Eduskunta

RP 120/2004

   Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till

lag om vattenvårdsförvaltning, lag om ändring av

miljöskyddslagen och lag om ändring av vattenlagen samt

godkännande av protokollet om vatten och hälsa till 1992

års konvention om skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar

och lag om sättande i kraft av dess bestämmelser som hör

till området för lagstiftningen

PROPOSITIONEN HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

  I denna proposition föreslås att det stiftas

en lag om vattenvårdsförvaltning och att

miljöskyddslagen och lagen om vattenlagen

ändras. Genom de föreslagna lagarna

genomförs förpliktelserna enligt

gemenskapens ramdirektivet för vatten.

Genom den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen skall också de

åtgärder verkställas som förutsätts i Förenta

Nationernas ekonomiska kommissions för

Europa protokoll om vatten och hälsa till

konventionen om skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar.

  Den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen innehåller de

grundläggande föreskrifterna om

vattenvårdsförvaltningen och de förfaranden

som denna förutsätter. Om verkställigheten

av lagen ges detaljerade bestämmelser

genom förordning. På det sätt som föreskrivs

i direktivet ges i lagen bestämmelser om

vattenförvaltningsområden, myndigheternas

samarbete, internationellt samarbete,

utredande av faktorer som påverkar

vattenstatusen, allmänna mål för

vattenstatusen, övervakning, karakterisering

av vattnen, klassificering av vattnen,

planering av vattenvården samt allmänhetens

och övriga intressenters deltagande i

planeringen.

  Det allmänna syftet med vattenvårdens

olika åtgärder är att skydda, förbättra och

återställa vattnen så att ytvattnens och

grundvattnens status inte försämras och att

deras status åtminstone är god. Ytvattnen

indelas enligt karakteristika i naturliga typer

och enligt vattnets kemiska och ekologiska

status i klasser som beskriver vattnets status i

jämförelse med dess naturliga tillstånd.

Belastningen genom mänsklig verksamhet på

yt- och grundvattnen samt ändringarna i

vattendrag skall utredas.  Förvaltningsplaner

jämte åtgärdsprogram skall upprättas inom

vattenförvaltningsområdena. I dessa skall

också särskilda synpunkter rörande hälsa

läggas fram. I förvaltningsplanen skall även

ingå en miljörapport om vilken det föreskrivs

i parlamentets och rådets direktiv om

bedömning av vissa planers och programs

miljöpåverkan. De regionala miljöcentralerna

har det huvudsakliga ansvaret för

planeringen och övervakningen och de

kommunala hälsomyndigheterna i frågor som

rör hälsa. Den första samordnade

förvaltningsplanen skall offentliggöras senast

den 22 december 2009.

  De föreslag som utarbetas inom

vattenförvaltningsområdena skall godkännas

av statsrådet. Förvaltningsplanerna skall i

tillämpliga delar beaktas av de olika

myndigheterna i deras respektive

verksamhet. Målen för förvaltningsplanen

ålägger inte verksamhetsutövarna och

medborgarna direkta förpliktelser. Målen blir

bindande särskilt genom annan lagstiftning,

tillståndsbeslut och lokala

miljöskyddsföreskrifter som eventuellt

utfärdas.

  Miljöskyddslagen skall ändras genom en

precisering av vissa bestämmelser i lagen,

vilka föranleds av den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen. Lagändringarna

ansluter till anordnandet av övervakning av

vattnens status genom att därvid den kontroll

som utförs av verksamhetsutövare skall

beaktas, samt till förvaltningsplanens

inverkan vid tillståndsprövningen.

Utnyttjandet av kommunala föreskrifter om

miljöskydd för att förbättra vattenstatusen

framhävs. Det regleringssystem för så

kallade prioriterade ämnen, vilket förutsätts i

ramdirektivet för vatten skall genomföras

med stöd av miljöskyddslagen samt

förordningar som statsrådet utfärdar med

stöd av den. I anslutning därtill skall

bestämmelserna om inskrivning i

datasystemet för miljövårdsinformation

preciseras för att information om

användningen av dessa ämnen skall fås.

  Även de ändringar som föreslås i

vattenlagen föranleds av den föreslagna

lagen om vattenvårdsförvaltningen.

Ändringarna gäller beaktandet av

förvaltningsplanen vid tillståndsprövning. I

övriga delar utreds vidare i

vattenlagskommittén vilka bestämmelser i

vattenlagen som behövs för genomförandet

av direktivet.

  I propositionen föreslås att riksdagen

godkänner protokollet om vatten och hälsa. I

propositionen ingår förslag till lag om

sättande i kraft av de bestämmelser i

protokollet som hör till området för

lagstiftningen.

  Syftet med protokollet är att på alla

lämpliga nivåer främja skyddet av både

individuell och kollektiv hälsa samt

välmående genom att utveckla vattenvården

inom ramen för en hållbar utveckling. Enligt

protokollet skall parterna uppställa och

offentliggöra nationella och lokala mål som

skall uppnås eller upprätthållas i syfte att

förebygga vattenrelaterade sjukdomar.

Parterna skall också sörja för allmänhetens

möjligheter att delta.

  Direktivet skulle implementeras i den

nationella lagstiftningen den 22 december

2003.

  De föreslagna lagarna avses träda i kraft så

snart som möjligt efter att de har godkänts

och fastställts. Ikraftträdandelagen för

protokollet avses träda i kraft vid en tidpunkt

som bestäms genom förordning av

republikens president samtidigt som

protokollet träder i kraft för Finlands del.

Protokollet träder internationellt i kraft 90

dagar efter det att sexton ratificerings-,

godkännande- eller anslutningsinstrument

har deponerats hos Förenta Nationerna.

-----

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

PROPOSITIONEN HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL     1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING     3

ALLMÄN MOTIVERING        5

1.       Inledning      5

2.       Nuläge  5

2.1.     Lagstiftning och praxis        5

2.1.1.   Lagstiftning och förvaltning   5

2.1.2.   Planering av vattenskydd       7

2.1.3.   Målen för vattenskyddet fram till år 2005     7

2.1.4.   Skyddet av grundvatten 8

2.1.5.   Vattenstatus och övervakningen av denna       8

2.1.6.   Hushållsvatten; distribution, kvalitet och övervakning      9

2.2.     Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i utlandet       10

2.2.1.   Gemenskapens vattenlagstiftning       10

Allmänt  10

Ramdirektivet för vatten 11

Ramdirektivets tillämpningsområde och miljömål 11

Genomförande av mål samt styrmedel      13

Särskilda åtgärder       14

Förhållandet mellan medlemsstaten och gemenskapen      15

2.2.2.   Lagstiftningen i vissa av gemenskapens medlemsländer    15

Sverige  15

Tyskland 17

Frankrike 19

2.2.3.   Internationella avtal om vattenskydd  21

Allmänt  21

Protokollet om vatten och hälsa 22

2.3.     Bedömning av nuläget   23

3.       Propositionens mål och de viktigaste förslagen  24

4.       Propositionens verkningar      26

4.1.     Ekonomiska verkningar  26

Verkningar för förvaltningen    26

Verkningar för verksamhetsutövarna      27

4.2.     Verkningar i fråga om organisation och personal  28

4.3.     Miljökonsekvenser      28

4.4.     Verkningar för medborgarna     28

5.       Beredningen av ärendet 29

5.1.     Beredning av propositionen     29

5.2.     Beredningen av protokollet om vatten och hälsa  29

DETALJMOTIVERING 31

1.       Protokollet om vatten och hälsa och förhållandet till finsk lagstiftning  31

2.       Lagförslagen   41

2.1.     Lag om vattenvårdsförvaltningen       41

1 kap. Allmänna bestämmelser    41

2 kap. Vattnens status   45

3 kap. Förvaltningsplan och åtgärdsprogram     48

4 kap. Miljömål i förvaltningsplanen    53

5 kap. Särskilda bestämmelser   55

2.2.     Miljöskyddslagen       55

2.3.     Vattenlagen    57

2 kap. Allmänna stadganden om byggande i vattendrag    57

16 kap. Handläggning av ansökningsärenden i miljötillståndsverket    58

2.4.     Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för

lagstiftningen i protokollet om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd

och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar    58

3.       Ikraftträdande 59

4.       Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordningen     60

LAGFÖRSLAGEN     66

om vattenvårdsförvaltningen     66

om ändring av miljöskyddslagen  73

om ändring av 2 och 16 kap. i vattenlagen      75

om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i

protokollet om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd och

användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar    76

BILAGA   78

PARALLELLTEXTER  78

om ändring av miljöskyddslagen  78

om ändring av 2 och 16 kap. i vattenlagen      82

FÖRORDNINGSUTKAST        85

om vattenvårdsområden och undersökning av dem  85

ALLMÄN MOTIVERING

1.       Inledning

  Syftet med regeringens proposition är att

genomföra både Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande

av en ram för gemenskapens åtgärder på

vattenpolitikens område och Förenta

Nationernas (FN) ekonomiska kommissions

för Europa (ECE) protokoll om vatten och

hälsa till konventionen om skydd och

användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar (FördrS

71/1996). Regeringens proposition har

utarbetats så att den i första hand avser att

verkställa direktivet genom den föreslagna

lagen om vattenvårdsförvaltningen, vars

planeringssystem även kompletteras med de

insatser som förutsätts i protokollet om

vatten och hälsa.

  Den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen skapar ramar för

planeringen av vattenvården. På basis av

lagen kan olika åtgärder för att implementera

direktivet vidtas, varvid de krav som ställs i

protokollet om vatten och hälsa samtidigt

beaktas. Den föreslagna lagen gäller

landskapet Åland endast till den del den

gäller verkställigheten av protokollet om

vatten och hälsa i lagen. Verkställigheten av

ramdirektivet för vatten sköter landskapet

Åland självständigt.

  I samband med beredningen av direktivet

gav riksdagens miljöutskott den 6 juni 2000

ett utlåtande (5/2000 rd) enligt vilket krav

och normer som är rättsligt bindande för

verksamhetsutövare skall ges i lagstiftningen

och i tillstånd med stöd av den, och inte i

rättsligt bindande planer och program.

  Hur det föreslagna systemet fungerar och

huruvida lagstiftningen är tillräcklig följs och

utvecklas efter behov.

  Protokoll om vatten och hälsa godkändes

den 17 juni 1999 i London. Konventionen

undertecknades av 35 länder varav 11 hade

ratificerat protokollet före april 2004.

  Protokollets mål är att åstadkomma en för

människors hälsa god status på vattnen och

vattentjänsterna. Detta eftersträvas genom

samarbete mellan de instanser som svarar för

vattenanvändningen och vattenvården,

främjandet av hälsa samt miljöskyddet

genom utveckling av vattentjänsterna, skydd

av akvatiska miljösystem samt förebyggande,

minskande och undanröjande av sjukdomar

förorsakade av vatten. Protokollet är särskilt

viktigt för länder i Östeuropa och

Centralasien där allvarliga vattenrelaterade

hälsoproblem är betydligt vanligare än i

Europa i övrigt.

2.       Nuläge

2.1.     Lagstiftning och praxis

2.1.1.   Lagstiftning och förvaltning

  De centrala lagar som reglerar

vattenärenden är vattenlagen (264/1961) och

miljöskyddslagen (86/2000). I vattenlagen

föreskrivs om nyttjande och vård av

vattentillgångar och vattenområden, och i

miljöskyddslagen om skyddande av yt- och

grundvatten mot förorenande verksamhet.

Andra lagar av betydelse i fråga om vatten är

lagen om vattentjänster (119/2001), som

reglerar vattentjänsterna och verksamheten

vid vattentjänstverk, hälsoskyddslagen

(763/1994) med bestämmelser om kvaliteten

på hushållsvatten och badvatten,

naturvårdslagen (1096/1996), som innehåller

bestämmelser om skydd av akvatisk miljö

och vattenlevande arter, samt

dammsäkerhetslagen (413/1984). Dessutom

tillämpas lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning (468/1994) på

projekt som kan medföra betydande skadliga

miljökonsekvenser.

  Ägandet av vattenområden bygger i

Finland på privat ägande. I praktiken är det i

huvudsak fråga om gemensamt privat ägande

som bygger på delägarskap. I

vattenlagstiftningen har därför redan tidigt

intagits olika rättsskyddsarrangemang.

Åtgärder och byggande som påverkar sjöar,

vattendrag och grundvattentillgångar samt

deras status är i allmänhet tillståndspliktiga.

Olika användningsbehov och skyddsaspekter

som rör vattentillgångar samordnas från fall

till fall i tillstånden, varvid även

rättsskyddsaspekterna beaktas.

  Som medlem av Europeiska unionen (EU)

är Finland också bundet av gemenskapens

regelverk om vatten. När Finland anslöt sig

till Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) hade Finland att

införliva EU:s direktiv i den nationella

lagstiftningen. EU hade sammanlagt cirka

tjugo olika direktiv om skydd av vatten, av

vilka vissa reglerade vattenkvaliteten, vissa

utsläppen och vissa funktionella krav.

  Direktiven har huvudsakligen genomförts

genom statsrådsbeslut. Innan

miljöskyddslagen trädde i kraft har en del av

besluten fattats med stöd av vattenlagen.

Förslag till förordning om ändring av dessa

beslut i överensstämmelse med ny

lagstiftning har utarbetats.

  Rådets direktiv om samordnande åtgärder

för att förebygga och begränsa föroreningar

96/61/EG; IPPC genomfördes genom att

tillståndsförfarandena vid miljöförorenande

verksamhet sammanfördes i

miljöskyddslagen (86/2000).

Bestämmelserna om förorening av vatten

överfördes från vattenlagen till

miljöskyddslagen. Vattenlagen gäller alltjämt

s.k. vattenhushållningsprojekt såsom uttag av

vatten, byggande i vattendrag och reglering

samt tillståndsförfaranden i samband därmed.

  Beslutsförfarandet för

vattenhushållningsärenden och ärenden

reglerade i miljöskyddslagen kopplas

samman i sådana projekt som kräver tillstånd

enligt bägge lagarna. Miljöskyddslagen

tillämpas då för förebyggande av förorening.

På motsvarande sätt innehåller vattenlagens

förbud mot grundvattensändring en

hänvisning om förebyggande av förorening

orsakad av utsläpp, som det föreskrivs om i

miljöskyddslagen. När tillstånden behandlas

har alla som påverkas av projektet tillfälle att

uttrycka sin åsikt i ärendet.

  Statens miljöförvaltning leds av

miljöministeriet. Miljöministeriet har

ansvaret för miljöpolitiken och för

beredningen av miljölagstiftningen. När det

gäller vattenfrågor är ledningen av

miljöförvaltningen uppdelad på två

ministerier. Jord- och skogsbruksministeriet

leder de regionala miljöcentralerna och

Finlands miljöcentral i uppgifter som

ansluter till användningen och vården av

vattentillgångarna.

  Tillståndsmyndigheter är

miljötillståndsverken, de regionala

miljöcentralerna och de kommunala

miljömyndigheterna. De viktigaste

miljötillstånden och de tillstånd som beviljas

enligt vattenlagen handläggs av

miljötillståndsverken. Det finns tre

miljötillståndsverk och tretton regionala

miljöcentraler. Kommunernas och

samkommunernas miljöskyddsmyndigheter

handhar främst miljötillstånd som gäller

lokala projekt.

  De riksomfattande markanvändningsmålen,

landskapsplanerna och generalplanerna enligt

markanvändnings- och byggnadslagen

(132/1999) omfattar också styrning med

avseende på skyddet av vattendrag och

användningen av vattenresurser.

  Vid internationell jämförelse har det

finländska vattenskyddssystemet bedömts

som väl fungerande. Tillståndsprövning fall

för fall har visat sig vara ett användbart

system i den finländska vattenmiljön med

sina otaliga sjöar och vattendrag.

  En förbättring av vattendragens och

sjöarnas status efterstävas genom många

olika åtgärder och i samarbete med många

olika aktörer. Åtgärder för att restaurera

enskilda sjöar kräver samarbete mellan

vattenområdenas ägare, kommunerna och

miljöförvaltningen. En del av åtgärderna kan

förutsätta tillstånd enligt vattenlagen och en

del avtal med ägarna till vattenområdena.

Frivilliga restaureringsprojekt har inletts

även med stöd av miljöförvaltningen. I den

gällande lagstiftningen finns inga

bestämmelser genom vilka direkta

förpliktelser att förbättra ett enskilt

vattenområdes status kan åläggas.

  Intensifieringen av insatserna inom

jordbruket för att skydda vattnen bygger till

väsentliga delar på genomförandet av

jordbrukets miljöstödsprogram som

delfinansieras av EU. Över 90 % av

jordbrukarna och åkerarealen har sedan år

2000 omfattats av jordbrukets miljöstöd.

Vattenskyddet inom skogsbruket har

förbättrats genom att villkor om vattenskydd

ges i samband med finansieringsbeslut

gällande skogsbruket.

2.1.2.   Planering av vattenskydd

  Miljöförvaltningen upprättar regionala

vattenskyddsplaner i samråd med regionala

och lokala myndigheter och

verksamhetsutövare. De första omfattande

totalplanerna för nyttjande av vatten togs

fram på 1970-talet. Områdena för

totalplaneringen var sammanlagt 19.

Totalplaneringen slopades på 1980-talet

eftersom systemet visade sig vara tungrott

och svårt att hålla uppdaterat. De

grundläggande uppgifter om vattnen som

togs fram för planerna kan fortfarande

utnyttjas.

  I slutet av 1980-talet och början av 1990-

talet upprättade vatten- och miljödistrikten

utvecklingsplaner för användningen, vården

och skyddet av vattnen inom sina respektive

områden. Utöver denna övergripande

planering har vatten- och miljödistrikten

samt de nuvarande regionala miljöcentralerna

gjort upp cirka 30 separata planer för

avrinningsområden där det är viktigt att

skydda vattnen. Planerna har inte varit

juridiskt bindande, men planeringen har gjort

det lättare för verksamhetsutövarna och

myndigheterna att koncentrera åtgärderna till

sådant som för tillfället är viktigt.

  Principbeslut om riksomfattande mål för

skydd av vatten har fattats för perioder om

tio år. De första riksomfattande målen för

vattenskyddet fram till år 1985 sattes av

vattenstyrelsen. Den andra tioårsperioden,

som fastställdes av statsrådet, gick ut år

1995. År 1998 fattade statsrådet ett

principbeslut om målen för vattenskyddet

fram till år 2005. Syftet med principbeslutet

är att styra myndigheternas verksamhet vid

planering, beslutsfattande och övervakning

som gäller vattenskydd. Genom sitt beslut

den 30 mars 2000 godkände miljöministeriet

ett handlingsprogram för vattenvården fram

till år 2005 som kompletterar

målprogrammet. I handlingsprogrammet

preciseras genomförandet av de sektorvisa

målen.

  Statsrådet fattade den 26 april 2002 ett

principbeslut om åtgärder för att skydda

Östersjön. Målen för skyddet av Östersjön

samt åtgärderna för att nå dessa mål och de

områden åtgärderna skall inriktas på läggs

fram i Finlands program för skydd av

Östersjön. En del av åtgärderna grundar sig

på målprogrammet för vattenskydd fram till

år 2005.

  Målen är inte direkt bindande för

verksamhetsutövarna. Målprogrammen

genomförs genom att de beaktas av

miljötillståndsmyndigheterna och de

regionala miljöcentralerna vid

tillståndsprövningen. Även genom den

information, rådgivning och övervakning

som miljöcentralerna bedriver inriktas de

åtgärder som målen förutsätter från fall till

fall på aktörerna.

2.1.3.   Målen för vattenskyddet fram till

år 2005

  Målen för vattenskyddet fram till år 2005

motsvarar för sin del de mål som ställs i EU:s

ramdirektiv för vatten. Målet för Östersjöns

och inlandets ytvatten är att deras status inte

ytterligare får försämras på grund av

mänsklig verksamhet och att tillståndet i de

vatten som redan drabbats av skadlig

förändring har förbättrats senast år 2005. Ett

annat mål är att trygga den ekologiska

mångfalden i vatten- och strandnaturen för

havsområden, sjöar, älvar och åar samt att

bevara naturens värdefulla särdrag.

  För att skydda grundvattnen har som mål

satts att verksamheter som är förknippade

med risker för grundvattnet inte bör placeras

i sådana grundvattenområden som är viktiga

eller annars lämpar sig för uttag av vatten.

Om det i undantagsfall dock är nödvändigt

att placera sådana verksamheter i dessa

områden, skall verksamhetsutövaren skydda

grundvattnen i tillräcklig omfattning. Redan

förekommande verksamheter i dessa

områden som medför risk för förorening av

grundvattnen kontrolleras och nödvändiga

åtgärder för att skydda grundvattnen

genomförs.

  För att minska utsläppen av näringsämnen

som ökar eutrofieringen samt för att

effektivisera skyddet av grundvattnen har

mål ställts upp för olika sektorer och

belastare. Likaså har mål ställts upp i syfte

att minska de fosfor- och kvävemängder som

jord- och skogsbruket samt industrin tillför

insjöarna och Östersjön, samt för att reducera

biologiskt syreförbrukande belastning och

fosforbelastning på ytvattnen från tätorter

och glesbygd. Mål som avser att minska de

risker grundvattnen utsätts för har satts för

pälsdjursfarmning, skogsdikning och

hantering av farliga ämnen.

2.1.4.   Skyddet av grundvatten

  Grundvattenområdena i Finland har

kartlagts och klassificerats. Det finns

sammanlagt cirka 6 900 grundvattenområden

i Finland. Utanför dessa områden finns

grundvatten i allmänhet i små mängder i

marken och berggrunden, närmast för

glesbebyggelsens behov.

  En central bestämmelse i fråga om skyddet

av grundvattnen är förbudet mot förorening

av grundvatten i 8 § i miljöskyddslagen.

Förbudet mot förorening av grundvatten är

ovillkorligt. För förorening av grundvatten

beviljas alltså inte tillstånd. Utöver förbudet

mot förorening gäller enligt vattenlagen

förbud mot ändring av grundvatten samt i

anslutning därtill ett tillståndssystem som

gjort det möjligt att trygga en god kvantitativ

status på grundvattnen. När tillstånd beviljas

kontrolleras att uttaget av grundvatten inte

överstiger nybildningen.

  Genom miljötillståndsverkets beslut kan

skyddsområden inrättas kring

grundvattentäkter som är eller avses att tas i

bruk. Förbuden och begränsningarna i

beslutet är juridiskt bindande.

Skyddsområdet gäller en specifik vattentäkt

och får inte anges som större än det

nödvändiga behovet kräver. I allmänhet

täcker skyddsområdet inte hela

grundvattenområdet. Vattenlagen innehåller

bestämmelser om hur de förluster som

orsakas av att skyddsområden inrättas skall

ersättas. Sedan år 1962 har cirka 230

skyddsområden inrättats. Alltjämt inrättas

årligen ett antal skyddsområden.

  Under de senaste åren har det blivit allt

vanligare att kommunerna och de regionala

miljöcentralerna i samråd upprättar

skyddsplaner för grundvattnen. I planen

utreds på en gång situationen inom hela

grundvattenområdet. Planen omfattar

hydrogeologisk kartläggning av

grundvattenområdet, riskbedömning,

åtgärdsrekommendationer samt beredskap

inför skador. Skyddsplanen används som

bakgrundsmaterial vid tillsyn och vid

planering av markanvändning samt för beslut

om miljö- och marktäktstillstånd. Planen är

inte juridiskt bindande. Det finns egentligen

inte heller några procedurbestämmelser om

hur planerna skall uppgöras. Myndigheterna

beaktar dock de rekommendationer som

framlagts i planen när beslut fattas.  Syftet

med skyddsplanen är tillräckliga åtgärder för

skydd av grundvattnet i ett

grundvattenområde, men att

markanvändningen inte begränsas i onödan.

Sedan början av 1990-talet har skyddsplaner

upprättats för cirka 500 grundvattenområden.

De innehåller samma aspekter som förutsätts

i den ytterligare karakterisering av

grundvattenförekomsterna som avses i

ramdirektivet för vatten.

2.1.5.   Vattenstatus och övervakningen

av denna

  Sedan 1970-talet har en bruksklassificering

av vattenkvaliteten hos sjöar och vattendrag

gjorts. Den senaste riksomfattande

klassificeringen har gjorts på grundval av

uppgifter om vattenkvaliteten från åren

1994-1997. Vattenkvaliteten har förbättrats

avsevärt sedan 1970-talet. Enligt en

mellanrapport från år 2000 om

målprogrammet för vattenskyddet fram till år

2005 hade vattnets kvalitet fortsättningsvis

förbättrats i områden som påverkas av

avloppsvatten från tätorter och industri. De

genomförda vattenskyddsåtgärderna till trots

har vattenkvaliteten dock inte ännu

förbättrats i mindre sjöar och vattendrag med

påverkan från jord- och skogsbruket.

  För riksomfattande övervakning finns

strömningsmätstationer och insjömätstationer

i de viktigaste sjösystemen. På

mätstationerna kontrolleras ett stort antal

fysikalisk-kemiska variabler 2-4 gånger om

året. Växtplankton kontrolleras vart tredje år

i 250 sjöar. Under åren 2004-2006

koncentreras den biologiska intensiva

övervakningen till 15 sjöar. Den nationella

övervakningen utgör en del av den

Europeiska miljöbyråns (EEA) nätverk för

övervakning.

  Kustvattnens kvalitet övervakas med hjälp

av två olika program. En kartläggande

undersökning utförs på cirka etthundra

mätstationer två gånger om året för att utreda

den regionala fördelningen i fråga om

vattenkvalitet och planktonmängd samt

spridningen av belastningen och dess

verkningar. Vid den intensiva övervakningen

på 13 mätstationer uppmäts utöver

fysikalisk-kemiska variabler även biologiska

variabler cirka 20 gånger om året.

Kustvattenövervakningen utgör en del av den

internationella övervakningen av Östersjön.

  Kustvattnen har dessutom nästan 1 000 och

insjöarna nästan 4 000 mätstationer där

egenkontroll utförs. Egenkontroll innebär att

verksamhetsutövaren i ett miljötillstånd eller

ett enligt vattenlagen beviljat tillstånd åläggs

att övervaka konsekvenserna av

verksamheten. Egenkontrollen och den

övervakning som myndigheterna

upprätthåller har samordnats.

  Grundvattnet övervakas vid

miljöförvaltningens grundvattenstationer och

geologiska forskningscentralens

grundvattenkontrollpunkter samt genom

verksamhetsutövarnas egenkontroll.

Miljöförvaltningens 53 grundvattenstationer

representerar områden i naturligt tillstånd där

grundläggande information om grundvattnets

nivåvariationer, kvalitet och nybildning fås.

Geologiska forskningsanstaltens

grundvattenövervakning omfattar 50 olika

tillrinningsområden, där det utreds på vilket

sätt geologiska och hydrogeologiska faktorer

samt människans verksamhet påverkar

grundvattnets kvalitet och kvantitet. I 100

grundvattenområden kontrollerar

Vägförvaltningen hur användningen av salt

vid halkbekämpningen påverkar

grundvattnets kvalitet. Grundvattnets

kvantitet övervakas vid grundvattentäkter

som har tillstånd för uttag av vatten enligt

vattenlagen.

2.1.6.   Hushållsvatten; distribution,

kvalitet och övervakning

  Sedan hälsovårdslagen (469/1965, upphävd

genom lagen 763/1994) trädde i kraft år 1967

har kvalitetskontrollen av hushålls- och

badvatten varit lagstadgad. Därförinnan

kontrollerade vattenverken själva utan

förpliktelser i lag kvaliteten på det vatten de

levererade. Sedan EES-avtalet trädde i kraft

år 1994 har hushållsvatten kontrollerats på

det sätt som Europeiska gemenskapens (EG)

direktiv förutsätter, och badvatten har

kontrollerats sedan anslutningen till EU år

1995.

  De stora vattenverken i Finland levererar

hushållsvatten av hög kvalitet. Av de över

180 000 kontrollundersökningar som gjordes

under åren 1996-1998 uppfyllde cirka

98,5 % de föreskrivna kvalitetskraven för

hushållsvatten. Då kvalitetskraven inte

uppfylldes gällde det oftast järn, mangan,

fluorid eller koliforma bakterier. Också små

vattenverk och enskilda

hushållsvattenbrunnar uppfyller i allmänhet

kvalitetskraven i fråga om sitt vatten. De

vanligaste problemen i ringbrunnar är järn,

mangan och koliforma bakterier och i

borrbrunnar radon, arsen och fluorid.

Undersökningar som utförts under åren

1997-2002 visar att vattenkvaliteten också

vid badstränderna i Finland huvudsakligen

har varit utmärkt. Kvalitetskraven har

överskridits närmast i fråga om koliforma

bakterier, vilket i allmänhet har berott på

kraftiga regn före provtagningen.

Observationer av blågröna alger rapporteras

årligen från många badstränder.

  Den mikrobiologiska och kemiska

kvaliteten på det vatten som levereras av

både stora och små vattenverk övervakas

regelbundet genom försorg av de kommunala

hälsoskyddsmyndigheterna. Kontrollen

genomförs så att prov tas ur kranar antingen i

offentliga byggnader eller i privata

fastigheter. Provtagningsfrekvensen är

beroende av anläggningens storlek; från

vatten som de största anläggningarna

levererar tas prov dagligen, medan vattnet

från de minsta kontrolleras endast en gång

om året. Badvattnens mikrobiologiska status

övervakas regelbundet under badsäsongen

(juni-augusti). Provtagningsfrekvensen

varierar enligt badstrandens storlek. På stora

badstränder (över 100 besökare/dag) tas prov

två gånger per månad och på små stränder en

gång per månad. Kvalitetskontrollen på

badvatten omfattar utöver kontroll av

mikrobiologiska parametrar även kontroll av

pH och organoleptisk kontroll.

2.2.     Den internationella utvecklingen och

lagstiftningen i utlandet

2.2.1.   Gemenskapens vattenlagstiftning

Allmänt

  Fördraget om upprättandet av EG

kompletterades med särskilda bestämmelser

om skydd av miljön genom enhetsakten av år

1987. Redan tidigare hade dock med stöd av

lagstiftningen om den gemensamma

marknaden föreskrivits om sådana

gemensamma insatser som den ekonomiska

gemenskapen ansåg nödvändiga för att

begränsa föroreningen av vattnen. Det var

huvudsakligen fråga om att begränsa utsläpp

av farliga ämnen, men också om att ge

kvalitetsnormer för vattenmiljön, bland annat

för uttag av råvatten. Från 1970-talet

grundade sig gemenskapens

lagstiftningsåtgärder på antagna

åtgärdsprogram för miljön. Ur

vattenskyddets synvinkel fick rådets direktiv

76/464/EEG om förorening genom utsläpp

av vissa farliga ämnen i gemenskapens

vattenmiljö en central ställning. Detta

direktiv låg sedermera till grund för ett antal

direktiv om utsläpp i vatten och om

vattenmiljöns kvalitet. Som en följd av

Amsterdamfördraget föreskrivs i artikel 174 i

fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen om principerna för

gemenskapens miljöpolitik och i artikel 175

om gemenskapens regleringsbefogenheter

och lagstiftningsförfarande.

  Rådets direktiv om samordnade åtgärder

för att förebygga och begränsa föroreningar

innebar en avsevärd förändring i

gemenskapens miljöreglering. Direktivet

reglerar också utsläpp i vatten. Ett allmänt

krav är att effekterna på alla miljösektorer

skall beaktas samtidigt, dvs. integrerat i

beslutsfattandet. Dessutom förutsätts att

bindande utsläppsgränsvärden iakttas, bästa

tillgängliga teknik tillämpas och att

miljökvalitetskraven beaktas. Direktivet

genomfördes genom den nya

miljöskyddslagen som trädde i kraft den 1

mars 2000.

  Den allmänna miljöpolitiska trenden har i

gemenskapen lett till att miljöregleringen

blivit helhetsbetonad särskilt på 1990-talet.

Detta kommer till uttryck dels genom till

exempel system för miljöinformation och

deltagande (bland annat rådets direktiv

90/313/EEG om rätt att ta del av

miljöinformation), dels i att miljöskyddet fått

en allt större tyngd (framför allt rådets

direktiv 92/43/EEG om bevarande av

livsmiljöer samt vilda djur och växter).

Genom att dessa aspekter betonas i det femte

och sjätte miljöprogrammet blir utöver

åtgärderna för att minska förorening också

systemen för allmänhetens delaktighet och

skyddet av vattenmiljön allt mer

framträdande, vilket också kan ses i

parlamentets och rådets ramdirektiv för

vatten. Också i Europaparlamentets och

rådets rekommendation 2002/413/EG om en

integrerad förvaltning av kustområdena, som

syftar till att förbättra och bevara tillståndet

vid kusterna, framhävs betydelsen av att

samordna allmänhetens delaktighet och

åtgärderna i förvaltningen.

  Ramdirektivet för vatten har sprungit ur ett

behov av att inom hela unionen trygga att

gemenskapens krav på vattenskydd följs och

att det finns tillgång på dricksvatten av god

kvalitet. När beredningen av direktivet tog

vid var utgångspunkten att det skall antas

genom majoritetsbeslut med stöd av

fördragets artikel 175.1 och inte enligt artikel

175.2 som kräver enhällighet, eftersom

regleringens huvudmål med tanke på

behörighetsbestämmelserna låg på

miljöskydd och inte på vattenhushållning.

Samtidigt omfattade gemenskapen en

ståndpunkt att vattenpolitikens mål med

beaktande av subsidiaritetsprincipen inte i

tillräcklig mån kan uppnås genom

medlemsstaternas egna insatser. På lång sikt

är målet att minska farliga utsläpp, inklusive

utsläpp av s.k. prioriterade ämnen, att hejda

försämringen av vattenkvaliteten och att

trygga kvaliteten på dricksvatten.

Ramdirektivet leder inom gemenskapen till

att lagstiftningen om vattenskydd reformeras

och de föråldrade direktiven om utsläpp i

vatten och om vattenkvalitet upphävs eller

ändras.

Ramdirektivet för vatten

  Genom ramdirektivet för vatten kommer

medlemsstaternas och därigenom

gemenskapens alla yt- och grundvatten att

omfattas av en enhetlig bedömning.

Samtidigt sätts det allmänna målet, att

vattnens status inte får försämras och att den

är åtminstone god. En central förutsättning

med avseende på de styrmedel som ingår i

direktivet är att vattenstatusen beskrivs

genom olika faktorer, närmast

naturvetenskapliga och kemiska. Samtidigt

beaktas vattnens naturliga avrinnings- och

bildningsförhållanden. För att kunna göra en

helhetsbedömning skall medlemsstaterna

med utgångspunkt i avrinningsområdena

bilda avrinningsdistrikt, vilka hos oss

föreslås kallas vattenförvaltningsområden.

För helhetsbedömningen av vatten som

sträcker sig över statsgränserna skall på

motsvarande sätt bildas internationella

vattenförvaltningsområden mellan de berörda

staterna.

  Ramdirektivet har också som mål att trygga

en hållbar användning av vattenresurserna.

Uppmärksamhet skall fästas förutom vid

utsläppsreduceringen även vid

vattenekologiska och hydrologiska

förhållanden. Direktivet kopplar samman den

kvantitativa styrningen av

vattenanvändningen med regleringen av

vattenkvaliteten. I detta avseende avviker det

från gemenskapens tidigare direktiv som

fokuserade på styrningen av vattenkvaliteten.

Det centrala målet och kravet var då att

minska utsläppen. Kontrollen av utsläpp har

dock alltjämt en central ställning.

Ramdirektivet slår inte direkt fast huruvida

olika projekt eller verksamheter skall tillåtas

eller inte, utan ställer mål för och krav på

vattenstatusen. Målet för skyddet är att såväl

minska utsläppen som upprätthålla

skyddsmekanismer som behövs för att trygga

vattenresurserna.

  Ramdirektivet innehåller dels krav på

vattenstatusen, dels formella

procedurbestämmelser som garanterar att de

mål som ställts upp för vattenstatusen

uppnås. Gemenskapens lagstiftande organ

har inte ansett det vara tillräckligt att endast

ställa upp mål för vattenstatusen, utan har

ansett att också förfarandet måste

förenhetligas. Också i detta avseende avviker

direktivet från många av sina föregångare.

De allmänna mål som ställs upp i artikeln om

direktivets syfte (artikel 1 i direktivet) är att

förhindra försämring av statusen hos

akvatiska ekosystem och vattenresurser samt

att förbättra dålig status hos dessa. Målen för

vattenhushållningen är att främja en hållbar

vattenanvändning, mildra effekterna av

översvämningar och torka samt, vilket ur

samhällelig synvinkel måhända är det

viktigaste målet, trygga en tillräcklig tillgång

på vatten av god kvalitet för vattentjänsterna.

Ramdirektivets tillämpningsområde och

miljömål

  Ramdirektivet gäller närmast

vattenförekomster, som kan vara antingen

ytvatten- eller grundvattenförekomster. Med

en ytvattenförekomst avses en avgränsad och

betydande del av ytvattnet, såsom en sjö, ett

magasin, en bäck, å, älv eller kanal, en del av

en bäck, å, älv eller kanal eller en

kustvattensträcka (artikel 2 i direktivet).

Begreppet vattenförekomst kännetecknas av

en relativ "avskiljdhet" från andra vatten.

Denna skall också vara viktig till exempel

med avseende på skyddsmålen eller ett

viktigt användningsändamål. Enligt

direktivet ställs enhetliga mål för

vattenstatusen upp för vattenförekomster som

identifieras höra till samma typ.

Vattenförekomster som människan fysiskt

ändrat, s.k. konstgjorda eller kraftigt

modifierade vattenförekomster, utgör en

egen grupp av vattenförekomster. Ett

avrinningsområde utgörs av en helhet av

ytvatten vilka i allmänhet via ett delta

sträcker sig ända till kustvattnet. Ett eller

flera avrinningsområden bildar ett

vattenförvaltningsområde som utgör objekt

för verkställigheten av ramdirektivet på

nationell nivå. Det föreslagna

vattenförvaltningsområde motsvarar

begreppet avrinningsdistrikt i direktivet.

  Med grundvatten avses alla de vatten som

finns under markytan i den mättade zonen

och som står i direkt kontakt med mark- eller

berggrunden. I ramdirektivet har det med

avseende på grundvattenbildningen relevanta

begreppet akvifer en central ställning; med

en akvifer avses mark- eller berggrund eller

andra geologiska skikt med tillräcklig

porositet och genomsläpplighet för att medge

antingen en betydande ström av grundvatten

eller uttag av betydande mängder

grundvatten.

  Regleringen enligt ramdirektivet grundar

sig på begreppen vattenanvändning och

vattentjänster. Med ovanstående avses

vattentjänster och vissa andra i direktivet

avsedda åtgärder som kan ha en väsentlig

effekt på vattenstatusen (artikel 2 i

direktivet). Med vattentjänster avses alla

tjänster som tillhandahåller hushåll,

offentliga verk eller något slag av ekonomisk

verksamhet

  a) uttag, uppdämning, lagring, behandling

och distribution av ytvatten eller grundvatten,

  b) anläggningar som idkar insamling och

behandling av avloppsvatten som senare

släpps ut till ytvatten.

  Tillämpningsområdet för de olika

bestämmelserna i ramdirektivet och delvis

också de åtgärder som omfattas av direktivet

bygger på ovan nämnda begrepp.

Verksamheternas effekt på vattnen avgör till

vilka delar direktivet skall tillämpas.

Ramdirektivet gäller sålunda all

vattenanvändning som kan ha en väsentlig

påverkan på vattenstatusen, framför allt

beträffande de nämnda allmänna målen.

Direktivet gäller till exempel inte nämnvärt

sådant byggande som inte har några

verkningar på vattenstatusen.

  Innehållsmässigt är miljömålen i en central

ställning; de åtgärder som skall vidtas för att

miljömålen skall nås beskrivs i en

förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram

(artikel 4 i direktivet). I sak är det fråga om

mål som är bindande för medlemsstaterna

och som för att kunna nås förutsätter att ett

fungerande kontrollsystem skapas.

Miljömålen indelas i tre grupper: mål för

ytvatten, för grundvatten och för skyddade

områden. De inriktas på i förvaltningsplanen

specificerade vattenförekomster.

  Medlemsstaterna skall förhindra att

ytvattenstatusen försämras. För att

möjliggöra vissa nödvändiga projekt i

enlighet med hållbar utveckling som ändrar

ett vattendrag kan specificerade undantag

göras (direktivets artikel 4.7). Ett annat mål

är att god status för ytvattnen (bilaga V till

direktivet) skall uppnås inom 15 år efter det

att direktivet har trätt i kraft. Under vissa

förutsättningar får avvikelser göras från detta

i fråga om konstgjorda eller kraftigt

modifierade vattendrag. Ett tredje mål är att

för konstgjorda och genom mänsklig

verksamhet kraftigt modifierade vatten inom

15 år uppnå en s.k. god ekologisk potential

och god kemisk status. Under vissa

förutsättningar kan målen lindras eller den

nämnda tidsfristen på 15 år förlängas på ett

kontrollerat, dvs. i förvaltningsplanen

fastställt sätt. Ett fjärde mål är att minska

föroreningen genom prioriterade ämnen. För

detta ändamål kan kommissionen fastställa

vilka ämnen som skall betraktas som

prioriterade ämnen och vilka miljöskyddande

åtgärder som skall vidtas. Utsläpp av ämnen

som klassificerats som farliga prioriterade

ämnen skall upphöra helt.

  Målen för grundvattnen bygger på liknande

kriterier och undantag. Det centrala målet är

att förhindra att grundvatten förorenas och att

grundvattnets status försämras. Också

beträffande grundvatten tillåts undantag på

grund av naturliga förhållanden, viktiga

samhälleliga ändringsbehov etc. Ett annat

mål är att uppnå en god kvantitativ och

kemisk grundvattenstatus inom 15 år efter att

direktivet har trätt i kraft. Detta förutsätter att

balans uppnås mellan uttag och nybildning

av grundvatten. På samma sätt som i fråga

om ytvatten kan tidsfristerna också förlängas

för grundvatten på ett kontrollerat sätt. Ett

tredje mål är att genomföra sådana åtgärder

som får koncentrationerna av förorenande

ämnen i grundvattnen att börja minska.

Gemenskapen kan ge närmare bestämmelser

om de insatser som behövs utöver de direktiv

som gäller för utsläpp i grundvatten.

  I gemenskapens regelverk föreskrivs i ett

antal sammanhang om skyddade områden

som inrättas i syfte att skydda vatten.

Ramdirektivets allmänna krav i fråga om

dessa skyddade områden är att

skyddsåtgärderna skall sättas i kraft senast 15

år efter att ramdirektivet har trätt i kraft.

Register skall föras över skyddsområdena

(artikel 6 i direktivet). I samband med den

nationella verkställigheten skall bedömas i

vilken mån till exempel vattenområden och

våtmarker som hör till habitatdirektivets

område skall granskas i detta sammanhang.

Genomförande av mål samt styrmedel

  Gränserna mellan de

vattenförvaltningsområden som enligt

ramdirektivet skall inrättas skall vara tydliga

i fråga om avgränsningen enligt

avrinningsområden. Ett

vattenförvaltningsområde kan omfatta flera

avrinningsområden. Medlemsstaterna kan

själva i rätt stor utsträckning besluta om

detta. Hur grundvattnen hör ihop med

ytvattnen är inte alltid entydigt, eftersom en

grundvattenförekomst kan sträcka sig på

bägge sidor om den gräns som skiljer

ytvattnens avrinningsområden från varandra.

I dessa fall skall grundvattenförekomsten

specificeras och anslutas till det närmaste

eller mest lämpliga avrinningsområdet, och

på samma gång till ett

vattenförvaltningsområde. I direktivet

föreskrivs om de åtgärder som skall

genomföras inom samtliga

vattenförvaltningsområden, men inte om

myndigheter eller beslutsordning annat än i

vissa undantagsfall. De behöriga

myndigheter som utses för

vattenförvaltningsområdena har i uppgift att

övervaka att miljömålen i direktivet nås.

Eftersom vattenförvaltningsområdena i olika

medlemsstater kan uppdelas i administrativa

enheter på olika sätt, är det med tanke på

uppnåendet av miljömålen viktigt att

vattenförvaltningsområdena inrättas eller fås

att fungera så att vattenförvaltningsområdet

samt dess avrinningsområden och

grundvatten kan behandlas som en helhet.

Myndigheterna inom olika sektorer och på

olika förvaltningsnivåer är därför skyldiga att

i nödvändig omfattning samarbeta för att de

förpliktelser som avses i direktivet skall

kunna uppfyllas.

  Genomförandet av direktivet förutsätter en

kartläggning av vattnen och vattenstatusen,

vilken omfattar karakterisering av

vattenförvaltningsområdet, utredning av

konsekvenserna av mänsklig verksamhet på

miljön och ekonomisk analys av

vattenanvändningen (artikel 5 i direktivet).

Indelningen av vattnen i typer och

klassificeringen regleras särskilt i bilagorna

II och III. Det är huvudsakligen fråga om att

tillämpa ekologiska och kemiska

bedömningskriterier samt att utreda

konsekvenserna av mänsklig verksamhet.

Dessa utredningar och analyser ligger till

grund för de formella styrmedel genom vilka

direktivet genomförs, dvs. förvaltningsplanen

och åtgärdsprogrammet. Med hjälp av dessa

genomförs de allmänna miljömålen, förutom

att de fungerar som konkreta

informationsredskap vid beslutsfattandet.

  Förvaltningsplanen (artikel 13 i direktivet)

är för gemenskapens del ett viktigt

sammandrag och rapporteringsverktyg, och

av den skall inventeringsmässigt framgå de

egenskaper, belastningsfaktorer och

övervakningsdata för vattnen som avses i

bilaga VII till ramdirektivet samt de mål och

metoder med vilka målen kan nås.

Förvaltningsplanen skall regionalt omfatta

hela vattenförvaltningsområdet och beskriva

innehållet i de åtgärdsprogram som gäller.

  De förvaltningsmässiga och övriga metoder

med vilka miljömålen avses att nås skall

framgå av åtgärdsprogrammet. Åtgärderna är

av två slag; grundläggande åtgärder och

kompletterande åtgärder (artikel 11 i

direktivet). Åtgärdsprogrammet anger på

vilket sätt miljömålen ombildas till bindande

förpliktelser i det nationella beslutsfattandet.

Direktivet förutsätter inte att programmet

skall vara ett omedelbart bindande eller

styrande instrument, utan sådana genom lag

eller myndighetsbeslut fastställda åtgärder

som behövs för att miljömålen skall nås kan

också genomföras direkt genom

lagstiftningen. Programmet anger då vilka

författningar som skall tillämpas.

Åtgärdsprogrammen skall vara klara nio år

efter det att ramdirektivet har trätt i kraft.

Programmen skall ses över med vissa års

mellanrum. Ett åtgärdsprogram kan också

bestå av flera åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogrammen binder inte enskilda

verksamhetsutövare utan endast

myndigheterna när dessa fattar beslut om

åtgärder. Hur de påverkar beslutsfattandet

skall dock fastställas på författningsnivå.

  Utöver åtgärdsprogram skall program för

övervakning av vattenstatusen

sammanställas, som omfattar övervakning av

de olika vattnens status och skydd (artikel 8 i

direktivet). För detta ändamål föreskrivs

särskilt om enhetliga tekniska metoder.

  Procedurbestämmelserna i ramdirektivet

gäller uppgörandet av förvaltningsplaner för

vattenförvaltningsområden. Uppgifterna i

förvaltningsplanen och deras tillförlitlighet

kan ha betydelse såväl för de delaktiga

parternas intressebevakning som för det

senare genomförandet av

åtgärdsprogrammen. Artikel 14 i

ramdirektivet innehåller bestämmelser om de

berörda parternas rätt att ta del av

förvaltningsplanerna när de utarbetas och ses

över, samt bestämmelser om allmänhetens

rätt att framföra åsikter. Förvaltningsplanerna

skall offentliggöras inom nio år efter att

direktivet har trätt i kraft och skall ses över

och uppdateras med vissa års mellanrum.

Särskilda åtgärder

  Ett av de centrala målen för ramdirektivet

är att trygga kvaliteten på dricksvatten. De

vattenförekomster som används eller avses

att användas för uttag av dricksvatten är

föremål för särskilda åtgärder. Om uttaget av

vatten i genomsnitt överstiger 10 m³ per dygn

skall dessa vattenförekomster specificeras

per vattenförvaltningsområde. Om uttaget av

dricksvatten överstiger 100 m³ per dygn skall

särskilt övervakas hur de allmänna

miljömålen uppnås. Dessutom skall

gemenskapens bestämmelser om dricksvatten

och övriga miljöskyddsnormer uppfyllas.

Medlemsstaterna skall också se till att

kvaliteten på det vatten som används förblir

så rent att vattenrening i mån av möjlighet

kan anses onödig. I den nationella

lagstiftningen kan skyddszoner för

vattenförekomster inrättas.

  Ett av målen i ramdirektivet för vatten är

att bringa den påverkan som vattnen utsätts

för genom punktbelastning och diffus

belastning i samma ställning. Målet har

intagits i direktivet som ett krav som

förutsätter ett s.k. kombinerat

tillvägagångssätt (artikel 10 i direktivet). Den

diffusa belastningen härrör framför allt från

jord- och skogsbruket samt från

glesbebyggelsen. I fråga om diffus belastning

krävs framöver att bästa tillgängliga teknik

utnyttjas, att gränsvärden för utsläpp

fastställs och att bästa miljöpraxis ställs upp,

dock endast i den omfattning som

gemenskapen föreskriver, tillsvidare endast i

enskilda författningar. Ramdirektivet ställer

alltså i detta avseende inga egentliga

tilläggskrav på verksamheterna, men

medlemsstaterna skall inom 12 år upprätta ett

system som garanterar att de åtgärder som

gäller diffus belastning genomförs. I

praktiken torde detta innebära att

förfaringssätten fastställs i

åtgärdsprogrammen.

