Ålands landskapsstyrelse

FRAMSTÄLLNING nr 4/2003-2004

 

Datum

 

 

2003-11-20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Växtskydd

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Genom växtskyddslagstiftningen ställs krav på åtgärder avseende bekämpning av organismer som kan skada odlingsväxter eller produkter av dem. Bestämmelserna är samtidigt ägnade att främja den fria rörligheteten för varor inom gemenskapen.

     Landskapsstyrelsen föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd (91/1995) ändras så att den rikslag om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003) som träder i kraft från och med den 1 januari 2004 i huvudsak blir tillämplig också i landskapet. I riket upphävdes genom nämnda lag växtskyddslagen (FFS 1203/1994), vilken tillsvidare är tillämplig i landskapet. Den nya rikslagstiftningen har främst tillkommit med beaktande av grundlagens regler om viss författningsnivå och krav på klara bemyndiganden. Dessutom har tydligare avgränsningar gjorts mellan de olika tillsynsmyndigheternas ansvarsområden samt har reglerats inspektionsrätten för gemenskapens inspektörer.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1     Växtskydd. 3

1.2     EG:s bestämmelser om växtskydd. 3

1.3     Landskapets bestämmelser om växtskydd. 5

2. Lagstiftningsbehörighet 6

3. Överväganden. 6

4. Förslag. 7

5. Förslagets verkningar 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd. 8

Bilaga. 9

Parallelltexter 21

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1   Växtskydd

 

Växtskyddsbestämmelsernas ändamål är att hindra och bekämpa uppkomst samt spridande av skadegörare på odlade och vilt växande ekonomiskt värdefulla växter. Med skadegörare avses djur, växter, virus eller andra organismer som kan skada odlingsväxter eller produkter av dem. Växtskydd är en viktig del av jordbrukslagstiftningen inom EU.

 

1.2   EG:s bestämmelser om växtskydd

 

Växtkontroll inom den Europeiska gemenskapen omfattar såväl produkter med ursprung utanför som innanför den europeiska gemenskapen. Regelverket är ägnat att främja den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Produkter från områden utanför gemenskapen kontrolleras vid gemenskapens yttre gräns. Inom gemenskapen medger inte den fria handeln att samtliga produkter genomgår gränskontroller, även om stickprov tas om det kan antas att bestämmelser om växtskydd inte har följts. Grunden för gemenskapens system är att ansvaret för varors sundhet vilar på producenterna och dessas egna nationella myndigheter. För gemenskapen är därvid krav på registrering av producenter och marknadsförare samt bestämmelser om användning av växtpass viktiga instrument. Växtpass är ett intyg som inom gemenskapen ersätter sundhetscertifikat.

     Följande fem EG-direktiv är grundläggande för gemenskapens regelverk om växtskydd. Utöver dessa allmänna direktiv finns mer detaljerade direktiv om enskilda skadegörare.

 

1. Rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. (Direktivet har ersatt direktiv 77/93/EEG.)

 

I direktivet listas särskilt farliga skadliga organismer vilkas införsel gemenskapens medlemsländer skall hindra. Där förtecknas också växter, växtprodukter och föremål vilkas införsel skall hindras om de är smittade med vissa angivna skadliga organismer eller inte har kontrollerats i avsändarlandet. Flertalet av de listade skadegörarna förekommer inte stadigvarande i norden. Följande är exempel på skadegörare avseende vilka målsättningen är att de skall utrotas.

 

-         Floridaflugan angriper främst snittblommor och bladgrönsaker.

-         Kvalstret palmtrips angriper främst prydnadsväxter såsom cyklamen krysantem, orkidé och nejlika.

-         Bakterien Pseudomonas Solacearum orsakar mörk ringröta på potatis.

 

2. Kommissionens direktiv 2001/32/EG om erkännande av skyddade zoner som utsätts för särskilda växtskyddsrisker inom gemenskapen och om ändring av direktiv 92/76/EEG

 

För att hindra skadegörare får ett medlemsland enligt detta direktiv ha strängare växtskyddskrav i skyddade zoner. Tillsammans med hela eller angränsande områden i riket utgör landskapet skyddad zon i fråga om följande sex skadegörare, och kan således för dessa ha strängare krav än gemenskapen i övrigt.

 

-         Mjöllus Bemisia tabaci, Genn. (europeiska populationer). Angriper olika växter såsom julstjärna, begonia, gurka, tomat och paprika. Landskapet och riket är skyddad zon.

-         Vit potatiscystnematod Globodera pallida, (Stone) Behrens. Angriper främst potatis. Landskapet och riket är skyddad zon.

-         Koloradoskalbagge Leptinotarsa decemlineata, Say. Angriper potatis.  Landskapet och de södra delarna av riket är skyddad zon.

-         Bakterien; Päronpest Erwinia amylovora, (Burr.) Winsl. et al. Landskapet och riket är skyddad zon.

-         Nekrotisk gul bladnervvirus på beta (Rhizomania) Beet necrotic yellow vein virus. Angriper mållväxter såsom sockerbeta. Landskapet och riket är skyddad zon.

-         Viruset; bronsfläcksjuka på tomat. Landskapet och riket är skyddad zon.

 

3. Kommissionens direktiv 92/90/EEG om förpliktelser som producenter och importörer av växter, växtprodukter eller andra föremål skall uppfylla och om närmare bestämmelser för registrering av sådana personer

 

I direktivet finns bestämmelser om växtskyddsregister, i vilket de som producerar, importerar och marknadsför här aktuella produkter måste vara införda. En registrerad enhet som inte följer växtskyddsbestämmelserna kan avföras från växtskyddsregistret, och får därefter inte marknadsföra de aktuella produkterna. Den som vill upptas i registret måste redovisa var i verksamhetsprocessen man kan finna växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas. En förteckning skall dessutom lämnas över de växter som på olika sätt förvärvas och marknadsförs i verksamheten. I landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977) finns grundläggande bestämmelser om rätt till och skydd för uppgift i ett register såsom detta.

