|
|
|||
|
Ålands lagting |
BILAGA nr 8 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
Ålands delegation i Nordiska rådet |
2003-09-12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Tal hållna av åländska representanter vid Nordiska rådets 53:e session i Köpenhamn 29-30 oktober 2001
· Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse nr 01/2002-2003
INNEHÅLL
026. Vice lantrådet Olof Erland
089. Lagtingsledamot Harriet Lindeman
090. Samarbetsminister Jan-Erik Enestam
091. Lagtingsledamot Harriet Lindeman
118. Lagtingsledamot Hasse Svensson
119. Samarbetsminister Leif Pagrotsky
153. Lagtingsledamot Hasse Svensson
200. Lagtingsledamot Hasse Svensson
240. Landskapsstyrelseledamot Ritva Sarin Grufberg
241. Landskapsstyrelseledamot Ritva Sarin Grufberg
s
Herr president! Det känns tryggt att Nordiska rådet finns, speciellt i den världssituation som vi lever i i dag. Vi kan här uttala våra åsikter och våra känslor om världssituationen och de åtgärder som vidtas, men vi kan samtidigt också här fortsätta att debattera och diskutera mera vardagsnära, kanske i skeendet av vad som händer i världen, små frågor, men ändå ack så viktiga frågor för de nordiska medborgarna.
Det har sagts att ingenting kommer att bli sig likt efter den 11 september. Det kan säkert vara så, men vårt gemensamma arbete måste ändå gå ut på att vi skall försöka skapa en värld med trygghet igen. Det behöver vidtas en hel del ganska drastiska och tunga åtgärder för att återkomma till en sådan situation, men det är alltid viktigt att tänka på framtiden och det är viktigt att också förutom de hårda åtgärder som nu måste vidtas för att få situationen under kontroll samtidigt också tänka på de åtgärder som måste vidtas efter detta. Här har vi från Ålands sida bidragit de senaste två åren på det sättet att vi har ett gemensamt samarbete med Finlands utrikesministerium där vi arrangerar olika seminarier runt om i Europa, i världen och visar på den s.k. Ålandsmodellen eller ”Ålandsexemplet” som en fungerande lösning för minoriteter, hur man kan lösa minoritetskonflikter på ett fredligt sätt.
Vi tyckte redan före den 11 september att det här var ett viktigt projekt för Åland och Finland, men efter den 11 september tycker vi att det är ännu viktigare att den här typen av arbete, ett långsiktigt
arbete, kan fortsätta med ännu större kraft – den 11 september visar på behovet av fredsåtgärder på alla olika plan. Det är viktigt att de stora länderna bidrar, men det är också viktigt att vi små självstyrande områden, och Åland som är ett demilitariserat område i Norden, försöker bidra med de resurser vi har.
De olika nordiska länderna har valt olika förhållningssätt till EU; vissa har gått med, vissa står ännu utanför och samma förhållande gäller också för de självstyrande områdena. Jag frågade mina kolleger tidigare i dag från de självstyrande områdena om det fanns någon debatt om EU på Färöarna respektive Grönland men någon större debatt finns inte. Det europeiska arbetet har kommit på agendan här i Norden och framför allt beror det på statsministrarnas initiativ. Jag tror att det här är bra och det är också någonting som vi från de självstyrande områdena kan dra fördel av och skall försöka ha som nytta för oss. Självstyrande små områden har ofta en ganska skeptisk EU-inställning;så också på Åland.
Men statsminister Lipponens och regeringens senaste olika åtgärder och framför allt kanske initiativet att låta Åland för första gången komma med till ett EU-toppmöte
visar att det finns en positiv inställning från Finland att respektera självstyrelsen också på EU-nivå. Jag tror att det här är viktigt, och orsaken till att jag tar upp det är att jag på det här sättet också kanske hoppas på ett stöd från de övriga nordiska länderna när det gäller att hitta modeller för EU-arbetet också för autonomier, eftersom jag tror att det är viktigt att alla olika delar av Norden också så småningom kan hitta någorlunda jämförbara samarbetsformer inom EU.
