Ålands landskapsstyrelse

FRAMSTÄLLNING nr 16/2002-2003

 

Datum

 

 

2003-03-25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsstyrelsen föreslår att lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) antas som blankettlag. Samtidigt upphävs bestämmelserna om arbetslöshetsersättning i landskapslagen om sysselsättning (24/1972) samt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

     Enligt förslaget skulle lagen om utkomstskydd för arbetslösa göras tillämplig i landskapet till den del lagen innehåller bestämmelser om grunddagpenning jämte barnförhöjning samt bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Förslaget medför således att gällande blankettlagstiftning inom rättsområdet ersätts med en ny blankettlagstiftning genom vilken rikets nya bestämmelser om grunddagpenning jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd blir tillämpliga även i landskapet. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft den 1 januari 2003 i riket. Eftersom rikslagens bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning hör till rikets lagstiftningsbehörighet och därmed redan i dag tillämpas av arbetslöshetskassorna, medför förslaget att ett enhetligt system för arbetslöshetsdagpenningen blir gällande i landskapet.

     Skillnaden mellan den gamla och den nya rikslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa är i huvudsak lagstiftningsteknisk. Syftet med revideringen av rikslagstiftningen var att göra lagstiftningen om utkomstskydd klarare. Avsikten var även att skapa en och samma lag med i mån av möjlighet enhetliga bestämmelser om arbetslöshetsförmånerna och de till dem knutna grunderna för medborgarnas rättigheter och skyldigheter. I den nya rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om såväl arbetslöshetsdagpenning som arbetsmarknadsstöd samlade. Genom riksreformen omstrukturerades lagstiftningen och de enskilda bestämmelsernas ordalydelse preciserades. Grundlagens krav på författningsnivå och bestämmelser om bemyndigande samt den vedertagna tolkningspraxis som styrt tillämpningen och verkställigheten har på motsvarande sätt som när riksbestämmelserna preciserades beaktats i denna framställning.

     Landskapsstyrelsen föreslår att bestämmelser om upprättandet av en handlingsplan för arbetssökande införs i landskapslagen om sysselsättning. Samtidigt föreslås även att bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning i 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987) samt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen (16/1988) upphävs.

     Den föreslagna reformen av utkomstskyddet för arbetslösa torde rymmas inom de för år 2003 budgeterade anslagen. Framställningen medför inga förändringar av administrationen av arbetslöshetsförmånerna.

     Avsikten är att de i framställningen föreslagna lagarna skall träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Gällande bestämmelser 3

1.1. Allmänt 3

1.2. Landskapslagen om sysselsättning. 3

1.3. Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd  4

2. Ny lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. 5

2.1. Rikets arbetskraftspolitiska lagstiftningsreform.. 5

2.2. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 5

3. Landskapsstyrelsens förslag. 7

3.1. Allmänt 7

3.2. Förnyad lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. 7

3.3. Handlingsplan för arbetssökande. 7

3.4. Förvaltning. 8

3.5. Avgångsbidrag. 8

4. Lagstiftningsbehörigheten. 9

5. Förslagets verkningar 9

6. Beredningsarbete. 10

Detaljmotivering. 10

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa  10

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättning. 22

3. Landskapslag om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling. 24

4. Landskapslag om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland  25

5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen  26

Lagtext 27

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa  27

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om sysselsättning. 31

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling. 33

L A N D S K A P S L A G om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland  33

L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen. 34

Bilaga. 35

L a g om utkomstskydd för arbetslösa. 35

Parallelltexter 82

 


 

Allmän motivering

 

1. Gällande bestämmelser

 

1.1. Allmänt

 

De arbetslöshetsförmåner som finansieras av landskapet och som berörs av denna framställning är arbetslöshetsersättningen och arbetsmarknadsstödet. Dessa arbetslöshetsförmåner regleras i landskapslagen om sysselsättning (24/1972) och i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

     Arbetslöshetsförmånerna beviljas av en i anslutning till Ålands arbetsförmedlingsbyrå verksam arbetskraftskommission. Kommissionen består av en ordförande samt fyra övriga ledamöter jämte suppleanter. Som ordförande fungerar arbetsförmedlingsbyråns chef. Av övriga ledamöter företräder hälften arbetsgivarna och den andra hälften arbetstagarna.

 

1.2. Landskapslagen om sysselsättning

 

Landskapslagen om sysselsättning omfattar såväl riktlinjer för landskapets arbetsmarknadspolitik som sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt landskapslagen bör landskapet i syfte att trygga och förbättra utkomstmöjligheterna för landskapets befolkning, samt för att upprätthålla en säker ekonomisk tillväxt, främja jämvikten mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft inom olika branscher och områden. Landskapslagen om sysselsättning trädde i kraft den 1 januari 1972.

     En arbetsför och arbetsvillig person som fyllt 16 år skall enligt landskapslagens 8 § beredas arbete eller utbildning genom arbetsförmedling. Om inte detta är möjligt skall personen i fråga sysselsättas genom åtgärder av landskapet eller av den kommun där personen är bosatt. För att en person skall få del av servicen krävs det att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. En person anses inte står till arbetsmarknadens förfogande om han eller hon hänvisar till sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av erbjudet arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden, eller för deltagande i erbjuden utbildning som är lämplig för honom eller henne.

     I 3 och 5 kapitlet landskapslagen om sysselsättning finns bestämmelser om arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetsersättning kan beviljas arbetsför och arbetsvillig person som står till arbetsmarknadens förfogande och som på grund av att han eller hon inte har kunnat beredas arbete eller utbildning är i behov av ersättning. Personen i fråga måste dessutom ha fyllt 17 år. Arbetslöshetsersättning beviljas av arbetskraftskommissionen. Vid beviljande av arbetslöshetsersättningen skall de grunder som gäller för erläggandet av grunddagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) iakttas.

     En förutsättning för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsersättningen är att personen i fråga, förutom att han eller hon skall var anmäld hos arbetsförmedlingen, har uppfyllt villkoret om tid i arbete (arbetsvillkor) vid tidpunkten då vederbörande blev arbetslös. Syftet med arbetsvillkoret är att visa att personen i fråga varit etablerad på arbetsmarknaden och fått sin försörjning genom arbete. Omfattningen av arbetsvillkoret för en löntagare är 43 kalenderveckor. I arbetsvillkoret inräknas endast lönearbete som utförts i anställnings- eller tjänsteförhållande och som uppfyller gängse kännetecken på anställningsförhållande. För arbetet skall betalas erforderliga skatter, arbetslöshets- och pensionsförsäkringspremier samt socialskyddsavgifter. Arbete som beaktas i arbetsvillkoret skall uppfylla minimikraven när det gäller arbetstid och lön. I arbetsvillkoret inräknas sådana kalenderveckor då en person har varit i arbete i minst 18 timmar. Om arbetstiden däremot har definierats periodvis skall arbetstiden under en utjämningsperiod vara i genomsnitt 18 timmar per kalendervecka. Uppfyllandet av arbetsvillkoret granskas under högst 24 månaders tid före den tid för vilken arbetslöshetsersättningen söks. Arbetsvillkoret upphör att gälla, om personen i fråga har varit borta från arbetsmarknaden under de senaste sex månaderna innan han eller hon anmälde sig som arbetssökande och han eller hon inte visar något godtagbart skäl till sin frånvaro från arbetsmarknaden.

