|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 8/2002-2003 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2002-12-05 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Lagstiftning om klientens ställning och rättigheter inom socialvården
Landskapsstyrelsen föreslår att lagstiftningen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om socialvård (101/1995) ändras så att rikets lagstiftning om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) genom s.k. blankettlagstiftning i huvudsak blir tillämplig i landskapet. Landskapsstyrelsen föreslår samtidig att klienternas ställning stärks genom att rikets lag om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) blir tillämplig i landskapet.
Lagstiftningen är ägnad att främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt att, inom både offentlig och privat socialvård, trygga klienternas möjligheter till aktivitet och självbestämmanderätt på ett sätt som nära liknar vad patienter har inom hälso- och sjukvården. En klient får möjlighet att framställa anmärkning mot hur han eller hon har bemötts. Lagstiftningen ger också ett tydligare uppdrag för en ombudsman att stödja enskilda klienter såväl som främja klientkollektivets ställning och rättigheter. Ombudsmannen skall årligen till landskapsstyrelsen lämna en redogörelse för hur klienternas ställning och rättigheter utvecklas i landskapet.
INNEHÅLL
2. Klient- och patientombudsmannen
2.1 Inrättandet av en tjänst som klient- och patientombudsman
3. Tillsyn över privat socialvård
5.1 Beaktande av klienters behov, önskemål och förväntningar
5.2 Anmärkning på bemötande och på socialvårdens kvalitet
1. Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
L A G om klientens ställning och rättigheter inom socialvården
L A G om tillsyn över privat socialservice
Klienter är de vilka har rätt till socialvårdens stöd, med de tjänster och förmåner som är avgränsade i socialvårdslagstiftningen. Socialvård kan därvid beskrivas som samhällets skyddsnät för landskapets invånare. Detta skyddsnät skall upprätthålla trygghet och prestationsförmåga för i första hand enskilda och familjer. Det omfattar ekonomiska stöd, information och rådgivning samt de funktioner som detta fordrar.
I landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (101/1995) fanns tidigare bestämmelser om en klients ställning och rättigheter samt om tillsyn över privat socialservice. Bestämmelserna gällde i landskapet genom s.k. blankettlagstiftning och upphävdes genom ändringar i rikets lagstiftning. Några motsvarande bestämmelser togs därvid inte in i landskapets lagstiftning. Således ingick tidigare i socialvårdslagen (FFS 710/1982) särskilda bestämmelser om
- klientens ställning och rättigheter[1], vilka upphävdes den 1 januari 2001 genom ikraftträdandet i riket av lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000 - nedan kallad klientlagen), samt om
- socialvård som ges av annan än landskapet eller kommunerna[2], vilka upphävdes den 1 januari 1997 i samband med ikraftträdandet i riket av lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996 – nedan kallad tillsynslagen).
2. Klient- och patientombudsmannen
2.1 Inrättandet av en tjänst som klient- och patientombudsman
Landskapsstyrelsen har från och med den 1 maj 2002 vid socialvårdsbyrån inrättat en särskild tjänst som landskapets klient- och patientombudsman. På tjänsten, som har tillsatts från den 1 juni 2002, har lagts
- hälsovårdsinspektörens tidigare patientombudsmannaansvar,
- vissa slag av klientärenden som tidigare handlagts av socialinspektören eller byråchefen vid socialvårdsbyrån samt
- hälsovårdsinspektörens och socialinspektörens tidigare uppdrag att vara sekreterare samt föredragande i förtroenderådet.
Uppgiftssamordningen är ändamålsenligt då ombudsmannauppdragen har stora likheter genom att brukarintressen främjas inom såväl socialvård som hälso- och sjukvård samt då uppgifterna ger en grund för en ändamålsenlig uppgiftshelhet inom en heltidstjänst. Samtidigt fick social- och miljöavdelningens hälsovårdsinspektör respektive socialinspektör utrymme att ägna sig åt andra viktiga frågor.
Inom hälso- och sjukvården har, genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter (61/1993, nedan kallad patientlagen) rikets lag om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) i huvudsak gjorts tillämplig i landskapet. I patientlagen, som trädde ikraft den 1 januari 1994, finns bestämmelser som är ägnade att trygga patienters rätt till ett gott bemötande, självbestämmanderätt och rätt till information. För att trygga patienternas rättigheter och möjligheter att anmärka på bemötande tillkom samtidigt patientombudsmannainstitutionen. En patientombudsman har utsetts av landskapsstyrelsen gemensamt för alla hälso- och sjukvårdsenheter i landskapet.
En patientombudsmans uppgifter är att ge råd i frågor om patientlagen, bistå patienter i frågor som rör anmärkning mot bemötande, informera om rättigheter samt att på annat sätt främja att patienters rättigheter blir tillgodosedda. Inom social- och miljöavdelningens hälso- och sjukvårdsbyrå har hälsovårdsinspektören från år 1995 och fram till maj 2002 fungerat som landskapets patientombudsman. Hälsovårdsinspektören har därutöver handlagt andra hälso- och sjukvårdsärenden.
Sedan mars 1997 tillsätter landskapsstyrelsen för två kalenderår i sänder ett förtroenderåd för den åländska offentliga social-, hälso- och sjukvården, nedan kallat förtroenderådet eller enbart rådet, som skall verka i enlighet med både klienters och patienters intressen. Samtidigt gavs socialinspektören vid social- och miljöavdelningens socialvårdsbyrå jämte hälsovårdsinspektören vid avdelningens hälso- och sjukvårdsbyrå i uppdrag att vara rådets föredragande och sekreterare. Socialinspektören blev härigenom inte en klientombudsman, även om uppdraget att vara föredragande i förtroenderådet i vissa delar kan sägas ha inneburit en sådan roll.
Av förtroenderådets reglemente framgår bl.a. att det skall främja kontakten mellan brukare och personal, förmedla förslag och synpunkter som anses betydelsefulla för att stärka brukarnas ställning samt att rådet skall främja kvalitén inom vården. Där framgår också att ett ärende anhängiggörs av en medlem, av någon av dess två sekreterare; hälsovårds- eller socialinspektören, eller genom skrivelser till förtroenderådet.
Förtroenderådet har behandlat ett stort antal ärenden och frågeställningar samt har tillställt Ålands hälso- och sjukvård, landskapsstyrelsen och andra instanser förslag till åtgärder ägnade att stärka brukarnas ställning och främja kvalitén inom såväl socialvården som hälso- och sjukvården.
3. Tillsyn över privat socialvård
Till landskapsstyrelsens ansvar hör bl.a. tillsynen beträffande ändamålsenlighet och verkställighet av regelverket om socialvårdstjänster. Detta regelverk har byggts kring att sådana tjänster ges inom den offentliga sektorn. Socialvården har dock under senare år förändrats, så att det nu förekommer och sannolikt blir alltmer vanligt att privata socialvårdstjänster kompletterar de offentliga. Denna utveckling har följt med det kommunala ansvaret att på bästa sätt använda gemensamma resurser. Utvecklingen har samtidigt konkurrensutsatt offentliga tjänster, vilket som regel har haft positiva följder för såväl privat- som offentliganställd personal liksom för dem som konsumerat tjänsterna och för samhället som helhet.
Möjligheten att i vissa fall kunna välja mellan offentliga och privata producenter av socialvårdstjänster kan främja att sådana tjänster ges med god kvalitet, med beaktande av individuella behov och till en rimligare kostnad för såväl enskilda som samhället.
Det finns dock en risk med en ökad andel privat socialvårdsverksamhet om det medför sämre möjligheter att övervaka att klienters intressen och rättigheter tillgodoses. En offentlig tillsyn kan följaktligen vara av stor betydelse för olika klienter. Då frågorna dessutom ofta rör personer med små förutsättningar att bevaka sina rättigheter är en bra tillsyn oundgänglig. Tillsynen bör vara ägnad att förebygga problem bl.a. genom att främja att de som arbetar med socialvård har lämplig utbildning samt genom att främja en god kvalitet inom socialvården oavsett om den ges inom privat eller offentlig socialvård.
