|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 4/2002-2003 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2002-11-07 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändring av viss skattelagstiftning
Landskapsstyrelsen föreslår ändringar av landskapslagen om skattelättnader för främjandet av produktions- och turistföretagsverksamhet samt av tillämpningsbestämmelsen i blankettlagen om skattelättnader för sjöfarten. När det gäller den förstnämnda lagen föreslås att möjligheten att göra höjda avskrivningar förlängs att gälla till och med den beskattning som avser skatteåret 2003. Det skulle betyda att även investeringar som gjordes år 1999 berättigar till höjda avskrivningar vid kommunalbeskattningen. För den senare nämnda lagens del föreslås att bestämmelserna om avdrag för isavgiftsklass skall tillämpas till och med den beskattning som avser år 2005. Det innebär att avdrag beviljas vid kommunalbeskattningen även när det gäller fartygsbeställningar som gjordes under åren 1999 och 2000. Genom förslaget kommer de här avsedda skattelättnaderna att beviljas på samma grunder vid kommunalbeskattningen som vid statsbeskattningen.
INNEHÅLL
1.1. Skattelättnader för turist- och produktionsverksamhet
1.2. Skattelättnader för sjöfarten
1.1. Skattelättnader för turist- och produktionsverksamhet
Landskapslagen om skattelättnader för främjande av turist- och produktionsverksamhet (50/1994) trädde i kraft den 1 juli 1994. Enligt lagen får den som bedriver näringsverksamhet dra av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar som anskaffats för en ny produktionsinrättning eller ett nytt turistföretag till höjt belopp vid kommunalbeskattningen. Detsamma gäller vid utvidgning och förnyelse av produktionsinrättningar och turistföretag. Avskrivningens maximibelopp utgörs av det maximibelopp för avskrivningar som normalt får göras i beskattningen höjt med 50 %. Förutom för lösa anläggningstillgångar som är utsatta för förslitning får höjt avdrag även göras för byggnader och konstruktioner som använts i företagets verksamhet.
Lagen tillämpades ursprungligen vid beskattningen för åren 1994–2000 och gällde då investeringar som gjorts under åren 1994-1997. Genom en ändring av lagen förlängdes sedan möjligheten till höjda avskrivningar så att den kom att gälla även investeringar gjorda under år 1998. Den begränsades dock då till att endast gälla små och medelstora företag. Höjda avskrivningar får göras det skatteår som anläggningstillgångarna tas i bruk och de två följande skatteåren. Enligt sin nu gällande lydelse tillämpas lagen till och med kommunalbeskattningen för skatteåret 2001.
Skattelättnader för turist- och produktionsverksamhet regleras i riket av lagen om höjda avskrivningar på investeringar inom utvecklingsområdet (FFS 1262/1993). Lagens bestämmelser tillämpas vid statsbeskattningen i landskapet och ursprungligen gällde samma regler vid kommunalbeskattningen som vid statsbeskattningen i det här avseendet. Även vid statsbeskattningen gällde möjligheten till höjda avskrivningar först investeringar som gjordes under åren 1994-1997 för att sedan förlängas till att gälla även 1998 med inskränkningen till små och medelstora företag (FFS 32/1998). Senare samma år gjordes emellertid en ny ändring av lagen så att möjligheten till höjda avskrivningar kom att gälla investeringar gjorda under åren 1998-2000 (FFS 1215/1998). Samtidigt undantogs vissa sektorer såsom förädling av jordbruksprodukter, tillverkning av stål eller stålrör, framställning av konstfibrer, tillverkning av bilar eller bildelar samt tillverkning eller reparation av fartyg. Därefter har ytterligare en förlängning av tillämpningen gjorts så att lagen enligt sin nu gällande lydelse avser investeringar gjorda under åren 1998-2003 (FFS 964/2000). Liksom vid kommunalbeskattningen i landskapet får de höjda avskrivningarna vid statsbeskattningen göras det skatteår anläggningstillgångarna tas i bruk och de två följande åren. Lagen tillämpas till och med beskattningen för skatteåret 2007.