     Arbetslöshetsersättningen betalas inte till en person för den tid för vilken han eller hon är berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten (förtjänstskydd). Om en arbetssökande inte är berättigad till arbetslöshetsersättning för att han eller hon inte uppfyllt arbetsvillkoret, omfattas han eller hon av systemet med arbetsmarknadsstöd.

     Beloppet för arbetslöshetsersättningen motsvarar full grunddagpenning, som från och med den 1 januari 2003 är 23,02 euro per dag. Grunddagpeningen ändras på det sätt som bestäms i lagen om folkpensionsindex (FFS 456/2001). Till grunddagpenningen läggs en barnförhöjning om mottagaren har barn att försörja. Den enligt folkpenionsindex justerade barnförhöjningen är från och med den 1 januari 2003 4,36 euro för ett barn, sammanlagt 6,40 euro för två barn och sammanlagt 8,26 euro för tre eller flera barn. Barnförhöjningen betalas till mottagare av arbetslöshetsersättning som har barn som är under 18 år att försörja.

     Arbetslöshetsersättningen betalas för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. Antalet arbets-, självrisk-, arbetslöshetsdagpennings- och ersättningsdagar under respektive kalendervecka får högst vara fem dagar.

 

1.3. Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd

 

Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd är en blankettlag genom vilken rikets lag om arbetsmarknadsstöd (FFS 1542/1993) görs tillämplig i landskapet. Enligt landskapslagen skall utkomsten tryggas genom arbetsmarknadsstöd för de arbetslösa vilka faller utanför systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Syftet med arbetsmarknadsstödet kan även sägas vara att trygga arbetslösa arbetssökandes försörjning medan de söker arbete och deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder.

     Berättigad till arbetsmarknadsstöd är i landskapet bosatta arbetslösa personer

     a) som inte uppfyller det arbetsvillkor som skall vara uppfyllt för att få arbetslöshetsersättning enligt landskapslagen om sysselsättning och som är i behov av ekonomiskt stöd eller

     b) vars rätt till utkomstskydd har upphört på grund av att arbetslöshetsersättning eller enligt förtjänst avvägd dagpenning betalats för 500 arbetslöshetsdagar under fyra kalenderår i en följd.

     Den arbetssökande skall också vara anmäld vid arbetsförmedlingen, söka heltidsarbete, stå till arbetsmarknadens förfogande samt inte ha kunnat anvisas arbete eller utbildning.

     Den summa som utbetalas i stöd skall till beloppet motsvara utkomstskyddets grundskydd, det vill säga grunddagpenningen. Till den som får arbetsmarknadsstöd och som har barn under 18 år att försörja betalas barnförhöjning på samma sätt som till den som får arbetslöshetsersättning. Arbetslösa som bor hos sina föräldrar och kommer ut på arbetsmarknaden första gången får ett partiellt arbetsmarknadsstöd om 60 procent av det normala stödbeloppet. Stödet betalas dock ut till fullt belopp under den tid den unga arbetslösa deltar i arbetspraktik, utbildning eller rehabilitering.

     Till den som kommer ut på arbetsmarknaden och inte har någon yrkesutbildning kan stödet betalas först efter en fem månaders väntetid. En ung person som saknar yrkesutbildning har rätt till arbetsmarknadsstöd endast om han eller hon aktivt söker sig till yrkesutbildning och inte har vägrat att ta emot eller delta i en utbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan giltig orsak.

     Arbetsmarknadsstöd betalas av landskapets medel samt beviljas och betalas ut av arbetskraftskommissionen som är ansluten till arbetsförmedlingsbyrån.

 

2. Ny lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa

 

2.1. Rikets arbetskraftspolitiska lagstiftningsreform

 

Den finländska lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa har från och med den 1 januari 2003 totalreviderats. I den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) har alla de bestämmelser om utkomstskydd vid arbetslöshet som tidigare fanns i olika lagar samlats. Genom lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävdes lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) och lagen om arbetsmarknadsstöd (FFS 1542/1993), vilka fortfarande är tillämpliga i landskapet med stöd av blankettlagstiftning. En reservation kan dock göras i fråga om den inkomstrelaterade dagpenningen. Från och med den 1 januari 2003 är lagen om utkomstskydd för arbetslösa gällande i landskapet till den del den omfattar den inkomstrelaterade dagpenningen, eftersom denna arbetslöshetsförmån ansetts falla inom ett rättsområde som tillhör rikets lagstiftningsbehörighet.

     Samtidigt som lagstiftningen om utkomstskyddet för arbetslösa totalreviderades vidtogs genom samma regeringsproposition (RP 115/2002 rd) en rad följdändringar i lagen om arbetslöshetskassor (FFS 603/1984), lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (FFS 493/1999), lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001) och lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997).

     Det är värt att påpeka att den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör endast en del i en reform av hela den finländska arbetskraftspolitiska lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2003. Samtidigt med den nya lagstiftningen om utkomstskyddet för arbetslösa trädde även en ny lagstiftning om offentlig arbetskraftsservice, om ett datasystem för arbetskraftsförvaltningens kundservice, om finansiering av arbetslöshetsförmånerna och om Utbildningsfonden i kraft i riket. Ändringar har även gjorts i bland annat sjukförsäkringslagen (FFS 364/1963) och i lagen om rehabiliteringspenning (FFS 611/1991).

 

2.2. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

 

2.2.1. Allmänt

 

Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ingår i ett lagstiftningskomplex som syftar till att göra lagstiftningen om utkomstskydd klarare. Avsikten har även varit att skapa en och samma lag med i mån av möjlighet enhetliga bestämmelser om arbetslöshetsförmånerna och de till dem knutna grunderna för medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Lagstiftningen har omstrukturerats och de enskilda bestämmelsernas ordalydelse har preciserats. Grundlagens krav på författningsnivå och bestämmelser om bemyndigande samt den vedertagna tolkningspraxis som har styrt tillämpningen och verkställigheten har även beaktats när bestämmelserna preciserats.

     Eftersom arbetsmarknadsstödet men även övriga förmåner inom utkomstskyddet för arbetslösa på många sätt är bundna till arbetsförvaltningens arbetskraftspolitiska åtgärder är lagstiftningen om utkomstskyddet för arbetslösa nära kopplad till lagstiftningen om offentlig arbetskraftsservice. Den genomförda totalrevideringen av lagstiftningen om utkomstskyddet för arbetslösa är huvudsakligen lagstiftningsteknisk. Men lagstiftningen innehåller också vissa ändringar som främst avser den inkomstrelaterade dagpenningen och som gäller bland annat förutsättningarna för erhållande av dagpenning, dagpenningens belopp och den maximitid under vilken förmånen betalas. Bestämmelserna om den inkomstrelaterade dagpenningen är som ovan konstaterats redan tillämplig i landskapet, eftersom förmånen berör ett rättsområde som ansetts falla under rikets lagstiftningsbehörighet.

     Genom reformen blir avgångsbidraget en del av utkomstskyddet för arbetslösa på så vis att förhöjd inkomstrelaterad dagpenning betalas för 130 dagar till den som blivit uppsagd av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker. För detta krävs minst 20 års arbetshistoria och fem års medlemskap i en arbetslöshetskassa. Slopandet av avgångsbidragets vuxenutbildningstillägg har kompenserats genom att förtjänststödet för arbetskraftsutbildning och utbildningsdagpenningen för arbetslösa betalas till förhöjt belopp under utbildningstiden. Inom landskapsförvaltningen är avgångsbidraget än så länge kombinerat med en periodisk ersättning i enlighet med bestämmelser i 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987) på samma sätt som var fallet inom statsförvaltningen fram till och med den 1 december 1994.