026. Vice lantrådet Olof Erland
Herr president!
Det är en ödets ironi i liten skala att den nordiska rapporten om konfliktförebyggande åtgärder och civil krishantering blev klar i samband med terroristattacken i USA den 11 september.
Jag hade förmånen att vara ordförande för arbetsgruppen några månader och kan efter attacken konstatera att den säkerhetspolitiska diskussionen i Norden och på annat håll åter behöver förnyas och ta in nya element. Den s.k. nya säkerhetssituationen och det s.k. utvidgade säkerhetsbegreppet ansågs före den 11 september karakterisera en värld där konflikterna var regionalt avgränsade och där det latenta hotet om en massiv väpnad konfrontation mellan två militärallianser var överspelat. Attacken hade emellertid globala dimensioner och var en massiv konfrontation mellan två militärt ojämna aktörer. Vedergällningen – eller självförsvaret - är huvudsakligen militär, men med ett globalt finansiellt kontrollsystem som ett nytt element.
Den tyske sociologen Ulrich Beck har betecknat vår moderna värld som ett risksamhälle där teknologiska system, brister i människors kommunikation och ojämlikhet skapar situationer som vi inte längre behärskar och kontrollerar, risker som blir självgenerande eller risker som med begränsade terrormedel utlöser vådliga konsekvenser.
Vad blir Nordens roll i detta perspektiv? Norden blev aldrig en militärallians och Norden blev aldrig NORDEK, med ekonomisk integration. Det nordiska samarbetet är öppet, demokratiskt, frivilligt och medborgerligt.
I stället för militär och ekonomisk integration är grunden ett starkt civilsamhälle med social sammanhållning, eller borde vara med hänvisning till en potentiellt växande invandrar- och främlingsfientlighet i flera nordiska länder.
De militära operationerna Afghanistan må vara i enlighet med det internationella samfundets regelverk, men den nordiska vägen borde vara en annan. Bistånd, mellanstatligt samarbetet, investeringar, handel, kulturutbyte och respekt för alla människors lika värde har trots allt varit det som fungerat i samhällsutvecklingen. Den globala säkerhetssituationen i terrorismens skugga är svår och osäker, men i Norden borde vi också uppmärksamma tendenser i våra egna länder som skapar skiljelinjer och konflikter grundade på härkomst, utseende och åsikter. De globala problemen är också delvis lokala. Tack!
089. Lagtingsledamot Harriet Lindeman
Herr president! I alla sammanhang talas det i dag om möjligheterna att fritt studera i Norden. Trots den goda viljan vet vi att det kan vara svårt att samordna studierna från ett land till ett annat land, från en högskola till en annan högskola. De studiepoäng eller studieveckor, som vi säger i Finland, som man har lyckats att skrapa ihop i ett land kan vara svåra att ta med eller till och med är värdelösa när man flyttar till ett annat land.
Min fråga är till samarbetsministrarna: Har ni för avsikt att förbättra den nuvarande situationen så att det blir lättare att ta med sig sina studiepoäng eller veckor från ett land till ett annat? Från min horisont är det naturligtvis Sverige och Finland som jag känner till bäst men ni får svara vem som är bäst.
090. Samarbetsminister Jan-Erik Enestam
Herr ordförande! Ministerrådet har tillsatt en särskild utredning i avsikt att kartlägga alla de problem som finns i medborgarnas fria rörlighet i Norden och allt vad därtill tillhör – studier, arbete osv. I dag kommer utredningsmannen Ole Norrback att ge en mellanrapport över detta arbete. Så mycket vet jag redan att han själv blev ganska förvånad över att man inte riktigt, särskilt på myndighetshåll, är medveten om alla de problem och brister som här finns. Det visar bara att kartläggningen har varit nödvändig. Slutrapporten kommer att presenteras under våren nästa år. Då hoppas jag att den kan leda till snabba resultat för att avhjälpa de brister som nu finns kartlagda och att det finns en vilja att göra det i alla nordiska länder.