  När kostnaderna för vattenanvändningen

skattas skall de kostnader som uppstår

inklusive miljö- och resurskostnader beaktas

(artikel 9 i direktivet). Uppskattningen skall

grunda sig på den ekonomiska analys som

anges i bilaga III till direktivet och på

principen att förorenaren betalar. De

nationella åtgärder genom vilka principen om

kostnadstäckning för vattentjänster

genomförs skall sättas i kraft senast år 2010.

Dessa åtgärder inklusive prissättningspolicyn

för vatten kan separeras från de övriga

metoder genom vilka direktivet genomförs,

men förvaltningsplanen skall ange på vilket

sätt själva principen och dess undantag avses

genomföras. Medlemsstaterna kan när de

genomför principen om kostnadstäckning

beakta såväl kostnadstäckningens sociala,

miljörelaterade och ekonomiska effekter som

vattenförvaltningsområdets förhållanden med

avseende på geografi och klimat.

Förhållandet mellan medlemsstaten och

gemenskapen

  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de

åtgärder som behövs för att direktivets krav

skall kunna uppfyllas. Direktivet medför inga

omedelbara verkningar för allmänheten eller

företagen. Till den del ramdirektivet gäller

till exempel utsläpp har förpliktelserna satts i

kraft genom separata författningar, på vilka

också de krav som ställs på företagen i fråga

om utsläpp eller miljöskydd grundar sig. Till

vissa delar förutsätter eller tillåter dock de

åtgärder som krävs i direktivet även

kompletterande reglerings- eller styråtgärder

från gemenskapens sida. Gemenskapen kan

till exempel omfatta strategier för att

förebygga eller minska vattenföroreningen.

Det kombinerade tillvägagångssättet kan leda

till allt striktare krav på vattenskyddet, om

begränsningen av belastningen visar sig vara

otillräcklig för att målen för vattenstatusen

skall kunna nås.

  Vattendirektivet har inte omedelbart

påverkat tidigare direktiv om vatten. Till

följd av miljömålen föranleder ramdirektivet

dock att övervakningen av vissa direktiv,

särskilt de som gäller skyddet av

grundvatten, måste effektiveras och

förenhetligas. Ramdirektivet kommer

successivt att upphäva de nuvarande mest

centrala ämnes- och verksamhetsrelaterade

direktiven om vatten. Ramdirektivet har

också vissa omedelbara effekter avseende

ändring av vissa författningar (artikel 22 i

direktivet).

  I detta sammanhang tas ingen ställning till

medlemsstatens rapporteringsskyldighet,

eftersom frågan inte omfattas av den

nationella implementeringen.

2.2.2.   Lagstiftningen i vissa av

gemenskapens medlemsländer

Sverige

  I Sverige samlas lagstiftningen om

användningen av vattnen i miljöbalken

(1998:811) och den kompletterande lagen

med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet (1998:812). Innan det

nuvarande systemet infördes gällde i Sverige

på samma sätt som i Finland en vattenlag

(1983:291) som separat reglerade

användningen av vatten. Regleringen av

avloppsvatten hade visserligen i Sverige

redan tidigare avskiljts från vattenlagen för

att omfattas av den dåvarande

miljöskyddslagen (1969:387).

  I 11 kap. miljöbalken föreskrivs om

allmänna förutsättningar för

vattenverksamhet, om definitioner och om

tillståndsplikt. I lagen med särskilda

bestämmelser om vattenverksamhet stadgas

om rådighet över vattnen, samfälligheter och

olika former av nyttjande av vatten. I

förhållande till miljöbalken är denna lag en

kompletterande författning och

bestämmelserna i miljöbalken gäller därför

till tillämpliga delar när beslut om

vattenprojekt fattas och genomförs.

Miljöbalken sträcker sin verkan till annan

lagstiftning, till exempel lagstiftningen om

markanvändning, alltid om inget annat

föreskrivs i någon annan lag, men å andra

sidan kan särskilda bestämmelser om miljö i

annan lagstiftning, till exempel i

skogslagstiftningen, åsidosätta

bestämmelserna i miljöbalken. I fråga om

vattenprojekt är miljöbalkens verkan dock

omedelbar. På samma sätt som i Finland har

de vattenärenden som omfattas av

gränsälvsöverenskommelsen (1971) mellan

Sverige och Finland också utelämnats i den

svenska lagstiftningens tillämpningsområde.

  I Sverige har systemet enligt miljöbalken

och lagen med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet olika tillstånds- och

tillsynsmyndigheter beroende på situationen.

I mer omfattande miljöärenden och andra

ärenden som berörs av lagen med särskilda

bestämmelser om vattenverksamhet, med

undantag av ärenden som gäller

markavvattning, utgörs

tillståndsmyndigheten av en miljödomstol

som bygger på den tidigare vattendomstolen.

Andra tillståndsmyndigheter är särskilt

länsstyrelsen, vissa centrala ämbetsverk samt

i fråga om miljöärenden med lokala

verkningar kommunens miljömyndighet.

Systemet påminner sålunda till sin

grundstruktur om det förvaltningssystem som

gäller för motsvarande lagstiftning i Finland,

även om myndigheterna organisatoriskt är

annorlunda.

  Grunden för miljöbalken utgörs av

bestämmelserna om miljökvalitetsnormerna

och åtgärdsprogrammen för genomförandet

av dessa (5 kap.). Regeringen har behörighet

att fatta beslut om bindande

miljökvalitetsnormer för vissa bestämda

områden eller naturresurser. Dessa grundar

sig ofta på gemenskapsrätten. I sådana

situationer kan regeringen överföra

behörigheten att meddela kvalitetsnormer på

en annan myndighet. Genom

miljökvalitetsnormer kan till exempel

föreskrivas om vattenståndets högsta eller

lägsta gräns eller om egenskaper eller

strömningar i ett avrinningsområde eller i en

del av det och i grundvattnet. Myndigheterna

skall övervaka att miljökvalitetsnormerna

uppfylls när de fattar beslut som gäller

miljön, utövar tillsyn eller meddelar

allmänna bestämmelser. Kommunerna skall

beakta miljökvalitetsnormerna i sin

planverksamhet. Åtgärdsprogram skall

upprättas om dessa är nödvändiga för att

miljökvalitetsnormerna skall uppnås, eller

om gemenskapsrätten så kräver. Regeringen

beslutar på förslag om åtgärdsprogrammen,

men kan under vissa förutsättningar delegera

till annan myndighet att fatta beslut.

  När regleringen av vattenanvändningen

överfördes till miljöbalken och lagen med

särskilda bestämmelser var avsikten inte att

väsentligt ändra de principer och

bestämmelser som efter en omfattande

reform hade intagits i vattenlagen av år 1983.

Utgångspunkten är privat ägande av vattnen,

eller egentligen rådighet.

Vattenanvändningen regleras på många

ställen på ett sätt som avviker från

miljöbalkens allmänna bestämmelser.

Begreppet vattenverksamhet täcker alla

projekt som påverkar vattenförekomsterna

kvantitativt (11 kap. 2 § i miljöbalken).

Begreppet motsvarar till stor del vad som

regleras i den finska vattenlagen efter

reformen år 2000. Begreppet

grundvattenprojekt är relativt snävt. På vatten

som finns på marken och som täcker jord-

eller gruvmineralförekomster tillämpas

därför bestämmelserna om markavvattning.

Om ingen risk för förorening finns reglerar

miljöbalken utsläpp av vatten i grundvattnet

endast till den del avsikten är att öka den

tillgängliga vattenmängden ur förekomsten.

Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller

grundvatten för vattenförsörjning,

värmeutvinning eller bevattning.

  Den nuvarande lagen i Sverige är till vissa

delar otillräcklig för att genomföra de mål

som ställs i gemenskapens ramdirektiv för

vatten. Därför har två lagberedningsorgan

tillsatts. Det ena av dem,

miljöbalkskommittén, har lämnat sitt första

delbetänkande om sättande i kraft av

ramdirektivet (SOU 2002:107). Därutöver

har ett betänkande om vattenförvaltningen

(SOU 2002:105) lämnats av en tillkallad

utredare. Miljöbalkskommittén har strävat

efter att reformera lagstiftningen i större

omfattning än vad ramdirektivet kräver.

Betänkandena fokuserar på en effektivare

reglering av miljökvalitetsnormerna och på

att framhäva åtgärdsprogrammens betydelse.

Kommittén kallar hela arrangemanget för

vattenplaneringscykel, inom vilken alla delar,

bland annat. också

miljökonsekvensbedömningen, står i

dynamisk interaktion med varandra.

Planeringen av vattenanvändningen och den

kommunala planeringen borde få ett närmare

förhållande.

  Det kommer att finnas fem

avrinningsdistrikt.

Huvudavrinningsområdena är sammanlagt

119. Om avrinningsdistrikten finns

kompletterande förslag till bestämmelser.

Regeringen eller en av regeringen

befullmäktigad myndighet skall meddela

bestämmelser om det utredningsarbete

inklusive typindelning som utförs i samtliga

avrinningsdistrikt samt om klassificering,

ekonomisk analys, miljömål och undantag

och om andra behövliga förvaltningsfrågor.

På lagnivå (5 kap. miljöbalken) är

utgångspunkten att regeringen eller en av

regeringen utsedd myndighet beslutar om

dessa frågor i samtliga avrinningsdistrikt,

varför lagens bestämmelser närmast

innehåller ett bemyndigande för den

kommande verkställigheten. Kommittén

antar att det utredningsarbete som behövs i

det svenska systemet huvudsakligen kommer

att ske i på kommunal nivå.

  Eftersom regeringen redan nu kan meddela

bindande miljökvalitetsnormer är

ramdirektivets krav på uppställande av

miljömål inte främmande för det svenska

systemet utan kan lätt införlivas med detta.

Förvaltningsplanen utgör ett redskap för

inventering utan omedelbara rättsliga

verkningar. Åtgärdsprogrammet däremot

innehåller de bindande åtgärder som skall

genomföras för att miljömålen skall nås.

Åtgärdsprogrammet följer i hög grad samma

modell som det nationella systemet tagit till

sig ur gemenskapens direktiv om tidigare

åtgärdsprogram. Upprättandet och betydelsen

av åtgärdsprogrammet för

avrinningsdistriktet avviker dock i någon

mån från dessa nationella åtgärdsprogram.

Enligt propositionen skall de nödvändiga

bestämmelserna om miljökvaliteten

fastställas genom åtgärdsprogrammet.

Regeringen, som också nu kan delegera

upprättandet av åtgärdsprogram till någon

annan myndighet, fattar beslut om

bestämmelsernas geografiska omfattning

enligt de olika projektens influensområde.

Innan ett åtgärdsprogram fastställs

offentliggörs utkastet i syfte att inhämta

allmänhetens utlåtanden och åsikter.

  Ett åtgärdsprogram kan gälla alla åtgärder

som påverkar vattnen. För utarbetandet av

förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet

gäller i det närmaste samma förfaringssätt

med sina krav på samråd och

offentliggörande av utkast. De myndigheter

som tillämpar miljöbalken skall övervaka att

förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet

lämpligen finns att tillgå i de ärenden de

behandlar.

  I Sverige finns inom statsförvaltningen

inga särskilda tillsynsmyndigheter för

miljösektorn. Utredaren föreslår därför att

landet skall indelas så att det i varje

avrinningsdistrikt tillsätts en

vattenmyndighet för att övervaka att

miljömålen nås. Vattenmyndigheten skall

dessutom ansvara för genomförandet av

förvaltningsplaner och åtgärdsprogram samt

för de analyser, utredningar osv. som

förutsätts i direktivet. På lokal nivå skall

etableras samarbetsorganisationer för olika

förvaltningsorgan och intressenter i

nödvändig utsträckning. Dessutom föreslås

att vattenskyddssammanslutningarna skall

utvecklas för att trygga skyddet av

vattenförekomster.

  För finansieringen av systemet föreslås att

ett fungerande avgiftssystem upprättas och

att de allmänna principerna för detta system

slås fast. Enligt principen om att förorenaren

betalar skall alla vattenanvändare genom

kompenserade åtgärder eller avgifter bidra

till att minska de konsekvenser de orsakar

och som är viktiga ur ramdirektivets

synvinkel. Vattenmyndigheternas planerings-

och förvaltningsverksamhet skall dock inte

bekostas genom avgifter. Det nuvarande

avgiftssystemet skall kompletteras i

nödvändig utsträckning, särskilt till de delar

som gäller prioriterade ämnen. Avgiftsnivån

kan variera inom olika områden beroende på

det mottagande sjösystemets status.

Propositionen inkluderar därtill

bestämmelser om ansvaret för att

upprätthålla nödvändig beredskap. Det

samlande tillsynsansvaret hör till de

vattenmyndigheter som tillsätts.

  Sveriges regering har överlämnat en

proposition till riksdagen den 22 januari 2004

(Prop. 2003/04:57).

Tyskland

  I Tyskland är lagstiftningen om

vattenanvändningen enligt grundlagen

(Grundgesetz, 1949) uppdelad i lagstiftning

på förbundsrepubliksnivå (Bund) och på

delstatsnivå (Länder). Innehållsmässigt har

Förbundsrepubliken Tyskland på bägge dessa

nivåer haft en gällande vattenlagstiftning

som reglerar hela vattenanvändningen och

som också gäller avloppsvatten. Grunderna

för och innehållet i regleringen övertogs till

övervägande del ur den vattenlagstiftning

som gällde i delstaterna i det Tyska riket,

framför allt i Preussen. Av skäl förknippade

med grundlagsstiftandet är förbundsstatens

behörighet begränsad i fråga om den

detaljerade regleringen av

vattenanvändningen. Förbundsstatens

centrala vattenhushållningslag

(Wasserhaushaltsgesetz, WHG, 1957) har

trots sin relativt stora omfattning därför

karaktären av en till delstaterna riktad ramlag

som tillåter dem en relativt självständig

författningsbehörighet. Samtliga delstater har

sin egen vattenlag (Wassergesetz), som i

fråga om de delar som härrör från ramlagen

innehåller likartade strukturer, men som i

övrigt kan innehålla olika lösningar

beträffande regleringen av

vattenanvändningen. Detta har utgjort ett

problem när ramdirektivet för vatten på

förbundsrepublikens ansvar skulle sättas i

kraft på samma sätt i hela

förbundsrepubliken.

  Svårigheterna vid verkställigheten av

ramdirektivet för vatten har berott på

förbundsstatens och EG:s olika sätt att ställa

upp mål och styrprinciper. Tyskland ställde

sig skeptiskt till möjligheterna att på ett

bindande sätt ställa upp gemensamma mål

för vattenpolitiken inom hela gemenskapen.

Liksom i Finland grundar sig kvalitetsmål

och utsläppskrav i Tyskland i hög grad på

prövning fall för fall, medan målen i planerna

snarast är vägledande.

  Ramdirektivet har numera genomförts i

förbundsrepublikens lagstiftning inklusive

därmed förknippade administrativa lösningar.

I detta syfte ändrades

vattenhushållningslagen år 2002 (BGBl.

2002 I Nr. 59). Genomförandet av direktivet

grundar sig till stora delar på denna

lagändring. Enligt lagen indelas Tyskland i

tio avrinningsdistrikt (Flussgebietseinheit),

av vilka många är internationella

avrinningsdistrikt. I delstaternas lagstiftning

föreskrivs om koordineringen av de miljömål

som direktivet förutsätter för de

avrinningsdistrikt som sträcker sig utanför

delstaternas och Tysklands gränser, vid

behov med förbundsstatens samtycke.

Samtidigt preciseras delstaternas behörighet

med avseende på grundlagen, eller snarare de

begränsningar som gäller till förmån för

förbundsstaten (WHG 42 §).

Länderarbeitsgemeinschaft Wasser (LAWA)

har en central roll för samordningen av

direktivets verkställighet på delstatsnivå och

genom dess arbete förväntas

lagstiftningsreformerna i delstaterna bli klara

före utgången av år 2003.

  Vattenhushållningslagens

tillämpningsområde omfattar vattendrag med

strömmande vatten, grundvattnen och

kustvattnen. Små vattendrag och källor

regleras av delstaterna med undantag av

förebyggandet av föroreningar. För viktiga

vattentrafikleder gäller när de utnyttjas för

trafik en särskild lagstiftning på förbundsnivå

(Bundeswasserstraßengesetz, 1990), vilken

kommer att förbli i kraft. Regleringen

innebär begränsningar i den övriga

användningen av dessa vattenleder, men

utesluter inte en kompletterande tillämpning

av vattenhushållningslagen inbegripet sådan

som beror av ramdirektivet.

Vattenhushållningslagen reglerar inte

substansen i ägande- eller besittningsrätten

till vatten, utan i detta avseende har

delstaterna rätt att upprätthålla system som

delvis avviker från varandra. I

vattenhushållningslagen fastställts dock inom

angivna gränser i vilken utsträckning

nyttjande av ägaren och allemansrätt, dvs.

allmänt nyttjande tillåts. Nyttjande av ägaren

är utan tillstånd tillåtet för vissa

användningsändamål med ringa påverkan

(WHG 24 §). Också strandägare kan ha

motsvarande nyttjanderätt.

  Förbundsstatens vattenhushållningslag

innehåller de allmänna grunderna för all

vattenanvändning särskilt i fråga om

säkerheten vid vattenanvändningen och

verksamhetsutövarnas aktsamhetsplikt

(WHG 1a §). Bestämmelsen har genom ovan

nämnda lagändring omarbetats för att svara

mot de mål och ekologiska kriterier som

ingår i ramdirektivet för vatten. Myndigheter

och organ som handlägger vattenärenden

finns på förbundsstats-, delstats- och

kommunnivå. Miljöministeriet

(Bundesministerium für Umwelt,

Naturschutz und Reaktorsicherheit) har

ansvaret för vattenanvändningen på

förbundsstatssnivå, men också de övriga

ministerierna har regeringsmakt inom vissa

sektorer, särskilt trafikministeriet som

ansvarar för vattentrafiklederna.

Delstatsnivån har en central ställning när det

fattas beslut om vattenfrågor.

Förbundsstatens vattenhushållningslag styr i

sin egenskap av ramlag lagstiftarnas och

myndigheternas verksamhet, men

beslutanderätten hos förbundsstatens

myndigheter sträcker sig vanligen inte till

själva substansen när det gäller delstaternas

vattenangelägenheter.

  I vattenhushållningslagen bestäms om en

metod för övervakning i förväg, ett

"tillstånd" som finns i två juridiskt olika

kategorier, Erlaubnis och Bewilligung.

Dessutom meddelar vattenhushållningslagen

bestämmelser om vattenhushållningsplaner

av två slag, dvs. ramplaner

(wasserwirtschaftlicher Rahmenplan) och

hushållningsplaner (Bewirtschaftungsplan),

vilka huvudsakligen har en skyddande

funktion. Dessutom finns föreskrifter om

vattenskyddsområden (Wasserschutzgebiet).

Användningen av dessa och zonindelningen

påminner om det finländska systemet för

skyddsområden, men områdena inrättas i

allmänhet genom författning när det

allmänna intresset så kräver, i praktiken

genom förordning.

  Vattenhushållningslagens bestämmelser

om begrepp och planer som gäller

vattenhushållning har ändrats för att

ramdirektivet om vatten skall kunna

genomföras. Miljömålen uppställs på

delstatsnivå, men de krav och undantag som

följer av direktivet har införlivats i

vattenhushållningslagen som vägledning för

lagstiftarna i delstaterna. Regleringen gäller

såväl ytvatten som grundvatten.

Förvaltningsplanen verkställs genom en

vattenhushållningsplan

(Bewirtschaftungsplan), i fråga om vilken

direktivets tilläggskrav har införlivats i

vattenhushållningslagen. Samtidigt har

lagstiftningsuppgiften ålagts delstaterna.

Åtgärdsprogrammet (Maßnahmenprogramm)

har också anpassats för att motsvara

direktivets krav. Ändringsförslagen är till sin

karaktär huvudsakligen begreppsmässiga

eller materiella, medan de

procedurbestämmelser som gäller

utformningen av förvaltningsplaner redan

existerar på nationell nivå.

  På delstatsnivå fortsätter genomförandet av

direktivet på det sätt som

vattenhushållningslagen anger i syfte att

trygga ibruktagandet av ramdirektivets

styrmedel på det sätt som bestäms i

vattenhushållningslagen. En central

angelägenhet är att göra förvaltningsplanerna

bindande. Till exempel i Bayerns vattenlag

(Wassergesetz, 1994) har ändringar gjorts år

2003. Till delstaten Bayern hör områden från

fyra avrinningsdistrikt där delstaten alltså

skall genomföra ramdirektivets krav. På

offentliga vattentjänster tillämpar lagen

närhetsprincipen, enligt vilken uttaget av

vatten skall ske i närbelägna

vattenförekomster i den mån det är möjligt.

Avloppstjänsterna, där det huvudsakliga

ansvaret bärs av tätorterna, skall genomföras

i överensstämmelse med

åtgärdsprogrammen. Separata föreskrifter

meddelas om samarbetet mellan olika

delstater och andra stater i fråga om

vattenförvaltningsområdena varvid målet är

att skapa en koordineringsförpliktelse.

Bestämmelserna om de krav som gäller för

förvaltningsplanernas och

åtgärdsprogrammens innehåll,

utarbetningssätt och tidtabell utformas i

enlighet med ramdirektivets ordalydelse.

  I Tyskland genomförs kostnadsansvaret

närmast genom föreskrifter om avgifter för

avloppsvatten (Abwasserabgabe).

Regleringen grundar sig på förbundsstatens

lag om avloppsvatten

(Abwasserabgabengesetz, 1974, som har

undergått betydande förändringar år 1994)

samt på delstaternas motsvarande lagar.

Enligt bedömning motsvarar regleringen i

stor utsträckning kraven i artikel 9 i

ramdirektivet, men vissa preciseringar kan

behövas för att täcka kostnaderna för miljö

och naturresurser.

Frankrike

  Frankrikes lagstiftning om

vattenanvändning har sina rötter i

kodifikationer från Napoleons tid (Code

Civil och Code Rural). Rättsutvecklingen har

å sin sida en gång i tiden påverkats av ett

vattenrättsligt system enligt vilket den

offentliga makten hade företräde. Genom

kodifikationerna reglerades

vattenanvändningen framför allt i fråga om

äganderättens innehåll samt nyttjandet av

vattenområdena och de ömsesidiga

nyttjandegrundernas inbördes rangordning

och skydd. En avsevärd förändring i riktning

mot offentligrättslig övervakning infördes

genom lagen om offentliga vatten och

förebyggande av förorening från år 1964.

Vattenlagen stiftades år 1992 (loi sur l´eau,

den 3 januari 1992). Miljölagboken (Code de

l´Environnement) är en lagsamling som

innehåller allmänna miljöprinciper och

styrmedel och som sammanför de tidigare

författningarna.

  Vattendragen i Frankrike är administrativt

indelade i två grupper: offentliga vatten

(eaux domaniales) och icke-offentliga vatten

(eaux non domaniales). De offentliga vattnen

underställdes ursprungligen den offentliga

förvaltningsmakten med utgångspunkt i det

allmänna trafik- och flottningsbehovet, men

med stöd av lagen från år 1964 kan även

vattendrag som betjänar annat bruk, till

exempel lantbruk eller rekreation, definieras

som offentliga vatten. Offentliga vatten kan

finnas på såväl statlig som kommunal nivå.

Privatpersoner kan tilldelas rättigheter också

i offentliga vatten. De icke-offentliga vattnen

indelas i strömmande och icke-strömmande

vatten. De sistnämnda (bland annat dammar

och källor) ingår i regel som beståndsdelar i

den fastighet på vars område de ligger och är

därigenom föremål för privat ägande. En fåra

med strömmande vatten hör till de

angränsande fastigheterna, som dock har

endast nyttjanderätt till själva vattnet.

Äganderätten till dessa vatten medför därför

inte full bestämmanderätt, och ägarens eller

innehavarens användning får inte hindra

motsvarande användning av övriga

berättigade parter. De privat- och

offentligrättsliga begränsningar som gäller

för icke-offentliga strömmande vatten

innebär i själva verket att äganderätten

saknar substans. Grundvattenresurserna

tillhör inte som sådana områdets ägare, utan

ägaren skall ha en offentligrättslig grund för

sitt eget nyttjande, som visserligen kan vara

skyddat gentemot övriga behövande. Det är i

allmänhet tillåtet att som ett slags

allemansrätt utnyttja icke-offentliga vatten

för andra ändamål än trafik med

motorfordon.

  Miljöförvaltningssystemet i Frankrike är

mycket mångfacetterat och har också organ

som saknar myndighetsbefogenheter. För

vattnens del spelar kommittén för livskvalitet

(comité interministériel de la qualité de la

vie) och miljökommittén (comité

interministériel de l´environnement) en viktig

roll eftersom dessa är gemensamma organ för

ministerierna. På ministerienivå bär

ministeriet för ekologi och hållbar utveckling

(minstère de l'ecologie et du developpement

durable) huvudansvaret för vattenfrågor;

ministeriet har en särskild vattenavdelning

(direction de l'eau). Landet är dels uppdelat i

administrativa områden som leds av en

prefekt, dels i vattendistrikt som leds av en

vattenmyndighet (agence de l´eau) och en

vattenkommitté (comité de l´eau). Under

miljöministeriet finns dessutom regionala

ämbetsverk (DIREN, direction régionale de

l´environnement). Prefekten är den viktigaste

tillståndsmyndigheten.

  Lagen från år 1992 förutsätter att

vattenplaner upprättas per vattendistrikt.

Vattenplanerna är av två slag, dels planer

som gäller hela vattendistrikt (SDAGE,

schéma directeur d´aménagement et de

gestion des eaux), dels lokala planer (SAGE,

schéma d´aménagement et de gestion des

eaux). Planerna skall fastställas och kan i

fråga om sina rättsverkningar jämställas med

markanvändningsplaner och skall beaktas

bland annat när tillståndsärenden behandlas.

Villkoren för tillståndspliktig verksamhet

beror ofta på normer som meddelats på lägre

nivå i enlighet med planerna och gäller till

exempel utsläpp och andra faktorer som

anknyter till miljön eller

vattenhushållningen. Planläggningen och

vattenplaneringen koordineras genom

myndighetssamarbete och utlåtanden.

Miljökonsekvensbedömningen, om vilken

nationella bestämmelser meddelats år 1997,

har en central ställning med avseende på

styrningen av olika verksamheter. En

specifik markanvändningsplan (plan

d´occupation des sols) kan göra

bedömningen överflödig. I vattenlagen

föreskrivs om tillstånds- och anmälningsplikt

för olika verksamheter.

  Ramdirektivet för vatten avses inte sättas i

kraft genom en särskild lag eftersom det

behövs endast relativt små ändringar.

Förslaget till behövlig lagstiftning

behandlades av nationalförsamlingen år

2002, men i samband med bytet av regering

förföll ärendet. I februari 2003 tog

nationalförsamlingen upp ett nytt förlag till

behandling, vilket till skillnad från det

tidigare förslaget grundar sig på direktivets

mål för s.k. minimal lagstiftning. De krav

som ställs i direktivet skall implementeras

genom ändring eller komplettering av de

bestämmelser som ingår som delar i

miljölagboken, framför allt i lagstiftningen

om vatten- och markanvändning (ett

lagförslag som samlar ändringarna har

beretts på ministeriet för ekologi och hållbar

utveckling: projet de loi

DEVX0200193L/B1).

  Den behöriga förvaltningsmyndigheten har

i uppgift att avgränsa avrinningsdistriktet

(bassin) och samtidigt hänföra kustvattnen

och grundvattnen till avrinningsdistrikten.

Förslaget till verkställande bygger till denna

del på att komplettera redan existerande

bestämmelser om hur bland annat

vattenplaner skall upprättas och

markanvändningen planeras. Innehållet i

miljömålen anges i lagen till stor del i

enlighet med innehållet i artikel 4 i

ramdirektivet (artikel 2 i förslaget).

  I de olika avrinningsdistrikten skall

direktivets krav på förvaltningsplan

verkställas genom vattenvårdsplaner (schéma

directeur). Syftet med den allmänna

regionala planen (SDAGE) är att precisera

gränserna för de områden som berörs av

vattenvårdsplanerna.

  I vattenplanerna fastställs också

principerna för kostnadsansvar inom olika

sektorer. Likaså skall vattenplanen innehålla

de grundläggande och kompletterande

åtgärder som förutsätts i artikel 11 i

ramdirektivet för vatten.

Distriktsförvaltningsorganet (comité de

bassin) har i uppgift att verkställa de åtgärder

som förutsätts i artikel 5 i ramdirektivet och

att upprätta ett register över skyddade

områden och därvid på lagstadgat sätt

komplettera de utredningar och register som

utarbetats. Förslaget omfattar ett

bemyndigande att meddela närmare

bestämmelser genom beslut av regeringen.

  Principen om kostnadstäckning skall sättas

i kraft i enlighet med direktivet. De facto står

styrningen mot en ekonomisk

vattenanvändning redan nu i fokus i det

franska vattenrättssystemet. Utgångspunkten

är att de kostnader som uppstår uppbärs av

vattenanvändarna, inklusive kostnaderna för

miljö och naturresurser. Samtidigt utnyttjas

den möjlighet som artikel 9 i ramdirektivet

ger att avvika från kravet på

kostnadstäckning på sociala, miljömässiga

och ekonomiska grunder eller på basis av

geografiska eller klimatologiska

förhållanden.

  Lagförslaget innehåller inga

procedurbestämmelser. Tanken bakom det

nationella förslaget till verkställande torde

vara att de procedurbestämmelser som gäller

för vattenplanerna redan nu uppfyller de krav

på samråd, deltagande och utredning som

förutsätts i ramdirektivet.

2.2.3.   Internationella avtal om

vattenskydd

Allmänt

  Konventionen om skydd av

Östersjöområdets marina miljö (FördS

12/1980, Helsingforskonventionen;

HELCOM) undertecknades år 1974 och

trädde i kraft år 1980. År 1988 godkände

miljöministrarna i de länder som anslutit sig

till Helsingforskonventionen en kommuniké

enligt vilken länderna förband sig till att

minska belastningen av tungmetaller samt

näringsämnen och organiska ämnen med

50 % från 1986-1987 års nivå före

utgången av år 1995. Åtgärdsprogrammet för

Östersjön (Baltic Sea Joint Comprehensive

Environmental Action Programme; JCP)

godkändes år 1992 vid Östersjöns

skyddskommissions ministermöte. Samtidigt

godkändes också den reviderade

konventionen om skydd av Östersjöområdets

marina miljö (FördS 2/2000), vilken trädde i

kraft den 17 januari 2000. De

rekommendationer som

skyddskommissionen för Östersjön lämnar

och skyddskommissionens program för

skydd av Östersjöns marina miljö genomförs

genom det principbeslut om Finlands

skyddsprogram för Östersjön som fattades av

statsrådet år 2002. En viktig grund för

Finlands Östersjöprogram utgörs av det

principbeslut som statsrådet fattade år 1998

om målen för vattenskyddet fram till år 2005

och det kompletterande

handlingsprogrammet.

  Grunden till det samarbete som gäller

gränsöverskridande vattendrag har lagts av

1992 års konvention om skydd och

användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar, vilken

har utarbetats av ECE. År 1999 godkändes

protokollet om vatten och hälsa till

konventionen och behandlas separat i denna

proposition.

  Gränsälvsöverenskommelsen (FördS

54/1971) mellan Finland och Sverige

härstammar från år 1971. Med stöd av

överenskommelsen har en

gränsälvskommission tillsatts, som är en

gemensam tillståndsmyndighet i fråga om

gränsvattendraget. Meningen är att

överenskommelsen skall omarbetas så att den

nya kommission som tillsätts får i uppgift att

utveckla samarbetet inom Tornedalens

vattenförvaltningsområde och att samordna

de insatser, planer och program som behövs

för övervakningen av ytvattnen, uppnåendet

av målen för vattenstatus och avvärjandet av

översvämnings- och miljöskador. Till dessa

delar är överenskommelsen klar, men

förhandlingarna om fisket fortgår. De

nationella myndigheterna skall i samarbete

med gränsälvskommissionen göra upp

förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för

det vattenförvaltningsområde som är

gemensamt för Finland och Sverige.

Gränsälvskommissionen är ett samordnande

och rådgivande organ som för sin del

fastställer eller avslår förslag till planer och

program. Tillståndsärendena överförs till de

nationella tillståndsmyndigheterna.

Gränsälvskommissionen skall ha rätt att yttra

sig och söka ändring i tillståndsärenden.

Bägge länderna skall sända sin samordnade

förvaltningsplan till Europeiska

kommissionen.

  År 1980 undertecknade Finland och Norge

en överenskommelse angående en finsk-

norsk gränsvattendragskommission (FördS

32/1981). Gränsvattendragskommissionen är

ett samarbetsorgan för ländernas regeringar i

frågor som gäller de gränsöverskridande

vattnen.   Myndigheterna har inlett

samarbetsförhandlingar om samordnandet av

åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för

Finlands och Norges gemensamma

gränsvattenområde. Kommissionen fungerar

som ett rådgivande och initiativtagande

organ, men har ingen egentlig beslutanderätt.

  Finlands och Rysslands gemensamma

gränsvattendragsöverenskommelse och -

kommission (FördS 26/1965) härstammar

från år 1964. Enligt ramdirektivet för vatten

skall stater med vattenförvaltningsområden

som sträcker sig utanför gemenskapens

område sträva efter ett ändamålsenligt

samarbete inom dessa för att de mål som

uppställs i direktivet skall nås inom hela

vattenförvaltningsområdet. Om detta inte är

möjligt skall planen täcka minst den del av

det internationella vattenförvaltningsområde

som ligger inom medlemsstatens territorium.

Samarbetet och utbytet av information

utvecklas stegvist med hjälp av den

nuvarande kommissionen för att de mål som

ställs i ramdirektivet skall nås.

Protokollet om vatten och hälsa

  Protokollet om vatten och hälsa innehåller

definitioner som är viktiga för konventionen

och allmänna bestämmelser om

tillämpningsområdet (artiklarna 2 och 3).

Protokollets allmänna bestämmelser samt

bestämmelser om principer och synsätt

(artiklarna 4 och 5) ligger till grund för

tillämpningen av bestämmelserna om mål

och tidpunkter för målens uppnående (artikel

6). Uppnåendet av målen skall bedömas

kontinuerligt (artikel 7) och staterna skall

införa tillräckliga kontrollsystem och system

för tidig varning (artikel 8). Allmänheten

skall ges råd i frågor i anslutning till vatten

och skall i tillräcklig utsträckning informeras

om förebyggande av sjukdomar och

myndigheternas verksamhet på ett sådant sätt

att allmänheten har möjlighet att delta i

beslutsfattandet (artiklarna 9 och 10).

Protokollet innehåller även bestämmelser om

internationellt samarbete och samordnade

åtgärder (artiklarna 11-14) samt de

sedvanliga bestämmelserna om iakttagandet

av protokollet, möten mellan parterna,

sekretariatet, ändringar av protokollet,

rösträtt, tvistelösning samt undertecknande,

ratificering och ikraftträdande.

  Protokollet om vatten och hälsa är ur

gemenskapsrättslig synvinkel ett avtal med

delad befogenhet, där bestämmelserna delvis

faller under medlemsstatens och delvis under

gemenskapens befogenhet. Enligt

kommissionens förslag till ratificering av

protokollet (KOM (2001) 483 slutlig)

verkställandet av protokollet inte påför

gemenskapen sådana helt nya skyldigheter

som inte har beaktats i ramdirektivet för

vatten. Regeringens proposition svarar

sålunda mot kommissionens ståndpunkt.

2.3.     Bedömning av nuläget

  Största delen av yt- och grundvattnen i

Finland är i gott eller utmärkt skick med

avseende på sin användbarhet. Allmänt taget

är älvarna och åarna i sämre skick än sjöarna.

Finska viken är det havsområde som är

kraftigast eutrofierat. Grundvattnens kvalitet

är generellt sett god, men har ställvis

försämrats till följd av mänsklig verksamhet.

  Tillståndssystemet med prövning fall för

fall har visat sig fungera bra i Finland. För att

minska den diffusa belastning som faller

utanför tillståndssystemet har vattenskyddet

inom jord- och skogsbruket förbättrats

genom ett systemet för miljöstöd till

jordbruket och genom att miljöskyddsvillkor

har kopplats till finansieringsbeslut som

gäller skogsbruk. I Finland fokuseras

åtgärderna inom jordbrukets

miljöstödssystem på skyddet av vattnen.

Stödförbindelserna för den pågående

programperioden fram till år 2006 har ingåtts

med jordbrukarna och tillämpas som bäst.

Belastningen på vattnen från

glesbebyggelsen minskas genom statsrådets

förordning om behandling av

hushållsavloppsvatten i områden utanför

vattenverkens avloppsnät (542/2003) som

getts med stöd av miljövårdslagen. I fråga

om grundvattenförekomsterna genomförs

den granskning, den bedömning av risker och

det skydd som förutsätts i ramdirektivet för

vatten genom att det nationella förfarandet

utvecklas.

  Finland har implementerat gemenskapens

regelverk nationellt bland annat. genom

miljöskyddslagen, naturvårdslagen,

hälsoskyddslagen och nitratförordningen

samt genom systemet för miljöstöd till

jordbruket. Också de materiella

förpliktelserna i protokollet av vatten och

hälsa har i praktiken genomförts genom

hälsoskyddslagen och de författningar som

utfärdats med stöd av den.

  I ramdirektivet för vatten förutsätts att

vattenvården organiseras enligt

avrinningsområden och att planeringen görs

inom dessa områden. I Finland har

planeringen i fråga om vattenstatusen per

avrinningsområde inte genomförts på det sätt

som förutsätts i direktivet. Direktivet

förutsätter också att

vattenförvaltningsområden inrättas och att

samarbete mellan myndigheterna i dessa

områden upprättas. Till hjälp för planeringen

skall vattenstatusen bedömas också med

avseende på sådana ekologiska faktorer som

inte tidigare har beaktats i

bruksklassificeringen av vattnen i Finland. I

bedömningen av vattenstatusen inkluderas

också nya skadliga ämnen. Allmänhetens

deltagande har en viktig ställning i

direktivets planeringssystem. Den nuvarande

planeringen uppfyller inte heller på denna

punkt de krav som ställs i direktivet.

  I Finland har protokollet av vatten och

hälsa i praktiken genomförts på basis av

hälsoskyddslagen. Protokollet förutsätter

dock ett planeringssystem med ett föreskrivet

förfarande i vilket allmänheten kan delta. Det

planeringssystem som

hälsoskyddsmyndigheterna tillämpar

motsvarar i sin nuvarande form inte

protokollets krav.

3.       Propositionens mål och de

viktigaste förslagen

  Den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen är en

grundläggande lag om systemet för

planering. Lagen är en ramlag enligt vilken

närmare bestämmelser om myndigheternas

verksamhet ges genom förordning. Genom

lagen skapas inga direkta förpliktelser som

gäller privata personer eller

verksamhetsutövare. De förpliktelser som

gäller verksamhetsutövare och medborgare

och som behövs för att målen för planeringen

skall kunna uppnås avgörs med stöd av

annan lagstiftning.

  Verkställigheten förutsätter att

medlemsstaterna inrättar

vattenförvaltningsområden för planeringen,

utser en behörig myndighet samt ombesörjer

övervakning, planering, deltagande och

rapportering. I Finland utgörs

planeringsområdena av

vattenförvaltningsområden som motsvarar de

avrinningsdistrikt som förutsätts i direktivet.

Också protokollet om vatten och hälsa

förutsätter regional planering. Om

vattenförvaltningsområdena föreskrivs

genom förordning av statsrådet. I lagen ges

dessutom bestämmelser om de myndigheter

som ansvarar för planeringen samt om

myndighetssamarbetet.

  Om de vattenförvaltningsområden som

skall fungera som planeringsområden

föreskrivs genom förordning. Fem nationella

vattenförvaltningsområden skall inrättas.

Internationella förvaltningsområden är

därutöver Torne älvs område tillsammans

med Sverige och Tana älvs-Patsvik älvs

område tillsammans med Norge. De

regionala miljöcentralerna svarar för

beredningen av ärendena inom sina

respektive områden. Beredningen handhas i

samråd med övriga myndigheter, aktörer och

intressenter.

  Syftet med den övervakning och planering

som genomförs inom

vattenförvaltningsområdena är att identifiera

betydande grund- och ytvattenproblem i

området, ställa upp mål för vattenstatusen

samt, om detta är nödvändigt för att uppnå

målen, planera de relevanta alternativa

åtgärder som behövs. När måluppfyllelsen

bedöms skall också de förefintliga

verksamheter som påverkar vattenstatusen

beaktas samt de ändringar som gjorts genom

byggande. Konstgjorda och kraftigt

modifierade vattenförekomster samt övriga

modifierade vattenförekomster vilka inte kan

återställas i naturligt tillstånd skall anges i

förvaltningsplanerna. Miljömålen för dessa

förekomster bestäms på annat sätt än

miljömålen för vattenförekomster i naturligt

tillstånd.

  I förvaltningsplanen skall framläggas en

miljörapport enligt Europaparlamentets och

rådets direktiv om bedömning av vissa

planers och programs miljöpåverkan

(2001/42/EG; SMB-direktivet) samt vissa

andra åtgärder. Förvaltningsplanen skall ses

över vart sjätte år.

  Genom förordning som ges med stöd av

lagen utfärdas närmare föreskrifter bland

annat. om grunderna för karakteriseringen

och klassificeringen av vattnen samt om

uppställandet av mål. Genom förordning

föreskrivs också närmare om övervakningen

inom vattenförvaltningsområdet. För

övervakningen upprättas ett program i vilken

beaktas den övervakning av vattenstatusen

som olika aktörer ålagts.

  De grundläggande utredningar som görs

under år 2004 ligger till grund för

planeringen av vattenvården.

Utgångspunkten är sjöarnas och

vattendragens naturliga förhållanden,

vattenanvändningen, skyddsobjekten samt

den mänskliga verksamhetens inverkan på

vattenstatusen. I Finland är denna

utgångspunkt bättre än i många andra

europeiska länder. I internationell jämförelse

har Finland klarat sig bra i fråga om vatten-

och miljöskydd. Trots detta har Östersjön

och dess kustvatten, de flesta vattendragen,

de små vattendragen med diffus belastning

och grundvattnen i kusttrakterna försämrats

till sin användbarhet.

  Målet för det föreslagna

vattenvårdssystemet är en vattenstatus där

förändringen genom mänsklig verksamhet är

ringa. I detta avseende avviker systemet från

den nuvarande klassificeringen där vattnet

betraktas som ett ämne som bedöms enligt

dess användbarhet som råvatten för

hushållsvatten, som fiskevatten eller som

vatten för rekreation. Bruksklassificeringen

kan sålunda inte som sådan jämföras med det

nya klassificeringssystemet och på grundval

av den kan inte heller några direkta slutsatser

dras om vattnens status i den mening som

direktivet avser. I bägge systemen indelas

vattnens kvalitet i hög, god, måttlig,

otillfredsställande och dålig. Hög och dålig

status i de båda klassificeringssystemen kan i

stort sett anses motsvara varandra. Däremot

kan denna slutsats inte dras beträffande de

övriga klasserna.

  Ett viktigt mål är att öka miljökunskapen

samt samarbetet mellan myndigheter,

intressenter och allmänheten.

Arbetstidtabellen och planen för deltagande

för den första förvaltningsplanen skall

offentliggöras år 2006. En översikt över

viktiga frågor i anslutning till skötseln av

avrinningsområdena offentliggörs år 2007

och ett utkast till förvaltningsplan år 2008. I

planerna skall beaktas de förpliktelser som

rör vattenstatusen enligt protokollet om

vatten och hälsa.

  Både direktivet och protokollet om vatten

och hälsa förutsätter att allmänheten

informeras om de olika faserna i planeringen

samt att deltagandet tryggas.

Förvaltningsplanerna med tillhörande

åtgärdsprogram skall utarbetas inom

vattenförvaltningsområdena i samarbete med

olika myndigheter och i tillräcklig

växelverkan med olika parter. Information

skall också ges om planernas olika skeden.

Vid planeringen skall så stor öppenhet som

möjligt eftersträvas. De regionala

miljöcentralerna ser till att deltagandet

genomförs och att de arbetsgrupper som

behövs tillsätts. Dessutom skall alla ges

möjlighet att ta del av beredningsunderlagen

och bakgrundshandlingarna, samt beredas

tillfälle att framföra sin åsikt skriftligt eller

elektroniskt. Deltagandet i beredningen av

förvaltningsplanerna avses inledas redan

under år 2004.

  Om ett vattenförvaltningsområde sträcker

sig in på flera miljöcentralers område skall

förvaltningsplanen behandlas i en styrgrupp

som leds av den samordnande regionala

miljöcentralen.

  Den första samordnade förvaltningsplanen

skall offentliggöras senast den 22 december

2009. Förvaltningsplanen skall omfatta en

redogörelse för de åsikter som framförts

under beredningen, samt för hur åsikterna har

beaktats i planen och för hur resultaten av de

mellanstatliga förhandlingarna har påverkat

planens innehåll och valet av alternativ.

  Förvaltningsplanerna skall fastställas

genom ett beslut av statsrådet och tillställas

EU:s kommission. Alla åtgärder som ingår i

åtgärdsprogrammen skall ha inletts senast i

slutet av år 2012. Samma år skall

kommissionen tillställas en mellanrapport om

hur åtgärdsprogrammet har genomförts och

följande förvaltningsplan börja beredas.

  Under den första planperioden kommer

bland annat en noggrannare inriktning av

åtgärderna i skyddsprogrammet för Östersjön

att läggas fram samt intensifierade åtgärder

där målen för vattenskyddet fram till år 2005

inte har nåtts. Under den följande

planperioden bedöms vattenstatusen fram till

år 2021 och fortsättningsvis planeras

effektivare insatser i de områden, där sådana

krävs för att en god vattenstatus skall kunna

uppnås. Genom att tillhandahålla vägledning

på nationell nivå säkerställs att åtgärderna är

enhetliga och effektiva.

  Miljömålen och styrmedlen för att uppnå

målen anges i förvaltningsplanen och det

ingående åtgärdsprogrammet. Meningen är

att förvaltningsplanerna i tillämpliga delar

skall beaktas vid beslutsfattande av olika

slag. Målen i förvaltningsplanerna skall ha

inverkan på beslutsfattandet men inte vara

direkt bindande. Förpliktelser som gäller

verksamhetsutövare ges i annan lagstiftning,

i tillstånd och i kommunala

miljöskyddsföreskrifter.

  Hushållsavloppsvattenutsläppen i

glesbygden minskas genom åtgärder enligt

statsrådets förordning om behandling av

hushållsavloppsvatten. Belastningen från

jordbruket på grund- och ytvattnen kan

minskas genom insatser enligt statsrådets

förordning om begränsning av utsläpp i

vattnen av nitrater från jordbruket (931/2000)

samt genom åtgärder enligt jordbrukets

miljöstödssystem. Den pågående

miljöstödperioden fortgår till slutet av år

2006. Under en pågående miljöstödsperiod är

det mycket svårt att göra sådana ändringar i

programmet som skulle ålägga jordbrukarna

ytterligare åtgärdsförpliktelser. Att införa nya

åtgärdsförpliktelser i programmet förutsätter

även att programmet godkänns av EU:s

kommission och övriga medlemsländer, samt

nya förbindelser och avtal mellan finska

staten och jordbrukarna.

  I nästa miljöstödsprogram för jordbruket,

som inleds år 2007, behöver fokus

fortfarande ligga på vattenskyddet, varvid det

skulle stöda genomförandet av ramdirektivet

för vatten. Mer effektiva insatser skall sättas

in i de områden där statusen definieras som

sämre än god beroende på belastningen från

jordbruket. Regleringen och stödjandet av

vattenskyddet i fråga om växthusodling och

frilandsodling av trädgårdsväxter skall

bringas på samma nivå som för det övriga

jordbruket.

  Den diffusa belastningen från skogsbruket

kan minskas genom åtgärder med stöd av

lagen om finansiering av hållbart skogsbruk

(1094/1996). I fråga om skogsbrukets

vattenskydd skall förpliktelser, anvisningar,

rekommendationer och uppställda mål samt

tillgänglig information i sin helhet omsättas i

praktiken.

  Propositionen innehåller nödvändiga

ändringar i miljöskyddslagen och

vattenlagen. Vid tillståndsprövning enligt

dessa lagar skall beaktas det som framläggs i

förvaltningsplanen om faktorer som anknyter

till vattenstatus och vattenanvändning i

projektets influensområde.

4.       Propositionens verkningar

4.1.     Ekonomiska verkningar

Verkningar för förvaltningen

  Den vattenvårdsförvaltning som föreslås i

lagen skall utgöras av aktuell forskning,

utredningsarbete och planering.

Vattenvårdsförvaltningen kräver en större

arbetsinsats och är mer krävande än vanligt

på grund av dess regionala omfattning och

många nivåer samt på grund av de åtgärderna

som behöver vidtas för att organisera nära

samarbete och deltagande inom

vattenförvaltningsområdet och för att ta fram

det material som behövs för deltagandet.

Inom varje vattenförvaltningsområde skall en

regional miljöcentral ansvara för att de

uppgifter som samlas in, de mål som sätts

och de åtgärder som planeras samordnas

inom hela området. Den tidtabell på fyra år

som gäller för upprättandet av en

vattenförvaltningsplan och översynen av

planerna vart sjätte år innebär att tillräckliga

personalresurser måste avsättas för uppgiften

på de regionala miljöcentralerna.