Privat socialvårdsverksamhet har tidigare inte tillräckligt beaktats i lagstiftningen. Landskapsstyrelsen konstaterar härvid att det är viktigt att de socialvårdstjänster som produceras har en god kvalitet oavsett om producenten är en kommun, en organisation eller en enskild person. Landskapsstyrelsens målsättning är att förutsättningarna för att producera socialvårdstjänster skall vara sådana att det oavsett vem som producerar dem är till fördel för det gemensamma samhällsintresset såväl som för producenterna. Detta ställer krav på kontroll och uppföljning av kvaliteten på tjänster och deras anpassbarhet till olika individer. Det finns således ett gemensamt samhällsintresse att den offentliga sektorn kan övervaka även de socialtjänster som ordnas av den privata sektorn, med beaktande av socialvårdens karaktär och syfte.
Landskapsstyrelsen anser att det är viktigt att enskildas situation är lika trygg oavsett om de är klienter inom offentlig eller privat socialvård eller om de är patienter inom hälso- och sjukvården. Trots att det i många enskilda ärenden finns ett samarbete mellan socialvården samt hälso- och sjukvården kan tryggheten för enskilda i vissa avseenden vara mindre trygg såsom klient jämfört med situationen som patient. Det finns därför skäl att ytterligare trygga klienters ställning med ett lagskydd som nära liknar det som patienter har. Det är viktigt att ett sådant stärkt skydd utformas så att klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer främjas.
Mot denna bakgrund föreslår landskapsstyrelsen att lagstiftningen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om socialvård ändras så att klientlagen och tillsynslagen genom s.k. blankettlagstiftning i huvudsak blir tillämpliga i landskapet.
5.1 Beaktande av klienters behov, önskemål och förväntningar
Klientlagen tydliggör klientens ställning och rättigheter vid kontakt med socialvårdspersonal. Socialvård skall enligt lagen utformas i samförstånd med en klient eller dennes företrädare i enlighet med en service-, vård-, rehabiliterings- eller annan plan och skall grundas på myndighetsbeslut eller på avtal mellan den som lämnar privat socialvård och en klient. Genom klientlagens formulering att klienter har rätt till socialvård av god kvalitet och till ett gott bemötande uttrycks ett handlings- och tänkesätt som idag finns hos socialvårdspersonal i förhållande till klienters behov, önskemål och förväntningar. Således läggs idag större vikt vid klienternas rätt till information och självbestämmande än vid behov som samhället eller en organisation påvisar. Det är särskilt angeläget att lagfästa detta synsätt för att trygga ställningen för klientgrupper inom vilka många har bristande förutsättningar att värna om sina rättigheter, såsom personer med demenssjukdom, personer med utvecklingsstörning och minderåriga.
5.2 Anmärkning på bemötande och på socialvårdens kvalitet
Med klientlagen får klienterna en möjlighet att anmärka på ett olämpligt bemötande från socialvårdspersonal och har dessutom kvar sina möjligheter att söka ändring i beslut. Landskapslagen ger uttryckligen möjligheten att anmärka på den socialvård som har givits. En anmärkning skall inte inskränka en klients besvärsrätt i enlighet med 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. En anmärkning skall inte inskränka en klients besvärsrätt i enlighet med 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. En anmärkning skall besvaras inom skälig tid av en verksamhetsansvarig eller en ledande socialvårdstjänsteman, som bör ha möjlighet att i enlighet med sin befogenhet bidra till eller verka för att en situation rättas till. Svaret bör vara klart, sakligt samt begripligt för klienten. Där bör framgå om åtgärder har vidtagits eller planeras. Ändring får inte sökas genom besvär över ett svar på en anmärkning.
Med förslagets genomförande ges klient- och patientombudsmannen ett tydligare och lagstadgat uppdrag att agera i frågor som rör klienter. Denne skall ge klienter råd om hur en anmärkning kan göras, informera om rättigheter samt i övrigt följa med och arbeta för att klienters rättigheter respekteras och främjas. Dessutom skall ombudsmannen årligen till landskapsstyrelsen lämna en redogörelse för hur klienternas ställning och rättigheter utvecklas.
Landskapsstyrelsen bedömer det vara grundläggande för att trygga ställningen för främst personer med demensstörning, personer med utvecklingsstörning och minderåriga inom privat socialvårdsverksamhet att det finns en fungerande tillsyn. En direkt tillsyn kommer dessutom att skapa en kunskapskälla, vilken väsentligt kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för att främja en för klienterna god utveckling av socialvårdstjänster.
Genom antagande av tillsynslagen som blankettlag kommer landskapsstyrelsens tillstånd att fordras för att få driva privat socialvård som tillhandahålls dygnet runt. En förutsättning för tillstånd blir att antalet anställda, de anställdas utbildningsnivå samt lokaler och utrustning fyller de krav landskapet finner vara ändamålsenliga, med beaktande av en verksamhets art och omfattning. För annan privat socialvård som omfattas av bestämmelserna skall ett anmälningsförfarande tillämpas, för vilket landskapsstyrelsen kommer att fastlägga närmare rutiner.
I enlighet med tillsynslagen skall alla berörda privata enheter som producerar socialvård ha en person som är ansvarig för verksamheten. Lagen innehåller bl.a. också bestämmelser om tillsyn, tystnadsplikt, tillstånd, ändringssökande samt bestämmelser om föreskrifter och tvångsmedel. Landskapsstyrelsen kommer exempelvis att kunna förpliktiga en enskild verksamhetsidkare att vid vite vidta en åtgärd och att kunna förbjuda användandet av viss verksamhet eller verksamhetsdel.
Förslaget är främst ägnat att stärka klienternas ställning och rättigheter genom den klarare roll klient- och patientombudsmannen får i förhållande till klienter samt offentlig och privat socialvård, samt genom att klienterna ges möjlighet att anmärka på olämpligt bemötande och den socialvård som har givits. Möjligheten att framställa anmärkning blir utöver sin betydelse i de enskilda fallen också viktig för klient- och patientombudsmannens kontroll och uppföljning av kvalitetsutvecklingen inom socialvården. Samtidigt som lagstiftningen främjar förbättringar i frågor som rör exempelvis jämställdhet, social miljö eller handläggningstid kan den också främja en mer verksam användning av samhällets socialvårdsresurser.
Åtgärder som rör klienters ställning inom socialvården kan få viss betydelse också för patienternas ställning inom hälso- och sjukvården. Detta då det är önskvärt med en harmonisering mellan regelverken, mot bakgrund av att en person samtidigt kan tillhöra båda kategorierna eller i en vårdkedja flytta mellan dem.
Förslaget saknar direkta ekonomiska verkningar för landskapet, landskapet har den organisation som lagstiftningen förutsätter. Inom landskapets ekonomiska och organisatoriska ramar kan dock förslaget initialt innebära ett visst begränsat merarbete, till följd av behovet att ta fram system och rutiner för tillsyn över privat socialservice. I kommunerna fungerar handläggningen av klientärenden i huvudsak redan såsom förslaget förutsätter, dock har utredningar och planer av resursskäl i enskilda kommuner inte alltid kunnat beredas och dokumenteras med den kvalitet som förutsätts i förslaget. Förslaget kan följaktligen för enskilda kommuner medföra kostnader, när organisation och resursanvändning måste anpassas för att fullt ut klara den handläggning som lagstiftningen kräver.
Ändringarna i lagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om socialvård som berör socialvårdslagen och lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) är lagtekniska och främjar lagstiftningens överskådlighet.
1. Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
En reglering av avvikelser från enskilda rikslagar i skilda paragrafer är ägnad att ge blankettlagen mer överskådlighet. Således föreslås att avvikelser från socialvårdslagen skall framgå i 2 §, avvikelser från lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården i 2 a § och avvikelser från lagen om tillsyn över privat socialservice i 2 f §. Med hänsyn till ett jämförelsevis stort antal avvikelser från rikslag samt för att ge mer överskådlighet föreslås att avvikelser från bestämmelser i klientlagen skall framgå i fyra olika paragrafer (2 b – 2 e §§) vilka följer klientlagens kapitelindelning.
I klientlagen finns dessutom ett flertal hänvisningar till annan rikslagstiftning i frågor som i flera fall hör till landskapets behörighet. Det rör främst hänvisningar till rikets lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), lag om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982) samt till personuppgiftslagen (FFS 523/1999). I landskapet finns bestämmelser om förvaltning, förvaltningsförfarande och om allmänna handlingars offentlighet i olika landskapslagar, såsom i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning (70/1998) och i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977). Det bör i sammanhanget framhållas att regleringar om förvaltningsförfarande i landskapet i stor omfattning grundas på allmänna förvaltningsrättsliga principer och praxis.
1 § 1 mom. Genom ändringen kommer klientlagen och tillsynslagen i huvudsak att ingå i landskapets regelverk. Om rikslagarna ändras gäller ändringarna automatiskt i landskapet från det att de träder i kraft i riket, med de avvikelser som följer av 2 – 2 f §§.
2 §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör socialvårdslagen (FFS 710/1982). Bestämmelserna innebär jämfört med tidigare 2 § 1 mom. inte någon ändring i sak. Dock har beaktats att de tidigare avvikelserna från socialvårdslagens 43 § om tillsyn av privat socialvård och 57 § om tystnadsplikt inte längre är ändamålsenliga då bestämmelserna har upphävts. (Jfr beträffande 43 § socialvårdslagen detaljmotiveringen till 2 f § nedan.)
Bestämmelserna om tystnadsplikt i socialvårdslagens 57 § upphävdes i samband med ikraftträdandet av klientlagen den 1 januari 2001. En bestämmelse med hänvisning till landskapets bestämmelser om tystnadsplikt föreslås fortsättningsvis intagen nedan i 2 d §, med bestämmelser som avviker från bestämmelserna i klientlagens tredje kapitel.
2 a §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992). Bestämmelserna innebär jämfört med tidigare 2 § 2 mom. inte någon ändring i sak.
Bestämmelsen i 1 punkten hänvisar till en regel enligt vilken läroplikt för handikappade barn i vissa fall inträder redan när de är sex år gamla. Bestämmelsen rör 4 § 3 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992), i vilken en hänvisning finns till 32 § 3 mom. i rikets grundskolelag (FFS 476/1983). Det kan härvid noteras att den senare hänvisningen dock inte är korrekt då grundskolelagen sedan den 1 januari 1999 är ersatt av lagen om grundläggande utbildning (FFS 628/1998), till vars 25 § 2 mom. bestämmelsen i sak har överförts.
2 b §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör de allmänna bestämmelserna i första kapitlet klientlagen.
Paragrafens 1 punkt. I enlighet med definitionen i 3 § 2 punkten klientlagen hör barndagvård (jfr 17 § 2 mom. socialvårdslagen, FFS 710/1982) till den socialservice som lagen avser. Begreppet barndagvård avgränsas därvid i rikets lag om barndagvård (FFS 36/1973) till att avse anordnande av vård av barn i daghemsvård, familjedagvård, lekverksamhet eller annan dagvårdsverksamhet. Avvikelsen innebär att lagen omfattar den barnomsorg vilken i barnomsorgslagen för landskapet Åland (14/1997) avgränsas såsom daghemsverksamhet, förundervisning, lekverksamhet och fritidshemsverksamhet.
Paragrafens 2 punkt. Begreppet handling omfattar dels allmänna handlingar som avses i 1 § 1 och 2 mom. landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977), dels handlingar som innehåller uppgifter om en klient eller någon annan enskild och som har upprättats inom socialvård ordnad av privata vårdgivare. Det är viktigt för en klient att handlingar som rör dennes förhållanden definieras på samma grunder, oberoende av om vårdgivaren är en privat eller offentlig organisation (jfr detaljmotiveringen till 2 c § 3 punkten nedan).
2 c §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör klientens rättigheter och skyldigheter i andra kapitlet i klientlagen.
Paragrafens 1 punkt. Lagstiftning om landskapets förvaltning och förvaltningsförfarande hör till landskapets behörighet. Bestämmelser om hörande av part har dock inte sammanförts i ett allmänt regelverk, utan anses följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer och praxis. Särskilda bestämmelser finns dock i 19 § landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen (58/1975).
Det kan anses vara uppenbart onödigt att höra en klient exempelvis i vissa ärenden då en klient är väl känd, uppgifterna är väl kända sedan tidigare och ärendet skall avvisas. Det kan exempelvis röra en klient som utan ändringar i sin situation omedelbart återkommer med en förnyad ansökan.
Det kan finnas ärenden då ett hörande av en klient bedöms äventyra syftet med ett beslut. Det kan exempelvis röra omständigheter som är väl kända av såväl myndighet som klient och ärendet har initierats av myndigheten för en vård eller behandling – vilken klienten motsätter sig. Det kan finnas fall då det med tanke på klientens bästa anses vara nödvändigt att tvinga denne. Det kan också finnas ärenden då ett avgörande inte kan uppskjutas för att höra klienten. Som exempel på detta kan nämnas beslut inom barnskyddet om brådskande omhändertagande av barn.
Paragrafens 2 punkt. Av punktens andra mening följer att en part som regel inte har rätt ta del av en handling som kan eller har kunnat påverka behandlingen av ett ärende, om utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse, ett barns intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse. Med vissa undantag har dock part rätt att ta del av en sådan handling om den ingår i rättegångsmaterialet i ett tviste- eller brottmål. Ett viktigt sådant undantag rör socialvårdspersonals skyldighet att anmäla till socialmyndighet fall de fått vetskap om där de ser ett uppenbart behov av barnskydd.
Paragrafens 3 punkt. Bestämmelserna i tredje kapitlet landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet avser register inom den offentliga sektorn. I enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande personregister (57/1991) är rikets personregisterlag- och förordning i huvudsak gällande för register inom privat verksamhet.
2 d §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör bestämmelserna om sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i tredje kapitlet i klientlagen.
Paragrafens 1 punkt. Hänvisningen avser upphörande av sekretess för en myndighetshandling. Den grundläggande regeln är att en handling är hemlig under den tid sekretess gäller.
Bestämmelserna om sekretess och sekretesstid skiljer sig dock något mellan landskapet och riket. Detta gäller främst avseende frågan efter vilken tid en hemlig handling som regel blir offentlig. I landskapet blir handlingar som regel offentliga efter 20 år och i särskilda fall efter 50 år. Landskapsstyrelsen kan dessutom om det finns särskilda skäl i enskilda fall förlänga denna tid med sammanlagt högst 50 år.
Paragrafens 2 punkt. Bestämmelser om tystnadsplikt, undantag från och upphörande av tystnadsplikt samt om straffansvar för den som trots tystnadsplikt röjer vad som är hemligt finns i 15, 19 och 29 §§ klientlagen.
Då bestämmelserna i 12 och 22 §§ lagen om allmänna handlingars offentlighet rör tystnadsplikt beträffande uppgifter som ingår i handlingar, föreslås att i lagen intas en särskild bestämmelse om tystnadsplikt beträffande uppgifter som personal fått kännedom på annat sätt.
Paragrafens 3 punkt. Bestämmelserna i 11 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rör en parts rätt att ta del av en handling som kan eller har kunnat påverka behandlingen av ett ärende. I paragrafen uppräknas fall när en part inte har en sådan rätt.