091. Lagtingsledamot Harriet Lindeman
Herr president! Jag tackar för svaret. Jag kommer att med intresse följa det här så att det faktiskt också blir genomfört nere på respektive högskola osv.
118. Lagtingsledamot Hasse Svensson
Herr president!
Min fråga har tidigare berörts i denna frågestund, men jag har en särskild aspekt på problemet. Inom det nordiska samarbetet eftersträvas att skattekonkurrens inom olika sektorer skall undvikas, men beträffande passagerartrafiken på Östersjön märks inga effekter av regeringarnas strävanden. Där pågår skattekonkurrens för fullt och den drabbar det självstyrda Åland mycket hårt.
Jag ställer frågan till statsrådet Pagrotsky i första hand. I värsta fall kan det gå så att det omfattande åländska passagerartonnaget flaggas ut från Finland och Åland till Sverige. Detta berör den kombi- nation av kommunikation och turism som ytterst står för närmare hälften av Ålands bruttoregional- produkt. I synnerhet de åländska kommunerna med sjöfartsstaden Mariehamn i första ledet riskerar katastrofala skattebortfall och andra negativa effekter.
Min fråga är: Vad kan samarbetsministrarna göra åt denna skattekonkurrens, som kan få närmast oerhörda negativa konsekvenser för ett samhälles ekonomi?
119. Samarbetsminister Leif Pagrotsky
Jag är ledsen, men jag har lite svårt att förstå frågan med tanke på var den kommer ifrån.
Förut pratade jag lite om hur vi i Norden har jobbat med skattefrågorna i rederinäringen i allmänhet, och jag uttryckte då att det hade varit bra med nordiskt samarbete. Vi har bestämt oss för att undvika skattekonkurrens på Östersjön Nu får vi höra klagomål från Åland, som har mält sig ur skattege- menskapen i EU just för att få en skattemässig fördel på taxfreemarknaden, på att vi inte har till- räcklig samordning på andra områden. Jag får inte det att gå ihop.
Jag skulle välkomna minskad skattekonkurrens eller fullt ut avskaffad skattekonkurrens - men det förutsätter ju en helt annan attityd från just Åland. Man kan inte avskaffa skattekonkurrens när den går till ens nackdel och kräva den med stor kraft när det går till ens fördel. Det måste vara någon logik och konsekvens i detta, också från Ålands sida.
153. Lagtingsledamot Hasse Svensson
Fru president!
Som minsta part i det nordiska samarbetet har Åland bara gott att säga om den nya strukturen som presidiet föreslår för detta arbete. De självstyrande områdena berörs inte på något särskilt sätt i den omorganisering som det gäller.
I Vismansrapporten lades dock fram ett förslag som positivt berör de självstyrande områdena och som den åländska och de andra självstyrande områdenas delegationer omfattar. Vismansgruppen föreslår att de självstyrande områdena skall bli direkta mottagare av rekommendationer och frågor från Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Den beredande strategiarbetsgruppen stannade vid en mycket försiktig formulering angående Vismansgruppens förslag och finner .att det bör sökas pragmatiska lösningar på hur de självstyrande områdenas regeringar förhåller sig till Nordiska rådets rekommendationer. Vid den åländska delegationens kontakter i det här ärendet har vi fått rådspresidiets besked om att .Ålands representanter bör vara aktiva och påpeka att det är rådets mening att något skall kunna ske.
Situationen är att ingen just nu vill öppna Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet enbart för att skriva in denna i sak mycket enkla utveckling av rådets och ministerrådens kommunikation med de självstyrande områdena. Det uppges att rådssekretariatet inte ser några praktiska eller principiella problem med en sådan här utveckling. Men sekretariatet måste förstås ha någonting att bygga även en liten förändring av rutinerna på.