     Den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa har även ändrats så att bestämmelserna om erhållande och utlämnande av uppgifter anpassats till kraven i grundlagen.

 

2.2.2. Något om förändringarna i  arbetslöshetsdagpenningen

 

Genom den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras bestämmelserna om arbetslöshetsdagpenningens varaktighet så att en arbetssökande har rätt att få arbetslöshetsdagpenning till utgången av den månad då han eller hon fyller 65 år (tilläggsdagar), om han eller hon när det maximala antalet dagar (500) för vilka han eller hon har rätt till arbetslöshetsdagpenning uppnås har en arbetshistoria om minst fem år under de senaste 15 åren och han eller hon har fyllt 59 år. Dagpenningen för tilläggsdagarna höjs genom att förtjänstdelen blir 32,5 procent i fråga om den överskjutande delen, om arbetssökandes arbetshistoria omfattar minst 20 år. De beskrivna förändringarna hänger samman med att det skydd som tidigare ingått i arbetslöshetspensionen för dem som är födda år 1950 eller senare nu övergår till att skötas via utkomstskyddet för arbetslösa. Tilläggsdagarna skall ersätta arbetslöshetspensionen för dem vilkas rätt till tilläggsdagar börjar år 2007 eller senare.

     Det arbetsvillkor som krävs för förnyad rätt till dagpenning har genom den nya lagen förkortats till åtta månader, det vill säga från 43 veckor till 34 veckor. Granskningsperioden för det arbetsvillkor som krävs för dagpenning har förlängts från 24 månader till 28 månader. Bestämmelserna om jämkad dagpenning har ändrats så att jämkningen i fråga om heltidsanställningar omfattar anställningsförhållanden som varar högst två veckor. Bestämmelserna har också blivit ändrade till de delar de gäller jämkningsperioden och arbetsinkomsten samt förfaringssätten. Det betyder att jämkad dagpenning också skall kunna betalas i förskott på grund av sökandens anmälan innan det egentliga beslutet ges.

     Genom den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa har bestämmelserna om utkomstskydd för arbetslösa företagare ändrats för att det vid förflyttning från en kassa till en annan skall bli lättare att räkna till godo arbetstid i arbetsvillkoret. Förmånstagaren återkrävs inte på arbetslöshetsförmåner på grundval av retroaktivt beviljade arbetslöshetspensioner till den del arbetslöshetsförmånen överstiger beloppet av pensionsförmånen. Bestämmelserna om periodisering av semesterersättning har ändrats i fråga om anställningsförhållandenas längd och den lön som skall periodiseras.

 

3. Landskapsstyrelsens förslag

 

3.1. Allmänt

 

Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) som blankettlag. Enligt lagen skulle bestämmelserna om arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning jämte barntillägg samt bestämmelserna om arbetsmarknadsstöd bli gällande även i landskapet. Förmånerna skulle på samma sätt som i dag betalas av landskapets medel. Samtidigt skulle bestämmelserna om arbetslöshetsersättning i landskapslagen om sysselsättning och hela landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd upphävas.

 

3.2. Förnyad lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa

 

Landskapet har allt sedan år 1972 i fråga om arbetslöshetsersättningen tillämpat samma grunder som i riket. År 1985 förenhetligades lagstiftningen om arbetslöshetsersättningen och arbetslöshetsförsäkringen i riket genom att lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) trädde i kraft. Till följd av detta vidtog landskapet en ändring av landskapslagstiftningen på så sätt att det bland annat i 16 § landskapslagen om sysselsättning i fråga om arbetslöshetsersättningen intogs en hänvisning till de grunder som gäller för erläggande av grunddagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Landskapsstyrelsen anser det fortfarande vara önskvärt och ändamålsenligt att reglerna om utkomstskydd skall följa de bestämmelser som är gällande i riket. Att rikslagstiftningen har tagit ytterligare ett steg till en mer förenhetligad utkomstskyddsslagstiftning genom att även arbetsmarknadsstödet tas in i den nya lagen om utkomstskydd för arbetslösa förändrar inte landskapsstyrelsen inställning i frågan, eftersom landskapet sedan år 1994 har blankettlagstiftning även i fråga om arbetsmarknadsstöd.

     Ett annan sak som även påverkat landskapsstyrelsens ställningstagande till en förnyad blankettlagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa är det faktum att de nya bestämmelserna om inkomstrelaterad dagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa redan är gällande i landskapet från och med 1 januari 2003, eftersom dessa bestämmelser faller under ett rättsområde som hör till rikets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet.

     Den primära avsikten med den föreslagna lagstiftningen är dock att uppdatera gällande landskapslagstiftning med motsvarande rikslagstiftning inom de rättsområden och i fråga om de förmåner som vi redan tillämpar i landskapet, så att de arbetslösa arbetssökandena på Åland inte skall hamna i en sämre ställning än sina kolleger i riket i fråga om det grundläggande utkomstskyddet.

     För att de nya riksbestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd skall bli gällande i landskapet krävs dock en aktiv lagstiftningsåtgärd.

 

3.3. Handlingsplan för arbetssökande

 

För att bland annat stärka de arbetssökandes möjligheter att söka arbete upprättar arbetsförmedlingen tillsammans med den arbetssökande en aktiveringsplan för en arbetslös kund. Landskapslagstiftningen kräver i dagsläget inte att någon aktiveringsplan skall upprättas. Dagens förfaringssätt med upprättandet av en aktiveringsplan får snarare anses följa en vedertagen praxis i landskapet. Aktiveringsplanen finns bland annat omnämnd i den sysselsättningsplan som uppgjorts med stöd av landskapslagen om sysselsättning. En faktor som inte är oväsentlig i sammanhanget och som delvis påverkat praxis är de olika arbetslöshetsförmånernas koppling till och behov av att en aktiveringsplan utarbetas.

     Landskapsstyrelsen föreslår att det i landskapslagstiftningen intas ett krav på att en handlingsplan för arbetssökande skall upprättas. Motivet till förslaget är först och främst att handlingsplanen för arbetssökande redan genom praxis utgör ett viktigt instrument vid den arbetssökandes väg tillbaka till arbetslivet, men även att det föreslagna systemet för arbetslöshetsförmåner förutsätter att en plan uppgörs. Samtidigt blir det en laglig skyldighet för arbetsförmedlingen att tillsammans med den arbetssökande upprätta en handlingsplan och en laglig rättighet för den arbetssökande att en handlingsplan upprättas till stöd för sökandet efter arbete. Genom förslaget lagfästs även ett av landskapsstyrelsens delmål med arbetsförmedlingens verksamhet (se 2003 års landskapsbudget).

     Avsikten är att handlingsplanen skall utgå från den arbetssökandens behov av service. I planen kan överenskommelser göras om olika servicealternativ och åtgärder som främjar den arbetssökandes placering på den öppna arbetsmarknaden. Planens innehåll och omfattning i övrigt är beroende av den arbetssökandes situation och servicebehov.

