|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 25/2002-2003 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2003-04-24 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändrad lagstiftning om behandling av rörliga arbetsplatser vid fördelningen av samfundsskatten mellan kommunerna
Landskapsstyrelsen föreslår att rörliga arbetsplatser i vissa fall skall beaktas vid beräkningen av kommunernas andelar av skatteintäkterna från samfund och samfällda förmåner (den så kallade fördelningsnyckeln).
Som ett led i beräkningen får varje kommun tillgodoräkna sig skatten från de företag som har haft verksamhet där. Skatten från företag med verksamhet i fler kommuner fördelas mellan dessa enligt antalet anställda i de olika kommunerna. Förutom när det gäller rederier hänförs de rörliga arbetsplatserna till den kommun där företaget har sitt huvudkontor. Skatten från rederier med verksamhet i fler kommuner fördelas dock enbart enligt antalet landanställda i dessa kommuner. Enligt föreliggande förslag skall den regeln ändras så att sjöarbetsplatserna i det sistnämnda fallet hänförs till den kommun där rederiet har sin hemort förutsatt att rederiet har minst en annan anställd i kommunen i fråga.
Förslaget innebär en omfördelning av skatteintäkterna från samfund och samfällda förmåner mellan de enskilda kommunerna. Under innevarande skatteår torde endast tre kommuner beröras.
Den föreslagna lagstiftningen är avsedd tillämpas från och med skatteåret 2004.
INNEHÅLL
1.1. Fördelning av samfundsskatten mellan de enskilda kommunerna
L A N D S K A P S L A G om ändring av 5a § kommunalskattelagen för landskapet Åland
1.1. Fördelning av samfundsskatten mellan de enskilda kommunerna
Med samfund avses i beskattningssammanhang huvudsakligen aktiebolag, andelslag och utländska dödsbon. Den skatt som dessa betalar (samfundsskatt) tillfaller de tre skattetagarna staten, kommunerna och församlingarna. Till den del samfundsskatten utgör en kommunalskatt regleras den i kommunalskattelagen för landskapet Åland (37/1993).
Fördelningen av skatteintäkterna från samfund mellan de enskilda kommunerna sker utgående från särskilda grunder (den så kallade fördelningsnyckeln) som fastställs av landskapsstyrelsen med stöd av ovan nämnda lag. Dessa grunder var tidigare statiska så att samma fördelning tillämpades år från år. Den fördelningsnyckel som fastställdes 1993 tillämpades fram till och med skatteåret 2001. Då reviderades systemet så att grunderna för fördelningen mellan kommunerna numera fastställs årligen.
Fördelningsnyckeln består av en koefficient för vardera av kommunerna i landskapet. Koefficienten anger hur stor andel kommunen får av kommunalskatteintäkterna från samfund och samfällda förmåner under det aktuella skatteåret. Koefficientens storlek är beroende av hur mycket skatt företag i kommunen har ålagts att betala under de tre senaste åren för vilka beskattningen har slutförts. Koefficienten beräknas genom att den skatt som varje företag har ålagts att betala delas upp mellan de kommuner där företaget har haft verksamhet. I 5a § 3 mom. kommunalskattelagen anges hur uppdelningen mellan kommunerna görs. Om ett företag har haft verksamhet i en kommun räknas skatten till godo för den kommunen. Om företaget har haft verksamhet i flera kommuner delas skatten upp mellan dem i förhållande till antalet anställda i de olika kommunerna. Skatterna från företag som står i koncernförhållande räknas ihop och delas upp mellan de berörda kommunerna i förhållande till antalet anställda i de olika kommunerna vid de företag som hör till koncernen. När det gäller företag som har haft verksamhet i fler kommuner och dessutom anställda ombord på fartyg finns en specialregel som anger att deras skatt delas upp enligt antalet landanställda i de olika kommunerna. Genom beräkningen får man för varje kommun en summa som består av den kommunalskatt som företag med verksamhet i kommunen har ålagts att betala. Summan omvandlas slutligen till kommunens koefficient genom att den ställs i relation till summan av den kommunalskatt som alla företag har ålagts att betala i alla kommuner.
En av de frågor som uppkom under revisionen av fördelningsnyckeln var hur rörliga arbetsplatser skulle behandlas när skatten från företag delas upp mellan kommunerna för beräkning av koefficienterna. Med rörliga arbetsplatser avses sådana som inte direkt kan hänföras till ett fast driftställe. Den största enskilda gruppen rörliga arbetsplatser utgörs av arbetsplatser ombord på fartyg (sjöarbetsplatser). När det gäller skatten från företag som har verksamhet i bara en kommun är rörliga arbetsplatser inget problem. Om företaget däremot har verksamhet i fler kommuner uppstår frågan om till vilken kommun de rörliga arbetsplatserna skall hänföras eftersom den kommunen därmed får tillgodoräkna sig en större del av företagets skatt.