 

4. Kommissionens direktiv 92/105/EEG om en viss standardisering av växtpass för användning vid förflyttning av vissa växter, växtprodukter eller andra föremål inom gemenskapen och om närmare bestämmelser om utförande av sådana växtpass samt villkor och närmare bestämmelser om ersättande av växtpass

 

Direktivet är väsentligt för den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Där finns närmare bestämmelser om användning av växtpass vid marknadsföring av växter och växtprodukter och utrustning som kan förbindas med skadegörare. I direktivet anges också vilka produkter som får marknadsföras inom gemenskapen endast om de åtföljs av ett växtpass. Växtpass skall inom gemenskapen användas istället för de sundhetscertifikat för växter som används i internationell handel. Det skall fästas på växterna, deras förpackning, transportmedel eller på annat sätt som ett dokument medfölja växten.

     Växtpass fästs också på till gemenskapen införda produkter som vidaredistribueras efter att ha införts och godtagits vid en växtskyddskontroll. Av ett växtpass skall bl.a. framgå produktens namn, myndighet som utfärdat växtpasset, ursprung samt koder vilka medger ett närmare fastställande av en enskild växts härkomst.

 

5. Kommissionens direktiv 95/44/EG om införande av villkor enligt vilka vissa skadegörare, växter, växtprodukter och andra föremål som anges i bilaga I-V till rådets direktiv 77/93/EEG kan införas eller förflyttas inom gemenskapen eller vissa skyddade zoner för försök eller vetenskapliga ändamål och för arbete med sorturval

 

Enligt direktivet får skadliga organismer, växter, växtprodukter och andra föremål trots förbuden i direktivet om växters sundhet i vissa och på särskilda villkor föras in i gemenskapen eller i en skyddad zon. I direktivet ställs stränga villkor och begränsningar för forskningsinrättningar och deras verksamhet samt för medlemsländernas växtskyddsmyndigheter. Villkoren rör bl.a. om verksamhetsmålen för ett material är förenliga med begreppet försök eller vetenskapliga ändamål, för arbete med sorturval. Ytterligare viktiga frågor rör karantän och karantänsförhållanden, materialmängd samt kvalifikationer hos den personal som skall vara ansvarig för materialet.

 

1.3   Landskapets bestämmelser om växtskydd

 

Landskapets bestämmelser om växtskydd har harmonierats med gemenskapens regelverk genom bestämmelser i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd (91/1995), nedan kallad växtskyddslagen. Härigenom har rikets växtskyddslag (FFS 1203/1994) i huvudsak gjorts tillämplig i landskapet. Enligt växtskyddslagen gäller bl.a. att förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighet i landskapet sköts av landskapsstyrelsen samt att riksmyndigheternas register över växtskadegörare också avser landskapet. Landskapsstyrelsen kan dock besluta om andra namn på skadegörare. Landskapet för ett eget register över berörda odlare. Dessutom gäller rikslagstiftningens hänvisningar till andra författningar, inom landskapets behörighet, motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

     Rikets lag om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (FFS 263/1991) ersätts från och med den 1 januari 2004 av en ny lag om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003), nedan kallad rikslagen. Lagstiftningen har främst ändrats med beaktande av grundlagens regler om viss författningsnivå och krav på klara bemyndiganden att reglera frågor på lägre nivå än lag. I den nya rikslagen finns dessutom bestämmelser om den inspektionsrätt som inspektörer från Europeiska gemenskapen har. Klarare avgränsningar har också gjorts mellan rikets tillsynsmyndigheters olika ansvarsområden. I riket är kontrollcentralen för växtproduktion och landsbygdsnäringsdistrikten växtskyddsmyndigheter under jord- och skogsbruksministeriet. Den fysiska kontrollen utförs av därtill särskilt bemyndigade personer (auktoriserade inspektörer). Dessutom skall polis-, tull- och brandmyndigheter på begäran ge handräckning. För att följa utvecklingen, avge och ta initiativ i växtskyddsfrågor tillsätter jord- och skogsbruksministeriet för fem år i sänder en särskild delegation. I landskapet handhar landskapsstyrelsen förvaltningsuppgifter som hör till landskapets behörighet, här finns ingen växtskyddsdelegation.

     I rikslagen finns i några fall hänvisningar till annan lagstiftning där landskapet har egna bestämmelser. Hänvisningen i 2 § 2 mom. till lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog avser följaktligen i landskapet sjätte kapitlet landskapslagen om skogsvård (83/1998). Hänvisningen om språk i 15 § 3 mom. den nya rikslagen till språklagen (FFS 148/1922) avser i landskapet sjätte kapitlet självstyrelselagen. Hänvisningen om avgifter i 33 § rikslagen till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) avser i landskapet landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (27/1993).

     I rikslagen finns också hänvisningar till bl.a. personuppgiftslagen (FFS 523/1999) lagen om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999). I landskapet finns bestämmelser om förvaltning, förvaltningsförfarande och om allmänna handlingars offentlighet i olika landskapslagar, såsom i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning (70/1998) och i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977). Exempelvis avser hänvisningen om jävsfrågor i 15 § 2 mom. rikslagen till lagen om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982) i landskapet 16 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse (42/1971). Förvaltningsförfarande i landskapet grundas därjämte i stor omfattning på allmänna förvaltningsrättsliga principer och praxis.