I 14 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet finns bestämmelser om rätt att ta del av hemlig handling. De grundläggande bestämmelserna avser den enskildes eller dennes rättsinnehavares rätt att få tillbaka en handling som har lämnats till en myndighet och vilken där har sekretessbelagts. Dock kan en myndighet av särskilda skäl bevara en originalhandling men bör då överlämna en officiell kopia. Den enskilde, eller dennes laga företrädare, har samma rätt att få del av ett myndighetsavgörande som han eller hon har rätt att besvära sig över.
Paragrafens 4 punkt. I enlighet med 18 § klientlagen får den som ordnar eller lämnar socialvård i vissa fall lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling oberoende av klientens eller dennes lagliga företrädares samtycke utöver vad som medges i rikets lagstiftning om handlingars offentlighet. I landskapet skall 18 § klientlagen, beträffande möjligheter att lämna ut allmänna handlingar, tillämpas på samma sätt utöver vad som medges i enlighet landskapslagen om handlingars offentlighet.
Paragrafens 5 punkt. I enlighet med 19 § klientlagen skall avseende tystnadsplikt tillämpas de bestämmelser om undantag från och upphörande av handlingssekretess som finns i rikets lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Regeln skall i landskapet tillämpas så att tystnadsplikten följer bestämmelserna i landskapslagen om handlingars offentlighet. (Jfr särskilt bestämmelserna om enskild persons rätt till handling och om upphörande av handlings sekretess i 13-18 §§ landskapslagen om handlingars offentlighet.)
2 e §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör bestämmelserna om socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter och handräckning i tredje kapitlet i klientlagen.
Paragrafens 1 punkt. En klient har enligt 23 § klientlagen rätt att framställa anmärkning med anledning av hur han eller hon bemötts. Genom skrivningen i denna punkt klargörs att rätten att framställa anmärkning dessutom omfattar den socialvård som har givits klienten.
Paragrafens 2 punkt. Uppgifterna för klientombudsmannen och patientombudsmannen överensstämmer i allt väsentligt. Då uppgifterna handhas inom ramarna för en tjänst ger detta en tydlighet till denna tjänstemannaroll.
2 f §. I paragrafen föreslås de avvikelser reglerade som rör lagen om tillsyn över privat socialservice.
Paragrafens 1 punkt. Tillsynslagen omfattar inte serviceproducenter som tillhandahåller offentlig socialservice. Landskapsstyrelsen anser att inte heller landskapsstyrelsens och andra landskapsorgans socialservice skall omfattas av lagen varför föreslås att en bestämmelse om detta intas i lagen.
Bestämmelser om enskilt daghem, icke-kommunala daghem vars huvudmän har rätt till samhällsstöd för daghemmets verksamhet, och om godkännande och övervakning av verksamheten finns i barnomsorgslagen för landskapet Åland (14/1997) och i landskapsförordningen om barnomsorg (12/1997). Landskapsstyrelsen anser att barnomsorgslagstiftningens bestämmelser är tillräckliga för att garantera en lämplig och ändamålsenlig socialservice i enskilt daghem varför det inte finns skäl att ställa i tillsynslagen allmänna krav på verksamheten och huvudmannen.
Paragrafens 2 punkt. I frågor om barnskydd gäller särskilda bestämmelser. Bestämmelserna innebär att rikets barnskyddslag (FFS 683/1983) gäller i landskapet, med de avvikelser som följer av blankettlagen; landskapslagen angående tillämpning av vissa författningar rörande barnskydd i landskapet Åland (13/1977). Den väsentligaste avvikelsen anges i landskapslagens 2 §. Av denna bestämmelse följer att de förvaltningsuppgifter som enligt rikets barnskyddslag tillkommer statens myndigheter i landskapet skall handhas av landskapsstyrelsen, om uppgifterna ankommer på landskapet. Särskilda bestämmelser om tillsynen över enskilda daghem finns i fjärde kapitlet barnomsorgslagen för landskapet Åland (14/1997).
Ikraftträdelsebestämmelsen. Landskapsstyrelsen anser det vara angeläget att förslaget genomförs för att stärka klienternas ställning och rättskydd samt konstaterar att förslaget medför att landskapets klient- och patientombudsman får en ändamålsenlig och mer klar uppgiftshelhet. Lagens ikraftträdelsedatum lämnas i enlighet med 20 § 3 mom. självstyrelselagen öppen för landskapsstyrelsen att besluta om.
Landskapsstyrelsen bedömer att den personal som idag finns inom privat socialtjänst har en tillräcklig kompetens för sina uppgifter. Landskapsstyrelsen finner därför inte någon anledning att pröva deras kompetens i samband med lagstiftningens ikraftträdande.
Landskapsstyrelsen bedömer det vara rimligt att de privata verksamheter som finns i landskapet ges sex månader att inlämna en sådan ansökan om tillstånd eller att göra en sådan anmälan som lagen förutsätter.
Utan att innebära någon ändring i sak tydliggörs genom denna ändring av 2 § lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) att i landskapet finns en patientombudsman som utses av landskapsstyrelsen.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 1 § 1 mom. och 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (101/1995) samt
fogas till lagen nya 2 a - 2 f §§ som följer:
1 §
Med i denna lag angivna avvikelser skall i landskapet Åland tillämpas följande lagar:
1) Socialvårdslagen den 17 september 1982 (FFS 710/1982).
2) Lagen den 3 augusti 1992 om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992).
3) Lagen den 22 september 2000 om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000).
4) Lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996).
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Socialvårdslagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Hänvisningen i lagens 2 § till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) skall i landskapet avse landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården (71/1993).
2) Bestämmelsen i lagens 8 § om statstjänsteman skall i landskapet gälla landskapstjänsteman.
3) Bestämmelsen i lagens 10 § 1 mom. om skyldighet för kommun att ha en yrkesutbildad personal för verkställigheten av socialvården utgör inget hinder för att två eller flera kommuner har gemensam personal.
4) Hänvisningen i lagens 46 § 2 mom. till rikets kommunallag (FFS 365/1995) skall i landskapet avse kommunallagen för landskapet Åland (5/1980).
5) Hänvisningen i lagens 54 § till sådana organ som avses i 6 § 1 mom. folkhälsolagen (FFS 66/1972) skall i landskapet avse hälsonämnden enligt landskapslagen om hälso- och sjukvården (60/1993).
2 a §
Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården skall enligt denna lag äga tillämpning i landskapet till den del bestämmelserna gäller socialvården. Lagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Hänvisningen i lagens 4 § 3 punkt till 32 § 3 mom. grundskolelagen (FFS 628/1998), rörande läroplikt för barn med handikapp som inte kan få undervisning i den nioåriga grundskolan, skall i landskapet avse 21 § 3 mom. grundskolelagen för landskapet Åland (18/1995).
2) Hänvisningen i lagens 12 § till 4 § 1 mom. 4 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992), rörande en kommuns köp av socialvårdstjänster, skall i landskapet avse 3 § 1 mom. 4 punkten landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården (71/1993).
3) Med avvikelse från bestämmelsen i lagens 10 § kan även förmögenhet beaktas vid bestämmandet av betalningsförmågan enligt vad som närmare stadgas i landskapsförordning.
2 b §
De allmänna bestämmelserna i första kapitlet lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Begreppet socialvård omfattar sådan barnomsorg som avses i barnomsorgslagen för landskapet Åland (14/1997).
2) Begreppet handling avser en i 1 § 1 och 2 mom. landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977) nämnd handling, som innehåller uppgifter om en klient eller någon annan enskild och som ansluter sig till socialvård som ordnas av myndigheter eller privata.
2 c §
Bestämmelserna om klientens rättigheter och skyldigheter i andra kapitlet lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Lagens 8 § 3 mom. är inte tillämplig i landskapet. Om uppgifter har tillförts ett ärende genom annan än klienten får ärendet inte avgöras innan klienten har underrättats om och givits tillfälle att yttra sig över uppgifterna. Ett ärende kan dock avgöras utan att klienten har givits tillfälle att yttra sig om hörande är uppenbart onödigt, äventyrar syftet med beslutet eller om ärendets avgörande inte kan uppskjutas.