  I arbetet utnyttjas miljöförvaltningens

informationssystem som utvecklas för

ändamålet. På Finlands miljöcentral

upprättas under åren 2004-2006 ett register

över strömfåror, ett register över

avrinningsområden och ett register över

bottendjur. Under samma tid uppdateras

sjöregistret. Tillgången till uppgifter om

vattenväxter och fiskbestånd samt till de

uppgifter som behövs inom jord- och

skogsbruket avses säkerställas. Insamlingen

och den formbundna behandlingen av

uppgifterna görs på de regionala

miljöcentralerna. Fiskerimyndigheterna och

vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ansvarar

för övervakningen av fiskbeståndet och

produktionen av uppgifter om fiskbeståndet

inom sina respektive områden. Upprättandet

och upprätthållandet av dataregistren

förutsätter allokering av verksamhetsanslag

för dessa uppgifter. Dessutom skall

hälsoskyddsmyndigheternas uppgifter om

hushållsvatten och badvatten utnyttjas.

  För att skapa en enhetlig och mångsidig

bild av vattenstatusen skall övervakningen

intensifieras särskilt i områden med kraftig

diffus belastning. För övervakningen av

diffus belastning utnyttjas vissa områden

med intensiv övervakning samt

modellberäkningar. Antalet biologiska och

kemiska kvalitetsfaktorer som tillämpas vid

övervakningen ökar. Behovet av anslag för

övervakning uppskattas öka, även om

planeringen av övervakningen per

vattenförvaltningsområde i viss mån sparar

in på de nuvarande kostnaderna för

övervakning.

  De verkningar som verksamheten enligt

den föreslagna lagen har för förvaltningen

kan uppskattas i detalj först när planeringen

och övervakningen av

vattenvårdsförvaltningen inleds år 2006. I

detta skede bedöms lagen inte ha några

väsentliga verkningar på statsekonomin.

Verkningar för verksamhetsutövarna

  Den föreslagna lagen medför inga direkta

förpliktelser eller direkta ekonomiska

verkningar för verksamhetsutövarna. I de

förvaltningsplaner som tillsammans utarbetas

uppnå en god vattenstatus. För att en god

status skall kunna uppnås före utgången av år

2015 förutsätts att åtgärder sätts in för att

förbättra vattenskyddsnivån. I detta skede

kan målnivån bedömas utifrån

målprogrammet för vattenskydd fram till år

2005 samt Finlands program för skydd av

Östersjön. En noggrannare bedömning av om

åtgärderna för att genomföra ramdirektivet är

tillräckliga och av övriga eventuella

kostnadseffekter kan göras först när

jämförelsen av klassificeringssystemen för

ytvatten i gemenskapens medlemsländer har

gjorts under åren 2005 och 2006 samt när

beslut har fattats om den nationella

ekologiska klassificeringen och

miljömålsuppställningen för den första

planperioden.

  I målen för vattenskyddet fram till år 2005

har uppskattats vilka kostnader aktörerna

orsakas. De uppskattade årliga

tilläggskostnaderna för att nå målen var

sammanlagt cirka 142 miljoner euro, av

vilket belopp huvuddelen kan hänföras till

åtgärderna för att effektivisera behandlingen

av avloppsvatten från tätorter och glesbygd.

  I målen för vattenskyddet konstaterades att

de skyddsåtgärder som gäller grundvattnen

kan bedömas först efter att riskkartläggningar

har gjorts. Vissa förekomster kräver kanske

inga åtgärder. På andra håll kostar till

exempel skydd av vägbankar cirka 170 000

euro per vägkilometer.

  I statsrådets principbeslut om programmet

för skydd av Östersjön inkluderades utöver

handlingsprogrammet för vattenskydd fram

till år 2005 sådana insatser inom olika

områden som direkt påverkar Östersjön. Av

de sammanlagda investeringar som

insatserna inom ramen för

Östersjöprogrammet medför uppskattades

största delen härröra från elimineringen av

kväve i tätorter, 130 miljoner euro, höjandet

av vattenskyddsnivån i glesbygden, 120-

170 miljoner euro, förbättrandet av

tryggheten till havs och oljebekämpningen,

34-50 miljoner euro samt minskningen av

utsläpp av näringsämnen från fiskodling,

skogsbruk och vattentrafik, 12 miljoner euro.

Enligt bedömning genomförs årliga insatser

på sammanlagt 50-62 miljoner euro under

10-15 år.

  Enligt programmet för skydd av Östersjön

skall avtalen om specialstöd i anslutning till

miljöstödet för jordbruket utökas och inriktas

så att de minskar näringsbelastningen på

Östersjön genom att antalet skyddszoner och

våtmarker ökas särskilt i de sydliga och

sydvästra kusttrakterna och genom att

gödselanvändningen effektiviseras och

avvattningssystemen förbättras särskilt i

Österbotten. För detta ändamål föreslogs att i

statsbudgeten intas en nivåhöjning på 30,3

miljoner euro av det miljöstöd som delvis

finansieras av EU. Nivåhöjningen skall enligt

förslaget genomföras stegvis från och med år

2003 så att det når sitt fulla belopp år 2006.

  Enligt programmet för skydd av Östersjön

uppskattas kostnaderna för minskningen av

näringsutsläppen från industrin särskilt för

varje anläggning när tillståndsvillkoren

angående dessa bestäms.

  Målprogrammens kostnadsverkningar

föranleds oberoende av den föreslagna lagen,

men deras mål stöder även målen för

planeringen av vattenvården.

  I förvaltningsplanerna inriktas de insatser

som redan ingår i programmet för skydd av

Östersjön regionalt. Motsvarande åtgärder

behövs också på andra håll än i Östersjöns

avrinningsområde. För att bevara och uppnå

en god vattenstatus i insjöar och grundvatten

förutsätts dessutom att kontrollen över

utsläppen och användningen av fasta

substanser, organiska ämnen och kemikalier

är god.

4.2.     Verkningar i fråga om organisation

och personal

  Verkställigheten av ramdirektivet för

vatten bygger på nuvarande förvaltning. De

vattenförvaltningsområden som föreslås

inrättas är nödvändiga för att ordna

utredningar, planering och samarbete. Den

föreslagna vattenvårdsförvaltningen skall i

huvudsak skötas av de regionala

miljöcentralerna. De regionala

miljöcentralerna skall samarbeta med

varandra och med områdets arbetskrafts- och

näringscentraler, landskapsförbund,

kommuner, skogscentraler, länsstyrelser och

vattentjänstverk samt med de viktigaste

industriföretagen, näringslivet,

organisationerna, ägarna till vattenområdena

och miljöorganisationerna i området.

  Finlands miljöcentral skall svara för att ta

fram och upprätthålla de datasystem som

behövs samt för att sammanställa nationella

rapporter. Miljöministeriet och jord- och

skogsbruksministeriet styr miljöcentralerna,

och jord- och skogsbruksministeriet styr vilt-

och fiskeriforskningsinstitutet.

  Det har uppskattats att det under de

följande åren på de fem samordnande

miljöcentralerna kommer att behövas två

årsverken till och på de åtta övriga

miljöcentralerna behövs i samtliga ett

ytterligare årsverke, dvs. sammanlagt aderton

årsverken. Avsikten är att uppgifterna skall

skötas genom att den nuvarande personalen

omriktas.

4.3.     Miljökonsekvenser

  Genom den föreslagna lagen skapas ett

förvaltningssystem som bygger på samarbete

mellan myndigheterna, olika aktörer samt

medborgarna och inom vilket planeringen av

vattenvården sker. Målet för den föreslagna

lagen är i enlighet med direktivet att utveckla

vattenskyddet så att god ekologisk och

kemisk status uppnås för

ytvattenförekomsterna och god kvantitativ

och kemisk status för

grundvattenförekomsterna före utgången av

2015.

  Förhållandena i de olika

vattenförekomsterna beaktas vid

målsättningen. För ytvatten som betecknas

som kraftigt modifierade eller konstgjorda är

målet en god ekologisk potential. Under de

förutsättningar som anges i förslaget kan

också lindrigare mål ställas upp eller så kan

åtgärderna periodiseras så att målet uppnås

senast år 2027.

  I statsrådets principbeslut av den 19 mars

1998 om målen för vattenskyddet fram till år

2005 beaktades det utkast till ramdirektiv för

vatten som då behandlades i EU:s organ, och

i statsrådets principbeslut av den 26 april

2002 om åtgärder för skydd av Östersjön

beaktades på motsvarande sätt det

ramdirektiv som redan då var i kraft. De mål

som framläggs i dessa beslut förutsätter att

vattenskyddet effektiveras i områden med

mycket vattenpåverkande, förändrande

verksamhet. Områden av denna typ finns

särskilt i kusttrakterna i södra, sydvästra och

västra Finland.

  Finlands miljöcentral har gjort en

mellanbedömning av hur målprogrammet för

vattenskyddet har genomförts enligt läget år

2000. Enligt bedömningen har insatserna för

vattenskyddet huvudsakligen framskridit

enligt planerna, men särskilt vattenskyddet i

anslutning till jord- och skogsbruket och

behandlingen av avloppsvatten från

glesbebyggelsen måste effektiviseras.

  I åtgärdsprogrammet i anslutning till

förvaltningsplanen läggs de åtgärder fram

som behövs för att uppnå miljömålen för

vattenvården. Bevarandet eller uppnåendet

av en god status förutsätter att utsläppen i de

mest förorenade områdena ytterligare

minskas.

4.4.     Verkningar för medborgarna

  Målet är att planeringen av vattenvården

skall vara öppen och medge deltagande. Den

regionala miljöcentralen skall fastställa en

tidtabell och ett arbetsprogram för hur

utarbetandet av förvaltningsplanen skall ske

tre år innan förvaltningsplanen skall vara

klar.  En översikt över de väsentliga frågorna

angående skötseln av avrinningsområdet

skall presenteras två år innan

förvaltningsplanen skall vara klar.  Ett år

innan förvaltningsplanen skall vara klar skall

ett utkast till förvaltningsplan presenteras.

Handlingarna skall finnas framlagda till

påseende i kommunerna och skall publiceras

också i elektronisk form. Alla skall ha

möjlighet att påverka utarbetandet av

förvaltningsplanen genom att framföra sin

åsikt i olika faser av beredningen. Ändring i

statsrådets beslut om förvaltningsplanen får

sökas av den vars rätt, skyldighet eller fördel

direkt kan påverkas av beslutet samt en

registrerad förening eller stiftelse vars syfte

är främjande av miljöskydd eller naturvård

och vars verksamhetsområde berörs av

förvaltningsplanen.

5.       Beredningen av ärendet

5.1.     Beredning av propositionen

  Ärendet har beretts av en kommitté på bred

bas som miljöministeriet tillsatte den 14

februari 2001. I kommittén har ingått

representanter för miljöministeriet, jord- och

skogsbruksministeriet, justitieministeriet,

miljötillståndsverken, de regionala

miljöcentralerna, Industrins och

Arbetsgivarnas Centralförbund, Finlands

Kommunförbund, Centralförbundet för lant-

och skogsbruksproducenter, Finlands

naturskyddsförbund, Helsingfors universitet

och högsta förvaltningsdomstolen.

Kommittén avgav sitt betänkande till

miljöministeriet den 14 april 2004.

  Behovet av andra ändringar i vattenlagen

till följd av ramdirektivet för vatten bereds av

en vattenlagskommitté som justitieministeriet

tillsatte den 22 mars 2000 med uppgift att

bereda en helhetsreform av vattenlagen.

  Miljöministeriet tillsatte den 2 december

1998 en styrgrupp med representanter från de

centrala myndigheterna för att leda

beredningen av verkställigheten av

ramdirektivet. Styrgruppen för verkställandet

av ramdirektivet för vatten har hört

intressentgrupper under beredningen av

ärendet.

  För beredningen har dessutom tillsatts flera

sakkunniggrupper och pilotgrupper.

Sakkunniggrupper har tillsatts för att

utveckla klassificeringen av vattendragens

ekologiska status, klassificeringen och

övervakningen av grundvattnen,

typindelningen, klassificeringen och

övervakningen av kustvattnen samt

kontroller och ekonomiska analyser av

vattenanvändningen. Pilotgrupperna för

verkställandet verkar inom Vuoksens

avrinningsområde och Västra Finlands

område. EU:s vägledning prövas i Ule älv.

  De föreslagna lagarna har varit på en

omfattande remiss. Inalles 48 kommentarer

lämnades av statsförvaltningen,

sammanslutningar, forskningsinstitutioner

och intresseorganisationer. Om förslaget har

dessutom anordnats ett utfrågnings- och

diskussionsmöte den 5 mars 2004. Strävan

har varit att beakta utlåtandena och de

synpunkter och åsikter som framfördes vid

mötet i förslaget.

  Beredningen av de förordningar som skall

utfärdas med stöd av den föreslagna lagen

har inletts.

5.2.     Beredningen av protokollet om vatten

och hälsa

  Initiativet till ett instrument om vatten och

hälsa föddes på rekommendation av WHO:s i

den europeiska miljö- och hälsokommittén

(EEHC) som en del av förberedelserna inför

den tredje europeiska ministerkonferensen

för miljö och hälsa. WHO:s regionkommitté

för Europa och ECE ombads utarbeta

förslaget vidare i syfte att antingen ta fram

rekommendationer eller en rättsligt bindande

handling genom vilken det skulle vara

möjligt att förebygga, begränsa och minska

förekomsten av vattenrelaterade sjukdomar i

Europas område. Förhandlingarna mellan

regeringarna inleddes år 1998 med Ungern

som ordförandeland.

  Under den första förhandlingen mellan

regeringarna i februari 1998 var strävan att

lösa frågan om handlingens rättsligt bindande

natur. Under förhandlingarna beslöt

medlemsländerna i WHO och ECE samt

EG:s kommission att inleda arbetet med att

upprätta en rättsligt bindande handling, dvs.

ett protokoll till ECE:s konvention om skydd

och användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar.

Avgörande betydelse för beslutet hade de

östeuropeiska ländernas uppfattning att

endast en handling som är bindande kan

främja förbättringen av situationen. En

bindande handling är ett bevis på verklig

förbindelse till saken och viktig även med

tanke på nationell lagstiftning och

internationell finansiering.

  Protokollutkastet bereddes därutöver vid

två regeringskonferenser år 1998, varefter

utkastet slutligt godkändes i Slovenien i

februari 1999 vid ett föreberedande möte på

hög tjänstemannanivå mellan regeringarna

inför Londonkonferensen. Protokollet

godkändes och lades fram för

undertecknande vid europeiska

ministerkonferensen om miljö och hälsa i

London den 17 juni 1999. Protokollet

undertecknades på Londonkonferensen av 35

länder.

  De undertecknande länderna höll sitt första

möte i Budapest i november 2000. Mötet

fokuserade på att planera förberedelserna och

arbetsprogrammet inför det första mötet

mellan parterna. Eftersom protokollet antogs

träda i kraft tidigast i början av 2003 beslöts

att förberedelserna gällande de tekniska

frågorna görs inom den ECE:s

gränsvattendragskonvention underställda

arbetsgruppen för vatten och hälsa tills

protokollet träder i kraft.

  Arbetsgruppen för vatten och hälsa har

träffats två gånger, i november 2001 och

oktober 2002. Vid mötena har behandlats

ärenden såsom utvecklingen av

kontrollsystem och system för tidig varning,

rapporteringssystemen gällande både

vattensektorn och sjukdomsförekomsterna

och framför allt rapporteringen av de

framsteg som gjorts i fråga om målen i

protokollet. Också en mekanism för

uppföljning av hur protokollet följs har

utvecklats, förutom en anvisning för icke-

parters deltagande och protokollets

arbetsordning.

  De undertecknande ländernas andra möte

hölls i juli 2003. Vid mötet sågs

ratificeringsläget över för en bedömning av

om protokollet kan antas träda i kraft i

tillräckligt god tid före den tredje

ministerkonferensen om miljö och hälsa som

hålls i juni 2004.

  Efter att 16 länder har ratificerat

protokollet kallar sekretariatet dessa länder

till en förhandling där man kommer överens

om arrangerandet av möte mellan parter.

  Ratificeringen av protokollet har beretts av

en för social- och hälsovårdsministeriet,

miljöministeriet, jord- och

skogsbrukministeriet, utrikesministeriet och

justitieministeriet gemensam arbetsgrupp där

även representanter för Folkhälsoinstitutet

och Finlands miljöcentral har ingått.

Ikraftträdandet av protokollet har varit på

remiss tillsammans med övriga utkast till

denna regeringens proposition. Inga

anmärkningar om ratificeringen av

protokollet har ingått i utlåtandena.

  Utkastet till regeringens proposition har

sänts till Ålands landskapsregering.

Godkännandet av Ålands lagting enligt 59 §

2 mom. i självstyrelselagen för Åland

(1144/1991) söks i normal ordning.

DETALJMOTIVERING

1.       Protokollet om vatten och

hälsa och förhållandet till finsk

lagstiftning

  Artikel 1. Mål. Målet med protokollet är att

på alla lämpliga nivåer främja skyddet av

både individuell och kollektiv hälsa inom

ramen för en hållbar utveckling genom att

utveckla vattenvården samt förebygga,

begränsa och minska vattenrelaterade

sjukdomar.

  Protokollets mål ingår i hälsoskyddslagen,

lagen om vattentjänster och

miljöskyddslagen. Hälsoskyddslagens syfte

är att upprätthålla och främja befolkningens

och individens hälsa samt att förebygga,

undanröja och minska sådana i livsmiljön

förekommande faktorer som kan orsaka

sanitär olägenhet. Syftet med lagen om

vattentjänster är att trygga vattentjänster som,

till skäliga kostnader, ger tillgång till

tillräckligt med hygieniskt och även i övrigt

oklanderligt hushållsvatten samt sådan

avloppshantering som är ändamålsenlig med

avseende på hälso- och miljöskyddet. Syftet

med miljöskyddslagen är bland annat. att

förebygga och hindra förorening av miljön

och främja ett hållbart utnyttjande av

naturresurserna.

  Artikel 2. Definitioner. I artikeln definieras

följande i protokollet förekommande

begrepp: vattenrelaterade sjukdomar,

dricksvatten, grundvatten, inneslutna vatten,

gränsöverskridande vatten, vattenrelaterade

sjukdomars gränsöverskridande

konsekvenser, gränsöverskridande inverkan,

hygienisering, gemensamma system, plan för

vattenvård, allmänheten, offentligt organ,

lokal, konventionen, konventionsparternas

möte, part och parternas möte.

  Artikel 3. Tillämpningsområde. Enligt

denna artikel gäller protokollets

bestämmelser för sött ytvatten, grundvatten,

flodmynningar, kustvatten som används för

rekreation, fiskproduktion i vattenbruk eller

produktion och fångst av skaldjur, inneslutna

vatten som är allmänt tillgängliga för

badande, vatten som avskiljs, transporteras,

renas eller tillhandahålls och avloppsvatten

som insamlas, transporteras, renas och

bortskaffas eller återanvänds.

  Enligt artikeln hör till protokollets

tillämpningsområde bland annat. (d)

kustvatten som används för rekreation, (e)

inneslutna vatten som är allmänt tillgängliga

för badande, (f) vatten som avskiljs,

transporteras, renas eller tillhandahålls och

(g) avloppsvatten som insamlas,

transporteras, renas och bortskaffas eller

återanvänds.

  Artikel 4. Allmänna bestämmelser.

Artikeln innehåller allmänna bestämmelser

om åtgärder för att förebygga, kontrollera

och minska vattenrelaterade sjukdomar.

  Enligt stycke 2 punkt (a) skall parterna

säkerställa att rent dricksvatten tillhandahålls

i tillräcklig omfattning. Åtgärderna skall

inbegripa skydd av vattenresurser som

används såsom källa för dricksvatten, rening

av vatten och inrättande, förbättring och

underhåll av gemensamma system.

  Enligt 5 § i lagen om vattentjänster skall

kommunen utveckla vattentjänsterna inom

sitt område i överensstämmelse med

samhällsutvecklingen samt i samarbete med

vattentjänstverken inom sitt område utarbeta

och uppdatera sådana planer för utvecklandet

av vattentjänsterna som täcker dess område.

Enligt 6 § i lagen skall kommunen, om

behovet hos en större grupp av invånare eller

sanitära skäl eller miljöskäl kräver det, se till

att åtgärder vidtas för inrättande av ett

vattentjänstverk som motsvarar behovet,

utvidgande av vattentjänstverkets

verksamhetsområde eller tryggande av

tillgången till andra behövliga tjänster i

samband med vattenförsörjning och

avloppshantering. Vattentjänstverket

ombesörjer inom sitt av kommunen

godkända verksamhetsområde distribution av

hushållsvatten samt avledande och

behandling av avloppsvatten. Enligt lagen

skall vattentjänstverket se till att det

hushållsvatten som verket levererar uppfyller

kvalitetskraven i hälsoskyddslagen.

  Enligt 17 § i hälsoskyddslagen skall

hushållsvatten vara oskadligt för hälsan och

också i övrigt lämpligt för det avsedda

ändamålet. Därtill skall vattentäkter och

anläggningar som levererar hushållsvatten

planeras, förläggas, byggas och skötas så att

det ovan nämnda kravet uppfylls. Den

kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall

regelbundet övervaka kvaliteten på vatten

som distribueras av anläggningar som

levererar hushållsvatten.

  Med stöd av miljöskyddslagen övervakas

att utsläpp av avloppsvatten inte orsakar

olägenhet eller annars är till skada för

användningen av hushållsvatten. I 8 § i

miljöskyddslagen förbjuds förorening av

grundvatten och med stöd av 28 § krävs

miljötillstånd för att inleda verksamhet som

medför risk för förorening. Användningen av

vattenresurserna skyddas dessutom bland

annat genom tillståndssystemet enligt

vattenlagen samt planläggningssystem enligt

markanvändnings- och bygglagen.

  Enligt stycke 2 punkt (b) skall parterna

ombesörja en hygienisering vars standard är

tillräckligt hög för att skydda människors

hälsa och miljön och enligt punkt (c) skall

vattenresurser som används såsom källa för

dricksvatten skyddas mot förorening och

utsläpp av farliga substanser. De förpliktelser

som enligt 5 och 6 § i lagen om vattentjänster

åläggs kommunen gäller även

avloppstjänster. Enligt 28 § i

miljöskyddslagen krävs miljötillstånd för

avledning av avloppsvatten om

avloppsvattnet från de invånare som är

anslutna till avloppet motsvarar

personekvivalenten 100. Tillstånd krävs även

för avledning av en mindre volym

avloppsvatten i omgivningen än detta om

avledningen kan orsaka förorening av sjöar,

vattendrag eller små fåror. Enligt 103 § i

miljöskyddslagen får avledande av

hushållsavloppsvatten inte leda till

förorening av miljön. Utsläpp av

sanitetsavloppsvatten och annat än en ringa

mängd hushållsavloppsvatten i vattendrag

eller marken förutsätter att avloppsvattnet

renas.  Enligt 22 § i hälsoskyddslagen får

förvaring, insamling, transport, behandling

och återanvändning av avfall samt ledning

och rening av avloppsvatten inte orsaka

sanitär olägenhet. Av avlopp får inte heller

uppkomma sanitär olägenhet. För

förebyggande av sanitära olägenheter ges i

30 § bestämmelser om toaletter i bostäder

och andra vistelseutrymmen.

  Enligt stycke 2 punkt (d) i artikeln skall

parterna på ett tillfredsställande sätt

förebygga vattenrelaterade sjukdomar som

beror på att vatten använts för rekreation.

Enligt 29 § i hälsoskyddslagen skall den

kommunala hälsoskyddsmyndigheten

regelbundet övervaka en allmän

siminrättnings, simhalls eller badstrands

vattenkvalitet, och den kan förbjuda

nyttjandet av en allmän bassäng eller

badstrand för dess ändamål, om dess vatten

inte uppfyller de hygieniska kvalitetskrav

som ställs med stöd av 32 § i samma lag.

Betydelsen av användningen för rekreation

beaktas även vid tillståndsprövningen enligt

miljöskyddslagen och vattenlagen.

  Parterna skall enligt stycke 2 punkt (e) i

artikeln skapa system för att övervaka

förekomsten av vattenrelaterade sjukdomar

och reagera på konstaterade eller möjliga

förekomster och spridningen av dessa

sjukdomar. Enligt 20 § i hälsoskyddslagen

skall den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten regelbundet

övervaka kvaliteten på hushållsvatten och i

fall av en epidemi vidta åtgärder för

förhindrande av att sjukdomen sprids och

anmäla därom vidare till Folkhälsoinstitutet.

Folkhälsoinstitutet följer på förordnande av

social- och hälsovårdsministeriet (Social- och

hälsovårdsministeriets anvisning nr

1/021/97) vattenepidemier och sjukdomar

som orsakas av dessa. Enligt lagen om

folkhälsoinstitutet (828/1981) är

Folkhälsoinstitutets allmänna uppgift att

främja befolkningens hälsa och förebygga

sjukdomar.

  I stycke 5 i artikeln föreskrivs att parterna

skall vidta nödvändiga åtgärder för att skapa

rättsliga och administrativa ramar för att

förebygga, kontrollera och minska

vattenrelaterade sjukdomar. Dessutom skall

myndigheterna enligt stycke 6 beakta

åtgärdernas potentiella inverkan på

folkhälsan. I Finland utövas enligt 4 § i

hälsoskyddslagen den högsta ledningen och

styrningen av den allmänna planeringen av

och tillsynen över hälsoskyddet av social-

och hälsovårdsministeriet. Social- och

hälsovårdens produkttillsynscentral styr

verkställigheten av och tillsynen över

hälsoskyddslagen och de bestämmelser som

utfärdats med stöd av den. Enligt 5 § styr och

övervakar länsstyrelsen hälsoskyddet inom

länets område och enligt 6 § är kommunens

uppgift att främja och övervaka hälsoskyddet

inom sitt område. Tillsynsmyndigheter enligt

lagen om vattentjänster är den regionala

miljöcentralen samt den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten och den

kommunala miljövårdsmyndigheten.

Kommunen godkänner verksamhetsområdet

för vattentjänstverket i sitt område.

  I artikel 4 stycke 7 i protokollet bestäms

om hur konsekvenserna för folkhälsan vid

bedömningen av gränsöverskridande

miljökonsekvenser skall beaktas. Finland är

konventionspart i den s.k. Esbokonventionen

(FördrS 67/1997) om

miljökonsekvensbedömningar i ett

gränsöverskridande sammanhang, vilkens

föreskrifter har beaktats vid beredningen av

lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning. Enligt 2 § i

lagen avses med miljökonsekvenser även

verkningar på människor hälsa. I 3 kap. i

lagen ges bestämmelser om bedömningen av

gränsöverskridande miljökonsekvenser.

  Artikel 5. Principer och synsätt. Denna

artikel tar upp de principer och synsätt som

parterna särskilt skall följa när de vidtar

åtgärder för att genomföra protokollet. De

uppräknade principerna är

försiktighetsprincipen, principen att

förorenaren betalar samt principerna i FN:s

stadga och folkrätten enligt vilka staterna har

en suverän rätt att utnyttja sina egna resurser

men också ansvaret för att verksamheten inte

orsakar skador på miljön i andra stater eller

områden. Dessa principer ingår bland annat i

miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen.

  Enligt artikeln skall de vattenvårdande

åtgärderna vidtas på lägsta lämpliga

administrativa nivå, vattenresurserna vårdas

så att kommande generationers behov

tryggas, vattnens sociala, ekonomiska och

miljömässiga värden beaktas, en effektiv

användning av vatten främjas och

uppkomsten av vattenrelaterade sjukdomar

förebyggas genom preventiva åtgärder.

Vattenresurserna bör i största möjliga

utsträckning vårdas på ett integrerat sätt på

basis av avrinningsområden med beaktande

av den sociala och ekonomiska utvecklingen

och skyddet av naturliga ekosystem. I

artikeln betonas tillgången till information,

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser

avseende vatten och hälsa, skyddet av

känsliga befolkningsgrupper samt tryggandet

av tillräcklig tillgång till vatten för hela

befolkningen i både kvalitets- och

kvantitetshänseende. Dessutom skall

tillbörlig vikt fästas vid lokala problem och

behov jämte kunnande när protokollet

genomförs. Enligt hälsoskyddslagen baserar

sig den lokala övervakningen av

hälsoskyddet på det arbete som utförs i

kommunerna. Genom den föreslagna lagen

om vattenvårdsförvaltningen skapas ett

särskilt planeringssystem för vatten som

genomförs inom

vattenförvaltningsområdena.

  Enligt punkt (e) i artikeln skall

förebyggande åtgärder vidtas för att undvika

vattenrelaterade sjukdomar och för att

skydda vattenresurser som används som källa

för dricksvatten. Förhindrandet av förorening

av vatten baserar sig på ett

tillståndsförfarande enligt miljöskyddslagen

samt på förbudet mot att förorena

grundvattnet. Enligt 8 § i hälsoskyddslagen

skall den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten på förhand bereda

sig på att vidta behövliga beredskaps- och

försiktighetsåtgärder i syfte att förebygga,

klarlägga och undanröja sanitära olägenheter

i samband med exceptionella situationer.

Enligt 17 § i lagen skall en anläggning som

levererar hushållsvatten planeras, förläggas,

byggas och skötas så att hushållsvattnet är

oskadligt för hälsan. Föreskrifter om

anmälningsförfarandet för en anläggning som

levererar hushållsvatten finns i 18 §.

Därutöver skall den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten enligt 20 § i lagen

regelbundet övervaka kvaliteten på

hushållsvatten och kan vid behov förplikta en

verksamhetsidkare att kontrollera

vattenkvaliteten eller utfärda föreskrifter om

att vattnet skall behandlas för att förebygga

sanitära olägenheter. Enligt 13 § skall en

verksamhetsidkare göra en anmälan till

hälsoskyddsmyndigheten om bland annat en

för allmänt bruk avsedd simhall, badstrand,

siminrättning eller badanläggning. För att

förebygga sanitära olägenheter kan

hälsoskyddsmyndigheten med stöd av 15 §

utfärda nödvändiga föreskrifter eller förbjuda

verksamheten på platsen i fråga.

  Enligt punkt (f) i artikeln bör de

vattenvårdande åtgärderna vidtas på lägsta

lämpliga administrativa nivå. Enligt

hälsoskyddslagen svarar kommunen inom sitt

område för uppgifter som hör till

hälsoskyddet, såsom övervakning av

hushålls- och badvatten, och länsstyrelsen

styr och övervakar hälsoskyddet inom länets

område medan den högsta ledningen över

tillsynen utövas av social- och

hälsovårdsministeriet. Social- och

hälsovårdens produkttillsynscentral svarar

för verkställigheten av och tillsynen över

lagen och de bestämmelser som utfärdats

med stöd av den. Enligt lagen om

miljöförvaltningen (55/1995) främjar

Finlands miljöcentral och de regionala

miljöcentralerna bland annat hållbart

nyttjande av naturtillgångarna och miljövård

samt sörjer för nyttjandet och vården av

vattentillgångarna. Miljöministeriet och jord-

och skogsbruksministeriet styr

miljöförvaltningen i ärenden som faller inom

deras respektive verksamhetsområden.

Genom den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen sammankopplas

miljöhälsovårdens verksamhet som gäller

vatten med planeringen i

vattenförvaltningsområdena.

  I artikel 5 punkt (h) förutsätts att en

effektiv användning av vatten främjas via

ekonomiska instrument och genom ökad

upplysning. I 18 § i lagen om vattentjänster

föreskrivs att avgifterna för vattentjänster

skall vara sådana att det på lång sikt är

möjligt att täcka vattentjänstverkets

investeringar och kostnader. I avgiftens

storlek kan beaktas behovet av att reglera

vattenförbrukningen, och avgifterna skall

efter behov vara sådana att de främjar en

sparsam förbrukning av vatten och

minskning av mängden avloppsvatten samt

förebygger att skadliga ämnen leds in i

avlopp. I lagen om miljöförvaltning förutsätts

att miljömedvetenheten skall ökas. Finlands

miljöcentrals uppgift är att särskilt

upprätthålla och utveckla

informationssystemen inom sitt

verksamhetsområde samt producera

utbildnings- och informationstjänster.

  I artikel 5 punkt (i) i protokollet framhävs

tillgången till information och allmänhetens

deltagande i beslutsfattandet. I Finland är

myndighetshandlingar enligt lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet

offentliga om inte något annat föreskrivs

särskilt. Föreskrifterna om rätten till

information och myndigheternas skyldigheter

syftar till öppenhet och en god

informationshantering i myndigheternas

verksamhet samt till att ge enskilda

människor och sammanslutningar möjlighet

att övervaka den offentliga maktutövningen

och användningen av offentliga medel, att

fritt bilda sig åsikter samt påverka sådant

beslutsfattande som avser offentlig

maktutövning samt att bevaka sina rättigheter

och intressen. Förutom det ovan nämnda

innehåller social- och hälsovårdsministeriets

förordningar och beslut om hushållsvatten

och badvatten en informationsskyldighet och

lagen om vattentjänster har en föreskrift om

upplysningsplikt. Folkhälsoinstitutet

producerar, bedömer och förmedlar

information om befolkningens hälsa till

medborgarna och aktörerna inom

hälsovården.

  Artikel 6. Mål och beräknade tidpunkter

för målens uppnående. För att uppnå målen i

protokollet strävar parterna efter att trygga

tillgången till dricksvatten och

tillhandahållandet av hygienisering för alla

inom ramen för integrerade

vattenvårdssystem. Artikeln räknar upp de

nationella och/eller lokala mål som var och

en av parterna skall ställa upp och

offentliggöra i syfte att förebygga

vattenrelaterade sjukdomar.

  Enligt artikeln skall parterna ställa upp och

offentliggöra målen och ange beräknade

tidpunkter för när dessa mål skall ha uppnåtts

senast inom två år från att ha blivit part. För

att främja uppnåendet av målen skall parterna

inrätta arrangemang för att samordna de

behöriga myndigheternas arbete, utarbeta

gränsöverskridande, nationella och/eller

lokala planer för vattenvård med beaktande

av allmänhetens deltagande och framförda

åsikter samt skapa ett ramverk för att

övervaka och genomföra kvalitetskraven på

dricksvatten.

  Enligt 1 § i lagen om vattentjänster är

lagens syfte att trygga vattentjänster som, till

skäliga kostnader, ger tillgång till tillräckligt

med hygieniskt och även i övrigt oklanderligt

hushållsvatten samt sådan avloppshantering

som är ändamålsenlig med avseende på

hälso- och miljöskyddet. I 6 § i denna lag

åläggs kommunen skyldighet att ordna

vattentjänsterna i enlighet med detta syfte.

Kommunen har enligt 5 § även en allmän

skyldighet att utveckla vattentjänsterna.

Vattentjänstverket ombesörjer enligt 9 §

vattentjänsterna inom sitt

verksamhetsområde i överensstämmelse med

samhällsutvecklingens behov. Kommunen är

skyldig att i samarbete med

vattentjänstverken inom sitt område utarbeta

och uppdatera sådana planer för utvecklandet

av vattentjänsterna som täcker dess område.

  I målen enligt artikel 6 i protokollet ingår

enligt stycke 2 punkt (a) dricksvattnets

kvalitet och enligt punkt (b) minskning av

förekomsten av vattenrelaterade sjukdomar.

Dessutom skall parterna enligt artikel 6

stycke 5 punkt (c) inrätta och upprätthålla ett

rättsligt och institutionellt ramverk för

övervakning och genomförande av

kvalitetskraven för dricksvatten. Enligt 17 § i

hälsoskyddslagen skall vatten som är avsett

att nyttjas som hushållsvatten vara oskadligt

för hälsan och också i övrigt lämpligt för det

avsedda ändamålet. Enligt 20 § i lagen skall

den kommunala hälsoskyddsmyndigheten

regelbundet övervaka kvaliteten på

hushållsvatten och kan vid behov utfärda

förpliktelser och bestämmelser för kontroll

av vattenkvaliteten. Bestämmelser om

kvaliteten på och kontrollen av

hushållsvatten finns i social- och

hälsovårdsministeriets förordningar

(461/2000 och 401/2001).

  Enligt stycke 2 punkt (e) i artikeln omfattar

parternas mål prestationsnivåer för

gemensamma system och andra vatten- och

avloppstjänstsystem och enligt punkt (f)

tillämpning av allmänt vedertagna metoder i

vattentjänsterna. Bestämmelser om

planering, förläggning, byggande och skötsel

av anläggningar som levererar hushållsvatten

samt om anmälningsförfarandet i fråga om

anläggningar finns i 17 och 18 § i

hälsoskyddslagen. Enligt 28 § skall även en

allmän siminrättning, simhall, badstrand,

badanläggning, bastu eller annat

motsvarande område eller motsvarande

anläggning planeras, utrustas, underhållas

och skötas så att de som vistas där inte utsätts

för sanitär olägenhet.

  Enligt stycke 2 punkt (j) i artikeln omfattar

parternas mål även kvaliteten hos vatten som

bland annat utnyttjas som badvatten. I

Finland har bestämmelserna om kvaliteten på

och kontrollen av vattnet på allmänna

badstränder med stöd av hälsoskyddslagen

skrivits in i social- och

hälsovårdsministeriets beslut (292/1996 och

41/1999).

  Enligt stycke 2 punkt (k) omfattar parternas

mål tillämpandet av allmänt vedertagna

metoder för vården av inneslutna vatten som

vanligen är tillgängliga för badande. I

Finland skall enligt 28 § i hälsoskyddslagen

en för allmänt bruk avsedd siminrättning,

simhall, badinrättning, bastu eller annan

motsvarande inrättning planeras, utrustas,

underhållas och skötas så att de som vistas

där inte utsätts för sanitär olägenhet. Enligt

32 § kan social- och hälsovårdsministeriet

utfärda närmare föreskrifter och anvisningar

om de hygieniska kvalitetskraven på och den

regelbundna övervakningen av en allmän

siminrättnings, simhalls, badstrands och

badanläggnings samt allmän rekreations-,

rehabiliterings-, massage- och motsvarande

allmänna bassängs vatten. Social- och

hälsovårdsministeriets författning (315/2002)

har närmare bestämmelser om

kvalitetskraven på och

kontrollundersökningarna av bassängvatten i

simhallar och badanläggningar.

  Enligt stycke 5 punkt (a) i artikeln skall

parterna för uppnåendet av målen inrätta

nationella eller lokala system för samordning

av de behöriga myndigheternas arbete. I

Finland föreskrivs i 2 kap. i

hälsoskyddslagen om de behöriga

myndigheterna och deras uppgifter. Lagens

47 § gäller information från annan myndighet

och 48 § handräckning.

  Enligt protokollets artikel 6 stycke 5 punkt

(b) skall parterna utarbeta planer för

vattenvård i gränsöverskridande

sammanhang, företrädesvis på grundval av

avrinningsområden och

grundvattenbildningar. Ett motsvarande krav

på upprättande av förvaltningsplaner för

internationella avrinningsområden innefattas

i ramdirektivet för vatten vars verkställande

som bäst pågår i Finland.

  Artikel 7. Granskning och bedömning av

framsteg. Parterna skall enligt stycke 1 punkt

(a) samla in och utvärdera uppgifter om sina

framsteg i riktning mot att uppnå de mål som

anges i artikel 6 och enligt punkt (b) om

indikatorer som mäter hur vattenrelaterade

sjukdomar har förebyggts. Enligt stycke 2

skall uppgifterna och utvärderingen

offentliggöras regelbundet och enligt stycke

3 skall resultatet av de vatten- och

utsläppsprover som utförts i syfte att samla in

uppgifterna vara tillgängliga för allmänheten.

Var och en av parterna skall bedöma hur

målen har uppnåtts och offentliggöra en

bedömning av framstegen (stycke 4). Enligt

stycke 5 skall en kortfattad rapport om de

uppgifter som samlats in och en bedömning

av framstegen inges till

protokollsekretariatet, på basis av vilka

parternas möte utvärderar hur genomförandet

av protokollet har skett (stycke 6). Parterna

kan för detta ändamål använda rapporter som

behandlar information som tagits fram för

andra internationella fora.

  Finland har varit med om att utveckla

WHO:s informationssystem för miljöhälsa

där syftet är att skapa ett indikatorsystem och

på så sätt samla in information om bland

annat kvaliteten på och kontrollen av

hushållsvatten och badvatten samt uppgifter

om vattenepidemier inom Europa. En rapport

om arbetet bereds till miljö- och

hälsoministrarnas möte år 2004.

  I Finland samlas information om

vattenrelaterade epidemier som sprids via

hushållsvatten in åt Folkhälsoinstitutet enligt

en föreskrift av social- och

hälsovårdsministeriet. Folkhälsoinstitutet

rapporterar årligen informationen till

Livsmedelsverket som har ansvaret för att

samla in och rapportera information om

epidemier till WHO. De författningar och

beslut om hushålls- och badvatten som

utfärdats med stöd av hälsoskyddslagen

innefattar förpliktelser om att informera och

rapportera om vattenkvaliteten till EG:s

kommission.

  Enligt stycke 4 i artikeln strävas genom

granskningar och bedömningar efter att

förbättra målen mot bakgrund av

vetenskaplig och teknisk kunskap. I Finland

grundar sig föreskrifterna om kvaliteten på

och kontrollen av hushålls- och badvatten på

rådets direktiv (98/83/EG och 76/160/EEG).

Direktiven anpassas efter vetenskapens och

teknikens utveckling och om nödvändiga

förändringar besluts enligt

kommittéförfarande.

  Artikel 8. Reaktionssystem. Parterna skall

enligt artikel 8 stycke 1 punkt (a) införa ett

nationellt och/eller lokalt system för kontroll

och tidig varning i syfte att identifiera

förekomster och tillbud av vattenrelaterade

sjukdomar (i), för att meddela myndigheterna

(ii) och allmänheten (iii) samt för att ge

rekommendationer och information om

avhjälpande åtgärder (iv). Enligt stycke 1

punkterna (b) och (c) skall dessa

beredskapsplaner förberedas i tid och

myndigheterna skall ha kapacitet att reagera i

enlighet med dem. Enligt stycke 3 skall en

part inom tre år från att ha blivit part ha

infört de system för övervakning och tidig

varning samt beredskapsplaner som avses i

denna artikel.

  I Finland skall den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten enligt 8 § i

hälsoskyddslagen i samarbete med övriga

myndigheter och inrättningar på förhand

bereda sig på att vidta behövliga beredskaps-

och försiktighetsåtgärder i syfte att

förebygga, klarlägga och undanröja sanitära

olägenheter i samband med olyckor och

motsvarande händelser. Lagens 20 § handlar

mer ingående om övervakningen av

hushållsvatten, föreskrifterna om

användningen av vatten samt förebyggandet

av vattenburna sjukdomar och 29 § om

regelbunden övervakning av badvatten.

Enligt 51 § i lagen har den kommunala

hälsoskyddsmyndigheten, och i situationer

som avses i 52 § länsstyrelsen eller social-

och hälsovårdsministeriet, rätt att utfärda

föreskrifter som är nödvändiga för att

avhjälpa eller förebygga uppkomsten av

sanitär olägenhet.

  Artikel 9. Allmänhetens medvetenhet,

utbildning, fortbildning, forskning, utveckling

och information. Enligt stycke 1 i denna

artikel skall parterna främja allmänhetens

medvetenhet om vattenvård, folkhälsa samt

om användning och skydd av vattenresurser.

Enligt stycke 2 skall de instanser som

ansvarar för vattenvård, tillhandahållande av

vatten och hygienisering samt folkhälsovård

förstå vikten av och de grundläggande

principerna i varandras arbete. Enligt

styckena 3 och 4 skall parterna uppmuntra

utbildning och främja forskning och

utveckling för att förebygga, begränsa och

minska vattenrelaterade sjukdomar, samt

utveckla integrerade informationssystem

bland annat för att tillhandahålla information

till behöriga myndigheter.

  Enligt artikel 9 stycke 1 punkt (a) i

protokollet skall parterna inom alla sektorer

öka allmänhetens medvetenhet om

vattenvårdens och folkhälsans betydelse och

om deras inbördes förhållande. I Finland

syftar lagen om offentlighet i

myndigheternas verksamhet till öppenhet och

god informationshantering i myndigheternas

verksamhet. Enligt lagen är

myndighetshandlingar offentliga, om inte

något annat föreskrivs särskilt.

Folkhälsoinstitutet som lyder under social-

och hälsovårdsministeriet följer

befolkningens hälsa och de faktorer som

inverkar på denna samt producerar, bedömer

och tillhandahåller information om

befolkningens hälsa till aktörerna inom

hälsovården och medborgarna, och

medverkar inom sin sektor i fortbildning och

kompletterande utbildning samt i expert- och

serviceuppgifter. Folkhälsoinstitutet för

bland annat ett register över smittsamma

sjukdomar och samlar information om

vattenepidemier samt bistår kommunernas

hälsoskyddsmyndigheter i arbetet med att

klarlägga epidemier.

  Enligt stycke 2 punkt (b) skall parterna

främja utvecklingen av integrerade

informationssystem bland annat för att

tillhandahålla de behöriga myndigheterna

information. I Finland har ett elektroniskt

rapporteringssystem för kvalitetskrav och

kontrollundersökningar tagits fram för

insamling av resultaten från

kontrollundersökningar av vatten från

anläggningar som nämns i 16 § i

förordningen om kvalitetskrav på och

kontrollundersökning av hushållsvatten

(461/2000) för de kommunala

myndigheternas, länsstyrelsernas, social- och

hälsovårdsministeriets samt

Folkhälsoinstitutets behov. Insamlingen av

kvalitetsinformation enligt det nya systemet

inleddes i början av 2002. Under de senaste

åren har ett motsvarande elektroniskt

insamlingssystem tillämpats på resultaten

från kontrollundersökningarna av badvatten i

kommunerna som via länen tillställs

Folkhälsoinstitutet.

  Artikel 10. Information till allmänheten.

Enligt stycke 1 i denna artikel skall parterna

inom ramen för sin lagstiftning offentliggöra

information som innehas av myndigheterna

om fastställandet av mål och tidpunkten för

uppnåendet av dessa mål, om utarbetandet av

planer för vattenvård, om systemen för

kontroll och tidig varning samt om

beredskapsplanerna samt om främjandet av

allmänhetens medvetenhet samt om

utbildning, fortbildning, forskning,

utveckling och informationsgivning. Enligt

styckena 2 och 3 skall den information som

innehas av myndigheterna göras tillgänglig

för allmänheten inom rimlig tid och den skall

kunna granskas kostnadsfritt och kopieras till

en rimlig kostnad. I styckena 4 och 5 nämns

även de omständigheter under vilka en

myndighet inte är skyldig att offentliggöra

information eller göra informationen

tillgänglig för allmänheten.

  I Finland är syftet med lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet

(621/1999) att öka öppenheten i

myndigheternas verksamhet och förbättra

allmänhetens möjlighet att få information om

frågor som är under behandling hos

myndigheterna. Lagen förpliktar

myndigheterna att i sin dokument- och

informationsadministration tillämpa en god

informationshantering. Lagens 6 kap. handlar

om skyldigheten att iaktta sekretess. En

myndighetshandling skall sekretessbeläggas

om det i offentlighetslagen eller i någon

annan lag föreskrivs att den skall

sekretessbeläggas eller en myndighet med

stöd av lag har föreskrivit att den skall vara

sekretessbelagd eller om handlingen

innehåller uppgifter för vilka tystnadsplikt

föreskrivs genom lag. I 24 § räknas de

sekretessbelagda myndighetshandlingarna

upp. Om utlämnande av sekretessbelagda

uppgifter föreskrivs i 59 § i

hälsoskyddslagen.

  Artikel 11. Internationellt samarbete.

Parterna skall samarbeta och vid behov

hjälpa varandra i internationella åtgärder till

stöd för målen i protokollet och på begäran

vid genomförandet av nationella och lokala

planer.

  Artikel 12. Gemensamma och samordnade

internationella åtgärder. Parterna skall

främja internationellt samarbete vid

utvecklandet av gemensamt överenskomna

mål, utarbetandet av indikatorer för i artikel 7

angivna ändamål, införandet av

gemensamma eller samordnade system för

kontroll och tidig varning, beredskapsplaner

och reaktionssystem, avvärjandet av

förekomster av vattenrelaterade sjukdomar

eller allvarlig fara för sådana, utvecklingen

av integrerade informationssystem och

databaser, utbytet av information och

erfarenheter, kontakterna till behöriga

myndigheter som gäller förebyggande av

vattenrelaterade sjukdomar samt frågor som

gäller information till allmänheten.

  Enligt punkt (a) skall parterna främja

internationellt samarbete vid utvecklandet av

de i artikel 6 nämnda målen. De nationella

föreskrifterna om kvaliteten på och

kontrollen av badvatten och hushållsvatten

bygger på rådets direktiv 98/83/EG och

76/160/EEG som medlemsländerna

gemensamt utarbetat. Anpassandet av

direktivens bilagor till vetenskapens och

teknikens utveckling grundar sig på

kommittéförfarande.

  Enligt punkt (e) skall parterna främja även

utvecklingen av integrerade

informationssystem och databaser. För

närvarande rapporteras de nationella

sammandragen av kvaliteten på och

kontrollen av badvatten och hushållsvatten

regelbundet med hjälp av gemensamma

informationssystem till Europeiska

kommissionen för utvärdering. Europeiska

kommissionen strävar efter att utveckla

rapporteringen om vatten tillsammans med

representanter för medlemsländerna.

  Artikel 13. Samarbete avseende

gränsöverskridande vatten. I de fall parter

gränsar till samma gränsöverskridande

vattendrag skall de följa bestämmelserna om

internationellt samarbete och internationella

åtgärder i protokollet samt särskilt utbyta

information, sträva efter att införa

samordnade vattenvårdsplaner, system för

kontroll och tidig varning samt

beredskapsplaner samt anpassa sina avtal om

gränsöverskridande vatten till detta protokoll.

Samarbetet och hjälpen mellan parterna i

konventionen bygger när det gäller

gränsöverskridande verkningar på

konventionens bestämmelser.