Den ovan nämnda rikslagen är konstruerad så att skattelättnader beviljas för främjande av produktions- och turistföretagsverksamhet inom utvecklingsområdet. Med utvecklingsområdet avses stödområde I och II inom det utvecklingsområde som statsrådet utsett med stöd av lagen om regional utveckling (FFS 1135/1993). Statsrådet fattar således beslut om vilka kommuner som hänförs till olika stödområden. Till den del det är fråga om angelägenheter som faller under rikets behörighet, till exempel statsbeskattningen, gäller även detta de åländska kommunerna. Statsrådets första beslut om stödområden trädde i kraft den 1 januari 1994 (FFS 1686/1993). I det beslutet hänfördes Föglö, Brändö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö till stödområde I medan övriga åländska kommuner hänfördes till stödområde II. Detta ersattes med ett nytt beslut som trädde i kraft den 1 januari 1998 (FFS 1375/1997). Indelningen i stödområden för landskapets del var densamma som enligt det tidigare beslutet förutom att Mariehamn inte hänfördes till något stödområde. Från och med den 1 januari 2000 gäller ett nytt statsrådsbeslut (FFS 1244/1999) där samtliga åländska kommuner utom Mariehamn hänförs till stödområde III. Mariehamn nämns inte heller i detta beslut. Det här torde betyda att lagen om höjda avskrivningar på investeringar inom utvecklingsområdet tillämpas vid statsbeskattningen i landskapet fram till och med beskattningen för år 2003 och att höjda avskrivningar beviljas för investeringar som gjorts före den 1 januari 2000.
1.2. Skattelättnader för sjöfarten
Landskapslagen angående tillämpning vid kommunalbeskattningen av lagen om skattelättnader för sjöfarten (18/1982) tillämpades första gången vid beskattningen 1981. Lagen har formen av en blankettlag, dock med en del väsentliga undantag. Ursprungligen kunde fyra olika typer av skattelättnader beviljas enligt lagen. Av dessa är inte längre beställningsavskrivningar, fartygsanskaffningsreserveringar och klassificeringsreserveringar tillämpliga. Bestämmelserna om avdrag för isavgiftsklass tillämpas dock fortfarande.
Lagen om skattelättnader för sjöfarten (FFS 433/1981) har inte tillämpats som helhet sedan beskattningen för år 1995. Tillämpningen av dess 6 § har dock förlängts kontinuerligt. Enligt lagens 6 § 1 mom. får avdrag för isavgiftsklass göras om ett fartyg på minst 19 NT beställts att byggas i Finland eller i utlandet i isavgiftsklass 1 A eller högre under åren 1994–1998. Avdraget får göras det år fartyget togs i bruk och det därpå följande året och beloppet får vartdera året uppgå till 3 % av anskaffningsutgiften. I denna lydelse tillämpas lagen ännu vid statsbeskattningen för år 2002. Genom ett tillägg (FFS 1060/1999) får sedan avdrag för isavgiftsklass ytterligare göras av den som under åren 1999 eller 2000 inom EES beställt ett fartyg på minst 100 BT i isavgiftsklass 1 A eller högre. Avdraget får göras det år fartyget tas i bruk och det följande året, under förutsättning att fartyget överlåts till beställaren senast den 31 januari 2003. Ändringen innebar att ett 2 mom. fogades till lagens 6 § samtidigt som tillämpningen av nämnda paragraf förlängdes till och med beskattningen för år 2005.
Enligt landskapslagens nu gällande lydelse görs avvikelser från ovan nämnda bestämmelser om avdrag för isavgiftsklass på två punkter. Dels berättigar även anskaffningen av ett högst tio år gammalt fartyg till avdrag, dels får avdrag avseende fartyg som anskaffats eller beställts under åren 1994–1998 göras ibruktagningsåret och de tre därpå följande åren. Som en följd av den sistnämnda avvikelsen finns i landskapslagens 4 § föreskrivet att den med avseende på dessa fartyg skall tillämpas vid kommunalbeskattningen för åren 2000–2004. Ursprungligen skulle landskapslagen tillämpas vid beskattningen för åren 1981–1995 men tillämpningen av 6 § lagen om skattelättnader för sjöfarten hade dock tidigare förlängts att gälla även vid beskattningen för åren 1996–1999.