 

2. Lagstiftningsbehörighet

 

I enlighet med 18 § 15 punkten självstyrelselagen hör lagstiftningen om jord- och skogsbruk som huvudregel till landskapets behörighet. Undantagen anges såväl i 18 § som i 27 § självstyrelselagen. I samband med EU-anslutningen tillsattes gemensamt med riket en arbetsgrupp[1] som bl.a. utredde frågor om behörighet mellan riket och landskapet i jordbruksfrågor. Arbetsgruppen konstaterade att behörigheten i enlighet med självstyrelselagen fördelar sig så att till landskapets behörighet hör frågor om styrning av lantbruksproduktion, strukturåtgärder och regionala åtgärder. Till rikets behörighet hör frågor om priser på lantbruksprodukter, importskydd (tullar och gränsskydd), främjande av export samt skatter och avgifter. Till landskapets behörighet hör således bl.a. bestämmelser om växtskydd och kvalitetskrav på plantmaterial. Även om lagstiftningen främst rör angelägenheter som hör till landskapets behörighet regleras också vissa frågor av rikslagstiftningsnatur. Det gäller exempelvis de bestämmelser som rör växtskyddskrav på importerat odlingsmaterial.

     Inom lagstiftningsområdet gäller i vissa fall en ömsesidig skyldighet att höra den andra parten. Således skall förhandlingar föras med berörda riksmyndigheter innan lagstiftningsåtgärder angående styrning av lantbruksproduktionen vidtas samt skall berörd riksmyndighet höra landskapsstyrelsen innan beslut fattas om ändringar i importskydd för lantbruksprodukter som särskilt kan beröra landskapet.

     Riksmyndigheter skall i enlighet med 31 § självstyrelselagen på begäran av landskapsstyrelsen och inom gränserna för sin allmänna behörighet bistå landskapets myndigheter. När detta sker bör myndighetsutövning gentemot en enskild person härledas ur landskapsstyrelsens beslutsmakt. De bestämmelser i växtskyddslagen enligt vilka tullen på begäran skall ge den övervakande myndigheten handräckning behöver därför inte undantas från blankettlagens tillämpningsområde. Däremot bör det vara nödvändigt att från tillämpningsområdet undanta den bestämmelse som ger tullen en självständig rätt att stoppa införsel av ett ogranskat varuparti, vilket dock inte utgör hinder för landskapsstyrelsen att begära att tullen stoppar införsel av ett ogranskat varuparti, och hindrar heller inte tullen från att utföra ett sådant uppdrag.

 

3. Överväganden

 

Landskapsstyrelsen bedömer det fortsatt vara ändamålsenligt att aktuell rikslagstiftning om växtskydd med vissa avvikelser är gällande i landskapet. Befintligheten av ett växtskydd utgör en väsentlig verksamhetsförutsättning för lantbruks- och trädgårdsnäringarna. Lagtinget har avseende denna lagstiftning tidigare funnit det vara ändamålsenligt att rikets lagstiftning, som harmonierar med den Europeiska gemenskapens regelverk, med vissa avvikelser skall gälla i landskapet. Den nya rikslagstiftningen följer i sak nära det nuvarande regelverket. Dess ändringar motiveras huvudsakligen av anpassningar till grundlagen samt förtydliganden av myndighetsansvar.

 

4. Förslag

 

Landskapsstyrelsen föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd ändras så att rikslagen om skydd för växters sundhet i huvudsak blir tillämplig i landskapet.

 

5. Förslagets verkningar

 

Förslaget har inte några kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Regelverket är i sig ägnat att hindra att skadegörare sprids. Detta förslag har dock inga direkta följder för miljön och ingen betydande ekonomisk följd. Det är dock ägnat att trygga att konsumenterna fortsättningsvis har ett gott skydd.


Lagtext

 

Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 2 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd av den 26 oktober 1995 (91/1995) som följer:

 

1 §

Tillämpningsområde

     Om inte annat följer av denna lag skall följande rikslagar tillämpas i landskapet Åland:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) lagen om skydd för växters sundhet den 18 juli 2003 (FFS 702/2003).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 20 november 2003

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Ritva Sarin Grufberg

 


Bilaga

 

L A G

om skydd för växters sundhet

(FFS 702/2003)

 

Given i Nådendal den 18 juli 2003

 

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Syfte

     Syftet med denna lag är att upprätthålla växters goda sundhetstillstånd och därmed främja jord- och skogsbrukets, trädgårdsodlingens och livsmedelsproduktionens verksamhetsbetingelser samt livsmedelssäkerheten och produkternas kvalitet.

 

2 §

Tillämpningsområde

     Denna lag gäller åtgärder som avser att bibehålla växters goda sundhetstillstånd och som kan vidtas för att bekämpa skadegörare och hindra att de sprids.

     På bekämpningen av insekt- och svampskador på träd som växer i skog tillämpas utöver vad som bestäms i denna lag lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (FFS 263/1991).

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms, med beaktande av de internationella avtal som är bindande för Finland, vilka skadegörare åtgärderna enligt 1 mom. får gälla. Lagen kan dessutom tillämpas på bekämpning och förhindrande av spridningen av skadegörare eller andra organismer som är nya eller som har en oförutsedd verkan och som utgör ett omedelbart hot mot växters sundhet.