  Finland har avtal om gränsvattensamarbete

med alla de länder det har gemensam gräns

med: överenskommelsen angående

gränsvattendragen mellan Finland och

Ryssland (FördrS 26/1965),

gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland

och Sverige (FördrS 54/1971) och

överenskommelsen angående en finsk-norsk

gränsvattenkommission mellan Finland och

Norge (FördrS 32/1981). Efter att alla ovan

nämnda stater har ratificerat protokollet

kommer dess bestämmelser att täcka det

gränsvattensamarbete som faller under

överenskommelserna. Bestämmelserna i

protokollet kommer likaså att beaktas när

gränsvattenöverenskommelserna förnyas. För

förnyandet av den finsk-svenska

gränsälvsöverenskommelsen tillsatte jord-

och skogsbruksministeriet en arbetsgrupp

vars tidsfrist utgick i slutet av 2001.

  Artikel 14. Internationellt stöd till

nationella åtgärder. Enligt denna artikel

skall parterna när de samarbetar och hjälper

varandra överväga hur de bäst kan främja

utarbetande av planer för vattenvård, planer

för förbättring av tillhandahållande av vatten

och hygienisering, ordnande av

projektfinansiering och ett effektivt

genomförande av projekt, system för kontroll

och tidig varning, beredskapsplaner,

reaktionsberedskap, utarbetande av

lagstiftning, utbildning, forskning,

nätverksamhet och kvalitetssäkring av

övervakningen.

  I Finland bygger de nationella

bestämmelserna om kvaliteten på och

kontrollen av badvatten och hushållsvatten

på rådets direktiv som utarbetas i samråd

mellan Europeiska unionens medlemsländer

genom försorg av Europeiska unionens råd

och Europaparlamentet. Genom

kommittéförfarande anpassas direktiven så

att de motsvarar vetenskapens och teknikens

utveckling.

  Artikel 15. Granskning av

överensstämmelse med protokollet. Enligt

denna artikel skall parterna vid sitt första

möte besluta om de åtgärder enligt vilka

bedömningen av hur bestämmelserna i

protokollet har följts sker. Granskningen görs

på grundval de bestämmelser om granskning

och utvärdering av framstegen som finns i

artikel 7. Dessa åtgärder täcker inte rättsliga

arrangemang eller arrangemang som bygger

på hörande. Avsikten med dessa

arrangemang för utvärdering är att göra det

möjligt för allmänheten att följa hur avtalet

verkställs.

  Artikel 16. Möten mellan parterna. Enligt

artikel 16 i protokollet skall parterna

sammanträda regelbundet för att bedöma

genomförandet av protokollets olika faser

och för att diskutera frågor som hänför till

tillämpandet av protokollet. Det första mötet

skall sammankallas senast 18 månader efter

att protokollet har trätt i kraft. Därefter skall

parterna sammanträda regelbundet minst vart

tredje år och i den mån det är möjligt i

samband med konventionsparternas möte.

Parterna kan sammanträda även annars om

parterna beslutar om detta vid ett ordinarie

möte eller på skriftlig begäran av en part.

Hittills har ett möte mellan undertecknarna

av protokollet ordnats i Budapest den 2-3

november 2000. Också Finland deltog i

mötet.

  Vid mötena mellan parterna utvärderas

framstegen i protokollets genomförande på

grundval av de redogörelser som

tillhandahållits av parterna. Med hjälp av

redogörelserna granskar parterna hur

enskilda avtalsartiklar har genomförts i de

nationella lagstiftningarna och planerna och

vilka problem som eventuellt hänför sig till

genomförandet. Granskningen gäller alla

riktlinjer och metoder för att förebygga,

kontrollera och minska vattenrelaterade

sjukdomar samt de beslut om allmänhetens

tillgång till information, deltagande och rätt

att söka ändring som faller inom

tillämpningsområdet för protokollet samt ett

eventuellt behov av nya bestämmelser i

avtalet.

  Artikel 17. Sekretariatet. Enligt artikel 17 i

protokollet ombesörjer exekutivsekreteraren

för den ekonomiska kommissionen för

Europa och regionchefen för

Världshälsoorganisationens regionala kontor

för Europa bland annat förberedelserna för

och sammankallandet av mötena samt

vidarebefordran av rapporter och övriga

handlingar till parterna. Exekutivsekreteraren

för den ekonomiska kommissionen för

Europa och regionchefen för

Världshälsoorganisationens regionala kontor

för Europa kommer överens om sin

arbetsfördelning i en samförståndsförklaring

och informerar parternas möte härom.

  Artikel 18. Ändringar av protokollet.

Enligt artikel 18 i protokollet har samtliga

parter rätt att föreslå ändringar av

protokollet. Förslag till ändringar skall

behandlas vid ett möte mellan parter.

Förslaget skall före mötet lämnas in i

skriftlig form till sekretariatet som skall

meddela parterna förslaget och distribuera

det för påseende till dem minst nittio dagar

före mötet.

  Ändringar av protokollet skall antas

enhälligt. Depositarien av protokollet skall

distribuera den antagna ändringen till

samtliga parter för godkännande. Ändringen

träder i kraft för de parter som godkänt den

när nittio dagar förflutit efter den dag

depositarien har mottagit ett meddelande om

att ändringen har godkänts av minst två

tredjedelar av parterna. Efter den dag som

avses ovan träder ändringen av protokollet i

kraft för de övriga parterna på den nittionde

dagen efter det att vederbörande part har

deponerat sitt instrument för godkännande

hos depositarien.

  Artikel 19. Rösträtt. Varje part har en röst

vid mötet. Dessutom har regionala

organisationer för ekonomisk integration

rösträtt när det gäller ärenden som faller

inom deras respektive behörighetsområde.

Organisationerna har lika många röster som

de som medlemmar har stater som är parter.

Organisationerna utövar inte sin rösträtt om

medlemsstaterna utövar sin och vice versa.

  Artikel 20. Tvistelösning. Artikel 20 i

protokollet innehåller bestämmelser om

metoder för lösning av tvister om det uppstår

tvist mellan två eller flera parter om

tolkningen eller tillämpningen av protokollet.

Parterna skall i första hand eftersträva en

lösning genom förhandling eller någon annan

metod för att lösa tvisten som de väljer. Om

tvisterna inte kan lösas genom förhandling,

och parterna i tvisten båda är

konventionsparter i konventionen om skydd

och användning av gränsöverskridande

vatten och internationella sjöar (71/1996),

kan tvisten hänskjutas till avgörande enligt

bestämmelserna i konventionen, om parterna

i tvisten har godkänt ett eller båda av

konventionens förfaranden såsom

sinsemellan tvingande. I detta fall kan tvisten

hänskjutas till internationella domstolen eller

lösas genom skiljedomsförfarande. I övriga

fall skall tvisten läggas fram för

internationella domstolen, om inte parterna

kommer överens om skiljedomsförfarande

eller någon annan form av tvistelösning.

  Tillämpandet av de ovan nämnda tvingande

tvistelösningsmetoderna förutsätter att bägge

tvisteparterna i förväg har gett sitt samtycke

till att tvisterna hänskjuts till ett eller båda av

dessa organ. Samtycket är frivilligt.

Samtycket kan lämnas till depositarien av

protokollet när som helst efter att

konventionen har trätt i kraft för parten i

fråga. Om parterna har godkänt båda av de

tvingande tvistelösningsmetoderna hänskjuts

tvisten till internationella domstolen.

  Finland har erkänt internationella

domstolens jurisdiktion såsom bindande ipso

facto och utan särskild överenskommelse i

förhållande till varje stat som godkänner

samma förpliktelse under förutsättning av

reciprocitet (utrikesministeriets meddelande

FördrS 29/1958). Samtycket gäller även

tvister som avses i denna artikel. Finland har

inte gett sitt samtycke till att tvister hänskjuts

till skiljedomstol i samband med antagandet

av konventionen om skydd och användning

av gränsöverskridande vatten och

internationella sjöar (FördrS 71/1996) och

har inte heller för avsikt att ge sitt samtycke

nu.

  Artikel 20 i protokollet avser avgörandet av

tvister mellan parterna om tolkningen eller

tillämpningen av konventionen i

internationella domstolen eller genom

skiljedom i de fall en lösning inte kan nås

förhandlingsvägen. Det är inte obligatoriskt

att godkänna de tvingande

tvistelösningsmetoderna. Eftersom Finland

lämnat en allmän behörighetsförklaring

angående internationella domstolen och

denna förklaring utan särskild anmälan

omfattar även de tvister som uppkommer till

följd av detta protokoll, innebär

bestämmelsen inte till denna del några nya

förpliktelser för Finland som skulle kräva

samtycke av riksdagen. Finland avser inte

heller att förbinda sig till att tillämpa

skiljedomsförfarande. Sålunda innehåller

artikel 20 i konventionen inte bestämmelser

som förutsätter riksdagens samtycke. Om

Finland senare önskar erkänna

skiljedomstolens behörighet, måste särskilt

samtycke inbegäras av riksdagen för detta.

  Artikel 21. Undertecknande. Protokollet

stod öppet för undertecknande i London den

17 och 18 juni 1999 vid den tredje

ministerkonferensen om miljö och hälsa för

medlemsstaterna i Förenta Nationernas

ekonomiska kommission för Europa och i

Världshälsoorganisationens regionkommitté

för Europa samt för stater som har

rådgivande status vid den ekonomiska

kommissionen för Europa i enlighet med den

resolution som antogs av Förenta

Nationernas ekonomiska och sociala råd den

28 mars 1947. Därefter stod protokollet

öppet för undertecknande i Förenta

Nationernas högkvarter i New York fram till

den 18 juni 2000. Protokollet kan även

undertecknas av organisationer för regional

ekonomisk integration bestående av suveräna

medlemsstater i kommissionen och till vilka

deras medlemsstater har överfört behörighet i

frågor som ingår i tillämpningsområdet för

detta protokoll. Protokollet har undertecknats

av 36 stater innan regeringen lämnade sin

proposition. Även Europeiska gemenskapen

har anslutit sig till protokollet.

  Artikel 22. Ratificering, godtagande,

godkännande och anslutning. Artikel 22 i

protokollet innehåller sedvanliga

bestämmelser om ratificering, godtagande

och godkännande av protokollet samt om

anslutning till detta. Stater som inte är ovan i

artikel 21 avsedda stater får ansluta sig till

protokollet.

  En organisation som blir part i protokollet

utan att någon av dess medlemsstater är part i

det skall vara bunden av alla förpliktelser

enligt protokollet. Om en stat som är medlem

i en organisation för ekonomisk integration

samtidigt själv är part, skall organisationen

och dess medlemsstater besluta om vilket

ansvar var och en skall ha för att fullgöra

sina åtaganden enligt protokollet. I sådana

fall av överlappande behörighet skall

organisationen och dess medlemsstater inte

samtidigt utöva sina rättigheter enligt

protokollet. Organisationen skall uppge

omfattningen av sin behörighet i sina

instrument för ratificering, godtagande,

godkännande och anslutning. Före april

månad 2004 har protokollet ratificerats av 11

stater: Albanien, Azerbajdzjan, Tjeckiska

republiken, Estland, Ungern, Luxemburg,

Norge, Rumänien, Ryssland, Slovakien och

Ukraina.

  Artikel 23. Ikraftträdande. Protokollet

träder i kraft den nittionde dagen efter det att

det sextonde instrumentet för ratificering,

godtagande, godkännande eller anslutning

deponerades hos Förenta Nationernas

generalsekreterare. Ett instrument som

deponeras av en regional organisation för

ekonomisk integration skall inte räknas som

ett sådant instrument. För de stater eller

organisationer som ratificerar, godtar,

godkänner eller ansluter sig till detta

protokoll efter att dessa sexton instrument

deponerades träder protokollet i kraft nittio

dagar efter deponeringen.

  Artikel 24. Frånträdande. En part kan

frånträda protokollet tidigast tre år efter att

protokollet trädde i kraft för parten. Därefter

kan parten frånträda protokollet när som

helst. Frånträdet sker genom ett skriftligt

meddelande om saken till depositarien och

det träder i kraft nittio dagar från den dag då

depositarien tog emot meddelandet.

  Artikel 25. Depositarie. Förenta

Nationernas generalsekreterare är depositarie

för protokollet.

  Artikel 26. Giltiga texter. Giltiga texter för

detta protokoll är avtalets engelska, franska,

tyska och ryska texter.

2.       Lagförslagen

2.1.     Lag om vattenvårdsförvaltningen

1 kap. Allmänna bestämmelser

  1 §. Syfte. I den föreslagna lagen föreskrivs

om för vattenvårdsförvaltningen nödvändiga

åtgärder. Syftet med lagen är framför allt att

verkställa de centrala förpliktelser om

vattenvårdsförvaltningen som ingår i

ramdirektivet för vatten. I enlighet med

direktivet skall i lagen föreskrivas om

vattenförvaltningsområdena och samarbetet

mellan de regionala miljöcentralerna inom

dessa områden, om det internationella

samarbetet, om utredandet av faktorer som

påverkar vattnens status, om de allmänna

målen för vattenstatusen, om

karakteriseringen och klassificeringen av

vattnen samt om planeringen av

vattenvården, åtgärdsprogrammen och

allmänhetens deltagande i

vattenvårdsförvaltningen.

  Med vattenvård avses allmänt i lagen

planmässig myndighetsverksamhet i syfte att

bevara och förbättra ytvattnens och

grundvattnens kvalitativa och kvantitativa

status. I fråga om ytvattnen omfattar

kvalitativ status förutom kemisk status även

ekologisk status. I vattenvården ingår en

integrerad analys av olika användarintressen

i fråga om vattnen. I vattenvården beaktas

även skyddet av den akvatiska miljön, ett

hållbart främjande av vattenanvändningen

som grundar sig på långsiktigt skydd av

vattenresurser, användningen för rekreation,

vattentjänsterna och anknytande ekonomiska

analyser samt mildrandet av effekterna av

översvämningar och torka till den del dessa

hör samman med vattnens kvalitet och

användbarhet.

  I lagen föreskrivs om

vattenvårdsförvaltningen genom att ramar

skapas för vattenvården inom vilka

verksamheten skall ske. Lagens syfte är

sålunda inte att ålägga verksamhetsutövarna

och medborgarna nya materiella

förpliktelser. Lagen innehåller

bemyndiganden att utfärda förordningar.

  Enligt paragrafen är det allmänna syftet

med vattenvårdens olika åtgärder att skydda,

förbättra och återställa vattnen så att

ytvattnens och grundvattnens status inte

försämras och att deras status åtminstone är

god. Vattenvården motsvarar sålunda till sin

grund målen i artikel 1 i ramdirektivet för

vatten.

  Även om utgångspunkten för den

föreslagna lagen är att verkställa

gemenskapslagstiftningen, tillämpas

arrangemangen på vattenskyddet och

planeringen av vattenvården på nationell

nivå. Följaktligen kan utredningarna i

anslutning till vattenvårdsförvaltningen

utnyttjas även vid annat beslutsfattande.

Genom lagen genomförs också andra på

internationella förpliktelser baserade

arrangemang. De nationella åtgärder som är

nödvändiga för det samarbete som förutsätts i

protokoll om vatten och hälsa genomförs

som en del av den övriga

vattenvårdsförvaltningen.

  I samband med den föreslagna

vattenvårdsförvaltningen behandlas

våtmarkerna på samma sätt som i

ramdirektivet för vatten endast till den del

som de står i direkt kontakt med

ytvattenekosystem eller grundvattnen och

skyddet av dessa är nödvändigt som en del av

vattenskyddet.

  2 §. Definitioner. I paragrafen definieras

vissa för tillämpningen av lagen centrala

begrepp som till sina detaljer avviker från

definitionerna i vattenlagen.

  Enligt paragrafens 1 punkt avses med

ytvatten vatten på markytan. Sådana vatten är

sjöar och vattendrag samt små fåror, såsom

bäckar och diken, samt kustvatten och

territorialvatten. Ytvattnet granskas som en

ekologisk helhet. Med ytvatten avses även ett

tidvis vattentäckt område som ingår i en

ekologisk helhet. Sådana är till exempel mad,

svämäng och svämskog.

  Definitionen motsvarar annars definitionen

i direktivets artikel 2.1 men omfattar inte

vatten i övergångszon. Dessa nämns inte

särskilt eftersom bräckvattnet i Östersjön i

sin helhet kan anses vara vatten i

övergångszon.

  Enligt 2 punkten avses med grundvatten

vatten som finns under markytan i den

mättade zonen och som står i direkt kontakt

med mark- eller berggrunden. Formuleringen

avviker från vattenlagens definition av

grundvatten, men motsvarar till stor del den

tolkning som omfattas i praktiken.

Definitionen motsvarar direktivets artikel

2.2.

  I 3 punkten definieras kustvatten så som

det definieras i direktivets artikel 2.7 med

undantag av avgränsningen av vatten i

övergångszon på landsidan. I en flodmynning

eller ett delta går gränsen mot kustvattnet på

det ställe där vattnets biologiska egenskaper

blir marina.

  Enligt 4 punkten avses med

ytvattenförekomst en avgränsad och

betydande del av ytvattnen. Förteckningen

skall ses som en förteckning på exempel.

Endast de ytvatten som med avseende på

uppnåendet av målen i direktivet anses vara

avgränsade och betydande blir föremål för en

bedömning. Definitionen motsvarar

direktivets artikel 2.10.

  Begreppet ytvattenförekomst anknyter till

planeringen av vattenvården. En

vattenförekomst ses som ett område på vilket

planeringen av vattenvården inriktas.

Förekomstens regionala omfattning kan

preciseras per förvaltningsplansperiod

(härefter planperiod).

  Liksom ytvattenförekomst definierades

ovan, definieras grundvattenförekomsterna i

5 punkten. Definitionen motsvarar direktivets

artikel 2.11 och 2.12. Med

grundvattenförekomst avses på motsvarande

sätt sådana förekomster av grundvatten som

medger en betydande ström av grundvatten

eller uttag av betydande mängder

grundvatten. Förekomsten har betydelse

endast för förvaltningsplanen på samma sätt

som en ytvattenförekomst.

  I 6 punkten i paragrafen definieras

avrinningsområde. Definitionen motsvarar

direktivets artikel 2.13. Definitionen på ett

avrinningsområde har betydelse närmast när

de regionala gränserna för

vattenförvaltningsområdena enligt 3 § anges.

  3 §. Vattenförvaltningsområde. I

paragrafen ges bestämmelser om

vattenförvaltningsområdena, som i

direktivets artikel 2 motsvaras av

avrinningsdistrikt. Ett

vattenförvaltningsområde är ett område som

inrättas för genomförandet av utrednings-

och planeringsarbetet i enlighet med

direktivet. Vattenförvaltningsområdet skall

inte utgöra ett administrativt område. Om

förvaltningsplanerna för

vattenförvaltningsområdena och samarbetet

mellan myndigheterna inom respektive

områden ges bestämmelser i 11 och 14 § i

den föreslagna lagen.

  Vattenförvaltningsområdena anges i

enlighet med 6 § genom förordning av

statsrådet. Det avses bildas fem nationella

vattenförvaltningsområden. Den föreslagna

lagen gäller landskapet Åland endast till den

del den gäller verkställigheten av protokollet

om vatten och hälsa i lagen. Verkställigheten

av ramdirektivet för vatten sköter landskapet

Åland självständigt. De internationella

vattenförvaltningsområdena är två. Ett

vattenförvaltningsområde är ett område som

anges enligt gränserna för ett eller flera

avrinningsområden. Kustvattnen och

grundvattenförekomsterna hänförs till det

närmaste eller lämpligaste

vattenförvaltningsområdet eftersom

kustvattnen inte kan indelas efter

avrinningsområden, och

grundvattenförekomsterna inte nödvändigtvis

följer avrinningsområdenas gränser.

Grunderna för avgränsningen av ett

vattenförvaltningsområde motsvarar

direktivets artikel 3.1.

  I enlighet med direktivets artikel 3.3 andra

stycket definieras även ett internationellt

vattenförvaltningsområde i denna paragraf.

Internationella vattenförvaltningsområden är

avrinningsområden som sträcker sig in på en

annan gemenskapsstats territorium eller en

EES-stats område. Sådana områden är Torne

älvs avrinningsområde tillsammans med

området på den svenska sidan samt Tana älvs

avrinningsområde tillsammans med området

på norskt territorium. Artikel 3.5 i direktivet

förpliktar dessutom medlemsstaterna att

sträva efter ett lämpligt samarbete med stater

utanför gemenskapen. Finlands skall sålunda

beakta direktivets mål även i sitt

gränsvattendragssamarbete med Ryssland.

  4 §. Myndigheter. Enligt paragrafens 1

mom. hör ledningen och övervakningen av

verkställigheten av denna lag till

miljöministeriet samt jord- och

skogsbruksministeriet inom deras respektive

verksamhetsområden. Miljöministeriet svarar

även för den rapportering till gemenskapens

kommission som förutsätts i direktivet.

Finlands miljöcentral sköter av ministerierna

separat ålagda uppgifter. Till Finlands

miljöcentrals uppgifter hör bland annat

sakkunniguppgifter i samband med

karakteriseringen av ytvattnen,

övervakningen av enhetligheten när det

gäller klassificeringen av ytvattnen samt

fastställandet av referensförhållanden för

ytvattnen. Finlands miljöcentral skall bedriva

ett nödvändigt samarbete med de regionala

miljöcentralerna och övriga myndigheter.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet verkar

som sakkunnig i särskilda uppgifter som

hänför sig till fiskbeståndet på det sätt som

jord- och skogsbruksministeriet särskilt

bestämmer härom.

  Enligt 2 mom. är

vattenförvaltningsområdets regionala

miljöcentraler de faktiska myndigheter som

svarar för verkställandet av lagen. Sålunda

tillsätts inga nya myndigheter för

vattenförvaltningsområdena. Arrangemanget

motsvarar kravet i direktivets artikel 3.2 på

att en behörig myndighet skall utses.

Arbetskrafts- och näringscentralens

fiskerienhet har i uppgift att inom sitt

verksamhetsområde svara för produktionen

av information om fiskbeståndet med

avseende på verkställigheten av lagen.

  Enligt 3 mom. har alla statliga och

kommunala myndigheter en allmän

skyldighet att medverka i

vattenvårdsförvaltningen. Skyldigheten att

delta avser för statens del även dess verk.

Momentet gäller även landskapsförbunden.

Bestämmelsen avser en allmän förpliktelse

att samarbeta, utan att myndigheterna för den

skull åläggs nya uppgifter som de inte redan

nu sköter i enlighet med någon annan lag.

  5 §. De regionala miljöcentralernas

uppgifter. I paragrafen finns samlat de

regionala miljöcentralernas uppgifter. Om

uppgifterna ges noggrannare bestämmelser i

7-16 §.

  I paragrafens 1 mom. 1-5 punkten

föreskrivs om vissa grundläggande

utredningar som miljöcentralerna skall göra

eller låta göra i fråga om sitt eget

verksamhetsområde i

vattenförvaltningsområdet. Utredningarna

skall gälla påverkan av mänsklig verksamhet

på vattnen och grundvattnen i området.

Dessutom skall miljöcentralerna göra

ekonomiska analyser av vattenanvändningen.

Utredningarna baserar sig på artikel 5.1 i

direktivet.

  Miljöcentralen skall enligt paragrafens 1

mom. 4 punkt samla in uppgifter om

områden som enligt

gemenskapslagstiftningen skall skyddas.

Uppgifterna om dessa områden skall samlas

in ur olika myndigheters befintliga register.

  Miljöcentralerna skall dessutom enligt 1

mom. 5 punkten samla in uppgifter om

områden avsedda för uttag av hushållsvatten.

Med hushållsvatten avses vatten som tas ut

för omedelbart bruk av människor, såsom

dricksvatten, enligt vad som föreskrivs i

hälsoskyddslagen. Insamlingen av

uppgifterna grundar sig på direktivets artikel

7.1. I bestämmelsen avses områden där

vatten uttas för att användas som dricksvatten

eller i vilka uttag av dricksvatten har

planerats. I praktiken avses med dessa

områden viktiga eller andra

grundvattenområden som lämpar sig att

utnyttjas för vattenförsörjning, dvs. områden

som enligt miljöförvaltningens klassificering

av grundvattenområden hör till så kallade

grundvattenområden av klass I. Dessutom

avses i bestämmelsen även områden som

nyttjas för uttag av ytvatten då vattnet tas för

att användas som dricksvatten. Insamlingen

av nödvändig information om områden

avsedda för uttag av hushållsvatten görs i

samarbete med miljömyndigheterna,

hälsoskyddsmyndigheterna och

vattentjänstverken. De uppgifter om

hushållsvattnet som Folkhälsoinstitutet med

stöd av 16 § 3 mom. i social- och

hälsovårdsministeriets förordning om

kvalitetskrav på och kontrollundersökning av

hushållsvatten (461/2000) tillställer EG-

kommissionen utnyttjas vid insamlingen av

den information som förutsätts i direktivet.

Dessutom utnyttjas den information som

vattentjänstverkens kontroller enligt 15 § i

lagen om vattentjänster ger.

Miljömyndigheterna anvisar de områden där

hälsoskyddsmyndigheternas och

vattentjänstverkens uppgifter behövs.

  Enligt momentets 6-8 punkt skall

miljöcentralerna dessutom sköta

klassificeringen av vattnens status jämte

övervakningen av vattenstatusen inom sitt

verksamhetsområde, samt i anslutning till

detta ta fram ett övervakningsprogram.

Dessutom skall de regionala miljöcentralerna

upprätta den förvaltningsplan och det

åtgärdsprogram om vilka bestämmelser ges i

11-13 §.

  Enligt momentets 9 punkt skall de

regionala miljöcentralerna sköta andra av

miljöministeriet samt jord- och

skogsbruksministeriet ålagda uppgifter som

är nödvändiga för vattenvårdsförvaltningen.

  Enligt 2 mom. i paragrafen bistår Finlands

miljöcentral med sakkunskap i

utredningsarbetet. På detta sätt eftersträvas

att utredningarna på riksnivå blir enhetliga.

Om det noggrannare innehållet och

utarbetandet av utredningarna föreskrivs mer

ingående genom förordning av statsrådet (10

§).

  Finlands miljöcentral skall dessutom föra

register över de områden som avses i 1 mom.

4 punkten. Registerföringen över de områden

för uttag av hushållsvatten som avses i 1

mom. 5 punkten verkställs separat i samband

med den lagstiftningsreform av

kontrollförfarandet som kommer att inledas

av social- och hälsovårdsministeriet.

Upprättandet av register grundar sig på

artikel 6.1 och 6.2 i direktivet.

  6 §. Statsrådets förordning om

vattenförvaltningsområden. Enligt

paragrafen skall bestämmelser om

vattenförvaltningsområdena ges genom

förordning av statsrådet. I förordningen kan

ingå även en förteckning över de kommuner

som ingår i vattenförvaltningsområdet. Ett

vattenförvaltningsområde består av ett eller

flera avrinningsområden enligt artikel 3.1 i

direktivet. Bestämmelser om den

samordnande regionala miljöcentralen inom

vattenförvaltningsområdet ges likaså genom

förordning. Detta behövs för att samordna

åtgärderna inom vattenförvaltningsområdet.

Närmare bestämmelser om den samordnande

regionala miljöcentralens uppgifter finns i 14

och 16 §. Kraven i bilaga I till direktivet

verkställs genom förordning.

2 kap. Vattnens status

  7 §. Karakterisering av vatten. Enligt

paragrafen indelas ytvattnen i typer enligt

sina geografiska och naturvetenskapliga

egenskaper för organiseringen av

vattenvårdsplaneringen. Karakteriseringen av

vattnen ligger till grund också för

klassificeringen av vattenstatusen.

  Enligt bilaga II till direktivet kan

karakteriseringen av ytvattnen göras antingen

enligt s.k. system A eller system B. I system

A baseras typindelningen endast på

geografiska och geologiska deskriptorer. I

Finland är denna indelningsgrund inte

tillräckligt noggrann, varför

karakteriseringen skall bygga på system B.

Vid typindelningen beaktas då även andra

faktorer och kombinationer av faktorer, som

behövs för att de för typerna karakteristiska

biologiska referensförhållandena skall kunna

identifieras på ett pålitligt sätt. En sådan

faktor är till exempel vattnens humushalt.

Med system B skall enligt direktivet uppnås

minst samma differentieringsnivå som med

system A. Enligt punkt 1.3 i bilaga II till

direktivet skall medlemsstaterna för varje typ

för identifiering anvisa ett referensområde

vars vattenstatus är opåverkad eller i det

närmaste opåverkad. Om ett sådant

referensområde inte kan anges kan även

modellberäkningar eller expertbedömningar

utnyttjas.

  Om grunderna för typindelningen samt om

fastställandet av typspecifika

referensförhållanden samt om valet av

referensområden skall enligt 10 § föreskrivas

genom statsrådets förordning.

Miljöcentralerna identifierar typerna för

vattenförvaltningsområdets ytvatten som en

del av förvaltningsplanen. Informationen om

ytvattentyperna i vattenförvaltningsområdet

framläggs som en del av förvaltningsplanen

enligt 11 §.

  För typindelningen kan ytvattnen

behandlas som helheter. Direktivet utgår

ifrån att sjöar, älvar och åar samt kustvatten

behandlas som olika typer. I Finland är

särskilt de stora insjösystemen helheter som

består av älvar, åar och sjöar. I sådana fall

kan typerna vid behov behandlas som en

helhet. Förfarandet konstateras även i det

inledande stycket till punkt 1.1 i bilaga II till

direktivet.

  Konstgjorda och kraftigt modifierade

ytvattenförekomster skall identifieras enligt

karakteristika för den typ som de närmast

motsvaras av. Konstgjorda

ytvattenförekomster har byggts av

människan. Kraftigt modifierade ytvatten har

modifierats kraftigt fysiskt genom åtgärder

som människan vidtagit. För dessa

förekomster hittas nödvändigtvis inte en typ

som motsvarar dem. Förekomsterna

identifieras i detta fall separat. Bedömningen

av konstgjorda och kraftigt modifierade

ytvatten grundar sig på punkt 1.1 v i bilaga II

till direktivet.

  På motsvarande sätt karakteriseras

grundvattnen. Grundvattnen indelas dock

inte i särskilda typer.

Grundvattenförekomster som används eller

skall användas för vattenförsörjning

identifieras enligt läge, och karakteriseras

enligt mark- och bergrunden i det område där

grundvattnet bildas. Närmare bestämmelser

om karakteriseringen av grundvattnen ges

genom förordning av statsrådet.

  8 §. Klassificering av vatten enligt status. I

paragrafen föreskrivs om de allmänna

grunderna för klassificering av vattenstatus.

Klassificeringen skall ligga till grund för de

mål som ställs upp för vattenstatusen enligt

21 §. Klassificeringen av vattnen genomförs

ytterst inom ramen för förvaltningsplanen

enligt 11 §.

  Enligt 1 mom. klassificeras ytvattnen

gentemot referensförhållandena i förhållande

till hur kraftig påverkan av den mänskliga

verksamheten har varit. Klassificeringen

grundar sig på ekologiska och kemiska

variabler. Bestämmelser om detta ges genom

förordning av statsrådet varvid för ytvattnens

del beaktas punkterna 1.1, 1.2 och 1.4 och för

grundvattnens del punkterna 2.1, 2.3 och 2.5

i bilaga V till direktivet.

  Statusen bedöms utifrån de ekologiska

variablerna och de kemiska variablerna enligt

gemenskapens lagstiftning på så sätt att

statusen anges enligt den som är sämst.

  Enligt 2 mom. klassificeras ytvattnen i fem

klasser enligt ekologiska variabler. Statusen

hos samtliga typer jämförs med typens

referensförhållande, ett helt eller närmast helt

ostört tillstånd, som utgör grunden för hög

status.

  I punkt 1.2 i bilaga V till direktivet anges

de normativa definitionerna för

klassificeringen av ekologisk status vilka

avses fastställas som sådana genom

förordning. Enligt dessa definitioner uppvisar

värdena på de biologiska kvalitetsfaktorerna

vid god status små av mänsklig verksamhet

framkallade förändringar. Härvid kan enligt

direktivet till exempel en mindre ökning i

förekomstfrekvensen av och intensiteten i

algblomningen förekomma och fiskbeståndet

kan uppvisa tecken på störningar i fråga om

fortplantningen hos en enskild art så att vissa

generationer helt kan saknas. Vid måttlig

ekologisk status uppvisar värdena för de

biologiska kvalitetsfaktorerna i måttlig

omfattning förändringar framkallade av

mänsklig verksamhet. Enligt direktivet kan

då till exempel algblomningen under

sommarmånaderna vara långvarig och en

måttligt stor andel av de fiskarter som är

kännetecknande för typen kan saknas.

  Vid otillfredsställande status förekommer

det relativt stora förändringar i värdena på de

biologiska kvalitetsfaktorerna och de

biologiska samhällena har förändrats

väsentligt. Vid dålig status förekommer

allvarliga förändringar så att en stor del av de

biologiska samhällen som vanligen

förknippas med de ostörda förhållandena för

typerna i fråga saknas.

  När det gäller fiskbeståndet bedöms de

förändringar som beror på belastning eller

ändringar genom mänsklig verksamhet

såsom byggande i vattendrag. Förändringar i

fiskbeståndet genom fiske eller

fiskevårdande åtgärder inverkar inte på

bedömningen av den ekologiska statusen.

  Bedömningen av verkningarna av

byggande i vattendrag och reglering sker i

ekologiska variabler. Den ekologiska

klassificeringen genomförs på basis av

tillgänglig information om biologiska

variabler och fysikalisk-kemiska variabler

som stöder dessa. I den ekologiska

klassificeringen beaktas även nationella

skadliga ämnen och de kvalitetsnormer som

ställts upp för dessa om vilka särskilt

föreskrivs genom statsrådets förordning.

Förordningen utfärdas med stöd av

miljöskyddslagen.

  Till en början och under den första

planperioden görs den ekologiska

klassificeringen av ytvattnens status enligt

tillgänglig information. Klassificeringen görs

av de regionala miljöcentralerna utifrån den

nationella bruksklassificeringen av

vattenkvaliteten. När vattnets

bruksklassificering är god för fiske,

rekreation och råvattenuttag har vattnet ett

gott fiskbestånd och användningen av vattnet

begränsas inte av riklig vattenväxtlighet eller

algblomning. Med dessa biologiska

egenskaper har vattnet ofta även en god

ekologisk status. Även vatten vars

användbarhet begränsas av till exempel hög

humushalt eller frodig växlighet kan ha god

ekologisk status, om dessa faktorer är

karakteristiska för vattnet och inte har

framkallats av människan. Även om

mätningen av de biologiska variablerna inte

är tillräcklig, kan vattenstatusen uppskattas

genom en expertbedömning utifrån

observationer och fysikalisk-kemiska

resultat.

  Enligt bilaga V till direktivet bedöms

jämförbarheten hos de olika ländernas

biologiska övervakningssystem med hjälp av

en ekologisk kvalitetskvot (EQR) som räknas

ut på basis av de biologiska variablerna.

Beräkningen av ekologiska kvalitetskvoter är

en förhållandevis ny metod som inte i stor

omfattning har tillämpats i något land. I

Finland begränsas valet av platser för denna

s.k. interkalibrering avsevärt av bristen på

biologiskt observationsmaterial. Endast på ett

fåtal platser finns det täckande information

om sammansättningen av och strukturen på

växtplankton, bottendjur, vattenväxter och

fiskbestånd under de olika årstiderna och

under tillräckligt många år. Bedömningen av

ekologisk status kommer att utvecklas när

erfarenheter fås, liksom också de

övervakningsprogram genom vilka material

för bedömningsprocessen tas fram. Under de

kommande åren kan bättre kunskap om den

ekologiska kvalitetskvoten förväntas fås även

genom ny vetenskaplig forskning.

  För klassificeringen av kraftigt modifierade

och konstgjorda ytvatten beskrivs för

vattenförekomsten i fråga en maximal

ekologisk potential som förekomstens status

kan relateras till. Vid klassificeringen av

kraftigt modifierade och konstgjorda ytvatten

används inte klassen hög status.

  Enligt 3 mom. bygger de kemiska

variablerna på vilken koncentration vattnet

har av de farliga ämnen som avses i

direktivet. Kemisk status definieras på

gemenskapsnivå enligt för dessa ämnen

godkända miljökvalitetsnormer.

  Enligt 4 mom. indelas grundvattnen enligt

kvantitativa och kemiska egenskaper i hög

och dålig status. Om grunderna för

klassificeringen föreskrivs på samma sätt

som om klassificeringen av ytvattnen genom

en förordning av statsrådet med stöd av

miljöskyddslagen.

  9 §. Övervakning. Enligt 1 mom. skall

samtliga regionala miljöcentraler inom

respektive vattenförvaltningsområde ordna

övervakningen av ytvattnen och

grundvattnen så att den ger en mångsidig och

sammanhållen helhetsbild av vattnens status.

För övervakningen kan inhämtas information

genom egenkontrollen i samband med

tillstånd enligt vattenlagen och

miljöskyddslagen. Dessutom skall

information samlas in ur

forskningsanstalternas forskning samt till

exempel ur vattenanvändarnas kontroll av

vattenkvaliteten i samband med

användningen. Miljöcentralerna har

dessutom en skyldighet att komplettera

övervakningen med egna undersökningar om

den övriga informationen inte är tillräcklig.

Arbetskrafts- och näringslivscentralernas

fiskerienheter samt vilt- och

fiskeriforskningsinstitutet svarar för

övervakningen inom sina respektive

verksamhetsområden.

  På grundval av informationen i

övervakningsprogrammen skall det vara

möjligt att bedöma hur de för vattnens

ekologiska, kemiska och kvantitativa status

uppställda målen har uppnåtts eller till vilken

del de inte har uppnåtts.

Övervakningsprogrammet skall utvecklas så

att det regionalt är tillräckligt täckande och i

fråga om de biologiska definitionerna

tillräckligt mångsidigt. Behovet att utveckla

övervakningsprogrammet skall beaktas i de

beslut som gäller övervakningen.

  Enligt 2 mom. skall de regionala

miljöcentralerna ta fram ett separat

övervakningsprogram vari de undersökningar

och kontroller samt den övervakning som

genomförs i området beaktas. Syftet med

programmet är att säkra att de olika

åtgärderna är ändamålsenliga. På detta sätt

förhindras överlappande åtgärder och säkras

att övervakningen är tillräckligt täckande.

Godkännandet av övervakningsprogrammet

är inte ett förvaltningsbeslut med rättslig

verkan. Miljöcentralerna skall göra upp

programmet i samarbete med

fiskerimyndigheterna och de olika aktörerna

inom området. Övervakningsprogrammen för

vattnen skall samordnas inom

vattenförvaltningsområdena.

Övervakningsprogrammen för vattnen läggs

fram som en del av förvaltningsplanerna.

  Då övervakningsprogrammet utarbetas

skall skydd av akvatiska miljöer samt miljöer

och arter som är direkt beroende av vatten tas

i beaktande enligt kraven i

gemenskapslagstiftningen.

  Den riksomfattande övervakningen skall i

tillämpliga delar utvecklas så att den blir en

del av övervakningsprogrammet.

Miljöministeriet, Finlands miljöcentral,

Havsforskningsinstitutet och Geologiska

forskningscentralen skall ansvara för

utvecklandet av den övervakning de sköter

samt samordnandet med

övervakningsprogrammen. Närmare

bestämmelser om hur övervakningen skall

ordnas och om innehållet i programmet ges

genom förordning av statsrådet enligt 10 §.

  Övervakningsskyldigheten och

övervakningsprogrammet bygger på

direktivets artikel 8, och i statsrådets

förordning skall kraven i direktivets artikel

8.1 beaktas. I förordningen beaktas dessutom

innehållskraven enligt punkt 1.3 i bilaga V

till direktivet beträffande den kontrollerande

övervakningen och den operativa

övervakningen av ytvattnens och

grundvattnets kvantitativa och kemiska

status. Dessutom beaktas den tidtabell som

förutsätts i artikel 8.2.

  10 §. Statsrådets förordningar om vattnens

status. I paragrafen föreskrivs samlat om

bemyndigandet att utfärda förordningar i

anslutning till 2 kap. Genom förordning av

statsrådet föreskrivs närmare om grunderna

för typindelningen av ytvattnen samt om

fastställandet av för respektive typ

karakteristiska referensförhållanden och valet

av referensområden, om karakteriseringen av

grundvattnen, om det närmare innehållet i

utredningarna om vattenstatusen och

vattenanvändningen samt om den

ekonomiska analysen av vattentjänsterna och

om utarbetandet av dessa olika utredningar,

om övervakningen av vattnen och

övervakningsprogrammen samt om

grunderna för klassificeringen av ytvattnen

och grundvattnen. Definitionen av

vattentjänster i artikel 2.38 i direktivet

motsvarar de tjänster vattentjänstverken

producerar. I den ekonomiska analysen av

vattentjänstverken skall beaktas prognoserna

för behovet av vattenförsörjning på lång sikt.

   Enligt 2 mom. kan närmare bestämmelser

om omständigheter motsvarande dem i 1

mom. 1-5 punkten dessutom utfärdas

genom förordning av statsrådet om det

behövs för genomförandet av ramdirektivet

för vatten. Genom momentet säkerställs det

formella beaktandet av kraven för

verkställandet av ramdirektivet om

bemyndigandet i 1 mom. är otillräckligt.

3 kap. Förvaltningsplan och

åtgärdsprogram

  11 §. Förvaltningsplan. Enligt 1 mom.

skall förvaltningsplaner utarbetas för

vattenförvaltningsområdena. I

förvaltningsplanen skall ett sammandrag av

åtgärdsprogrammet läggas fram.

Förvaltningsplanen är sålunda en helhet som

består av en bedömning av vattnens status

samt en del som upptar de åtgärder genom

vilka de allmänna målen för statusen bedöms

kunna uppnås. Förvaltningsplanen skall

utarbetas vart sjätte år och den första planen

skall vara färdig senast den 22 december

2009.

  Förvaltningsplanen, som är en

sammanfattning och ett

rapporteringsdokument, utgör

vattenförvaltningsområdets centrala

faktaunderlag och den skall enligt 1 mom. 1

punkten innehålla basuppgifterna om

vattenförvaltningsområdet och enligt 2

punkten uppgifter om aspekter som anknyter

till vattenstatusen och vattenanvändningen

inom vattenförvaltningsområdet, såsom

karakterisering och klassificering av vattnen.

  Förvaltningsplanen innehåller i lätt

användbar form generell information om yt-

och grundvattnens status, viktiga former av

vattenanvändning, viktiga faktorer som

inverkar på vattenstatusen, skyddsområden

som direkt är beroende av vatten och om

åtgärder genom vilka vattenstatusen har

förbättrats och avses förbättras under

planperioden. Informationen i

förvaltningsplanen, som vart sjätte år

uppdateras i samarbete med olika instanser

inom området, är till omfattande nytta vid

beredning av ärenden och utveckling av

områden.

  Enligt 3 punkten i momentet skall planen

uppta även de ändringar som gjorts i

förhållande till tidigare planer och enligt 4

punkten genomförda åtgärder, genomförda

temporära kompletterande åtgärder samt en

bedömning av påverkan genom exceptionella

förhållanden.

  Enligt 5 punkten skall förvaltningsplanen

innehålla en bedömning av uppnåendet av

miljömålen enligt 4 kap. Enligt 6 punkten

skall förvaltningsplanen innehålla en

redogörelse om de åsikter som framförts

under beredningen och om förhandlingarna

mellan stater samt om hur åsikterna och

förhandlingarna har beaktats i planen och om

deras inverkan på valet av alternativ. Punkten

motsvarar de krav som framställs i SMB-

direktivet.

  För miljörapporten gäller enligt 2 mom. i

paragrafen vad som föreskrivs om denna i

SMB-direktivet. Till riksdagen kommer inom

kort att lämnas regeringens proposition med

förslag till en lag genom vilka förfarandena i

SMB-direktivet sätts i kraft. I samband

härmed avses en ändring av

hänvisningsbestämmelsen i den nu

föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen göras.

Miljörapporten läggs fram som en separat del

av förvaltningsplanen och rapporten skall

närmast innehålla de betydande

miljökonsekvenserna, målen och de

behandlade olika alternativen i fråga om

genomförandet av förvaltningsplanen.

  Enligt 3 mom. skall myndigheterna och

andra instanser avgiftsfritt ge

miljöcentralerna sådan information de

förfogar över och som de regionala

miljöcentralerna behöver för att göra

förvaltningsplan. Betydande kostnader som

orsakas av behandlingen av uppgifter som

överlämnas med tanke på förvaltningsplanen

skall ersättas. Med kostnader orsakade av

behandlingen av uppgifter avses bland annat

kostnader för uppgörandet av regionala

sammandrag. Förutom statliga och

kommunala myndigheter skall närmast vissa

verk såsom vattentjänstverken överlämna

information. Bestämmelsen gäller inte

privata instanser.

  De regionala miljöcentralerna skall

precisera sitt behov av information.

Uppgifterna om verksamhet som leder till

diffus belastning utgör en sammanfattning av

uppgifterna gällande ett avrinningsområde

eller dess delar och informationsbehovet

gäller inte enstaka bostadshus eller jord- eller

skogsbruksfastigheter. Då myndigheterna

överlämnar information skall de föreskrifter

som gäller om uppgifters offentlighet och

datasekretess beaktas. Myndigheterna skall

dock överlämna informationen utan hinder

av sekretessbestämmelserna i lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet

(621/1999). Andra än lägenhetsspecifika

uppgifter skall dessutom överlämna utan

hinder av lagen om lantbruksnäringsregistret

(1515/1994).

  Om det närmare innehållet i

förvaltningsplanerna föreskrivs enligt 20 §

genom förordning av statsrådet. Genom

förordningen bestäms sålunda om de

detaljerade innehållskrav som gäller

förvaltningsplanen enligt bilaga VII till

direktivet.

  12 §. Åtgärdsprogram. Enligt 1 mom. skall

ett åtgärdsprogram upprättas för uppnåendet

av de miljömål som ställts upp för

vattenförvaltningsområdet med beaktande av

de ekonomiska analyser som gjorts.

Åtgärdsprogrammet görs enligt behov upp så

att det gäller antingen ett eller flera

avrinningsområden. De olika tryck på

avrinningsområdena som åsamkas genom

mänsklig verksamhet utgör en grund för att

bedöma olika områden på olika sätt. De

gemensamma åtgärder som gäller olika

avrinningsområden kan läggas fram i ett

program.

  Åtgärdsprogrammet skall behandlas som

en del av förvaltningsplanen och

sammanfattningen av programmet utgör en

del av förvaltningsplanen.

  Åtgärdsprogrammet skall enligt 2 mom. 1

punkten innehålla de grundläggande

åtgärderna för vattenvården, såsom de krav

lagstiftningen ställer på vatten- och

miljöskyddet. De grundläggande åtgärderna

omfattas av åtgärder i syfte att uppfylla

gemenskapslagstiftningens krav om vatten-

och miljöskydd. I åtgärdsprogrammet kan

sålunda framföras åsikter om vilken

belastningsnivå, inklusive byggande i

vattendrag och reglering, som är befogad i

avrinningsområdet när miljötillstånd justeras.

Även tidtabellen för justeringen av tillstånd

skall beaktas.

  Enligt momentets 2 punkt skall

programmet även uppta kompletterande

åtgärder, såsom övriga administrativa och

ekonomiska styrmedel, avtal, restaurering av

vattendrag samt utbildnings- och

forskningsprojekt. De kompletterande

åtgärderna är åtgärder i syfte att aktivt

förbättra vattenstatusen. Sådana åtgärder kan

till exempel vara olika stödsystem samt

miljöförvaltningens restaureringsprojekt

gällande sjöar och vattendrag samt

utbildnings- och forskningsprojekt.

Miljöförvaltningen har uppskattat att

restaurering behövs i sammanlagt cirka 1 500

sjöar och vattendrag. Vid planeringen

övervägs även angelägenhetsordningen för

dessa objekt i behov av restaurering.

  Enligt momentets 3 punkt skall dessutom

särskilda åtgärder för exceptionella

situationer ingå. Enligt 4 punkten skall

åtgärdsprogrammet därutöver innehålla

alternativa kombinationer av åtgärder.

Granskningen av alternativen genomförs som

en del av den miljörapport som förutsätts i

SMB-direktivet.

  Åtgärdsprogrammet är en sammanfattning

av åtgärder enligt gällande praxis i områden

där vattenstatusen är god eller hög eller där

en god status bedöms uppnås senast 2015

och där inga särskilda hot bedöms riktas mot

bevarandet eller uppnåendet av denna status.

I övriga områden bedöms en effektiv

kombination av grundläggande och

kompletterande åtgärder för att åtminstone

god status skall bevaras eller uppnås.

  Om det närmare innehållet i

åtgärdsprogrammet bestäms genom

förordning av statsrådet enligt 20 §. Genom

förordningen verkställs kraven i bilaga VI i

direktivet om de åtgärder som skall ingå i

åtgärdsprogrammet.

  13 §. Beredning av förvaltningsplan. Enligt

paragrafen skall de regionala

miljöcentralerna vid angiven tidpunkt göra

upp nödvändiga dokument om beredningen,

vilka utnyttjas även när beredningen delges

enligt 15 §. Enligt 1 punkten skall en

tidtabell och ett arbetsprogram göras upp

minst tre år före början av den period som

planen avser. Enligt 2 punkten skall en

översikt över väsentliga frågor göras upp två

år innan planperioden börjar och ett utkast

till förvaltningsplan skall finnas ett år innan

planperioden börjar. Förpliktelsen att

upprätta beredningsdokument och en

tidtabell grundar sig på artikel 14.1 i

direktivet. Den första förvaltningsplanen

skall upprättas så att den träder i kraft senast

den 22 december 2009.

  14 §. Samarbete vid beredning av

förvaltningsplan. Enligt paragrafen skall de

regionala miljöcentralerna ombesörja ett

tillräckligt samarbete med de olika

myndigheterna och intressenterna inom sina

verksamhetsområden i förvaltningsplanens

olika beredningsfaser. För detta ändamål

skall det per miljöcentral finnas

samarbetsarbetsgrupper som vid behov kan

tillsättas även per avrinningsområde.

