Förteckning över tal hållna vid sessionen 2003

Herr president!
Nordiska rådet söker ständigt sina former och finner sällan något bestående. Det är nordiskt att pröva och ompröva, inte att föreskriva och dirigera.

Nordiska rådet har varit föregångare i mellanstatligt samarbete när det gäller de självstyrande områdenas position och inflytande. När Färöarna söker ett fullständigt medlemskap i Nordiska rådet står Åland bakom förslaget, men anser att det inte enbart är en sak mellan Färöarna och Danmark. Det är dags att se över Helsingforsavtalet för att befästa Nordens roll som föregångare i fråga om autonoma regioner.

En fråga där Åland råkar ut för den nyss nämnda skattekonkurrensen eller skatterallyt är de nordiska ländernas sjöfartspolitik. Åländska rederier har inlett utflaggning till Sverige och överväger också utflaggning till låglöneländer, t.ex. Estland, med negativa följder för den åländska samhällsekonomin som domineras av sjöfarten. De nordiska regeringarna borde komma överens om att sjöfarten i de nordiska länderna skall konkurrera på lika villkor och verka för att riktlinjerna för sjöfartsstöd inom EU reformeras så att statsstöd, liksom för andra näringar, i princip inte skall vara tillåtet. Samma resonemang kunde föras om alkoholpolitiken, men det är en annan fråga. När Åland som region drabbas av att anställda jobbar i ett annat land borde samma skatteprincip som nu förhandlats fram för Öresund också kunna gälla Åland, d.v.s. skatten tillfaller bosättnings- eller hemorten.

Herr president! Det finns många intressanta idéer och förslag vid denna session.

Fokuseringen på Västnorden och en strategi för att de nordiska länderna skall bli ledande inom forskning och innovationer är ett par exempel. Nya strategier behövs när den s.k. Kina-effekten med stark intern och global expansion förändrar de ekonomiska utvecklingsförutsättningarna också i Norden. Norden har inte bar närområden och EU; Norden har i allra högsta grad fjärrområden.

Ett område som jag saknar och som kunde fånga upp de nordiska samhällenas verkliga djupstruktur och särart är civil krishantering och uppbyggnad av stabila samhällsinstitutioner.

Instabila samhällsinstitutioner är både orsaken till och följden av kriser, konflikter, våld och krig. I Afghanistan och Irak ser vi exempel på krig utan segrare. Samhället är i upplösning och kaos hotar med nya konflikter och spänningar.

De nordiska länderna bygger på rättsstatsprincipen, demokrati och politisk, social och ekonomisk jämlikhet.
Stabiliteten byggs förutom av de parlamentariska och politiska institutionerna av civila institutioner såsom skola, media, polis, yrkesorganisationer, lokala nätverk, frivilligorganisationer osv.

Nordiska rådet borde utvidga och formalisera samarbete kring civilkrishantering till en organiserad verksamhet för att systematisk bistå i uppbyggnaden av stabila institutioner i områden där konflikter hotar att leda till våld, kaos och krig.

Ålands självstyrelse samt demilitariserade och neutraliserade status är ytterligare dimensioner som har väckt internationellt intresse och som kunde utnyttjas i nordiska projekt.

Herr president! Politik är att se individer i sitt sammanhang. Visioner måste följas av konkret handling.
Allt har sin grund i respekt för individer och rättigheter, för nordbor och för alla andra. Jag önskar Island som ordförandeland lycka till med det fortsatta nordiska arbetet.

76. Riksdagsledamot Roger Jansson (suppl. i Finlands del.)

Värderade president,
Inom en näringsgren i Norden pågår en förödande och osund skattekonkurrens mellan de nordiska länderna. I förhållande till Finland, som i den näringen är Nordens högskatte- och högkostnadsland, är Sverige, Danmark och Norge lågskatteländer som idag lockar till sig stora företag från Finland. Näringen i fråga är den för varje nordiskt land så viktiga sjöfarten.

Idag pågår i Finland dagliga diskussioner om överföring av fartyg med flera hundra anställda per gång, till främst Sverige. Så här kan vi inte ha det!

Det är inte värdigt det nordiska samarbetet att använda skatteinstrumentet så att företag byter lokaliseringsland på den grunden.

EU-kommissionens riktlinjer för sjöfartsstöden stadgar bl.a. att ”stödsystem inte får utvecklas på bekostnad av andra medlemsländers ekonomi och det måste visas att de inte riskerar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsländerna”.

