhållas om behovet innan beslut om förlängning kan fattas.
14 kap. Ansökan om och utbetalning av sysselsättningsstöd
64 § Ansökan Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås vara den myndighet som prövar ärenden om sysselsättningsstöd. En bestämmelse om detta tas in i 1 mom. I dag prövas ansökan av sysselsättningsstöd av landskapsregeringen. I praktiken har nuvarande system fungerat så att chefen för arbetsförmedlingen fördragit ärendena om sysselsättningsstöd i landskapsregeringen. Systemet har inte visat sig vara ändamålsenligt, varför landskapsregeringen föreslår att beslutsfattandet flyttas bort från landskapsregeringen till den verksamhetsenhet som mer konkret kommer att arbeta med arbetslösa arbetssökande, det vill säga arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. En omständighet som underlättar en förändring av beslutfattandet är att regleringen av sysselsättningsstöden genom den föreslagna lagstiftningen blir mer detaljerad. Paragrafen följer i övrigt i sak de riktlinjer som finns fastslagna i sysselsättningsplanen.
Huvudregeln enligt 1 mom. är att ansökan skall göras skriftligen, men paragrafen öppnar även en möjlighet att fullgöra ansökningsförfarandet på annat sätt. Avsikten med den senare skrivningen är att även täcka in den tekniska utvecklingen som kan medföra att man i framtiden kan göra en ansökan exempelvis via Internet.
I 2 mom. anges den sökandes skyldighet att lämna arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de uppgifter som myndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan. Beslut om beviljande av sysselsättningsstöd fattas på basen av de uppgifter som sökanden lämnat. Förslaget förutsätter att den som ansöker om stöd ger arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten alla uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ansökan i själva ansökan eller i dess bilagor eller på något annat sätt i samband med ansökningsförfarandet. Om den som ansöker om stöd inte lämnar myndigheten sådana nödvändiga uppgifter som avses i paragrafen, ber arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten sökanden komplettera sin ansökan. Om sökande inte då heller lämnar tillräckliga uppgifter, kan den bristfälliga ansökan lämnas utan prövning.
65 § Beviljande Landskapsregeringen föreslår att besluten om beviljande av sysselsättningsstöd skall fattas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten utgående från anslag som finns upptagna i landskapsbudgeten.
Av beslutet skall de fakta som är nödvändiga för att verkställa beslutet framgå, så som mottagare, ändamål, belopp och beräkningsgrund. Det försätts dessutom att beslutet alltid skall vara skriftligt. En jämförelse kan här även göras med 21 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilken rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring skall tryggas genom lag.
66 § Utbetalning Landskapsregeringen föreslår att sysselsättningsstöden skall betalas ut i efterskott och efter det att stödtagaren redovisat för sina utgifter.
I 2 mom. föreslås om undantag från 1 mom. Enligt 2 mom. kan stöd betalas ut för en längre period, om det är motiverat med tanke på användningen av stödet samt mottagaren ger sitt samtycke. En utbetalning för en längre period på det sätt som avses i momentet är motiverat när det krävs att stödtagaren får stödet för att den åtgärd som stödet skall finansiera skall kunna komma i gång eller genomföras enligt den tidtabell och i den omfattning som avses i beslutet.
I paragrafens 3 mom. anges betalningssättet för hur stödet enligt lagen skall betalas ut. I praktiken betalas stödet till det konto som den som ansöker om ett stöd har uppgivit. En enskild stödpost kan enligt förslaget även betalas på annat sätt än till sökandes konto, om det inte är möjligt att betala den till kontot eller om stödtagaren uppger någon särskild orsak till att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten borde betala stödet på något annat sätt än till mottagarens konto.
67 § Övervakning Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås vara övervakande myndighet med rätt att granska stödtagarna och hur stödet använts. Stödtagaren föreslås ha en långtgående skyldighet att bistå arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vid övervakningen.
68 § Avbrytande av utbetalning och återkrav av sysselsättningsstöd I paragrafen föreslås bestämmelser om arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens rätt att bestämma att utbetalningen av sysselsättningsstöd skall avbrytas och återkrävas. Förslaget om att avbryta en utbetalning är avsett som en tillfällig säkerhetsåtgärd med hjälp av vilken utbetalningen av beviljat sysselsättningsstöd får avbrytas medan någon sak utreds närmare. Efter utredningen skall myndigheten fatta beslut om utbetalningen skall fortsätta eller om utbetalningen av sysselsättningsstödet skall upphöra och stödet återkrävas. Enligt förslaget är det arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten som fattar beslut om avbrytande av utbetalningen och eventuella återkrav. Beslut om att avbryta utbetalningen fattas enligt 1 mom. om stödet har använts för andra ändamål än för dem för vilka det har beviljats eller om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som haft en väsentlig inverkan på att stödet har beviljats eller om stödtagaren hemlighållit omständigheter som har inverkat på beslutet om beviljande.
Enligt 2 mom. skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fatta beslut om avbrytande av utbetalningen samt återkrav inom fem år räknat från den dag då utbetalningen gjordes. Bestämmelsen har genom angivandet av tidsgräns om fem år anpassats till den nya lagen om preskription av skulder (FFS 728/2003) som trädde i kraft vid ingången av år 2004. I 68 § finns närmare bestämmelser om preskription.
I paragrafens 3 mom. föreslås att om belopp som skall återbetalas inte betalas frivilligt skall indrivning ske i den ordning som anges i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). En hänvisning till utsökningsbestämmelserna i riket underlättar förfarandet i landskapet. Bestämmelsen om indrivning av återkrävda belopp är enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur och har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat tas med i lagen.
I 4 mom. föreslås ränta och dröjsmålsränta på återkrävt sysselsättningsstöd reglerad. För närvarande regleras ränta på stöd som skall återbetalas och som betalats av landskapets medel genom de riktlinjer som anges i sysselsättningsplanen. I riktlinjerna hänvisas till 3 § i räntelagen (FFS 633/1982). För att få ett ändamålsenligt system kompletterat med bestämmelser om dröjsmålsränta föreslås i denna paragraf en bestämmelse som reglerar detta. När sysselsättningsstöd som betalats av landskapets medel enligt denna lag återkrävs kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kräva att en årlig ränta betalas på det återkrävda beloppet. Vid dröjsmål med återbetalning av återkrävda bidrag och räntestöd skall på det försenade beloppet betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen (FFS 633/1982). Enligt 4 § 1 mom. i räntelagen skall gäldenären vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den referensränta som anges i lagens 12 §. Enligt Finlands Banks meddelande om referensränta och dröjsmålsränta (FFS 612/2004) är referensräntan 2,5 procent per år och dröjsmålsräntan 9,5 procent per år i sex månader från och med den 1 juli 2004 till och med den 31 december 2004. Enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (FFS 633/1982, ändrad genom FFS 340/2002) skall gäldenären betala en årlig ränta som svarar mot den i lagens 12 § avsedda referensräntan som gäller vid tidpunkten i fråga, vilken enligt ovan är 2,5 procent.
I 5 mom. föreskrivs om återkrav av en förmån som betalats utan grund. Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av stödet utan grund inte berodde på svikligt förfarande från stödtagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. I momentet intas även ett omnämnande om de särskilda fall då återkravet kan frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits. Det är fråga om en ny bedömning av situationen efter det ursprungliga beslutet om återkrav. Om återkrav frångås efter ett tidigare beslut om återkrav skall detta alltid grunda sig på prövning från fall till fall. Då skall ett nytt beslut ges i ärendet. Enligt förslaget skall det vara möjligt att avstå från återkravet om indrivningsåtgärderna länge har varit resultatlösa och det är osannolikt att det obetalda beloppet kan indrivas även om indrivningsåtgärderna fortsatte. Vid en bedömning av de uppnådda resultaten av indrivningsåtgärderna beaktas i fråga om fordringar som länge varit föremål för indrivning redan vidtagna indrivningsåtgärder samt stödtagarens ekonomiska situation och förhållanden. Om det inte kan anses att det kommer att ske sådana ändringar i dessa faktorer som skulle förbättra indrivningsresultatet skall det vara möjligt att helt avstå från en icke indriven del av en fordran. Det skall också vara möjligt att frångå återkrav om det på basis av uppgifter om stödtagarens ekonomiska situation eller tidigare indrivningsresultat är tydligt att fortsatta indrivningsåtgärder skulle förorsaka oskäliga förvaltningskostnader. En sådan situation är till exempel när det belopp som återkrävs bedöms vara mindre än kostnaderna för indrivning. Däremot kan återkrav inte frångås enbart med den motiveringen att återbetalningen sker långsamt. I regel skall man inte avstå från att kräva tillbaka till exempel en fordran som betalas tillbaka regelbundet i små poster. När resultaten av indrivningen bedöms skall indrivningen i regel ha pågått i flera år under vilka flera försök till indrivning har gjorts.
69 § Preskription av fordran I 68 § 2 mom. finns bestämmelser om den tid inom vilken ett stöd som betalats utan grund skall krävas tillbaka, det vill säga när ett beslut om återkrav skall fattas. I den föreslagna paragrafen föreslås dessa bestämmelser kompletteras med bestämmelser om preskriptionstiden för en fordran som fastställts genom beslut om återkrav och om avbrytande av preskriptionstiden. Bestämmelsen motsvarar i sak de bestämmelser som är gällande för preskription av fordringar enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som enligt blankettlag är gällande på de arbetslöshetsförmåner som landskapet finansierar. Enligt det föreslagna 68 § 2 mom. skall ett stöd som betalats på felaktiga grunder krävas tillbaka inom fem år räknat från utbetalningsdagen. Ett beslut om återkrav måste således ges inom denna tidsfrist. Bestämmelsen innebär att en förmån som betalats utan grund inte kan krävas tillbaka för en längre tid än de fem år som föregick beslutet om återkrav. Om en förmån har betalats i flera poster skall tidsfristen räknas från utbetalningsdagen för varje post. Bestämmelsen innebär också att tidsfristen inte kan avbrytas på annat sätt än genom ett beslut om återkrav.
Från och med att ett beslut som kan överklagas har givits beträffande återkrav av ett stöd börjar en femårig preskriptionstid för den fordran som återkrävs. Denna preskriptionstid avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i preskriptionslagen. Avbrytande åtgärder kan vara informella åtgärder för avbrytande såsom krav på betalning eller rättsliga åtgärder för avbrytande såsom anhängiggörande av ett utsökningsärende. En förutsättning för avbrytande åtgärder är att fordran specificeras tillräckligt noggrant och att förmånstagaren får kännedom om åtgärderna innan preskriptionstiden löper ut. Preskriptionstiden kan också förlängas på det sätt som föreskrivs i 11 § 3 mom. i preskriptionslagen. Från avbrytandet av preskriptionen börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Antalet avbrytande åtgärder begränsas inte.
70 § Landskapsförordning Paragrafen innehåller bemyndigande för landskapsregeringen att utfärda bestämmelser genom landskapsförordning. Bestämmelsen har anpassats till de delegeringsfullmakter som självstyrelselagen och grundlagen medger.
15 kap. Särskilda bestämmelser
71 § Rätt att få och lämna ut uppgifter Enligt 1 mom. tillämpas landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet på arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens utlämnande och hemlighållande av uppgifter. Momentet är i första hand av informativ natur.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om de uppgifter som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten trots att de skall hemlighållas med stöd av lagen om allmänna handlingars offentlighet har rätt att få av en annan myndighet för uppgifter som föreskrivs i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Rätten att bryta sekretessen skall kunna ske endast om det är nödvändigt för att verkställa eller utveckla arbetsmarknadsservicen. Momentet är således en sådan bestämmelse som avses i 8 § i lagen om allmänna handlingars offentlighet enligt vilken en avvikelse från en handlings hemlighållande kan göras genom speciallag.
72 § Brott mot stödbestämmelserna Enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen har landskapet behörighet i fråga om beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet. Sedan den 1 januari 1991 finns ett särskilt 29 kapitel om brott mot den offentliga ekonomin i strafflagen (FFS 39/1889), som enligt övergångsbestämmelserna i 71 § i självstyrelselagen skall tillämpas i landskapet sådan strafflagens lydelse var då självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. Ändringarna därefter i fråga om bland annat subventionsbedrägeri och definitioner skall således inte tillämpas i landskapet. För att undvika förvirring om vilka gärningar som skall vara straffbelagda enligt landskapslagen föreslås att bestämmelser om detta intas i lagen.
Bestämmelsen i paragrafens 1 och 2 punkt har sin förebild från bestämmelserna om subventioner i 29 kap. 9 § i strafflagen, men motsvarande bestämmelser finns även i till exempel 27 § i landskapslagen (2003:65) om finansiering av landsbygdsnäringen. Sistnämnda bestämmelse hämtades från en paragraf i landskapslagen (1995:55) om den gemensamma jordbrukspolitiken.
Landskapsregeringen har dock vid en samlad bedömning av de åtgärder som kan vidtas för att förhindra ett brott samt storleken på stöden funnit det ändamålsenligt att i fråga om brott mot sysselsättningsstöden endast föreslå det lindrigaste straffet enligt strafflagen (jfr 29:8 "…med hänsyn till den eftersträvade vinningens storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för subventionsförseelse dömas till böter"). Straff i form av böter motsvarar det som är gällande för exempelvis brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken enligt landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringarna.
Den föreslagna 3 punkten har med utgångspunkt från och i en kombination av bestämmelserna i strafflagens 29 kapitel 7 och 8 §§ lagts på en nivå som är jämförbar med subventionsförseelse enligt strafflagen, på samma sätt som punkterna 1 och 2.
73 § Brott mot tystnadsplikt Enligt 17 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland får landskapstjänsteman inte utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans eller hennes kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser skall hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av saken beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas. I 9 § i landskapslagen om yrkesvägledning finns även en bestämmelse om tystnadsplikt. Enligt bestämmelsen må i yrkesvägledningsarbetet framkomna omständigheter av enskild natur rörande person, som erhåller yrkesvägledning, icke yppas för obehöriga.
I det arbete arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås bedriva enligt lagen kommer myndigheten att hantera uppgifter om enskilda som på ett eller annat sätt bör hanteras varsamt i den handläggande tjänstemannens såväl interna som externa kontakter. Som påtalats i motiven till föregående paragraf har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet. I rikslagstiftningen är straffbestämmelserna i fråga om bland annat informationsbrott samlade i 38 kapitlet strafflagen. För att motsvarande gärningar skall vara straffbara även i landskapet måste en aktiv lagstiftningsåtgärd vidtas. Med beaktande av den lagstiftning som i dagsläget reglerar verksamheten för de myndigheter som omfattas av denna lag föreslås att en bestämmelse om brott mot tystnadsplikt tas in i lagen. Enligt förslaget skall den som utan lov röjer vad han eller hon vid handläggningen av ärenden enligt lagen fått veta om ett företags eller en enskild persons ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller annan omständighet av enskild natur, dömas för brott mot tystnadsplikt enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. För brottet föreslås att straffet skulle vara böter. I sak motsvarande bestämmelser finns i bland annat landskapslagen (1996:35) om finansiering av landskapsbygdsnäringen och i näringsstödslagen för landskapet Åland.
74 § Avgiftsbrott Enligt förslaget skall den som uppbär avgift för exempelvis arbetsförmedling av sjömän i strid mot 13 § dömas till böter.
75 § Anvisning om rättelse och besvärshänvisning För att lyfta fram det förfarande som skall iakttas i beslutsprocessen vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och för att markera den enskildes rättsskydd föreslås att det i paragrafen tas in en informativ bestämmelse om anvisning om rättelse och besvärshänvisning.
76 § Rättelse Landskapsregeringen finner det ändamålsenligt att rätten att begära rättelse i beslut görs möjlig enligt den föreslagna lagen. Enligt paragrafen införs en möjlighet för en missnöjd sakägare att inom 30 dagar hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten begära rättelse av ett av myndigheten fattat beslut. Myndigheten får enligt bestämmelsen endast pröva de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Ett rättelseyrkande skall handläggas utan dröjsmål. Visar det sig att beslutet inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller det uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt.
Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår överklagandet till Ålands förvaltningsdomstol, som är egentlig förvaltningsrättsskipning. Rättelseyrkandet kan endast begäras av sakägare och skall framställas skriftligen till myndigheten. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.
77 § Besvär Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fattat får överklagas till Ålands förvaltningsdomstol, medan beslut som landskapsregeringen fattat får överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Innan ett beslut kan överklagas måste sakägaren i fråga om beslut fattat vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten begära rättelse av beslutet hos den beslutande myndigheten.
16 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
78 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Enligt paragrafens 2 mom. föreslås att landskapslagen om sysselsättning upphävs. De bestämmelser som ingår i landskapslagen om sysselsättning och som bedömts ändamålsenliga att fortsättningsvis ha gällande i landskapet föreslås intagna i de landskapslagar som ingår i framställningen.
79 § Överföring av ärenden I paragrafen ingår en övergångsbestämmelse genom vilken de ärenden som när lagen träder i kraft är anhängiga vid arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen överförs till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Vid den fortsatta behandlingen av ärendena vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås handläggningen ske enligt bestämmelserna i den nya lagen. I sak blir förändringen inte så stor eftersom en stor del av de bestämmelser som nu föreslås lagreglerade redan iakttas enligt praxis.