 

3 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) växter levande växter och levande växtdelar, inklusive fröer; till levande växtdelar hör

         a) frukter och bär, dock inte konserverade genom djupfrysning,

         b) grönsaker, dock inte konserverade genom djupfrysning,

         c) knölar, stamknölar, lökar och jordstammar,

         d) snittblommor,

         e) grenar med blad eller barr,

         f) fällda träd med blad eller barr,

         g) blad och bladverk,

         h) vävnadskultur av växter,

         i) levande pollen, och

         j) okuleringsris, sticklingar och ympris,

     2) växtprodukter vegetabiliska produkter som är obearbetade eller som genomgått en enkel bearbetning, såvida de inte är växter,

     3) skadegörare skadliga organismer som hör till djur- eller växtriket, svampar, bakterier och fytoplasma samt virus och andra sjukdomsalstrare som förekommer på växter eller växtprodukter och som kan förorsaka direkt eller indirekt skada på odlingsväxter, vilda växter eller produkter som fås av dem,

     4) växtpass en officiell märkning som används vid handel på Europeiska unionens inre marknad; rätt att använda växtpass beviljas av växtskyddsmyndigheten; växtpasset visar att bestämmelserna om växters sundhet samt om produktion och marknadsföring är uppfyllda och att produktionen är underkastad officiell tillsyn,

     5) sundhetscertifikat ett av växskyddsmyndigheten utfärdat intyg i enlighet med internationella växtskyddskonventionen över att växterna, växtprodukterna eller de andra föremålen uppfyller de sundhetskrav som ställts för dem, vilket skall användas vid handel mellan en stat som inte hör till Europeiska unionen och en medlemsstat i unionen,

     6) marknadsföring marknadsföring i Finland av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, som släppts ut på marknaden i Finland och andra medlemsstater i Europeiska unionen och marknadsföring till andra medlemsstater i Europeiska unionen av föremål av detta slag som producerats i Finland,

     7) import införsel av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, från andra länder än medlemsstaterna i Europeiska unionen,

     8) export utförsel av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, till andra länder än medlemsstaterna i Europeiska unionen,

     9) aktör fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt producerar, lagrar, marknadsför, förmedlar, importerar eller exporterar växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas, samt med

     10) lokal marknadsförare en sådan aktör som i Finland odlar endast obetydliga mängder växter och marknadsför dem eller växtprodukter eller andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, endast sporadiskt eller lokalt till en icke-aktör, utan omfattande offentligt utbjudande till försäljning.

 

 

2 kap.

Bedrivande av verksamhet

 

4 §

Registreringsskyldighet

     Växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, får marknadsföras, produceras för marknadsföring, lagras och importeras endast av en aktör som har antecknats i det register för tillsyn som förs av Kontrollcentralen för växtproduktion (växtskyddsregister). En lokal marknadsförare eller en person som sporadiskt och för eget bruk importerar endast obetydliga mängder sådana växter, växtprodukter eller andra föremål är dock inte skyldig att registrera sig.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål som registreringsskyldigheten gäller.

     En aktör som uppfyller villkoren för registrering har rätt att bli registrerad. För att antecknas i registret förutsätts att

     1) aktören upprätthåller ett uppdaterat schema varav framgår var de växter, växtprodukter och andra föremål som omfattas av denna lags tillämpningsområde är belägna,

     2) aktören för register över produktionsplatserna och de produkter som omfattas av denna lags tillämpningsområde och som producerats eller marknadsförts på dessa platser och hämtats till en lagerplats eller annan plats som nämns i registret samt förvarar dessa uppgifter under minst ett år,

     3) aktören utför åtminstone en visuell kontroll av de produkter och lokaliteter som hör till denna lags tillämpningsområde i syfte att konstatera en eventuell förekomst av skadegörare, samt

     4) det finns en person som ansvarar för växternas sundhet på den registrerade enheten.

     Ansökan om registrering skall ställas till Kontrollcentralen för växtproduktion och ges in till arbetskrafts- och näringscentralen. Beslutet om registrering fattas av arbetskrafts- och näringscentralen. Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om registrering kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

5 §

Registeruppgifter

     I registret införs följande uppgifter:

     1) aktörens namn och adress,

     2) aktörens bransch,

     3) aktörens produktions- och verksamhetsställen,

     4) aktörens företags- eller organisationsnummer eller personbeteckning och lägenhetssignum,

     5) namnet på den person som ansvarar för växternas sundhet,

     6) registernummer,

     7) ett beslut om bekämpning som har utfärdats för aktören på grund av förekomsten av en skadegörare.

     Uppgifterna utplånas ur registret inom tre år efter det att aktören har meddelat Kontrollcentralen för växtproduktion att hans verksamhet upphört. Om ett beslut om bekämpning har utfärdats för aktören på grund av förekomsten av en skadegörare skall uppgifterna dock sparas så länge som beslutet om bekämpning är i kraft.

     På insamling och registrering av personuppgifter samt på användning och utlämnande av uppgifter i registret tillämpas i övrigt vad som bestäms i personuppgiftslagen (FFS 523/1999) och i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999).

 

6 §

Marknadsföring

     Vissa växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas får, med undantag av lokal marknadsföring, marknadsföras endast om de är försedda med växtpass eller annat intyg över föremålets sundhet. Varje varuparti som marknadsförs skall förses med ett växtpass eller annat intyg som beviljats i någon av Europeiska unionens medlemsstater.

     Kontrollcentralen för växtproduktion eller arbetskrafts- och näringscentralens landsbygdsavdelning beviljar på ansökan en aktör rätt att använda växtpass om aktörens verksamhet är underställd officiell kontroll av Kontrollcentralen för växtproduktion och om den verksamhet som ansökan om rätt att använda växtpass vid marknadsföring av ett föremål gäller uppfyller bestämmelserna om växters sundhet. Kontrollcentralen för växtproduktion utfärdar andra i 1 mom. avsedda intyg för ett föremål eller en verksamhet som uppfyller bestämmelserna om växters sundhet.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas som omfattas av denna skyldighet, vilket intyg som skall användas vid marknadsföring av varje sådant föremål och vilka krav på växters sundhet som skall vara uppfyllda i verksamheten för att föremålen skall beviljas växtpass eller annat intyg.