Idag bryter vi i Norden mot dessa regler. Jag hoppas att våra nordiska regeringar snabbt finner en överenskommelse för att komma ur denna helt oacceptabla skattekonkurrens som idag råder mellan de nordiska länderna inom sjöfartssektorn. Lösningen bör sökas nationellt. För Finlands del bör beslut fattas det här året, inom Norden och inom EU, och det brådskar. Det vore värdefullt att få veta vilken tidtabell samarbetsministrarna och statsministrarna har för det här problemet.

Värderade president! I över 20 år har jag från och till varit vald representant i rådet eller medlem av ministerrådet. Vad som slagit mig tidigare och som idag gör det igen är rådets eviga och starka engagemang i de egna organisationsfrågorna. Nu diskuteras det ivrigt igen ett förslag om vicepresident, vilka priser rådet skall dela ut och ett nytt utskott.

Hur kunde vi få ännu starkare fokus också bland allmänheten på de gemensamma politiska intressena? Östersjöns miljö och Västnordens position har gott om utrymme i diskussionen liksom de många hindren för fri och jämbördig rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster. Men varför blir resultaten så fördröjda?

Kanske skulle vi politiker våga begära av ministerrådets generalsekreterare en ännu högre profil med viss modell från både Europeiska unionen och Förenta Nationerna. Ett sådant generalsekreterarmandat kunde ge en mera entydig bild av rådet och ministerrådet som verkställare av gemensam nordisk politik och som påpressare på effektivare och snabbare resultat.

140. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Den så kallade vismansrapporten, ”Öppen för världens vindar”, blåste i sina beståndsdelar åt olika håll. Samtidigt skapade vismansrapporten en sorts motreaktion till den pragmatiska beslutsprocessen som inleddes av Ole Norrback med ”Nordbors rättigheter”. Visionerna kompletterades med enskilda exempel på gränshinder och krav på ansvariga ministrar att finna lösningar.

Denna pragmatiska beslutsmetod har utvecklats under Sveriges ordförandeperiod med samarbetsminister Berit Andnor i den så kallade Schlüterprocessen. Den politiska processen är alltid lättare att förstå när det får ett ansikte och ett namn: Ole Norrback och Paul Schlüter representerar ett nytt sätt att arbeta i det nordiska ministerrådet som leder framåt, men det är inte alltid så enkelt som många kanske förväntar sig. Invanda rutiner, regler, traditioner och attityder kan ofta innebära ett synes irrationellt motstånd mot förenklingar och avskaffande av onödiga gränshinder. Också post - Schlüterprocessen måste bygga på tålamod, målmedvetenhet och tydliga krav på ansvariga ministrar.

Den åländske kranföraren ”Lelle” Holmström från Näversholma i Föglö på Åland är ett annat namn, ett ansikte, en nordbo som utan problem kört sin mobilkran i 20 år och genomgått en kurs i Sverige men inte blir godkänd av arbetarskyddsmyndigheterna i Finland. Fallet tas upp i Norrbackrapporten, och nordiska myndigheter har vid ett möte i september konstaterat att utbildningarna i Finland och i Sverige inte skiljer sig i väsentlig grad. Så långt vore allt kanske väl om inte en instans, Åbo och Björneborgs läns arbetarskydd, skulle ge dispens till kranföraren till 2007 medan en annan, Nylands arbetarskyddsmyndighet, skulle överklaga just denna dispens. Som enskild individ, som nordbo, står ”Lelle” helt oförstående till vad som pågår i ”nordbornas” rättsmaskineri. Någon måste påta sig ansvaret att förklara vad det är fråga om. De nordiska länderna bygger på rättsstatsprincipen, men en grundläggande princip får inte vara så övergripande att individerna inte kan se eller förstå den i den konkreta vardagen. Gränshinder eller myndighetstrakasseri - för den enskilde nordbon spelar det ingen roll så länge frågan inte är löst.

Fru president! Skattepolitiken är ett område som leder till gränshinder. I Öresundsregionen har Sverige och Danmark överenskommit att Danmark betalar flera hundra miljoner till svenska kommuner. Skattekonkurrensen i sjöfartspolitiken kan komma att leda till att flera hundra ålänningar arbetar på svenskflaggade fartyg och kommunerna på Åland går miste om skatter. Är Sveriges och Finlands regeringar beredda att göra en liknande överenskommelse som i Öresund?

En gemensam arbetsmarknad där hänsyn tas till ”Nordbors rättigheter”!

232. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! På Åland har vi erfarenhet av tax-free och dilemmat med låga skatter på den alkohol som införs i Finland och Sverige. Jag tror att vi för vår del direkt kan erkänna att det är ett moraliskt dilemma. Vår alkoholpolitik går alldeles fel riktning när man ser till samhället i sin helhet.

På finansministrarnas möte i går väcktes frågan om en gemensam EU-strategi för beskattningen. Man borde diskutera sådana saker som att avstå från att nollbeskatta vin, försöka stoppa alkoläsk, att försöka införa minimiskatter osv. Annars blir det alltså konsekvenser för hälso- och sjukvård och samhällsmoralen som är ganska förödande. Det här tycker jag att vi ska erkänna. Åland har nytta av tax-free och har ett undantag i EU. Alkoholpolitiken borde lyftas fram tydligare. Det Nordiska rådet har att kämpa mot är mycket starka kommersiella intressen. Den kampen tycker jag att man skall ta av just moraliska skäl.

236. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Senast igår tog vi från åländsk sida upp denna fråga tillsammans med statsministrarna. Åland är starkt beroende av sjöfarten. Vi kräver ingenting annat än lika villkor i nordiskt sammanhang, dvs. i dag har Finland en kostnadsnivå på 100 som index, Sverige har ungefär 70 och det leder till att åländska rederier flaggar ut från Åland och Finland till Sverige. Jag tycker att det är ett gott skäl för Finlands regering att följa med i det nordiska samarbetet och kräva likvärdiga villkor. Vi måste på lång sikt få ett sådant system, för det här drabbar ensidigt en enda region i Norden.

245. Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson

Fru president! Jag har bett ordet när det gäller nordbornas rättigheter.

Inom det nordiska samarbetet är överenskommelserna om multilaterala nordiska tillämpningar av principen om ömsesidigt erkännande av utbildningar absolut nödvändiga att genomföra.

För Åland som har egen lagstiftningsbehörighet inom alla utbildning, dvs. att Åland är ett eget utbildningsland, är detta kanske viktigare än för många andra inom Norden. Detta på grund av vår litenhet. Samtidigt väljer många av våra ungdomar att bedriva sina studier i Sverige, av språkskäl, och för dem är det nödvändigt med en garanti för att studierna leder till önskvärd kompetens på hemmaplan.

Därför är vi oerhört nöjda med arbetet som har utförts via rapporten om speciellt nordbors rättigheter. Vi tackar Poul Schlüter som har varit speciellt engagerad och Berit Andnor för Sveriges engagemang i denna fråga. Vi är mycket tacksamma för det.

Dock har vi lärt oss att det inte bara är ömsesidigt erkännande av examina och utbildningar som är viktiga att utveckla, utan också ett ömsesidigt godkännande av behörigheterna, dvs. Rätten att utöva ett yrke i de nordiska länderna och självstyrande områdena. Här har vi haft problem, det kända kranförarproblemet. Nu har det dykt upp ett annat litet problem, men omvänt.

Det handlar om sjösäkerhetsutbildningen. Svenska sjöfartsverket vill inte godkänna den åländska utbildningen, trots att den uppfyller konventionsbestämmelserna. För närvarande för Landskapsstyrelsen förhandlingar med sjöfartsverken i Finland och Sverige i god anda, med förhoppningar om att frågan måtte lösas.

Jag önskar att detta arbete verkligen fortsätta för att höja kvaliteten inom utbildningen och för att främja rörligheten inom hela Nordens utbildnings- och arbetsmarknad. Min förhoppning är att man inom NR och NMR även i fortsättningen satsar resurser på att städa bort onödiga gränshinder, som ger upphov till små och kanske löjliga problem för Nordiska rådet men för den enskilde kan det vara jättestora, oöverstigliga problem.

246. Lagtingsledamoten Harriet Lindeman

Fru president! Det råkar så att två ålänningar kommer efter varandra, som också har intressen inom samma områden. Jag väljer att lyfta fram utbildningssituationen i Norden utgående från åländskt perspektiv. Åland är ett levande exempel där ungdomar bedriver högskolestudier i främst två länder, Finland och Sverige. Jag vet att våra ungdomar sitter otåligt och väntar på att kunna röra sig fritt mellan länderna och ta sina studiepoäng eller studieveckor med sig från land till land. Nu är de helt beroende på de enskilda universiteten eller högskolan om tidigare studier tas i beaktande. När det känns osäkert leder det lätt till att rörligheten bland de studerande hämmas. Vi vet att målet med det nordiska samarbetet på utbildningsområdet är ju att de studerande skall kunna röra sig fritt mellan olika länders högskolor och universitet.