80 § Preskriptionstid för fordringar som uppkommit före lagens ikraftträdande Enligt övergångsbestämmelsen skall bestämmelserna om preskriptionstid för fordringar också tillämpas på stöd som betalats utan grund eller till för stort belopp och på fordringar som uppkommit innan lagen trädde i kraft. När preskriptionstiden för en sådan fordran som uppkommit innan lagen trädde i kraft räknas ut, beaktas också tiden innan lagen trädde i kraft.
2. Landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Myndighetens ställning i förvaltningen Enligt paragrafens 1 mom. föreslås att en ny myndighet kallad Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet inrättas. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bildas genom en sammanslagning av Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån. Administrativt föreslås den nya myndigheten vara underställd landskapsregeringen.
För att inte ständigt behöva upprepa namnet Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet används i lagtexten i fortsättningen enbart termen arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, om inte annat särskilt anges.
I egenskap av huvudman har landskapet och dess högsta verkställande myndighet landskapsregeringen till uppgift utöva den allmänna administrativa styrningen och övervakningen av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 2 mom. Den allmänna administrativa styrningen kommer framförallt till uttryck genom den verksamhetsplan med den närmare inriktningen på arbetsmarknadspolitiken som landskapsregeringen årligen antar med stöd av 3 § 4 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
2 § Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten verksamhet Den föreslagna lagen kan sägas vara en så kallad förvaltningslag för myndighetens interna förhållanden. Lagen reglerar frågor om myndighetens administration och personal samt andra allmänna bestämmelser av betydelse för det praktiska beslutfattandet. Närmare bestämmelser om de tjänster och uppgifter som myndigheten erbjuder och utför regleras av annan lagstiftning, i första hand av den föreslagna lagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet men även av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
En av avsikterna med den nya lagstiftningen om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten är att åstadkomma både en bättre långsiktigt planering och styrning av arbetsmarknads/sysselsättningspolitiken, men även samtidigt få en ökad effektivitet i förvaltningen genom klarare rollfördelning mellan politik och förvaltning. I praktiken innebär den att landskapsregeringen strävar till att minska detaljstyrningen av förvaltningen för att i stället lägga betoningen på att definiera klara mål för myndighetens arbete, medan myndigheten själv får större frihet att besluta om hur målen skall uppnås. Till den del lagstiftningen berör den enskildes grundläggande rättigheter blir dock lagstiftningen genom reformen mer detaljreglerad.
2 kap. Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens administration
3 § Organisation Genom framställningen skapas en ny myndighet som övertar den roll som Ålands arbetsförmedling och yrkesvägledningen har idag. Inom ramen för gällande lagstiftning har redan ett flertal omstruktureringar gjorts av organisationen vid arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen.
I paragrafen intas endast de bestämmelser som är nödvändiga för verksamheten. Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall det finnas en myndighetschef samt en till myndigheten anknuten arbetskraftskommission. Den närmare regleringen av arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens organisation föreslås intagen i myndighetens reglemente. Avsikten med en så minimal reglering av organisationen som möjligt i lag är att inom myndigheten själv skapa en mer tidsenlig och flexibel förvaltningsstruktur som tillgodoser dagens och kommande behov och verklighet. Genom förslaget vill landskapsregeringen åstadkomma ett regelverk där myndigheten får rätt att besluta om frågor som hör till dess interna förvaltning utan ingripanden från landskapsregeringen. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ges därför befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad för att handha de uppgifter som för övrigt är ganska detaljreglerade i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och landskapslagen om studiestöd.
I paragrafens 2 mom. intas även en bestämmelse om att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skulle biträdas av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Genom förslaget (och 10 §) tillgodoses även artikel 4 i ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation.
4 § Myndighetens ledning Chefen för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås leda myndigetens verksamhet och ansvara för att de resultatmål som landskapsregeringen har ställt upp uppnås.
5 § Behandling av ärenden Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås vara en chefsstyrd myndighet. Utgångspunkten är att myndighetschefen avgör de ärenden som ingår i arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens behörighetsområde. Men genom en reglering i myndighetens reglemente kan beslutanderätten överföras på en annan tjänsteman vid myndigheten. Myndighetschefens ledarroll och ansvar enligt lagens 4 § kan dock inte delegeras. Vid beslutfattandet skall övrigt i tillämpliga delar iakttas de bestämmelser som gäller beslutsfattandet i landskapsregeringen. Här syftas på de förvaltningsbestämmelser som finns i 3 kap. landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen.
Enligt paragrafens 2 mom. avgörs ärenden som ankommer på arbetskraftskommissionen på det sätt som föreskrivs särskilt. Särskilda bestämmelser om arbetskraftskommissionens uppgifter finns framför allt i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Även den nu föreslagna landskapslagens 6-8 §§ innehåller bestämmelser om beslutsordningen inom kommissionen.
Enligt paragrafens 3 mom. föreslås landskapsregeringen kunna utfärda närmare bestämmelser om arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen handhar skötseln av dessa uppgifter. De delar av den nya myndighetens förvaltningsuppgifter som kan hänföras till ekonomiförvaltning och som enligt lag skall hanteras av arbetsmarknads och studieservicemyndigheten kan dock inte med stöd av denna paragraf genom ett landskapsregerings beslut överföras på landskapsregeringen. Som exempel kan nämnas arbetsmarknads och studieservicemyndighetens beslut om beviljande av sysselsättningsstöd, avbrytande av utbetalning samt återkrav av sysselsättningsstöd. Efter att beslut enligt lag har fattats av myndigheten kan dock landskapsregeringen bistå med den fortsatta hanteringen av ärendet. Utöver de mer detaljerade bestämmelser landskapsregeringen kan utfärda i fråga om hur ekonomiförvaltningen skall skötas, föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten med stöd av 20a § även kunna begära bistånd av landskapsregeringen i förvaltningsförfaranden som kräver mer omfattande resurser.
Med vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen i 3 mom. avses ärenden som kräver särskilda specialkunskaper, såsom ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg. Bestämmelsen utgör ett viktigt undantag från en minskad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men anses motiverad i ett övergångsskede tills tillräcklig erfarenhet kunnat erhållas av den målstyrning som även föreslås enligt framställningen.
6 § Arbetskraftskommissionen Kommissionen föreslås fortsättningsvis heta arbetskraftskommissionen och verksamhetsområdet för kommissionen skall inte förändras. Enligt förslaget skall arbetskraftskommissionen även framdeles tillsättas för två kalenderår i sänder. Kommissionens uppgifter styrs huvudsakligen av speciallagstiftning såsom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Kommissionen föreslås öppna möjligheten för en något ändrad sammansättning gentemot i dag. Enligt landskapslagen om sysselsättning består kommissionen av en ordförande och fyra övriga medlemmar. Enligt förslaget skulle antalet medlemmar utöver ordföranden kunna vara fyra eller sex övriga ledamöter. Förslaget innebär att arbetsmarknadsorganisationernas representanter utökas vardera med en person. Orsaken till att landskapsregeringen föreslår en utökad representation i kommissionen är att dagens antal medlemmar skapat praktiska problem, bland annat då jäv uppdagats tidigast vid sammanträdena. Men även en större representation från arbetstagarorganisationerna är nödvändig, eftersom organisationerna blivit fler. Enligt förslaget föreslås chefen för myndigheten fortsättningsvis vara ordförande. Av övriga medlemmar skulle två eller tre representera arbetsgivarna och två eller tre arbetstagarna. Arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna bör utses på förslag av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna i landskapet.
I övrigt innehåller paragrafen sedvanliga bestämmelser om entledigande av medlem i kommissionen och om arvoden och ersättning till medlemmar.
7 § Arbetskraftskommissionens sammanträden Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med traditionella mötesbestämmelser inom landskapsförvaltningen.
8 § Jäv Bestämmelserna om jäv föreslås ingå i en särskild paragraf och omfattar jäv vid behandling av ärenden vid arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens samtliga förvaltningsorgan.
9 § Reglemente Som ett led i riktning mot en mer målstyrd verksamhet föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ha rätt att besluta i de flesta frågor som gäller dess interna förvaltning utan ingripande från landskapsregeringen. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås därför genom reglemente få bestämma om sin förvaltning till den del det gäller myndighetens organisation och uppgiftsfördelning samt användningen av beslutanderätten. Fördelen med ett krav på reglering av frågor rörande delegering och därmed sammanhängande ansvar i reglementet är även att det skapar förutsättningar för en klar och välfungerande ansvarsfördelning inom myndigheten.
Som anförts ovan i samband med motiveringen till 5 § kommer dock den närmare hanteringen och regleringen av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ekonomiförvaltning och vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen att även framdeles bestämmas av landskapsregeringen.
10 § Rådgivande delegation Den rådgivande delegationen som biträder arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall enligt paragrafen tillsättas av landskapsregeringen för två kalenderår i sänder med representanter för arbetsgivare, arbetstagare och studerande. I delegationen föreslås dessutom att såväl allmänna förvaltningens utbildnings- och kulturavdelning som näringsavdelning skall finnas representerad med en person vardera. Avsikten med landskapsregeringens representation i den rådgivande delegationen är att skapa ett forum för kontinuerlig dialog mellan landskapsregering och den nya myndigheten om arbetsmarknads- och studiestödsfrågor. Genom den föreslagna bestämmelsen tillgodoses samtidigt de skrivningar om rådgivande nämnder och deras sammansättning som artikel 4 i ILO:s konvention (nr 88) angående arbetsförmedlingens organisation uppställer.
11 § Verksamhetsberättelse Enligt paragrafen skall en verksamhetsberättelse upprättas årligen och tillställas landskapsregeringen. Verksamhetsberättelsen skall innehålla uppgifter om bland annat de ärenden som behandlats under verksamhetsåret. I verksamhetsberättelsen skall det även redogöras för hur de mål landskapsregeringen ställt upp enligt 2 § 2 mom. har förverkligats under verksamhetsåret. En verksamhetsberättelse bör överlämnas till landskapsregeringen senast i samband med att budgetberedningen för nästa år sätts igång, det vill säga senast i mars-april månad året efter verksamhetsåret.
3 kap. Personal
12 § Anställningsförhållanden Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan enligt paragrafens 1 mom. finnas såväl offentligrättsligt som privaträttsligt anställd personal. I fråga om personal i offentligrättsligt anställningsförhållande är landskapet arbetsgivaren och tjänstemannen den som utför arbetet. På denna personalgrupp skall tjänstemannalagen (1987:61) i landskapet Åland tillämpas. Enligt tjänstemannalagens 1 § 1 mom. omfattas även under landskapsregeringen lydande myndigheter av lagen. Arbetstagare i privaträttsligt anställningsförhållande lyder under lagen om arbetsavtal (FFS 55/2001).
I 2 mom. anges att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten intar den roll som landskapsregeringen har enligt tjänstemannalagen i fråga om myndighetens personal. Särskilda undantag från denna huvudregel finns i 14 och 15 §§.
13 § Tjänster och tillfälliga tjänstemän Som en direkt konsekvens av att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall ha en mer självständig roll med större eget ansvar föreslås myndigheten också allmänt besluta i frågor som rör tjänster och tjänstemän. Tjänstekollektivavtalsfrågorna skall dock skötas av landskapsregeringen. Förslaget torde dessutom uppfylla artikel 9 i ILO:s konvention angående arbetsförmedlingens organisation, på så sätt att myndighetens personal tryggas ett oberoende av politiska förändringar och obehöriga inflytelser.
I gällande lagstiftning för såväl arbetsförmedlingen som yrkesvägledningen anges rent allmänt vilka typer av tjänster som kan finnas vid de båda myndigheterna. Någon mer specifik uppräkning av antal och typ av tjänster finns inte inskriven i någon författning. Inrättandet och indragningen av tjänster är dock enligt 4 § i tjänstemannalagen beroende av landskapsbudgeten. Av denna orsak bifogas det också årligen på ett informativt sätt en bilaga till landskapets budget med uppgifter om vilka tjänster som finns vid respektive myndighet. Även i landskapets tjänstekollektivavtal finns en förteckning över landskapets tjänster. Landskapsregeringen finner det dock ändamålsenligt att dessutom inta en förteckning över de tjänster som finns vid myndigheten i arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens regelverk, närmare bestämt i myndighetens reglemente.
Enligt lagens 27 § kommer de tjänster som finns vid arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen vid lagens ikraftträdande att överföras till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Nya utnämningsbrev kommer att utfärdas för dessa personer på samma sätt som vid reformen av landskapsregeringens allmänna förvaltning och Högskolan på Åland.
14 § Särskilda bestämmelser om tjänsten som myndighetschef Enligt huvudregeln i 12 § handhar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen ankommer på landskapsregeringen. Ett viktigt undantag från denna regel utgör chefstjänsten för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. För myndighetschefstjänsten föreslås landskapsregeringen bibehålla sina befogenheter enligt tjänstemannalagen. Med andra ord beslut i fråga om tjänsten som myndighetens chef skall i enlighet med tjänstemannalagen för landskapet Åland handläggas av landskapsregeringen, vilket innebär att tjänsten som myndighetschef inrättas, indras och utnämns av landskapsregeringen. Även ärenden i fråga uppsägning, förflyttning, omplacering, tjänstledighet och disciplinärt förfarande i fråga om myndighetschefen fattas av landskapsregeringen.
15 § Förflyttning och omplacering Landskapsregeringen föreslås dessutom trots huvudregeln i 12 § 2 mom. vara den myndighet som fattar beslut om förflyttning och omplacering av tjänsteman mellan olika landskapsmyndigheter. Internt inom myndigheten föreslås myndigheten själv kunna fatta beslut om förflyttning och omplacering. Genom bestämmelsen om att landskapsregeringen fattar beslut om förflyttning och omplacering av tjänsteman mellan myndigheten och annan landskapsmyndighet säkerställs landskapstjänstemannens anställningstrygghet på ett mer ändamålsenligt sätt, eftersom det exempelvis vid indragning av en tjänst vid myndigheten måste prövas huruvida en förflyttning till annan tjänst inom landskapsförvaltningen där landskapsregeringen har beslutanderätt finns tillgänglig innan en uppsägning kan verkställas (se 38 § i tjänstemannalagen). Bestämmelsen möjliggör även ett mer flexibelt system för arbetsgivaren, eftersom kompetent personal som annars skulle ha kunnat sägas upp på grund av att en tjänst inte finns tillgänglig inom myndigheten kan flyttas till landskapsregeringens allmänna förvaltning eller till någon annan landskapsmyndighet där landskapsregeringen har beslutanderätt i omplacerings- och förflyttningsfrågor.
16 § Behörighetskrav Enligt paragrafens 1 mom. skall den som anställs som myndighetschef ha en vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier. Förslaget motsvarar det behörighetskrav som gäller för tjänst som avdelnings- och byråchef inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. Personen i fråga bör dessutom ha erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter.
Behörighetskraven för annan tjänst vid myndigheten föreslås enligt paragrafens 2 mom. intagen i reglementet.
Möjligheten till dispens från fastställda behörighetskrav finns enligt 5 a § i tjänstemannalagen.
4 kap. Särskilda bestämmelser
17 § Avgifter Förslaget följer i stort gällande lag. Enligt 4 § i landskapslagen om arbetsförmedling kan landskapets arbetsförmedling inte ta ut avgifter, såtillvida det inte berör särskilda annonseringskostnader beträffande arbetsgivare. De begränsningar som en gång föranledde annonseringsbestämmelserna finns inte kvar i dag och kan slopas. Enligt 1 § 3 mom. i landskapslagen om yrkesvägledning är även yrkesvägledningen avgiftsfri. För privata arbetsförmedlingar inom landskapet är det däremot möjligt att ut avgifter. I och med att den offentliga arbetsförmedlingen var avgiftsfri ansågs konkurrensen med denna säkerställa att oskäliga avgifter inte togs ut i fråga om förmedling av arbete i privat regi. Någon förändring på sistnämnda punkt föreslås inte.
Ett krav på att exempelvis de arbetsförmedlings- och yrkesvägledningstjänster som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kommer att erbjuda skall vara avgiftsfria följer dessutom av den sociala stadgan (se artikel 1.3 och 9) samt i fråga om arbetsförmedling dessutom av ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation (se artikel 1.1).
Enligt 2 mom. föreslås arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kunna uppbära avgifter för de tjänster som myndigheten säljer om det inte rör sig om arbetsförmedling och vägledning till enskilda. När priset fastställs skall bestämmelserna om offentliga prestationer i landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet iakttas i tillämpliga delar.
18 § Serviceskyldighet Inom tjänstesektorn är det viktigt hur tjänstemännens serviceskyldighet gentemot enskilda personer hanteras. För att stärka serviceandan i den offentliga förvaltningen är det viktigt att i lag föreskriva vilken service myndigheten skall ge den enskilda som har med den att göra. Huvudregeln är den att en enskild person skall få den hjälp han eller hon behöver för att själv kunna tillvarata sina intressen, likväl så att det övriga arbetet inom förvaltningen inte får bli lidande i oskälig utsträckning.
Frågor från den enskilde skall enligt 2 mom. besvaras så snart som möjligt. Myndigheten måste lämna någon form av svar. Om myndigheten finner att den inte kan eller bör stå till tjänst med exempelvis en begärd tjänst måste den åtminstone tala om det för den som begärt att få upplysningen, och svaret får inte dröja längre än nödvändigt. Det förutsätts då också att det gå att nå den enskilde med svaret utan några mer omfattande efterforskningar.