Eftersom landskapet har lagstiftningsbehörighet beträffande skatt till kommunerna medan riket har behörighet när det gäller skatt till staten är företagsbeskattningen ett område med delad behörighet. Denna behörighetsfördelning ger oundvikligen upphov till problem så som företagsbeskattningen är konstruerad idag. Inte minst märks dessa problem när det gäller landskapslagstiftning om skattelättnader.
För de skattskyldiga företagen är det problematiskt om olika regler beträffande avskrivningar eller avdrag gäller vid kommunal- och statsbeskattningen. En sådan situation kräver i princip dubbel bokföring vilket är betungande inte minst för de mindre företagen. För att minimera problemen har man i landskapet valt att utforma lagstiftningen på det här området så att den i stora drag ser ut som motsvarande lagstiftning i riket, dock med avvikelser när det har ansetts motiverat. Härvid har man använt sig av antingen blankettlagstiftning eller landskapslagstiftning med ett innehåll som motsvarar rikslagstiftningen.
För landskapsstyrelsen medför båda de ovan nämnda typerna av landskapslagstiftning problem när det gäller tidsaspekten vid ändringar av bestämmelserna. Ändringar av skattelagstiftningen i riket bereds ofta i samband med budgetberedningen och införs i slutet av året. Sådana ändringar blir tillämpliga i landskapet vid statsbeskattningen när de träder i kraft i riket. Innan landskapsstyrelsen avger en framställning till lagtinget skall bland annat de ekonomiska konsekvenserna av lagförslaget utredas. Eftersom de uppgifter som behövs för en sådan bedömning inte finns direkt tillgängliga inom landskapsstyrelsen kräver beredningen av skattelagstiftning en viss framförhållning. En sådan finns dock inte och har aldrig funnits när det gäller sådan skattelagstiftning som initieras inom ramarna för beredningen av statsbudgeten. Av detta följer att det i praktiken inte är möjligt att undvika att det uppstår en fördröjning innan motsvarande ändringar kan göras i landskapslagstiftningen. Den enda situation där det här problemet inte uppstår är vid ”ren” blankettlagstiftning där inga avvikelser har gjorts från rikslagstiftningen.
När det gäller såväl höjda avskrivningar för investeringar inom turist- och produktionsverksamhet som avdrag för isavgiftsklass har avsikten varit att de skattelättnader som beviljas vid kommunalbeskattningen skall finnas kvar så länge de beviljas vid statsbeskattningen. Höjda avskrivningar för investeringar inom turist- och produktionsverksamhet får göras ibruktagningsåret och det därpå följande skatteåret vilket betyder att lagstiftningen bör tillämpas ännu vid beskattningen för år 2003. När det gäller avdrag för isavgiftsklass får avdraget vid statsbeskattningen göras det år fartyget levereras och det därpå följande skatteåret, därmed bör lagstiftningens tillämpning förlängas till och med beskattningen för år 2005.
Ekonomiskt sett är förslaget positivt för de skattskyldiga och negativt för skattetagarna. Möjligheten till höjda avskrivningar är dock ingen slutlig skattelättnad utan innebär lägre skatteintäkter för kommunerna under de aktuella åren, skatteintäkter som dock tillförs kommunerna under senare beskattningsår. Samtidigt innebär det en räntefördel för företagen eftersom beskattningen skjuts upp. Omfattningen av förslagets ekonomiska effekter är svår att bedöma eftersom det i beskattningsstatistiken inte kan utläsas vilket år en viss investering eller en fartygsbeställning gjordes. Statistik från tidigare år visar dock en klart nedåtgående trend för båda dessa typer av skattelättnader.
Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning. Ålands Kommunförbund kf har givits möjlighet att yttra sig över förslaget.
2 § Investeringar som berättigar till skattelättnad. Enligt landskapsstyrelsens förslag skall lagen tillämpas fram till och med beskattningen för år 2003 vilket innebär att höjda avskrivningar även får göras för investeringar gjorda under skatteåret 1999. På det sättet kommer tillämpningen av landskapslagstiftningen vid kommunalbeskattningen att överensstämma med tillämpningen av motsvarande bestämmelser i rikslagstiftningen som tillämpas vid statsbeskattningen. Landskapsstyrelsen anser dock inte att man bör skilja mellan de åländska kommunerna i det här avseendet trots att man uppenbarligen gör det i rikslagstiftningen.