 

3.4. Förvaltning

 

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statliga myndigheter skulle enligt förslaget skötas av landskapsstyrelsen på motsvarande sätt som i dag, givetvis begränsat till de förmåner som omfattas av landskapslagen. Någon saklig förändring av arbetskraftskommissionens roll enligt nuvarande system förslås inte genom framställningen. Arbetskraftskommissionen föreslås fortsättningsvis bevilja, utbetala och återkräva de förmåner som omfattas av blankettlagen. I fråga om de uppgifter som enligt rikslagen skall skötas av arbetskraftsbyråer skulle dessa i landskapet även framdeles skötas av Ålands arbetsförmedlingsbyrå.

 

3.5. Avgångsbidrag

 

Landskapsstyrelsen föreslår att regelverket i 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987) om de allmänna förutsättningarna för betalning av avgångsbidrag och periodisk ersättning samt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen (16/1988) upphävs.

     Bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning infördes i tjänstemannalagen för landskapet Åland efter statlig förebild och kom att ersätta bestämmelserna om indragningsstat. Genom reformen av utkomstskyddet för arbetslösa som trädde i kraft i riket från och med den 1 januari 2003 blev de statliga motsvarigheterna till det åländska avgångsbidraget och den periodiska ersättningen en del av utkomstskyddet för arbetslösa. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa kompenseras bortfallet av motsvarande statliga stöd med en förhöjd inkomstrelaterad dagpenning.

     Eftersom landskapsstyrelsen genom denna framställning föreslår att lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall göras tillämplig i landskapet även i fråga om de arbetslöshetsförmåner landskapet redan i dag beviljar och som landskapet har lagstiftningsbehörighet över, har landskapsstyrelsen inte funnit tillräckliga skäl för en avvikande reglering i fråga om avgångsbidraget. Samtidigt samordnas de förmåner en arbetslös arbetssökande kan komma i åtnjutande av med rikets bestämmelser inom de rättsområden där riket har lagstiftningsbehörighet. Landskapsstyrelsen föreslår därför att bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning upphävs att gälla i landskapet.

 

4. Lagstiftningsbehörigheten

 

Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen för Åland (71/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsstyrelsen och de myndigheter och inrättningar vilka lyder under denna. Enligt 18 § 2 punkten har landskapet även lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda och i fråga om disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Landskapet har dessutom enligt 18 § 13, 14, 22 och 23 punkten självstyrelselagen behörighet i fråga om socialvård, undervisning, näringsverksamhet och främjande av sysselsättningen. Inom de rättsområden där landskapet har lagstiftningsbehörighet kan landskapet lagstifta om beläggande av straff, storleken på straff, utsättande och utdömande av vite samt användningen av andra tvångsmedel enligt 18 § 25 och 26 punkten självstyrelselagen.

     Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag. Enligt 18 § 1 mom. Finlands grundlag (FFS 731/1999) har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Det allmänna skall sörja för skyddet av arbetskraften. Enligt paragrafens 2 mom. skall det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Enligt 19 § 2 mom. grundlagen skall var och en genom lag garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet. De arbetslöshetsförmåner som faller under den förslagna blankettlagen om utkomstskyddet för arbetslösa är grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. Dessa trygghetsförmåner är av det slag som anknyter till 19 § 2 mom. grundlagen. Enligt grundlagsutskottet (GrUU 46/2002 rd) hindrar inte grundlagen i sig att det ställs villkor för en förmån som tryggar en grundläggande utkomst. Utskottet anser att dessa villkor kan utgå från att den berörda personen själv aktivt medverkar till åtgärder som i sista hand kan bidra till att han eller hon bevarar sin arbetsförmåga och får arbete. Villkoren för trygghetsförmånerna kan därmed enligt utskottet gälla att stödtagaren kommer med motprestationer. Men om en förmån förvägras med sanktion måste detta i sak stå i motiverad proportion till vilket slag av sysselsättningsfrämjande åtgärder som stått till buds och av vad den arbetslösa själv kan anses vara skuld till. Perioderna utan ersättning kan enligt grundlagsutskottet inte heller göras så långa att de blir ett sätt att kringgå förpliktelsen i grundlagen.

     Landskapet saknar lagstiftningsbehörighet i fråga om försäkringsavtal och socialförsäkring, vilket följer av 27 § 11 punkten och 29 § 1 mom. 3 punkten självstyrelselagen. Enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen har riket behörighet i fråga om rättskipning med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 §§. I en landskapslag kan dock enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikslag.

 

5. Förslagets verkningar

 

Den nya landskapslagstiftningen om utkomststöd för arbetslösa samt förslaget om att lagfästa kravet på en handlingsplan för den arbetssökande torde inte medföra någon ökad arbetsbörda för vare sig arbetsförmedlingsbyrån eller för den till byrån anslutna arbetskraftskommissionen. Landskapsstyrelsen bedömer att nuvarande personalresurser är tillräckliga för att hantera de uppgifter som följer av den nya lagstiftningen.

     Under år 2002 lyfte sammanlagt 324 personer arbetslöshetsförmåner i form av arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsstöd. Den totala summan som utbetalades av landskapets medel för dessa förmåner var 608.125,00 euro. Den föreslagna reformen torde rymmas inom det för år 2003 budgeterade anslaget om 700.000 euro.

 

6. Beredningsarbete

 

Landskapsstyrelsen tillsatte den 7 november 2002 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram en ny arbetsmarknadslagstiftning. Arbetsgruppen skulle som första etapp utarbeta ett förslag till justeringar av dagens blankettlagstiftning om utkomstskyddet. Som andra skulle arbetsgruppen utarbeta förslag till en ny arbetsmarknadslagstiftning som skulle inrätta den nya myndigheten Ålands Arbetsmarknadsbyrå samt reglera den service som skulle erbjudas byråns kunder.

     Enligt uppdragets första etapp skulle blankettlagstiftningen om utkomstskyddet anpassas till motsvarande ändringar i den rikslagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2003, så att åländska arbetslösa skulle tillförsäkras motsvarande ersättning som arbetslösa i riket. Arbetsgruppen överlämnade sitt delbetänkande som uppgjorts i form av en lagframställning den 19 mars 2003.

     På grund av ärendets brådskande natur och eftersom förslagen inte innebär några avgörande förändringar i de arbetslösa arbetssökandenas ställning eller i de berörda myndigheternas verksamhet har utlåtanden över betänkandet endast begärts av arbetsmarknadsrådet och arbetskraftskommissionen.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

 

1 § Lagens syfte och tillämpningsområde Paragrafen anger att lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall tillämpas även i landskapet till den del lagen innehåller bestämmelser om arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning jämte barnförhöjning samt bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om sistnämnda förmåner skall gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av landskapslagen. Genom förslaget uppdateras den gällande blankettlagstiftningen med motsvarande rikslagstiftning på området. Eftersom rikslagens bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning faller inom rikets lagstiftningsbehörighet och därmed redan i dag är gällande i landskapet, medför förslaget att ett enhetligt system för arbetslöshetsdagpenning blir gällande i landskapet.

     Syftet med blankettlagen är att trygga de arbetslösas försörjning genom att ersätta de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför. Utgångspunkten är således att var och en skall garanteras en rätt och möjlighet att vara aktiv genom att förhindra att försörjningen försämras i en social risksituation. Vid arbetslöshet betyder detta en möjlighet att aktivt söka arbete på heltid för att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden. Med begreppet sökande av arbete avses sökande av arbete i vid bemärkelse, det vill säga det innefattar även beredskap att delta i utbildningar och vid behov även beredskap att delta i andra åtgärder som förbättrar anställningsbarheten.