I paragrafens 3 mom. finns en regel om att om någon enskild vänder sig till fel myndighet, bör arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten hjälpa honom eller henne till rätta.
19 § Avtal För att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall kunna sköta sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt kan det vara nödvändigt att ha en möjlighet att sluta avtal inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Ett styrdokument som även här har relevans för rätten att sluta avtal är vad som slås fast i landskapsregeringens målbeskrivning enligt 2 § och den årliga budgeten. De avtal eller tjänster det här kan röra sig om är exempelvis köpeavtal, leasingavtal, hyresavtal men även samarbetsavtal med andra organisationer.
20 § Företrädande av landskapet Utgående från den fristående ställning arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten föreslås få inom landskapsförvaltningen bör myndigheten även företräda landskapet i de angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter. Landskapsregeringen föreslås dock kunna företräda landskapet om så skulle önskas.
21 § Handräckning av landskapsregeringen Enligt paragrafen föreslås landskapsregeringen vara skyldig att på begäran av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bistå myndigheten i förvaltningsärenden som hör till arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens uppgifter.
Genom den föreslagna framställningen preciseras de uppgifter som den nya myndigheten skall handha på ett tydligare och mer rättssäkert sätt än tidigare. I förvaltningsärenden där såväl arbetsförmedlingsbyrån som yrkesvägledningen i dag rent formellt har haft förvaltningsansvaret såsom fristående enheter, har landskapsregeringen genom handräckning biträtt myndigheterna vid skötseln av vissa förvaltningsuppgifter. Skötseln av dessa uppgifter kommer även framdeles att kräva bistånd från landskapsregeringen. Till detta kommer sedan de nya uppgifter myndigheten får i fråga om studiestöd. För att underlätta det praktiska förfarandet föreslås att en bestämmelse intas i lagen som möjliggör för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att begära handräckning från landskapsregeringen i förvaltningsärenden som hör till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Avsikten är att bestämmelsen skall utnyttjas i begränsad uppfattning i ärenden där myndigheten på ett eller annat sätt har för lite resurser eller bristande kompetens. Detta torde vara fallet vid exempelvis återkravsförfaranden där beslut tas vid myndigheten, men landskapsregeringen bistår vid den fortsatta praktiska hanteringen av ärendet.
22 § Besvärshänvisning Bestämmelsen överensstämmer i sak med 14 § 1 mom. första meningen i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) och kan till den del bestämmelsen berör riksbehörighet tas in i landskapslagen med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om besvärsrätt, överklagbarhet och besvärsförfarande.
23 § Besvär Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionen fattat får överklagas till Ålands förvaltningsdomstol, medan beslut som landskapsregeringen fattat får överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Förslaget har utformats i överensstämmelse med bestämmelserna i 25 och 26 §§ i självstyrelselagen för Åland.
5 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
24 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med den i denna framställning föreslagna landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
25 § Övergång från gammal till ny kommission Arbetskraftskommissionen föreslås enligt 1 mom. fortsätta med sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att lagen om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten träder i kraft.
För att arbetskraftskommissionens arbete skall kunna fungera redan vid ikraftträdandet måste en del förberedande arbete utföras. Enligt paragrafens 2 mom. föreslås att arbetskraftskommissionen skall kunna tillsättas innan lagen träder i kraft. Vid tillsättande skall lagens 6 § iakttas i tillämpliga delar. Någon formell beslutanderätt får således den nya kommissionen inte förrän lagen har trätt i kraft.
26 § Överföring av ärenden, avtal, rättigheter och skyldigheter I paragrafens 1 mom. ingår en övergångsbestämmelse genom vilken de ärenden som när lagen träder i kraft är anhängiga vid arbetsförmedlingen, yrkesvägledningen och arbetskraftskommissionen överförs till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och arbetskraftskommissionen. Enligt 2 mom. överförs på motsvarande sätt även avtal, rättigheter och skyldigheter till de nya myndigheter som ersätter de gamla.
27 § Myndighetschef För att den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens arbete skall kunna fungera redan vid ikraftträdandet måste en del förberedande arbete utföras. Myndighetschefen har en central roll i detta arbete. Därför bör tjänsten som myndighetschef inrättas och en innehavare av tjänsten utnämnas redan före ikraftträdandet. Vid anställningsförfarandet skall lagens 3 kapitel iakttas i tillämpliga delar.
28 § Överflyttning av tjänster Personalen i offentligrättsligt och privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån samt studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning överförs när lagen träder i kraft till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet med bibehållna rättigheter, förmåner och skyldigheter. Efter att de tjänster som berörs har överförts till den nya myndigheten bör det anses klart att de i alla avseenden faller under tjänstemannalagen och den föreslagna landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Bildandet av den nya myndigheten förutsätter på motsvarande sätt som vid reformen av landskapsregeringens allmänna förvaltning och Högskolan på Åland att nya utnämningsbrev utfärdas.
Genom förslaget försvinner byråchefstjänsten för Ålands arbetsförmedling, byråföreståndartjänsten för yrkesvägledningen och enhetschefstjänsten vid studieserviceenheten. Byråchefstjänsten för arbetsförmedlingen ersätts med chefstjänsten vid den nya myndigheten, medan tjänsterna som föreståndare för yrkesvägledningen och enhetschef vid studieserviceenheten föreslås bli ersatt med två tjänst vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. De förslagna förändringarna av tjänsterna vid studieserviceenheten kräver även en ändring av landskapsförordningen om de tjänster som finns inom utbildnings- och kulturavdelningen vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltning.
I fråga om tjänsterna skall utöver vad som föreskrivs i paragrafen iakttas vad som tjänstemannalagen i övrigt reglerar om överföring av tjänster, ändringar av tjänstebenämningar och andra tjänsteregleringar.
3. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning
1 § Lagens tillämpningsområde För att få en klarare och enhetligare reglering av de personregister som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten använder inom arbetsmarknadsservicen, lagfästa praxis, uppfylla grundlagens krav på reglering av personuppgifter samt skapa en mer tidsenlig lagreglering föreslås att lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning (FFS 1058/2002) blir tillämplig i landskapet som en blankettlag.
Allt sedan år 1998 använder sig arbetsförmedlingsbyrån av rikets datasystem URA. Som registeransvarig svarar arbetsministeriet för datasystemet. Arbetsministeriet svarar också för att det fungerar på allmän nivå samt för enhetligheten i registerfunktionerna. Arbetsförmedlingsbyrån har haft hand om insamling, sparande och behandling av information till registret. Den landskapslagstiftning som reglerat verksamheten för åländsk del har varit de bestämmelser om allmänna handlingar som utgör personregister som finns i 3a kap. i landskapslagen om allmänna handlingar. Bestämmelserna är inte heltäckande och på inget sätt tillfredställande sett från grundlagens perspektiv, varför en mer ändamålsenlig reglering av användningen av registret är nödvändig.
I paragrafens 2 mom. hänvisas till rikets personuppgiftslag (FFS 523/1999), eftersom det informationssystem vari de ifrågavarande registren finns i utgör ett riksregister.
2 § Förvaltning Det register arbetsförmedlingsbyrån använder och den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kommer att använda ingår som sagt i ett riksomfattande informationssystem. Arbetsministeriet svarar som registeransvarig för att systemet fungerar på en allmän nivå samt för enhetligheten i registerfunktionerna. Som lokala företrädare för den registeransvarige sköter enligt 3 § i rikslagen de finländska arbetskraftsbyråerna om åtgärder som insamling, sparande och behandling av information som gäller kundbetjäningen, om inte arbetsministeriet bestämt något annat. Eftersom det inte finns några arbetskraftsbyråer på Åland och rikslagen inte direkt ger de åländska myndigheterna en motsvarande roll, förutsätter den föreslagna blankettlagen att den registeransvarige ger arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten en roll innan lagen får en praktisk betydelse i landskapet.
I paragrafen tas inte en generell bestämmelse in om att landskapsmyndigheter skall handha de förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen sköts av riksmyndigheter, eftersom upprätthållaren av systemet är arbetsministeriet och landskapet (arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten) fortsättningsvis endast avser att använda riksregistret. Genom lagen ges dock en klarhet i hur den åländska myndigheten skall agera inom landskapet i förhållande till registret, som upprätthålls av en riksmyndighet. Eftersom den registeransvarige för det riksomfattande registret är en riksmyndighet hänvisas i paragrafen till rikslagstiftningen i fråga om den åländska arbetsmarknadsmyndighetens rätt att använda informationssystemet. En kombinerad reglering av förfarandet med en blankettlag och en överenskommelseförordning är inte aktuell i detta skede, men skulle kunna bli aktuell om rikslagen tolkades restriktivt och därmed skulle hindra ett beviljande av användningsrättigheter för den nya åländska arbetsmarknadsmyndigheten. Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån har dock med riksmyndigheternas samtycke haft tillgång till det riksomfattande informationssystemet allt sedan starten år 1998.
3 § Hänvisningar till rikslagstiftning När det i lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning hänvisas till exempelvis bestämmelser i arkivlagen (FFS 831/1994) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) skall hänvisningen enligt förslaget avse motsvarande bestämmelser i arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.
4 § Tillsyn Landskapsregeringen föreslås att som landskapets högsta förvaltningsorgan sköta tillsynen av lagens tillämpning.
5 § Landskapsförordning I paragrafen intas en bestämmelse genom vilken lagtinget till landskapsregeringen delegerar rätten att i landskapsförordning göra riksförfattningar på lägre nivå än lag tillämpliga i landskapet. Förslaget hänger samman med den fullmaktsbestämmelse som finns 9 § i lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning, enligt vilken arbetsministeriet kan utfärda närmare bestämmelser om verkställigheten av lagen vid behov.
Landskapsregeringen föreslår därför att det i paragrafen intas en bestämmelse som gör det möjligt för landskapsregeringen att genom en landskapsförordning (blankettförordning) anta riksförfattningar, vilka utfärdats med stöd av i blankettlagen angiven rikslag, att gälla i landskapet oförändrade eller med de undantag landskapsregeringen föreskriver.
6 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
4. Landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet
1 § Allmänt Fram till den 1 september 1996 var det endast Ålands arbetsförmedlingsbyrå och under vissa förutsättningar andra av landskapets inrättningar som fick bedriva arbetsförmedling. Föreningar kunde även beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedlingsverksamhet. Efter en ändring av landskapslagen om arbetsförmedling år 1996 utökades möjligheterna att bedriva arbetsförmedling för andra än landskapet. Genom ändringen kan arbetsförmedling endast bedrivas med tillstånd av landskapsregeringen. Tillstånd skall under vissa förutsättningar kunna beviljas såväl enskilda som juridiska personer för högst fem år i sänder. Landskapsregeringen har rätt att göra inspektion samt vid behov återkalla ett tillstånd. Möjligheten för andra än landskapet att bedriva arbetsförmedling föreslås kvarstå. I sak motsvarande bestämmelser som infördes i landskapslagen om arbetsförmedling år 1996 föreslås genom förevarande framställning intagna i en särskild lag om arbetsförmedling av annan än landskapet.
Arbetsförmedlingar skall enligt förslaget i likhet med dagens system få bedrivas med tillstånd av landskapsregeringen. Tillstånd skall kunna beviljas både enskilda och företag. Genom förslaget tillgodoses även artikel 3.2 i ILO:s konvention nr 181 om privata arbetsförmedlingsbyråer, enligt vilken villkoren för privata arbetsförmedlingsbyråers verksamhet fastställs i nationell lag.
2 § Ansökan Tillstånd för att bedriva arbetsförmedling skall sökas skriftligen hos landskapsregeringen.
I paragrafen anges den sökandes skyldighet att lämna landskapsregeringen riktiga och tillräckliga uppgifter som landskapsregeringen behöver känna till för att avgöra ansökan. Tillstånd beviljas på basen av de uppgifter som sökanden lämnat. Förslaget förutsätter att den som ansöker om tillstånd ger landskapsregeringen alla uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ansökan i själva ansökan eller i dess bilagor eller på något annat sätt i samband med ansökningsförfarandet. Om den som ansöker om tillstånd inte lämnar landskapsregeringen sådana uppgifter som avses i paragrafen, ber landskapsregeringen sökanden komplettera sin ansökan. Om den sökande inte då heller lämnar tillräckliga uppgifter, kan den bristfälliga ansökan lämnas utan prövning.
3 § Beviljande av tillstånd Tillstånd för att bedriva arbetsförmedling förslås liksom enligt 2 § i gällande landskapslag om arbetsförmedling kunna beviljas för högst fem år i sänder. På samma sätt som tillstånd enligt den gällande lagen kan begränsas, skall det framdeles vara möjligt att begränsa ett tillstånd till att gälla enbart förmedling av arbetskraft inom en viss sektor av arbetslivet.
Enligt artikel 9 i ILO:s konvention om privata arbetsförmedlingsbyråer skall landskapet säkerställa att privata arbetsförmedlingsbyråer inte tillhandahåller barnarbetskraft. För att tillgodose denna förpliktelse föreslås att ett förbud tas in i paragrafen. Med särskilda bestämmelser avses i paragrafen lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993), förordningen om skydd för unga arbetstagare (FFS 508/1986) samt övriga bestämmelser som utfärdats med stöd lagen om unga arbetstagare.
4 § Särskilda villkor I paragrafen anges vem som kan beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedling. Bestämmelserna överensstämmer med de krav som finns i 12 § i landskapslagen om arbetsförmedling.
Av enskild person skall således förutsättas att denne kan utöva näring i landskapet enligt landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring samt har förutsättningar och egenskaper som garanterar en regelbunden och ändamålsenlig ledning av arbetsförmedlingen. Av juridisk person förutsätts likaså att denna får utöva näring i landskapet samt har en ansvarig föreståndare som uppfyller de villkor som gäller i fråga om enskild person.
5 § Avgifter Enligt ILO:s konvention nr 179 om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän artikel 4.1 skall inga avgifter eller pålagor för rekrytering eller för att skaffa anställning för sjömän kunna uppbäras, vare sig direkt eller indirekt, helt eller delvis. Landskapsregeringen beaktar konventionen i lagen och föreslår därför att en bestämmelse om avgiftsförbud för arbetsförmedling av sjömän intas i paragrafen. I lagtexten används ordet sjömän. Med sjöman avses enligt konventionens artikel 1.1 och förslaget varje person som uppfyller villkoren för att anställas eller sysselsättas i alternativt bli anställd eller anlitad i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg, dock inte statsfartyg som används för militära eller ickekommersiella ändamål. Den föreslagna bestämmelsen skall således tillämpas på såväl manskap som befäl. En motsvarande bestämmelse föreslås intagen i 13 § landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
6 § Inspektion För att kunna övervaka den verksamhet för vilken tillstånd beviljats föreslås landskapsregeringen liksom enligt gällande lag ha rätt att göra inspektioner. Bestämmelsen överensstämmer med 14 § i landskapslagen om arbetsförmedling.
7 § Återkallande av tillstånd Landskapsregeringen föreslås även framdeles kunna återkalla tillstånd om överträdelser av gällande föreskrifter skett eller missbruk yppats. Bestämmelsen överensstämmer med 15 § i landskapslagen om arbetsförmedling.
8 § Straffbestämmelser Enligt förslagets 1 mom. skall den som uppbär avgift för arbetsförmedling av sjömän i strid mot 5 § dömas till böter.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar 17 § i landskapslagen om arbetsförmedling. Enligt bestämmelsen skall den som bedriver olovlig arbetsförmedling för egen eller någon annans ekonomiska vinning dömas till böter eller fängelse i högst ett år. På samma sätt skall den dömas som olovligen förmedlar eller offentligt tillkännager att han eller hon förmedlar arbetstagare till annat land eller utländska arbetstagare till landskapet. Genom sistnämnda bestämmelse uppfylls artikel 6 § i ILO:s konvention nr 143. I artikeln förutsätts sådana sanktioner för olagliga anställande av migrerande arbetstagare samt avsiktligt medverkan till sådan verksamhet att det också är möjligt att döma ut fängelsestraff.
Den som på annat sätt bedriver i denna lag avsedd verksamhet utan tillstånd skall för arbetsmarknadsförseelse dömas till böter.
9 § Besvär Beslut som landskapsregeringen fattat får överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Paragrafen förslås intagen i lagen i informativt syfte. Bestämmelsen har utformats i överensstämmelse med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen för Åland.
10 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
3 § Förvaltningsmyndighet Genom den föreslagna ändringen ersätts ordet "landskapsstyrelsen" med "landskapsregering" och ordet "Ålands arbetsförmedlingsbyrå" med "Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004 och den organisationsförändring som föreslås i denna framställning.
6 § Arbetssökande Paragrafen föreslås upphävd, eftersom motsvarande bestämmelser föreslås intagna i 17 och 18 §§ i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Någon avvikelse från 2 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kommer framledes inte att behövas, såvida 17 och 18 §§ i landskapslagen om utkomstskydd för arbetslösa antas med det innehåll som föreslås i denna framställning.