Samtidigt föreslår landskapsstyrelsen att man på motsvarande sätt som i riket undantar vissa sektorer från tillämpningen av de i lagen avsedda skattelättnaderna. Enligt förslaget skall skattelättnader inte beviljas för investeringar som riktar sig till förädling av jordbruksprodukter, tillverkning av stål och stålrör, tillverkning av bilar och bildelar, framställning av konstfibrer eller tillverkning och reparation av fartyg.
3 § Definition av produktionsinrättning och turistföretag. Till följd av de inskränkningar som föreslås i föregående paragraf föreslås att denna paragraf ändras så att de inte står i strid med varandra.
8 § Ikraftträdande. Enligt förslaget skall lagen tillämpas till och med beskattningen för år 2003. Ändringen bör träda i kraft så snart som möjligt.
4 §. För att de regler som tillämpas vid statsbeskattningen även skall tillämpas vid kommunalbeskattningen bör bestämmelserna om tillämpning av 6 § lagen om skattelättnader för sjöfarten ändras. Enligt förslaget skall tillämpningen av nämnda paragraf utsträckas till kommunalbeskattningen för år 2005 vilket innebär att den även omfattar fartyg som beställts under åren 1999 och 2000 enligt vad som anges i 6 § 2 mom. lagen om skattelättnader för sjöfarten.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 2 mom., 3 § 1 mom. och 8 § 2 mom. landskapslagen den 14 juni 1994 om skattelättnader för främjande av produktions- och turistverksamhet (50/1994), av dessa lagrum 2 § 2 mom. och 8 § 2 mom. sådana de lyder i landskapslagen den 7 maj 1998 (42/1998), som följer:
2 §
Investeringar som berättigar till skattelättnad
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas även på små och medelstora företag som bedriver näringsverksamhet och som under skatteåren 1998–1999 under de förutsättningar som anges i 1 mom. grundar en ny produktionsinrättning eller ett nytt turistföretag eller utvidgar sin produktionsinrättning eller sitt turistföretag. En höjd avskrivning får dock göras endast om företaget vid utgången av skatteåret är ett litet eller medelstort företag. Vad som bestäms i detta moment tillämpas dock inte på företag inom följande branscher:
1) förädling av jordbruksprodukter,
2) tillverkning av stål eller stålrör,
3) framställning av konstfibrer,
4) tillverkning av bilar eller bildelar eller
5) tillverkning eller reparation av fartyg.
3 §
Definition av produktionsinrättning och turistföretag
I denna lag avses med produktionsinrättning
1) inrättning som industriellt tillverkar eller förädlar produkter samt
2) arbetsrörelse som huvudsakligen tillverkar eller förädlar produkter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Ikraftträdande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag tillämpas vid kommunalbeskattningen för skatteåren 1994–2003.
Denna lag träder i kraft den
2.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 1 mom. landskapslagen den 21 april 1982 om tillämpning vid kommunalbeskattningen av lagen om skattelättnader för sjöfarten (18/1982) sådant det lyder i landskapslagen den 14 augusti 1997 (62/1997) som följer:
4 §
Denna lag tillämpas vid de kommunalbeskattningar som verkställs för åren 1981–1995. Likväl tillämpas 6 § lagen om skattelättnader för sjöfarten även vid de kommunalbeskattningar som verkställs för åren 1996–1999 och i fråga om fartyg som anskaffats begagnat eller nytt fartyg som beställts under åren 1994–2000 även vid de kommunalbeskattningar som verkställs för åren 2000–2005 och bestämmelserna i den nämnda lagens 7–11 §§ vid de kommunalbeskattningar som verkställs för åren 1996–1998, med de avvikelser som följer av denna lag samt bestämmelserna i 1a § denna lag vid de kommunalbeskattningar som verkställs för åren 1996–2003.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 7 november 2002 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Olof Erland |