     Enligt 1 kap. 1 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa är i Finland bosatta arbetslösa personer stödberättigade. För att klargöra att det är endast på Åland bosatta som är berättigade till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag har i paragrafen intagits en uttrycklig bestämmelse härom. I landskapslagens 5 § finns närmare bestämmelser om när en person skall anses vara bosatt på Åland.

     Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenningen antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Landskapslagen föreslås enligt paragrafens 1 mom. punkt 1 endast omfatta grunddagpenningen. Den valda formuleringen medför att rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen inte skall tillämpas i landskapet med stöd av den föreslagna landskapslagen, eftersom dessa bestämmelser är direkt tillämpliga i landskapet. Till en mottagare av arbetslöshetsdagpenning som försörjer barn under 18 år kompletteras dagpenningen även med en barnförhöjning. För tydlighetens skull nämns även barnförhöjningen i punkt 1.

     Enligt paragrafens 1 mom. punkt 2 skall även rikslagens bestämmelser om arbetsmarknadsstöd tillämpas i landskapet. Arbetsmarknadsstödet är till sitt belopp lika stort som grunddagpenningen. Mottagare av arbetsmarknadsstöd är även berättigad till en barnförhöjning på motsvarande sätt som i fråga om grunddagpenningen.

     Den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd kan på ansökan beviljas arbetsmarknadsstöd som ersättning för kostnader för mottagande av arbete för att stödja hans eller hennes sysselsättning. Sistnämnda form av arbetsmarknadsstöd kallas enligt rikslagen för resebidrag. Eftersom samtliga bestämmelser om arbetsmarknadsstödet med beaktande av de avvikelser som finns i landskapslagens 2 och 9 §§ är tillämpliga i landskapet anges i punkt 2 endast begreppet arbetsmarknadsstöd, som således inkluderar även barnförhöjning och resebidrag.

     Eftersom landskapslagen endast omfattar arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd skall bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om den inkomstrelaterade dagpenningen och utbildningsdagpenningen (10 kap.) inte tillämpas i landskapet med stöd av denna lag.

     De arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag föreslås enligt lagens 11 § finansierade av landskapet.

 

2 § Bestämmelser som inte tillämpas Som en komplettering till lagens 1 § räknas de bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upp som inte skall tillämpas i landskapet.

     Enligt paragrafens punkt 1 skall 1 kap. 4 § 3 mom. lagen utkomstskydd för arbetslösa om bindande utlåtanden och utkomstskyddsombud inte tillämpas i landskapet. Eftersom den till arbetsförmedlingen anslutna arbetskraftskommissionen enligt landskapslagens 3 § föreslås bevilja, utbetala och återkräva arbetslöshetsdagpenning i form av grunddagpenning jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd finns det inte någon anledning att tillämpa bestämmelserna om skyldigheten för landskapets arbetskraftsmyndigheter att ge bindande utlåtande till Folkpensionsanstalten om huruvida förutsättningarna för utkomstskydd i fråga om arbetslöshetsförmåner blivit uppfyllda. Något behov av att inrätta ett utkomstskyddsombud som övervakar utlåtandepraxis finns heller inte, eftersom bestämmelserna om bindande utlåtande inte föreslås tillämpliga i landskapet.

     Enligt punkt 2 föreslås definitionen av sammansatt stöd inte tillämplig i landskapet, eftersom den typ av stöd som avses i paragrafen inte utbetalas i landskapet.

     Enligt punkt 3 föreslås 2 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte vara tillämplig i landskapet, eftersom landskapet saknar en lagstiftning som motsvarar lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001). Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte innehåller bestämmelser om åtgärder med vilka förutsättningarna att få arbete på den öppna arbetsmarknaden och möjligheterna att delta i utbildning och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder som tillhandahålls av arbetsförvaltningen förbättras för den som får arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd på grund av långvarig arbetslöshet. Enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte åläggs rikets arbetskraftsbyråer och kommuner en skyldighet att utarbeta en aktiveringsplan med den arbetslös person som uppfyller kriterierna enligt lagen.

     Bestämmelserna om sammansatt stöd föreslås enligt punkt 4 av samma orsak som i punkt 2 inte tillämplig i landskapet.

     Enligt rikslagens 5 kap. 4 § 4 mom. kan endast hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförts i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice som inräknas i löntagarens arbetsvillkor. Eftersom regleringen berör sammansatt stöd föreslås enligt punkt 5 att den begränsning som finns i riksbestämmelserna inte skall tillämpas i landskapet.

     Enligt paragrafens 6 punkt föreslås inte att den tid som den arbetssökande deltar i integrationsåtgärder för invandrare enligt lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (FFS 493/1999) och i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte skall berättiga till arbetsmarknadsstöd i landskapet, eftersom sysselsättningsfrämjande åtgärder enligt sistnämnda rikslagstiftning inte utövas i landskapets regi. De arbetskraftspolitiska åtgärder som i övrigt uppräknas i 7 kap. 1 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan däremot utövas med stöd av landskapslagen om sysselsättning i landskapet.

     Bestämmelserna om sammansatt stöd i 7 kap. 1 § 4 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås enligt punkt 7 av samma orsak som i punkt 2 inte tillämplig i landskapet.

     Enligt punkt 8 föreslås att 7 kap. 4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte skulle tillämpas i landskapet. Riksbestämmelsen innehåller regler om arbetsmarknadsstöd till invandrare i form av integrationsstöd. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande, varifrån bestämmelsen överförts. Eftersom lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande inte är tillämplig på de åländska myndigheterna tryggas invandrares utkomst av det allmänna regelverket om utkomstskydd för arbetslösa. I fråga om flyktingar tryggas utkomsten även genom det avtal landskapsstyrelsen och Mariehamns stad har tecknat i fråga om mottagandet av flyktingar (se budgetmoment 45.20. i 2003 år landskapsbudget).

     Enligt punkt 9 föreslås bestämmelserna om sammansatt stöd i 7 kap. 6 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa på motsvarande sätt som i punkt 2 inte tillämplig i landskapet.

     I 7 kap 7 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns en allmän bestämmelse om betalning av arbetsmarknadsstöd under tiden för deltagande i sådan arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Eftersom landskapet saknar en motsvarande landskapslagstiftning föreslås enligt punkt 10 att 7 kap. 7 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte skall vara tillämplig i landskapet. Av motsvarande orsak undantas även rikslagens 7 kap. 8 § 2 mom. enligt punkt 11 från lagens tillämpningsområde.

     Rikslagens 7 kap. 11 § bestämmelser om försök med sammansatt stöd föreslås enligt punkt 12 inte tillämplig i landskapet av samma orsak som i punkt 2 ovan.

     Bestämmelserna om den aktiveringsplan som nämns i 8 kap. 3 § föreslås enligt punkt 13 inte tillämpliga i landskapet eftersom landskapet saknar en motsvarande lagstiftning.

     Enligt punkt 14 föreslås att 8 kap. 5 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte skulle tillämpas i landskapet. Riksbestämmelsen innehåller regler om vägran att delta i och avbrytande av integrationsåtgärder. I bestämmelsen hänvisas bland annat till en integrationsplan. Riksbestämmelsen är kopplad till lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande, som inte tillämpas på de åländska myndigheterna.

     Enligt punkterna 15 och 16 föreslås att varken 8 kap. 6 § eller 8 kap. 7 § skall vara tillämpliga i landskapet, eftersom bestämmelserna berör verksamhet som är kopplad till lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är inte tillämplig i landskapet på de åländska myndigheterna.