Den åländska delegationen menar att presidiets inställning .att det är rådets mening att något skall kunna ske. bör kunna bana väg för en inledande ordning för att utveckla kontakterna mellan rådet och ministerråden å ena sidan och de självstyrande områdenas parlament och myndigheter å andra sidan. På Åland ser vi fram emot denna utvidgade direktkontakt inom det nordiska samarbetet.
200. Lagtingsledamot Hasse Svensson
Fru president! På tio år har en ny och i grunden mer positiv säkerhetssituation uppnåtts i världen. Men fortfarande dör omkring 2.000 människor i krig och 35.000 av hunger . varje dag. Kvinnor och barn är en växande majoritet av offren i konflikter. Nya hot spänner över en bred skala och om- fattar många aktörer.
Terrorattacken mot USA prövar våra värderingar. I kamp mot terrorismen skall inte principer som vi försvarar åsidosättas. Det öppna samhället och rättsstaten måste tvärtom stärkas. Den allra viktigaste insatsen för att värna det öppna samhällets grundläggande värden är att medverka till att de mokratin som styrelseform sprids och förstärks.
Terrorism uppstår genom att människors desperata livsvillkor utnyttjas av religiös eller ideologisk fanatism. Mer globalt samarbete, utbyte och integration är den mest effektiva vägen att skapa en ekonomisk och social utveckling för världens fattiga. Själva integrationen, med allt närmare poli tiska, ekonomiska, sociala, kulturella med andra kontakter mellan länder, är förtroendeskapande och konfliktförebyggande i sig. Säkerhet växer organiskt ur samarbete.
Att avlägsna grundläggande orsaker till konflikter och hot är en bärande tanke i EU:s program för konfliktförebyggande. På vägen mot en utvidgning av EU, med en rad nya demokratier, är en första förutsättning att gamla interna och externa konflikter biläggs.
Fru President! Den civila kapacitet och kompetens som finns i Nordens länder och deras samarbete är en god resurs för civil krishantering. EU uppmanar både medlems- och icke-medlemsländer till samarbete kring konfliktförebyggande och civil krishantering. Här kan det nordiska samarbetet lämna ett substantiellt bidrag.
Det är viktigt att i tid kunna se och tolka signaler om att en konflikt är under uppsegling, innan den har gått för långt. Alldeles för ofta är det emellertid inte de tidiga signalerna som saknas, utan den politiska viljan och förmågan att agera. Det är alltså viktigt att snabbt kunna mobilisera, organisera och skicka ut civil expertis till konfliktområden, både före, under och efter en akut fas av konflikten. En civil snabbinsatsstyrka vore en värdefull resurs. Det behövs också resurser för forskning och utveckling av konfliktförebyggande och av civil krishantering.
240. Landskapsstyrelseledamot Ritva Sarin Grufberg
Fru president!
Jag ser Nordjobbprogrammet som oerhört viktigt från de autonoma områdenas sida. Det är ett ut- utomordentligt tillfälle att sprida kunskap om och utbyte också med de autonoma områdena i Norden, en erfarenhet som kanske inte är så lätt att få utan det här programmet. Jag tycker att det är bra om Nordjobbet struktureras om i enlighet med det som skissats i utvärderingen av programmet. I utvärderingen av Nordjobbsprogrammet under det finska förmanskapet 2001 framgår det även i det av- snitt om tredjelandsmedborgarnas rättigheter att problemställningen om tredjelandsmedborgare med permanent uppehållstillstånd i ett nordiskt land inte bör ses i avgränsade områden som Nordjobb- programmet. Frågan bör ses i ett bredare helhetsperspektiv så att personer med ett permanent uppe- hållstillstånd behandlas på samma sätt. En möjlighet att konkretisera problemställningen om tredje- landsmedborgare i förhållande till den nordiska arbetsmarknaden är att låta Nordjobbprogrammet vara ett test case för personer med permanent uppehållstillstånd. Det kan t.ex. vara på det sättet att man kan se hur många som anmäler sig till Nordjobbprogrammet 2002 och vilka problem de kan få genom att erhålla arbets- och uppehållstillstånd i ett annat nordiskt land.