2) Hänvisningarna i lagens 11 § om rätten för en klient eller dennes företrädare att ta del av uppgifter skall i landskapet avse 13-15 b §§ samt 21 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977). Den begränsning av rätten att ta del av uppgifter som följer av hänvisningen i lagens 11 § 3 mom. till bestämmelser i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet skall dock vara tillämplig i landskapet.
3) Hänvisningen i lagens 13 § 1 mom. till personuppgiftslagen (FFS 523/1999), rörande i vilken i personuppgiftslagen avsedd registeransvarigs personregister uppgifter kommer att registreras, skall i landskapet avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande personregister (57/1991) samt tredje kapitlet landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).
2 d §
Bestämmelserna om sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i tredje kapitlet lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Hänvisningen i lagens 14 § 3 mom. till 31 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) rörande upphörande av sekretess skall i landskapet avse 16-18 §§ landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).
2) Avseende tystnadsplikt gäller vad därom föreskrivs i 12 och 22 §§ landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977). Tystnadsplikt omfattar såväl sekretessbelagda handlingar som uppgifter som skulle ha varit sekretessbelagda om de ingick i en handling. Med undantag av vad någon på tjänstens vägnar har rätt att få kännedom om gäller tystnadsplikt även för enskilda personers eller familjers hemlighet, som personal eller den som har ett förtroendeuppdrag har fått kännedom om på grund av sin ställning eller uppdrag inom socialvården. Tystnadsplikt upphör inte efter att en sådan anställning har upphört eller ett sådant förtroendeuppdrag har avslutats.
3) Lagens 16 § är inte tillämplig i landskapet. Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut med klientens uttryckliga samtycke eller så som särskilt bestäms i lag. En minderårig kan med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur av vägande skäl förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges intresse. En laglig företrädare har dock rätt att få uppgifter enligt vad som bestäms i 14 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977). När klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av samtycket får uppgifter lämnas ut med samtycke av klientens lagliga företrädare, om företrädaren själv har rätt att få informationen.
4) Hänvisningen i lagens 18 § till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och personuppgiftslagen (FFS 523/1999), som rör utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, skall i landskapet avse landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).
5) Hänvisningen i lagens 19 § till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) rörande information som omfattas av tystnadsplikt, skall i landskapet avse landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).
2 e §
Bestämmelserna om socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter och handräckning i fjärde kapitlet lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) En klients rätt att anmärka, som avses i lagens 23 §, omfattar även den socialvård som klienten har fått.
2) Bestämmelsen i lagens 24 § är inte tillämplig i landskapet. Landskapsstyrelsen utser en klientombudsman som skall
a) ge klienterna råd i frågor som gäller tillämpning av bestämmelser om klientens ställning och rättigheter inom socialvården,
b) bistå klienten med att framställa anmärkning,
c) informera om klientens rättigheter,
d) också i övrigt arbeta för att främja klienters rättigheter och för att de skall bli tillgodosedda, samt
e) följa hur klienternas ställning och rättigheter utvecklas i landskapet och årligen till landskapsstyrelsen avge en redogörelse för detta.
2 f §
Bestämmelserna i lagen om tillsyn över privat socialservice gäller i landskapet med följande avvikelser.
1) Lagen skall inte tillämpas på socialservice som landskapet producerar eller verksamhet i enskilt daghem som avses i 16 § barnomsorgslagen för landskapet Åland (14/1997).
2) Hänvisningen i lagens 5 § 4 mom. till barnskyddslagen (FFS 683/1983), som rör tillstånd till privat barnskyddsanstalt, skall i landskapet avse landskapslagen angående tillämpning av vissa författningar rörande barnskydd i landskapet Åland (13/1977).
Denna lag träder i kraft den
Personer som vid denna lags ikraftträdande är anställda hos en privat socialvårdsproducent, vilken bedriver verksamhet när denna lag träder i kraft, är utan hinder av bestämmelserna i 3 § 2 mom. lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) behöriga för sina uppgifter.
Privata socialvårdsproducenter skall ansöka om tillstånd enligt 5 § eller göra en anmälan som avses i 6 § lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) inom sex månader efter att denna lag har trätt ikraft.
2.
I enlighet med lagtingets beslut
fogas till 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter (61/1993) ett nytt 2 mom. som följer:
2 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med avvikelse från bestämmelsen i 11 § 1 mom. patientlagen utser landskapsstyrelsen en patientombudsman för landskapet.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 5 december 2002 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Sune Eriksson |
L A G
om klientens ställning och rättigheter inom socialvården
(FFS 812/2000)
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården.
2 §
Lagens tillämpningsområde och samband med annan lagstiftning
Denna lag tillämpas både på socialvård som ordnas av myndigheter och på socialvård som ordnas av privata, om inte något annat bestäms i denna eller någon annan lag.
Kommunens skyldighet att ordna socialvård och anvisa den resurser bestäms enligt vad som därom föreskrivs särskilt.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) klient den som ansöker om eller anlitar socialvård,
2) socialvård socialservice som nämns i 17 § socialvårdslagen (FFS 710/1982), stödåtgärder, utkomststöd, underhållsstöd samt med nämnda tjänster och förmåner sammanhängande åtgärder som är avsedda att främja och upprätthålla enskilda personers eller familjers sociala trygghet och funktionsförmåga, samt med
3) handling en i 5 § 1 och 2 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) nämnd handling som innehåller uppgifter om en klient eller någon annan enskild och som ansluter sig till socialvård som ordnas av myndigheter eller privata.
2 kap.
Klientens rättigheter och skyldigheter
4 §
Rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande
En klient har rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande utan diskriminering från den som lämnar socialvård. Klienten skall bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras.
När socialvård lämnas skall klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas.
5 §
Klientens rätt att få en utredning om åtgärdsalternativen
Socialvårdspersonalen skall för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak.
Utredningen skall ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse.
Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av en sinnesdefekt eller ett talfel eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, skall i mån av möjlighet tolkning ordnas och en tolk skaffas.
Är det fråga om ett ärende som kan väckas av en myndighet, skall tolkning och översättning ombesörjas på det sätt som bestäms i 22 § lagen om förvaltningsförfarande (FFS 598/1982).
6 §
Beslut eller avtal om ordnande av socialvård
Ordnande av socialvård skall basera sig på ett myndighetsbeslut eller, när privat socialvård ordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som lämnar socialvård och klienten.
7 §
Service- och vårdplan
När socialvård lämnas skall en service-, vård-, rehabiliterings- eller någon annan motsvarande plan utarbetas, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan.
Planen skall, om det inte finns något uppenbart hinder för det, göras upp i samförstånd med klienten samt, i de fall som avses i 9 och 10 §, med klienten och dennes lagliga företrädare eller med klienten och en anhörig till klienten eller någon annan klienten närstående. Angående planens innehåll och de delaktiga gäller dessutom vad som därom bestäms särskilt.
8 §
Självbestämmanderätt och medbestämmande
När socialvård lämnas skall i första hand klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras.
Klienten skall ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten. Detsamma gäller andra åtgärder som ansluter sig till den socialvård som ges klienten. Klientens sak skall behandlas och avgöras med hänsyn i första hand till klientens intresse.
Om hörande av klienten innan beslut om honom eller henne fattas föreskrivs i lagen om förvaltningsförfarande.
Angående åtgärder oberoende av klientens vilja samt tvång och begränsningar i anknytning till vården av eller omsorgen om klienten samt om beslutsförfarandet beträffande dem inom socialvården gäller vad som därom bestäms särskilt.
9 §
Självbestämmanderätt i specialsituationer
Om en myndig klient på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller av någon annan motsvarande orsak inte kan delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten eller de andra åtgärder som anknyter till den socialvård som ges klienten eller inte kan förstå föreslagna alternativa lösningar eller beslutens verkningar, skall klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående.