     Bestämmelserna i 9 kap. 2 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om beloppet för sammansatt stöd föreslås enligt punkt 17 inte tillämplig i landskapet, eftersom sådant stöd i enlighet med vad som anförts under punkt 2 inte utbetalas med landskapets medel.

     I 9 kap. 5 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om de situationer där behovsprövning inte tillämpas på det arbetsmarknadsstöd som betalas. Genom att betala arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning försöker man stöda den arbetssökande att aktivt delta i åtgärder som främjar hans eller hennes sysselsättningsfärdigheter samt trygga försörjningen vid arbetslöshet i vissa specialsituationer som har att göra med den arbetssökandes ålder samt arbets- och arbetslöshetshistoria. I paragrafen hänvisas i fråga om arbetsverksamhetsperioder till lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, en lag som inte är tillämplig på de åländska myndigheterna och som därför undantas enligt punkt 18 från att tillämpas i landskapet.

     Motsvarande undantag görs även ifrån 9 kap. 6 § 2 mom. 2 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som reglerar partiellt arbetsmarknadsstöd för den som bor i sina föräldrars hushåll.

     Bestämmelserna om sammansatt stöd i 9 kap. 7 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås enligt punkt 19 i överensstämmelse med vad som anförts tidigare inte tillämpliga i landskapet.

     Enligt punkt 1 i denna paragraf föreslås bestämmelserna om bindande utlåtande enligt rikslagens 1 kap. 4 § 3 mom. inte tillämpliga i landskapet. Eftersom något utlåtande med den innebörd som anges i rikslagen inte kommer att ges inom landskapsförvaltningen blir rikslagens 11 kap. 2 § 2 mom. överflödig. Bestämmelsen föreslås genom punkt 20 inte tillämplig i landskapet. Om den åländska arbetskraftskommissionen är i behov av uppgifter som rör den sökande kan kommissionen med stöd av rikslagens 11 kap. 2 § 1 mom. komma i åtnjutande av dem.

     Bland de förändringar som den som får arbetsmarknadsstöd skall anmäla till bidragsmyndigheten nämns i rikslagens 11 kap. 5 mom. 5 punkt de dagar som personen i fråga har deltagit i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Eftersom lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inte tillämpas på de åländska myndigheterna föreslås enligt punkt 21 att riksbestämmelsen inte skall tillämpas i landskapet.

     Bestämmelserna i 11 kap. 3 § 2 mom. och 11 kap. 4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa om arbetskraftspolitiskt utlåtande föreslås enligt punkt 22 inte vara tillämpliga i landskapet, eftersom administrationen av arbetslöshetsförmånerna i landskapet fortsättningsvis kommer att arrangeras på ett annat sätt än i riket. Exempelvis föreslås den till arbetsförmedlingen anslutna arbetskraftskommissionen att bevilja, utbetala och återkräva grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet.

     Eftersom riksbestämmelserna om sammansatt stöd inte tillämpas i landskapet föreslås inte heller enligt punkt 23 att bestämmelserna i 11 kap. 7 § (första meningen) lagen om utkomstskydd för arbetslösa med bestämmelser om under vilka dagar stödet skall betalas skall tillämpas i landskapet.

     Enligt framställningen kommer inget utkomstskyddsombud att inrättas i landskapet, eftersom administrationen i landskapet kommer att skötas på ett annat sätt än i riket. Exempelvis kommer inga bindande utlåtanden att lämnas till någon annan landskapsmyndighet från arbetsförmedlingen eller arbetskraftskommissionen. Bestämmelserna om utkomstskyddsombudets rätt att få uppgifter och närvarorätt i rikslagens 13 kap. 9 § förefaller därför överflödig och kan därför enligt punkt 24 undantas från att tillämpas i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som utgår ur landskapet medel.

     Bestämmelsen i 13 kap. 10 § om register över förmånstagare reglerar ett register som den statliga Försäkringsinspektionen för. Registret är ett basregister för förmåner som arbetslöshetskassorna betalar ut. Bestämmelsen föreslås inte tillämplig på landskapets myndigheter och undantas genom punkt 25 från att tillämpas i landskapet. Bestämmelser om de register som landskapets myndigheter för finns bland annat i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977).

     Bestämmelserna om statens och Folkpensionsanstaltens ekonomiska mellanhavanden föreslås enligt punkt 26 ingå i uppräkningen av de bestämmelser som inte skall iakttas i landskapet. Enligt landskapslagens 11 § skall grunddagpenningen jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd jämte barnförhöjning och/eller resebidrag betalas med landskapets medel.

 

3 § Förvaltningsmyndighet I paragrafen föreslås att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på arbetsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, folkpensionsanstalten, arbetskraftsbyrån och arbetskraftskommissionen skulle handhas av landskapsstyrelsen i fråga om de förmåner som omfattas av landskapslagen. Med avvikelse från huvudregeln anges i 1 punkten att de arbetslöshetsförmåner som omfattas av lagen beviljas, utbetalas och återkrävs av landskapets arbetskraftskommission och i 2 punkten att inte landskapsstyrelsen utan Ålands arbetsförmedlingsbyrå skulle ha de uppgifter och befogenheter som en arbetskraftsbyrå har enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelsen om återkrav har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat tas in i paragrafen. Arbetsförmedlingsbyrån samt den till byrån anslutna arbetskraftskommissionen är enligt gällande landskapslagstiftning underlydande myndigheter till landskapsstyrelsen. Framställningen medför ingen förändring på sistnämnda punkt.

     Med arbetslöshetsförmåner avses arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning jämte därtill ansluten barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd jämte barnförhöjning eller arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag (jfr 7 kap. 1 § 3 mom.).

 

4 § Tillämpning av hänvisningar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa I lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas på ett flertal ställen till bestämmelser i annan rikslagstiftning. Då det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till bestämmelser i rikslagstiftningen och det finns liknande bestämmelser i landskapslagstiftningen, skall bestämmelserna i landskapslagstiftningen tillämpas och inte bestämmelserna i rikslagstiftningen.

     Bland annat följande hänvisningar förekommer i lagtexten:

     - 1 kap 5 § 3 punkten om läroavtal i lagen om yrkesutbildning (FFS 630/1998) skall avse läroavtal enligt landskapslagen om läroavtalsutbildning (59/1998),

     - 2 kap. 16 § 2 mom. om utbildningsstöd och ersättning för uppehälle enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (FFS 1295/2002) skall till den del förmånerna faller inom landskapets behörighet avse landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (39/1988).,

     - 3 kap. 2 § och 3 kap. 4 § i fråga om utbildningsstöd till lagen om offentlig arbetskraftsservice skall avse landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,

     - 3 kap. 4 § om rehabiliteringspenning till de lagar som avses i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/1961), där statens pensionsskydd nämns, det vill säga enligt denna lag läst som landskapets pensionsskydd,

     - 4 kap. 3 § 1 mom. om arbetstid till arbetstidslagen (FFS 605/1996) skall i fråga om landskaps- och kommunalt anställda avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av arbetstidslagen (44/1998),

     - 4 kap. 7 § 1 mom. 7-9 punkterna om bostadsbidragets, barnbidragets och utkomststödets inverkan på arbetslöshetsförmånerna till lagen om bostadsbidrag (408/1975, barnbidragslagen (796/1992) och lagen om utkomstskydd (1412/1997) skall avse motsvarande blankettlagar (63/1975), (48/1994) och (66/1998),