 

7 §

Import och export

     Vissa växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, får importeras endast om de är försedda med ett sundhetscertifikat eller annat intyg över föremålets sundhet. Varje importerat varuparti skall vara försett med ett eget sundhetscertifikat eller ett annat intyg.

     Importören skall innan ett föremål med sundhetscertifikat importeras göra en anmälan om importen till Kontrollcentralen för växtproduktion. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, utfärdas bestämmelser om vad importören skall uppge i anmälan. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskrivs om förfarandet vid import och om via vilka tullanstalter och gränsövergångsställen import av föremål enligt denna paragraf är tillåten.

     Kontrollcentralen för växtproduktion eller arbetskrafts- och näringscentralens landsbygdsavdelning utfärdar ett sundhetscertifikat eller annat intyg enligt 1 mom. för ett föremål som exporteras från Finland och för vilket den importerande staten kräver ett sådant certifikat eller intyg, om föremålet uppfyller de sundhetsbestämmelser som den importerande staten har utfärdat för import av föremålet i fråga.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas som omfattas av skyldigheten enligt 1 och 2 mom. och om vilken typ av certifikat eller intyg enligt denna paragraf som skall användas vid import av dem.

 

8 §

Skyldighet att föra register

     Aktören skall över sin verksamhet föra ett register ur vilket det vid behov utan svårighet går att få de uppgifter som avses i 4 § 3 mom. och övriga uppgifter som behövs för tillsynen.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om registrets innehåll och uppläggning.

 

9 §

Skyldighet att anmäla ändringar i verksamheten

     Om aktören upphör med sin verksamhet eller om verksamheten förändras väsentligt skall aktören göra en skriftlig anmälan som ställs till Kontrollcentralen för växtproduktion och ges in till arbetskrafts- och näringscentralen.

 

 

3 kap.

Åtgärder för att bekämpa skadegörare och för att hindra att de sprids

 

10 §

Anmälningsskyldighet

     Den som vet eller misstänker att en skadegörare som avses i en förordning utfärdad med stöd av 2 § 3 mom. förekommer i fastigheter eller delar av fastigheter, odlingar, varulager, transportmedel eller byggnader som han äger eller besitter, är skyldig att omedelbart anmäla detta till den behöriga arbetskrafts- och näringscentralen eller Kontrollcentralen för växtproduktion. Detsamma gäller en myndighet som i sin verksamhet upptäcker en sådan skadegörare. Arbetskrafts- och näringscentralerna skall anmäla förekomsten av skadegörare till Kontrollcentralen för växtproduktion.

 

11 §

Bekämpning av skadegörare

     För att bekämpa skadegörare eller förhindra att de sprids kan

     1) en markägare, odlare eller en ägare eller innehavare av en fastighet eller en del därav förpliktas att vidta nödvändiga åtgärder för utrotning av skadegörare som förekommer på fastigheten,

     2) det bestämmas om nödvändig rengöring eller desinficering av en byggnad, ett arbetsredskap, ett transportmedel eller annat föremål som har smittats av skadegörare, samt om sättet för den nödvändiga rengöringen och desinficeringen,

     3) det bestämmas om nödvändig rengöring, desinficering eller förstöring av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung samt om sättet för den nödvändiga rengöringen, desinficeringen eller förstörandet, eller utfärdas nödvändiga begränsningar för användningen av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung,

     4) det bestämmas om nödvändiga förbud mot samt villkor och begränsningar för odling och transport av samt handel med växter,

     5) det bestämmas om nödvändiga åtgärder som skall vidtas i samband med odling och skörd av samt handel med växter,

     6) det meddelas nödvändiga förbud mot eller uppställas nödvändiga villkor för marknadsföring, import och export av växter, växtprodukter, skadegörare och andra sådana föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas, samt

     7) en aktör förpliktas att iaktta andra begränsningar, förbud och åtgärder som är nödvändiga för att skadegörare skall kunna bekämpas och spridningen av dem förhindras.

     Närmare bestämmelser om de åtgärder, föreskrifter, förbud, villkor och begränsningar som avses i 1 mom. meddelas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens lagstiftning om växters sundhet. Förordningen kan gälla samtliga skadegörare eller enbart vissa skadegörare.

     Med stöd av en förordning som avses i 2 mom. fattar Kontrollcentralen för växtproduktion eller arbetskrafts- och näringscentralen beslut om bekämpning för varje enskild aktör. Ett beslut om bekämpning kan fattas även utan att parten hörs, om avgörandet av ärendet inte tål uppskov utan att det orsakar betydande fara för växternas sundhet och om det inte är möjligt att höra parten utan dröjsmål. Om det finns särskilda skäl att misstänka att en sådan skadegörare som avses i förordningen förekommer, kan Kontrollcentralen för växtproduktion vidta åtgärder enligt 6 punkten redan innan förekomsten har bekräftats.

     Jord- och skogsbruksministeriet kan dessutom bevilja Kontrollcentralen för växtproduktion tillstånd att vidta åtgärder enligt 1 mom. i fråga om skadegörare som det inte utfärdats bestämmelser om genom en förordning enligt 2 mom. Om förekomsten av en sådan skadegörare medför ett omedelbart hot mot växters sundhet och saken inte tål uppskov, kan Kontrollcentralen för växtproduktion vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder enligt 1 mom. redan innan tillståndet beviljats.