Genom att blankettlagens 6 § upphävs skall 2 kap. 1 § 2 mom. tredje meningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med stöd av blankettlagens 3 § (förvaltningsmyndighet) och 4 § (tillämpning av hänvisningar till lagen om utkomstskydd för arbetslösa) läsas på följande sätt "Som arbetssökande betraktas den som är registrerad som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning och som hållit sin arbetsansökan i kraft vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på det sätt som bestäms i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och som för arbetserbjudanden och annan kontakt har meddelat arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten sin postadress och eventuell annan kontaktinformation med vars hjälp han eller hon kan nås utan dröjsmål.".
7 § Handlingsplan för arbetssökande Den föreslagna ändringen av paragrafen är av teknisk art. I framställningen föreslås att landskapslagen om sysselsättning upphävs och att motsvarande bestämmelser som idag finns i 8a-d §§ i lagen om sysselsättning tas in i 6 kapitlet lagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
9 § Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och utländska medborgares rätt till arbetsmarknadsstöd I paragrafen görs en komplettering med ett omnämnande av rådet förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Genom förslaget, som är av teknisk natur, anpassas landskapslagen till de ändringar som nyligen gjordes genom FFS 636/2004 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (se även RP 76/2004).
12 § Förordning Genom den föreslagna ändringen ersätts ordet "landskapsstyrelsen" med "landskapsregering". Samtidigt föreslå ett förtydligande, i enlighet med den nya 21 § i självstyrelselagen och 80 § i grundlagen, till vilken del landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser i landskapsförordning.
13 § Sökande av ändring Paragrafen föreslås ändrad på så vis att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering" och ordet "Ålands arbetsförmedlingsbyrå" ersätts med "Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet". Bestämmelsen överensstämmer i sak med den ändring av 25 § i självstyrelselagen, som trädde i kraft den 1 juni 2004 (2004/11).
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare
3 § Rätt till semester, vikariehjälp och veckoledighet I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar. För det första anpassas paragrafens 2 mom. till den ändring av 16 § i landskapslagen (1977:12) om sysselsättning (änd. 2003/72) som trädde i kraft den 1 november 2003 samt till den nya landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Genom sistnämnda reform har begreppet arbetslöshetsersättning ersätts av begreppen arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Eftersom Ålands arbetsförmedlingsbyrå kommer att försvinna genom denna framställning föreslås för det andra att myndigheten arbetsförmedlingen ersätts med Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet i lagtexten.
Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
7. Landskapslag om ändring av landskapsslagen om studiestöd
Enligt framställningen föreslås studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning bli en del av den nya myndigheten Ålands arbetsmarknads- och studieserviceenhet. De ändringar som föreslås i 1, 8, 12, 15, 16, 17, 18, 19, 23, 24, 25, 27 och 30 §§ i landskapslagen om studiestöd är av ren teknisk natur, där landskapsregeringens förvaltningsuppgifter övertas av den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Bestämmelserna om att beslut om fastställande av räntan på borgensfordran i 11 och 26 §§ i landskapslagen om studiestöd skall fattas av landskapsregeringen föreslås dock kvarstå hos landskapsregeringen. I sistnämnda bestämmelser ersätts dock orden ”landskapsstyrelsen” respektive ”landskapsstyrelsebeslut” med ”landskapsregeringen” respektive ”landskapsregeringsbeslut”.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. I 2 mom. intas en övergångsbestämmelse genom vilken de ärenden som när lagen träder i kraft är anhängiga vid studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning överförs till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Enligt 3 mom. överförs på motsvarande sätt även avtal, rättigheter och skyldigheter till de nya myndigheter som ersätter de gamla.
8. Landskapslag om ändring av 1 § landskapsslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering av studielån
I och med att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet förslås överta huvuddelen av landskapsstyrelsens förvaltningsbefogenheter enligt landskapslagen om studiestöd krävs en komplettering med den nya myndigheten i 1 § 2 mom. i landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån.
Samtidigt föreslås även en ändring av lagen som helhet, så att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
9. Landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet
17 § I och med att arbetsförmedlingens roll enligt framställningen kommer att övertas av den nya myndigheten Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet föreslås en teknisk ändring av paragrafen.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast samtidigt med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
10. Landskapslag om ändring av 44 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
44 § Eftersom arbetsförmedlingens roll enligt framställningen kommer att övertas av den nya myndigheten Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet föreslås en teknisk ändring av paragrafen av paragrafens 44 § 1 och 3 mom. Förslaget förutsätter att det lagförslag till ändring av tjänstemannalagens 9 kapitel som ingår i framställning nr 6/2003-2004 omfattas och träder i kraft innan denna lag.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S
L A G
om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap
Allmänna bestämmelser
1 §
Inledande bestämmelse
Denna lag innehåller bestämmelser om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i landskapet.
Genom den service som erbjuds enligt denna lag främjas en väl fungerande arbetsmarknad samtidigt som servicen syftar till att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett arbete.
2 §
Arbetsmarknadspolitiken
Huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet är att effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft, att främja sysselsättning och kompetensutveckling, att främja en regionalt balanserad utveckling av arbetsmarknaden, att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor, att motverka diskriminering på arbetsmarknaden, att underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt att motverka långa tider utan reguljärt arbete.
3 §
Sysselsättningsmål
För att uppnå och bibehålla en hög och jämn sysselsättning, som tryggar utkomsten för landskapets befolkning och som grundar sig på ett fritt val av arbetsplats samt på utförande av ett meningsfullt arbete, skall landskapet genom allmänna ekonomisk-politiska, näringspolitiska och utbildningspolitiska åtgärder samt andra åtgärder som inverkar på sysselsättningen sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft.
Landskapet bör särskilt genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder sträva till att främja efterfrågan och utbudet av arbetskraft, i syfte att bekämpa arbetslöshet eller brist på arbetskraft.
För skötseln av arbetsmarknadspolitiken skall landskapet utföra utredningar om produktionens, teknologins, arbetskraftens och sysselsättningens utveckling samt arbetskraftens omfattning, art och struktur.
Landskapsregeringen skall årligen anta en verksamhetsplan med den närmare inriktningen på arbetsmarknadspolitiken i landskapet.
4 §
Arbetsmarknadsservice
För att förverkliga arbetsmarknadspolitiken och främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad tillhandahåller landskapet arbetsmarknadsservice.
Arbetsmarknadsservicen består av arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Närmare bestämmelser om den sysselsättningsfrämjande utbildningen finns i landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Om möjligheten för den enskilde att erhålla arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd ur landskapets medel för att trygga sin försörjning finns bestämmelser i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
5 §
Centrala mål för arbetsmarknadsservicen
Arbetsmarknadsservicen skall utformas så att den stärker den enskildes möjligheter att få eller behålla ett bestående arbete på den öppna arbetsmarknaden som så nära som möjligt ansluter till hans eller hennes förutsättningar och önskemål samt hjälpa arbetsgivare att finna lämpliga arbetssökande till lediga platser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet.
När arbetsmarknadsservice tillhandahålls skall även de arbetsmarknadspolitiska mål som årligen fastställs av landskapsregeringen i verksamhetsplanen beaktas.
6 §
Investeringars betydelse för sysselsättningen
Landskapet, kommunerna och kommunalförbunden skall se till att av dem finansierade investeringar tidsbestäms så att konjunkturväxlingar utjämnas.
Då lån, understöd och räntestöd av landskapets medel beviljas för investeringar skall sysselsättningsfrämjande aspekter beaktas.
7 §
Förvaltningen
Förvaltningen av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i landskapet handhas av landskapsregeringen och Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Om inte annat anges i denna lag skall landskapsregeringen övervaka att lagen och med stöd av den utfärdade bestämmelser efterlevs.
Närmare bestämmelser om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet finns även i landskapslagen ( : ) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Med arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten avses i fortsättningen Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
2 kap.
Definitioner
8 §
Arbetslös arbetssökande
Med arbetslös arbetssökande avses i denna lag en person som har fullgjort läroplikten och som är arbetsför, står till arbetsmarknadens förfogande och är arbetslös. En person kan betraktas som arbetslös arbetssökande högst till utgången av den kalendermånad då den arbetssökande fyller 65 år.
Med arbetsför avses en person som inte får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) eller invaliditetspension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen (FFS 347/1956) eller förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grund av fullständig arbetsoförmåga och som inte har konstaterats vara arbetsoförmögen enligt sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen. Som arbetsför betraktas dessutom en sådan mottagare av nämnda förmån eller en sådan person som på nämnda sätt har konstaterats vara arbetsoförmögen och vars sysselsättning enligt arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens bedömning kan stödjas på ett resultatbringande sätt genom offentlig arbetsmarknadsservice. Som arbetsför betraktas den som med stöd av 22 § 2 mom. i folkpensionslagen eller den som på grundval av arbetsoförmåga får pension enligt lagstiftningen i någon annan stat.
En person anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande om han eller hon
1) är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på grund av utlandsresa, värnplikt, civiltjänstgöring, frihetsstraff eller sjukhusvård eller annan därmed jämförbar anstaltsvård eller någon annan orsak som är jämförbar med dessa,
2) själv uppställer sådana begränsningar som utgör hinder för att ta emot erbjudet arbete på de villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden eller för att delta i erbjuden, för honom eller henne lämplig utbildning,
3) på grund av begränsningarna enligt 3 mom. 2 punkten har lämnat arbetet eller utbildningen, eller
4) studerar på heltid.
En person skall inte anses vara förhindrad att vara på arbetsmarknaden enligt 3 mom. 1 punkten under en sådan på förhand till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anmäld, tillfällig och kort utlandsresa under vilken han eller hon är anträffbar och inom rimlig och sedvanlig tid kan ta emot arbete eller utbildning. När arbete eller utbildning enligt 3 mom. 2 punkten erbjuds skall den arbetssökande ges skälig tid att ordna vård för barn samt att undanröja svårigheter som beror på arbetsväg eller andra motsvarande begränsningar.
Med arbetslös avses en person som inte har ett offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande eller som inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. Som arbetslös betraktas även den som har ett anställningsförhållande och är permitterad på heltid eller hans eller hennes ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar.
9 §
Nedsatt arbetsförmåga
En person anses ha nedsatt arbetsförmåga enligt denna lag om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning förorsakar men för personens möjligheter att få ett lämpligt arbete, behålla ett arbete eller att avancera i ett arbete. Skadan, sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste vara konstaterad på ett behörigt sätt.
3 kap.
Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsservicen
10 §
Servicens prioritetsordning
Arbetsmarknadsservicen skall i första hand främja sysselsättningen direkt på den öppna arbetsmarknaden eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning, så att möjligheten att få eller behålla arbete underlättas. Först i andra hand skall sysselsättningen främjas med hjälp av stödinriktade åtgärder.
11 §
Opartiskt bemötande
Arbetsmarknadsservicen skall vara opartisk och jämlik så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, ras, etniskt ursprung, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan därmed jämförbar omständighet.
12 §
Arbetstvister
En arbetstvist får inte påverka arbetsmarknadsservicen. De arbetssökande skall informeras om arbetstvisten.
13 §
Avgifter
Landskapets arbetsmarknadsservice är avgiftsfri, om inte landskapsregeringen med stöd av landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet beslutar något annat eller något annat följer av lag.
Avgifter får inte uppbäras för arbetsförmedling av sjömän.
4 kap.
Särskilda bestämmelser om arbetsmarknadsservicen
14 §
Hur arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens tjänster tillhandahålls
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten erbjuder sina tjänster enligt denna lag i form av självbetjäning och personlig service.
Myndigheten kan även vid behov på annat sätt tillhandahålla tjänster som kompletterar den i 1 mom. nämnda servicen.
15 §
Behovet av service
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall tillsammans med den som söker arbetsmarknadsservice utreda behovet av service, så att den service som tillhandahålls enligt denna lag på bästa sätt tryggar tillgången på arbetskraft och främjar placeringen av den som är arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden.
16 §
Servicen steg för steg
När arbetsmarknadsservice tillhandahålls skall den sökande i första hand erbjudas möjlighet att själv använda servicen med hjälp av självbetjäning eller information. Om användningen av service på detta sätt inte är ändamålsenlig med tanke på en sökandes servicebehov eller inte leder till att han eller hon finner något arbete eller utbildning eller till att en arbetsplats besätts, skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten stödja den sökande med mer kvalificerade serviceinsatser.
Om den sökande är en arbetslös arbetssökande som inte har kunnat sysselsättas på det sätt som avses i 1 mom., kan hans eller hennes sysselsättning tryggas med hjälp av stödinriktade åtgärder. Då sysselsättningsfrämjande åtgärder erbjuds tillsammans med sysselsättningsstödet skall åtgärden i första hand inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa vars behov är störst, det vill säga ungdomar som inte har fyllt 25 år, arbetssökande som varit långvarigt arbetslösa och personer med nedsatt arbetsförmåga.
Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om den serviceprocess som beskrivs i 1 mom.
17 §
Registrering som arbetssökande
Den som söker arbete och personligen begär det kan registreras som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Registreringen kan göras genom ett personligt besök hos myndigheten eller på annat av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anvisat sätt. Den som söker arbete vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall lämna behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga. Om den som söker arbete begär att få registreras som arbetssökande skall de uppgifter som han eller hon lämnar föras in i det informationssystem som avses i landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning.
Om en arbetsgivare enligt lag är skyldig att lämna in ett meddelande om permittering till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, skall personerna som meddelandet gäller anses ha registrerats som arbetssökande. Sistnämnda automatik omfattar inte förhandsmeddelande om permittering.
Det förutsätts inte att man skall registrera sig som arbetssökande för att man skall kunna komma i åtnjutande av arbetsmarknadsservice, stöd och andra förmåner enligt denna lag, om inte något annat bestäms i denna lag. En person kan på begäran registrera sig inom en särskild serviceform, utan att för den skull betraktas som registrerad arbetssökande.
Om en person registreras på det sätt som anges i denna paragraf skall han eller hon informeras om detta.
18 §
Arbetsansökans giltighetstid
En arbetsansökan anses ha trätt i kraft den dag då den arbetssökande anmält sig som arbetssökande hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på det sätt som anges i 17 §. Den arbetssökande skall hålla sin arbetsansökan i kraft på det sätt som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kräver.
En ansökan upphör att vara i kraft om den arbetssökande
1) meddelar att han eller hon inte längre önskar hålla sin ansökan i kraft,
2) inte förnyar sin arbetsansökan hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inom den tid som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har angett och på det sätt som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bestämmer,
3) inte inom den tid som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har angett lägger fram utredning om sin arbetshistoria och andra utredningar om omständigheter som avses i 17 § 1 mom. och som är behövliga med avseende på tillhandahållande av arbetsmarknadsservice,
4) inte för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten lägger fram sådana uppgifter eller utredningar som krävs enligt 30 § 2 mom. eller
5) inte deltar i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen och som är nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov.
För att en arbetsansökan som upphört att gälla skall kunna träda i kraft på nytt måste en ny arbetsansökan göras på det sätt som anges i 17 §. Om en ansökan har upphört att vara i kraft till följd av ett förfarande som avses i 2 mom. 5 punkten förutsätts dessutom att den som gör en ny ansökan förbinder sig att delta i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan och arbetskonditionen.
19 §
Registrering av utländsk arbetssökande
Utländska medborgare registreras som arbetssökande så som anges i denna lag, om den utländska medborgaren med stöd av internationella avtal som är bindande för landskapet och som gäller arbetskraftens fria rörlighet har rätt att utan arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens eller någon annan motsvarande myndighets arbetsmarknadspolitiska prövning komma till landskapet för att söka arbete och utföra förvärvsarbete, och inte något annat följer av avtalen.
Om inte något annat följer av internationella avtal som är bindande för landskapet, registreras även andra utländska medborgare och statslösa personer som inte omfattas av bestämmelserna i 1 mom. som arbetssökande så som anges i denna lag, om de har rätt att utföra förvärvsarbete med stöd av ett uppehållstillstånd av kontinuerlig karaktär och uppehållstillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren.
20 §
Information till arbetssökande
Den som registreras som arbetssökande skall i samband med registreringen eller omedelbart därefter informeras om den service som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan erbjuda honom eller henne. Den arbetssökande skall även upplysas om hans eller hennes skyldighet att hålla arbetsansökan i kraft.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall dessutom informera den arbetslösa arbetssökande om omständigheter som hänför sig till arbetssökandet, vid behov om andra tjänster och åtgärder som syftar till att främja hans eller hennes sysselsättning, om den arbetssökandes skyldigheter enligt 21 § samt om påföljderna vid försummelse av skyldigheten enligt 18 § 1 och 2 mom. och om viktiga arbetsmarknadspolitiska förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd.
21 §
Krav på aktivitet hos arbetslösa arbetssökande
En arbetslös arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete eller utbildning samt att vid behov söka sig till och delta i service och åtgärder som främjar hans eller hennes möjligheter att finna ett arbete.
22 §
Arbetsgivarens anmälan om lediga arbetsplatser
Då en arbetsgivare anmäler en ledig arbetsplats till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten (platsanmälan) skall anmälan innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet. När ledig plats som anmälts till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har blivit tillsatt eller av annan anledning inte längre är aktuell, skall arbetsgivaren så snart de kan ske anmäla detta till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tar inte emot en platsanmälan om det på basis av anmälan är uppenbart att arbetsgivaren bryter mot i lag föreskrivna krav på opartiskt bemötande eller arbetsgivaren söker arbetstagare för lagstridiga arbetsuppgifter eller anställning av de personer som söks strider mot lag och arbetsgivaren inte på uppmaning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rättar sin platsanmälan. Bestämmelser om begränsad service till arbetsgivaren finns även 25 §.