När det nya systemet för beräkning av fördelningsnyckeln utarbetades var utgångspunkten att de rörliga arbetsplatserna hänförs till den kommun där företaget har sitt huvudkontor. Den utgångspunkten hade sin grund i rikslagstiftningen på området. Där finns inga särskilda regler för de rörliga arbetsplatserna utan de hänförs direkt till företagets huvudkontor. När det gällde sjöarbetsplatserna bedömde landskapsstyrelsen att en sådan reglering kunde leda till en oskälig fördelning när det gäller företag med verksamhet i flera kommuner. Med den motiveringen infördes den särskilda regeln om att när skatt från sådana företag delas upp mellan kommunerna skall antalet anställda ombord på fartyg inte beaktas utan skatten delas i stället upp enligt antalet anställda vid fasta driftställen.
Behandlingen av de rörliga arbetsplatserna vid beräkningen av kommunernas koefficienter i fördelningsnyckeln togs upp under lagtingsbehandlingen av landskapsstyrelsens förslag till ny fördelningsnyckel. Frågan behandlades främst i stora utskottet och dess betänkande innehöll också en hemställningskläm där landskapsstyrelsen bland annat uppmanades att utreda möjligheterna att i fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till rörliga sjöarbetsplatser (se Stu bet. nr 2/2000-2001).
Syftet med att enbart beakta antalet landanställda när skatten från företag med verksamhet i fler kommuner delas upp var att undvika orättvisa i de fall där rederier har sitt huvudkontor i en annan kommun än den där den egentliga verksamheten bedrivs. Landskapsstyrelsen vidhåller att det är en mer rättvis fördelningsgrund än om arbetsplatserna ombord på fartyg regelmässigt hänförs till den kommun där huvudkontoret är beläget. Samtidigt har dock landskapsstyrelsen konstaterat att konsekvenserna av en fördelning enligt antalet anställda vid fasta driftställen inte alltid är rättvisande.
För att komma till rätta med problemet föreslår landskapsstyrelsen att även sjöarbetsplatserna skall beaktas när skatten från rederier med verksamhet i flera kommuner delas upp mellan kommunerna. När skatten från ett sådant rederi delas upp skall sjöarbetsplatserna hänföras till den kommun där företaget har sin hemort. Med hemort avses den kommun som enligt aktiebolagslagen (FFS 734/1978) skall anges i ett företags bolagsordning.
En förutsättning för att den kommun där rederiet har hemort skall få tillgodoräkna sig skatten enligt den föreslagna regeln är att företaget har andra arbetsplatser i kommunen. Det innebär att företaget skall ha någon form av verksamhet i kommunen där det enligt den officiella företags- och arbetsställestatistiken finns minst en anställd. I de fall där företaget inte har det delas skatten liksom enligt nu gällande regel upp enligt antalet anställda vid de fasta driftställena i kommunerna.
Slutligen föreslås att hela paragrafen struktureras om och delas upp i fler moment i syfte att göra den mer överskådlig och lättare att ta till sig.
Avsikten är att den föreslagna lagändringen skall tillämpas första gången vid beräkningen av fördelningsnyckeln för skatteåret 2004. Eftersom det är svårt att bedöma tidsåtgången för lagtingsbehandling och lagstiftningskontroll föreslås dock att tidpunkten för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsstyrelsen att besluta om.
Enligt övergångsbestämmelserna som antogs samtidigt som bestämmelserna om den nya fördelningsnyckeln skall en jämförelse göras mellan det ekonomiska utfallet enligt de nya och de gamla reglerna. De kommuner för vilka jämförelsen får ett negativt utfall kompenseras enligt en tabell. För skatteåret 2004 är ersättningen 50 % och för skatteåret 2005 25 % av skillnaden. Efter 2005 får kommunerna inte längre någon kompensation. För skatteåren 2004 och 2005 bör denna jämförelse göras mellan utfallet enligt den här föreslagna lagen och enligt lagen sådan den lydde före 1 mars 2002 vilket har beaktats vid formuleringen av ikraftträdelsebestämmelsen i förslaget.
Enligt förslaget ändras beräkningen av fördelningsnyckeln vilket betyder att fördelningen mellan de enskilda kommunerna av den kommunala samfundsskatten påverkas. Tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen är dock begränsad till att avse enbart uppdelningen av skatt från rederier som har verksamhet i fler än en kommun. För närvarande (skatteåret 2003) finns endast ett rederi vars skatt omfattas av den föreslagna regeln. Företaget i fråga är Rederiaktiebolaget Eckerö som ingår i en koncern som förutom sjöarbetsplatser har anställda vid fasta driftställen i Eckerö, Mariehamn och Jomala. Huvudkontoret ligger i Mariehamn medan hemorten är Eckerö. Om sjöarbetsplatserna beaktas som i förslaget skulle det innebära att Eckerö får tillgodoräkna sig en större del av företagets skatt medan Mariehamns och Jomalas delar blir mindre. Övriga kommuners andelar påverkas inte för närvarande av förslaget.