 

12 §

Underrättelse om begränsningar

     Den som säljer, hyr ut eller på något annat sätt till någon annan överlåter en fastighet, en del av den eller en byggnad vars användning har begränsats på grund av förekomsten av skadegörare, är skyldig att före överlåtelsen underrätta mottagaren om begränsningen.

     Tillsynsmyndigheten är skyldig att i samband med en överlåtelse enligt 1 mom. på begäran lämna uppgifter om förekomsten av skadegörare.

 

 

4 kap.

Myndigheter

 

13 §

Allmän tillsyn och styrning

     Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag hör till jord- och skogsbruksministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet är i Finland en sådan central myndighet som avses i rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen, nedan direktivet om växters sundhet.

 

14 §

Tillsynsmyndigheter

     För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den efterföljs samt för organiseringen av tillsynen svarar Kontrollcentralen för växtproduktion, som vid tillsynen anlitar arbetskrafts- och näringscentralernas landsbygdsavdelningar. Kontrollcentralen för växtproduktion är i Finland en sådan växtskyddsmyndighet som avses i direktivet om växters sundhet.

     Utöver Kontrollcentralen för växtproduktion kan också tullverket övervaka importen. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om de uppgifter som hör till befogenheterna för Kontrollcentralen för växtproduktion och som skall överföras till tullverket, i enlighet med särskilt avtal mellan jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet om överföringen och omfattningen av uppgifterna.

 

15 §

Auktoriserade inspektörer

     Utöver vad som bestäms i 14 § anlitar Kontrollcentralen för växtproduktion vid tillsynen de inspektörer som den skriftligen har bemyndigat för uppdraget och som den själv övervakar. På de auktoriserade inspektörerna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppdrag enligt denna lag. Auktoriserade inspektörer skall ha den yrkeskompetens inom området växters sundhet som krävs för uppdraget i bemyndigandet.

     På jäv för auktoriserade inspektörer tillämpas 10 och 11 § lagen om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982). Om en auktoriserad inspektör är förhindrad att utföra sitt uppdrag kan Kontrollcentralen för växtproduktion förordna någon annan att tillfälligt sköta dennes uppgifter. På en tillfälligt tillförordnad person tillämpas vad som föreskrivs om auktoriserade inspektörer.

     En auktoriserad inspektör skall vid inspektionen fästa uppmärksamhet vid att aktören kan framföra sina synpunkter för inspektören på sitt modersmål finska, svenska eller samiska. Om aktören inte behärskar det språk som enligt språklagen (FFS 148/1922) skall användas, skall inspektören se till att inspektionen verkställs så att nödvändig tolkning eller översättning enligt 22 § lagen om förvaltningsförfarande finns tillgänglig. En auktoriserad inspektör skall förete ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande om inspektionsobjektet kräver det.

 

 

5 kap.

Kontroll och tillsyn

 

16 §

Allmänna principer för tillsynen

     Produktion, lagring, marknadsföring, import och export av växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas skall övervakas objektivt och regelbundet, samt i synnerhet om det kan misstänkas att produkterna eller verksamheten i anknytning till dem inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Tillsynsåtgärderna skall vara ändamålsenliga och på grundval av riskbedömning omfatta olika stadier inom produktionen, hanteringen och marknadsföringen av växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas.

     Närmare bestämmelser om tillsynen kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

17 §

Tillsynsplan

     Kontrollcentralen för växtproduktion skall årligen utarbeta en plan för tillsynen. Närmare bestämmelser om tillsynsplanen och dess innehåll kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

18 §

Skyldighet att utföra inspektioner

     Tillsynsmyndigheten skall minst en gång om året utföra inspektion hos de registrerade aktörer som enligt 6 § är skyldiga att förse de växter, växtprodukter och andra i denna lag avsedda föremål som de marknadsför med växtpass. Andra registrerade aktörer skall kontrolleras alltid då det anses befogat på grundval av en bedömning av risken för att skadegörare sprids.

 

19 §

Uppföljning

     Kontrollcentralen för växtproduktion skall bevaka förekomsten av sådana skadegörare som avses i denna lag och vid behov offentliggöra uppgifter om förekomsten av skadegörare.

 

20 §

Rätt att utföra inspektioner

     Tillsynsmyndigheter och auktoriserade inspektörer som avses i 14 och 15 § har rätt att för tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den få tillträde till odlingar och andra områden, produktions- och lagerbyggnader och andra byggnader samt transportmedel, granska det register som avses i 8 § och aktörens bokföring, utföra inspektioner och avgiftsfritt ta prover för undersökningar. På områden som omfattas av hemfriden får inspektion eller provtagning utföras endast av en myndighet och endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och om det finns grundad anledning att misstänka att någon gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag.

 

21 §

Rätt att få upplysningar

     Tillsynsmyndigheterna och de auktoriserade inspektörerna har, utan hinder av vad som bestäms om sekretessbelagda uppgifter, rätt att av aktören få de uppgifter och handlingar som behövs för kontroll och tillsyn enligt denna lag.

 

22 §

Europeiska gemenskapens inspektörer

     Vad som i 20 och 21 § bestäms om finska myndigheters rätt att utföra inspektion och få upplysningar gäller också Europeiska gemenskapens inspektörer. Europeiska gemenskapens inspektörer skall vid inspektioner samarbeta med Kontrollcentralen för växtproduktion.

 

23 §

Handräckning

     Tillsynsmyndigheterna har rätt att av tullmyndigheterna, gränsbevakningsväsendet samt polismyndigheterna och räddningsmyndigheterna få handräckning vid utförandet av uppgifter enligt denna lag samt enligt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

 

24 §

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 5 kap. 1 § tvångsmedelslagen (FFS 450/1987) samt till de myndigheter som avses i 13 och 14 § i denna lag för utförandet av uppgifter enligt denna lag.