241. Landskapsstyrelseledamot Ritva Sarin Grufberg
Fru president!
Jag tänkte tala om det näringspolitiska samarbetsprogram som näringsministrarna antog på sitt möte i juni i år. Jag kan konstatera att det är första gången ett sådant program upprättas och det kan ge en god grund för det fortsatta samarbetet. Såväl arbetet som insatserna kan prioriteras mycket bättre. Särskilt positivt är det att man vid utarbetandet av programmet tagit särskild hänsyn till de nordiska autonomierna.
Den uttalade visionen om ett mer anpassat samarbete som bör inriktas mot att säkra den nordiska näringslivsmiljön som en av de främsta och mest konkurrenskraftiga i världen är en stor utmaning.
Ännu i dag har vi många hinder mellan de nordiska länderna som företagen upplever som problematiska. Många av problemen är redan definierade, och nu krävs kraftfulla politiska beslut för att i praktiken åstadkomma förbättringar.
Strategin att effektivt och smidigt samutnyttja de nyckelresurser som finns; kunskap, innovationer, kapital, strategiska nätverk, är viktig. Det är något hela Norden gemensamt skulle kunna dra nytta av.
Det är också en utmaning att arbeta för att göra Norden intressant som arbetsmarknad och att Norden i framtiden ska vara attraktiv som bosättningsort, så att vi även i framtiden får behålla kompetensen här och därmed vara en aktör att räkna med även i ett globalt/internationellt perspektiv.
Programinsatserna är av två olika slag. Den ena där det krävs politiska beslut på hög nivå samt gemensamma överenskommelser för att resultat ska kunna uppnås. Den andra handlar mer om att skapa strategiska kontaktnätverk och hur man ska utnyttja utvecklingsresurserna för att på olika sätt
underlätta företagsutvecklingen.
I bilagorna till samarbetsprogrammet har man också beaktat näringspolitiken i de nordiska autonomierna. I många av de projekt och insatser som genomförs ligger tyngdpunkterna ofta på det mellanstatliga samarbetet. Detta program kan också skapa nya förutsättningar för näringslivet i de autonoma områdena. Det är viktigt även för de företag som är mer ocentralt placerade att kunna ta del av de resurser som finns i Norden för företags- och affärsutveckling.
För att autonomierna ska utvecklas på ett positivt sätt måste det finnas ett aktivt, effektivt näringsliv som bas. Autonomierna har varit/är tämligen beroende av en näring och har ett behov av att differentiera det landbaserade näringslivet samt att företagen kan ges förutsättningar att utvecklas så att de kan ge sig ut på en bredare marknad. Där kan finnas en brist när det gäller forskning och utveckling, specialkompetens, internationell marknadskunskap samt riskkapital. På lämpligt sätt måste man även kunna hitta rätt samarbetsformer för en fortsatt utveckling även på Åland, Färöarna och
Grönland.
Med de tre centrala aktörerna, ordförandelandet, ämbetsmannakommmittén samt de nordiska institutionerna NIB och Nordtest, där ordförande har stora möjligheter att prioritera, skapar samarbetsprogrammet en bra plattform för fortsatt utveckling, inte bara inom Norden utan också internationellt.
Slutligen några kommentarer till Europautskottets utlåtande. Synpunkten om den ökade internationaliseringen är oerhört väsentlig, men vi kan också konstatera att det redan finns beskrivet i samarbetsprogrammet där ordförandelandet har stora möjligheter att påverka och prioritera. Anpassningen till EU:s regelverk är givetvis också helt nödvändig. Vad gäller förslaget – som utskottet också har tagit upp – om en nordisk näringspolitisk vision vill jag understryka behovet där så småningom av att näringslivets representanter kommer med.