5 kap.
Arbetsförmedling
23 §
Arbetsförmedlingens allmänna innehåll
Syftet med arbetsförmedlingen är att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt så att arbetsgivaren får den arbetstagare som för den utbjudna arbetsplatsen är lämpligast och bäst och den arbetssökande det arbete han eller hon bäst förmår utföra.
Vid arbetsförmedling skall även de behov som föranleds av arbetskraftens rörlighet över gränserna mellan olika länder beaktas.
24 §
Arbetsförmedlingstjänster till arbetsgivare
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall hjälpa arbetsgivare att förmedla lediga arbetsplatser och andra arbetsmöjligheter enligt arbetsgivarens platsanmälan eller annat uppdrag, om inte annat följer av denna lag.
Genom arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens arbetsförmedling skall arbetsgivaren få
1) hjälp med att finna lämpliga arbetssökande till lediga arbetsplatser, presentation och uppställande av förslag på basis av de uppgifter om platsansökningar, utbildning, yrke och arbetserfarenhet som finns registrerade om arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten,
2) information och rådgivning om tillgång på och anskaffning av arbetskraft samt
3) hjälp med att på egen hand söka efter arbetstagare i de särskilda register som används av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och till vilka de arbetssökande har lämnat sina uppgifter i anslutning till sökande av arbete.
25 §
Begränsad service till arbetsgivare
En arbetsgivare har inte rätt till de arbetsförmedlingstjänster som beskrivs i 24 §, om det med anledning av arbetsgivarens tidigare förfarande, på grund av arbetsgivarens platsanmälan eller annars finns grundad anledning att misstänka att
1) arbetsgivaren väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. i lagen om arbetsavtal eller sin skyldighet att betala skatter eller i lag föreskrivna avgifter, eller
2) de arbetsuppgifter som arbetstagaren förväntas utföra uppenbart är osedliga eller strider mot god sed eller att arbetet är förenat med ett uppenbart hot om våld eller där förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa.
Begränsningarna enligt 1 mom. och 22 § 2 mom. tillämpas även på stödinriktade åtgärder enligt 41 § 1 mom. samt på sysselsättningsfrämjande utbildning.
Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten enligt 1 eller 2 mom. eller 22 § 2 mom. har konstaterat att en arbetsgivare inte har rätt till service, skall arbetsgivaren få ett skriftligt beslut på detta. I beslutet skall orsaken till varför service inte kommer att lämnas anges.
26 §
Arbetsförmedlingstjänster till enskilda
Genom arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens arbetsförmedling skall den enskilde få
1) information om lediga arbetsplatser, om de möjligheter som företagande erbjuder och om andra arbetsmöjligheter,
2) möjlighet att genom självbetjäning söka efter arbete, samt
3) rådgivning som anknyter till sökande av arbete.
För enskild som har registrerats som arbetssökande tillhandahålls arbetsförmedling även i fråga om
1) registrering och upprätthållande av uppgifter i anslutning till arbetssökande,
2) sökande efter och presentation av arbetsplatser, arbetsplatserbjudanden samt anvisning till arbete, samt
3) presentation av den arbetssökande för arbetsgivaren.
Arbetslösa arbetssökande som har registrerats som arbetssökande har dessutom i enlighet med 6 kap. rätt till en handlingsplan för arbetssökande. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall regelbundet ge den arbetssökande tillfälle att delta i intervjuer för arbetssökande i syfte att utarbeta, se över eller revidera planen.
27 §
Intervjuer med arbetslösa arbetssökande
En arbetslös arbetssökande kallas inom en månad efter det att han eller hon har registrerats som arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten till en första intervju för arbetssökande, om detta inte med beaktande av hans eller hennes situation är onödigt. Vid intervjun kartläggs den arbetslöses mål med arbetssökandet, granskas och kompletteras uppgifterna i anslutning till arbetsansökan, utreds tillgängliga arbets- och utbildningsalternativ, bedöms behovet av service samt träffas en överenskommelse om förnyad arbetsansökan, fortsatta intervjuer och fortsatta åtgärder.
Vid senare intervjuer bedöms resultaten i fråga om sökande av arbete och i vilken mån planerna har förverkligats samt utreds tillgängliga servicealternativ och överenskoms om fortsatta åtgärder. I detta sammanhang bedöms också behovet av undersökningar i syfte att utreda arbetsförmågan och hälsotillståndet.
Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om intervjuer med arbetssökande.
6 kap.
Handlingsplan för arbetssökande
28 §
Olika typer av handlingsplaner
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall tillsammans med den som har registrerat sig som arbetslös arbetssökande utarbeta en handlingsplan för arbetssökande. Om det inte är uppenbart onödigt, skall planen utarbetas senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader utan avbrott. Om den arbetssökande varit arbetslös utan avbrott i minst fem månader, skall planen vara specificerad.
En reviderad specificerad handlingsplan för arbetssökande skall utarbetas, om en arbetslös arbetssökande
1) har rätt till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetslöshetsdagpenning under maximitiden eller
2) på basis av arbetslösheten har fått arbetsmarknadsstöd under minst 500 dagar.
29 §
Handlingsplanens innehåll
Handlingsplanen för arbetssökande skall innehålla en bedömning av den arbetslösa arbetssökandes kunnande och servicebehov. I planen överenskoms om sysselsättningsfrämjande åtgärder och vid behov övriga åtgärder som förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och funktionsförmågan.
En specificerad handlingsplan för arbetssökande skall innehålla arbets- eller utbildningsplatser som den arbetslösa arbetssökande kan söka, andra sysselsättningsfrämjande åtgärder eller åtgärder som hänför sig till utredande av arbetsförmågan eller hälsotillståndet.
En handlingsplan enligt såväl 1 som 2 mom. skall undertecknas av den arbetssökande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Den arbetslösa arbetssökande skall få ett exemplar av den undertecknade planen.
Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om handlingsplaner för arbetssökande.
30 §
Den arbetslösa arbetssökandens skyldigheter
En arbetslös arbetssökande är skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande, i utarbetandet av handlingsplanen för arbetssökande och i service och åtgärder som har överenskommits i handlingsplanen.
En arbetslös arbetssökande för vilken det har utarbetats en specificerad handlingsplan för arbetssökande och som har varit arbetslös minst fem månader utan avbrott, är skyldig att följa planen till den del man i den har kommit överens om det som avses i 29 § 2 mom. En arbetslös arbetssökande är dessutom skyldig att på det sätt som har avtalats i handlingsplanen på bestämda tider meddela arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten hur han eller hon har följt planen. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten förutsätter någon annan redogörelse för hur planen har följts, skall detta skrivas in i handlingsplanen.
Om den arbetssökande försummar att iaktta de skyldigheter han eller hon har enligt 1 mom. och 2 mom. gäller vad som bestäms i 6 § 2 mom. 4 punkten i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller vad som med stöd av landskapslagen bestäms i 2 kap. 20 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002).
Skyldigheten enligt 2 mom. gäller under den tid personen är arbetslös arbetssökande. Skyldigheten upphör när personen uppfyller arbetsvillkoret som förutsätts för arbetslöshetsdagpenning.
31 §
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens skyldigheter
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall aktivt förmedla arbete och informera om utbildning samt tillhandahålla tjänster och åtgärder som ingår i handlingsplanen samt följa hur planen genomförs och för sin del se till att serviceprocessen framskrider.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall tillhandhålla sådan sysselsättningsfrämjande service som ingår i den reviderade specificerade handlingsplanen och för arbetslösa arbetssökande ordna övriga åtgärder enligt planen, dock inom gränserna för de anslag som har anvisats arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
7 kap.
Vägledning, information och särskild service
32 §
Vägledning för yrkesval och kompetensutveckling
Syftet med vägledningen är att hjälpa enskilda personer med att lösa frågor som gäller yrkesval och kompetensutveckling samt möjligheten att få arbete. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan även hjälpa den enskilde med att utarbeta en plan i syfte att underlätta yrkesvalet och kompetensutvecklingen. Vid vägledningen skall vars och ens personliga förutsättningar och yrkesmässiga mål beaktas samt de möjligheter som arbetslivet och utbildningar erbjuder.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens service enligt 1 mom. kan utöver vägledande diskussioner efter behov innehålla också undersökningar i syfte att utreda den enskildes lämplighet och hälsotillstånd samt sakkunnigutlåtanden. De kostnader som sistnämnda åtgärder medför för den enskilde kan ersättas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
33 §
Information
I syfte att främja en ändamålsenlig utbildning och placering i olika yrkesområden erbjuds den enskilde information i frågor om utbildning, om vad olika arbetsuppgifter och yrken innebär samt om arbetsmarknaden. I informationen skall arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten särskilt värna om att personer med nedsatt arbetsförmåga säkerställs ändamålsenlig information.
34 §
Särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga
Syftet med servicen för personer med nedsatt arbetsförmåga är att främja deras yrkesplanering samt deras möjligheter att finna och behålla ett arbete för att därigenom främja deras integrering och återintegrering i samhället.
För personer med nedsatt arbetsförmåga kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandhålla särskild service i form av
1) undersökningar som utreder hälsotillstånd och lämplighet för arbete och utbildning,
2) rådgivning och handledning som anknyter till utbildning och placering i arbete,
3) arbetsprövning samt
4) stöd enligt 37 och 38 §§ för placering i arbete.
35 §
Arbetsprövning för personer med nedsatt arbetsförmåga
Personer med nedsatt arbetsförmåga kan genom arbetsprövning erbjudas en möjlighet att pröva på ett nytt arbetsområde. Arbetsprövningen utgör inte ett anställningsförhållande. Anordnaren av arbetsprövningen ansvarar för arbetarskyddet för den som deltar i en arbetsprövning enligt bestämmelserna i arbetarskyddslagen (FFS 738/2002) och i lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993).
Arbetsprövning kan inte tillhandahållas
1) om arbetsprövningen skulle ge den som anordnar åtgärden sådana fördelar att arbetsprövningen snedvrider konkurrensen mellan andra som erbjuder samma produkter eller tjänster,
2) för samma eller liknande uppgifter för vilka den som anordnar arbetsprövning, under de nio månaderna innan arbetsprövningen inleddes, av produktionsmässiga eller ekonomiska orsaker har sagt upp eller permitterat anställda eller förkortat deras arbetstid, eller
3) om arbetsprövningen skulle föranleda att anställda hos den som anordnar arbetsprövningen sägs upp eller permitteras eller att villkoren för deras anställningsförhållanden försämras.
36 §
Avtal om arbetsprövning för personer med nedsatt arbetsförmåga
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall tillsammans med den som anordnar arbetsprövningen och den som deltar i en arbetsprövning ingå ett skriftligt tidsbestämt avtal. Ett eller flera avtal med en och samma anordnare får vara i kraft i högst sex månader sammanlagt.
Av avtalet skall framgå
1) anordnarens namn,
2) namnet på den person som deltar i en arbetsprövning,
3) tid och plats för arbetsprövning,
4) arbetsprövningens längd per dag, som kan vara högst den ordinarie arbetstiden i branschen och minst fyra timmar,
5) arbetsprövningens längd per vecka, som kan vara högst fem dagar per vecka,
6) de arbetsuppgifter som skall utföras, och
7) namnet på den person på arbetsplatsen som skall hjälpa den som deltar i en arbetsprövning att sätta sig in i arbetet.
I avtalet kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten dessutom uppställa sådana villkor för anordnaren som behövs för genomförandet eller med tanke på den som deltar i arbetsprövningen.
37 §
Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga
För att trygga försörjningen för en person med nedsatt arbetsförmåga kan ett dagtraktamente beviljas för den tid undersökningar av hälsotillstånd och arbetskondition pågår samt för den tid en arbetsprövning pågår. Dagtraktamentet uppgår till ett belopp som är lika stort som arbetsmarknadsstödet enligt 9 kap. 1 § 1 och 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002). Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
Ett dagtraktamente enligt 1 mom. beviljas inte om den som deltar i en arbetsprövning får eller är berättigad att få full arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller full arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
En person med nedsatt arbetsförmåga kan dessutom få kostnaderna för utlåtanden i samband med undersökningar enligt 1 mom. ersatta av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
En arbetsgivare kan beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, om placeringen av en person med nedsatt arbetsförmåga i arbete eller hans eller hennes möjligheter att behålla sitt arbete kan förutsätta sådana ändringar eller arrangemang i de yttre förhållandena på arbetsplatsen i fråga om arbetsmaskiner, -redskap eller -metoder, som är nödvändiga för att eliminera eller lindra de olägenheter som en skada eller sjukdom medför.
Förmåner enligt 1-4 mom. och 38 §, kan beviljas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inom ramen för de anslag som har anvisats arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om myndigheten uppskattar att åtgärderna är nödvändiga med tanke på den sökandens servicebehov.
Närmare bestämmelser om förmåner enligt denna paragraf kan vid behov utfärdas i landskapsförordning.
38 §
Ersättning för resekostnader och boende
Ersättning för resekostnader under dagarna för arbetsprövningen kan beviljas om färdvägen mellan bostaden och arbetsplatsen i ena riktningen är längre än fem kilometer. Ersättningen ges i första hand i form av ett personligt busskort och i andra hand i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik för den aktuella färdvägen.
Sökande, som är berättigad till ersättning för resekostnader enligt 1 mom., kan även beviljas ersättning för resekostnaderna mellan bostaden och närmaste hållplats under arbetsdagarna om färdvägen däremellan i ena riktningen är längre än fem kilometer. Ersättningen ges i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik.
Om någon personbefordran i linjetrafik inte finns tillgänglig ersätts resorna till och från arbetsplatsen i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik.
Ersättning kan av särskilda skäl beviljas även för den sökandes resekostnader till och från en arbetsplats utanför landskapet till skäligt belopp.
Om arbetsprövningen kräver en bostad i anknytning till arbetsplatsen kan ersättning beviljas högst till ett belopp som årligen fastställs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och som baserar sig på medelmånadshyran för åländska hyresbostäder för det föregående året.
39 §
Försäkringsskydd
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall teckna gruppolycksfalls- och gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i utbildning och övriga åtgärder som ges för att stöda sökande av arbete på egen hand eller i studiebesök vid läroanstalter.
8 kap.
Allmänna bestämmelser om stödinriktade åtgärder
40 §
Syftet med de stödinriktade åtgärderna
En arbetslös arbetssökande kan stödas med hjälp av sysselsättningsstöd enligt kapitel 9-13 om han eller hon inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller anvisas en utbildning som främjar personens möjlighet att finna ett arbete.
Sysselsättningsstödet skall i första hand inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa arbetssökande vars behov av arbete är störst. Stödet skall särskilt inriktas på sysselsättning av personer med nedsatt arbetsförmåga, personer som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader.
En allmän förutsättning för att sysselsättningsstöd skall kunna beviljas enligt denna lag är att en handlingsplan för arbetssökande enligt 6 kap. har utarbetats.
41 §
Stödformer och mottagare av sysselsättningsstöd
Sysselsättningsstöd kan beviljas för
1) anställning,
2) arbetspraktik,
3) läroavtalsutbildning,
4) deltidsarbete och
5) start av företagsverksamhet.
Sysselsättningsstöd kan beviljas staten, kommunerna, kommunalförbunden och andra arbetsgivare. Sysselsättningsstöd och annan ersättning kan beviljas och betalas direkt till den arbetslösa arbetssökande om så föreskrivs i denna lag.
9 kap.
Anställning med sysselsättningsstöd
42 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
I syfte att stärka den enskildes möjligheter att skaffa sig ett arbete och för att trygga hans eller hennes sysselsättning kan arbetsgivare beviljas sysselsättningsstöd för anställning. Bland ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader skall stödet för anställning i första hand ordnas för de ungdomar som har en yrkesutbildning.
För anställning som ordnas med hjälp av sysselsättningsstöd hos landskapet utbetalas stödet direkt till löntagaren som lön.
43 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
För att sysselsättningsstöd skall kunna beviljas för en anställning måste arbetsgivaren förbinda sig att betala lön enligt det kollektivavtal som är gällande för anställningsförhållandet. Om ett tillämpligt kollektivavtal saknas skall arbetsgivaren förbinda sig att betala sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga.
För att sysselsättningsstöd skall kunna beviljas för en anställning skall arbetsuppgifterna vara sådana att de kompletterar den normala verksamheten.
Vid anställning med sysselsättningsstöd bör det eftersträvas att anställningen tidsbestäms så att årliga växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas.
44 §
Begränsande faktorer som utesluter beviljandet av stöd
Sysselsättningsstöd för anställning kan inte beviljas
1) om stödet skulle snedvrida konkurrensen mellan andra som erbjuder samma produkter eller tjänster,
2) om arbetsgivaren under de nio månaderna närmast innan ansökan inlämnades, av produktionsmässiga eller ekonomiska skäl har sagt upp eller permitterat arbetstagare i samma eller likadana uppgifter alternativt förkortat deras arbetstid,
3) om den anställning som stödet avser skulle föranleda att andra anställda hos den arbetsgivare som erhåller stöd sägs upp eller permitteras eller att deras anställningsförhållanden eller förmåner försämras,
4) om det anställningsförhållande för vilket stödet är avsett har börjat innan beslut har fattats om beviljande av stöd,
5) om arbetsplatsen som stödet avser bedöms bli besatt även utan stöd, eller
6) om arbetsgivaren under den tid sysselsättningsstöd skulle beviljas får annat landskapstöd för anställande av en person som skall sysselsättas eller för främjande av sysselsättningen.