Samarbetsgrupperna skall behandla

utgångspunkterna för planeringen, de

väsentliga konsekvenserna av mänsklig

verksamhet, uppställandet av mål och

bedömningen av åtgärdsalternativen.

  Samarbetspartner är till exempel

kommunerna i egenskap av dels olika

myndighetsinstanser, dels planläggare och

entreprenörer, arbetskrafts- och

näringslivscentralerna i sin egenskap av

landsbygds- och arbetskraftsmyndigheter och

jordbruksmyndigheter, landskapsförbunden,

Forststyrelsen, Geologiska

forskningscentralen, skogscentralerna i

egenskap av övervakare och främjare av

skogsbruket samt länsstyrelserna i egenskap

av hälsoskyddsmyndigheter. Sådana

samarbetsparter är även vattentjänstverken

och industrianläggningarna i sin egenskap av

vattenanvändare och borttransportör och

behandlare av avloppsvatten, fiskeområdena,

de olika näringarna och deras organisationer,

miljöorganisationerna, ägarna till

vattenområdena samt användarna av vattnen,

såsom fiskare och båtfolk. Det är viktigt att

de myndigheter är med i samarbete som i

tillämpliga delar skall beakta de godkända

förvaltningsplanerna i sin verksamhet.

  De regionala miljöcentralerna ombesörjer

ordnandet av övervakningen av ytvattnen och

grundvattnen samt beredandet av

förvaltningsplanerna och de program som

ingår i dessa inom sina respektive

verksamhetsområden. För samordnandet av

miljöcentralernas arbete skall

vattenförvaltningsområdena enligt 2 mom. ha

en styrgrupp med representanter från den

regionala miljöcentralen samt arbetskrafts-

och näringscentralens fiskerienhet.

  Styrgruppen har inte myndighetsuppgifter,

utan samtliga regionala miljöcentraler är

behöriga inom sitt område. Ansvaret för

styrgruppens verksamhet innehas av en av

vattenförvaltningsområdets miljöcentraler,

vilken utses genom förordning enligt 6 §.

Miljöcentralen styr samordningen av teknisk

karaktär i styrgruppen. Arbetskrafts- och

näringscentralens fiskerienhets representant

utses av jord- och skogsbruksministeriet. Om

styrgruppens sammansättning beslutar

miljöministeriet. Samarbetet med

arbetskrafts- och näringscentralernas

fiskerimyndigheter skall vara tätt eftersom

dessa ansvarar för att skaffa och producera

information om fiskerihushållningen enligt

fiskerilagen.

  Genom internationella överenskommelser

kan dessutom ges bestämmelser om

samordningen inom internationella

vattenförvaltningsområden enligt 3 mom.

Sådana arrangemang avses göras med

Sverige och Norge.

  15 §. Deltagande och information. Enligt 1

mom. skall den regionala miljöcentralen

bereda olika parter möjlighet att ta del av de i

13 § avsedda beredningsdokumenten och att

uttrycka sin åsikt om dessa skriftligt eller

elektroniskt. Beredningsdokumenten är

offentliga handlingar. Bakgrundsdokumenten

i anknytning till beredningsdokumenten är

likaså offentliga handlingar om till dem inte

hör information som enligt lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet är

sekretessbelagd.

  Enligt 2 mom. skall miljöcentralerna

publicera en kungörelse om att

beredningsdokumenten finns framlagda till

påseende. Kungörelsen skall sättas upp på

kommunernas anslagstavlor.

Beredningsdokumenten skall även läggas

fram till påseende och de skall publiceras

elektroniskt. Beredningsdokumenten hålls till

påseende i kommunen till den del de har

verkningar på kommunens område.

Miljöcentralen inbegär dessutom nödvändiga

utlåtanden. Sådana kan inbegäras till

exempel av respektive kommun, arbetskrafts-

och näringslivscentralen, skogscentralen

samt länsstyrelsen.

  Paragrafens 3 mom. utgör en särskild

föreskrift om hur utkastet till

förvaltningsplan skall delges i tillägg till det

som föreskrivs i 1 och 2 mom. De regionala

miljöcentralerna skall publicera information

om utkastet till förvaltningsplan samt om den

samordnade förvaltningsplanen i en tidning

som utkommer i området. Vid behov skall

även informationsmöten ordnas där saken

presenteras och vid vilka allmänheten kan

framföra sin åsikt.

  16 §. Handläggning av förvaltningsplan.

Enligt 1 mom. behandlas

förvaltningsplanerna i styrgruppen.

Miljöcentralerna skall gemensamt säkerställa

att planerna är samordnade och

kommensurabla samt att de framläggs som

en enda plan. Verksamheten leds av den

samordnande regionala miljöcentralen.

Åtgärdsprogrammen, som hör till

förvaltningsplanen, skall också samordnas.

  Enligt 2 mom. skall den samordnande

regionala miljöcentralen tillställa

miljöministeriet det utkast till

förvaltningsplan för

vattenförvaltningsområdet som behandlats i

styrgruppen.

  Miljöministeriet skall genom tillräcklig

vägledning säkerställa att

förvaltningsplanerna görs upp på ett enhetligt

sätt.

  17 §. Statsrådets godkännande av

förvaltningsplaner. Statsrådet godkänner

förvaltningsplanerna vid ett allmänt

sammanträde. Beslutet ges efter anslag.

Anslagsförfarandet är ett etablerat

delgivningssätt i tillståndsärenden enligt

vattenlagen och miljöskyddslagen. Om

förfarandet finns bestämmelser även i

markanvändnings- och bygglagen samt i

naturvårdslagen.

  Det är nödvändigt att förvaltningsplanerna

godkänns av statsrådet vid ett allmänt

sammanträde dels för att fastställa

förvaltningsplanerna nationellt, dels för att

planerna indirekt berör flera olika

förvaltningsområden. Genom statsrådets

beslut är det möjligt att genomföra den

nödvändiga samordningen av

förvaltningsplanerna. Statsrådet har tidigare

ställt upp riksomfattande mål för

vattenskyddet. De godkända

förvaltningsplanerna tillställs gemenskapens

kommission som en rapportering enligt

direktivet.

  Enligt 3 mom. informeras de regionala

miljöcentralerna om att förvaltningsplanerna

har godkänts, och dessa skall i sin tur inom

sitt område vidarebefordra informationen till

kommunerna och de myndigheterna som har

hörts i tidigare faser av behandlingen. De

regionala miljöcentralerna skall kungöra

godkännandet av förvaltningsplanen på

kommunens anslagstavla enligt lagen om

offentliga kungörelser (34/1925). Dessutom

skall de i tillräcklig utsträckning informera

om godkännandet av förvaltningsplanen i

dagstidningar. Meddelandet om

godkännandet skall offentliggöras i

dagstidningarna på ett tillräckligt effektivt

sätt med beaktande av sakens betydelse och

omfattning så att de olika parterna kan anses

bli informerade om saken. Den godkända

förvaltningsplan som gäller kommunens

område skall finnas till påseende i

kommunen.

  Miljöministeriet publicerar de godkända

förvaltningsplanerna elektroniskt.

  Om delgivandet av statsrådets beslut i ett

internationellt vattenförvaltningsområde kan

bestämmelser ges i ett internationellt avtal

som är bindande för Finland.

  18 §. Ändringssökande. Ändring i

statsrådets beslut får sökas hos högsta

förvaltningsdomstolen i den ordning som

föreskrivs i förvaltningsprocesslagen

(586/1996). Besvär får anföras på den

grunden att beslutet strider mot lag. Besväret

skall närmast grunda sig på att det vid

beredningen av förvaltningsplanen har

förekommit fel i förfarandet eller att planen

inte innehåller de omständigheter som lagen

eller förordningen förutsätter. Däremot gäller

ändringssökandet inte synpunkter som lagts

fram i planen om de olika åtgärdernas

effektivitet. När statsrådet fattar beslut om

förvaltningsplanen kan det samtidigt besluta

om att eventuella besvär inte skjuter upp

iakttagandet av beslutet.

  Besvärsrätt har den på vars rätt, skyldighet

eller fördel beslutet kan inverka.

Partsbegreppet i bestämmelsen motsvarar

begreppet part i förvaltningsprocesslagen. På

grundval av detta tillkommer besvärsrätt

ägare till ett vattenområde, ägare till en

strand, företag som belastar eller annars

inverkar på vattnens status samt olika aktörer

vars verksamhet inom ett grundvattenområde

kan inverka på dess status. En förutsättning

för besvärsrätten är att dessa olika parter kan

påvisa att förvaltningsplanen och de

omständigheter som framläggs i den kan

inverka på dem i deras egenskap av part.

Därigenom kan besvärsrätt inte uppkomma

till exempel endast på basis av

allemansrätten.  Besvärsrätt har även

respektive kommun och myndigheter som

bevakar allmänt intresse på vars intresse

förvaltningsplanen kan ha inverkan.

  Besvärsrätt har dessutom en sådan

registrerad lokal eller regional förening eller

stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd

eller naturvård och vars verksamhetsområde

förvaltningsplanen gäller. För en förenings

eller stiftelses del motsvarar bestämmelsen

kraven i den konvention om tillgång till

information, allmänhetens deltagande i

beslutsprocesser och rättslig prövning i

miljöfrågor som ingicks i Århus 1998.

  19 §. Översyn. Enligt paragrafen skall

förvaltningsplanerna med tillhörande

åtgärdsprogram ses över vart sjätte år. På

översynen tillämpas motsvarande

procedurbestämmelser som de som

tillämpades när planen godkändes första

gången.

  20 §. Statsrådets förordning om

förvaltningsplan och åtgärdsprogram. I

paragrafen föreskrivs om bemyndigandet att

utfärda förordningar med avseende på hela

kapitlet. Genom förordning av statsrådet ges

närmare bestämmelser om upprättandet av

förvaltningsplan och åtgärdsprogram,

tidsfristerna för upprättandet och

anordnandet av samarbete i anknytning till

beredandet av förvaltningsplanen. Dessutom

kan genom förordning ges närmare

bestämmelser om de uppgifter som skall

läggas fram i förvaltningsplanen och

åtgärdsprogrammet. Sådana uppgifter kan

vara till exempel uppgifter om

vattenförvaltningsområdet och

vattenanvändningen eller vattenstatusen

såsom information om karakteriseringen av

vattenförekomsterna i

vattenförvaltningsområdet. Genom

förordning kan föreskrivas även om

uppställandet av miljömål.

4 kap. Miljömål i förvaltningsplanen

  21 §. Miljömål vid planeringen av

vattenvården. Paragrafen är en allmän

bestämmelse om förvaltningsplanerna som

upptar de mål enligt vilka

förvaltningsplanerna skall utarbetas och

åtgärderna i åtgärdsprogrammet

dimensioneras. Genom paragrafen verkställs

bestämmelserna om miljömål i direktivets

artikel 4.1. Målen kan omfatta regionalt eller

lokalt överenskomna åtgärder till vilka alla

parter har förbundit sig.

  Paragrafens 1 mom. 1 punkt är en allmän

bestämmelse som gäller målen för yt- och

grundvattenförekomsternas status. Målet är

att vattnens nuvarande status inte försämras

och att deras status är åtminstone god.

  I momentets 2 punkt anges som mål för

konstgjorda och kraftigt modifierade

ytvattenförekomster att vattnens status inte

försämras och att de har minst god ekologisk

potential och god kemisk status. Med

ekologisk potential avses sådan status som är

möjlig att uppnå.

  Enligt 3 punkten skall ytvattenförekomster

skyddas och vårdas aktivt genom att

förbättrande och återställande åtgärder

vidtas. Åtgärderna skall då planeras så att de

konkret gäller för vattenförekomsterna på så

sätt att de i 1 och 2 punkten avsedda målen

kan uppnås senast år 2015. Detsamma gäller

för grundvattnen enligt 4 punkten. Med tanke

på vattenuttaget skall dessutom det

kvantitativa målet särskilt beaktas i fråga om

grundvattnen. Grundvattenuttaget skall i

kvantitativt hänseende vara i balans med

grundvattenbildningen.

  I 5 punkten preciseras de mål som gäller

för att minska ämnen som förorenar

grundvattenförekomster. Målet är att

förhindra att koncentrationerna av skadliga

ämnen väsentligt och varaktigt ökar. Det är

nödvändigt att ingripa i föroreningsförloppet

även om grundvattnets kvalitet inte har blivit

sämre. Grundvattnets status skall förbättras

successivt tills förekomstens vattenstatus är

god.

  Enligt 2 mom. skall för de vatten som

enligt föreskrift skall skyddas ett sådant

särskilt mål ställas upp som målet för

skyddet av området förutsätter. Till exempel

sätts målet för vattenstatusen i ett skyddat

fågelvatten så att skyddet av området som

fågelvatten är befogat, även om den naturliga

vattenstatusen hos motsvarande typ skulle

kräva något annat. Den nivå på

vattenstatusen som skyddet förutsätter skall

uppnås senast år 2015.

  I 3 mom. föreskrivs om exceptionella

situationer eller olyckor till följd av vilka

vattenstatusen faktiskt försämras så att målen

inte kan uppnås. En situation av detta slag

kan uppstå till exempel på grund av

oförutsedd torka eller urlakning till följd av

en exceptionell översvämning. Däremot är en

naturlig och regelbunden översvämning inte

en sådan situation som avses i bestämmelsen.

Det gäller sålunda en övermäktig situation,

som inte kan påverkas med till buds stående

medel. I detta fall kan inte heller

vattenstatusen anses strida mot målen.

Situationen skall klarläggas särskilt i

förvaltningsplanen enligt 11 § 5 punkten och

de åtgärder som skall vidtas för att förbättra

situationen i åtgärdsprogrammet enligt 12 §.

  22 §. Konstgjorda och kraftigt modifierade

vattenförekomster. Enligt paragrafen kan en

del av vattenförekomsterna betecknas som

konstgjorda eller kraftigt modifierade i

förvaltningsplanen. Miljömålen för dessa

vattenförekomster ställs upp separat enligt

god ekologisk potential. Paragrafen är i

enlighet med direktivets artikel 4.3.

  Enligt 1 mom. kan en vattenförekomst

betecknas som konstgjord eller kraftigt

modifierad om den genom mänsklig

verksamhet har förändrats fysiskt och

återställandet av förändringarna i syfte att

uppnå god ekologisk status har väsentliga

skadliga verkningar på miljön eller för olika

intressen beträffande vattenanvändningen

enligt momentets 1-5 punkt.

  Enligt 2 mom. är en förutsättning för

betecknandet dessutom att den nytta

vattenförekomstens konstgjorda eller kraftigt

modifierade särdrag medför inte på grund av

tekniska eller ekonomiska skäl rimligen kan

uppnås på något annat sätt som utgör ett

betydligt bättre alternativ för miljön. Vid den

jämförelse av fördelar som avses i

bestämmelsen skall inte endast vattenmiljön

beaktas, utan miljön i sin helhet.

  Enligt 3 mom. skall en vattenförekomst

betecknas som konstgjord eller kraftigt

modifierad i förvaltningsplanen, varvid

miljömålen för denna förekomst samtidigt

särskilt ställs upp. Miljömålen skall ställas

upp separat för kemisk status och ekologisk

status.

  23 §. Avvikelser från miljömål på grund av

ett viktigt projekt. Paragrafen är en särskild

bestämmelse som gäller nya viktiga projekt

som leder till förändringar hos

vattenförekomster och enligt vilken

avvikelser från miljömålen i 21 § kan göras

när ett nytt projekt förändrar en

vattenförekomst så att god ekologisk status

för en ytvattenförekomst eller god status för

en grundvattenförekomst inte kan uppnås.

Bestämmelsen tillämpas inte på ytvattnets

kemiska status. Med ytvatten avses även

konstgjorda och kraftigt modifierade

ytvatten.

  En förutsättning för avvikelse är enligt 1

mom. 1 punkten att projektet ur allmänt

intresse är mycket viktigt eller att det på ett

betydande sätt främjar hållbar utveckling,

människors hälsa eller människors säkerhet.

Enligt 2 punkten är en ytterligare

förutsättning att alla till buds stående

åtgärder för att förhindra olägenheter har

vidtagits och enligt 3 punkten att den nytta

som eftersträvas inte kan uppnås på något

annat tekniskt eller ekonomiskt skäligt sätt

som utgör ett betydligt bättre alternativ för

miljön än genom förändring av

vattenförekomsten.

  Paragrafens 1 mom. avser endast sådana

projekt som leder till fysiska förändringar i

en vattenförekomst och till följd av vilka god

ekologisk status eller god ekologisk potential

inte kan uppnås. Projektet skall i detta fall

vara särskilt viktigt ur allmänt intresse och

dess syfte vara att betydande nytta åstadkoms

genom en modifiering av vattenförekomsten.

En ytterligare förutsättning är att alla till

buds stående åtgärder för att förebygga

olägenheter har vidtagits och att den nytta

som uppnås genom modifieringen av

vattenförekomsten inte kan uppnås med

andra tekniskt och ekonomiskt rimliga

medel.

  Paragrafens 2 mom. gäller projekt som

leder till fysiska förändringar eller

föroreningar. Bestämmelsen gäller för

ekologisk status, men endast i fråga om

försämring från hög status till god. Projektet

skall vara ett hållbart utvecklingsprojekt,

förutom att det skall uppfylla de

förutsättningar som nämns i 1 mom. Med ett

hållbart utvecklingsprojekt avses ett projekt

vars verkningar är positiva med beaktande av

miljöeffekterna i sin helhet samt ekonomiska

och sociala influenser. Föreskrifter om

bedömningen av projekts konsekvenser finns

i lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning.

  I förvaltningsplanen skall enligt 3 mom. i

paragrafen klarläggas att förutsättningarna

enligt paragrafen föreligger eller att de

uppskattas uppfyllas samt redogöras för de

förändringar projektet medför för

vattenförekomsten och dess status.

  Bestämmelsen innebär inte en särskild

förutsättning för beviljande av tillstånd vid

tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen

eller vattenlagen. Paragrafen grundar sig på

artikel 4.7 i direktivet.

  24 §. Lindring av miljömål. Enligt

paragrafen kan för vissa vattenförekomster i

förvaltningsplanen uppställas mål som

avviker från de i 21 § avsedda miljömålen.

Paragrafen motsvarar direktivets artikel 4.5.

  Enligt bestämmelsen förutsätts för mindre

stränga miljömål att de förändringar som

drabbat vattenförekomsten genom mänsklig

verksamhet eller förekomstens naturliga

förhållanden är sådana att de förhindrar att

strängare miljömål uppnås. Det kan även

vara fråga om att uppnåendet av dessa mål på

grund av tekniska eller ekonomiska skäl

annars inte är rimligt. Tillämpandet av

bestämmelsen förutsätter dessutom att kraven

både i 1 och 2 mom. uppfylls.

  25 §. Stegvist uppnående av målen. Enligt

paragrafen kan de i 21 § uppställda

tidsfristerna förlängas i förvaltningsplanen

om det är möjligt att uppnå målen endast

stegvis. Paragrafen är i enlighet med

direktivets artikel 4.4.

  Enligt 2 mom. 1 punkten förutsätts det för

förlängning av tidsfristen att det av tekniska

eller ekonomiska skäl är omöjligt att

förbättra vattenförekomstens status under

planperioden eller övermäktigt till följd av de

naturliga förhållandena, och enligt 2 punkten

att vattenförekomstens status inte ytterligare

försämras. Förlängningen av tidsfristen jämte

orsaker skall framläggas i

förvaltningsplanen.

  Enligt 2 mom. i paragrafen kan tidsfristen

förlängas med sammanlagt högst två

planperioder.

  26 §. Statsrådets förordning om miljömål.

Enligt paragrafen kan närmare bestämmelser

om miljömålen i 4 kap. ges genom

förordning av statsrådet. Den föreslagna

lagen innehåller bestämmelserna om

miljömål enligt direktivets artikel 4, men

genom förordning kan vid behov närmare

bestämmelser om tekniska omständigheter i

anknytning till målen ges.

5 kap. Särskilda bestämmelser

  27 §. Sanitära olägenheter orsakade av

vatten. I paragrafen föreskrivs om vissa

preciserande åtgärder som är nödvändiga för

verkställandet av protokollet om vatten och

hälsa. I 1 mom. hänvisas till bestämmelserna

i hälsoskyddslagen om förebyggandet av

sanitära olägenheter. I hälsoskyddslagen

finns bestämmelser bland annat om

kvaliteten på badvatten och hushållsvatten,

vilka uppgifter behövs även för

förvaltningsplanen.

  Enligt 2 mom. kan social- och

hälsovårdsministeriet genom förordning ge

bestämmelser om, hur

hälsoskyddsmyndigheterna skall förfara så

att den information som samlas in med stöd

av hälsoskyddslagen integreras i

förvaltningsplanen.

  28 §. Beaktande av förvaltningsplanen.

Enligt paragrafen skall statliga och

kommunala myndigheter i tillämpliga delar

ta hänsyn till de av statsrådet godkända

förvaltningsplanerna i sina beslut och planer

samt vid åtgärder som rör vattenstatusen.

Paragrafen är en allmän bestämmelse och

innebär en allmän skyldighet för

myndigheterna att inom ramen för sin

behörighet verka för att målen i

förvaltningsplanerna uppnås.

Myndigheternas egentliga beslutsfattande

grundar sig således på annan materiell

lagstiftning i fråga om vars tillämpande

förvaltningsplanerna skall beaktas såsom

material som annars anknyter till

beslutsfattandet.

Om beaktandet av förvaltningsplanerna kan

ges närmare bestämmelser någon annanstans

i lag. Propositionen innehåller förslag till

ändring av de bestämmelser i

miljöskyddslagen och vattenlagen som gäller

tillståndsprövning. Beslutsfattandet enligt

dessa lagar hänför sig direkt till vattnens

status varför det är nödvändigt att särskilt

precisera förvaltningsplanens betydelse vid

tillståndsprövning. Tillämpandet av

paragrafen blir aktuellt när de första

förvaltningsplanerna har godkänts i slutet av

år 2009.

  29 §. Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i

kraft så snart som möjligt efter att den har

godkänts och fastställts.

  Den första förvaltningsplanen skall

utarbetas senast den 22 december 2009.

Ikraftträdandet av lagen och utarbetandet av

den första förvaltningsplanen bygger på

artiklarna 24 och 13.6 i direktivet.

2.2.     Miljöskyddslagen

  19 §. Kommunala miljöskyddsföreskrifter.

Till paragrafens 2 mom. skall fogas en ny

punkt 7 enligt vilken kommunen kan utfärda

miljöskyddsföreskrifter i syfte att förbättra

vattnens status i de fall föreskrifterna är

nödvändiga enligt förvaltningsplanen enligt

lagen om vattenvårdsförvaltningen.

Förutsättningen att föreskrifterna skall vara

nödvändiga ger möjligheter att överväga

influensen av olika styrmedel.

  Den föreslagna bestämmelsen ändrar inte

det gällande utgångsläget, enligt vilket det

inte är obligatoriskt för kommunen att

utfärda miljöskyddsföreskrifter.

  46 §. Kontrollvillkor. Enligt det nya 2

mom. skall övervakningsprogrammet enligt 9

§ i lagen om vattenvårdsförvaltningen och de

behov av övervakning som där nämns

beaktas då kontrollvillkor meddelas. Detta

kan gälla dels faktorer, dels området som

skall övervakas.  Kontrollen bygger inte

heller då endast på övervakningsprogrammet,

utan kontrollen skall vara nödvändig för att

verksamhetens konsekvenser skall kunna

klarläggas. När villkor för kontroll meddelas

skall dessutom hänsyn fästas vid

förvaltningsplanerna och planperioderna.

  I bestämmelsen konstateras dessutom att

uppgifterna om kontrollen av verksamhetens

konsekvenser kan utnyttjas vid

övervakningen av vattenstatusen enligt lagen

om vattenvårdsförvaltningen. Uppgifterna

om kontrollen sammanfogas härvid med

annan övervakning som myndigheterna utför.

  Nuvarande 2 mom. blir 3 mom. och

nuvarande 3 mom. blir 4 mom.

  50 §. Inverkan av vissa planer och

program. Till paragrafen skall fogas ett nytt

2 mom. Miljömålen för vattenvården är inte

som sådana en förutsättning eller ett hinder

för beviljandet av tillstånd. Miljömålen

inverkar närmast på hur betydelsen av den

förorening av miljön som följer av

verksamheten skall bedömas. Myndigheterna

skall bedöma konsekvenserna av

verksamheten genom att jämföra dem med

miljömålen. Dessutom skall hänsyn fästas

vid till exempel bestämmelserna om

konstgjorda eller kraftigt modifierade vatten,

den särskilda bestämmelsen om nya projekt

som gäller modifiering av vattenförekomsters

status samt möjligheten till mindre stränga

miljömål. Förvaltningsplanen inverkar inte

direkt på förutsättningarna för beviljandet av

tillstånd.

  52 §. Tillståndsbeslutets innehåll. Det

föreslås att 4 mom. kompletteras med en ny

mening enligt vilken det av ett

tillståndsbeslut skall framgå hur

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen har beaktats.

Bestämmelsens syfte att säkerställa att målen

för förvaltningsplanen beaktas när tillstånd

beviljas. Planen inverkar inte som sådan

direkt på förutsättningarna för beviljandet av

tillstånd eller uppställandet av enstaka

tillståndsvillkor.

  55 §. Tillståndets giltighet och justering.

Det föreslås att 2 mom. ändras så att målen i

förvaltningsplanerna samt planperioderna

beaktas i villkoren för justering av tillstånd

som gäller tillsvidare eller för viss tid. När

tiden för justering bestäms bör strävan vara

att de vattenskyddande åtgärderna har

inverkan under planperioden i fråga.

  65 §. Inskrivning i datasystemet. Det

föreslås att 1 mom. ändras så att momentet

specificerar de olika fall som skall inskrivas i

datasystemet. Bestämmelsen gäller annan än

miljötillståndspliktig verksamhet. I fråga om

innehållet är 2 punkten den nya punkten

enligt vilken anmälan om användning av

farliga ämnen som föreskrivs om i en

förordning av statsrådet skall göras för

inskrivning i datasystemet för

miljövårdsinformation. Dessa ämnen kan

vara särskilt de i ramdirektivet för vatten

avsedda farliga ämnena dvs. s.k. prioriterade

ämnen, men vid behov kan på motsvarande

sätt föreskrivas om användningen av

nationella ämnen. Föreskriftens syfte är att

tillräckligt med information om vem som

använder ämnena skall kunna fås för att det

skall vara möjligt att bedöma vilka åtgärder

det är nödvändigt att vidta lokalt.

  92 §. Rätt att anhängiggöra ärenden. I

paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt

vilket de regionala miljöcentralerna skall ha

rätt att anhängiggöra ärenden som gäller

utfärdandet av miljöskyddsföreskrifter, om

det är fråga om åtgärder i syfte att förbättra

eller skydda vattnens status.

Anhängiggörande kan komma i fråga om

kommunen inte har vidtagit åtgärder för att

utfärda dylika föreskrifter. Den regionala

miljöcentralens anhängiggörande skall utgå

från ett behov som framställs i

förvaltningsplanen och från att föreskrifterna

bedöms ha inverkan på vattnens status.

Eftersom föreskrifterna skall vara

nödvändiga med tanke på vattnens status,

kan kommunen till följd av

anhängiggörandet även fatta ett helt eller

delvis nekande beslut. Beslutet kan då

grunda sig på att föreskriften inte kan anses

vara ett nödvändigt medel inom ett visst

område. Förvaltningsplanen innebär sålunda

inte som sådan en förpliktelse att tillämpa de

föreskrifter som avses i planen, utan behovet

av föreskrifter för ett konkret och avgränsat

område bedöms separat till följd av

anhängiggörandet.

  96 §. Besvärsrätt. Paragrafens 4 mom.

föreslås bli ändrat så att en ny mening

tillfogas enligt vilken den regionala

miljöcentralen kan anföra besvär över

kommunens beslut att utfärda

miljöskyddsföreskrifter. Den regionala

miljöcentralens besvärsrätt är till en del

flertydig i 96 och 97 § i den gällande lagen.

Eftersom frågan dock gäller

kommunalbesvär är det nödvändigt att för

tydlighetens skull föreskriva att

miljöcentralen kan söka ändring i

kommunens beslut. Besvär kan inlämnas

endast om beslutets lagenlighet. Då kan

besväret grunda sig på att utfärdandet av

föreskriften enligt förvaltningsplanen är ett

nödvändigt och viktigt medel.

2.3.     Vattenlagen

2 kap. Allmänna stadganden om byggande

i vattendrag

  11 a §. Det föreslås att till vattenlagen

fogas en ny 2 kap. 11 a § enligt vilken

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen skall beaktas vid

tillståndsprövning. Bestämmelsen innebär att

informationen i förvaltningsplanen om det

vattendrag som är föremål för projektet

inverkar på bedömningen av projektets nytta,

olägenheter och skador. Bestämmelsen

innebär således inte att förvaltningsplanen

som sådan direkt inverkar på

förutsättningarna för tillståndsbeviljandet

eller att planen åsidosätter

intresseavvägningen enligt 2 kap. 6 § i

vattenlagen. Till sitt mål motsvarar

bestämmelsen det föreslagna tillägget 50 § 2

mom. i miljöskyddslagen.

  14 a §. Det föreslås att en ny 14 a § skall

fogas till vattenlagens 2 kap. vilken delvis

ersätter 14 § 2 mom. i den gällande lagen.

Samtidigt preciseras den etablerade praxisen

i samband med utfärdandet av kontrollvillkor

så att bestämmelserna i så stor utsträckning

som möjligt motsvarar den gällande 46 § i

miljöskyddslagen och som den nu föreslås

ändras. Den föreslagna paragrafen motsvarar

i hög grad den praxis som gäller för ärenden

enligt vattenlagen.

  I 1 mom. ges bestämmelser om den

allmänna grunden för uppställande av

kontrollskyldighet. Behovet av

kontrollskyldighet beror på projektets typ. I

allmänhet är det nödvändigt att utfärda

kontrollvillkor i projekt där det gäller ändring

av vattenståndet i ett vattendrag eller ändring

av vattnets fria lopp eller omfattande uttag av

vatten. När kontrollskyldighet åläggs skall

övervakningsprogrammet enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen och övriga

kontrollskyldigheter beaktas på samma sätt

som enligt miljöskyddslagen.

  Enligt mom. 2 kan i tillståndet beslutas om

kontrollen i sin helhet. Bestämmelsen kan

ges även så att saken löses delvis i tillståndet.

I övriga delar skall en särskild kontrollplan

upprättas för kontrollen. Samtidigt bestäms

att kontrollplanen skall godkännas av den

regionala miljöcentralen. Om det dock är

fråga om kontroll i anslutning till

fiskerihushållning skall kontrollplanen

godkännas av arbetskrafts- och

näringslivscentralen. Kontrollskyldigheten

kan genomföras till exempel som

egenkontroll eller samordnad

recipientkontroll mellan flera

verksamhetsutövare. Den samordnade

kontrollen kan bestå av separata

kontrollskyldigheter enligt vattenlagen och

miljöskyddslagen. Ärenden som gäller

samordnad recipientkontroll skall dock

beslutas separat för varje

verksamhetsutövare.

  Enligt 3 mom. skall ett ärende som gäller

en separat kontrollplan handhas enligt

förvaltningslagen (434/2003) och beslutet

ges efter anslag. Kontrollskyldigheten kan

ändras vid behov. Om ett tillståndsärende för

ett projekt som skall kontrolleras

anhängiggörs till exempel på grund av

justeringen av tillståndet kan

miljötillståndsverket avgöra ärendet om

kontrollen på nytt oberoende av att en separat

kontrollplan tidigare har godkänts i ärendet.

Bestämmelsen motsvarar annars

motsvarande bestämmelse i

miljöskyddslagen

  Enligt 4 mom. får rättelse sökas i separata

beslut som gäller kontrollprogram genom

rättelseyrkande. Rättelseyrkandet riktas till

miljötillståndsmyndigheten i vars beslut

vidare ändring får sökas hos Vasa

förvaltningsdomstol. Bestämmelsen

motsvarar gällande praxis enligt vilken i

tillståndsbeslutet konstateras att

meningsskiljaktigheter i fråga om

kontrollprogrammet avgörs av

miljötillståndsverket.

16 kap. Handläggning av

ansökningsärenden i

miljötillståndsverket

  23 a §. Till paragrafen skall fogas en ny

mening enligt vilken det av tillståndsbeslutet

skall framgå hur förvaltningsplanen enligt

lagen om vattenvårdsförvaltningen har

beaktats. Bestämmelsen motsvarar den

ändring som föreslås i miljöskyddslagens 52

§.

  Lagen föreslås träda i kraft så snart som

möjligt efter att den har godkänts och

fastställts.

  Genom 2 mom. i

ikraftträdandebestämmelsen preciseras att

den nya 2 kap. 14 a § tillämpas på

bestämmelser om kontroll som getts före

ikraftträdandet av lagen. Föreskriften gäller

tillståndspliktigt byggande enligt 2 kap. och

andra projekt som avses i 3-9 kap. i

vattenlagen om kontrollskyldighet åläggs i

tillståndet. Sålunda kan rättelseyrkan

framställas t.ex. gällande den regionala

miljöcentralens beslut om ändring av

kontrollplan.

  Enligt 3 mom. kan den regionala

miljöcentralen separat ansöka om att en

bestämmelse om kontroll läggs till i ett

gällande tillstånd, om en sådan bestämmelse

inte finns i beslutet. På utfärdandet av

bestämmelsen tillämpas 2 kap. 14 a § och

således skall när bestämmelsens

nödvändighet avgörs hänsyn tas till de

övervakningsprogram som avses i lagen om

vattenvårdsförvaltningen. I praktiken är

förutsättningen för att ålägga en ny

kontrollskyldighet sålunda att konstruktionen

eller användningen av denna hela tiden

medför sådana konsekvenser för

vattendragen som inte kan anses vara ringa.

Behovet skall klarläggas när

övervakningsprogrammet görs upp.

2.4.     Lag om sättande i kraft av de

bestämmelser som hör till området

för lagstiftningen i protokollet om

vatten och hälsa till 1992 års

konvention om skydd och

användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar

  I 95 § i Finlands grundlag förutsätts att

bestämmelser i internationella förpliktelser

som hör till området för lagstiftningen skall

sättas i kraft inom staten genom en särskild

ikraftträdandelag. Bestämmelser i

internationella förpliktelser som hör till

området för lagstiftningen skall sättas i kraft

genom en blankettlag eller blandad

promulgationslag även då det är nödvändigt

att se över det materiella innehållet i den

nationella lagstiftningen med anledning av

förpliktelsen. Propositionen innehåller ett

förslag till blankettlag.

  1 §. Genom bestämmelsen i 1 § i

lagförslaget skall de bestämmelser i

protokollet som hör till området för

lagstiftningen sättas i kraft. För de

bestämmelser som hör till området för

lagstiftningen redogörs nedan i avsnittet om

behovet av riksdagens samtycke och

behandlingsordningen.

  2 §. Lagförslagets 2 § hänför sig till

verkställandet av artikel 6 stycke 2 i

protokollet. Bestämmelsen är till sin natur

temporär. Paragrafen föreslås intas i lagen

ifall protokollet inom de närmaste åren skulle

träda i kraft internationellt och samtidigt bli

bindande för Finland.

  Enligt protokollets artikel 6 stycke 3 skall

samtliga parter fastställa och offentliggöra de

mål som anges i stycke 2 i artikeln och

datum för när dessa mål skall ha uppnåtts

inom två år från att ha blivit part. Det är

sannolikt att tidsfristen på två år kommer att

löpa ut för Finlands del innan de första

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen godkänns. Av

denna orsak föreslås att i 2 § i

ikraftträdandelagen för protokollet tas med

en sakbestämmelse i avsikt att säkra att

Finland fastställer de första målen och

beräknade tidpunkterna för målens

uppnående enligt bestämmelserna i

protokollet. Därefter skall målen och de

beräknade tidpunkterna för målens

uppnående fastställas enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen.

  Enligt 1 mom. i paragrafen bereds och

delges de i protokollets artikel 6 stycke 2

angivna målen och beräknade tidpunkterna

för målens uppnående på det sätt som

föreskrivs i förvaltningslagen innan de första

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen ( / ) godkänns.

Härvid följs vid beredningen bland annat

förfarandet i 41 § i förvaltningslagen med

möjligheter till inflytande. Vid behov skall

även bestämmelserna om utredning och

hörande iakttas i ärendet.

  Enligt 2 mom. skall social- och

hälsovårdsministeriet godkänna de i 1 mom.

avsedda målen och beräknade tidpunkterna

för målens uppnående. Ett sådant beslut kan

inte anses ha direkt inverkan på någons rätt,

skyldighet eller fördel, varför det i saken inte

föreligger ett överklagbart beslut. Ministeriet

skall därför enligt 48 § i förvaltningslagen

bifoga beslutet en upplysning om att beslutet

inte kan överklagas. Beslutet delges som

vanlig delgivning enligt 54, 55, 65 och 66 § i

förvaltningslagen.

  3 §. Närmare bestämmelser kan ges genom

förordning av statsrådet.

  4 §. Om ikraftträdandet av lagen bestäms

genom förordning av republikens president.

Lagen avses träda i kraft samtidigt som

protokollet träder i kraft för Finlands del.

3.       Ikraftträdande

  Lagen om vattenvårdsförvaltningen, lagen

om ändring av miljöskyddslagen och lagen

om ändring av vattenlagen föreslås träda i

kraft så snart som möjligt efter att de har

godkänts och fastställts. Protokollet om

vatten och hälsa träder internationellt i kraft

90 dagar från den dag då det sextonde

ratificerings-, godkännande- och

anslutningsinstrumentet har deponerats hos

FN:s generalsekreterare. Före april månad

2004 har protokollet ratificerats av 11 stater:

Albanien, Azerbajdzjan, Tjeckiska

republiken, Estland, Ungern, Luxemburg,

Norge, Rumänien, Ryssland, Slovakien och

Ukraina. Lagen om sättande i kraft av de

bestämmelser som hör till området för

lagstiftningen i protokollet avses träda i kraft

vid en tidpunkt som bestäms genom

förordning av republikens president samtidigt

som protokollet träder i kraft för Finlands

del.

  Protokollet innehåller bestämmelser som

enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland hör

till landskapets lagstiftningsbehörighet.  För

att förslaget till ikraftträdandelag i

propositionen skall träda i kraft i landskapet

Åland måste därför fås godkännande av

Ålands lagting enligt 59 § 2 mom. i

självstyrelselagen.

4.       Behovet av riksdagens

samtycke och

behandlingsordningen

  Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen skall

riksdagen godkänna sådana statsfördrag och

andra internationella förpliktelser som

innehåller bestämmelser som hör till området

för lagstiftningen eller annars har avsevärd

betydelse, eller som enligt grundlagen av

någon annan anledning kräver riksdagens

godkännande. Bestämmelser som av annan

anledning kräver riksdagens godkännande är

bland annat internationella förpliktelser som

binder riksdagens budgetmakt (till exempel

GrUU 45/2000 rd). I praktiken har sådana

förpliktelser ansetts utgöras närmast av

bestämmelser som åsamkar staten direkta

utgifter.

  Enligt grundlagsutskottets tolkning anses

en bestämmelse höra till området för

lagstiftningen om den gäller utövande eller

inskränkning av någon grundläggande frihet

eller rättighet som är tryggad i grundlagen,

om bestämmelsen i övrigt gäller grunderna

för individens rättigheter eller skyldigheter,

om det enligt grundlagen skall föreskrivas i

lag om den fråga som bestämmelsen avser,

om det finns gällande bestämmelser i lag om

den fråga som bestämmelsen avser eller om

det enligt rådande uppfattning i Finland skall

föreskrivas om frågan i lag. En bestämmelse

i en internationell förpliktelse hör på dessa

grunder till området för lagstiftningen

oberoende av om den står i strid eller

överensstämmelse med en bestämmelse som

utfärdats genom lag i Finland (GrUU

11/2000 rd och GrUU 12/2000 rd).

  Protokoll om vatten och hälsa är ett så

kallad blandavtal, dvs. ett avtal med delad

behörighet. Avtalet innehåller således

bestämmelser som hör till såväl EG:s som

medlemsländernas behörighet. I

propositionen föreslås därför att riksdagen

godkänner protokollet till de delar som det

hör till Finlands behörighet. EG har för

avsikt att i samband med deponeringen av

anslutningsinstrumentet avge en förklaring

enligt artikel 22 stycke 4 i protokollet om

vatten och hälsa till 1992 års konvention om

skydd och användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar.

Kommissionens förslag om gemenskapens

ingående av protokollet (KOM(2001) 483

slutlig) innehåller ett utkast till förklaring om

behörighetsfördelningen mellan

gemenskapen och dess medlemsländer.

Enligt utkastet till förklaring meddelar EG att

den med stöd av fördraget om upprättandet

av EG och särskilt dess artikel 174.4 har

behörighet att ingå internationella avtal och

sätta i kraft förpliktelser med anledning av

dessa genom vilka uppnåendet av följande

mål främjas: att bevara, skydda och förbättra

miljön, att skydda människors hälsa, att

utnyttja naturresurserna varsamt och

rationellt samt att främja åtgärder på

internationell nivå för att lösa regionala eller

globala miljöproblem. Dessutom avser EG

enligt utkastet till förklaring meddela att den

redan har utfärdat bestämmelser som är

bindande för alla dess medlemsstater i alla de

frågor som hör till tillämpningsområdet för

detta protokoll.

  Artikel 2 i protokollet innehåller

definitioner som är viktiga för tillämpningen

av protokollet. En avtalsbestämmelse av

detta slag som indirekt inverkar på

tolkningen och tillämpningen av de övriga

materiella avtalsbestämmelser i protokollet

som hör till området för lagstiftningen hör

också själv till detta (GrUU 6/2001 rd). På

samma grunder hör även bestämmelserna om

tillämpningsområdet i protokollets artikel 3

och definitionerna i artikel 4 stycke 3 till

området för lagstiftningen.

  Artikel 4 i protokollet gäller allmänna

bestämmelser om åtgärder som

konventionsparterna skall vidta för att

verkställa protokollet. Enligt stycke 2 i

artikeln skall samtliga parter trygga ett

tillräckligt tillhandahållande av hälsosamt

dricksvatten och en tillräckligt effektiv

hygienisering, skydda vattenresurser som

används som källa för dricksvatten mot

förorening samt skapa effektiva system för

att förebygga och övervaka vattenrelaterade

sjukdomar. Enligt stycke 4 i artikeln skall

parterna bedöma effekterna av åtgärderna i

stycke 2 med avseende på människors hälsa,

vattenresurser och hållbar utveckling.

Parterna skall enligt stycke 5 skapa rättsliga,

administrativa och ekonomiska ramar i syfte

att förebygga, kontrollera och minska

vattenrelaterade sjukdomar. I Finland ingår

bestämmelser om de åtgärder som avses i

artikelns stycke 2 och de rättsliga och

administrativa ramarna i artikelns stycke 5 i

flera olika lagar. Skyddet av yt- och

grundvattenresurserna mot utsläpp från

industrier och tätorter och de olycksrisker

som deras verksamheter medför grundar sig

på miljöskydds- och kemikalielagstiftningen.

Syftet med vattenlagen är att förhindra att

vattenanvändningen åsamkas olägenheter

genom byggande i vattendrag och uttag av

vatten. Dessutom eftersträvas att på förhand

motverka risker som gäller vattenresurserna

genom styrning av markanvändningen.

Enligt hälsoskyddslagen övervakas särskilt

vattenanvändningen och de risker som kan

åsamkas vattenanvändningen. Syftet med

lagen om vattentjänster är att för användarna

trygga tillgången på tillräckligt med

hygieniskt och även i övrigt oklanderligt

hushållsvatten samt sådan avloppshantering

som är ändamålsenlig med avseende på

hälso- och miljöskyddet. De omständigheter

som avses i stycke 4 i artikeln beaktas i

beslutsfattande som gäller vatten enligt

vattenlagen, hälsoskyddslagen, lagen om

vattentjänster och miljöskyddslagen.

Dessutom ingår bestämmelser om den

övergripande bedömning av

vattenanvändningen som avses i stycke 4 i

den föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen. Eftersom styckena

2, 4 och 5 i artikeln gäller angelägenheter om

vilka i Finland bestäms genom lag hör

bestämmelsen till området för lagstiftningen.

  Enligt artikel 4 stycke 6 i protokollet skall

parterna ålägga de myndigheter som

överväger att vidta sådana åtgärder eller

godkänner andras åtgärder som kan ha en

betydande inverkan på miljön i de vatten som

hör till protokollets tillämpningsområde att

beakta dessa åtgärders eventuella inverkan på

folkhälsan. I Finland innehåller

hälsoskyddslagen, vattenlagen, lagen om

vattentjänster, miljöskyddslagen samt den

föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen bestämmelser i

enlighet med vilka de nationella

myndigheterna i sina beslut om

vattenanvändningen beaktar konsekvenserna

för folkhälsan på det sätt som förutsätts i

artikeln.  I fråga om omfattande projekt kan

det dessutom bli aktuellt med tillämpningen

av lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning enligt vilken

med miljökonsekvenser även avses

verkningar för människors hälsa. I Finland

föreskrivs genom lag om den angelägenhet

som avses i artikelns stycke 6 varför

bestämmelsen hör till området för

lagstiftningen.

  Enligt stycke 7 skall i de fall en part är part

till konventionen om bedömning av

gränsöverskridande miljökonsekvenser och

dess myndigheter genomför åtgärder enligt

konventionen dessa åtgärder vara i

överensstämmelse med stycke 6. Syftet med

lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning är att främja

bedömningen och ett enhetligt beaktande av

miljökonsekvenser vid planering och

beslutsfattande och samtidigt öka

medborgarnas tillgång till information och

deras möjligheter till medbestämmande. Om

de angelägenheter som avses i artikelns

stycke 7 finns bestämmelser i gällande lag

varför bestämmelsen hör till området för

lagstiftningen.

  Protokollets artikel 4 stycke 9 innehåller

bestämmelser som gäller tolkningen av

protokollet samt företrädet i fråga om

protokollet och konventionen samt övriga

internationella förpliktelser. Bestämmelser av

detta slag inverkar på tolkningen av de

bestämmelser i protokollet som hör till

området för lagstiftningen, och de hör som

sådana därför själva till området för

lagstiftningen.

  Protokollets artikel 5 innehåller

bestämmelser om de principer och synsätt

som parterna skall iaktta vid genomförandet

av protokollet. I artikeln avsedda principer är

bland annat försiktighetsprincipen och

principen att förorenaren betalar. Dessutom

skall bland annat. vattenvårdande åtgärder

vidtas på lägsta lämpliga administrativa nivå,

vattenresurserna vårdas så att kommande

generationers behov tryggas, en effektiv

användning av vatten främjas och

förekomsten av vattenrelaterade sjukdomar

undvikas genom förebyggande åtgärder. I

artikeln nämns även tryggandet av tillgången

till information samt allmänhetens rätt att

delta och söka ändring i beslut som gäller

vatten och hälsa, skyddet av känsliga

befolkningsgrupper samt tryggandet av

tillräckliga vattenresurser både i kvantitativt

och kvalitativt hänseende för hela

befolkningen. De principer och synsätt som

avses i artikeln ingår i miljöskyddslagen,

hälsoskyddslagen samt lagen om

vattentjänster. Dessutom föreskrivs i

vattenlagen särskilt om principen om

mångsidigt utnyttjande av vattnen. I de

nämnda lagarna ingår även rätten att bli hörd

i saken samt möjligheten att söka ändring.

Om de angelägenheter som avses i artikeln

föreskrivs i Finland genom lag varför

bestämmelserna hör till området för

lagstiftningen.

  Artikel 6 i protokollet innehåller

bestämmelser om mål och beräknade

tidpunkter för målens uppnående med

avseende på vattentjänsterna. Enligt stycke 1

i artikeln skall parterna för att uppnå

protokollets mål sträva efter att trygga

tillgången till dricksvatten och hygienisering

för alla inom ramen för integrerade

användnings-, vård- och skyddssystem för

vatten där målet är en hållbar användning av

vattenresurserna, skydd av vattenekosystem

och en sådan kvalitet på vattnet som inte

utsätter människors hälsa för fara. Parterna

skall sålunda när vattentjänsterna anordnas

beakta utöver omständigheter som inverkar

på vattentjänsternas tillgänglighet och

vattenkvaliteten även vattenskyddsaspekter.

För uppnåendet av protokollets mål skall

parterna enligt stycke 2 uppställa och

offentliggöra nationella och/eller lokala mål

och prestationsnivåer i syfte att förebygga

vattenrelaterade sjukdomar. När parterna

uppställer målen enligt stycke 2 skall de

ytterligare enligt stycke 5 i artikeln inrätta

nationella eller lokala ordningar för

samordning mellan behöriga myndigheter

samt utveckla gränsöverskridande nationella

och/eller lokala användnings-, vård- och

skyddsplaner för vatten, helst enligt

avrinningsområden eller

grundvattenbildningar. Dessutom skall

parterna enligt stycke 5 inrätta och

upprätthålla ett rättsligt och institutionellt

ramverk för övervakning och upprätthållande

av kvalitetskraven på dricksvatten. Om de

angelägenheter som avses i artikel 6

föreskrivs i Finland i lagen om vattentjänster,

i hälsoskyddslagen och i de bestämmelser

som utfärdats med stöd av den samt i

miljöskyddslagen. Dessutom innehåller den

föreslagna lagen om

vattenvårdsförvaltningen bestämmelser om

en förvaltningsplan genom vilken det

integrerade planeringssystem för

vattenanvändningen som förutsätts i

protokollet genomförs. Eftersom

bestämmelserna i artikeln gäller sådana

omständigheter om vilka i Finland föreskrivs

genom lag eller genom bestämmelser med

stöd av lag hör bestämmelserna till området

för lagstiftningen.