Också examensgiltigheten är viktig så att man kan röra sig fritt, söka jobb i vetskap om att examen är giltig i hela Norden.

Den mångomtalade kranföraren som utbildat sig i Sverige, men inte fått sin examen godkänd i Finland, har på något sätt blivit exemplet för hur det inte får vara. Turerna har varit många och frågan skall nu avgöras av domstol.

Jag läste just i det som har blivit utdelat på våra bord om exempel där man har nått resultat. Man säger under punkt 3: ömsesidigt erkännande av förarkompetensen för kranföraren gäller i hela Norden. Samtidigt vet vi att ärendet just nu har förts till domstol av finska myndigheter för att få frågan klarlagd att utbildningen inte borde godkännas i Finland. Verkligheten stämmer inte riktigt överens ännu, men vi hoppas att det så småningom blir i enlighet med punkt 3 i det som har räknats upp.

Nu har ett nytt exempel dykt upp när det gäller sjösäkerhetscenter. Det finns ett nytt och modernt sjösäkerhetscenter på Åland, som mycket väl kan ge utbildning och kurser för de sjöfarande, något som är nödvändigt för att de skall kunna vara ute på fartyg. Nu har det visat sig att det inte är så självklart att man kan få det godkänt, men som nämnts har jag förstått att man för diskussioner. De hoppas jag naturligtvis skall leda till att människor som bor och lever i t.ex. Stockholm skall kunna komma till Åland och utbilda sig. Vad vore naturligare?

Förväntningarna på konkreta beslut är stora. Vi får inte lämna det här, utan det måste till en uppföljning. En återrapportering till Nordiska rådet är oerhört viktig. Jag kan konstatera att det här inte är en fråga som har ett avslut år det och det, utan här den här frågan måste vara på Nordiska rådets agenda hela tiden. Det här är en av kärnfrågorna för att Nordiska rådet överhuvudtaget finns. Därför får vi aldrig någonsin lämna bort den.

247. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Den åländska kranföraren är ett ganska tydligt exempel på att det alltid inte är så lätt. Man har kommit överens på tjänstemannanivå åtminstone att tillämpa principen att på nordisk nivå utbildningar ska kunna godkännas, dvs. att man är ganska generös att tillämpa likställighet av utbildningarna. Sedan är det en helt annan fråga att rättsmaskineriet och förvaltningen i Finland har överreagerat i det här fallet. Det är orsaken till att det fortfarande är problem. Nordiska rådet har skött sig bra i det här fallet, men inte alla andra.

248. Lagtingsledamoten Harriet Lindeman

Fru president! Jag är naturligtvis glad för det. För den enskilde är det inte av stor betydelse var besluten fattas, utan för honom är det viktigt att bli godkänd. Nu ligger ärendet i domstol. Så är verkligheten.

249. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Verkligheten är faktiskt dess värre mer komplicerad än så. En myndighet i Finland har gett dispens till år 2007, en annan myndighet har överklagat. Jag tycker inte att Nordiska rådet ska ta på sig detta, utan det är en annan sak.

250. Lagtingsledamoten Harriet Lindeman

Fru president! Jag beskyller naturligtvis inte Nordiska rådet. Tvärtom tycker jag att Nordiska rådet har gjort mycket för detta. Vad jag vill säga är att tala om att verkligheten för den enskilde inte är så som vi skulle önska i Nordiska rådet.

254. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Jag tror säkert att alla kan stöda välfärdsutskottets betänkande, men jag ville som upplysning säga att finansministrarna har genom den nordiska skattegruppen aktualiserat de här frågorna, när det gäller progressiviteten i beskattningen, socialskyddsavgiften och andra frågor. Varje land har rätt att ha sitt eget skattesystem, och Finland har valt en progressiv beskattning där man solidariskt delar på välfärden oavsett inkomst. Tanken bakom finansministrarnas beslut att göra utredningen är att få så lika pensionsvillkor som möjligt. Framför allt skall skatteportalen bidra till att göra informationen tydlig och lättöverskådlig.

319. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Det är en intressant utveckling i Nordiska rådet när debatten har utvecklats så att man kombinerar utrikes- och försvarspolitik med samarbetsfrågor i olika former på olika områden och på olika nivåer. Utrikesminister Laila Freivalds från Sverige hade perspektivet av mellanstatliga organisationer FN, OSSE, Nato, EU osv., men pekade också på behovet av, när det t.ex. gäller Ryssland, att man också skulle se på de regionala och subregionala nivåerna. Det tycker jag är intressant. I försvarssamarbetet, där försvarsminister Leni Björklund, redogjorde för ett annat perspektiv, talar man om operationer och reaktioner på händelser, men också där tycker jag att det borde vara klart att utvecklingen går mot mera förberedande uppbyggnad av strukturer och mera långsiktighet. Ett tredje perspektiv hade Inge Lonning, som talade om kontakter och samarbete samt nya dimensioner: IT-utvecklingen, miljöfrågor osv. Norges utrikesminister Jan Petersen nämnde Sri Lanka Monitor Admission och där har också Åland varit involverat genom att visa upp ett fungerande lokalsamhälle på Åland. Det är ur det perspektivet jag tror att utrikes- och försvarspolitiken måste utvecklas, alltså hur bygger man stabila institutioner, hur värnar man rättsstaten, hur bygger man upp demokrati och parlamentarism, alltså folkrepresentation och hur skapar man jämlikhet ekonomiskt, socialt och politiskt?

Detta som en kommentar till debatten. Jag skall ta upp en fråga som gäller rättsstatsprinciperna och den internationella rätten, alltså fredsoperationen Nordic Peace 2003 som nämndes tidigare.

I september detta år väckte Ålands demilitarisering stor uppmärksamhet i media. Norska militärhelikoptrar flög över åländskt territorium och svenska trupper och vapen förflyttades med passagerarfartyg via åländsk hamn för att delta i Nordic Peace 2003 i Säkylä i Finland.

Bakgrunden till Ålands demilitarisering är Ålands strategiska läge i Östersjön. Redan 1809 framförde Sverige önskemål om öarnas demilitarisering. Efter Krimkriget och freden i Paris 1856 blev Åland demilitariserat i begränsad form. Efter att Nationernas Förbund 1921 hade avgjort tvisten mellan Finland och Sverige om Ålands statstillhörighet undertecknades en konvention om icke-befästande och neutralisering av Ålandsöarna. Parterna i konventionen var Tyskland, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Lettland, Polen och Sverige.

Händelserna i september visar att Ålandskonventionen inte är tillräckligt känd, men att den fungerar.

Norge har erkänt att man handlat i oförstånd och Sverige, som är en av signatärmakterna, har beklagat det inträffade. Försvarsministeriet i Finland har hänvisat till ”praxis”, men utrikesministeriet har meddelat att man ser allvarligt på frågan, som skall utredas grundligt. Vid returen från Nordic Peace valde Norge och Sverige andra vägar för de militära förflyttningarna.

Även om Åland inte är part i konventionen – Åland är objekt men inte subjekt – är demilitariseringen en doktrin, en given utgångspunkt för alla externa relationer. Demilitariseringens stabiliserande effekt värderas av ålänningarna. Den har blivit en viktig samhällsdimension och en ideologi.

Det är viktigt att i Nordiska rådet framhäva betydelsen av internationell rätt och internationella konventioner. Det behövs mera kunskap, vilket kunde beaktas i nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska projekt.

Demilitarisering kan ses som ett verktyg, ett alternativ till de militära verktygen i civil krishantering och i konfliktförebyggande åtgärder.

Fru president! En konvention skall inte behöva brytas för att bli känd.

321. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Jag ifrågasätter inte den militära Nordic Peace-övningen, men man kan se saken i ett långt perspektiv. Jag gick tillbaka till 1809 när Sverige första gången begärde demilitarisering och sedan dess har ordningen blivit sedvanerätt osv. Och ingenting särskilt hände på Åland, vi lever som alltid har gjort, och ingenting särskilt hände med Norge och Sverige, men jag vill ändå påpeka att den symboliska kopplingen till internationell rätt och konventioner är viktig – hur betydelsefulla och obetydelsefulla de än är skall de respekteras. Därför tycker jag att det är en skyldighet för mig som representerar Åland att lyfta fram det också i det här sammanhanget.

365. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Det finns två aspekter på uthållig utveckling och miljöskydd. Det ena är miljöskyddet i sig; det andra är den politiska utvecklingen som är särskilt viktig för Östersjön.