45 §
Sysselsättningsstödets belopp
Sysselsättningsstödet för anställning är per dag och person minst lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent.
Det högsta stödet enligt 1 mom. kan beviljas för anställning inom näringsliv, staten eller kommun för personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer och för personer med nedsatt arbetsförmåga. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan det högsta stödet beviljas endast för det första stödåret. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader utgör stödet minst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag.
En arbetsgivare kan dock högst beviljas ett stöd som motsvarar den lön som betalas till den sysselsatte före innehållning av den försäkrades i lag föreskrivna avgifter och skatter och arbetsgivarens i lag föreskrivna socialskyddsavgift och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie.
Om sysselsättningsstöd beviljas för anställning hos landskapet kan stödet, som betalas i form av lön direkt till den sysselsatte, uppgå till ett belopp som högst motsvarar en löneklass om A 17 enligt landskapets tjänstekollektivavtal.
De i 1 och 2 mom. angivna beloppen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (FFS 456/2001).
46 §
Arbetstid
En arbetsgivare kan beviljas ett sysselsättningsstöd som är lika stort som grunddagpenningen eller ett förhöjt sysselsättningsstöd till fullt belopp för ordnande av sådan anställning där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Om sysselsättningsstöd för sysselsättande av en och samma arbetstagare betalas till flera arbetsgivare samtidigt, skall den sammanlagda arbetstiden vara minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
Vid sysselsättande av personer med nedsatt arbetsförmåga kan sysselsättningsstöd för anställning beviljas, även om arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 60 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Stödbeloppet bör i ett sådant fall sättas i relation till den faktiska arbetstiden. Stödbeloppet kan inte vara lägre än grunddagpenningen.
Om sysselsättningsstöd beviljas för anställning hos landskapet skall arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden vara minst 80 procent av heltid.
47 §
Ersättningsdagar
Vid anställning betalas sysselsättningsstöd för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön. Stöd betalas dock för högst 21,5 dagar per månad. Sysselsättningsstöd betalas inte för de dagar för vilka arbetsgivaren har rätt att med stöd av 7 kap. 4 § och 15 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen, för lönekostnaderna för den person som sysselsätts, få dagpenning enligt nämnda lag eller särskild moderskaps-, moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning.
48 §
Stödets varaktighet
Sysselsättningsstöd kombinerad med en anställning kan beviljas för högst sex månader i sänder.
Med avvikelse från 1 mom. kan sysselsättningsstöd vid en kommunal anställning beviljas för högst ett år i sänder om personen har fyllt 55 år. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan stödet oavsett arbetsgivare beviljas för högst två år åt gången.
Efter att en person har varit sysselsatt med hjälp av sysselsättningsstöd under de i 1 och 2 mom. angivna maximitiderna hos en eller flera arbetsgivare, kan han eller hon inte på nytt anvisas sådant arbete som stöds med sysselsättningsstöd förrän han eller hon under de senaste sex månaderna har varit arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i minst fem månader.
10 kap.
Sysselsättningsstöd för arbetspraktik
49 §
Förutsättningar för beviljande av stöd
Sysselsättningsstöd kan beviljas arbetslösa arbetssökande ungdomar som inte har fyllt 25 år samt arbetslösa arbetssökande som har fyllt 25 år och som varit borta från arbetsmarknaden under minst sex månader för att trygga försörjningen under den tid han eller hon deltar i arbetspraktik. Syftet med stödet är att med hjälp av arbetspraktik ge arbetslösa arbetssökande som för första gången kommer ut på arbetsmarknaden eller som varit borta från arbetsmarknaden en lång tid en inblick i arbetet och arbetslivet och en hjälp i yrkesvalet.
Med arbetspraktik avses praktik utan anställningsförhållande på en arbetsplats. Den som anordnar arbetspraktiken ansvarar för praktikantens arbetarskydd enligt bestämmelserna i arbetarskyddslagen och i lagen om unga arbetstagare.
Sysselsättningsstöd för arbetspraktik kan inte beviljas en arbetssökande som är berättigad till arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I stället kan arbetsmarknadsstöd beviljas under praktiktiden.
Den som deltar i arbetspraktik och som beviljas sysselsättningsstöd enligt detta kapitel eller arbetsmarknadsstöd kan även beviljas ersättning för resekostnader och boende under praktiktiden.
50 §
Begränsande faktorer som utesluter beviljandet av sysselsättningsstöd för arbetspraktik
Sysselsättningsstöd kan inte beviljas
1) om arbetspraktiken skulle ge den som anordnar praktiken sådana fördelar att praktiken snedvrider konkurrensen mellan andra som erbjuder samma produkter eller tjänster,
2) för samma eller liknande uppgifter för vilka den som anordnar arbetspraktik, under de nio månaderna innan arbetspraktiken inleddes, av produktionsmässiga eller ekonomiska orsaker har sagt upp eller permitterat anställda eller förkortat deras arbetstid, eller
3) om arbetspraktiken skulle föranleda att anställda hos den som anordnar praktiken sägs upp eller permitteras eller att villkoren för deras anställningsförhållanden försämras.
51 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet för arbetspraktik är per praktikdag lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om den arbetslösa arbetssökande lyfter inkomstrelaterad dagpenning när arbetspraktik inleds enligt detta kapitel och utbetalningen av den inkomstrelaterade dagpenningen upphör i samband med detta, är sysselsättningsstödet för arbetspraktik per praktikdag lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningen var per dag innan arbetspraktiken inleddes. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
Sysselsättningsstöd enligt 1 mom. betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Stöd till en och samma person kan betalas under en praktikperiod som omfattar en period om en till sex månader per arbetsplats under högst nio månader i en följd.
Efter att en person har deltagit i arbetspraktik med hjälp av sysselsättningsstöd under den i 2 mom. fastställda maximitiden på en eller flera praktikplatser, kan till honom eller henne inte på nytt betalas sysselsättningsstöd för arbetspraktik, innan den arbetssökande på nytt har uppfyllt det arbetsvillkor som utgör förutsättning för arbetslöshetsdagpenning enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
52 §
Ersättning för resekostnader och boende
Ersättning för resekostnader under praktikdagarna kan beviljas om färdvägen mellan bostaden och praktikplatsen i ena riktningen är längre än fem kilometer. Ersättningen ges i första hand i form av ett personligt busskort och i andra hand i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik för den aktuella färdvägen.
Sökande, som är berättigad till ersättning för resekostnader enligt 1 mom., kan även beviljas ersättning för resekostnaderna mellan bostaden och närmaste hållplats under praktikdagarna om färdvägen däremellan i ena riktningen är längre än fem kilometer. Ersättningen ges i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik.
Om någon personbefordran i linjetrafik inte finns tillgänglig ersätts resorna till och från praktikplatsen i form av kilometerersättning enligt landskapsregeringens fastställda trafiktaxa för personbefordran med buss i yrkesmässig trafik.
Ersättning kan av särskilda skäl beviljas även för den sökandes resekostnader till och från en praktikplats utanför landskapet till skäligt belopp.
Om arbetspraktiken kräver en bostad i anknytning till praktikplatsen kan ersättning beviljas högst till ett belopp som årligen fastställs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och som baserar sig på medelmånadshyran för åländska hyresbostäder för det föregående året.
53 §
Avtal om arbetspraktik
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall tillsammans med den som anordnar praktiken och den arbetslösa arbetssökande ingå ett skriftligt tidsbestämt avtal om arbetspraktiken.
Av avtalet skall framgå
1) den som anordnar arbetspraktik,
2) den arbetslöse arbetssökandes namn,
3) tid och plats för praktik,
4) praktikens längd per dag, som kan vara högst den ordinarie arbetstiden i branschen och minst sex timmar,
5) de uppgifter som den arbetssökande skall utföra under praktiktiden, och
6) namnet på den handledare på praktikplatsen som skall hjälpa den arbetssökande att sätta sig in i arbetet.
I avtalet kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten dessutom uppställa sådana villkor för anordnaren som behövs för genomförandet eller med tanke på den som deltar i praktiken.
11 kap.
Sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning
54 §
Förutsättningar för beviljande av stöd
En arbetsgivare som ingår ett läroavtal med en arbetslös arbetssökande enligt landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning kan beviljas sysselsättningsstöd. Vid beviljandet av stödet skall de begränsande faktorer som anges 44 § i tillämpliga delar även iakttas på sysselsättningsstöd för arbetslösa som ingår läroavtal, dock så att 44 § 6 punkten inte skall tillämpas till den del det andra landskapsstödet utgör den utbildningsersättning som utbetalas till arbetsgivaren med stöd av landskapslagen om läroavtalsutbildning.
55 §
Stödets belopp
Sysselsättningsstödet för läroavtalsutbildning är per person och dag minst lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent.
Det högsta stödet enligt 1 mom. kan beviljas för personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader är stödet minst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag.
En arbetsgivare kan dock högst beviljas ett stöd som tillsammans med utbildningsersättningen enligt landskapslagen om läroavtalsutbildning motsvarar den lön som betalas till den sysselsatte före innehållning av den försäkrades i lag föreskrivna avgifter och skatter och arbetsgivarens i lag föreskrivna socialskyddsavgift och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie. Om sysselsättningsstöd beviljas för läroavtalsutbildning med landskapet som arbetsgivare kan stödet, som betalas i form av lön direkt till den sysselsatte, under den praktiska undervisningstiden uppgå till ett belopp som tillsammans med utbildningsersättningen högst motsvarar en löneklass om A 17 enligt landskapets tjänstekollektivavtal.
Stödet beviljas till fullt belopp under förutsättning att arbetstiden för den arbetslöse arbetssökande motsvarar ett heltidsarbete för en arbetstagare inom det yrkesområde där den arbetslöse arbetssökande fullgör sin utbildning. De i 1 och 2 mom. angivna beloppen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
56 §
Stödets varaktighet
För arbete som utförs inom ramen för ett läroavtal enligt landskapslagen om läroavtalsutbildning kan sysselsättningsstöd beviljas för hela avtalstiden.
En arbetsgivare kan beviljas ett förhöjt stöd under maximalt sex månader i en följd. Om den person som sysselsätts har nedsatt arbetsförmåga kan arbetsgivaren dock beviljas förhöjt stöd under maximalt två år i en följd. För den avtalstid som inte omfattas av ett förhöjt stöd, men för vilken tid stöd beviljats, utgår ett stöd som är lika stort som grunddagpenningen.
Efter att en person har varit sysselsatt med hjälp av sysselsättningsstöd under den i 1 och 2 mom. angivna maximitiden hos en eller flera arbetsgivare, kan han eller hon inte på nytt anvisas sådant läroavtal som stöds med sysselsättningsstöd förrän han eller hon under de senaste sex månaderna har varit arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i minst fem månader.
13 kap.
Sysselsättningsstöd för deltidsarbete
57 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
För att underlätta för arbetslösa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden kan arbetstagare eller tjänstemän som frivilligt övergår från heltidsarbete till deltidsarbete beviljas sysselsättningsstöd som ersättning för inkomstbortfall, om arbetsgivaren samtidigt förbinder sig att för motsvarande tid anställa en arbetslös arbetssökande som har anvisats av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
58 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
En förutsättning för att sysselsättningsstöd vid deltidsarbete skall kunna beviljas är
1) att arbetstiden för en arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete under den period som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 40 och högst 60 procent av hans eller hennes ordinarie arbetstid i heltidsarbete,
2) att den sammanlagda arbetstiden för en arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete och den som sysselsätts i deltidsarbete i samma uppgifter under den period som motsvarar lönebetalningsperioden är sammanlagt minst lika lång som den ordinarie arbetstiden i heltidsarbete för den person som övergår till deltidsarbete,
3) att till det avtal som ingås mellan en arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete och arbetstagarens eller tjänstemannens arbetsgivare fogas ett villkor där arbetstagaren eller tjänstemannen förbehålls en möjlighet att återgå till heltidsarbete när utbetalningen av sysselsättningsstödet för deltidsarbete upphör,
4) att den arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete inte för samma tid utöver lönen för deltidsarbetet får annan lön eller ersättning för det arbete som han eller hon utför,
5) att den arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete inte för samma tid erhåller arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ålderdoms-, invaliditets- eller arbetslöshetspension enligt folkpensionslagen (FFS 347/1956), ålders-, invalid-, arbetslöshets- eller deltidspension enligt någon arbetspensionslag, generationsväxlingspension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (FFS 1317/1990), särskild moderskaps-, moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning, sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen eller rehabiliteringspenning eller rehabiliteringsunderstöd enligt lagen om rehabiliteringspenning och
6) att den arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete har varit anställd på heltid hos en och samma arbetsgivare oavbrutet i minst ett år omedelbart innan han eller hon övergår till deltidsarbete.
Sysselsättningsstöd vid deltidsarbete kan inte beviljas sådan arbetstagare eller tjänsteman vars arbetstid arbetsgivaren har förkortat av produktionsmässiga eller ekonomiska skäl.
59 §
Rätt till stöd om anställningsförhållande upphör
Om det deltidsarbete som sköts av den som har sysselsatts upphör eller avbryts till följd av avgång, uppsägning, permittering eller hävning av anställningsförhållande under den tid då sysselsättningsstödet utbetalas, fortsätter rätten till stöd, såvida inte arbetsgivaren och den arbetstagare eller tjänsteman som har övergått till deltidsarbete genom avtal kommit överens om att den som övergått till deltidsarbete skall återgå till heltidsarbete i denna situation.
60 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet vid deltidsarbete uppgår per person och dag till ett belopp som utgör hälften av skillnaden mellan lönen för heltidsarbete och lönen för deltidsarbete för den arbetstagare eller tjänsteman som har övergått till deltid, dock högst till ett belopp som är lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa förhöjt med 70 procent. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
Stöd betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Lönen för heltidsarbete beräknas enligt medeltalet av 12 månaders lön för det heltidsarbete som har föregått deltidsarbetet.
Sysselsättningsstödet vid deltidsarbete kan beviljas till samma person för högst 12 månader i sänder. Efter det att en arbetstagare eller tjänsteman har fått sysselsättningsstöd för den angivna maximitiden, kan sysselsättningsstöd vid deltidsarbete inte beviljas på nytt förrän han eller hon har arbetat heltid hos en och samma arbetsgivare i minst 12 månader.
13 kap.
Sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet
61 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
Sysselsättningsstöd kan beviljas en arbetslös arbetssökande som ämnar starta företagsverksamhet för att främja hans eller hennes egna insatser för att skaffa sig arbete och trygga försörjningen under inledningsskedet av företagsverksamheten.
62 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
En förutsättning för att sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet skall kunna beviljas är
1) att den arbetssökande har företagarerfarenhet eller sådan utbildning som behövs för företagarverksamheten, vilken även kan ordnas under den tid då stödet utbetalas,
2) att den arbetssökande, med beaktande av typen av och kraven på företagsverksamheten, i övrigt bedöms ha tillräckliga förutsättningar att klara av den tilltänkta företagsverksamheten,
3) att det företag som den arbetssökande ämnar starta har förutsättningar att bli lönsamt,
4) att den arbetssökande inte får landskaps- eller statsunderstöd för sina egna lönekostnader,
5) att arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte betalas till den arbetssökande för samma tid,
6) att företagsverksamheten inte har inletts innan beslut om att stöd beviljas har fattats,
7) att företagsverksamheten uppenbarligen inte skulle kunna inledas utan att den arbetssökande beviljas stöd och
8) att stödet inte snedvrider konkurrensen mellan andra som erbjuder samma produkter eller tjänster.
63 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet för företagsverksamhet är per person och dag minst lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
Sysselsättningsstödet betalas för de dagar då dess mottagare arbetar i sitt företag, dock för högst fem dagar per kalendervecka. Sysselsättningsstödet kan per person beviljas för högst 10 månader.
14 kap.
Ansökan om och utbetalning av sysselsättningsstöd
64 §
Ansökan
Ansökan om sysselsättningsstöd prövas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Sysselsättningsstöd skall sökas skriftligen eller på annat av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten godkänt sätt.
Den som ansöker om stöd skall i samband med ansökan lämna arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de uppgifter som myndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan.
65 §
Beviljande
Sysselsättningsstöd beviljas inom ramen för landskapsbudgeten av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Av beslutet skall mottagaren, ändamålet och beloppet eller beräkningsgrunden framgå. Om inget stöd beviljas skall orsakerna till beslutet klart motiveras. Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens beslut skall vara skriftligt.
66 §
Utbetalning
Sysselsättningsstöd betalas ut månatligen i efterskott på basen av den ansökan som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har godkänt och den redovisning som stödtagaren har uppvisat.
Stödet kan betalas ut för en längre period än den som nämns i 1 mom., om det är motiverat med tanke användningen av stödet samt mottagaren av stödet ger sitt samtycke till det.
Beviljade stöd betalas in på det konto som den som är berättigad till förmånen har uppgivit. Stöd till enskilda personer kan betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in dem på ett konto eller om stödtagaren uppger något särskilt skäl som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten godkänner.