 

25 §

Offentliggörande av tillsynsresultat

     Kontrollcentralen för växtproduktion offentliggör tillsynsresultaten. Sekretessbelagda uppgifter som avses i 24 § får dock inte offentliggöras.

     Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

 

6 kap.

Tvångsmedel och påföljder

 

26 §

Förbud mot användning av växtpass eller annat intyg

     Kontrollcentralen för växtproduktion kan besluta om förbud mot användning av ett växtpass eller annat intyg enligt 6 §, om det är nödvändigt för att bekämpa en skadegörare eller hindra att den sprids. Berörda parter skall alltid utan dröjsmål underrättas om beslutet. Ett förbud som har meddelats muntligt skall bekräftas skriftligt. Förbudet skall hävas omedelbart när det inte längre finns något skäl för det.

     Förbudet skall meddelas för viss tid om det är möjligt att avhjälpa den brist som ligger till grund för det. Förbudet skall återkallas utan dröjsmål om bristen har avhjälpts eller om den inte längre har någon betydelse med tanke på förbudet. Berörda parter skall alltid utan dröjsmål underrättas om att förbudet har återkallats.

     Om ärendet inte tål dröjsmål kan utöver Kontrollcentralen för växtproduktion även arbetskrafts- och näringscentralen eller en auktoriserad inspektör tillfälligt förbjuda att växtpass eller annat intyg används. Ett tillfälligt användningsförbud skall utan dröjsmål underställas Kontrollcentralen för växtproduktion. Förbudet förfaller om Kontrollcentralen för växtproduktion inte fattar ett beslut enligt 1 mom. inom en vecka efter att förbudet meddelats.

 

27 §

Avförande ur växtskyddsregistret

     Om det vid en inspektion konstateras att en aktör inte iakttar denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller inte uppfyller villkoren för registrering, skall Kontrollcentralen för växtproduktion eller arbetskrafts- och näringscentralen ge aktören en anmärkning samt vid behov meddela en tidsfrist för att korrigera felen i verksamheten.

     Kontrollcentralen för växtproduktion skall besluta att den som trots anmärkningen inte korrigerar de fel som noterats i verksamheten avförs ur registret, om det är fråga om ett väsentligt fel eller en väsentlig försummelse. Berörda parter skall alltid utan dröjsmål underrättas om beslutet.

     Då skälen till avförandet inte längre föreligger, skall den som avförts ur registret omedelbart införas på nytt utan separat ansökan. Berörda parter skall alltid utan dröjsmål underrättas om beslutet.

 

28 §

Vite eller tvångsutförande

     Kontrollcentralen för växtproduktion kan förstärka de begränsningar, förbud, åtgärder eller förfaranden som avses i 11 § med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Även arbetskrafts- och näringscentralen kan fatta ett beslut om hot om tvångsutförande eller tvångsutförande.

     I ett ärende som gäller vite, hot om tvångsutförande och tvångsutförande iakttas viteslagen (FFS 1113/1990).

 

29 §

Straffbestämmelse

     Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

     1) utan registrering enligt 4 § marknadsför, i marknadsföringssyfte producerar, lagrar eller importerar växter, växtprodukter eller andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas,

     2) inte iakttar den skyldighet att använda växtpass eller annat intyg över föremålets sundhet som avses i 6 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,

     3) inte iakttar den skyldighet att använda sundhetscertifikat eller annat intyg över föremålets sundhet som avses i 7 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,

     4) försummar den skyldighet att föra register som föreskrivs i 8 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,

     5) försummar skyldigheten enligt 9 § att anmäla att verksamheten upphör eller väsentliga förändringar i den,

     6) försummar skyldigheten enligt 10 § att anmäla förekomsten av en skadegörare,

     7) bryter mot bestämmelser, förbud, villkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 11 §, eller

     8) inte fullgör skyldigheten enligt 12 § att underrätta mottagaren om begränsningar,

skall för äventyrande av växters sundhet dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

     Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite, kan inte dömas till straff för samma gärning, om vitet har dömts ut.

     Kontrollcentralen för växtproduktion anmäler för de myndigheters och auktoriserade inspektörers räkning som avses i 14 och 15 § förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa. I sådana fall kan kontrollcentralen ge den aktör som gjort sig skyldig till förseelsen en skriftlig anmärkning med uppmaning att korrigera felen.

 

 

7 kap.

Skadestånd

 

30 §

Ersättning av kostnader och skador till följd av
beslut om bekämpning av skadegörare

     Kostnader och skador som åsamkas en odlare till följd av ett beslut om bekämpning för att utrota skadegörare som inte tidigare förekommit i Finland (skadegörare som skall utrotas) ersätts av statens medel. Av statens medel kan dessutom delvis ersättas kostnader och skador som åsamkas en odlare till följd av ett beslut om bekämpning och förhindrande av spridning av skadegörare i Finland som orsakar direkt eller indirekt skada, men som inte kan utrotas (skadegörare som skall bekämpas). Ett villkor för ersättning är att den växt där den skadegörare som beslutet om bekämpning gäller har upptäckts har producerats hos en odlare som har rätt till ersättning. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas för varje skadegörare särskilt bestämmelser om vilka skadegörare som är skadegörare som skall utrotas och vilka skadegörare som skall bekämpas. Kostnader och skador till följd av ett beslut om bekämpning av en skadegörare som skall bekämpas och förhindrande av att den sprids ersätts som regel inte, utom när det är ändamålsenligt att ersätta en del av kostnaderna och skadorna för att förhindra att en sådan skadegörare sprids. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om vilka skadegörare som skall bekämpas ersättning betalas ut för och hur stor del, dock minst 50 procent, av kostnaderna och skadorna som ersätts i dessa fall.