Eftersom förslaget innebär en omfördelning av samfundsskatteintäkterna mellan kommunerna borde inte landskapet påverkas ekonomiskt. Emellertid kan den ovan nämnda övergångskompensationen påverkas vilket i sin tur kan ha en viss inverkan på den skattekomplettering kommunerna erhåller med stöd av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna (70/1993). En sådan påverkan är dock sist och slutligen mer beroende av samfundsskattens verkliga utfall än av den här föreslagna ändringen.
För Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) föranleder förslaget vissa ändringar vid beräkningen av fördelningsnyckeln. Ändringarna torde dock inte medföra något egentligt merarbete. I övrigt har inte förslaget några verkningar.
Ärendet har beretts som tjänstemannaberedning. Under arbetet har diskussioner förts med ÅSUB angående beräkningen av fördelningsnyckeln. Förslaget har skickats på remiss till kommunerna, Ålands kommunförbund kf och ÅSUB. Remissbehandlingen har inte föranlett några ändringar av förslaget.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av 5a § kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5a § kommunalskattelagen den 17 juni 1993 för landskapet Åland (37/1993) sådan den lyder i landskapslagen den 31 januari 2002 (6/2002) som följer:
5a §
Fördelningen mellan de enskilda kommunerna
En kommuns andel av kommunalskatteintäkterna av samfund och samfällda förmåner fastställs skatteårsvis som en relativ andel av det sammanlagda beloppet av kommunernas andelar. Andelarnas storlek bestäms i förhållande till summan av den skatt som i enlighet med 2–4 mom. räknats respektive kommun till godo.
Som grund för beräkning av en kommuns andel används uppgifterna i de tre senast slutförda beskattningarna samt uppgifterna i den officiella företags- och arbetsställestatistiken för dessa år. För vartdera av de tre åren skall den kommunalskatt som ett samfund påförts, med avdrag för de gottgörelser för bolagsskatt som tillgodoräknats dividentagaren i enlighet med landskapslagen angående tillämpning vid kommunalbeskattningen av lagen om gottgörelse för bolagsskatt, tillgodoräknas de enskilda kommunerna enligt 3 och 4 mom.
Om ett samfund under året har haft driftställen endast i en kommun räknas samfundets skatt den kommunen till godo. Om samfundet har haft driftställen i flera kommuner räknas samfundets skatt dessa kommuner till godo i förhållande till antalet anställda vid samfundets driftställen per kommun. Skatterna för samfund som står i koncernförhållande enligt landskapslagen om koncernbidrag vid kommunalbeskattningen (23/1989) sammanräknas dock och räknas de berörda kommunerna till godo i förhållande till antalet anställda vid de till koncernen hörande samfundens driftställen per kommun.
Om ett samfund med driftställen i fler kommuner även har anställda ombord på fartyg skall dess skatt med avvikelse från bestämmelserna i 3 mom. räknas kommunerna till godo i förhållande till antalet anställda vid samfundets fasta driftställen per kommun. Samfundets anställda ombord på fartyg skall dock hänföras till den kommun som är samfundets hemort om samfundet i fråga har minst en anställd vid ett fast driftställe i den kommunen.
Den officiella företags- och arbetsställestatistiken för de tre år som ligger till grund för beräkningar enligt denna paragraf avser statistiken sådan den ser ut den 1 januari det år som fördelningen avser.
Landskapsstyrelsen fastställer för varje skatteår de enskilda kommunernas andelar före utgången av mars månad. Innan andelarna för skatteåret har fastställts sker en preliminär redovisning till kommunerna genom tillämpning av det närmast föregående skatteårets fördelning, vilken sedan justeras i efterhand. Andelarna fastställs med åtta decimalers noggrannhet. Innan beslut om fastställande fattas skall Ålands kommunförbund kf höras.
Denna lag träder i kraft den …. Den tillämpas första gången vid skatteredovisningen till kommunerna för skatteåret 2004.
När den kompensation kommunerna erhåller enligt ikraftträdelsebestämmelsen i landskapslagen om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland (6/2002) bestäms för skatteåren 2004 och 2005 skall denna lag ersätta nämnda lag vid jämförelsen av det ekonomiska utfallet.
|
Mariehamn den 24 april 2003 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Olof Erland |