67 §
Övervakning
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten övervakar att syftet med sysselsättningsstöden uppfylls.
Stödtagaren skall fortlöpande lämna arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för övervakningen av att villkoren i beslutet och lagstiftningen i övrigt iakttas.
68 §
Avbrytande av utbetalning och återkrav av sysselsättningsstöd
Utbetalning av sysselsättningsstöd upphör och stödet skall helt eller delvis återkrävas om det har använts för andra ändamål än för dem för vilka det har beviljats, om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som haft en väsentlig inverkan på att stödet har beviljats, om stödtagaren hemlighållit omständigheter som har inverkat på beslutet om beviljande eller om stödet betalts till ett för stort belopp.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutar om avbrytande av utbetalningen och återkrav av de stöd som den har beviljat. Beslut skall fattas inom fem år räknat från den dag då utbetalningen gjordes.
Återkravet får verkställas i den ordning som föreskrivs för indrivning av skatter i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961). Återkravet kan även verkställas på så sätt att från stöd enligt denna lag som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten senare betalar till sökanden avdras det belopp som skall återkrävas.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan bestämma att den som skall återbetala stöd skall betala en årlig ränta på det återkrävda stödbeloppet enligt 3 § i räntelagen (FFS 633/1982) från den dag grunden för återkravet uppstår till dess att återbetalningen görs. Vid dröjsmål med återbetalning av stöd som återkrävs skall stödtagaren betala en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § i räntelagen från den dag beloppet återkrävs till den dag stödet återbetalas.
Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av stödet utan grund inte berodde på svikligt förfarande från stödtagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits, om det med beaktande av stödtagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det stödbelopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet.
69 §
Preskription av fordringar
En fordran som fastställts genom beslut om återkrav och den dröjsmålsränta på fordran som bestäms med stöd av 68 § preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav och dröjsmålsräntan avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder (FFS 728/2003). Från detta avbrott i preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.
70 §
Landskapsförordning
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen utfärda närmare bestämmelser genom landskapsförordning om förutsättningarna och förfarandet vid beviljandet av sysselsättningsstöd enligt 8-14 kap.
15 kap.
Särskilda bestämmelser
71 §
Rätt att få och lämna ut uppgifter
På utlämnande och hemlighållande av uppgifter tillämpas landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, om inte annat följer av denna lag.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har utan hinder av bestämmelserna om en handlings hemlighållande och utan ersättning rätt att av andra myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla arbetsmarknadsservicen.
72 §
Brott mot stödbestämmelserna
Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
1) till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten lämnar en oriktig uppgift om en omständighet som är ägnad att väsentligt påverka möjligheterna att få ett stöd eller dess belopp eller stödvillkoren eller hemlighåller en sådan omständighet, eller
2) försummar att meddela en sådan förändring i förhållandena som väsentligt påverkar möjligheterna att få stöd eller dess belopp eller stödvillkoren och som stödtagaren i samband med stödbeslutet eller annars särskilt har förpliktats att anmäla, och därigenom bereder eller försöker bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning, eller
3) i strid med villkoren i ett beslut om beviljande av stöd använder stödet på ett sätt som väsentligt strider mot dess ändamål, skall för brott mot stödbestämmelserna dömas till böter.
73 §
Brott mot tystnadsplikt
Den som utan lov röjer vad han eller hon vid handläggningen av ärenden enligt denna lag fått veta om ett företags eller en enskild persons ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller annan omständighet av enskild natur, skall för brott mot tystnadsplikt enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet dömas till böter.
74 §
Avgiftsbrott
Den som uppbär i 13 § förbjuden avgift skall för avgiftsbrott dömas till böter.
75 §
Anvisning om rättelse och besvärsanvisning
Skall en sakägare yrka på rättelse av ett beslut innan han eller hon kan anföra besvär över beslutet, skall i samband med beslutet ges anvisningar om användningen av ett sådant rättelsemedel.
Besvärsanvisning skall fogas till ett beslut över vilket besvär kan anföras. Närmare bestämmelser om besvärsanvisning finns i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
76 §
Rättelse
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat kan inom 30 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos den beslutande myndigheten. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för myndighetens prövning, skall anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande skall behandlas utan dröjsmål.
Beslut anses delgivet vederbörande, om inte annat visas, den sjunde dagen efter den dag då beslutet inlämnats för postbefordran under den adress sökanden har uppgivit.
77 §
Besvär
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut enligt denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
16 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
78 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1972:24) om sysselsättning.
79 §
Överföring av ärenden
De ärenden vilka är anhängiga vid Ålands landskapsregering, Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån när denna lag träder i kraft och vilka enligt denna lag skall skötas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall överföras till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten för fortsatt behandling enligt denna lags bestämmelser när lagen träder i kraft.
80 §
Preskriptionstid för fordringar som uppkommit före lagens ikraftträdande
Bestämmelserna i 69 § tillämpas också på stöd som betalats utan grund eller till ett för stort belopp och på fordringar som uppkommit före ikraftträdandet av lagen. När preskriptionstiden för sådana fordringar räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande.
2.
L A N D S KA P S L
A G
om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Myndighetens ställning i förvaltningen
Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet är underställd landskapsregeringen. Med arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten avses i fortsättningen Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Landskapsregeringen handhar den allmänna administrativa styrningen och övervakningen av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
2 §
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens verksamhet
Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet skall tillhandahålla de tjänster och utföra de uppgifter som ankommer på myndigheten enligt landskapslagen ( : ) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslagen (1995:94) om studiestöd eller annan lagstiftning.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall handha skötseln av sin verksamhet enligt de mål som landskapsregeringen årligen har ställt upp.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall även följa den allmänna utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta nödvändiga initiativ. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall informera om gällande regler samt ge anvisningar och råd i anslutning till verksamheten.
2 kap.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens administration
3 §
Organisation
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten finns en chef.
I anslutning till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten finns en arbetskraftskommission som handhar de uppgifter som bestäms i landskapslagen (2003:72) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd eller särskilt i annan lag. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten biträds dessutom av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutar i övrigt själv om sin organisation.
4 §
Myndighetens ledning
Chefen för myndigheten leder myndighetens verksamhet och ansvarar för att fastställda mål uppnås.
5 §
Behandling av ärenden
Myndighetschefen avgör de ärenden i vilka beslut fattas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, om inte en annan tjänsteman enligt reglementet givits en sådan beslutanderätt. På beslutsfattandet gäller i övrigt i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller beslutsfattandet i landskapsregeringen.
Ärenden som ankommer på arbetskraftskommissionen avgörs på det sätt som föreskrivs särskilt.
Landskapsregeringen utfärdar närmare bestämmelser om arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsregeringen handhar skötseln av dessa uppgifter.
6 §
Arbetskraftskommission
Arbetskraftskommissionen tillsätts av landskapsregeringen för två kalenderår i sänder.
Kommissionen består av en ordförande och fyra eller sex övriga medlemmar. Som ordförande fungerar myndighetschefen. De övriga medlemmarna, av vilka två eller tre företräder arbetsgivarna och två eller tre arbetstagarna samt deras ersättare utses på förslag av de mest representativa lokala arbetsmarknadsorganisationerna. Till ersättare för ordföranden utses en person bland tjänstemännen vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten för viss eller obestämd tid.
Landskapsregeringen får entlediga medlem från uppdraget innan uppdraget har gått ut. Om medlem entledigas eller avlider skall ny medlem respektive ersättare utses för den återstående tiden.
Landskapsregeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till medlemmar i kommissionen.
7 §
Arbetskraftskommissionens sammanträden
Arbetskraftskommissionen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vid förfall för ordföranden av hans eller hennes ersättare.
Kommissionen är beslutför då ordföranden och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. Om kommissionens ordförande och hans eller hennes ersättare är jäviga att behandla ett ärende, är någon annan medlem som har utsetts av landskapsregeringen ordförande under ärendets behandling. Beslut fattas med enkel majoritet. Faller rösterna lika avgör ordförandens röst.
Kommissionen avgör ärenden på föredragning av ordföranden. Kommissionen kan utse annan föredragande om ärendet så kräver.
Vid kommissionens sammanträden förs protokoll av en sekreterare som har utsetts av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Protokollet justeras på det sätt som kommissionen bestämmer.
På beslutsfattandet i kommissionen gäller i övrigt i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller beslutsfattandet i landskapsregeringen.
8 §
Jäv
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens eller den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionens behandling av ärenden skall bestämmelserna i 16 § i landskapslagen (1971:42) om Ålands landskapsstyrelse om jäv iakttas i tillämpliga delar. Har en fråga om jäv uppkommit skall fråga omedelbart avgöras. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av fråga om jäv. Om jäv anses föreligga skall den jävige avlägsna sig från mötet under den tid ärendet behandlas.
9 §
Reglemente
I arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens reglemente utfärdas bestämmelser om myndighetens organisation och uppgiftsfördelning samt om användningen av beslutanderätten.
Reglementet fastställs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
10 §
Rådgivande delegation
Den rådgivande delegationen tillsätts av landskapsregeringen för två kalenderår i sänder. Medlemmarna i delegationen består av representanter för arbetsgivarna, arbetstagarna och studerandena som utses till lika antal samt en representant för utbildnings- och kulturavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning och en representant för näringsavdelningen vid landskapsregeringens allmänna förvaltning
Landskapsregeringen får entlediga en medlem från uppdraget innan mandattiden har gått ut. Om en medlem entledigas eller avlider skall en ny medlem tillsättas för den återstående tiden.
Landskapsregeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till medlemmarna i delegationen.
Delegationen beslutar i övrigt själv om sin interna beslutsprocess.
11 §
Verksamhetsberättelse
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall årligen tillställa landskapsregeringen en verksamhetsberättelse över det gångna kalenderåret.
3 kap.
Personal
12 §
Anställningsförhållanden
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan det finnas personal i offentligrättsligt och privaträttsligt anställningsförhållande.
Om inte annat bestäms i denna lag handhar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen (1987:61) för Åland ankommer på landskapsregeringen.
13 §
Tjänster och tillfälliga tjänstemän
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten finns en tjänst som myndighetschef. Bestämmelser om övriga tjänster som finns vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall intas i myndighetens reglemente.
Dessutom kan det finnas tillfälliga tjänstemän.
14 §
Särskilda bestämmelser om tjänsten som myndighetschef
Beslut i fråga om tjänsten som myndighetschef skall i enlighet med tjänstemannalagen för landskapet Åland handläggas av landskapsregeringen.
15 §
Förflyttning och omplacering
Beslut om förflyttning och omplacering av tjänsteman inom arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fattas av myndigheten, medan beslut om förflyttning och omplacering av tjänsteman till och från annan landskapsmyndighet fattas av landskapsregeringen.
I fråga om förflyttning och omplacering av myndighetens chef gäller vad som föreskrivs i 14 §.
16 §
Behörighetskrav
Behörig att anställas som myndighetschef är den som har en vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier.
Behörighetskraven för annan tjänst vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bestäms i reglementet.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
17 §
Avgifter
Den arbetsförmedling och vägledning som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandhåller enskilda är avgiftsfri.
Utan hinder av bestämmelserna 13 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet bestäms om offentliga prestationer besluta om priset på de tjänster som myndigheten säljer och som inte omfattas av 1 mom.
18 §
Serviceskyldighet
Tjänstemännen vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall lämna upplysningar, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs vid myndigheten. Detta skall ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, myndighetens verksamhet och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet, skall den i mån av möjlighet hänvisa den enskilde till den behöriga myndigheten.
19 §
Avtal
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar något annat.
20 §
Företrädande av landskapet
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kärar och svarar för landskapet samt bevakar landskapets intressen vid domstolar och andra myndigheter i angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter, om inte en företrädare för landskapsregeringen uppträder i dem.
21 §
Handräckning av landskapsregeringen
Landskapsregeringen är skyldig att på begäran av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bistå myndigheten i förvaltningsärenden som hör till arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens uppgifter.
22 §
Besvärsanvisning
Besvärsanvisning skall fogas till ett beslut över vilket besvär kan anföras. Närmare bestämmelser om besvärsanvisning finns i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
23 §
Besvär
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionen har fattat enligt denna lag får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
5 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
24 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs
1) landskapslagen (1960:23) om arbetsförmedling och
2) landskapslagen (1960:22) om yrkesvägledning.
25 §
Övergång från gammal till ny kommission
Den arbetskraftskommission, som har utsetts enligt lagen (1972:24) om sysselsättning, fortsätter sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att denna lag träder i kraft.
Landskapsregeringen kan tillsätta en arbetskraftskommission enligt denna lag innan lagen träder i kraft. Vid tillsättandet skall lagens 6 § iakttas i tillämpliga delar.
26 §
Överföring av ärenden, avtal, rättigheter och skyldigheter
De ärenden vilka är anhängiga vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå, yrkesvägledningsbyrån och arbetskraftskommissionen när denna lag träder i kraft och vilka enligt denna lag eller någon annan lag skall skötas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller den nya arbetskraftskommissionen skall överföras till vederbörande myndighet när denna lag träder i kraft.
På motsvarande sätt som i 1 mom. överförs de ovan nämnda myndigheternas avtal och andra förbindelser liksom även deras övriga rättigheter och skyldigheter till behörig myndighet.
27 §
Myndighetschef
Landskapsregeringen inrättar en tjänst som myndighetschef vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Tjänsten får inrättas och besättas innan denna lag träder i kraft. Vid anställningsförfarandet skall lagens 3 kapitel iakttas i tillämpliga delar.
28 §
Överflyttning av tjänster
Personalen och de tjänster som vid denna lags ikraftträdande finns vid Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrå samt vid studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning överförs vid ikraftträdandet till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Vid ikraftträdandet indras tjänsten som byråchef vid Ålands arbetsförmedling, medan tjänsten som byråföreståndare vid yrkesvägledningen och tjänsten som enhetschef vid studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning överflyttas till två tjänster vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Den som överflyttas gör det med bibehållande av sina förmåner och rättigheter och skyldigheter som följer av den anställning från vilken överföringen sker, dock med beaktande av vad om villkoren i ifrågavarande anställdas anställningsförhållande avtalas.
3.
L A N D S K A P S
L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för
arbetsförvaltningens kundbetjäning
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I syfte att skydda den personliga integriteten och att skapa en god registersed skall lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning (FFS 1058/2002) tillämpas på de register över enskilda och arbetsgivare som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet använder vid skötseln av de uppgifter myndigheten har enligt landskapslagen ( : ) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, om inte annat följer av denna lag eller särskilda bestämmelser.
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens användning av de register som avses i 1 mom. skall även personuppgiftslagen (FFS 523/1999) iakttas i tillämpliga delar.
Ändringar av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning skall gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka i denna lag föreskrivs avvikelser skall dock inte tillämpas i landskapet.
2 §
Förvaltning
I informationssystemet sköter arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de förvaltningsuppgifter som den registeransvarige enligt lagstiftningen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning givit arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rätt att göra.
3 §
Hänvisningar till rikslagstiftning
Hänvisas i lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen skall hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
4 §
Tillsyn
Tillsynen över tillämpningen av denna lag i fråga om angelägenheter som faller under landskapets behörighet utövas av landskapsregeringen.
5 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet och till del ärendet inte hör till området för lag genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
6 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S
L A G
om arbetsförmedling av annan än landskapet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Allmänt
Om annan än landskapet avser att bedriva arbetsförmedling på Åland krävs tillstånd av landskapsregeringen enligt denna lag.
Denna lag gäller inte anskaffande av arbetsplats åt enskild arbetstagare, inte heller förmedlande av arbetstagare åt arbetsgivare, om detta sker endast tillfälligt och utan att vederlag uppbärs i någon form.
2 §
Ansökan
Ansökan om tillstånd för att bedriva arbetsförmedling prövas av landskapsregeringen. Tillstånd skall sökas skriftligen.
Den som ansöker om tillstånd skall i samband med ansökan lämna landskapsregeringen riktiga och tillräckliga uppgifter som landskapsregeringen behöver känna till för att avgöra ansökan.
3 §
Beviljande av tillstånd
Tillstånd att bedriva arbetsförmedling beviljas av landskapsregeringen för högst fem år i sänder. Tillståndet kan begränsas till att gälla arbetsförmedling inom en viss sektor av arbetslivet. I tillståndet skall de villkor på vilka arbetsförmedlingen får bedrivas anges.
Den som beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedling får inte ställa minderårig arbetskraft tillförfogande för sådant arbete som är förbjudet enligt särskilda bestämmelser.
4 §
Särskilda villkor
Enskild person kan beviljas rätt att bedriva arbetsförmedling om
1) denna får utöva näring i landskapet enligt landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring samt
2) har förutsättningar och egenskaper som garanterar en regelbunden och ändamålsenlig ledning av arbetsförmedlingen.
Juridisk person kan beviljas rätt att bedriva arbetsförmedling
1) om denna får utöva näring i landskapet och
2) har en ansvarig föreståndare som uppfyller de villkor som anges i 1 mom.
5 §
Avgifter
Den som beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmedling får inte ta ut avgifter för arbetsförmedling av sjömän.