  Protokollets artikel 8 innehåller

bestämmelser om ett reaktionssystem.

Parterna skall enligt artikel 8 införa

nationella och/eller lokala system för kontroll

och tidig varning för att fastställa

förekomster eller tillbud av vattenrelaterade

sjukdomar, för att informera myndigheterna

och allmänheten samt för att ge

rekommendationer och information om

förebyggande åtgärder. Enligt artikeln skall

dessutom beredskapsplanerna för avvärjande

av vattenrelaterade sjukdomar ha tagits fram

i tid och myndigheterna skall ha nödvändig

kapacitet för att reagera enligt dem. I Finland

finns bestämmelser om den omständighet

som bestämmelsen avser i hälsoskyddslagen

som föreskriver om övervakning av

hushållsvatten, föreskrifter om användningen

av vatten samt förebyggande av vattenburen

sjukdom samt regelbunden övervakning av

badvatten. Med stöd av dessa bestämmelser

övervakar de kommunala

hälsoskyddsmyndigheterna kvaliteten på

vattnen och vidtar vid behov de i lagen

förutsatta åtgärderna för att förhindra och

förebygga observerade sanitära olägenheter.

Dessutom har hälsoskyddslagen en särskild

bestämmelse om beredskap för exceptionella

situationer som hänför sig till det

reaktionssystem som artikeln förutsätter.

Eftersom det om den angelägenhet som avses

i artikelns bestämmelse finns gällande

bestämmelser i lag hör bestämmelsen till

området för lagstiftningen.

  Protokollets artikel 10 innehåller

bestämmelser om information till

allmänheten. Enligt stycke 1 i artikeln skall

parterna inom ramen för sin lagstiftning göra

sådan information tillgänglig för allmänheten

som myndigheterna innehar och som behövs

för den offentliga diskussionen om

uppställande av mål, tidpunkter för

uppnående av målen, utveckling av

användnings-, vård- och skyddssystem för

vatten, system för kontroll och tidig varning,

upprättande, utveckling och upprätthållande

av beredskapsplaner samt ökande av

allmänhetens medvetenhet, utbildning,

fortbildning, forskning, utveckling och

information. Enligt stycke 2 skall parterna

försäkra sig om att myndigheterna på

begäran gör nödvändig information om

genomförandet av protokollet tillgänglig för

allmänheten inom rimlig tid i enlighet med

nationell lagstiftning. Enligt stycke 3 i

artikeln skall parterna se till att

informationen kostnadsfritt är allmänt

tillgänglig för insyn vid godtagbara

tidpunkter och att allmänheten erbjuds

tillräckliga möjligheter att få kopior av sådan

information till rimlig kostnad. Enligt 12 § 2

mom. i grundlagen är handlingar och andra

upptagningar offentliga, om inte

offentligheten av tvingande skäl särskilt har

begränsats genom lag. Principen om

offentlighet ingår även i 1 § i lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Enligt 9 § i denna lag har var och en rätt att

ta del av en offentlig myndighetshandling

(som myndigheten innehar). Dessutom skall

uppgifter ur en offentlig handling enligt 14 §

4 mom. i lagen om offentlighet i

myndigheternas verksamhet ges så snart som

möjligt, dock senast inom två veckor efter att

myndigheten har mottagit begäran om att få

ta del av handlingen. Enligt 18 § 1 mom. i

lagen skall en myndighet för att införa och

genomföra god informationshantering se till

att dess handlingar och datasystem samt

uppgifterna i dem är behörigen tillgängliga,

användbara, skyddade och integrerade samt

sörja för även andra omständigheter som

påverkar kvaliteten på uppgifterna. Även i

förvaltningslagen föreskrivs om delgivning

av handlingar. Enligt 54 § 3 mom. i lagen

skall en handling delges i original eller kopia.

Om det till en handling som skall delges har

fogats handlingar som tillkommit vid

ärendets behandling och som inte kan

överlämnas till mottagaren, skall

myndigheten bereda mottagaren tillfälle att ta

del av dem hos myndigheten eller

stämningsmannen. Eftersom det om de

omständigheter som bestämmelserna i

artikeln avser finns gällande bestämmelser i

lag hör bestämmelserna till området för

lagstiftningen

  Artikel 10 stycke 4 och 5 i protokollet

innehåller bestämmelser om undantag i fråga

om myndigheternas informationsskyldighet.

Enligt stycke 4 förpliktar inte protokollet

myndigheterna att offentliggöra information

eller göra den tillgänglig för allmänheten, om

myndigheterna inte innehar informationen,

om begäran om informationen är uppenbart

orimlig eller för allmänt formulerad eller om

den avser information som ännu inte är

färdigställd eller myndigheternas interna

handlingar, varvid avslaget ges med stöd av

nationell lagstiftning och allmän praxis.

Enligt stycke 5 i artikeln är en myndighet

inte tvungen att offentliggöra eller delge

information, om röjandet av informationen

kan inverka skadligt på den konfidentiella

karaktären hos myndighetens verksamhet i

de fall den nationella lagstiftningen

föreskriver om sekretess, eller på

internationella förhållanden, landets försvar

eller allmänna säkerhet.

Informationsskyldighet föreligger inte heller

i de fall offentliggörandet av informationen

kan inverka skadligt på rättvisans gång, en

persons möjlighet att få en rättvis rättegång

eller myndigheternas möjlighet att göra

utredningar av straffrättslig eller disciplinär

natur, på kommersiell eller industriell

information som skall hemlighållas, på

industriella rättigheter och

upphovsrättigheter, på sekretessen för

personuppgifter och/eller filer med

personuppgifter, på tredje parts rätt i de fall

denne har tillhandahållit inbegärd

information utan att vara juridiskt förpliktad

till det eller på miljön. Grunderna för avslag

skall tolkas snävt med beaktande av det

allmänna intresse som hör samman med

offentliggörandet och huruvida den

information som betts om anknyter till

utsläpp i naturen. Enligt 13 § 1 mom. i lagen

om offentlighet i myndigheternas verksamhet

skall en begäran om att få ta del av innehållet

i en myndighetshandling (som myndigheten

har) individualiseras tillräckligt noggrant så

att myndigheten kan utreda vilken handling

den avser. Lagen innehåller även

bestämmelser om myndigheternas

informationsskyldighet i ärenden som inte är

slutbehandlade. Utgångsläget är att

myndigheterna inte är skyldiga att lämna ut

uppgifter i ärenden som ännu behandlas.

Informationsskyldigheten avseende ärenden

som ännu behandlas gäller dock enligt lagens

19 § handlingar av vilka framgår att en

lagstiftningsreform har inletts eller kommer

att inledas samt uppgifter om uppdraget,

tidsfristen och den beredningsansvariga.

Dessutom gäller informationsskyldigheten

planer, utredningar och avgöranden som är

under beredning och gäller allmänt

betydelsefulla frågor. Om grunderna för de

avgifter myndigheterna uppbär föreskrivs på

lagnivå och närmare genom bestämmelser på

lägre nivå. I Finland föreskrivs om

sekretessbelagda handlingar som

myndigheterna innehar i 24 § i lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Förteckningen i artikel 10 stycke 5 i

protokollet som gäller de grunder på vilka

myndigheter får neka att lämna ut

information svarar i sak mot bestämmelserna

i 24 § i den nämnda lagen. Eftersom det om

de angelägenheter som avses i

bestämmelserna i artikeln finns gällande

bestämmelser i lag hör bestämmelserna till

området för lagstiftningen.

  Artikel 15 i protokollet gäller granskning

av överensstämmelse med protokollet.

Formuleringen i artikeln är mycket vanlig

och motsvarande bestämmelser i

internationella miljöskyddsavtal har i

allmänhet inte ansetts höra till området för

lagstiftningen (jfr till exempel

Kyotoprotokollet till Förenta Nationernas

ramkonvention om klimatförändring, RP

26/2002 rd). Formuleringen i artikeln ligger

nära den i artikel 15 i konventionen om

tillgång till information, allmänhetens

deltagande i beslutsprocesser och tillgång till

rättslig prövning i miljöfrågor. Vid möten

mellan de undertecknande länderna har också

mekanismer för allmänhetens deltagande

tagits upp motsvarande dem som beslutats

om med stöd av artikel 15 i

Århuskonventionen. I det här skedet är det

svårt att avgöra om protokollets

övervakningsmekanism, trots protokollets

allmänna formulering av artikel 15,

innehåller element vilka måste anses höra till

lagstiftningens område

  Artikel 20 i protokollet innehåller

bestämmelser om tvistlösning mellan parter

som gäller tolkningen eller tillämpningen av

protokollet. Enligt stycke 1 i artikeln skall

parterna i första hand eftersträva en lösning

genom förhandling eller någon annan metod

för att lösa tvisten som de väljer. Enligt

stycke 2 i artikeln kan tvisten lösas enligt

konventionens bestämmelser om tvistlösning,

om tvisten inte kan lösas genom förhandling

och parterna i tvisten båda är parter i

konventionen om skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar och om parterna i tvisten

har godkänt en eller bägge av konventionens

förfaranden som tvingande med avseende på

varandra. I övriga fall kan tvisten läggas fram

för Internationella domstolen, om inte

parterna kommer överens om

skiljedomsförfarande eller någon annan form

av tvistelösning. Tillämpningen av de

bindande tvistlösningsmetoderna enligt

stycke 2 i artikeln förutsätter att båda

parterna i tvisten på förhand har gett sitt

samtycke till att tvister hänskjuts till ett eller

båda av dessa organ. Det är inte obligatoriskt

att godta de bindande

tvistlösningsmetoderna. Eftersom Finland har

lämnat en allmän behörighetsförklaring

angående Internationella domstolen och

denna förklaring utan särskild anmälan

omfattar även tvister som uppkommer till

följd av denna konvention, innebär

bestämmelsen inte till denna del några nya

förpliktelser för Finland som kunde kräva

samtycke av riksdagen. Finland har inte

heller för avsikt att förbinda sig till

användningen av skiljedom.  Detta betyder

att artikel 20 inte innehåller bestämmelser

som kräver riksdagens samtycke. Om

Finland senare önskar erkänna

skiljedomstolens behörighet måste särskilt

samtycke inbegäras av riksdagen för detta.

  Med stöd av vad som anförts ovan

innehåller protokollet inte bestämmelser som

gäller grundlagen på det sätt som avses i 95 §

2 mom. Godkännandet av protokollets

bestämmelser kan sålunda ske med enkel

majoritet och lagförslaget om sättandet i kraft

av protokollet kan behandlas i vanlig

lagstiftningsordning.

  Med stöd av vad som anförts ovan och i

enlighet med 94 § i grundlagen föreslås

  att Riksdagen godkänner det i London den

17 juni 1999 upprättade protokollet om

vatten och hälsa till 1992 års konvention om

skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar till den del det hör till

Finlands behörighet.

  Eftersom protokollet innehåller

bestämmelser som hör till området för

lagstiftningen, föreläggs Riksdagen samtidigt

följande lagförslag för godkännande:

Lagförslagen

1.

Lag

om vattenvårdsförvaltningen

  I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Syfte

  I denna lag föreskrivs om

vattenvårdsförvaltningen och om därmed

sammanhängande utredningsarbete, om

samarbete och deltagande inom

vattenförvaltningsområdena samt om

internationellt samarbete i fråga om

vattenvårdsförvaltningen. De allmänna

målen för vattenvårdsförvaltningen är att

skydda, förbättra och återställa vattnen så

att ytvattnens och grundvattnens status inte

försämras samt att deras status är

åtminstone god.

  Syftet med denna lag är att vid

vattenvårdsförvaltningen hänsyn skall tas

inte bara till vattnens kvalitet utan även till

att vattentillgången är tillräcklig och

vattenanvändningen hållbar samt till

vattentjänsterna och den ekonomiska

analysen av dessa, till

översvämningsskyddet och tillgången på

vatten för rekreation, till de sjukdomar som

sprids via vatten samt till skyddet av

akvatiska ekosystem och sådana terrestra

ekosystem och våtmarker som står i direkt

kontakt med dem.

2 §

Definitioner

  I denna lag avses med

  1) ytvatten vatten på markytan,

kustvatten och territorialvatten,

  2) grundvatten vatten som finns under

markytan i den mättade zonen och som står

i direkt kontakt med mark- eller

berggrunden,

  3) kustvatten ytvatten som finns innanför

den linje på vilken varje punkt befinner sig

på ett avstånd av en sjömil från närmaste

punkt på den baslinje från vilken bredden

av territorialvattnet mäts och som på någon

punkt gränsar till en älv eller å,

  4) ytvattenförekomst en avgränsad och

betydande del av ytvattnen, såsom en sjö,

ett vattenmagasin, en bäck, å, älv eller

kanal, en del av en bäck, å, älv eller kanal

eller en kustvattensträcka,

  5) grundvattenförekomst en avgränsad

förekomst av vatten sådan i porös och

genomsläpplig mark- eller berggrund som

medger en betydande ström av grundvatten

eller uttag av betydande mängder

grundvatten,

  6) avrinningsområde ett område från

vilket all ytvattenavrinning sker till havet

via en sjö, bäck, å, älv eller ett delta.

3 §

Vattenförvaltningsområde

  Ett vattenförvaltningsområde består av ett

eller flera avrinningsområden. En

kustvattensträcka och en

grundvattenförekomst hör till det

angränsande vattenförvaltningsområde som

är lämpligast. Av avrinningsområden som

sträcker sig in på en annan stats territorium

bildas ett internationellt

vattenförvaltningsområde så som särskilt

föreskrivs om detta.

4 §

Myndigheter

  Miljöministeriet samt jord- och

skogsbruksministeriet leder och övervakar

inom sina ansvarsområden verkställigheten

av denna lag. För verkställigheten av denna

lag fullgör Finlands miljöcentral av

miljöministeriet och jord- och

skogsbruksministeriet ålagda uppgifter samt

vilt- och fiskeriforskningsinstitutet av jord-

och skogsbruksministeriet ålagda uppgifter.

  De regionala miljöcentralerna sköter

uppgifter enligt denna lag inom sina

respektive verksamhetsområden.

Arbetskrafts- och näringscentralernas

fiskerienheter sköter inom sina

verksamhetsområden uppgifter som är

nödvändiga för verkställigheten av denna lag.

  De statliga och kommunala myndigheterna

inom vattenförvaltningsområdena deltar

inom sina verksamhetsområden i den

vattenvårdsförvaltning som avses i denna lag.

5 §

De regionala miljöcentralernas uppgifter

  De regionala miljöcentralerna har till

uppgift att inom sina

vattenförvaltningsområden

  1) karakterisera vattnen,

  2) utreda den mänskliga verksamhetens

inverkan på vattnen,

  3) göra ekonomiska analyser av

vattenanvändningen,

  4) samla in uppgifter om sådana områden

som bestäms genom förordning av statsrådet

och som enligt gemenskapslagstiftningen

skall skyddas,

  5) samla in nödvändiga uppgifter om

områden avsedda för tagande av

hushållsvatten,

  6) bereda klassificeringen av vattnen enligt

status,

  7) ordna övervakningen av vattnen och

utarbeta ett övervakningsprogram,

  8) bereda förvaltningsplanen och

åtgärdsprogrammet,

  9) fullgöra andra uppgifter som ålagts av

miljöministeriet samt jord- och

skogsbruksministeriet med avseende på

vattenvårdsförvaltningen.

  Finlands miljöcentral ger de regionala

miljöcentralerna sakkunnighjälp de

åligganden som nämns fråga om de i 1 mom.

nämnda uppgifterna, samt för register över

de uppgifter som avses i 1 mom. 4 punkten.

6 §

Statsrådets förordning om

vattenförvaltningsområden

  I fråga om vattenförvaltningsområdena och

den samordnande regionala miljöcentralen i

ett vattenförvaltningsområde utöver vad som

bestäms i denna lag utfärdas nödvändiga

bestämmelser genom förordning av

statsrådet.

2 kap.

Vattnens status

7 §

Karakterisering av vatten

  Med tanke på vattenvårdsförvaltningen

skall ytvattnen indelas i typer enligt

geografiska och naturvetenskapliga

karakteristika. I fråga om grundvattnen anges

läget och gränserna för viktiga och andra

grundvattenområden som lämpar sig för

vattenförsörjning, samt den allmänna

karaktären hos mark- och berggrunden i

grundvattenområdena. Vid karakteriseringen

kan vattnen granskas som helheter.

8 §

Klassificering av vattnens status

  Yt- och grundvattnen klassificeras på

grundval av hur stor förändringen till följd av

mänsklig verksamhet är. Ytvattenklasserna

grundar sig på ekologisk och kemisk status

enligt den status som är sämst.

  Ytvattnets ekologiska status är hög, god,

måttlig, otillfredsställande eller dålig.

Klassificeringen görs gentemot

referensförhållanden. Referensförhållandet

för kraftigt modifierade och konstgjorda

ytvattenförekomster är maximal ekologisk

potential, och gentemot denna indelas

förekomsterna på motsvarande sätt i god,

måttlig, otillfredsställande och dålig status.

  Ytvattnets kemiska status är god, om den

uppfyller alla miljökvalitetsnormer för

skadliga ämnen enligt

gemenskapslagstiftningen, särskilt anges

genom förordning.

  Grundvattnet klassificeras enligt kemiska

och kvantitativa egenskaper i god och

otillfredsställande status.

9 §

Övervakning

  Inom vattenförvaltningsområdena skall

övervakningen av ytvattnen och

grundvattnen ordnas så att den ger en

sammanhållen och mångsidig helhetsbild av

vattnens status.

  De program för vattenövervakning som de

regionala miljöcentralerna har utarbetat skall

samordnas inom respektive

vattenförvaltningsområde och bifogas

förvaltningsplanen. Vid utarbetandet av

övervakningsprogrammet skall i tillämpliga

delar beaktas den övervakning som

ankommer på verksamhetsutövarna enligt

någon annan lag.

10 §

Statsrådets förordningar om vattnens status

  Genom förordning av statsrådet föreskrivs

närmare om

  1) typindelningen av ytvattnen på grundval

av geografiska och naturvetenskapliga

egenskaper, bedömningen av konstgjorda

och kraftigt modifierade ytvatten samt

fastställandet av specifika

referensförhållanden för ytvattentyper och

valet av referensområden,

  2) karakteriseringen av grundvattnen,

  3) det närmare innehållet i och utförandet

av analyser av vattenstatus och

vattenanvändning samt ekonomiska analyser

av vattentjänster,

  4) övervakningen och programmet för

övervakning av vatten,

  5) grunderna för klassificering av yt- och

grundvattnen.

  Närmare bestämmelser om omständigheter

motsvarande dem i 1 mom. kan dessutom

utfärdas genom förordning av statsrådet, om

det behövs för genomförandet av

Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/60/EG om upprättandet av en ram för

gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens

område.

3 kap.

Förvaltningsplan och åtgärdsprogram

11 §

Förvaltningsplan

  För vattenförvaltningsområdet skall

upprättas en förvaltningsplan. I

förvaltningsplanen skall sammanfattningsvis

ingå

  1) information om

vattenförvaltningsområdet,

  2) uppgifter om karakteriseringen,

klassificeringen och miljömålen gällande

vattenförekomsterna i

vattenförvaltningsområdet samt om andra

aspekter som anknyter till vattenstatusen och

vattenanvändningen,

  3) förändringar i planen jämfört med

tidigare planer,

  4) genomförda åtgärder, genomförda

temporära kompletterande åtgärder samt en

bedömning av påverkan genom exceptionella

omständigheter,

  5) en bedömning av uppnåendet av de i 4

kap. avsedda miljömålen och en redogörelse

för valet av alternativ,

  6) en redogörelse om de åsikter som

framförts under beredningen och om

mellanstatliga underhandlingar samt om hur

dessa har inverkat på planens innehåll och

valet av alternativ.

  En miljörapport skall läggas fram som en

del av förvaltningsplanen. I fråga om

miljörapporten gäller vad som föreskrivs om

den i Europaparlamentets och rådets direktiv

2001/42/EG om bedömning av vissa planers

och programs miljöpåverkan.

  Myndigheterna och andra instanser skall

avgiftsfritt ge de regionala miljöcentralerna

sådan information som de förfogar över och

som de regionala miljöcentralerna behöver

för att upprätta förvaltningsplanen.

Myndigheterna skall överlämna

informationen utan hinder av

sekretessbestämmelserna i lagen om

offentlighet i myndigheternas verksamhet

(621/1999). Andra än lägenhetsspecifika

uppgifter skall dessutom överlämnas utan

hinder av sekretessbestämmelserna i lagen

om landsbygdsnäringsregistret (1515/1994).

12 §

Åtgärdsprogram

  Ett åtgärdsprogram skall utarbetas för

uppnåendet av de miljömål som har ställts

upp för vattenvården med beaktande av de

ekonomiska analyser som har gjorts.

Åtgärdsprogrammet kan bestå av program

för ett eller flera avrinningsområden.

Åtgärdsprogrammet behandlas som en del av

förvaltningsplanen.

  Åtgärdsprogrammet skall innehålla

uppgifter om

  1) de grundläggande åtgärderna inom

vattenvården, såsom kraven i lagstiftningen

om vatten och miljövård,

  2) kompletterande åtgärder inom

vattenvården, såsom övriga administrativa

och ekonomiska styrmedel, avtal,

restaurering av vattendrag samt utbildnings-

och forskningsprojekt,

  3) åtgärder inför exceptionella

omständigheter,

  4) kombinationer av alternativa åtgärder.

13 §

Beredningen av förvaltningsplanen

  De regionala miljöcentralerna skall för

utarbetandet av förvaltningsplanen göra upp

  1) en tidtabell och ett arbetsprogram för

utarbetandet av förvaltningsplanen minst tre

år innan planperioden börjar,

  2) en översikt över väsentliga frågor om

vården av avrinningsområdet minst två år

före början av den period som

förvaltningsplanen avser, samt

  3) ett utkast till förvaltningsplan minst ett

år innan planperioden börjar.

14 §

Samarbete vid beredningen av

förvaltningsplanen

  De regionala miljöcentralerna skall under

alla faser av förvaltningsplanens beredning i

tillräcklig omfattning samarbeta och samråda

med berörda myndigheter och intressenter

inom sitt verksamhetsområde. För detta

ändamål skall finnas minst en

samarbetsgrupp. Samarbetsgrupper kan även

inrättas per avrinningsområde.

  För samordnandet av förvaltningsplanen

skall vattenförvaltningsområdet ha en

styrgrupp som består av representanter för de

regionala miljöcentralerna samt en av jord-

och skogsbruksministeriet utsedd

representant för arbetskrafts- och

näringscentralens fiskerienhet. Den

samordnande regionala miljöcentralen svarar

för styrgruppens verksamhet.

Miljöministeriet beslutar om styrgruppens

sammansättning.

  Bestämmelser om samordnande uppgifter

och delgivning av beredningsunderlag inom

ett internationellt vattenförvaltningsområde

kan dessutom utfärdas i en internationell

överenskommelse som är bindande för

Finland.

15 §

Deltagande och information

  De regionala miljöcentralerna skall ge alla

möjlighet att ta del av de i 13 § avsedda

beredningsunderlagen samt

bakgrundshandlingarna till dem och ge alla

tillfälle att framföra sina åsikter om

beredningsunderlagen skriftligt eller

elektroniskt. Bestämmelser om

beredningsunderlags och

bakgrundshandlingars offentlighet finns i

lagen om offentlighet i myndigheternas

verksamhet.

  Miljöcentralen skall i området publicera en

kungörelse på kommunernas anslagstavlor

om att beredningsunderlagen finns

framlagda. Handlingarna skall till

nödvändiga delar hållas tillgängliga i

kommunerna i området och de skall

publiceras i elektronisk form.

Miljöcentralerna skall dessutom inbegära

nödvändiga utlåtanden.

  Information om utkastet till

förvaltningsplan och den samordnade

förvaltningsplanen skall dessutom ges i

tidningar som utkommer allmänt i området,

och vid behov skall informationsmöten

anordnas där även åsikter kan framföras.

16 §

Behandlingen av förvaltningsplanen

  Utkastet till förvaltningsplan för

vattenförvaltningsområdet skall behandlas

och samordnas av styrgruppen.

  Den samordnande regionala miljöcentralen

skall tillställa miljöministeriet utkastet till

förvaltningsplan för

vattenförvaltningsområdet efter att det har

behandlats i styrgruppen.

17 §

Godkännande av förvaltningsplaner

  Statsrådet godkänner förvaltningsplanerna.

  Beslutet om förvaltningsplanen ges efter

anslag och de som saken gäller anses ha fått

del av beslutet när det gavs.

  Information om att förvaltningsplanerna

har godkänts skall tillställas de regionala

miljöcentralerna, som i sin tur skall

vidarebefordra informationen till

kommunerna inom sitt område samt till de

myndigheter som har hörts tidigare under

beredningen av ärendet. De regionala

miljöcentralerna skall anslå en kungörelse

om godkännandet på kommunens

anslagstavla samt dessutom informera om

godkännandet i tillräcklig omfattning i

tidningarna. Den godkända förvaltningsplan

som gäller kommunens område skall finnas

till påseende i kommunen.

  Miljöministeriet publicerar de av statsrådet

godkända förvaltningsplanerna i elektronisk

form.

  Om tillkännagivandet av statsrådets beslut i

ett internationellt vattenförvaltningsområde

kan föreskrifter ges i ett internationellt avtal

som är bindande för Finland.

18 §

Ändringssökande

  I statsrådets beslut om godkännande av

förvaltningsplanen får ändring sökas genom

besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på

det sätt som föreskrivs i

förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvär

får anföras på den grund att beslutet är

lagstridigt.  På statsrådets beslut tillämpas 31

§ 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

  Besvärsrätt har den på vars rätt, skyldighet

eller fördel beslutet kan inverka, kommunen i

fråga, myndigheter som bevakar allmänt

intresse, samt en sådan registrerad lokal eller

regional förening eller stiftelse vars syfte är

att främja miljö- eller naturskydd och vars

verksamhetsområde förvaltningsplanen

gäller.

19 §

Översyn

  De mål för vattenvården som ställs upp i

förvaltningsplanen och de kombinationer av

åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammet skall

ses över vart sjätte år. För översynen gäller i

tillämpliga delar bestämmelserna om

beredning och godkännande av

förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet.

20 §

Statsrådets förordning om förvaltningsplan

och åtgärdsprogram

  Om upprättandet av förvaltningsplanen och

åtgärdsprogrammet, om tidsfristerna för

upprättandet samt om anordnandet av

samarbete i anknytning till

förvaltningsplanens beredning skall

bestämmas genom statsrådets förordning.

  Dessutom kan genom förordning ges

närmare bestämmelser om de uppgifter som

skall ingå i förvaltningsplanen och

åtgärdsprogrammet samt om uppställandet av

miljömål.

4 kap.

Miljömål i förvaltningsplanen

21 §

Miljömål vid planering av vattenvården

  Målen för förvaltningsplanerna och

åtgärdsprogrammen är att

  1) yt- och grundvattenförekomsternas

status inte försämras och att deras status är

åtminstone god,

  2) statusen hos de i 22 § avsedda

konstgjorda och kraftigt modifierade

vattenförekomsterna inte försämras och de

har minst god ekologisk potential och god

kemisk status,

  3) ytvattenförekomsterna skyddas,

förbättras och återställs så att den status som

avses i 1 eller 2 punkten kan uppnås senast år

2015,

  4) grundvattenförekomsterna skyddas,

förbättras och återställs samt att balansen

mellan grundvattenuttag och

grundvattenbildning säkerställs så att den

status som avses i 1 punkten kan uppnås

senast år 2015,

  5) en varaktig och betydande ökning av

koncentrationer av ämnen som förorenar

grundvattenförekomsterna förhindras.

  Vattenstatusen i ett sådant område som

avses i 5 § 1 mom. 4 punkten och som skall

skyddas skall vara på en sådan nivå som

skyddet förutsätter senast år 2015.

  Om exceptionell naturförhållanden eller en

olycka av exceptionellt slag tillfälligt leder

till en försämring av vattenstatusen eller

förhindrar att miljömål nås, och målen inte

kan uppnås med tillgängliga medel, kan

vattenstatusen i detta fall inte anses strida

mot miljömålen.

22 §

Konstgjorda eller kraftigt modifierade

vattenförekomster

  En genom byggande eller på annat sätt

fysiskt modifierad vattenförekomst kan

benämnas konstgjord eller kraftigt

modifierad i förvaltningsplanen, om de

ändringar av de hydromorfologiska

egenskaperna som behövs för uppnåendet av

god ekologisk status nödvändiga medför

betydande skadliga effekter på miljön eller

följande verksamheter

  1) sjötrafik eller hamnverksamhet,

  2) användning av vattnen för rekreation,

  3) vattenförsörjning eller produktion av

vattenkraft,

  4) vattenreglering, skydd mot

översvämningar eller markavvattning eller

  5) annan motsvarande mänsklig

verksamhet i enlighet med hållbar

utveckling.

  En förutsättning är dessutom att den nytta

som kan uppnås genom de konstgjorda eller

förändrade specifika egenskaperna hos

vattenförekomsten av tekniska eller

ekonomiska skäl inte rimligen kan uppnås på

något annat sätt som utgör ett betydligt bättre

alternativ för miljön.

  Miljömålen för i denna paragraf avsedda

vattenförekomster skall särskilt redovisas i

förvaltningsplanen.

23 §

Avvikelser från miljömål på grund av ett nytt

och betydande  projekt

  Om ett nytt viktigt projekt fysiskt förändrar

en vattenförekomst så att god ekologisk

status för ytvattnet eller god status för

grundvattnet inte kan uppnås, kan avvikelser

från de i 21 § avsedda miljömålen göras

förutsatt att

  1) projektet är mycket viktigt ur allmänt

intresse och den nytta det medför för den

hållbara utvecklingen eller människors hälsa

eller människors säkerhet är betydande,

  2) alla till buds stående åtgärder för att

förhindra olägenheterna har vidtagits,

  3) den nytta som eftersträvas inte kan

uppnås på något annat tekniskt eller

ekonomiskt skäligt sätt som utgör ett

betydligt bättre alternativ för miljön än

genom förändring av vattenförekomsten.

  Att statusen hos en ytvattenförekomst

försämras från hög till god anses inte strida

mot miljömålen, om försämringen av

statusen orsakas av ett nytt viktigt projekt i

enlighet med hållbar utveckling och om

förutsättningarna motsvarande 1 mom. 1-3

punkten uppfylls.

  I förvaltningsplanen skall läggas fram en

utredning om hur förutsättningarna i 1 mom.

har uppfyllts samt om de förändringar

projektet orsakar i vattenförekomsten och

dess status.

24 §

Lindring av miljömål

  I förvaltningsplanen kan mindre stränga

miljömål än de som avses i 21 § ställas upp,

om vattenförekomsten enligt utredningar är

så modifierad av mänsklig verksamhet eller

dess naturliga förhållanden är sådana att de

utgör hinder för uppnåendet av strängare

mål, eller om uppnåendet av miljömålen inte

är rimligt på grund av tekniska eller

ekonomiska skäl.

  Dessutom förutsätts

  1) att den nytta som uppnås genom

användning eller belastning av vattnen inte

kan uppnås på något annat sätt som utgör ett

betydligt bättre alternativ för miljön,

  2) att olägenheterna av verksamheterna inte

kan minskas utan oskäliga kostnader,

  3) att den bästa möjliga statusen för

ytvattenförekomsterna uppnås med

beaktande av den påverkan som med hänsyn

till den mänskliga verksamhetens eller

föroreningens karaktär inte skäligen har

kunnat undvikas,

  4) att förändringarna i förhållande till god

status hos grundvattnet blir så små som

möjligt, och denna påverkan inte skäligen

kan undvikas med beaktande av den

mänskliga verksamheten och föroreningens

karaktär, och

  5) att vattenförekomstens status inte

försämras.

25 §

Stegvist uppnående av målen

  Om miljömålen kan uppnås endast stegvis,

kan längre tidsfrister än vad som framgår av

21 § ställas upp i förvaltningsplanen.

  En förutsättning för förlängning av

tidsfristen är

  1) att en förbättring av vattenförekomstens

status inom den tid förvaltningsplanen avser

är tekniskt eller ekonomiskt oskädlig eller

övermäktig på grund av naturförhållandena,

och

  2) att vattenförekomstens status inte

försämras ytterligare.

  Tidsfristerna kan förlängas med

sammanlagt högst två sådana perioder som

förvaltningsplanerna avser.

26 §

Statsrådets förordning om miljömål

  Närmare föreskrifter om de miljömål som

avses i detta kapitel kan ges genom

förordning av statsrådet.

5 kap.

Särskilda bestämmelser

27 §

Sanitära olägenheter orsakade av vatten

  Bestämmelser om förebyggande,

minskande och undanröjande av sanitära

olägenheter orsakade av vatten, samt om

behövliga planer och utredningar ges

dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994).

  Genom förordning av social- och

hälsovårdsministeriet utfördas närmare

bestämmelser om insamlande och

tillhandahållande av sådan information i

anslutning till förebyggande, minskande och

undanröjande av sanitära olägenheter

orsakade av vatten för den i denna lag

avsedda förvaltningsplanen.

28 §

Beaktande av förvaltningsplanen

  Statliga och kommunala myndigheter skall

i tillämpliga delar i sin verksamhet beakta de

som statsrådet godkänner enligt 17 §

godkända förvaltningsplaner.

  Närmare bestämmelser om beaktandet av

förvaltningsplaner kan ges särskilt någon

annanstans i lag.

29 §

Ikraftträdande

  Denna lag träder i kraft den    2004.

-----

2.

Lag

om ändring av miljöskyddslagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  ändras i miljöskyddslagen av den 4 februari 2000 (86/2000) 19 § 2 mom. 6 punkten, 52 § 3

mom., 55 § 2 mom., 65 § 1 mom. och 96 § 4 mom., av dem 55 § 2 mom. sådant det lyder i lag

506/2002, samt

  fogas till 19 § 2 mom. en ny 7 punkt, till 46 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag

506/2002 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2-4 mom. blir 3-5 mom., till 50 § ett nytt 2

mom. samt till 92 § ett nytt 2 mom. som följer:

19 §

Kommunala miljöskyddsföreskrifter

- - - - - - - - - - - - - -

  Föreskrifterna kan gälla

- - - - - - - - - - - - - -

  6) lämnande av uppgifter som behövs för

tillsynen, samt

  7) åtgärder för förbättrande av vattnens

status som behövs enligt en förvaltningsplan

i lagen om vattenvårdsförvaltningen ( / ).

- - - - - - - - - - - - - -

46 §

Kontrollvillkor

- - - - - - - - - - - - - -

  Det som har ansetts behövas för

övervakningen i övervakningsprogram för

vattnens status som avses i lagen om

vattenvårdsförvaltningen skall beaktas när

villkor om kontrollen av verksamhetens

påverkan på vattnen ges. Uppgifterna från

kontrollen av verksamheten kan utnyttjas vid

övervakningen och utarbetandet av

förvaltningsplan enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen.

  - - - - - - - - - - - - - -

50 §

Inverkan av vissa planer och program

- - - - - - - - - - - - - -

  I tillståndet skall vid bedömning av

betydande förorening enligt 42 § 1 mom. 2

punkten beaktas vad som har sagts om de

omständigheter som berör vattnens status och

vattenanvändningen inom projektets

influensområde i den förvaltningsplan som

avses i lagen om vattenvårdsförvaltningen.

52 §

Tillståndsbeslutets innehåll

- - - - - - - - - - - - - -

  Om lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett

projekt, skall det framgå av tillståndsbeslutet

hur bedömningen har beaktats vid

tillståndsprövningen. Av tillståndsbeslutet

skall dessutom framgå hur

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen har beaktats.

- - - - - - - - - - - - - -

55 §

Tillståndets giltighet och justering

- - - - - - - - - - - - - -

  I ett tillstånd som gäller tills vidare skall

föreskrivas när en ansökan om justering av

tillståndsvillkoren senast skall göras och

vilka utredningar som då skall läggas fram,

om inte en sådan föreskrift skall anses vara

uppenbart onödig. Tillståndsvillkoren skall

dock justeras regelbundet om tillståndet

gäller tillståndspliktig verksamhet enligt

rådets direktiv (96/61/EG) om samordnade

åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar. Vid prövningen av villkor om

justering eller av tidsbegränsning av tillstånd

skall förvaltningsplanerna och

åtgärdsprogrammen enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen beaktas. Av

särskilda skäl kan en föreskrift om justering

av tillståndsvillkoren tas in också i ett

tillstånd som beviljas för viss tid. Den

myndighet som har beviljat tillståndet skall i

tillämpliga delar behandla ärendet som en

tillståndsansökan.

 - - - - - - - - - - - - - -

65 §

Inskrivning i datasystemet

  Genom förordning av statsrådet kan

bestämmas att annan verksamhet än sådan

som är miljötillståndspliktig skall anmälas

till den regionala miljöcentralen för

inskrivning i det datasystem för

miljövårdsinformation som avses i 27 §, om

  1) det är fråga om sådan verksamhet som

avses i 30 § 1 mom.,

  2) i verksamheten används sådana skadliga

ämnen som anges genom förordning av

statsrådet, och

  3) verksamheten kan medföra risk för

förorening av miljön och det genom

förordning har föreskrivits om en miniminivå

för förebyggande av utsläpp från

verksamheten eller en miniminivå för andra

miljöskyddskrav.

- - - - - - - - - - - - - -

92 §

Rätt att anhängiggöra ärenden

- - - - - - - - - - - - - -

  Den regionala miljöcentralen kan inleda ett

ärende som gäller utfärdande av en

miljöskyddsföreskrift som avses i 19 § 2

mom. 7 punkten skall meddelas, om

kommunen inte har meddelat någon

föreskrift om detta och om en sådan

föreskrift har ansetts utgöra ett viktigt

styrmedel med tanke på vattenstatusen i

förvaltningsplanen enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen.

96 §

Sökande av ändring

- - - - - - - - - - - - - -

  I beslut om godkännande av kommunala

miljöskyddsföreskrifter och avgiftstaxan som

gäller behandling av

miljötillståndsansökningar söks ändring

genom besvär så som anges i

kommunallagen. Den regionala

miljöcentralen har därtill rätt att söka ändring

i beslut som kommunen har fattat på

grundval av anhängiggörande enligt 92 § 2

mom.

- - - - - - - - - - - - - -

---

  Denna lag träder i kraft den 2004.

-----

3.

Lag

om ändring av 2 och 16 kap. i vattenlagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  upphävs i vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/1961) 2 kap. 14 § 2 mom., sådant det lyder i

lag 467/1987,

  ändras 16 kap. 23 a §, sådan den lyder i lag 88/2000, samt

  fogas till 2 kap. nya 11 a och 14 a § som följer:

  2 kap.

Allmänna stadganden om byggande i

vattendrag

  11 a §

  Vid bedömningen enligt 11 § av den nytta,

skada och olägenhet som byggandet medför

skall hänsyn tas till de omständigheter som

berör vattenstatusen och vattenanvändningen

inom projektets influensområde enligt vad

som har angetts i den förvaltningsplan som

avses i lagen om vattenvårdsförvaltningen.

14 a §

  Tillståndshavaren skall vid behov i

tillståndet åläggas att kontrollera hur

projektet genomförs och dess inverkan

(kontrollskyldighet).När kontrollskyldigheten

åläggs skall hänsyn tas till det

övervakningsprogram som avses i lagen om

vattenvårdsförvaltningen och annan

övervakningsplikt som gäller projektets

influensområde.

  Miljötillståndsverket kan i tillståndet

besluta om kontrollen antigen helt eller

delvis eller så sätt att den ansvarige för

projektet skall göra upp en särskild plan för

hur kontrollskyldigheten skall fullgöras

(kontrollplan). Kontrollplanen skall

godkännas av den regionala miljöcentralen.

Till den del kontrollplanen gäller

fiskerihushållning skall den dock godkännas

av arbetskrafts- och näringscentralen.

  Beslutet om godkännandet av

kontrollplanen skall fattas med iakttagande

av förvaltningslagen (434/2003). Beslutet ges

efter anslag. Beslutet kan ändras på tjänstens

vägnar eller på yrkande av den

projektansvarige, en tillsynsmyndighet, en

myndighet som bevakar allmänt intresse i

saken, kommunen eller en part som orsakas

olägenhet.

  I den regionala miljöcentralens samt

arbetskrafts- och näringscentralens beslut kan

rättelse sökas skriftligen hos

miljötillståndsverket inom 30 dagar från det

att beslutet anslogs. I miljötillståndsverkets

beslut med anledning av rättelseyrkande söks

ändring på det sätt som bestäms i 17 kap. 1 §.

16 kap.

Handläggning av ansökningsärenden i

miljötillståndsverket

23 a §

  Om ansökan gäller ett projekt enligt lagen

om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning, skall av

miljötillståndsverkets beslut framgå på vilket

sätt bedömningen enligt nämnda lag har

beaktats.  Av tillståndsbeslutet skall

dessutom framgå hur förvaltningsplanen

enligt lagen om vattenvårdsförvaltningen har

beaktats.

---

  Denna lag träder i kraft den     2004.

  På kontrollen av byggande i enlighet med

tillstånd som har beviljas före ikraftträdande

av denna lag samt inverkan av sådant

byggande tillämpas 2 kap. 14 a § i denna lag.

  Om det i ett tillstånd som har beviljats före

ikraftträdandet av denna lag inte har bestämts

om kontrollen av byggandet och byggandets

inverkan, kan den regionala miljöcentralen

genom en ansökan till miljötillståndet

justeras för införande avkontrollåligganden

enligt 2 kap. 14 a § i denna lag.

-----

4.

Lag

om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet

om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd och användning av

gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar

  I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 §

  De bestämmelser som hör till området för

lagstiftningen i det i London den 17 juni

1999 uppgjorda protokollet om vatten och

hälsa till 1992 års konvention om skydd och

användning av gränsöverskridande

vattendrag och internationella sjöar gäller

som lag på det sätt som Finland har förbundit

sig till dem.

2 §

  Innan de första förvaltningsplanerna enligt

lagen om vattenvårdsförvaltningen (  /  )

godkänns bereds och delges de i protokollets

artikel 6 stycke 2 avsedda målen och

beräknade tidpunkterna för målens

uppnående på det sätt som föreskrivs i

förvaltningslagen (434/2003).

  De i 1 mom. avsedda målen och beräknade

tidpunkterna för målens uppnående godkänns

av social- och hälsovårdsministeriet.

3 §

  Närmare bestämmelser om verkställigheten

av denna lag kan utfärdas genom förordning

av statsrådet.

4 §

  Om ikraftträdandet av denna lag bestäms

genom förordning av republikens president.

-----

  Helsingfors den 11 juni 2004

Republikens President

TARJA HALONEN

Miljöminister Jan-Erik Enestam

Bilaga

Parallelltexter

2.

Lag

om ändring av miljöskyddslagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  ändras i miljöskyddslagen av den 4 februari 2000 (86/2000) 19 § 2 mom. 6 punkten, 52 § 3

mom., 55 § 2 mom., 65 § 1 mom. och 96 § 4 mom., av dem 55 § 2 mom. sådant det lyder i lag

506/2002, samt

  fogas till 19 § 2 mom. en ny 7 punkt, till 46 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag

506/2002 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2-4 mom. blir 3-5 mom., till 50 § ett nytt 2

mom. samt till 92 § ett nytt 2 mom. som följer:

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Kommunala miljöskyddsföreskrifter

- - - - - - - - - - - - - -

Föreskrifterna kan gälla:

- - - - - - - - - - - - - -

  6) lämnande av uppgifter som behövs för

tillsynen.

- - - - - - - - - - - - - -

  6) lämnande av uppgifter som behövs för

tillsynen; samt

  7) åtgärder för förbättrande av vattnens

status som är nödvändiga enligt

förvaltningsplanen i lagen om

vattenförvaltningens organisation ( / )

- - - - - - - - - - - - - -

46 §

Kontrollvillkor

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

  Det som har ansetts behövas för

övervakningen i övervakningsprogram för

vattenstatusen som avses i lagen om

vattenvårdsförvaltningen skall beaktas när

villkor om kontrollen av verksamhetens

påverkan på vattnen ges. Uppgifterna från

kontrollen av verksamheten kan utnyttjas

vid övervakningen och utarbetandet av

förvaltningsplan enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen.

- - - - - - - - - - - - - -

50 §

Inverkan av vissa planer och program

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

  I tillståndet skall vid bedömning av

betydande förorening enligt 42 §1 mom. 2

punkten beaktas vad som har sagts om de

omständigheter som berör vattenstatusen

och vattenanvändningen inom projektets

influensområde i den förvaltningsplan som

avses i lagen om vattenvårdsförvaltningen.

52 §

Tillståndsbeslutets innehåll

- - - - - - - - - - - - - -

  Om lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett

projekt, skall av tillståndsbeslutet framgå

hur bedömningen har beaktas vid

tillståndsprövningen.

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

  Om lagen om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett

projekt, skall det framgå av

tillståndsbeslutet hur bedömningen har

beaktas vid tillståndsprövningen. Av

tillståndsbeslutet skall dessutom framgå hur

förvaltningsplanerna enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen har beaktas.

- - - - - - - - - - - - - -

55 §

Tillstånds giltighet och justering

- - - - - - - - - - - - - -

  I ett tillstånd som gäller tills vidare skall

föreskrivas när en ansökan om justering av

tillståndsvillkoren senast skall göras och

vilka utredningar som då skall läggas fram,

om inte en sådan föreskrift skall anses vara

uppenbart onödigt. Tillståndsvillkoren skall

dock justeras regelbundet om tillståndet

gäller tillståndspliktig verksamhet enligt

rådets direktiv 96/61/EG om samordnade

åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar. Av särskilda skäl kan en

föreskrift om justering av tillståndsvillkoren

tas in också i ett tillstånd som beviljas för

viss tid. Den myndighet som har beviljat

tillståndet skall i tillämpliga delar behandla

ärendet som en tillståndsansökan.

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

I ett tillstånd som gäller tills vidare skall

föreskrivas när en ansökan om justering av

tillståndsvillkoren senast skall göras och

vilka utredningar som då skall läggas fram,

om inte en sådan föreskrift skall anses vara

uppenbart onödig. Tillståndsvillkoren skall

dock justeras regelbundet om tillståndet

gäller tillståndspliktig verksamhet enligt

rådets direktiv 96/61/EG om samordnade

åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar. Vid prövningen av villkor om

justering eller av tidsbegränsning av

tillstånd skall förvaltningsplanerna och

åtgärdsprogrammen enligt lagen om

vattenvårdsförvaltningen beaktas. Av

särskilda skäl kan en föreskrift om justering

av tillståndsvillkoren tas in också i ett

tillstånd som beviljas för viss tid. Den

myndighet som har beviljat tillståndet skall

i tillämpliga delar behandla ärendet som en

tillståndsansökan.

- - - - - - - - - - - - - -

65 §

Inskrivning i datasystemet

  Innan verksamhet av det slag som avses i

30 § 1 mom. samt annan genom förordning

reglerad verksamhet än sådan

tillståndspliktig verksamhet som medför

risk för förorening av miljön inleds, skall

verksamheten anmälas till den regionala

miljöcentralen för inskrivning i det

datasystem för miljövårdsinformation som

avses i 27 §. Genom förordning kan

utfärdas närmare bestämmelser om vilka

uppgifter som skall lämnas om

verksamheten.

- - - - - - - - - - - - - -

65 §

Inskrivning i datasystemet

  Genom förordning av statsrådet kan

bestämmas att annan verksamhet än sådan

som är miljötillståndspliktig skall anmälas

till den regionala miljöcentralen för

inskrivning i det datasystem för

miljövårdsinformation som avses i 27 §, om

  1) det är fråga om sådan verksamhet som

avses i 30 § 1 mom.,

  2) i verksamheten används sådana

skadliga ämnen som anges genom

förordning av statsrådet, och

  3) verksamheten kan medföra risk för

förorening av miljön och det genom

förordning har föreskrivits om en

miniminivå för förebyggande av utsläpp

från verksamheten eller en miniminivå för

andra miljöskyddskrav.

- - - - - - - - - - - - - -

92 §

Rätt att anhängiggöra ärenden

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

  Den regionala miljöcentralen kan inleda

ett ärende som gäller utfärdande av en

miljöskyddsföreskrift enligt 19 § 2 mom. 7

punkten skall meddelas, om kommunen inte

har meddelat någon föreskrift om detta och

om en sådan föreskrift har ansetts utgöra

ett viktigt styrmedel med tanke på

vattenstatusen i förvaltningsplanen enligt

lagen om vattenvårdsförvaltningen.

96 §

Sökande av ändring

- - - - - - - - - - - - - -

  I beslut om godkännande av kommunala

miljöskyddsföreskrifter och avgiftstaxan

som gäller behandling av

miljöståndsansökningar söks ändring

genom besvär så som anges i

kommunallagen.

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

  I beslut om godkännande av kommunala

miljöskyddsföreskrifter och avgiftstaxan

som gäller behandling av

miljötillståndsansökningar söks ändring

genom besvär så som anges i

kommunallagen. Den regionala

miljöcentralen har därtill rätt att söka

ändring i beslut som kommunen har fattat

på grundval av anhängiggörande enligt 92

§ 2 mom.

- - - - - - - - - - - - - -

---

  Denna lag träder i kraft den        2004 .

3.

Lag

om ändring av 2 och 16 kap. i vattenlagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  upphävs i vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/1961) 2 kap. 14 § 2 mom., sådant det lyder i

lag 467/1987,

  ändras 16 kap. 23 a §, sådan den lyder i lag 88/2000, samt

  fogas till 2 kap. en nyt 11 a § som följer:

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

11 a §

  Vid bedömningen enligt 11 § av den nytta,

skada och olägenhet som byggandet medför

skall hänsyn tas till de omständigheter som

berör vattenstatusen och

vattenanvändningen inom projektets

influensområde enligt vad som har angetts i

den förvaltningsplan som avses i lagen om

vattenvårdsförvaltningen.