     - 4 kap. 8 § om hemvårdsstödets inverkan på arbetslöshetsförmånen till lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (FFS 1128/1996) skall avse landskapslagen om stöd för vård barn i hemmet (50/1985),

     - 5 kap. 4 § 5 mom. om arbetstid per vecka i fråga om personer som utför skapande eller framställande arbete enligt lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (FFS 662/1985) skall i fråga om landskapets privaträttsligt anställda avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (5/1997),

     - 7 kap. 1 § 2 mom. om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning och yrkesväglednings- och rehabiliteringsåtgärder enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice avser landskapslagen om sysselsättning och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,

     - 7 kap. 8 § 1 mom. om ersättning för upphälle avser landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,

     - i 7 kap. 10 § 2 mom. 5 punkten om rehabiliteringspenning enligt 3 kap. 4 § 5 punkten och till lagen om pension för arbetstagare där statens pensionsskydd nämns, vilket enligt denna lag avser landskapets pensionsskydd,

     - 9 kap. 3 § 2 mom. om stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn samt utkomststöd enligt lagen om utkomststöd avser motsvarande blankettlag,

     - 9 kap. 5 § 1 mom. om utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning eller av arbetsförvaltningen anordnad rehabilitering som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice avser i landskapet landskapslagen om sysselsättning och  landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,

     - 9 kap. 6 § 2 mom. 1 punkten om utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning eller arbetsprövning enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice avser i landskapet landskapslagen om sysselsättning och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,

     - 11 kap. 2 § 4 mom. 11 punkten om arbetskraftspolitisk åtgärd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice avser landskapslagen om sysselsättning,

     - 11 kap. 9 § om kommunala organ enligt 6 § socialvårdslagen (FFS 710/1982) och 23 lagen om utkomst skall avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (101/1995) och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd,

     - 13 kap. 5 § om teknisk anslutning utöver vad som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) avser utöver vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet (72/1977) samt

     - 13 kap. 6 § om rätten att utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) avser utöver vad som bestäms i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

5 § Bosättning i landskapet Åland Enligt 1 kap. 1 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa är i Finland bosatta arbetslösa personer stödberättigade. För att klargöra att det är endast i landskapet bosatta som är berättigade till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag har i landskapslagens 1 § intagits en uttrycklig bestämmelse härom.

     Enligt paragrafen skulle bosättningen på Åland bestämmas utgående från lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (FFS 1573/1993). Förslaget motsvarar praxis i landskapet och utgör ett förtydligande i förhållande till motsvarande bestämmelse i 2 kap. 8 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Utgående från huvudregeln i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet anses en person vara bosatt i landskapet Åland om han eller hon har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och han eller hon även annars ständigt vistas på Åland.

     Med begreppet tillämpliga delar syftas bland annat på de uppgifter som statliga myndigheter har enligt rikslagen, uppgifter vilka i landskapet skall handhas av landskapsmyndigheterna såvida uppgifterna faller inom landskapets behörighet.

 

6 § Arbetssökande Som arbetssökande enligt 2 kap. 1 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa betraktas "den som är registrerad som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning och som hållit sin arbetsansökan i kraft vid arbetskraftsbyrån på det sätt som bestäms i lagen om offentlig arbetskraftsservice och som för arbetserbjudanden och annan kontakt har meddelat arbetskraftsbyrån sin postadress och eventuell annan kontaktinformation med vars hjälp han eller hon kan nås utan dröjsmål". För att precisera begreppet arbetssökande till vedertagen tillämpningspraxis och till att landskapslagstiftningen saknar motsvarande bestämmelser som i lagen om offentlig arbetskraftsservice föreslås med avvikelse från vad som bestäms i 2 kap. 1 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa att som arbetssökande skall betraktas den som anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och som hållit sin arbetsansökan i kraft vid arbetsförmedlingen på det sätt arbetsförmedlingen förutsätter och som för arbetserbjudanden och annan kontakt har meddelat arbetsförmedlingen sin postadress och annan kontaktinformation med vars hjälp den sökande kan nås utan dröjsmål.

     För att anmäla sig som arbetssökande förutsätter den föreslagna bestämmelsen inte ett personligt besök hos arbetsförmedlingen. Paragrafen öppnar även möjligheter till elektronisk kommunikation om förfaringssättet godkänns av arbetsförmedlingen. Den elektroniska kommunikationen via dator etc. utvecklas ständigt och framöver torde den som söker arbete till och med kunna anmäla sig som sökande via nätet. För att de förmåner som hänför sig till arbetslösheten skall bli anhängiga förutsätts dock i praktiken än så länge ett personligt besök på arbetsförmedlingen. Vid anmälningsförfarandet torde vissa personuppgifter även behöva registreras, varvid bestämmelserna i 3a kap. landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet skall iakttas.

     Utformningen av bestämmelserna om arbetslöshetsförmånerna i lagen är på grund av sambandet med de grundläggande fri- och rättigheterna med avseende på 19 § 2 mom. grundlagen viktiga. Eftersom arbetslöshetsförmånerna är kopplade till om en arbetsansökan är gjord är det även av betydelse när en arbetsansökan anses ha trätt i kraft och när en ansökan kan anses ha upphört att vara i kraft. Av betydelse är således vilken typ av åtgärder arbetsförmedlingen kan föreskriva för att den arbetssökande skall hålla sin arbetsansökan i kraft. Utgående från proportionalitetsprincipen inom förvaltningen krävs det även enligt grundlagsutskottets fasta praxis (GrUU 47/2002) att bestämmelserna anger att en ansökan kan sluta att gälla bara vid allvarliga försummelser. Dessutom måste bestämmelserna innehålla regler om när en ansökan som gått ut på nytt kan bli gällande.

     En anmälan hos arbetsförmedlingen är med andra ord förenad med betydande rättsverkningar för den enskilde. I samband med anmälan är det därför av betydelse att den arbetssökande lämnar sådana uppgifter om sig själv som behövs för tillhandahållandet av service och beviljande av förmåner. I synnerhet i fråga om arbetslösa kan uppgifterna ofta vara känsliga uppgifter om hans eller hennes situation, hälsotillstånd och ekonomiska ställning. I paragrafen intas därför bestämmelser om anmälan och om dess rättsverkningar.

     I paragrafens 2 mom. ingår bestämmelser om när en arbetsansökan upphör att vara i kraft, bestämmelser vilka utformats i överensstämmelse med 3 kap. 6 § rikslagen om offentlig arbetskraftsservice. Med undantag av de situationer då den arbetssökande själv meddelar att ansökan skall upphöra att vara i kraft, skall den arbetssökande alltid i förväg informeras av arbetsförmedlingen om att en försummelse leder till att en ansökan upphör.

     Enligt 2 mom. 2 punkten upphör en arbetsansökan att vara i kraft om den inte förnyas på det sätt som arbetsförmedlingen kräver och inom den utsatta tiden. Den arbetssökande skall precis som i dag förnya sin ansökan personligen, per post, per telefon eller elektroniskt. I praktiken krävs det dock att den arbetslösa arbetssökande förnyar sin ansökan personligen. Ett personligt besök kan kombineras med ett krav på att den arbetslöse arbetssökande deltar i en intervju (jfr ändringen av 3a § landskapslagen om arbetsförmedlingen). Datumet för förlängning kan i förväg slås fast till ett visst datum eller så kan arbetsförmedlingen skicka ut en särskild kallelse.