Om en myndig klient i en sak som gäller klientens person eller förmögenhet är i uppenbart behov av intressebevakning, skall det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen göra en anmälan enligt 91 § lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999) till förmyndarmyndigheten för att en intressebevakare skall förordnas för klienten.
10 §
Minderåriga klienters ställning
En minderårig klients önskemål och åsikt skall utredas och beaktas på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter.
I alla åtgärder som vidtas inom offentlig eller privat socialvård och som gäller minderåriga skall i första hand den minderåriges intresse beaktas.
När det i ett enskilt socialvårdsärende som gäller den minderåriges person finns grundad anledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse, skall ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen göra en ansökan enligt 72 § lagen om förmyndarverksamhet eller en anmälan enligt 91 § i nämnda lag om förordnande av en intressebevakare för den minderårige, om det är viktigt för tryggande av den minderåriges intresse. Den minderåriges önskemål och åsikt angående saken skall utredas på det sätt som avses i 1 mom.
11 §
Utlämnande av uppgifter till klienten eller dennes företrädare
Klientens och dennes lagliga företrädares rätt att i egenskap av part få uppgifter och rätt att ta del av en handling som gäller klienten själv bestäms enligt 3 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Bestämmelser om förfarandet vid utlämnande av uppgifter ur en handling ingår i nämnda lags 4 kap. och bestämmelser om ändringssökande i dess 33 §.
Angående klientens rätt att kontrollera uppgifter om honom eller henne som ingår i socialvårdens personregister bestäms i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
En minderårig kan med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur av vägande skäl förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges intresse. Om den minderårige eller den lagliga företrädaren är parter i ett socialvårdsärende, har den lagliga företrädaren dock rätt att få uppgifter enligt vad som bestäms i 11 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
12 §
Klientens och företrädarens skyldighet att lämna uppgifter
Klienten och dennes lagliga företrädare skall till ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen lämna de uppgifter som detta behöver vid ordnandet och lämnandet av socialvård.
Klienten skall upplysas om vilka andra uppgiftskällor som kan användas för att inhämta upplysningar om honom eller henne och vilka upplysningar om honom eller henne som kan inhämtas oberoende av samtycke. Klienten skall beredas tillfälle att ta del av uppgifter som inhämtats från andra källor liksom också tillfälle att lämna en behövlig utredning i saken.
13 §
Information om behandling av uppgifter
Klienten eller dennes företrädare har rätt att innan uppgifter lämnas till den som ordnar eller lämnar socialvård få veta för vilket ändamål de uppgifter som han eller hon lämnar behövs, vilket användningsändamålet är, för vilka ändamål uppgifterna normalt utlämnas samt i vilken i personuppgiftslagen avsedd registeransvarigs personregister uppgifterna kommer att registreras.
Klienten eller dennes lagliga företrädare skall upplysas om hur de i personuppgiftslagen avsedda rättigheterna kan utövas, om klienten inte redan har fått denna information.
3 kap.
Sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
14 §
Handlingssekretess
Socialvårdshandlingar som innehåller uppgifter om socialvårdsklienter eller andra enskilda skall hållas hemliga.
En sekretessbelagd handling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling får inte företes för eller lämnas ut till utomstående eller med hjälp av teknisk anslutning eller på något annat sätt företes för eller lämnas ut till utomstående.
Angående upphörande av sekretess i fråga om en socialvårdshandling gäller vad som föreskrivs i 31 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
15 §
Tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande
Den som ordnar eller producerar socialvård samt den som är anställd hos denne, liksom den som innehar ett förtroendeuppdrag inom socialvården, får inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han eller hon har fått kännedom om i samband med uppdrag inom socialvården och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift för vilken tystnadsplikt gäller får inte heller röjas efter det att verksamheten hos den som ordnar eller producerar socialvård har upphört eller det uppdrag som utförts för dennes räkning har avslutats.
Vad som bestäms i 1 mom. gäller också en praktikant eller någon annan som verkar på uppdrag av någon som ordnar eller producerar socialvård eller för den sistnämndes räkning eller den som med stöd av lag eller ett tillstånd som utfärdats med stöd av lag har fått kännedom om en sekretessbelagd uppgift, om inte något annat följer av lagen eller tillståndet. En klient eller hans eller hennes företrädare eller biträde får inte för en utomstående röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av klientskapet och som gäller någon annan än klienten själv.
En person som avses i 1 eller 2 mom. får inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En klient eller hans eller hennes företrädare eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än klienten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som klientens rätt att få information har grundat sig på.
16 §
Samtycke till utlämnande av uppgifter
Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut med klientens uttryckliga samtycke eller så som särskilt bestäms i lag. När klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av samtycket, får uppgifter lämnas ut med samtycke av klientens lagliga företrädare. Uppgifter får emellertid inte lämnas ut med samtycke av en minderårig klients lagliga företrädare, om företrädaren själv inte har rätt att få informationen av en anledning som avses i 11 § 3 mom.
17 §
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter för tryggande av vården av och omsorgen om klienten
Om samtycke enligt 16 § inte kan erhållas eller om klienten eller dennes lagliga företrädare uttryckligen förbjuder att en uppgift utlämnas, får den som ordnar eller lämnar socialvård utan hinder av skyldigheten att iaktta sekretess ur handlingen lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för att behovet av vård av, omsorg om eller utbildning för klienten skall kunna utredas, för att vården, omsorgen eller utbildningen skall kunna ordnas eller genomföras eller för att förutsättningarna för försörjningen skall kunna tryggas. Uppgifter får dock lämnas ut endast om
1) den som handlingen gäller är i uppenbart behov av vård eller omsorg på grund av att hans eller hennes hälsa, utveckling eller säkerhet äventyras och det inte annars går att utreda behovet av vård eller omsorg eller att vidta vård- eller omsorgsåtgärder,
2) uppgifterna behövs på grund av ett barns intresse, eller om
3) uppgifterna behövs för att trygga klientens oundgängliga intressen och rättigheter och klienten själv saknar förutsättningar att bedöma sakens betydelse.
I de fall som avses i 1 mom. får uppgifter lämnas ut till en annan socialvårdsmyndighet, till en person eller sammanslutning som på uppdrag av socialvårdsmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården samt till andra myndigheter.
Till den som privat ordnar socialvård eller till en privat verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård eller till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får den som ordnar eller lämnar socialvård i de fall som avses i 1 mom. dock lämna ut uppgifter endast i den utsträckning som är nödvändig för genomförande av omedelbar vård av eller omsorg om klienten eller av någon annan orsak som kan jämställas med detta.
Dessutom får en socialvårdsmyndighet på de villkor som anges i 1 mom. 1-3 punkten lämna ut uppgifter till klientens lagliga företrädare eller till någon annan person eller sammanslutning som det är nödvändigt att lämna ut uppgifter till för utredande av klientens vilja eller behov av socialvård eller för att verkställa en socialvårdsåtgärd.
18 §
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i vissa andra situationer oberoende av klientens samtycke
Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller personuppgiftslagen får den som ordnar eller lämnar socialvård, om det är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse, lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling oberoende av klientens eller dennes lagliga företrädares samtycke till en domstol eller någon annan myndighet i ett ärende där socialvårdsmyndigheten har lagstadgad rätt eller skyldighet att anhängiggöra ärendet eller att delta i behandlingen eller verkställandet av ett anhängigt ärende genom att avge ett utlåtande eller en utredning eller på något annat motsvarande sätt. Dessutom får uppgifter ur en sekretessbelagd handling lämnas ut till en myndighet eller inrättning som behandlar sociala förmåner för utredande av oegentligheter som gäller en förmån, om det finns grundad anledning att misstänka oegentligheter.
Den som ordnar eller lämnar socialvård skall på begäran oberoende av klientens eller den lagliga företrädarens samtycke lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till polisen, en åklagarmyndighet och en domstol, om det är nödvändigt för utredande av ett brott som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 15 kap. 10 § strafflagen (FFS 39/1889) eller för vilket det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år.
Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut även på eget initiativ vid misstanke om ett brott som avses i 2 mom. eller när det föreligger misstanke om ett brott som är mindre grovt än vad som där nämns, om den som ordnar eller lämnar socialvård bedömer att utlämnandet är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.
En socialvårdsmyndighet får utöver i de fall som avses i 1-3 mom. lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling, om det är nödvändigt för kontroll av uppgifter som är av väsentlig betydelse för att socialvårdsmyndigheten skall kunna sköta sin lagstadgade uppgift i situationer där myndigheten själv har rätt att få uppgifter.
19 §
Undantag i fråga om och upphörande av tystnadsplikt
Vad som föreskrivs om upphörande av eller undantag i fråga om handlingssekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i denna lag tillämpas även på information som omfattas av tystnadsplikt.
4 kap.
Socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter och handräckning
20 §
Skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till socialvårdsmyndigheten
Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, folkpensionsanstalten, pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att på begäran av en socialvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna till denna sådana uppgifter och utredningar som de förfogar över och som i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda klientens behov av socialvård, för att ordna socialvård och genomföra därtill anknutna åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten.
Den skyldighet som avses i 1 mom. gäller också penninginstitut, om socialvårdsmyndigheten inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av dem som nämns ovan och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran skall framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare inom socialvården som tillförordnats av ett organ som anges i 6 § socialvårdslagen är berättigad att fatta beslutet om att begäran skall framställas. Innan begäran framställs till penninginstitutet skall klienten underrättas om den.
21 §
Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning
En socialvårdsmyndighet kan av skattemyndigheterna och folkpensionsanstalten med hjälp av teknisk anslutning få sekretessbelagda personuppgifter som avses i 20 § ur dessas personregister oberoende av klientens samtycke för fastställande av avgift och kontroll av uppgifter. Socialvårdsmyndigheten skall i förväg underrätta klienten om denna möjlighet.
Innan en teknisk anslutning öppnas skall den myndighet som ber om uppgifter förete en utredning om att uppgifterna kommer att skyddas på tillbörligt sätt.
22 §
Socialvårdsmyndighetens rätt att få handräckning
En socialvårdsmyndighet har rätt att av andra myndigheter få den handräckning som den behöver för att sköta sina lagstadgade uppgifter.
Den som ger handräckning skall utan hinder av skyldigheten att iaktta sekretess röja för socialvårdsmyndigheten de uppgifter som skötseln av handräckningsuppdraget förutsätter.
5 kap.
Anmärkning och socialombudsman
23 §
Anmärkning
En klient har rätt att framställa anmärkning med anledning av hur han eller hon bemötts till den som ansvarar för en verksamhetsenhet inom socialvården eller till en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården. Anmärkningen skall besvaras inom skälig tid från det att den framställdes.
Ändring i ett svar på en anmärkning får inte sökas genom besvär.
Framställandet av anmärkning inskränker inte klientens rätt att söka ändring på det sätt som föreskrivs särskilt. Framställandet av anmärkning inverkar inte heller på klientens rätt att anföra klagan angående sin sak hos de myndigheter som övervakar socialvården.
24 §
Socialombudsman
Kommunen skall utse en socialombudsman. Socialombudsmannen kan vara gemensam för två eller flera kommuner.
Socialombudsmannen skall
1) ge klienterna råd i frågor som gäller tillämpningen av denna lag,
2) bistå klienten i den fråga som avses i 23 § 1 mom.,
3) informera om klientens rättigheter,
4) också i övrigt arbeta för att främja klientens rättigheter och för att de skall bli tillgodosedda, samt
5) följa hur klienternas rättigheter och ställning utvecklas i kommunen och årligen till kommunstyrelsen avge en redogörelse för detta.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
25 §
Närmare bestämmelser
Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.
26 §
Behandling och förvaring av handlingar
Social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov meddela allmänna anvisningar om förfarandet vid behandling och förvaring av klientuppgifter.
27 §
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om datasekretess och handräckning
Vad som i 3 och 4 kap. bestäms om de sociala myndigheternas rätt att få och utlämna sekretessbelagda uppgifter samt om handräckning gäller också de i 3 § socialvårdslagen nämnda myndigheter som svarar för ledningen och övervakningen av socialvården när dessa sköter sina uppgifter i anknytning till enskilda personer och övervakningen.
Vad som bestäms i 1 mom. samt i 3 och 4 kap. gäller i tillämpliga delar också samarbetet med sådana utländska instanser som sköter uppgifter som avses i nämnda bestämmelser. När sekretessbelagda uppgifter utlämnas skall härvid om möjligt särskild försorg dras om att de används bara för sådana ändamål som avses i denna lag och att de skyddas på tillbörligt sätt.
Vad som bestäms i denna lag om skyldigheten att iaktta sekretess inom socialvården och om avvikelse från den gäller också den som har fått en sekretessbelagd uppgift i fall som avses i 3 och 4 kap. och i denna paragraf.
När en uppgift som enligt denna lag är sekretessbelagd röjs i en domstol, skall den muntliga förhandlingen i behövliga delar ske utan att allmänheten är närvarande och rättegångsmaterialet skall hållas hemligt i enlighet med 9 § 2 mom. lagen om offentlighet vid rättegång (FFS 945/1984). Vid förfarandet tillämpas nämnda lag.
28 §
Anteckning om inhämtande eller utlämnande av uppgifter
Den som ordnar eller lämnar socialvård skall göra en anteckning i handlingarna, om uppgifter inhämtas hos utomstående eller lämnas ut med stöd av 16-22 eller 27 §.
29 §
Straffansvar
Till straff för brott mot den skyldighet att iaktta sekretess i fråga om handlingar som avses i 14 § och mot den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 15 § döms enligt 40 kap. 5 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.
Den som bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter som avses i 20 § eller 22 § 2 mom. skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för brott mot den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården dömas till böter eller till fängelse i högst ett år.
Allmän åklagare får inte väcka åtal för en gärning som avses i 2 mom., om inte en socialvårdsmyndighet har anmält den till åtal.
7 kap.
Ikraftträdelsebestämmelser
30 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
L A G
om tillsyn över privat socialservice
(FFS 603/ 1996)
1 kap.
Stadganden
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på privat socialservice som serviceproducenten tillhandahåller mot ersättning genom drivande av rörelse eller yrkesutövning, om inte något annat stadgas i lag. Lagen tillämpas även på socialservice som produceras av affärsföretag som offentliga samfund bildat.
Lagen tillämpas inte på socialservice som staten, en kommun eller en samkommun producerar, familjevård som ges på grundval av ett uppdragsavtalsförhållande enligt 1 § familjevårdarlagen (FFS 312/1992) eller vård enligt 27 a och 27 b §§ socialvårdslagen (FFS 710/1982) som ordnas med stöd för närståendevård.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) privat socialservice av en enskild person eller sammanslutning tillhandahållen vård av barn och ungdomar, barndagvård, tjänster för handikappade, utvecklingsstörda och äldre samt tjänster inom missbrukarvården eller andra motsvarande socialvårdstjänster, samt med
2) verksamhetsenhet en funktionell helhet där tjänster som avses i denna lag tillhandahålls utanför klientens eget hem.
2 kap.
Ordnande av privat socialservice
3 §
Verksamhetsbetingelser
En verksamhetsenhet som tillhandahåller privat socialservice skall till sina sanitära och övriga förhållanden vara lämplig för den vård, fostran och övriga omsorg som skall tillhandahållas där. Personalen skall vara tillräckligt stor med avseende på servicebehovet och antalet vårdbehövande.
Verksamhetsenheten skall ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och anordningar samt den personal som verksamheten förutsätter. Personalen skall ha samma behörighet som krävs av kommunens eller samkommunens yrkesutbildade socialvårdspersonal i motsvarande uppgifter. Till den del denna lag tillämpas på familjevård, skall familjehemmets personal ha den behörighet som stadgas i 26 a § 2 mom. socialvårdslagen (FFS 710/1982).