2 kap.

Allmänna stadganden om byggande i vattendrag

14 §

- - - - - - - - - - - - - -

  Den som beviljas tillstånd kan dessutom

vid behov åläggas att kontrollera

byggandet och dess inverkningar på

vattendraget

- - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - -

(2 mom. upphävs)

- - - - - - - - - - - - - -

14 a §

  Tillståndshavaren skall vid behov i

tillståndet åläggas att kontrollera hur

projektet genomförs och dess inverkan

(kontrollskyldighet). När

kontrollskyldigheten åläggs skall hänsyn tas

till det övervakningsprogram som avses i

lagen om vattenvårdsförvaltningen och

annan övervakningsplikt som gäller

projektets influensområde.

  Miljötillståndsverket kan i tillståndet

besluta om kontrollen antigen helt eller

delvis eller så sätt att den ansvarige för

projektet skall göra upp en särskild plan för

hur kontrollskyldigheten skall fullgöras

(kontrollplan). Kontrollplanen skall

godkännas av den regionala miljöcentralen.

Till den del kontrollplanen gäller

fiskerihushållning skall den dock

godkännas av arbetskrafts- och

näringscentralen.

  Beslutet om godkännandet av

kontrollplanen skall fattas med iakttagande

av förvaltningslagen (434/2003). Beslutet

ges efter anslag. Beslutet kan ändras på

tjänstens vägnar eller på yrkande av den

projektansvarige, en tillsynsmyndighet, en

myndighet som bevakar allmänt intresse i

saken, kommunen eller en part som orsakas

olägenhet.

  I den regionala miljöcentralens samt

arbetskrafts- och näringscentralens beslut

kan rättelse sökas skriftligen hos

miljötillståndsverket inom 30 dagar från det

att beslutet anslogs. I miljötillståndsverkets

beslut med anledning av rättelseyrkande

söks ändring på det sätt som bestäms i 17

kap. 1 §.

16 kap.

Handläggning av ansökningsärenden i miljötillståndsverket

23 a §

  Om ansökan gäller ett projekt enligt lagen

om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning, skall av

miljötillståndsverkets beslut framgå på

vilket sätt bedömningen enligt nämnda lag

har beaktats.

23 a §

  Om ansökan gäller ett projekt enligt lagen

om förfarandet vid

miljökonsekvensbedömning, skall av

miljötillståndsverkets beslut framgå på

vilket sätt bedömningen enligt nämnda lag

har beaktats. Av tillståndsbeslutet skall

dessutom framgå hur förvaltningsplanen

enligt lagen om vattenvårdsförvaltningen

har beaktats.

---

  Denna lag träder i kraft den         2004.

  På kontrollen av byggande i enlighet med

tillstånd som har beviljats före

ikraftträdandet av denna lag samt inverkan

av sådant byggande tillämpas 2 kap.14 a § i

denna lag.

  Om det i ett tillstånd som har beviljats

före ikraftträdandet av denna lag inte har

bestämts om kontrollen av byggandet och

byggandets inverkan, kan den regionala

miljöcentralen genom en ansökan till

miljötillståndsverket kräva att tillståndet

justeras för införande av

kontrollåligganden enligt 2 kap. 14 a § i

denna lag.

Förordningsutkast

Statsrådets förordning

om vattenvårdsområden och undersökning av dem

  I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs:

1 kap.

Vattenvårdsområde

1 §

Vattenvårdsområde

  I enlighet med 3 § i lagen om

vattenvårdsområden ( / ) är

vattenvårdsområdena Vuoksi

vattenvårdsområde, Kymmene älvs-Finska

vikens vattenvårdsområde, Kumo älvs-

Skärgårdshavets-Bottenhavets

vattenvårdsområde, Kemi älvs

vattenvårdsområde, Ule älvs-Ijo älvs-

Bottenvikens vattenvårdsområde, Torne älvs

vattenvårdsområde som är gemensamt för

Finland och Sverige samt Tana älvs-Pasvig

älvs vattenvårdsområde som är gemensamt

för Finland och Norge. De huvudsakliga

avrinningsområden i varje

vattenvårdsområde och kommunerna där

räknas upp i bilaga 1. Gränserna mellan

vattenvårdsområdena framgår av kartan i

bilaga 2.

2 §

Den koordinerande regionala miljöcentralen

  Den koordinerande regionala

miljöcentralen i Vuoksen vattenvårdsområde

är Södra Savolax miljöcentral, i Kymmene

älvs-Finska vikens vattenvårdsområde

Nylands miljöcentral, i Kumo älvs-

Skärgårdshavets-Bottenhavets

vattenvårdsområde Västra Finlands

miljöcentral, i Ule älvs-Ijo älvs-

Bottenvikens vattenvårdsområde Norra

Österbottens miljöcentral, i Kemi älvs, Torne

älvs och Tana älvs-Pasvig älvs

vattenvårdsområden Lapplands miljöcentral.

3 §

Samarbete

  En samarbetsgrupp bildas för tre år i sänder

av representanter som utsetts av de

myndigheter, kommuner, näringar och

organisationer inom miljöcentralens

verksamhetsområde som har avsevärd

betydelse för skyddet och användningen av

vattnen där.

  Miljöcentralen sammankallar en eller flera

samarbetsgrupper senast den 30 september

2004.

4 §

Samordning som gäller internationella

vattenvårdsområden

  Beträffande internationella

vattenvårdsområden läggs samarbetet upp i

enlighet med de internationella konventioner

som är bindande för Finland.

2 kap.

Uppläggning av planeringen

5 §

Verksamhet som förändrar ytvattnen

  Den regionala miljöcentralen utvärderar

kvaliteten och kvantiteten av de mänskliga

aktiviteter som inverkar på ytvattnens

ekologiska och kemiska status.

  Såsom aktiviteter som belastar ytvattnen

utvärderas de utsläpp av eutrofierande ämnen

och skadliga ämnen som har avsevärda

verkningar och som kommer från samhällen,

industri, jordbruk, skogsbruk och andra

aktiviteter samt genom diffus belastning, och

som aktiviteter som förändrar ytvattnen

utvärderas vattentäkt, reglering och

vattenbyggande som har avsevärda

verkningar.

6 §

Ekonomiska kalkyler som gäller

vattentjänster

  För varje vattenvårdsområde utarbetas

behövliga kalkyler över vattentjänsterna med

beaktande av principen av kostnadstäckning.

I kalkylerna skall beaktas vattentäkten och

långtidsprognoserna av vattenbehovet och

utvärderas de mest kostnadseffektiva

kombinationerna av de åtgärder som gäller

användningen av vattnen och ingår i

handlings/åtgärdsprogrammet.

7 §

Grundvatten

  De regionala miljöcentralerna sörjer för att

kvaliteten och kvantiteten av mänskliga

aktiviteter i viktiga grundvattenområden

utvärderas.

  Som åtgärder som eventuellt förändrar

grundvattnen utvärderas den diffusa

belastningen, punktbelastningen,

vattentäkten, bildningen av artificiellt

grundvatten samt marktäkten, och vid behov

görs en riskvärdering över faktorer som

påverkar grundvattnens status.

8 §

Arbetsprogram

  För att säkerställa deltagandet,

informationsgången och samordningen

lägger den regionala miljöcentralen upp ett

arbetsprogram och en tidtabell för de

vattenvårdsplaner och handlingsprogram som

avses i lagen om vattenvårdsområden.

Arbetsprogrammet och tidtabellen utarbetas

på basis av den information som

samarbetsgruppen samlat in enligt

bestämmelserna ovan och samordnas i

styrningsgruppen.

9 §

Uppföljningsprogram

  För uppföljning av status i ytvatten,

grundvatten och skyddsområden lägger den

regionala miljöcentralen upp ett

uppföljningsprogram enligt 9 § i lagen om

vattenvårdsområden.

  Uppföljning av det ekologiska och kemiska

tillståndet i vattenvårdsområdets ytvatten

ordnas på tillräckligt många platser för att

utvärdera betydande verkningar av aktiviteter

som identifierats enligt 5 §. För att den

regionala bilden skall bli komplett ordnas

regional uppföljning där detta är befogat på

sådana ställen i stora åar eller älvar där

avrinningsområdet är större än 2500 km2, i

stora sjöar och i de viktigaste internationella

vattnen. Vattennivån och vattenföringen

ingår i uppföljningsprogrammet där detta är

nödvändigt för utvärderingen av det

ekologiska och kemiska tillståndet.

  Uppföljningen av det kvantitativa och

kemiska tillståndet i grundvattnen i

vattenvårdsområdet ordnas på tillräckligt

många platser för att utvärdera betydande

verkningar av aktiviteter som identifierats

enligt 7 §. Uppföljning skall ordnas så att det

ger en komplett bild av samtliga

grundvattenförekomster från vilka i snitt över

100 m3 dricksvatten tas per dag.

  Sådana skadliga ämnen om vilka bestäms i

en förordning följs upp i yt- och grundvatten

på sådana ställen där dessa ämnen kommer ut

i mängder som kan påverka det ekologiska

eller kemiska tillståndet.

  Uppföljningsprogrammet behandlas i

vattenvårdsområdet i samarbetsgrupper och

samordnas i styrningsgruppen.

Miljöministeriet beslutar om

uppföljningsprogrammet.

3 kap.

Vattnens tillstånd

10 §

Definition av ytvattentyper

  Med tanke på definitionen av de naturliga

typer till vilka ytvattnen hör samt

klassificeringen av deras ekologiska och

kemiska tillstånd skall ytvattnen räknas som

åar eller älvar, sjöar, kustvatten eller kraftigt

förändrade eller artificiella ytvatten.

  Ytvattnen indelas i typer på basis av sina

naturvetenskapliga och geografiska

karakteristika. Artificiella ytvatten och

kraftigt förändrade ytvatten hänförs till den

typ vars egenskaper de bäst motsvarar.

  Detaljerade beskrivningar av de typer till

vilka åar och älvar, sjöar och kustvatten

hänförs ingår i bilaga 3.

11 §

Bestämning av ytvattnens tillstånd

  Enligt 8 § i lagen om vattenvårdsområden

skall det ekologiska tillståndet i ytvattnen på

basis av biologiska, fysikalisk-kemiska och

hydrologisk-morfologiska kvalitetsfaktorer

klassificeras i relation till grundförhållandena

enligt beskrivningarna i bilaga 4. Det

ekologiska tillståndet i ett ytvatten motsvarar

det sämre värdet av de biologiska och

fysikalisk-kemiska uppföljningsresultaten.

  Ytvattnens tillstånd är gott, om det

ekologiska och kemiska tillståndet är goda.

12 §

Typspecifika grundförhållanden

  För varje ytvattentyp bestäms typspecifika

grundförhållanden med tillhjälp av de i 12 §

definierade värden på de variabler som anger

kvalitetsfaktorer för utomordentlig ekologisk

status.

  Vid bestämning av grundförhållandena för

kraftigt förändrade eller artificiella ytvatten

används kvalitetsfaktorerna för den bästa

ekologiska status som kan uppnås. Vid

bedömningen av de variabler som anger

kvalitetsfaktorerna beaktas de fysiska

omständigheter som föranleds av

vattenförekomstens artificiella eller kraftigt

förändrade specifika drag  efter att alla

genomförbara förbättringsåtgärder har

vidtagits för att säkra den bästa

genomförbara ekologiska kontinuiteten.

Värdena för den bästa ekologiska status som

kan uppnås skall kontrolleras under varje

period som vårdplanen täcker.

  Då kraftig naturlig variation i den

biologiska kvalitetsfaktorn oberoende av

årstiden hindrar en tillförlitlig bestämning av

de typspecifika grundförhållandena kan

kvalitetsfaktorn utelämnas i bedömningen av

den ekologiska statusen för ifrågavarande

typ. Grunderna för att kvalitetsfaktorn har

utelämnats skall anges i vårdplanen.

  Det nätverk av referensområden som skall

inrättas för bestämning av

grundförhållandena utgör en del av

uppföljningsprogrammet. Om det inte är

möjligt att ange ett område som representerar

grundförhållandena, används modeller eller

sakkunnigbedömning.

  Miljöministeriet beslutar om

grundförhållandena.

13 §

Ikraftträdande

  Denna förordning träder i kraft den  2004.

  De i 5 och 6 § nämnda undersökningarna

och kalkylerna skall vara för handen den 22

december 2004 och därefter uppdateras med

sex års intervaller.

  Det i 8 § avsedda arbetsprogrammet

publiceras senast den 22 december 2006 och

de följande arbetsprogrammen motsvarigt tre

år innan den nya perioden börjar.

  Det i 9 § avsedda uppföljningsprogrammet

startar senast den 22 december 2006 och

revideras för varje vattenvårdsplanperiod.

-----

Översättningen

PROTOKOLL OM VATTEN OCH

HÄLSA TILL 1992 ÅRS KONVENTION

OM SKYDD OCH ANVÄNDNING AV

GRÄNSÖVERSKRIDANDE

VATTENDRAG OCH

INTERNATIONELLA SJÖAR

PROTOCOL ON WATER AND

HEALTH TO THE 1992 CONVENTION

ON THE PROTECTION AND USE OF

TRANSBOUNDARY

WATERCOURSES AND

INTERNATIONAL LAKES

  Parterna till detta protokoll,

  som är medvetna om att vatten är

nödvändigt för att uppehålla livet och att

tillgången till vatten i sådan mängd och av

sådan kvalitet att den är tillräcklig för att

tillfredsställa grundläggande mänskliga

behov är en förutsättning för bättre hälsa

och hållbar utveckling,

  som erkänner de fördelar för människors

hälsa och det välmående som växer fram

genom hälsosamt och rent vatten samt en

harmonisk och väl fungerande vattenmiljö,

  som är medvetna om att ytvatten och

grundvatten är förnybara resurser med

begränsad förmåga att återhämta sig från

skadliga inverkningar på dess kvantitet och

kvalitet som uppstått genom människans

aktiviteter, att resultatet av att dessa

begränsningar inte iakttas kan bli skadliga

verkningar på hälsan och välmåendet för de

som beror av dessa resurser och resursernas

kvalitet på både lång och kort sikt och att en

hållbar vård av vattnets kretslopp därför är

väsentlig både för att motsvara människans

behov och skydda miljön,

  som även är medvetna om konsekvenserna

för folkhälsan av bristande tillgång till

vatten i sådan mängd och av sådan kvalitet

att den är tillräcklig för att tillfredsställa

grundläggande mänskliga behov och de

allvarliga verkningarna av sådana brister,

särskilt för utsatta, missgynnade och socialt

utstötta personer,

  som är medvetna om att förebyggande,

kontroll och minskning av vattenrelaterade

sjukdomar är viktiga och brådskande

åtgärder, som endast kan bekämpas på ett

tillfredsställande sätt genom ett stärkt

samarbete på alla nivåer och inom samtliga

sektorer såväl inom som mellan staterna,

som även är medvetna om att kontrollen av

vattenrelaterade sjukdomar och inrättandet

av system för tidig varning och reaktion är

viktigt för förebyggande, kontroll och

minskning av vattenrelaterade sjukdomar,

   som grundar sig på slutsatserna från

Förenta nationernas konferens om miljö och

utveckling (Rio de Janeiro 1992), särskilt

Riodeklarationen om miljö och utveckling

samt Agenda 21 såväl som på programmet

för vidare genomförande av Agenda 21

(New York 1997) och det därpå följande

beslutet som fattades av kommissionen om

hållbar utveckling och sötvattenvård (New

York 1998),

  som hämtar inspiration från 1992 års

konvention om skydd för och användning av

gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar och betonar behovet av

att både främja en bredare tillämpning av

konventionen och att komplettera den med

ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av

folkhälsan,

  som uppmärksammar 1991 års konvention

om bedömning av gränsöverskridande

miljökonsekvenser, 1992 års konvention om

gränsöverskridande konsekvenser av

industriolyckor, Förenta nationernas

konvention om rätten till de internationella

vattendragen till andra ändamål än sjöfart

(1997) och 1998 års konvention om tillgång

till information, allmänhetens deltagande i

beslutsprocesser och möjlighet till rättslig

prövning avseende miljöfrågor,

   som vidare uppmärksammar de relevanta

principerna, målen och

rekommendationerna i 1989 års

Europadeklaration om miljö och hälsa, 1994

års Helsingforsdeklaration om miljö och

hälsa samt ministeruttalanden,

rekommendationer och resolutioner om

"miljö iEuropa"-processen,

  som inser sundheten och relevansen av

såväl andra initiativ, instrument och

processer som rör miljön i Europa som

utarbetandet och genomdrivandet av

nationella åtgärdsplaner för miljö och hälsa

och nationella åtgärdsplaner för miljö,

  som prisar de åtgärder som redan vidtagits

av Förenta nationernas ekonomiska

kommission för Europa och

Världshälsoorganisationens regionala kontor

för Europa för att stärka bilateralt och

multilateralt samarbete för att förebygga,

kontrollera och minska vattenrelaterade

sjukdomar,

  som sporras av de många exemplen på

positiva åtgärder som vidtagits av de stater

som är medlemmar i Förenta nationernas

ekonomiska kommission för Europa och de

stater som är medlemmar i

Världshälsoorganisationens regionkommitté

för Europa för att minska föroreningarna

samt bevara och återställa vattenmiljöer till

stöd för människans hälsa och välmående,

  har enats om följande:

  The Parties to this Protocol,

  Mindful that water is essential to sustain

life and that the availability of water in

quantities, and of a quality, sufficient to

meet basic human needs is a prerequisite

both for improved health and for sustainable

development,

  Acknowledging the benefits to human

health and well-being that accrue from

wholesome and clean water and a

harmonious and properly functioning water

environment,

  Aware that surface waters and

groundwater are renewable resources with a

limited capacity to recover from adverse

impacts from human activities on their

quantity and quality, that any failure to

respect those limits may result in adverse

effects, in both the short and long terms, on

the health and well-being of those who rely

on those resources and their quality, and that

in consequence sustainable management of

the hydrological cycle is essential for both

meeting human needs and protecting the

environment,

  Aware also of the consequences for public

health of shortfalls of water in the

quantities, and of the quality, sufficient to

meet basic human needs, and of the serious

effects of such shortfalls, in particular on the

vulnerable, the disadvantaged and the

socially excluded,

  Conscious that the prevention, control and

reduction of water-related disease are

important and urgent tasks which can only

be satisfactorily discharged by enhanced

cooperation at all levels and among all

sectors, both within countries and between

States,

  Conscious also that surveillance of water-

related disease and the establishment of

early-warning systems and response systems

are important aspects of the prevention,

control and reduction of water-related

disease,

  Basing themselves upon the conclusions

of the United Nations Conference on

Environment and Development (Rio de

Janeiro, 1992), in particular the Rio

Declaration on Environment and

Development and Agenda 21, as well as

upon the programme for the further

implementation of Agenda 21 (New York,

1997) and the consequent decision of the

Commission on Sustainable Development

on the sustainable management of

freshwater (New York, 1998),

  Deriving inspiration from the relevant

provisions of the 1992 Convention on the

Protection and Use of Transboundary

Watercourses and International Lakes and

emphasizing the need both to encourage

more widespread application of those

provisions and to complement that

Convention with further measures to

strengthen the protection of public health,

  Taking note of the 1991 Convention on

Environmental Impact Assessment in a

Transboundary Context, the 1992

Convention on the Transboundary Effects of

Industrial Accidents, the 1997 United

Nations Convention on the Law of the Non-

Navigational Uses of International

Watercourses and the 1998 Convention on

Access to Information, Public Participation

in Decision-making and Access to Justice in

Environmental Matters,

  Further taking note of the pertinent

principles, targets and recommendations of

the 1989 European Charter on Environment

and Health, the 1994 Helsinki Declaration

on Environment and Health, and the

Ministerial declarations, recommendations

and resolutions of the "Environment for

Europe" process,

  Recognizing the sound basis and

relevance of other environmental initiatives,

instruments and processes in Europe, as well

as the preparation and implementation of

National Environment and Health Action

Plans and of National Environment Action

Plans,

  Commending the efforts already

undertaken by the United Nations Economic

Commission for Europe and the Regional

Office for Europe of the World Health

Organization to strengthen bilateral and

multilateral cooperation for the prevention,

control and reduction of water-related

disease,

  Encouraged by the many examples of

positive achievements by the States

members of the United Nations Economic

Commission for Europe and the States

members of the Regional Committee for

Europe of the World Health Organization in

abating pollution and in maintaining and

restoring water environments capable of

supporting human health and well-being,

  Have agreed as follows:

Artikel 1

Mål

  Målet med detta protokoll är att på alla

lämpliga nivåer, såväl nationella som

gränsöverskridande och internationella,

främja skyddet av både individuell och

kollektiv hälsa och välmående inom ramen

för en hållbar utveckling genom förbättrad

vattenvård, inbegripet skyddet av

vattenekosystem, och genom att förebygga,

kontrollera och minska vattenrelaterade

sjukdomar.

Article 1

Objective

  The objective of this Protocol is to

promote at all appropriate levels, nationally

as well as in transboundary and international

contexts, the protection of human health and

well-being, both individual and collective,

within a framework of sustainable

development, through improving water

management, including the protection of

water ecosystems, and through preventing,

controlling and reducing water-related

disease.

Artikel 2

Definitioner

  I detta protokoll avses med

  1. "Vattenrelaterade sjukdomar": alla

betydande skadliga verkningar för

människors hälsa, såsom död, invaliditet,

sjukdom eller störningar som direkt eller

indirekt har orsakats av vattnets tillstånd

eller av förändringar av vattnets kvantitet

eller kvalitet.

  2. " Dricksvatten": vatten som används

eller avses att användas av människor för att

drickas eller till matlagning, beredning av

mat, personlig hygien eller liknande syften.

  3. "Grundvatten": allt vatten som befinner

sig under markytan i den mättade zonen och

som står i direkt kontakt med marken eller

alven.

  4. "Inneslutna vatten": artificiellt skapade

vattensamlingar som är separerade från sött

ytvatten eller kustvatten, oavsett om dessa

befinner sig inom eller utanför en

byggnation.

  5. "Gränsöverskridande vatten": allt

ytvatten och grundvatten som utmärker,

korsar eller är beläget på gränser mellan två

eller flera stater, där de gränsöverskridande

vattendragen flyter direkt ut i havet och

slutar vid en rät linje tvärs över sina

respektive mynningar mellan punkter på

sina stränders lågvattenlinje.

  6. "Vattenrelaterade sjukdomars

gränsöverskridande konsekvenser": alla

betydande skadliga verkningar för

människors hälsa, såsom död, invaliditet,

sjukdom eller störningar, inom ett område

som lyder under den ena partens

jurisdiktion, som direkt eller indirekt har

orsakats av vattnets tillstånd eller av

förändringar av vattnets kvantitet eller

kvalitet inom ett område som lyder under

den andra partens jurisdiktion, oavsett om

sådana konsekvenser har en

gränsöverskridande inverkan eller inte.

  7. "Gränsöverskridande inverkan": varje

betydande skadlig miljöpåverkan som följer

av en förändring i förhållandena för de

gränsöverskridande vattnen och som orsakas

av mänsklig verksamhet, vars fysiska

ursprung helt eller delvis finns inom ett

område som faller inom en av

konventionsparternas jurisdiktion, inom ett

område som faller inom en annan

konventionsparts jurisdiktion. Sådan

miljöpåverkan inbegriper påverkan på

människors hälsa och säkerhet, växt- och

djurliv, mark, luft, vatten, klimat, landskap

och historiska minnesmärken eller andra

fysiska strukturer eller samspelet mellan

dessa faktorer. De inbegriper även påverkan

på kulturarvet och de socioekonomiska

villkor som följer av ändringar som rör

dessa faktorer.

  8. "Hygienisering": insamling, transport,

rening och bortskaffande eller

återanvändning av människans exkret och

avloppsvatten från hushåll, oavsett om detta

sker med hjälp av gemensamma system eller

anläggningar som tillhör ett enda hushåll

eller företag.

  9. "Gemensamma system":

  a) ett system för tillhandahållande av

dricksvatten till ett antal hushåll eller

företag, och/eller

  b) ett system för ombesörjande av

hygieniseringen för ett antal hushåll eller

företag och som när så är lämpligt även

sköter insamling, transport, rening och

bortskaffande eller återanvändning av

industriellt avloppsvatten, oavsett om detta

sköts av ett organ inom den offentliga

sektorn, ett företag inom den privata sektorn

eller av ett partnerskap som ingåtts mellan

de båda sektorerna.

  10. "Plan för vattenvård": en plan för

utveckling, vård, skydd och/eller

användning av vatten inom ett territoriellt

område eller inom en grundvattenbildning,

inbegripet skyddet av därmed förbundna

ekosystem.

  11. "Allmänheten": en eller fler fysiska

eller juridiska personer och, i enlighet med

nationell lagstiftning eller praxis,

föreningar, organisationer eller grupper.

  12. "Offentligt organ":

  (a) den offentliga sektorn på nationell,

regional eller annan nivå,

  (b) fysiska eller juridiska personer som

utör offentliga administrativa funktioner

enlig nationell lagstiftning, inbegripet

särskilda uppdrag, aktiviteter eller tjänster

med anknytning till miljö, folkhälsa,

hygienisering, vattenvård och

vattenförsörjning,

  (c) andra fysiska eller juridiska personer

som har offentligt ansvar eller offentliga

funktioner eller som står till det allmännas

tjänst och står under kontroll av ett organ

eller en person som omfattas av punkterna a

och b ovan,

  (d) de institutioner som hör till någon av

de regionala organisationer för

ekonomiskintegration som avses i artikel 21

och som är part.

  Denna definition omfattar inte organ eller

institutioner som har rättsprövnings- eller

lagstiftningsbefogenheter.

  13. "Lokal": samtliga berörda nivåer som

befinner sig på en lägre nivå än den statliga.

  14. "Konventionen": Konventionen om

skydd för och användning av

gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar, Helsingfors den 17

mars 1992.

  15. "Konventionsparternas möte": det

organ som inrättats av konventionsparterna i

enlighet med artikel 17 i konventionen.

  16. "Part": en stat eller en regional

organisation för ekonomisk integration som

avses i artikel 21 som har samtyckt till att

vara bunden av detta protokoll och med

avseende på vilken protokollet har trätt i

kraft, under förutsättning att motsatsen inte

framgår av texten.

  17. "Parternas möte": det organ som har

inrättats av parterna i enlighet med artikel

16.

Article 2

Definitions

  For the purposes of this Protocol,

  1. "Water-related disease" means any

significant adverse effects on human health,

such as death, disability, illness or disorders,

caused directly or indirectly by the

condition, or changes in the quantity or

quality, of any waters;

  2. "Drinking water" means water which is

used, or intended to be available for use, by

humans for drinking, cooking, food

preparation, personal hygiene or similar

purposes;

  3. "Groundwater" means all water which

is below the surface of the ground in the

saturation zone and in direct contact with

the ground or subsoil;

  4. "Enclosed waters" means artificially

created water bodies separated from surface

freshwater or coastal water, whether within

or outside a building;

  5. "Transboundary waters" means any

surface or ground waters which mark, cross

or are located on boundaries between two or

more States; wherever transboundary waters

flow directly into the sea, these

transboundary waters end at a straight line

across their respective mouths between

points on the low-water line of their banks;

  6. "Transboundary effects of water-related

disease" means any significant adverse

effects on human health, such as death,

disability, illness or disorders, in an area

under the jurisdiction of one Party, caused

directly or indirectly by the condition, or

changes in the quantity or quality, of waters

in an area under the jurisdiction of another

Party, whether or not such effects constitute

a transboundary impact;

  7. "Transboundary impact" means any

significant adverse effect on the

environment resulting from a change in the

conditions of transboundary waters caused

by a human activity, the physical origin of

which is situated wholly or in part within an

area under the jurisdiction of a Party to the

Convention, within an area under the

jurisdiction of another Party to the

Convention. Such effects on the

environment include effects on human

health and safety, flora, fauna, soil, air,

water, climate, landscape, and historical

monuments or other physical structures or

the interaction among these factors; they

also include effects on the cultural heritage

or socio-economic conditions resulting from

alterations to those factors;

  8. "Sanitation" means the collection,

transport, treatment and disposal or reuse of

human excreta or domestic waste water,

whether through collective systems or by

installations serving a single household or

undertaking;

  9. "Collective system" means:

  (a) A system for the supply of drinking

water to a number of households or

undertakings; and/or

  (b) A system for the provision of

sanitation which serves a number of

households or undertakings and, where

appropriate, also provides for the collection,

transport, treatment and disposal or reuse of

industrial waste water, whether provided by

a body in the public sector, an undertaking

in the private sector or by a partnership

between the two sectors;

  10. "Water-management plan" means a

plan for the development, management,

protection and/or use of the water within a

territorial area or groundwater aquifer,

including the protection of the associated

ecosystems;

  11. "The public" means one or more

natural or legal persons, and, in accordance

with national legislation or practice, their

associations, organizations or groups;

  12. "Public authority" means:

  (a) Government at national, regional and

other levels;

  (b) Natural or legal persons performing

public administrative functions under

national law, including specific duties,

activities or services in relation to the

environment, public health, sanitation, water

management or water supply;

  (c) Any other natural or legal persons

having public responsibilities or functions,

or providing public services, under the

control of a body or person falling within

subparagraphs (a) or (b) above;

  (d) The institutions of any regional

economic integration organization referred

to in article 21 which is a Party.

  This definition does not include bodies or

institutions acting in a judicial or legislative

capacity;

  13. "Local" refers to all relevant levels of

territorial unit below the level of the State;

  14. "Convention" means the Convention

on the Protection and Use of Transboundary

Watercourses and International Lakes, done

at Helsinki on 17 March 1992;

  15. "Meeting of the Parties to the

Convention" means the body established by

the Parties to the Convention in accordance

with its article 17;

  16. "Party" means, unless the text

otherwise indicates, a State or a regional

economic integration organization referred

to in article 21 which has consented to be

bound by this Protocol and for which this

Protocol is in force;

  17. "Meeting of the Parties" means the

body established by the Parties in

accordance with article 16.

Artikel 3

Tillämpningsområde

  Detta protokoll gäller för

  (a) sött ytvatten,

  (b) grundvatten,

  (c) flodmynningar,

  (d) kustvatten som används för rekreation,

fiskproduktion i vattenbruk eller produktion

och fångst av skaldjur,

  (e) inneslutna vatten som är allmänt

tillgängliga för badande,

(f) vatten som avskiljs, transporteras, renas

eller tillhandahålls, och

(g) avloppsvatten som insamlas,

transporteras, renas och bortskaffas eller

återanvänds.

Article 3

Scope

  The provisions of this Protocol shall apply

to:

  (a) Surface freshwater;

  (b) Groundwater;

  (c) Estuaries;

  (d) Coastal waters which are used for

recreation or for the production of fish by

aquaculture or for the production or

harvesting of shellfish;

  (e) Enclosed waters generally available for

bathing;

  (f) Water in the course of abstraction,

transport, treatment or supply;

  (g) Waste water throughout the course of

collection, transport, treatment and

discharge or reuse.

Artikel 4

Allmänna bestämmelser

  1. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder

för att förebygga, kontrollera och

minskavattenrelaterade sjukdomar inom

ramen för integrerade vattenvårdssystem

som syftar till hållbar användning av

vattenresurser, omgivande vattenkvalitet

som inte utsätter människors hälsa för fara

och skydd av vattenekosystem.

  2. Parterna skall bland annat vidta

lämpliga åtgärder för att se till att uppnå

följande mål:

  (a) Tillräckligt tillhandahållande av

hälsosamt dricksvatten som är fritt från

mikroorganismer, parasiter och substanser

som, på grund av sitt antal eller sin

koncentration utgör en potentiell fara för

människors hälsa. Detta skall inbegripa

skydd av vattenresurser som används såsom

källa för dricksvatten, rening av vatten och

inrättande, förbättring och underhåll av

gemensamma system.

  (b) Lämplig hygienisering vars standard är

tillräckligt hög för att skydda människors

hälsa och miljön. Det skall främst ske

genom inrättande, förbättring och underhåll

av gemensamma system.

  (c) Ett effektivt skydd av vattenresurser

som används såsom källa för dricksvatten

och därtill hörande vattenekosystem från

föroreningar av andra orsaker, inbegripet

jordbruk, industri och övriga utsläpp av

farliga substanser. Detta skall syfta till att

effektivt minska och avlägsna utsläpp av

substanser som bedöms vara farliga för

människors hälsa och vattenekosystem.

  (d) Tillfredsställande skydd av människors

hälsa mot vattenrelaterade sjukdomar som

uppstått genom att vatten använts för

rekreation, för vattenbruk eller vid

användning av avloppsvatten för bevattning

eller för användning av avloppsslam i

jordbruk eller vattenbruk, eller som har

uppstått i det vatten där skaldjuren

producerats eller infångats.

(e) Effektiva system för övervakning av

situationer som skulle kunna resultera i

epidemier av eller tillbud med

vattenrelaterade sjukdomar och för

bekämpning av dessa.

  3. Efterföljande referenser i detta

protokoll till "dricksvatten" och

"hygienisering" avser dricksvatten och

hygienisering som krävs för att uppfylla

kriterierna i punkt 2 i denna arti-kel.

  4. Parterna skall basera sådana åtgärder på

en bedömning av konsekvenserna av den

föreslagna åtgärden, inbegripet för- och

nackdelar med samt kostnader för

  a) människors hälsa,

  b) vattenresurser, och

  c) hållbar utveckling som tar avvikande

nya följder av åtgärderna på olika miljöer i

beaktande.

  5. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder

för att skapa stabila och kapabla rättsliga,

administrativa och ekonomiska ramar inom

vilka de offentliga, privata och frivilliga

sektorerna var och en kan bidra till att

förbättra vattenvården i syfte att förebygga,

kontrollera och minska vattenrelaterade

sjukdomar.

  6. Parterna skall kräva att offentliga organ

som överväger att vidta åtgärder, eller att

godkänna att andra vidtar åtgärder, som kan

ha en betydande inverkan på miljön i vatten

som omfattas av detta protokoll, skall beakta

sådana åtgärders potentiella inverkan på

folkhälsan.

  7. Då en part även är part till

konventionen om bedömning av

gränsöverskridande miljökonsekvenser skall

den partens offentliga organ rätta sig efter

kriterierna i den konventionen med

avseende på den föreslagna åtgärden

samtidigt som även kriterierna i punkt 6 i

denna artikel skall vara uppfyllda.

  8. Detta protokoll skall inte påverka

parternas rätt att upprätthålla, anta och

genomföra strängare åtgärder än de som

nedtecknats i detta protokoll.

  9. Detta protokoll skall inte påverka

protokollsparternas rättigheter och

skyldigheter som härrör från konventionen

eller någon annan befintlig internationell

överenskommelse, utom i de fall då

kriterierna i detta protokoll är strängare än

motsvarande kriterier i konventionen eller i

någon annan befintlig internationell

överenskommelse.

Article 4

General provisions

  1. The Parties shall take all appropriate

measures to prevent, control and reduce

water-related disease within a framework of

integrated water-management systems

aimed at sustainable use of water resources,

ambient water quality which does not

endanger human health, and protection of

water ecosystems.

  2. The Parties shall, in particular, take all

appropriate measures for the purpose of

ensuring:

  (a) Adequate supplies of wholesome

drinking water which is free from any

micro-organisms, parasites and substances

which, owing to their numbers or

concentration, constitute a potential danger

to human health. This shall include the

protection of water resources which are used

as sources of drinking water, treatment of

water and the establishment, improvement

and maintenance of collective systems;

  (b) Adequate sanitation of a standard

which sufficiently protects human health

and the environment. This shall in particular

be done through the establishment,

improvement and maintenance of collective

systems;

  (c) Effective protection of water resources

used as sources of drinking water, and their

related water ecosystems, from pollution

from other causes, including agriculture,

industry and other discharges and emissions

of hazardous substances. This shall aim at

the effective reduction and elimination of

discharges and emissions of substances

judged to be hazardous to human health and

water ecosystems;

  (d) Sufficient safeguards for human health

against water-related disease arising from

the use of water for recreational purposes,

from the use of water for aquaculture, from

the water in which shellfish are produced or

from which they are harvested, from the use

of waste water for irrigation or from the use

of sewage sludge in agriculture or

aquaculture;

  (e) Effective systems for monitoring

situations likely to result in outbreaks or

incidents of water-related disease and for

responding to such outbreaks and incidents

and to the risk of them.

  3. Subsequent references in this Protocol

to "drinking water" and "sanitation" are to

drinking water and sanitation that are

required to meet the requirements of

paragraph 2 of this article.

  4. The Parties shall base all such measures

upon an assessment of any proposed

measure in respect of all its implications,

including the benefits, disadvantages and

costs, for:

  (a) Human health;

  (b) Water resources; and

  (c) Sustainable development,

  which takes account of the differing new

impacts of any proposed measure on the

different environmental mediums.

  5. The Parties shall take all appropriate

action to create legal, administrative and

economic frameworks which are stable and

enabling and within which the public,

private and voluntary sectors can each make

its contribution to improving water

management for the purpose of preventing,

controlling and reducing water-related

disease.

  6. The Parties shall require public

authorities which are considering taking

action, or approving the taking by others of

action, that may have a significant impact

on the environment of any waters within the

scope of this Protocol to take due account of

any potential impact of that action on public

health.

  7. Where a Party is a Party to the

Convention on Environmental Impact

Assessment in a Transboundary Context,

compliance by public authorities of that

Party with the requirements of that

Convention in relation to a proposed action

shall satisfy the requirement under

paragraph 6 of this article in respect of that

action.

  8. The provisions of this Protocol shall not

affect the rights of Parties to maintain, adopt

or implement more stringent measures than

those set down in this Protocol.

  9. The provisions of this Protocol shall not

affect the rights and obligations of any Party

to this Protocol deriving from the

Convention or any other existing

international agreement, except where the

requirements under this Protocol are more

stringent than the corresponding

requirements under the Convention or that

other existing international agreement.

Artikel 5

Principer och synsätt

  När parterna vidtar åtgärder för att

genomföra detta protokoll skall parterna

särskilt styras av följande principer och

synsätt:

  a) Försiktighetsprincipen, i kraft av vilken

åtgärder för att förebygga, kontrollera eller

minska vattenrelaterade sjukdomar inte får

skjutas upp på den grunden att vetenskaplig

forskning inte helt har bevisat ett

orsakssamband mellan den faktor som

åtgärden riktar sig mot, å ena sidan, och den

faktorns potentiella bidrag till förekomsten

av vattenrelaterade sjukdomar och/eller

gränsöverskridande inverkan, å andra sidan.

  b) Principen att förorenaren betalar, enligt

vilken kostnader för förhindrande, kontroll

och minskning av föroreningar skall bäras

av förorenaren.

  c) Enligt Förenta nationernas stadga och

folkrättens principer har stater en suverän

rätt att utnyttja sina egna resurser i enlighet

med statens miljö- och utvecklingspolitik.

Stater skall även ansvara för att verksamhet

inom deras jurisdiktion eller kontroll inte

orsakar skador på miljön i andra stater eller

på områden som faller utanför deras

nationella jurisdiktion.

  d) Vattenresurser skall vårdas så att den

nuvarande generationens behov täcks utan

att detta äventyrar kommande generationers

möjligheter att tillgodose sina behov.

  e) Förebyggande åtgärder bör vidtas för

att epidemier eller tillbud med

vattenrelaterade sjukdomar skall kunna

undvikas och för att skydda vattenresurser

som används såsom källa för dricksvatten,

då sådana åtgärder är effektivare för att

undgå skador och dessutom mera

kostnadseffektiva än avhjälpande åtgärder.

  f) Vattenvårdande åtgärder bör vidtas på

lägsta lämpliga administrativa nivå.

  g) Vatten har sociala, ekonomiska och

miljömässiga värden och bör därför vårdas

så att den mest godtagbara och hållbara

kombinationen av dessa värden uppnås.

  h) En effektiv användning av vatten bör

främjas via ekonomiska instrument och

upplysning.

  i) Tillgång till information och

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser

avseende vatten och hälsa behövs, bland

annat, för att förbättra beslutens kvalitet och

genomförande, för att medvetandegöra

allmänheten om dessa frågor, för att ge

allmänheten möjligheten att ge uttryck för

sin oro och för att göra det möjligt för

offentliga organ att beakta denna oro i

tillbörlig utsträckning. Sådan tillgång och

sådant deltagande bör kompletteras med

lämplig tillgång till rättslig och

administrativ prövning av beslut.

  j) Vattenresurser bör i största möjliga

utsträckning vårdas på ett integrerat sätt på

basis av flodområden i syfte att förena social

och ekonomisk utveckling med skyddet av

naturliga ekosystem och hänföra vattenvård

till reglerande åtgärder som avser andra

miljöer. Ett sådant integrerat synsätt bör

tillämpas för hela flodområdet, oavsett om

det är gränsöverskridande eller inte,

inbegripet därmed förbundna kustvatten,

hela grundvattenbildningen eller berörda

delar av ett sådant flodområde eller en sådan

grundvattenbildning.

  k) Särskild hänsyn bör tas till skydd av

människor som är särskilt känsliga för

vattenrelaterade sjukdomar.

  l) Rättvis tillgång till vatten både i

kvantitets- och kvalitetshänseende bör

tillhandahållas hela befolkningen, särskilt

dem som är missgynnade eller socialt

utstötta.

  m) Såsom ett motstycke till sina

rättigheter till och anspråk på vatten enligt

privat och offentlig rätt bör fysiska och

juridiska personer och institutioner, oavsett

om de tillhör den offentliga eller privata

sektorn, bidra till skyddet av vattenmiljön

och bevarandet av vattenresurserna.

  n) Vid genomförandet av detta protokoll

skall tillbörlig vikt fästas vid lokala

problem, behov och kunnande.

Article 5

Principles and approaches

  In taking measures to implement this

Protocol, the Parties shall be guided in

particular by the following principles and

approaches:

  (a) The precautionary principle, by virtue

of which action to prevent, control or reduce

water-related disease shall not be postponed

on the ground that scientific research has not

fully proved a causal link between the factor

at which such action is aimed, on the one

hand, and the potential contribution of that

factor to the prevalence of water-related

disease and/or transboundary impacts, on

the other hand;

  (b) The polluter-pays principle, by virtue

of which costs of pollution prevention,

control and reduction shall be borne by the

polluter;

  (c) States have, in accordance with the

Charter of the United Nations and the

principles of international law, the sovereign

right to exploit their own resources pursuant

to their own environmental and

developmental policies, and the

responsibility to ensure that activities within

their jurisdiction or control do not cause

damage to the environment of other States

or of areas beyond the limits of national

jurisdiction;

  (d) Water resources shall be managed so

that the needs of the present generation are

met without compromising the ability of

future generations to meet their own needs;

  (e) Preventive action should be taken to

avoid outbreaks and incidents of water-

related disease and to protect water

resources used as sources of drinking water

because such action addresses the harm

more efficiently and can be more cost-

effective than remedial action;

  (f) Action to manage water resources

should be taken at the lowest appropriate

administrative level;

  (g) Water has social, economic and

environmental values and should therefore

be managed so as to realize the most

acceptable and sustainable combination of

those values;

  (h) Efficient use of water should be

promoted through economic instruments

and awareness-building;

  (i) Access to information and public

participation in decision-making concerning

water and health are needed, inter alia, in

order to enhance the quality and the

implementation of the decisions, to build

public awareness of issues, to give the

public the opportunity to express its

concerns and to enable public authorities to

take due account of such concerns. Such

access and participation should be

supplemented by appropriate access to

judicial and administrative review of

relevant decisions;

  (j) Water resources should, as far as

possible, be managed in an integrated

manner on the basis of catchment areas,

with the aims of linking social and

economic development to the protection of

natural ecosystems and of relating water-

resource management to regulatory

measures concerning other environmental

mediums. Such an integrated approach

should apply across the whole of a

catchment area, whether transboundary or

not, including its associated coastal waters,

the whole of a groundwater aquifer or the

relevant parts of such a catchment area or

groundwater aquifer;

  (k) Special consideration should be given

to the protection of people who are

particularly vulnerable to water-related

disease;

  (l) Equitable access to water, adequate in

terms both of quantity and of quality, should

be provided for all members of the

population, especially those who suffer a

disadvantage or social exclusion;

  (m) As a counterpart to their rights and

entitlements to water under private law and

public law, natural and legal persons and

institutions, whether in the public sector or

the private sector, should contribute to the

protection of the water environment and the

conservation of water resources; and

  (n) In implementing this Protocol, due

account should be given to local problems,

needs and knowledge.

Artikel 6

Mål och beräknade tidpunkter för målens

uppnående

  1. För att uppnå målet med detta protokoll

skall parterna sträva efter

  a) tillgång till dricksvatten för alla, och

  b) tillhandahållande av hygienisering för

alla inom ramen för ett integrerat

vattenvårdssystem som syftar till hållbar

användning av vattenresurser, omgivande

vattenkvalitet som inte utsätter människors

hälsa för fara och skydd av

vattenekosystem.

  2. I dessa syften skall var och en av

parterna uppställa och offentliggöra

nationella och/eller lokala mål för

standarder och prestationsnivåer som

behöver uppnås eller upprätthållas för en

hög skyddsnivå gentemot vattenrelaterade

sjukdomar. Dessa mål skall revideras

kontinuerligt. Vid utförandet av allt detta

skall inom en öppen och tydlig ram lämpliga

praktiska och/eller andra förberedelser göras

för allmänhetens deltagande och detta skall

ske på så vis att tillbörlig vikt läggs vid

resultatet av allmänhetens deltagande.

Förutom i de fall då nationella eller lokala

omständigheter gör dem irrelevanta för

förebyggandet, kontrollen och minskningen

av vattenrelaterade sjukdomar skall målen

omfatta bland annat följande:

  a) Kvaliteten av tillhandahållet

dricksvatten, med beaktande av

Världshälsoorganisationens riktlinjer för

dricksvattenkvalitet.

  b) Minskning av skalan av epidemier av

och tillbud med vattenrelaterade sjukdomar.

  c) Förbättring av gemensamma system

och andra sätt för tillhandahållande av

dricksvatten till territoriella områden eller

befolkningsmängder som skall betjänas.

  d) Förbättring av gemensamma system

och andra sätt för hygienisering i

territoriella områden eller för

befolkningsmängder som skall betjänas.

  e) Prestationsnivåer som skall uppnås för

sådana gemensamma system och andra sätt

för tillhandahållande av vatten respektive

hygienisering.

  f) Tillämpning av allmänt vedertagna

metoder för tillhandahållande av vatten och

hygienisering, inbegripet skydd av vatten

som är en källa för dricksvatten.

  g) Förekomst av utsläpp av

  i) orenat avloppsvatten, och

  ii) orenade regnvattenöversvämningar från

uppsamlingssystem för avloppsvatten

avseende vatten som omfattas av detta

protokoll.

   h) Kvaliteten av utsläpp av avloppsvatten

från behandlingsanläggningar till vatten som

faller inom detta protokolls

tillämpningsområde.

  i) Utsläpp och återanvändning av

avloppsslam från gemensamma

hygieniseringssystem eller andra

hygieniseringsanläggningar och kvaliteten

på avloppsvatten som används för

bevattning. Härvid skall

Världshälsoorganisationens riktlinjer och

riktlinjerna i Förenta nationernas

miljöprogram avseende en säker användning

av avloppsvatten och exkret från jordbruk

och vattenbruk beaktas.

  j) Kvaliteten hos vatten som används

såsom källa för dricksvatten och som

vanligen används till badvatten, vattenbruk

eller produktion och fångst av skaldjur.

  k) Tillämpning av allmänt vedertagna

metoder för vården av inneslutna vatten som

vanligen är tillgängliga för badande.

  l) Fastställande och åtgärdande av särskilt

förorenade områden som har skadlig

inverkan på vatten som omfattas av detta

protokoll eller som sannolikt kommer att

omfattas av detsamma och som därmed

hotar att ge upphov till vattenrelaterade

sjukdomar.

  m) Effektiviteten hos systemen för vård,

utveckling, skydd och användning av

vattenresurser, inbegripet tillämpningen av

allmänt vedertagna metoder för kontrollen

av föroreningar från alla sorters olika källor.

  n) Frekvensen av offentliggörandet av

information om kvaliteten hos det

dricksvatten som tillhandahålls och av annat

vatten som berörs av målen i denna punkt i

intervallen mellan offentliggörandet av

information enligt artikel 7.2.

  3. Inom två år från att ha blivit part skall

parten fastställa och offentliggöra de mål

som anges i punkt 2 i denna artikel och

datum för när dessa mål skall ha uppnåtts.

  4. I de fall ett långdraget

genomförandeförfarande kan förväntas

innan målet uppnås skall mellanliggande

och gradvisa mål uppställas.

  5. För att främja uppnåendet av de mål

som avses i punkt 2 i denna artikel skall

vardera parten göra följande:

  (a) Inrätta nationella och lokala ordningar

för samordning mellan deras respektive

behöriga myndigheter.

  (b) Utarbeta planer för vattenvård i

gränsöverskridande, nationella och/eller

lokala sammanhang, företrädesvis på

grundval av fångstområden och

grundvattenbildningar. Detta skall ske inom

en öppen och tydlig ram och lämpliga

praktiska och/eller andra förberedelser skall

göras för allmänhetens deltagande på så vis

att tillbörlig vikt läggs vid resultatet av

allmänhetens deltagande. Sådana planer kan

föras in i andra planer, program och

handlingar som upprättas för andra ändamål

under förutsättning att de gör det möjligt för

allmänheten att klart se förslagen för

uppnående av de mål som avses i denna

artikel och respektive slutdatum för dessa

mål.

  (c) Inrätta och upprätthålla ett rättsligt och

institutionellt ramverk för övervakning och

upprätthållande av standarder för

dricksvattnets kvalitet.

  (d) Inrätta och upprätthålla åtgärder,

inbegripet rättsliga och institutionella

sådana där så är lämpligt, för övervakning,

främjande av utförandet och, om

nödvändigt, upprätthållande av övriga

standarder och utförandenivåer för vilka mål

(som avses i punkt 2 i denna artikel) har

fastställts.