     Kostnader och skador som skall ersättas enligt 1 mom. är

     1) kostnader för desinficering, bekämpning och förstörelse som direkt beror på verkställandet av en bestämmelse i beslutet om bekämpning samt värdet av ett föremål som förstörts eller skadats till följd av bekämpningsåtgärden,

     2) den ekonomiska skada eller kostnad till följd av ett sådant förbud eller någon motsvarande begränsning att sälja, överlåta, transportera eller använda ett föremål som grundar sig på beslutet om bekämpning, samt

     3) en ekonomisk skada eller kostnad till följd av ett avbrott i växtproduktionen som grundar sig på en bestämmelse i beslutet om bekämpning.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om värderingen av en sådan ekonomisk skada eller kostnad som avses i 2 mom. 3 punkten.

     Ersättning skall sökas hos arbetskrafts- och näringscentralen inom sex månader efter att sökanden har fått kännedom om att kostnaderna eller skadan har uppkommit. Ansökan skall åtföljas av en tillräcklig utredning av kostnaderna eller skadan. Arbetskrafts- och näringscentralen fattar beslut om ersättning av kostnader och skador samt om utbetalning av ersättningen.

     Om kostnader eller skador har ersatts utan grund skall arbetskrafts- och näringscentralen bestämma att det överbetalda beloppet skall återbetalas. På det belopp som skall återbetalas skall betalas en årlig ränta i enlighet med 3 § 2 mom. räntelagen (FFS 633/1982) från ingången av den månad då ersättningen för kostnaderna eller skadan har betalats ut. Om det belopp som skall återbetalas inte betalas senast på den förfallodag som arbetskrafts- och näringscentralen satt ut skall en årlig dröjsmålsränta betalas på beloppet i enlighet med den räntesats som avses i 4 § 1 mom. räntelagen. Om det belopp som skall återbetalas är ringa eller om det med tanke på den återbetalningsskyldiges ekonomiska ställning och förhållanden skall anses oskäligt att kräva återbetalning eller uppbära ränta, kan arbetskrafts- och näringscentralen bestämma att hela eller en del av ersättningen eller räntan inte behöver återbetalas.

 

31 §

Förvägrande av ersättning

     Ersättning enligt 30 § betalas dock inte för

     1) skador och kostnader som har orsakats av lesioner föranledda av skadegörare,

     2) kostnader och skador som beror på Europeiska unionens medlemsstater eller stater som inte hör till Europeiska unionen eller på förbud utfärdade i samband med marknadsföring, import från eller export till Europeiska unionens medlemsstater eller stater som inte hör till Europeiska unionen, förstörelse av föremål, isolering eller någon annan motsvarande åtgärd eller villkor som har ställts upp för marknadsföring, import och export,

     3) kostnader eller skador som föranleds av förpliktelser som aktören skall uppfylla för att hållas kvar i växtskyddsregistret, avförande ur registret eller något annat tvångsmedel eller någon påföljd enligt 6 kap., eller användning av växtpass eller registernummer, eller för

     4) kostnader eller skador som åsamkats av aktören uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet eller genom underlåtelse att iaktta god jordbrukarsed.

     Ersättning betalas inte heller eller bara till nedsatt belopp om den som annars har rätt till ersättning inte har iakttagit denna lag eller bestämmelser, föreskrifter eller myndighetsbeslut som utfärdats med stöd av den, eller på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. själv har medverkat till uppkomsten av kostnaderna eller skadan.

 

 

8 kap.

Särskilda bestämmelser

 

32 §

Delegation

     Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter för tre år i sänder en delegation med uppgift att i ärenden som gäller växtskydd följa utvecklingen, avge utlåtanden och förslag samt ta initiativ, dock inte i ärenden som skall behandlas i den ordning som föreskrivs för statsrådets ärenden som gäller Europeiska unionen.

 

33 §

Avgifter, arvoden och ersättningar

     För prestationer enligt denna lag kan utgifter tas ut till staten enligt vad som bestäms i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).

     Till inspektörer som är auktoriserade av Kontrollcentralen för växtproduktion kan betalas arvoden och kostnadsersättningar för inspektioner inom ramen för statsbudgeten. Bestämmelser om grunderna för arvoden och kostnadsersättningar utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

34 §

Överklagande

     Ändring i beslut som tillsynsmyndigheten har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd med iakttagande av vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) bestäms om sökande av ändring. Besvärsskriften kan också lämnas in till den myndighet som fattat beslutet, och myndigheten skall utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden.

     Ändring i fråga om en uppgift som i enlighet med 14 § 2 mom. genom förordning överförts på tullverket söks med avvikelse från 1 mom. i den ordning som bestäms i tullagen (FFS 1466/1994).

 

35 §

Verkställighet

     I ett beslut som fattas med stöd av denna lag kan det bestämmas att beslutet skall iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

 

36 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

     Genom denna lag upphävs växtskyddslagen av den 16 december 1994 (FFS 1203/1994) jämte ändringar (den upphävda lagen). De beslut och förordningar som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir likväl, till den del de inte står i strid med denna lag, i kraft tills något annat bestäms.

 

37 §

Övergångsbestämmelse

     Beslut och föreskrifter för bekämpning av skadegörare som gäller enskilda näringsidkare och som innan denna lag träder i kraft meddelats med stöd av den upphävda lagen gäller under den tid som bestämts i besluten och föreskrifterna.

__________________

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till framställning 4/2003-2004



[1] Den s.k. Uronen-gruppen, dnr Na1-31-94-22.