6 §
Inspektion
Landskapsregeringen har rätt att låta inspektera arbetsförmedlingsverksamhet för vilken tillstånd har beviljats. Landskapsregeringens inspektör skall beredas tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs och tillgång till de handlingar och räkenskaper som rör arbetsförmedlingen.
7 §
Återkallande av tillstånd
Landskapsregeringen kan återkalla tillstånd att bedriva arbetsförmedling, om den som beviljats tillståndet har överträtt lag eller i tillståndet föreskrivna villkor eller senare meddelade anvisningar eller om missbruk i dess arbetsförmedlingsverksamhet har yppats.
8 §
Straffbestämmelser
Den som uppbär i 5 § förbjuden avgift skall för avgiftsbrott dömas till böter.
Den som bedriver olovlig arbetsförmedling för egen eller någon annans ekonomiska vinning skall för arbetsförmedlingsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år. På samma sätt skall den dömas som olovligen förmedlar eller offentligt tillkännager att han förmedlar arbetstagare till annat land eller utländska arbetstagare till landskapet.
Den som på annat sätt bedriver i denna lag avsedd verksamhet utan tillstånd skall för arbetsförmedlingsförseelse dömas till böter.
9 §
Besvär
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
10 §
Ikraftträdande
Denna lag träder ikraft den
Den som med stöd av 2 § i landskapslagen (1960:23) om arbetsförmedling beviljats tillstånd att bedriva arbetsförmedling kan fortsätta sin verksamhet enligt denna lag i enlighet med givna villkor.
5.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om
utkomstskydd för arbetslösa
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 6 § landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt
ändras 3 och 7 §§, 9 § 2 mom., 12 och 13 §§ som följer:
3 §
Förvaltningsmyndighet
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter skall i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag handhas av landskapsregeringen, dock så
1) att arbetskraftskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag och
2) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
7 §
Handlingsplan för arbetssökande
Om det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till en jobbsökarplan skall det i landskapet avse en handlingsplan för arbetssökande enligt landskapslagen ( : ) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
9 §
Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och utländska medborgares rätt till arbetsmarknadsstöd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I maximitiden enligt 6 kap. 7 § andra meningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inräknas endast sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat som tillämpar rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen eller med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa som även binder landskapet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12 §
Förordning
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
13 §
Sökande av ändring
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionen fattat med stöd av denna lag kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
Denna lag träder i kraft den
6.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 3 § 2 mom. landskapslagen (1998:57) om avbytarverksamhet för lantbrukare samt
ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:
3 §
Rätt till semester, vikariehjälp och veckoledighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En lantbrukare som erhåller arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd eller är anmäld hos Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som arbetssökande vid tiden för avbytartjänsten är inte berättigad till någon avbytarverksamhet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
7.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av landskapslagen om studiestöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 och 3 mom., 8 § 1 mom., 11 § 2 mom., 12 § 3 mom., 15 § 1 och 2 mom., 16 § 1 mom., 17 § 2 mom., 18 § 1 och 2 mom., 19 § 2 mom., 23 §, 24 § 2 mom., 25 § 1 mom., 26 §, 27 § 1 mom., 28 § 1 mom. och 30 § landskapslagen (1995:94) om studielån som följer:
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om på vilka grunder Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet skall bevilja studiestöd för bedrivande av studier efter avslutad läroplikt. Med arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten avses i fortsättningen Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan av särskilda skäl bevilja studiestöd trots att de förutsättningar som anges i 2 mom. inte är uppfyllda.
8 §
Särskilt studietillägg
Den som är berättigad till studiestöd i enlighet med denna lag kan dessutom av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljas särskilt studietillägg av arbetsmarknadspolitiska skäl.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11 §
Landskapsborgen med studielån
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den vars studielån indrivs av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på grundval av borgensansvar har inte rätt till landskapsborgen för studielån, om inte arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten av särskilda skäl beslutar annat.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12 §
Studiestödens belopp
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen kan på landskapets hela fordran på grund av landskapsborgen för studielån besluta närmare om storleken på den ränta låntagaren skall betala.
15 §
Ansökan om och beviljande av studiestöd
Ansökan om studiestöd görs hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Sökanden skall lämna de uppgifter arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inbegär.
Den studerande skall meddela arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten alla förändringar som påverkar studiestödet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
16 §
Betalning
Studiestöd beviljas tidigast från ingången av den månad då ansökan inlämnats. Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall fastställa vilken dag i varje månad studiestödet skall utbetalas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
17 §
Grund för att inte bevilja studiestöd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Studiestöd kan helt eller delvis förvägras den vars tidigare studielån på grund av borgensansvar erlagts ur landskapets medel och återkrävts på åtgärd av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
18 §
Återkrav
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan återkalla beslut om beviljande av studiestöd eller återkräva studiepenning, vuxenstudiepenning, särskilt studietillägg, bostadstillägg eller försörjartillägg om en väsentlig ekonomisk förändring i den studerandes förhållanden inträffat efter att studiestödet har beviljats. Sådant återkallande eller återkrav kan ske högst till ett belopp som motsvarar den ekonomiska förändringen i den studerandes förhållanden.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan helt eller delvis återkalla eller återkräva studiepenning, vuxenstudiepenning, särskilt studietillägg, bostadstillägg eller försörjartillägg om stödet felaktigt utbetalats eller på felaktiga grunder beviljats på grund av att den sökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter väsentliga för beräknande av studiestödet eller på grund av annan jämförbar väsentlig omständighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
19 §
Lyftande av studielån mot landskapsborgen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Studielån ges mot skuldebrev som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har godkänt. För studier kan beviljas ett studielån vars belopp ökas med en beviljad ny studielånerat.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23 §
Yrkande på återbetalning av lån
Om en låntagare har försummat att betala ränta eller amortering och minst tre månader har förflutit sedan förfallodagen, har kreditinstitutet rätt att yrka att lånet genast betalas tillbaka i sin helhet. Kreditinstitutet skall i sådant fall meddela arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten minst en månad före den dag lånet sägs upp.
Studielån som av landskapsmedel betalats till kreditinstitut jämte ränta skall efterskänkas om låntagaren avlidit. Studielånet skall anses vara förfallet till betalning i sin helhet om kreditinstitutet i sådant fall framställer ett yrkande om betalning av landskapsmedel till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
24 §
Återkrav av borgensfodran
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vid återkrav kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bevilja betalningstid eller tillgripa andra betalningsarrangemang om det med hänsyn till låntagarens betalningsförmåga finns grundad anledning till detta eller om det därigenom kan säkerställas att den kvarstående skulden återbetalas.
25 §
Beviljande av betalningsbefrielse
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan bevilja befrielse från betalning av en borgensfordran som grundar sig på landskapsborgen för ett studielån samt räntorna på fordran om låntagaren har avlidit.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
26 §
Ränta på borgensfordran
På landskapets hela borgensfordran skall låntagaren betala högst den ränta som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (FFS 633/1982). Närmare stadganden om storleken på den ränta som skall betalas kan ges genom landskapsregeringsbeslut.
27 §
Räntestöd
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan besluta att räntestöd skall utbetalas för studielån som avses i denna lag. Den sista utbetalningen av räntestöd kan ske 18 månader efter den räntekapitalisering som nämns i 19 och 21 §§ eller senast fjorton år efter att studielånet första gången utbetalades.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
28 §
Landskapets betalning av ränta
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan betala förfallna räntor på grund av studielån om låntagaren efter slutförda studier och avlagd examen blivit arbetslös eller om denne under den månad räntan förfaller till betalning har haft rätt till moderskapspenning, faderskapspenning eller föräldrapenning för minst 24 vardagar. Om en moder och fader samtidigt har rätt till moderskapspenning, faderskapspenning, föräldrapenning eller motsvarande under den månad räntan förfaller till betalning betalas endast förfallna räntor för moderns studielån.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
30 §
Ändringssökande
Den som är missnöjd med ett beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat med stöd av denna lag kan inom 30 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för myndighetens prövning, skall anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande skall behandlas utan dröjsmål.
Beslut anses delgivet vederbörande, om inte annat visas, den sjunde dagen efter den dag då beslutet inlämnats för postbefordran under den adress sökanden har uppgivit.
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut enligt denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
Denna lag träder i kraft den
De ärenden vilka är anhängiga vid studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning när denna lag träder i kraft och vilka enligt denna lag skall skötas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skall överföras till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten för fortsatt behandling enligt denna lags bestämmelser när lagen träder i kraft.
På motsvarande sätt som i 2 mom. överförs den ovan nämnda myndighetens avtal och andra förbindelser liksom även dess övriga rättigheter och skyldigheter till behörig myndighet.
8.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för
amortering på studielån
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 1 § 2 mom. landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån, sådant det lyder i landskapslagen 1997/57, samt
ersätts i lagen ordet "landskapsstyrelsen" i olika böjningsformer med "landskapsregeringen" i motsvarande former som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med studielån avses i denna lag av kreditinrättning beviljat lån för vilket Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapsregeringen, eller studiestödsnämnd som tillsatts av landskapsstyrelsen, beviljat landskapsborgen och räntestöd enligt landskapslagen (1972:48) om studiestöd eller landskapsborgen enligt landskapslagen (1995:94) om studiestöd.
Denna lag träder i kraft den
9.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 17 § landskapslagen (1983:57) om studieledighet som följer:
17 §
Det åligger Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet och semesternämnden att biträda vid ordnandet av vikariehjälp som erfordras för denna lags verkställighet.
Denna lag träder i kraft den
10.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av 44 § tjänstemannalagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 44 § 1 och 3 mom. tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, sådana de lyder i landskapslagen 2005/2, som följer:
44 §
När landskapsregeringen konstaterat att det finns ett behov av permittering skall den utan dröjsmål och om möjligt senast 90 dagar före permitteringens början lämna ett förhandsmeddelande om permitteringen till berörda tjänstemän, fackliga förtroendemän och Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Förhandsmeddelandet skall innehålla uppgifter om antalet tjänstemän som permitteras, sättet som permitteringen genomförs på samt permitteringens begynnelsetidpunkt och längd.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ett beslut om permittering skall delges tjänstemannen skriftligen minst 30 dagar innan permitteringen börjar. Permitteringsbeslutet skall ges till tjänstemannen personligen. Om permitteringsbeslutet inte kan ges till tjänstemannen personligen får det skickas per brev. Ett beslut som skickats per brev anses ha kommit till tjänstemannens kännedom den sjunde dagen efter att beslutet postades. Beslut om permittering skall även delges fackliga förtroendemän och Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 10 mars 2005 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Vicelantråd |
Jörgen Strand |
L a g
om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning
(FFS 1058/2002)
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att skydda den personliga integriteten vid utnyttjandet av den offentliga arbetskraftsservicen.
Vid behandlingen av personuppgifter i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning skall personuppgiftslagen (FFS 523/1999) tillämpas, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
2 §
Register för den offentliga arbetskraftsservicen
För främjande av enskilda kunders yrkesmässiga utveckling och placering i arbete samt för att betjäna arbetsgivarna upprätthåller arbetskraftsmyndigheten ett sådant informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning som innehåller ett register över enskilda kunder, ett arbetsgivarregister och ett register över anordnare av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.
Informationssystemet är ett enhetligt riksomfattande informationssystem som upprätthålls med hjälp av automatisk databehandling och vars uppgifter används gemensamt av arbetskraftsmyndigheterna. I registren kan också ingå manuellt förda kartotek, handlingar samt datafiler som i övrigt upprätthålls separat från det enhetliga informationssystemet.
3 §
Registeransvarig
Arbetsministeriet bär som registeransvarig ansvar för att det informationssystem som behövs för upprätthållande av den offentliga arbetskraftsservicens register är allmänt funktionsdugligt och för enhetligheten i registerfunktionerna. Arbetskraftsbyråerna sköter de övriga uppgifter som ålagts den registeransvarige, om inte arbetsministeriet bestämmer något annat.
4 §
De olika registrens informationsinnehåll
I registret över enskilda kunder kan för kundbetjäningen införas följande uppgifter som gäller en enskild kund:
1) identifieringsuppgifter, däribland personbeteckningen, för en enskild kund,
2) basuppgifter som har samband med kundrelationen till arbetskraftsbyrån,
3) uppgifter som gäller kundens arbetsmarknadsfärdigheter,
4) uppgifter om anvisningar,
5) uppgifter om beslut om sysselsättning,
6) uppgifter om hälsotillståndet och övriga uppgifter som krävs för yrkesinriktad rehabilitering,
7) arbetskraftspolitiska utlåtanden,
8) uppgifter om rörlighetsunderstöd,
9) uppgifter om hälsotillståndet och övriga uppgifter som krävs för yrkesvals- och karriärplaneringsservice, samt
10) uppgifter om uppföljning och utbetalning i fråga om anslag för arbetskraftspolitiska åtgärder.
I arbetsgivarregistret kan för arbetsgivarservicen införas följande uppgifter om en arbetsgivarkund:
1) uppgifter för identifiering av arbetsgivaren,
2) beskrivning,
3) kontaktuppgifter,
4) arbetsplatser,
5) placeringsmöjligheter och beslut om sysselsättning, samt
6) uppgifter om anvisningar.
I registret över anordnare av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning kan följande uppgifter som gäller kundbetjäningen införas:
1) uppgifter för identifiering av utbildningsproducenten,
2) kontaktuppgifter,
3) upphandlingsavtal för utbildningsproducenten,
4) information om kurser, samt
5) uppgifter om hänvisning till en kurs.
I de olika registren kan införas även andra uppgifter som behövs med tanke på syftet med behandlingen men som inte är personuppgifter.
5 §
Registrering, utplånande och arkivering av uppgifter
Om en personuppgift som införs i ett register har erhållits på något annat sätt än av den som registreras, skall i registret antecknas varifrån uppgiften har erhållits och vem som har antecknat den.
Sådana uppgifter som gäller en enskild kund och baserar sig på kundens egen beskrivning samt arbetskraftspolitiska utlåtanden även som arbetsplatsanvisningar och placeringsanvisningar samt uppgifter om kontakter och om förändringar i sysselsättningssituationen skall utplånas ur informationssystemet efter två år. När två år har förflutit efter att arbetssökandens senaste arbetssökningsperiod har löpt ut skall uppgifterna om de planer som gäller honom eller henne utplånas. Alla uppgifter om den enskilda kunden skall utplånas när fem år har förflutit från den dag då kundrelationen upphörde. En uppgift utplånas inte om den behövs för skötseln av ett uppdrag som baserar sig på lag eller på grund av ett ärende som är anhängigt.
Bestämmelser om arkivering av uppgifter finns i arkivlagen (FFS 831/1994).
6 §
Beviljande av användningsrättigheter och utlämnande av sekretessbelagda personuppgifter
Arbetsministeriet eller, med arbetsministeriets tillstånd, arbetskraftsbyrån kan bevilja den som står i ett uppdragsförhållande till arbetskraftsmyndigheten rätt att använda informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning.
Arbetsministeriet beslutar om beviljande av tillstånd enligt 28 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) att lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning för statistikföring, vetenskaplig forskning eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete.
7 §
Samtycke till utlämnande av uppgifter till arbetsgivarkunder
Av en arbetssökande kund begärs ett skriftligt samtycke till att uppgifter som är nödvändiga för besättande av arbetsplatser får utlämnas till arbetsgivarkunder. I registret över enskilda kunder görs en anteckning om kunden har gett sitt samtycke eller inte.
Nödvändiga uppgifter för att besätta en arbetsplats är
1) namn och kontaktuppgifter, modersmål, övriga språkkunskaper och medborgarskap, samt
2) uppgifter om utbildning och examina samt nödvändig information om deras innehåll och vitsord, arbetshistoria utgående från uppgifterna i arbetsintyg, fullgjord värnplikt, specialkunnande samt arbets- och utbildningsönskemål och den arbetssökande kundens egenhändigt uppgjorda jobbsökarpresentation för arbetsgivare.
Uppgifter om en arbetssökande kunds hälsotillstånd får lämnas ut till en arbetsgivarkund bara om den arbetssökande gett sitt uttryckliga skriftliga samtycke. Endast sådana uppgifter om hälsotillståndet får utlämnas som är nödvändiga för besättandet av en ledig arbetsplats eller uppfyllandet av särskilda krav beträffande hälsotillståndet inom branschen i fråga eller för att sysselsätta en arbetssökande kund med nedsatt arbetsförmåga.
8 §
Självbetjäningsfiler, allmänna broschyrer och kataloger
Arbetskraftsmyndigheten upprätthåller datafiler som lämpar sig för användning av kunderna själva och som innehåller uppgifter om lediga arbetsplatser och utbildningsmöjligheter och erbjuder de arbetssökande kunderna en möjlighet att lägga ut sina jobbsökarpresentationer i den offentliga nätservice som ingår i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning.
Arbetskraftsmyndigheten kan på arbetssökande kunders uttryckliga skriftliga begäran till arbetsgivarkundernas förfogande sammanställa allmänna broschyrer och kataloger om arbetssökande kunder. I dessa kan de uppgifter som avses i 7 § 2 mom. meddelas.
9 §
Närmare bestämmelser
Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan vid behov utfärdas genom förordning av arbetsministeriet.
10 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Genom denna lag upphävs förordningen den 17 december 1993 om ett datasystem för arbetskraftsservicen (1254/1993).
Helsingfors den 11 december 2002
Republikens President
TARJA HALONEN
Minister
Maija Rask