Åland ligger mitt i Östersjön och har en stark sjöfartsnäring. Kunskap och erfarenhet om miljö- och säkerhetsfrågor har utnyttjats för att finna nya transportsystem, maskiner och utrustning och fartygskonstruktioner.

Vi har ett stort intresse av att skydda miljön och samtidigt göra sjötransporterna trygga och säkra. Miljö- och sjösäkerhetsarbetet pågår på flera nivåer. I EU har fartygsolyckor med oljelast, som Exxon, Valdez, Erika och Prestige, lett till omfattande säkerhetsåtgärder och skärpta krav.

Avfallshantering, miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter, nya konstruktionskrav m.m. i den så kallade Östersjöstrategin och IMO:s olika funktionskrav är steg på vägen, men mycket återstår.

Miljöministrarna tog för ett par år sedan upp frågan om klassificering av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA). Kriterierna att havsområdet är av ekologisk, social och ekonomisk betydelse, att internationell sjöfart kan skada området och att skyddsåtgärder kan vidtas inom ramen för IMO är uppfyllda.

De skyddsåtgärder som kan vidtas med PSSA-klassificering är skärpta utsläppsregler, ruttplanering och rapporteringsplikt samt lotsplikt. Kraven på fartygens utformning, konstruktion, utrustning och bemanning tillhör andra internationella samarbetsorganisationer, där utvecklingen också är viktig.

De nordiska och baltiska ministrarna och övriga regeringar i Östersjön utom Ryssland har enats om bland annat en ansökan om en känslighetsklassificering av Östersjön. Medlemsförlaget om fartygsutsläpp och Östersjön som särskilt känsligt havsområde är väl genomarbetat och välavvägt.

Ett parlamentariskt tryck på länderna regeringar, Nordens ministerråd, Östersjösamarbetet i dess olika former och det europeiska samarbetet kan inte annat än påskynda ansträngningarna.

Ett av de grundläggande problemen är att utveckla relationerna med Ryssland på alla politiska områden och nivåer så att ett ansvar för Östersjöns miljö blir en naturlig del av utvecklingen.

374. Lagtingsledamoten Lasse Wiklöf

Fru president! Östersjön, 9 länders gemensamma innanhav för 85 miljoner människor, med ett medeldjup på endast 52 meter, starkt belastat och ständigt utsatt för mycket stora miljöpåverkande risker – ett hav med mycket känslig ekologi och med en vattenomsättning som är sällsynt långsam, 30-40 år. Detta hav fyller alla kriterier för att bli Particulary sensitive sea-area, PSSA. Det är därför min förhoppning att våra regeringar snabbt ombesörjer att Östersjön får PSSA-status och ett bättre skydd.

Cirka 2000 fartyg finns varje dag i Östersjön. Fortfarande tillåts dessa fartyg, fullt lagligt, släppa ut allt latrin och gråvatten. Det måste bli ett slut på detta elände. Olaglig oljedumpning till havs måste upphöra, och kännbara straff utmätas.

Av det stora antalet fartyg är cirka 10 procent tank- och kemikaliefartyg – ett antal som kommer att flerdubblas de närmaste åren, främst till följd av Rysslands utbyggnad av oljehamnar. Därmed ökar riskerna.

Det är en självklarhet att olje- och kemikalietransporter skall utföras av fartyg med dubbla skrov och med tillräcklig isförstärkning vintertid. Lika självklart är att dessa transporter motiverar förbättrade trafikledningssystem för ökad säkerhet. I den processen är det också nödvändigt att alla fartyg i Östersjötrafik erhåller identitetsmärkning.

Fartygen i Östersjön drivs fortfarande med bränslen som aldrig skulle tillåtas för verksamheter på land. Svavelhalten är mångdubbelt högre än vad som gäller för landbaserad industri. Också fartygens bunker måste ned till svavelnivåer på max 0,5 procent.

För ett antal år sedan införde Sverige och senare också Åland miljörelaterade hamn- och farledsavgifter. De skall införas i hela Östersjöområdet. Inom loppet av några år har detta system lett till att trafiken mellan Sverige och Finland via Åland är världens miljövänligaste.

(Talet förkortat p.g.a. att taltiden var ute. Eftersom sessionen led mot sitt slut beslöt presidiet korta taltiden för alla talare m.h.t. tidsbrist).


	Ålands lagting	BILAGA nr 5
		Datum
	Ålands delegation i Nordiska rådet	2004-08-15



	Till Ålands lagting