På tjänster som tillhandahålls i klientens hem tillämpas de verksamhetsbetingelser som nämns i 1 och 2 mom. till den del det är fråga om personalens behörighet och storlek.
Tjänsterna skall basera sig på ett avtal eller förvaltningsbeslut till vilket vid behov fogas en service-, vård- eller rehabiliteringsplan eller någon annan motsvarande plan som gjorts upp tillsammans med klienten eller hans företrädare.
4 §
Ansvarig person för servicen
En verksamhetsenhet som producerar privat socialservice skall ha en person som ansvarar för servicen. Denne svarar för att serviceverksamheten uppfyller de krav som ställs på den.
Den ansvariga personen utnämns i samband med anmälan om inledande av verksamheten eller i samband med tillståndsförfarandet. Den tillsynsmyndighet som tagit emot anmälan eller beviljat tillståndet skall underrättas, om den ansvariga personen byts ut.
5 §
Tillstånd till verksamhet dygnet runt
En privat serviceproducent som fortlöpande tillhandahåller socialservice dygnet runt genom drivande av rörelse eller yrkesutövning skall ha länsstyrelsens tillstånd innan verksamheten inleds eller ändras väsentligt. Av tillståndet skall framgå serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens omfattning. Länsstyrelsen skall underrättas, om verksamheten upphör.
En serviceproducent som uppfyller villkoren i 3 § beviljas tillstånd på skriftlig ansökan.
Länsstyrelsen skall inspektera en privat verksamhetsenhet som bedriver serviceverksamhet dygnet runt så snart som möjligt efter att länsstyrelsen har fått ansökan om inledande eller ändring av verksamheten.
Angående tillstånd till privat barnskyddsanstalt gäller 33 § barnskyddslagen (FFS 683/1983).
6 §
Anmälan om verksamheten
En privat serviceproducent som bedriver annan i 2 § avsedd verksamhet än verksamhet dygnet runt skall innan verksamheten inleds, ändras väsentligt eller upphör göra en skriftlig anmälan till den kommun där tjänsterna tillhandahålls.
Av anmälan skall framgå serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens omfattning.
En serviceproducent enligt 5 § behöver inte göra någon särskild anmälan om annan privat socialserviceverksamhet.
7 §
Register över privata serviceproducenter
Länsstyrelsen för ett register över de privata socialserviceproducenter som är verksamma i områdets kommuner och över de sektorer inom vilka de är verksamma.
Kommunerna skall meddela länsstyrelsen uppgifter för registret.
3 kap.
Tillsyn
8 §
Tillsynsmyndigheter
Den allmänna styrningen och övervakningen av verksamhet som baserar sig på denna lag ankommer på vederbörande ministerium.
Tillsynen över de tjänster som avses i denna lag ankommer på behörig länsstyrelse samt på den kommun där tjänsterna tillhandahålls. Tillsynsmyndighet i kommunen är det organ som ansvarar för socialvården eller den tjänsteinnehavare som organet utsett.
9 §
Tillsynens innehåll
Tillsynsmyndigheten skall samarbeta med den privata socialserviceproducenten vid ordnande av den styrning, rådgivning och uppföljning som behövs vid serviceproduktionen.
Verksamhetsenheten och servicen skall uppfylla kraven enligt 3 § när servicen tillhandahålls.
10 §
Verksamhetsberättelse
Privata serviceproducenter som erhållit tillstånd skall årligen lämna länsstyrelsen en verksamhetsberättelse.
I berättelsen skall nämnas de ändringar som har skett beträffande personalen, lokalerna och verksamheten.
11 §
Rätt att få upplysningar
Tillsynsmyndigheten har rätt att av socialserviceproducenten utan avgift få de upplysningar och utredningar som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter, om inte något annat följer av tystnadsplikten.
12 §
Inspektionsrätt
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till en verksamhetsenhet som används vid ordnande av serviceverksamheten och att inspektera den.
Länsstyrelsen kan begära att det organ som ansvarar för kommunens socialvård skall inspektera verksamhetsenheten.
Det kommunala organet skall omedelbart underrätta länsstyrelsen om bristfälligheter eller missförhållanden som kommit till dess kännedom.
13 §
Handräckning
Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheten handräckning för fullgörande av den tillsynsuppgift som avses i 11 och 12 §§ samt för verkställigheten av avbrytande och verksamhetsförbud som avses i 17 §.
4 kap.
Tystnadsplikt
(14 § om privat serviceproducents tystnadsplikt har upphävts genom FFS 817/2000.)
(15 § om tystnadsplikt för tjänstemän har upphävts genom FFS 623/1999.)
5 kap.
Föreskrifter, tvångsmedel och påföljder
16 §
Föreskrifter och tvångsmedel
Om en privat socialserviceproducent inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet eller skyldighet att ansöka om tillstånd eller om det i tillhandahållandet av socialservice som avses i denna lag upptäcks bristfälligheter eller missförhållanden, skall länsstyrelsen meddela föreskrifter om fullgörande av anmälnings- eller tillståndsskyldigheten eller om avhjälpande av bristfälligheterna eller missförhållandena och samtidigt sätta ut en tid inom vilken de behövliga åtgärderna skall vidtas.
Länsstyrelsen har rätt att, vid vite eller vid äventyr att serviceverksamheten avbryts eller att användningen av en verksamhetsenhet eller del därav förbjuds, förplikta den som saken gäller att iaktta de föreskrifter som anges i 1 mom.
17 §
Avbrytande och förbud
Om verksamheten har bedrivits i strid med denna lag eller med stadganden eller föreskrifter som meddelas med stöd av den, har länsstyrelsen rätt att avbryta verksamheten helt eller delvis eller att förbjuda användningen av en verksamhetsenhet eller del därav tills bristfälligheten eller missförhållandet har avhjälpts.
18 §
Återkallande av tillstånd
Länsstyrelsen kan återkalla ett tillstånd att tillhandahålla socialvård dygnet runt, om denna lag eller stadganden eller föreskrifter som meddelas med stöd av den väsentligt har överträtts i verksamheten.
19 §
Brott mot tystnadsplikt
Om straff för brott mot den tystnadsplikt som avses i denna lag stadgas i 38 kap. 1 eller 2 § eller 40 kap. 5 § strafflagen.
6 kap.
Ändringssökande och verkställighet
20 §
Ändringssökande
Ändring i länsstyrelsens beslut får sökas hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Ändring i länsrättens beslut får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (FFS 154/1950).
Över beslut om föreläggande av vite som länsstyrelsen har fattat med stöd av 16 § 2 mom. får besvär inte anföras särskilt.
21 §
Verkställighet
Länsstyrelsens beslut som gäller avbrytande av verksamhet eller återkallande av tillstånd eller förbud mot användning av en verksamhetsenhet eller del därav eller av en anordning kan trots besvär omedelbart verkställas, om detta anses nödvändigt med hänsyn till klienternas säkerhet.
Besvärsinstansen kan förbjuda verkställigheten av beslutet eller bestämma att den skall avbrytas.
7 kap.
Särskilda stadganden
22 §
Närmare stadganden
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.
23 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
24 §
Övergångsstadgande om behörighet
Utan hinder av vad 3 § stadgar om personalens behörighet, är de personer som är anställda hos en privat serviceproducent som är verksam när denna lag träder i kraft fortfarande behöriga för sina uppgifter.
25 §
Övergångsstadgande om ansökan om tillstånd
Privata serviceproducenter som är verksamma när denna lag träder i kraft skall ansöka om tillstånd enligt 5 § eller göra ansökan enligt 6 § inom sex månader efter att denna lag har trätt i kraft.
Om en serviceproducent har länsstyrelsens tillstånd enligt 33 § barnskyddslagen (FFS 683/1983), behöver tillstånd för verksamheten inte sökas särskilt på grundval av denna lag.