Article 6

Targets and target dates

  1. In order to achieve the objective of this

Protocol, the Parties shall pursue the aims

of:

  (a) Access to drinking water for everyone;

  (b) Provision of sanitation for everyone

  within a framework of integrated water-

management systems aimed at sustainable

use of water resources, ambient water

quality which does not endanger human

health, and protection of water ecosystems.

  2. For these purposes, the Parties shall

each establish and publish national and/or

local targets for the standards and levels of

performance that need to be achieved or

maintained for a high level of protection

against water-related disease. These targets

shall be periodically revised. In doing all

this, they shall make appropriate practical

and/or other provisions for public

participation, within a transparent and fair

framework, and shall ensure that due

account is taken of the outcome of the

public participation. Except where national

or local circumstances make them irrelevant

for preventing, controlling and reducing

water-related disease, the targets shall cover,

inter alia:

  (a) The quality of the drinking water

supplied, taking into account the Guidelines

for drinking-water quality of the World

Health Organization;

  (b) The reduction of the scale of outbreaks

and incidents of water-related disease;

  (c) The area of territory, or the population

sizes or proportions, which should be served

by collective systems for the supply of

drinking water or where the supply of

drinking water by other means should be

improved;

  (d) The area of territory, or the population

sizes or proportions, which should be served

by collective systems of sanitation or where

sanitation by other means should be

improved;

  (e) The levels of performance to be

achieved by such collective systems and by

such other means of water supply and

sanitation respectively;

  (f) The application of recognized good

practice to the management of water supply

and sanitation, including the protection of

waters used as sources for drinking water;

  (g) The occurrence of discharges of:

  (i) Untreated waste water; and

  (ii) Untreated storm water overflows from

waste-water collection systems to waters

within the scope of this Protocol;

  (h) The quality of discharges of waste

water from waste-water treatment

installations to waters within the scope of

this Protocol;

  (i) The disposal or reuse of sewage sludge

from collective systems of sanitation or

other sanitation installations and the quality

of waste water used for irrigation purposes,

taking into account the Guidelines for the

safe use of waste water and excreta in

agriculture and aquaculture of the World

Health Organization and the United Nations

Environment Programme;

  (j) The quality of waters which are used as

sources for drinking water, which are

generally used for bathing or which are used

for aquaculture or for the production or

harvesting of shellfish;

  (k) The application of recognized good

practice to the management of enclosed

waters generally available for bathing;

  (l) The identification and remediation of

particularly contaminated sites which

adversely affect waters within the scope of

this Protocol or are likely to do so and

which thus threaten to give rise to water-

related disease;

  (m) The effectiveness of systems for the

management, development, protection and

use of water resources, including the

application of recognized good practice to

the control of pollution from sources of all

kinds;

  (n) The frequency of the publication of

information on the quality of the drinking

water supplied and of other waters relevant

to the targets in this paragraph in the

intervals between the publication of

information under article 7, paragraph 2.

  3. Within two years of becoming a Party,

each Party shall establish and publish targets

referred to in paragraph 2 of this article, and

target dates for achieving them.

  4. Where a long process of

implementation is foreseen for the

achievement of a target, intermediate or

phased targets shall be set.

  5. In order to promote the achievement of

the targets referred to in paragraph 2 of this

article, the Parties shall each:

  (a) Establish national or local

arrangements for coordination between their

competent authorities;

  (b) Develop water-management plans in

transboundary, national and/or local

contexts, preferably on the basis of

catchment areas or groundwater aquifers. In

doing so, they shall make appropriate

practical and/or other provisions for public

participation, within a transparent and fair

framework, and shall ensure that due

account is taken of the outcome of the

public participation. Such plans may be

incorporated in other relevant plans,

programmes or documents which are being

drawn up for other purposes, provided that

they enable the public to see clearly the

proposals for achieving the targets referred

to in this article and the respective target

dates;

  (c) Establish and maintain a legal and

institutional framework for monitoring and

enforcing standards for the quality of

drinking water;

  (d) Establish and maintain arrangements,

including, where appropriate, legal and

institutional arrangements, for monitoring,

promoting the achievement of and, where

necessary, enforcing the other standards and

levels of performance for which targets

referred to in paragraph 2 of this article are

set.

  Artikel 7

Granskning och bedömning av framsteg

  1. Parterna skall samla in och utvärdera

uppgifter om

  (a) sina framsteg i riktning mot att uppnå

de mål som anges i artikel 6.2,och

  (b) indikatorer som är utformade för att

visa i vilken utsträckning framstegen har

bidragit till att förebygga, kontrollera och

minska vattenrelaterade sjukdomar.

  2. Parterna skall regelbundet offentliggöra

resultatet av denna insamling och

utvärdering av uppgifter. Regelbundenheten

av detta offentliggörande skall fastställas vid

konventionsparternas möte.

  3. Parterna skall se till att resultatet av de

vatten- och utsläppsprover som utförts i

syfte att samla in uppgifter är tillgängliga

för allmänheten.

  4. På grundval av denna insamling och

utvärdering av uppgifter skall var och en av

parterna regelbundet granska de framsteg

som gjorts i uppnåendet av de mål som

anges i artikel 6.2 och offentliggöra en

bedömning av dessa framsteg.

Regelbundenheten av sådana granskningar

skall fastställas vid konventionsparternas

möte. Utan att det påverkar möjligheten till

oftare förekommande granskningar i

enlighet med artikel 6.2, skall granskningar

enligt denna punkt inbegripa en granskning

av de mål som anges i artikel 6.2. Detta

skall ske för att förbättra målen mot

bakgrund av vetenskaplig och teknisk

kunskap.

  5. Parterna skall för spridning till övriga

parter inge en kortfattad rapport om de

uppgifter som samlats in och utvärderats

samt en bedömning av de framsteg som

gjorts till det sekretariat som anges i artikel

17. Sådana rapporter skall göras i enlighet

med de riktlinjer som dras upp vid

konventionsparternas möte. Dessa riktlinjer

skall medföra att parterna för detta ändamål

kan använda rapporter som innehåller

intressant information som tagits fram för

andra internationella fora.

  6. Vid parternas möte skall framstegen

avseende protokollets genomförande

utvärderas på grundval av sådana kortfattade

rapporter.

Article 7

Review and assessment of progress

  1. The Parties shall each collect and

evaluate data on:

  (a) Their progress towards the

achievement of the targets referred to in

article 6, paragraph 2;

  (b) Indicators that are designed to show

how far that progress has contributed

towards preventing, controlling or reducing

water-related disease.

  2. The Parties shall each publish

periodically the results of this collection and

evaluation of data. The frequency of such

publication shall be established by the

Meeting of the Parties.

  3. The Parties shall each ensure that the

results of water and effluent sampling

carried out for the purpose of this collection

of data are available to the public.

  4. On the basis of this collection and

evaluation of data, each Party shall review

periodically the progress made in achieving

the targets referred to in article 6, paragraph

2, and publish an assessment of that

progress. The frequency of such reviews

shall be established by the Meeting of the

Parties. Without prejudice to the possibility

of more frequent reviews under article 6,

paragraph 2, reviews under this paragraph

shall include a review of the targets referred

to in article 6, paragraph 2, with a view to

improving the targets in the light of

scientific and technical knowledge.

  5. Each Party shall provide to the

secretariat referred to in article 17, for

circulation to the other Parties, a summary

report of the data collected and evaluated

and the assessment of the progress achieved.

Such reports shall be in accordance with

guidelines established by the Meeting of the

Parties. These guidelines shall provide that

the Parties can use for this purpose reports

covering the relevant information produced

for other international forums.

  6. The Meeting of the Parties shall

evaluate progress in implementing this

Protocol on the basis of such summary

reports.

Artikel 8

Reaktionssystem

  1. Parterna skall på lämpligt sätt se till att

följande sker:

  (a) Att vittomspännande nationell

och/eller lokal kontroll och system för tidig

varning införs, förbättras och upprätthålls i

följande syften:

  (i) Att fastställa epidemier av eller tillbud

med vattenrelaterade sjukdomar eller

allvarlig fara för sådana epidemier eller

tillbud, inbegripet de som orsakats av tillbud

med förorenat vatten och extrema

väderförhållanden.

  (ii) Att snabbt och tydligt meddela de

berörda offentliga organen om sådana

epidemier, tillbud eller faror.

  (iii) Att i händelse av att vattenrelaterad

sjukdom utgör en överhängande fara för

folkhälsan, sprida den information som ett

offentligt organ har och som kan hjälpa

allmänheten att förhindra eller minska

skadan till dem som kan tänkas vara

berörda.

  (iv) Att ge rekommendationer till berörda

offentliga organ och i lämplig utsträckning

till allmänheten om förebyggande och

avhjälpande åtgärder.

  (b) Att vittomspännande nationella och

lokala beredskapsplaner för sådana

epidemier, tillbud och faror förbereds i tid

på lämpligt sätt.

  (c) Att berörda offentliga organ har den

nödvändiga kapaciteten för att reagera mot

sådana epidemier, tillbud och faror i

enlighet med beredskapsplanen.

  2. Att system för kontroll och tidig

varning, beredskapsplaner och

reaktionsmöjligheter i samband med

vattenrelaterade sjukdomar kan kombineras

med sådana som avser andraangelägenheter.

  3. Inom tre år från att ha blivit part skall

parten ha infört de system för övervakning

och tidig varning, beredskapsplaner och

reaktionssystem som anges i punkt 1 i denna

artikel.

Article 8

Response systems

  1. The Parties shall each, as appropriate,

ensure that:

  (a) Comprehensive national and/or local

surveillance and early-warning systems are

established, improved or maintained which

will:

  (i) Identify outbreaks or incidents of

water-related disease or significant threats

of such outbreaks or incidents, including

those resulting from water-pollution

incidents or extreme weather events;

  (ii) Give prompt and clear notification to

the relevant public authorities about such

outbreaks, incidents or threats;

  (iii) In the event of any imminent threat to

public health from water-related disease,

disseminate to members of the public who

may be affected all information that is held

by a public authority and that could help the

public to prevent or mitigate harm;

  (iv) Make recommendations to the

relevant public authorities and, where

appropriate, to the public about preventive

and remedial actions;

  (b) Comprehensive national and local

contingency plans for responses to such

outbreaks, incidents and risks are properly

prepared in due time;

  (c) The relevant public authorities have

the necessary capacity to respond to such

outbreaks, incidents or risks in accordance

with the relevant contingency plan.

  2. Surveillance and early-warning

systems, contingency plans and response

capacities in relation to water-related

disease may be combined with those in

relation to other matters.

  3. Within three years of becoming a Party,

each Party shall have established the

surveillance and early-warning systems,

contingency plans and response capacities

referred to in paragraph 1 of this article.

Artikel 9

Allmänhetens medvetenhet, utbildning,

fortbildning, forskning, utveckling och

information

  1. Parterna skall vidta åtgärder för att göra

medvetenheten starkare inom alla offentliga

sektorer om följande:

  (a) Vikten av och förhållandet mellan

vattenvård och folkhälsa.

  (b) Rättigheter till och anspråk på vatten

och motsvarande åtaganden enligt privat och

offentlig rätt för juridiska och fysiska

personer samt institutioner, oavsett om det

rör den privata eller offentliga sektorn, såväl

som moraliska förpliktelser att bidra till

skyddet av vattenmiljön och bevarandet av

vattenresurser.

  2. Parterna skall främja

  (a) förståelsen av folkhälsoaspekterna av

arbetet med vattenvård, tillhandahållande av

vatten och hygienisering hos de som

ansvarar för detta arbete, och

  (b) förståelsen av de grundläggande

principerna för vattenvård, tillhandahållande

av vatten och hygienisering hos de som

ansvarar för folkhälsan.

  3. Parterna skall uppmuntra utbildning och

fortbildning av fackmässig och teknisk

personal som behövs för vattenvård och för

att driva system för tillhandahållande av

vatten och hygienisering samt att uppmuntra

underhållande och förbättrande av

personalens kunskaper och skicklighet.

Denna utbildning och fortbildning skall

inbegripa berörda folkhälsoaspek-ter.

  4. Parterna skall främja

  (a) forskning i och utveckling av

kostnadseffektiva medel och tekniker för

förebyggande, kontroll och minskning av

vattenrelaterade sjukdomar.

  (b) Utveckling av integrerade

informationssystem för hantering av

uppgifter om långsiktiga trender, nuvarande

frågeställningar och tidigare problem och

lyckade lösningar på dessa inom områdena

vatten och hälsa, samt tillhandahållande av

sådana information till de behöriga

myndigheterna.

Article 9

Public awareness, education, training,

research and development and information

  1. The Parties shall take steps designed to

enhance the awareness of all sectors of the

public regarding:

  (a) The importance of, and the relationship

between, water management and public

health;

  (b) The rights and entitlements to water

and corresponding obligations under private

and public law of natural and legal persons

and institutions, whether in the public sector

or the private sector, as well as their moral

obligations to contribute to the protection of

the water environment and the conservation

of water resources.

  2. The Parties shall promote:

  (a) Understanding of the public-health

aspects of their work by those responsible

for water management, water supply and

sanitation; and

  (b) Understanding of the basic principles

of water management, water supply and

sanitation by those responsible for public

health.

  3. The Parties shall encourage the

education and training of the professional

and technical staff who are needed for

managing water resources and for operating

systems of water supply and sanitation, and

encourage the updating and improvement of

their knowledge and skills. This education

and training shall include relevant aspects of

public health.

  4. The Parties shall encourage:

  (a) Research into, and development of,

cost-effective means and techniques for the

prevention, control and reduction of water-

related disease;

  (b) Development of integrated information

systems to handle information about long-

term trends, current concerns and past

problems and successful solutions to them

in the field of water and health, and

provision of such information to competent

authorities.

Artikel 10

Information till allmänheten

  1. Såsom ett komplement till kraven i

detta protokoll om att offentliggöra särskild

information eller särskilda handlingar

kommer att parterna inom ramen för sin

lagstiftning skall göra sådan information

som innehas av offentliga organ tillgänglig

för allmänheten om den rimligen behövs för

att upplysa den allmänna diskussionen om

följande:

  (a) Fastställande av mål och tidpunkt för

uppnåendet av dessa mål samt utarbetande

av planer för vattenvård i enlighet med

artikel 6.

  (b) Införande, förbättring och bibehållande

av system för kontroll och tidig varning

samt beredskapsplaner i enlighet med artikel

8.

  (c) Främjande av allmänhetens

medvetenhet, utbildning, fortbildning,

forskning, utveckling och information i

enlighet med artikel 9.

  2. Parterna skall se till att offentliga organ,

som gensvar på en förfrågan om annan

information som berör genomförandet av

detta protokoll, gör sådan information

tillgänglig för allmänheten inom en rimlig

tid och inom ramen för nationell

lagstiftning.

  3. Parterna skall se till att den information

som avses i artikel 7.4 och punkt 1 i denna

artikel görs tillgänglig för allmänhetens

insyn utan kostnad vid rimliga tidpunkter.

Parterna skall även tillhandahålla

allmänheten rimliga möjligheter att till en

rimlig kostnad erhålla kopior av sådan

information.

  4. Bestämmelserna i detta protokoll kan

inte tvinga ett offentligt organ att

offentliggöra information eller göra

information tillgänglig för allmänheten

under följande omständigheter:

  (a) Det offentliga organet innehar inte

informationen.

  (b) Begäran om information är uppenbart

orimlig eller för allmänt formulerad.

  (c) Informationen avser material som ännu

inte är fullfärdigat eller som avser de

offentliga organens interna angelägenheter

och ett undantag stipuleras i nationell

lagstiftning eller framgår av sedvana.

Hänsyn skall tas till om allmänintresset är

betjänt av att informationen lämnas ut.

  5. Bestämmelserna i detta protokoll kan

inte tvinga ett offentligt organ att

offentliggöra information eller göra

information tillgänglig för allmänheten, om

röjande av informationen skulle ha en

skadlig inverkan på

  (a) den konfidentiella karaktären av de

offentliga organens förfaranden i de fall

sekretess krävs enligt nationell rätt,

  (b) yttre förbindelser, nationellt försvar

eller allmän säkerhet,

  (c) rättvisans gång, en persons möjlighet

att få en rättvis och opartisk prövning eller

ett offentligt organs möjlighet att leda en

utredning av brottslig eller disciplinär natur,

  (d) sekretessen för kommersiell och

industriell information i de fall då sådan

sekretess är skyddad enligt lag till skydd för

ett legitimt ekonomiskt intresse; inom ramen

härför skall information om utsläpp som

berör miljöskyddet lämnas ut.

  (e) immateriella rättigheter,

  (f) sekretessen för personuppgifter

och/eller filer som avser en fysisk person i

de fall då denna person inte har gett sitt

medgivande till att uppgifterna blir

tillgängliga för allmänheten och under

förutsättning att sekretess stipuleras i den

nationella lagstiftningen,

  (g) tredje mans intressen i de fall då denna

har tillhandahållit information som har

begärts in utan att tredje man är juridiskt

förpliktad till detta eller skulle kunna göras

till föremål för en sådan förpliktelse, om

tredje man inte lämnar sitt samtycke till att

materialet avslöjas, eller

  (h) den miljö som informationen avser,

såsom till exempel sällsynta arters

häckningsplatser.

  Dessa sekretessgrunder skall tolkas

restriktivt med beaktande av det allmänna

intresse som är betjänt av röjande av

sekretessen och av om upplysningarna avser

utsläpp i naturen.

Article 10

Public information

  1. As a complement to the requirements of

this Protocol for Parties to publish specific

information or documents, each Party shall

take steps within the framework of its

legislation to make available to the public

such information as is held by public

authorities and is reasonably needed to

inform public discussion of:

  (a) The establishment of targets and of

target dates for their achievement and the

development of water-management plans in

accordance with article 6;

  (b) The establishment, improvement or

maintenance of surveillance and early-

warning systems and contingency plans in

accordance with article 8;

  (c) The promotion of public awareness,

education, training, research, development

and information in accordance with article

9.

  2. Each Party shall ensure that public

authorities, in response to a request for other

information relevant to the implementation

of this Protocol, make such information

available within a reasonable time to the

public, within the framework of national

legislation.

  3. The Parties shall ensure that

information referred to in article 7,

paragraph 4, and paragraph 1 of this article

shall be available to the public at all

reasonable times for inspection free of

charge, and shall provide members of the

public with reasonable facilities for

obtaining from the Parties, on payment of

reasonable charges, copies of such

information.

  4. Nothing in this Protocol shall require a

public authority to publish information or

make information available to the public if:

  (a) The public authority does not hold the

information;

  (b) The request for the information is

manifestly unreasonable or formulated in

too general a manner; or

  (c) The information concerns material in

the course of completion or concerns

internal communications of public

authorities where such an exemption is

provided for in national law or customary

practice, taking into account the public

interest served by disclosure.

  5. Nothing in this Protocol shall require a

public authority to publish information or

make information available to the public if

disclosure of the information would

adversely affect:

  (a) The confidentiality of the proceedings

of public authorities, where such

confidentiality is provided for under

national law;

  (b) International relations, national

defence or public security;

  (c) The course of justice, the ability of a

person to receive a fair trial or the ability of

a public authority to conduct an enquiry of a

criminal or disciplinary nature;

  (d) The confidentiality of commercial or

industrial information, where such

confidentiality is protected by law in order

to protect a legitimate economic interest.

Within this framework, information on

emissions and discharges which are relevant

for the protection of the environment shall

be disclosed;

  (e) Intellectual property rights;

  (f) The confidentiality of personal data

and/or files relating to a natural person

where that person has not consented to the

disclosure of the information to the public,

where such confidentiality is provided for in

national law;

  (g) The interests of a third party which has

supplied the information requested without

that party being under, or being capable of

being put under, a legal obligation to do so,

and where that party does not consent to the

release of the material; or

  (h) The environment to which the

information relates, such as the breeding

sites of rare species.

  These grounds for not disclosing

information shall be interpreted in a

restrictive way, taking into account the

public interest served by disclosure and

taking into account whether the information

relates to emissions and discharges into the

environment.

Artikel 11

Internationellt samarbete

  Parterna skall samarbeta och, då detta är

lämpligt, hjälpa varandra

  (a) i internationella åtgärder till stöd för

målen i detta protokoll, och

  (b) på begäran, vid genomförandet av

nationella och lokala planer i enlighet med

detta protokoll.

Article 11

International cooperation

  The Parties shall cooperate and, as

appropriate, assist each other:

  (a) In international actions in support of

the objectives of this Protocol;

  (b) On request, in implementing national

and local plans in pursuance of this

Protocol.

Artikel 12

Gemensamma och samordnade

internationella åtgärder

  I enlighet med artikel 11 a skall parterna

främja samarbete avseende internationella

åtgärder som gäller följande:

  (a) Utarbetande av gemensamt

överenskomna mål i de frågor som anges i

artikel 6.2.

  (b) Utarbetande av indikatorer för de i

artikel 7.1 b angivna ändamålen i syfte att

visa i vilken utsträckning åtgärderna

avseende vattenrelaterade sjukdomar har

varit framgångsrika för förebyggande,

kontroll och minskning av sådana

sjukdomar.

  (c) Införandet av gemensamma eller

samordnade system för kontroll och tidig

varning, beredskapsplaner och

reaktionssystem som en del av, eller som ett

komplement till, nationella system som

upprätthålls i enlighet med artikel 8. Syftet

är att åtgärder skall vidtas för hantering av

epidemier av eller tillbud med

vattenrelaterade sjukdomar eller allvarlig

fara för sådana epidemier eller tillbud,

särskilt sådana som orsakats av tillbud med

förorenat vatten och extrema

väderförhållanden.

  (d) Ömsesidig hjälp vid åtgärder i

samband med epidemier av eller tillbud med

vattenrelaterade sjukdomar eller allvarlig

fara för sådana epidemier eller tillbud,

särskilt sådana som orsakats av tillbud med

förorenat vatten eller extrema

väderförhållanden.

  (e) Utveckling av integrerade

informationssystem och databaser,

informationsutbyte och gemensamt utbyte

av tekniskt och juridiskt kunnande och

erfarenhet.

  (f) Ett snabbt och tydligt meddelande från

en parts behöriga myndigheter till en annan

parts motsvarande myndigheter som kan

vara berörda av sådana epidemier, tillbud

eller faror om

  (i) epidemier och tillbud avseende

vattenrelaterade sjukdomar, och

  (ii) allvarliga faror för sådana epidemier

och tillbud har konstaterats.

  (g) Informationsutbyte medelst effektiv

spridning till allmänheten av information

om vattenrelaterade sjukdomar.

Article 12

Joint and coordinated international action

  In pursuance of article 11, subparagraph

(a), the Parties shall promote cooperation in

international action relating to:

  (a) The development of commonly agreed

targets for matters referred to in article 6,

paragraph 2;

  (b) The development of indicators for the

purposes of article 7, paragraph 1 (b), to

show how far action on water-related

disease has been successful in preventing,

controlling and reducing such disease;

  (c) The establishment of joint or

coordinated systems for surveillance and

early-warning systems, contingency plans

and response capacities as part of, or to

complement, the national systems

maintained in accordance with article 8 for

the purpose of responding to outbreaks and

incidents of water-related disease and

significant threats of such outbreaks and

incidents, especially from water-pollution

incidents or extreme weather events;

  (d) Mutual assistance in responding to

outbreaks and incidents of water-related

disease and significant threats of such

outbreaks and incidents, especially from

water-pollution incidents or extreme

weather events;

  (e) The development of integrated

information systems and databases,

exchange of information and sharing of

technical and legal knowledge and

experience;

  (f) The prompt and clear notification by

the competent authorities of one Party to the

corresponding authorities of other Parties

which may be affected of:

  (i) Outbreaks and incidents of water-

related disease, and

  (ii) Significant threats of such outbreaks

and incidents

  which have been identified;

  (g) The exchange of information on

effective means of disseminating to the

public information about water-related

disease.

Artikel 13

Samarbete avseende gränsöverskridande

vatten

  1. I de fall några av parterna gränsar till

samma gränsöverskridande vattendrag skall

de, som ett komplement till sina andra

skyldigheter enligt artiklarna 11 och 12,

samarbeta och, om så är lämpligt, hjälpa

varandra i arbetet med att förebygga,

kontrollera och minska vattenrelaterade

sjukdomars gränsöverskridande inverkan.

De skall bland annat. göra följande:

  (a) Utbyta information och dela kunnande

med varandra om gränsöverskridande vatten

och de problem och risker som dessa medför

i och med att de andra parterna gränsar till

samma vatten.

  (b) Sträva efter att tillsammans med de

övriga parter som gränsar till samma

gränsöverskridande vatten införa

gemensamma eller samordnade planer för

vattenvård i enlighet med artikel 6.5 b,

system för kontroll och tidig varning och

beredskapsplaner i enlighet med artikel 8.1

för att kunna reagera på epidemier av eller

tillbud med vattenrelaterade sjukdomar eller

allvarlig fara för sådana epidemier eller

tillbud, särskilt sådana som orsakats av

tillbud med förorenat vatten och extrema

väderförhållanden.

  (c) Anpassa sina avtal och andra åtgärder

avseende gränsöverskridande vatten på

grundval av likställdhet och ömsesidighet i

syfte att avlägsna alla motsägelser i

förhållande till de grundläggande

principerna i detta protokoll och för att

definiera sina relationer till och sitt

uppförande gentemot varandra vad gäller

målen med detta protokoll.

  (d) Samråda med varandra, om någon av

parterna begär detta, om betydelsen av

skadlig inverkan på människors hälsa som

kan utgöras av en vattenrelaterad sjukdom.

  2. I de fall då de berörda parterna är

konventionsparter skall samarbete och hjälp

vad gäller gränsöverskridande inverkan av

vattenrealterad sjukdom ske i enlighet med

konventionen.

Article 13

Cooperation in relation to transboundary

waters

  1. Where any Parties border the same

transboundary waters, as a complement to

their other obligations under articles 11 and

12, they shall cooperate and, as appropriate,

assist each other to prevent, control and

reduce transboundary effects of water-

related disease. In particular, they shall:

  (a) Exchange information and share

knowledge about the transboundary waters

and the problems and risks which they

present with the other Parties bordering the

same waters;

  (b) Endeavour to establish with the other

Parties bordering the same transboundary

waters joint or coordinated water-

management plans in accordance with

article 6, paragraph 5 (b), and surveillance

and early-warning systems and contingency

plans in accordance with article 8, paragraph

1, for the purpose of responding to

outbreaks and incidents of water-related

disease and significant threats of such

outbreaks and incidents, especially from

water-pollution incidents or extreme

weather events;

  (c) On the basis of equality and

reciprocity, adapt their agreements and other

arrangements regarding their transboundary

waters in order to eliminate any

contradictions with the basic principles of

this Protocol and to define their mutual

relations and conduct regarding the aims of

this Protocol;

  (d) Consult each other, at the request of

any one of them, on the significance of any

adverse effect on human health which may

constitute a water-related disease.

  2. Where the Parties concerned are Parties

to the Convention, the cooperation and

assistance in respect of any transboundary

effects of water-related disease which are

transboundary impacts shall take place in

accordance with the provisions of the

Convention.

Artikel 14

Internationellt stöd till nationella åtgärder

  När parterna samarbetar och hjälper

varandra i genomförandet av nationella och

lokala planer i enlighet med artikel 11 b,

skall parterna bland annat. överväga hur de

bäst kan hjälpa till att främja följande:

  (a) Utarbetande av planer för vattenvård i

gränsöverskridande, nationella och/eller

lokala sammanhang och system för

förbättring av tillhandahållande av vatten

och hygienisering.

  (b) Förbättring av projektutformning,

särskilt för infrastrukturprojekt, i enlighet

med sådana planer och system för att

underlätta tillgången till finansieringskällor.

  (c) Effektivt genomförande av sådana

projekt.

  (d) Införande av system för kontroll och

tidig varning, beredskapsplaner och reaktion

i samband med vattenrelaterade sjukdomar.

  (e) Utarbetande av lagstiftning till stöd för

genomförandet av detta protokoll.

  (f) Utbildning och fortbildning av

nyckelpersonal med fackkunskaper och

teknisk personal.

  (g) Forskning i och utarbetande av

kostnadseffektiva medel och tekniska

lösningar för förebyggande, kontroll och

minskning av vattenrelaterade sjukdomar.

  (h) Drift av effektiva nät för övervakning

och bedömning av tillhandahållandet och

kvaliteten av vattenrelaterade tjänster samt

utveckling av integrerade

informationssystem och databaser.

  (i) Uppnående av kvalitetssäkring för

övervakningsverksamheten, inbegripet

provningsjämförelse.

Article 14

Internationala support for national action

  When cooperating and assisting each other

in the implementation of national and local

plans in pursuance of article 11,

subparagraph (b), the Parties shall, in

particular, consider how they can best help

to promote:

  (a) Preparation of water-management

plans in transboundary, national and/or local

contexts and of schemes for improving

water supply and sanitation;

  (b) Improved formulation of projects,

especially infrastructure projects, in

pursuance of such plans and schemes, in

order to facilitate access to sources of

finance;

  (c) Effective execution of such projects;

  (d) Establishment of systems for

surveillance and early-warning systems,

contingency plans and response capacities in

relation to water-related disease;

  (e) Preparation of legislation needed to

support the implementation of this Protocol;

  (f) Education and training of key

professional and technical staff;

  (g) Research into, and development of,

cost-effective means and techniques for

preventing, controlling and reducing water-

related disease;

  (h) Operation of effective networks to

monitor and assess the provision and quality

of water-related services, and development

of integrated information systems and

databases;

  (i) Achievement of quality assurance for

monitoring activities, including inter-

laboratory comparability.

Artikel 15

Granskning av överstämmelse med

protokollet

  Parterna skall granska överensstämmelsen

med bestämmelserna i protokollet på

grundval av de granskningar och

bedömningar som anges i artikel 7.

Multilaterala åtgärder av icke-

konfronterande, icke-juridisk och

samrådande natur för granskning av

överensstämmelsen skall beslutas av

parterna vid deras första möte. Dessa

åtgärder skall ge utrymme för ett lämpligt

deltagande från allmänhetens sida.

Article 15

Review of compliance

  The Parties shall review the compliance of

the Parties with the provisions of this

Protocol on the basis of the reviews and

assessments referred to in article 7.

Multilateral arrangements of a non-

confrontational, non-judicial and

consultative nature for reviewing

compliance shall be established by the

Parties at their first meeting. These

arrangements shall allow for appropriate

public involvement.

Artikel 16

Möten mellan parterna

  1. Parterna skall sammankallas till ett

första möte senast arton (18) månader efter

dagen för detta protokolls ikraftträdande.

Därefter skall ordinarie möten hållas med

regelbundna mellanrum, dock åtminstone

vart tredje år, med undantag för om andra

åtgärder är nödvändiga för att uppnå målen i

punkt 2 i denna artikel. Parterna skall ha ett

extra möte därutöver om de beslutar detta

vid ett ordinarie möte eller på skriftlig

begäran av en part, under förutsättning att

denna begäran, inom sex månader efter det

att alla parter underrättats om den, stöds av

minst en tredjedel av parterna.

  2. I den mån det är möjligt skall ordinarie

möten hållas i samband med

konventionsparternas möten.

  3. Vid sina möten skall parterna

fortgående granska genomförandet av detta

protokoll och med detta syfte i klart åminne

göra följande:

  (a) Granska riktlinjerna och metoderna för

förebyggande, kontroll och minskning av

vattenrelaterade sjukdomar, främja deras

sammanfallande samt stärka

gränsöverskridande och internationellt

samarbete i enlighet med artikel 11-14.

  (b) Utvärdera framstegen i protokollets

genomförande på grundval av den

information som tillhandahållits av parterna

i enlighet med de riktlinjer som fastställdes

vid mötet mellan parterna. Sådana riktlinjer

skall göra att dubbelarbete i rapporteringen

undviks.

  (c) Hålla sig informerade om de framsteg

som görs i genomförandet av konventionen.

  (d) Utbyta information med

konventionsparternas möte och överväga

möjligheterna för en samlad insats

tillsammans med detta möte.

  (e) Anlita berörda organ inom FN:s

ekonomiska kommission för Europa och

WHO:s regionala kommitté för Europa när

så är lämpligt.

  (f) Fastställa villkoren för andra behöriga

internationella statliga och icke-statliga

organs deltagande i möten och andra

aktiviteter av betydelse för att uppnå de i

detta protokoll utsatta målen.

  (g) Överväga behovet av ytterligare

bestämmelser om tillgång till information,

allmänhetens deltagande i beslutsprocessen

och allmänhetens tillgång till juridisk och

administrativ prövning av beslut som faller

inom tillämpningsområdet för detta

protokoll. Detta skall ske mot bakgrund av

de erfarenheter som gjorts på dessa områden

i andra internationella fora.

  (h) Fastställa ett arbetsprogram, som

inbegriper projekt som skall utföras

gemensamt enligt detta protokoll och

konventionen, och inrätta organ för

genomförande av detta arbetsprogram.

  (i) Överväga och anta riktlinjer och

rekommendationer för att främja

genomförandet av detta protokoll.

  (j) Överväga och enhälligt anta

arbetsordningen för mötena vid det första av

dessa möten. Denna arbetsordning skall

främja ett harmoniskt samarbete med

konventionsparternas möte.

  (k) Överväga och anta förslag till

ändringar av detta protokoll.

  (l) Överväga och företa ytterligare

åtgärder som kan komma att krävas för att

uppnå de i detta protokoll utsatta målen.

Article 16

Meeting of the parties

  1. The first meeting of the Parties shall be

convened no later than eighteen months

after the date of the entry into force of this

Protocol. Thereafter, ordinary meetings

shall be held at regular intervals to be

determined by the Parties, but at least every

three years, except in so far as other

arrangements are necessary to achieve the

aims of paragraph 2 of this article. The

Parties shall hold an extraordinary meeting

if they so decide in the course of an ordinary

meeting or at the written request of any

Party, provided that, within six months of it

being communicated to all Parties, the said

request is supported by at least one third of

the Parties.

  2. Where possible, ordinary meetings of

the Parties shall be held in conjunction with

the meetings of the Parties to the

Convention.

  3. At their meetings, the Parties shall keep

under continuous review the implementation

of this Protocol, and, with this purpose in

mind, shall:

  (a) Review the policies for and

methodological approaches to the

prevention, control and reduction of water-

related disease, promote their convergence,

and strengthen transboundary and

international cooperation in accordance with

articles 11, 12, 13 and 14;

  (b) Evaluate progress in implementing this

Protocol on the basis of information

provided by the Parties in accordance with

guidelines established by the Meeting of the

Parties. Such guidelines shall avoid

duplication of effort in reporting

requirements;

  (c) Be kept informed on progress made in

the implementation of the Convention;

  (d) Exchange information with the

Meeting of the Parties to the Convention,

and consider the possibilities for joint action

with it;

  (e) Seek, where appropriate, the services

of relevant bodies of the Economic

Commission for Europe and of the Regional

Committee for Europe of the World Health

Organization;

  (f) Establish the modalities for the

participation of other competent

international governmental and non-

governmental bodies in all meetings and

other activities pertinent to the achievement

of the purposes of this Protocol;

  (g) Consider the need for further

provisions on access to information, public

participation in decision-making and public

access to judicial and administrative review

of decisions within the scope of this

Protocol, in the light of experience gained

on these matters in other international

forums;

  (h) Establish a programme of work,

including projects to be carried out jointly

under this Protocol and the Convention, and

set up any bodies needed to implement this

programme of work;

  (i) Consider and adopt guidelines and

recommendations which promote the

implementation of the provisions of this

Protocol;

  (j) At the first meeting, consider and by

consensus adopt rules of procedure for their

meetings. These rules of procedure shall

contain provision to promote harmonious

cooperation with the Meeting of the Parties

to the Convention;

  (k) Consider and adopt proposals for

amendments to this Protocol;

  (l) Consider and undertake any additional

action that may be required for the

achievement of the purposes of this

Protocol.

Artikel 17

Sekretariatet

  1. Exekutivsekreteraren för FN:s

ekonomiska kommission för Europa och

regionchefen för WHO:s regionala kontor

för Europa skall fullgöra följande

sekretariatsuppgifter enligt detta protokoll:

  (a) Sammankalla och förbereda parternas

möten.

  (b) Till parterna vidarebefordra rapporter

och övrig information som erhållits i

enlighet med detta protokoll.

  (c) Fullgöra andra sådana uppgifter som

kan komma att beslutas vid parternas möte

på grundval av tillgängliga resurser.

  2. Exekutivsekreteraren för FN:s

ekonomiska kommission för Europa och

regionchefen för WHO:s regionala kontor

för Europa skall

(a) utforma detaljerna för sin

arbetsfördelning i en samförståndsförklaring

(MoU) och informera parternas möte härom,

(b) rapportera till parterna om innehållet i

och villkoren för genomförande av det

arbetsprogram som avses i artikel 16.3.

Article 17

Secretariat

  1. The Executive Secretary of the

Economic Commission for Europe and the

Regional Director of the Regional Office for

Europe of the World Health Organization

shall carry out the following secretariat

functions for this Protocol:

  (a) The convening and preparing of

meetings of the Parties;

  (b) The transmission to the Parties of

reports and other information received in

accordance with the provisions of this

Protocol;

  (c) The performance of such other

functions as may be determined by the

Meeting of the Parties on the basis of

available resources.

  2. The Executive Secretary of the

Economic Commission for Europe and the

Regional Director of the Regional Office for

Europe of the World Health Organization

shall:

  (a) Set out details of their work-sharing

arrangements in a Memorandum of

Understanding, and inform the Meeting of

the Parties accordingly;

  (b) Report to the Parties on the elements

of, and the modalities for carrying out, the

programme of work referred to in article 16,

paragraph 3.

Artikel 18

Ändring av protokollet

  1. Part får föreslå ändringar av detta

protokoll.

  2. Förslag till ändringar av detta protokoll

skall övervägas vid ett möte mellan

parterna.

  3. Lydelsen av föreslagna ändringar av

detta protokoll skall lämnas in i skriftlig

form till sekretariatet, som skall meddela

parterna förslaget senast nittio dagar innan

mötet för antagande av förslaget skall äga

rum.

  4. En ändring av detta protokoll skall

antas enhälligt av de företrädare för parterna

som är närvarande vid mötet. Sekretariatet

skall meddela den antagna ändringen till

depositarien, som skall distribuera det till

samtliga parter för godkännande. Ändringen

skall för de parter som har godkänt den

träda i kraft den nittionde dagen efter den

dag då två tredjedelar av dessa parter har

deponerat sina instrument för godkännande

av ändringen hos depositarien. För övriga

parter skall ändringen träda i kraft den

nittionde dagen efter det att en part har

deponerat sitt instrument för godkännande

av ändringen.

Article 18

Amendments to the protocol

  1. Any Party may propose amendments to

this Protocol.

  2. Proposals for amendments to this

Protocol shall be considered at a meeting of

the Parties.

  3. The text of any proposed amendment to

this Protocol shall be submitted in writing to

the secretariat, which shall communicate it

to all Parties at least ninety days before the

meeting at which it is proposed for

adoption.

  4. An amendment to this Protocol shall be

adopted by consensus of the representatives

of the Parties present at the meeting. The

adopted amendment shall be communicated

by the secretariat to the Depositary, who

shall circulate it to all Parties for their

acceptance. The amendment shall enter into

force for the Parties which have accepted it

on the ninetieth day after the date on which

two thirds of those Parties have deposited

with the Depositary their instruments of

acceptance of the amendment. The

amendment shall enter into force for any

other Party on the ninetieth day after the

date on which that Party deposits its

instrument of acceptance of the amendment.

Artikel 19

Rösträtt

  1. Med undantag för vad som föreskrivs i

punkt 2 i denna artikel skall varje part ha en

röst.

  2. Regionala organisationer för ekonomisk

integration skall såvitt avser ärenden inom

deras respektive behörighetsområde utöva

sin rösträtt med det antal röster som

motsvarar antalet medlemsstater som är

parter. Sådana organisationer skall inte

utöva sin rösträtt om deras medlemsstater

utövar sin rösträtt och vice versa.

Article 19

Right to vote

  1. Except as provided for in paragraph 2

of this article, each Party shall have one

vote.

  2. Regional economic integration

organizations, in matters within their

competence, shall exercise their right to vote

with a number of votes equal to the number

of their member States which are Parties.

Such organizations shall not exercise their

right to vote if their member States exercise

theirs, and vice versa.

Artikel 20

Tvistelösning

  1. Om en tvist uppstår mellan två eller

flera parter om tolkningen eller

tillämpningen av detta protokoll skall

parterna eftersträva en lösning, genom

förhandling eller annan metod för att lösa

tvisten, som kan godtas av de tvistande

parterna.

  2. Vid undertecknande, ratificering,

godtagande eller godkännande av, eller

anslutning till, detta protokoll eller vid en

senare tidpunkt kan en part skriftligen

förklara för depositarien att den, med

avseende på en tvist som inte har lösts enligt

punkt 1 i denna artikel, godtar ett av

följande sätt att lösa tvister som tvingande i

förhållande till en part som godtar samma

förpliktelse:

  (a) I de fall då parterna är

konventionsparter och har godtagit att ett av

eller båda de sätt att lösa tvister som stadgas

i konventionen är tvingande parterna

sinsemellan, skall tvisten lösas enligt

bestämmelserna i konventionen under

förutsättning att tvisten står i samband med

konventionen.

  (b) I övriga fall skall tvisten läggas fram

för Internationella domstolen, om inte

parterna kommer överens om

skiljedomsförfarande eller någon annan

form av tvistelösning.

Article 20

Settlement of disputes

  1. If a dispute arises between two or more

Parties about the interpretation or

application of this Protocol, they shall seek

a solution by negotiation or by any other

means of dispute settlement acceptable to

the parties to the dispute.

  2. When signing, ratifying, accepting,

approving or acceding to this Protocol, or at

any time thereafter, a Party may declare in

writing to the Depositary that for a dispute

not resolved in accordance with paragraph 1

of this article, it accepts one of the following

means of dispute settlement as compulsory

in relation to any Party accepting the same

obligation:

  (a) Where the Parties are Parties to the

Convention, and have accepted as

compulsory in relation to each other one or

both of the means of dispute settlement

provided in the Convention, the settlement

of the dispute in accordance with the

provisions of the Convention for the

settlement of disputes arising in connection

with the Convention;

  (b) In any other case, the submission of

the dispute to the International Court of

Justice, unless the Parties agree to

arbitration or some other form of dispute

resolution.

Artikel 21

Undertecknande

  Detta protokoll skall stå öppet för

undertecknande i London den 17 och 18 juni

1999 vid den tredje ministerkonferensen om

miljö och hälsa och därefter i Förenta

nationernas högkvarter i New York fram till

den 18 juni 2000 för stater som är

medlemmar av Ekonomiska kommissionen

för Europa, stater som är medlemmar av

Världshälsoorganisationens regionkommitté

för Europa samt stater som har rådgivande

status vid Ekonomiska kommissionen för

Europa i enlighet med punkt 8 i Ekonomiska

och sociala rådets resolution 36 (IV) av den

28 mars 1947 och för regionala

organisationer för ekonomisk integration

som är sammansatta av suveräna stater som

är medlemmar av Ekonomiska

kommissionen för Europa eller

Världshälsoorganisationens regionkommitté

för Europa, till vilka dess medlemsstater har

överfört behörighet såvitt avser frågor som

berör detta protokoll, inbegripet

behörigheten att ingå överenskommelser

rörande dessa frågor.

Article 21

Signature

  This Protocol shall be open for signature

in London on 17 and 18 June 1999 on the

occasion of the Third Ministerial

Conference on Environment and Health, and

thereafter at United Nations Headquarters in

New York until 18 June 2000, by States

members of the Economic Commission for

Europe, by States members of the Regional

Committee for Europe of the World Health

Organization, by States having consultative

status with the Economic Commission for

Europe pursuant to paragraph 8 of

Economic and Social Council resolution 36

(IV) of 28 March 1947, and by regional

economic integration organizations

constituted by sovereign States members of

the Economic Commission for Europe or

members of the Regional Committee for

Europe of the World Health Organization to

which their member States have transferred

competence over matters governed by this

Protocol, including the competence to enter

into treaties in respect of these matters.

Artikel 22

Ratificering, godtagande, godkännande och

anslutning

  1. Detta protokoll skall ratificeras, godtas

eller godkännas av signatärstaterna och

regionala organisationer för ekonomisk

integration.

  2. Detta protokoll skall vara öppet för

anslutning för de stater och organisationer

som avses i artikel 21.

  3. En organisation som avses i artikel 21,

som blir part utan att någon av dess

medlemsstater är part, skall vara bunden av

alla förpliktelser enligt detta protokoll. När

en eller flera av medlemsstaterna i sådana

organisationer har anslutit sig till

protokollet, skall organisationen och dess

medlemsstater besluta om sitt respektive

ansvar för att fullgöra förpliktelser enligt

detta protokoll. I sådana fall skall

organisationen och medlemsstaterna inte ha

rätt att samtidigt utöva sina rättigheter enligt

protokollet.

  4. De regionala organisationerna för

ekonomisk integration som avses i artikel 21

skall i sina instrument för ratificering,

godtagande, godkännande och anslutning

uppge omfattningen av sin behörighet vad

gäller de frågor som regleras i detta

protokoll. Dessa organisationer skall även

underrätta depositarien om väsentliga

ändringar beträffande sin behörighet.

  5. Instrumenten för ratificering,

godtagande, godkännande och anslutning

skall deponeras hos Förenta nationernas

generalsekreterare.

Article 22

Ratification, acceptance, approval and

accession

  1. This Protocol shall be subject to

ratification, acceptance or approval by

signatory States and regional economic

integration organizations.

  2. This Protocol shall be open for

accession by the States and organizations

referred to in article 21.

  3. Any organization referred to in article

21 which becomes a Party without any of its

member States being a Party shall be bound

by all the obligations under this Protocol. In

the case of such organizations, one or more

of whose member States is a Party, the

organization and its member States shall

decide on their respective responsibilities

for the performance of their obligations

under this Protocol. In such cases, the

organization and the member States shall

not be entitled to exercise rights under this

Protocol concurrently.

  4. In their instruments of ratification,

acceptance, approval or accession, the

regional economic integration organizations

referred to in article 21 shall declare the

extent of their competence with respect to

the matters governed by this Protocol. These

organizations shall also inform the

Depositary of any substantial modification

to the extent of their competence.

  5. The instruments of ratification,

acceptance, approval or accession shall be

deposited with the Secretary-General of the

United Nations.

Artikel 23

Ikraftträdande

  1. Detta protokoll skall träda i kraft den

nittionde dagen efter det att det

sextondeinstrumentet för ratificering,

godtagande, godkännande eller anslutning

deponerats.

  2. Med avseende på punkt 1 i denna

artikel skall ett instrument som deponerats

av en regional organisation för ekonomisk

integration inte räknas som ett tillägg till

dem som deponerats av en stat som är

medlem i en sådan organisation.

  3. För varje stat eller organisation som

avses i artikel 21, som ratificerar, godtar

eller godkänner detta protokoll eller ansluter

sig till det efter att det sextonde instrumentet

för ratificering, godtagande, godkännande

eller anslutning deponerats, skall protokollet

träda i kraft den nittionde dagen efter den

dag då en sådan stat eller organisation

deponerat sitt instrument för ratificering,

godtagande, godkännande eller anslutning.

Article 23

Entry into force

  1. This Protocol shall enter into force on

the ninetieth day after the date of deposit of

the sixteenth instrument of ratification,

acceptance, approval or accession.

  2. For the purposes of paragraph 1 of this

article, any instrument deposited by a

regional economic integration organization

shall not be counted as additional to those

deposited by States members of such an

organization.

  3. For each State or organization referred

to in article 21 which ratifies, accepts or

approves this Protocol or accedes thereto

after the deposit of the sixteenth instrument

of ratification, acceptance, approval or

accession, the Protocol shall enter into force

on the ninetieth day after the date of deposit

by such State or organization of its

instrument of ratification, acceptance,

approval or accession.

Artikel 24

Frånträdande

  En part får när som helst efter en tid på tre

år räknat från dagen för detta protokolls

ikraftträdande för den ifrågavarande parten,

frånträda protokollet genom skriftligt

meddelande till depositarien. Ett sådant

frånträdande träder i kraft den nittionde

dagen efter den dag då depositarien mottagit

meddelandet.

Article 24

Withdrawal

  At any time after three years from the date

on which this Protocol has come into force

with respect to a Party, that Party may

withdraw from the Protocol by giving

written notification to the Depositary. Any

such withdrawal shall take effect on the

ninetieth day after the date of its receipt by

the Depositary.

Artikel 25

Depositarie

  Förenta nationernas generalsekreterare

skall vara depositarie för detta protokoll.

Article 25

Depositary

  The Secretary-General of the United

Nations shall act as the Depositary of this

Protocol.

Artikel 26

Giltiga texter

  Originalet till detta protokoll, vars

engelska, franska, tyska och ryska texter

äger lika giltighet, skall deponeras hos

Förenta nationernas generalsekreterare.

Article 26

Authentic Texts

  The original of this Protocol, of which the

English, French, German and Russian texts

are equally authentic, shall be deposited

with the Secretary-General of the United

Nations.

  TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har

undertecknade, därtill behörigen

befullmäktigade, undertecknat detta

protokoll.

  UTFÄRDAT i London den 17 juni 1999.

  IN WITNESS WHEREOF the

undersigned, being duly authorized thereto,

have signed this Protocol.

  DONE in London, this seventeenth day of

June one thousand nine hundred and ninety-

nine.

1....1..1.       5

   1....1..2.

1....1..3.       5

   1....1..4.

1....1..5.       5

   1....1..6.

1....1..7.       51

   1....1..8.

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

1....1..9.       1

   1....1..10.

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

1....1..11.      1

   1....1..12.

faktayllapito@eduskunta.fi