Ålands lagting	SPÖRSMÅL nr 5/2003-2004
	Lagtingsledamot	Datum
	Christian Beijar	2004-09-20
	Till Ålands lagting

De sociala förmånerna i landskapet

 

 

I 44 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland bestäms följande: När budgeten fastställs skall lagtinget sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst desamma som i riket.

     Denna bestämmelse tillkom bland annat eftersom socialdemokraterna i samband med självstyrelselagens tillkomst 1991 uttryckte starka farhågor över att en försämring av socialskyddet på Åland var att vänta i och med att socialvården upptogs som en åländsk behörighet.

     På grund av högerpartiernas politiska prioriteringar och den förda ekonomiska politiken förefaller nu socialdemokraternas farhågor bli besannade. I flera avseenden förbättras socialskyddet i riket men landskapsregeringen visar inte några tecken på att genomföra motsvarande förbättringar på Åland. Nämnas kan bland annat utkomststödet som nu är lägre på Åland än i riket. Partiell vårdpenning för föräldrar till skolbarn har införts i riket utan att motsvarande förmån införts på Åland. Regeringen i Helsingfors aviserar en höjning av hemvårdsstödet i nästa års riksbudget. De höga levandskostnaderna och de höga hälso- och sjukvårdsavgifterna på Åland kan inte motivera sämre sociala förmåner på Åland jämfört med i riket.

     Finansieringen av dessa reformer förutsätter att förvärvsinkomstavdraget kompenserars av landskapsregeringen till hundra procent. Hemvårdsstödet, utkomststödet och den partiella vårdpenningen skall betalas av kommunerna. Detta klarar inte de åländska kommunerna eftersom deras ekonomiska situation är alltför ansträngd bland annat på grund av de ekonomiska pålagor och åtstramningar som landskapsregeringen beslutat om.

     Den nuvarande landskapsregeringens politik saknar helhetssyn. Socialpolitiska mål saknas i handlingsprogrammet och i årets budget. Däremot är målen högst ställda i socialvårdsplanen 2004 -2008. Planen saknar politisk och finansiell förankring vilket gör den värdelös som politiskt styrinstrument. Självstyrelselagens bestämmelse om minst samma sociala förmåner som i riket måste dock betraktas som förpliktande. Vi anser med hänvisning till självstyrelselagens bestämmelser i 44 § 2 mom. att landskapsregeringen måtte reformera utkomststödet och hemvårdsstödet så att det är på minst samma nivå som i riket samt införa partiell vårdpenning så att föräldrar kan förkorta sin arbetstid för att ta hand om sina barn under deras första och andra skolår.

 

Hänvisande till det ovanstående får vi vördsamt med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen till landskapsregeringen ställa följande spörsmål:

 

Vilka åtgärder tänker landskapsregeringen vidta för att genomföra och finansiera förhöjningarna av utkomst- och hemvårdsstödet samt för att införa partiell vårdpenning så att landskapets befolkning skall få minst samma sociala förmåner som i riket?

 

 

Mariehamn den 20 september 2004
Christian Beijar	Barbro Sundback
Camilla Gunell	Lasse Wiklöf
Carina Aaltonen	Göte Winé