     När en anmälan görs skall den arbetslösa arbetssökanden lämna i anmälan (se 1 mom. sista meningen) behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga. Om arbetssökanden inte har skriftliga eller andra tillförlitliga källor om till exempel sin utbildning och sin arbetshistoria får han eller hon en viss tid på sig att komplettera uppgifterna. Enligt 2 mom. 3 punkten upphör ansökan att gälla, om arbetssökanden inte inom föreskriven tid lämnar in de uppgifter som är viktiga för tillhandhållandet av sysselsättningsfrämjande åtgärder.

     Hänvisningen i 2 mom. 4 punkten till 8c § 2 mom. landskapslagen om sysselsättning (24/1974) syftar på de uppgifter eller utredningar som arbetsförmedlingen kan kräva att den arbetslösa arbetssökanden skall lägga fram i anslutning till en specificerad handlingsplan. Med åtgärder som syftar till att utreda arbetsförmågan eller arbetskonditionen i 2 mom. punkt 5 avses undersökningar som klarlägger hälsotillståndet och konsultering av sakkunniga i anslutning till detta.

     I paragrafens 3 mom. intas bestämmelser om hur en ansökan som upphört att gälla skall kunna träda i kraft på nytt. Enligt huvudregeln börjar precis som enligt gällande praxis en ansökan att gälla på nytt när en ny anmälan enligt paragrafens 1 mom. görs. Om en ansökan har upphört på grund av 2 mom. 5 punkten måste en enskild kund gå med på att hans eller hennes arbetsförmåga och arbetskondition utreds innan ansökan kan börja gälla på nytt.

 

7 § Handlingsplan för arbetssökande Enligt 1 kap. 3 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa har den arbetslösa arbetssökanden rätt till en jobbsökarplan på det sätt som bestäms i lagen om offentlig arbetskraftsservice. Enligt landskapslagstiftningen finns ingen motsvarande rättighet, däremot har arbetsförmedlingen enligt praxis upprättat motsvarande plan för den arbetssökande. Eftersom det föreslagna förmånssystemet förutsätter att en plan uppgörs föreslås att en reglering intas i landskapslagstiftningen. I paragrafen intas därför en hänvisning till de bestämmelser om handlingsplanen som föreslås intagna i landskapslagen om sysselsättning.

     I lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns hänvisningar till jobbsökarplanen i bland annat i 1 kap. 3 §, 1 kap. 5 § 10 punkten, 2 kap. 18 §, 2 kap. 20 § och 8 kap. 3 § 2 mom.

 

8 § Heltidsstudier I 2 kap. 6 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om hur studier inverkar på arbetslöshetsförmånerna. I 6 § 2 mom. förekommer en terminologi som inte överensstämmer med den åländska utbildningslagstiftningen. Bestämmelsen föreslås därför anpassad till åländska förhållanden.

     Den föreslagna paragrafens punkt 2 och 3 motsvarar endast delvis den definition av heltidsstudier som finns i 2 § landskapsförordningen om studiestöd (98/1995). Landskapsstyrelsen har till denna del funnit det mer ändamålsenligt att i fråga om studiernas omfattning följa den reglering som finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

     Enligt punkt 1 skall såsom heltidsstudier alltid betraktas studier som en arbetslös inleder och där målsättningen är att avlägga högskoleexamen.

     Enligt punkt 2 skall studieförberedande utbildning på gymnasialstadiet som omfattar minst 75 kurser alltid betraktas som heltidsstudier. Bestämmelsen följer minimiomfattningen av den studieförberedande utbildningen enligt landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå (52/1997). Under punkten finns inte de studier på gymnasialstadienivå som bedrivs vid en internatskola omnämnda på samma sätt som i rikslagen. Sistnämnda studieform som närmast syftar på den utbildning som kan bedrivas vid Ålands folkhögskola kan dock hänföras till begreppet "andra studier" i 2 kap. 6 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

     Enligt punkt 3 betraktas yrkesutbildning på gymnasialstadienivå som heltidsstudier när studiernas omfattning är minst tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt. Om studiernas omfattning inte har dimensionerats i studieveckor, skall omfattningen enligt undervisningsprogrammet vara i genomsnitt minst 25 veckotimmar. Studier som avses i detta moment är den studieförberedande utbildning med yrkesprofil och den yrkesinriktade utbildning som avses i landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå.

     Även andra än de paragrafen nämnda studierna betraktas enligt 2 kap. 6 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa som heltidsstudier, om den arbetsinsats som studierna kräver, med beaktande av studiernas omfattning enligt läroplanen, bundenheten till studierna, den tid personen tidigare varit i arbete och den utbildning han eller hon tidigare förvärvat, är så stor att den utgör ett hinder för att ta emot heltidsarbete på de villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden. Med stöd av denna bestämmelse kan studier som inte definieras som heltidsstudier enligt landskapslagens 8 § i enskilda fall betraktas som heltidsstudier. På samma sätt som för närvarande, med stöd av blankettbestämmelsen i 16 § 2 mom. landskapslagen om sysselsättning, skall studier som har karaktären av hobby i princip inte betraktas som heltidsstudier.

 

9 § Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetsmarknadsstöd I paragrafens 1 mom. föreslås en avvikelse från bestämmelser i 5 kap. 11 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa om hur arbetslöshetsdagpenning skall börja betalas på nytt i en situation där någon i enlighet med rådets förordning 71/1408/EEG har sökt arbete i en medlemsstat inom Europeiska unionen under högst tre månader. Om personen i fråga under denna tid inte får arbete och inte återvänder till utgångsstaten, förlorar han eller hon all sin rätt till dagpenning. Av denna orsak finns det i rikslagen en bestämmelse om från och med vilken tidpunkt dagpenning skall börja betalas på nytt till en arbetssökande som återvänder till Finland. Enligt den föreslagna bestämmelsen förutsätts det att personen i fråga återvänder som arbetssökande till Finland och Åland inom tre månader efter att han eller hon lämnade Åland för att han eller hon inte skall förlora sin rätt till den dagpenning som kan beviljas av landskapet medel. Om personen i fråga överskrider tidsgränsen på tre månader börjar dagpenningen betalas på nytt först när han eller hon i minst fyra veckor har varit i arbete eller utbildning enligt 2 kap. 16 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

     Enligt paragrafens 2 och 3 mom. samordnas blankettlagen med bestämmelserna i 59 § självstyrelselagen.

 

10 § Arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag I 7 kap. 5 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om beviljandet av arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag till sådana som är berättigade till arbetsmarknadsstöd. Enligt 7 kap. 5 § 2 mom. kan resebidrag inte betalas för ett anställningsförhållande där arbetsgivaren får sysselsättningsstöd eller sammansatt stöd för lönekostnaderna eller som har börjat innan stödet har beviljats. Paragrafen föreslås inte vara tillämplig i landskapet till den del bestämmelsen berör sammansatt stöd eller bidraget är beroende av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande, eftersom landskapslagen saknar bestämmelser om såväl sammansatta stöd som arbetskraftspolitiska utlåtanden.

 

11 § Finansiering Då de arbetslöshetsförmåner som genom denna lag görs tillämpliga även i landskapet faller under landskapets lagstiftningsbehörighet föreslås att en klar och tydlig bestämmelse om att landskapet finansierar förmånerna även intas i lagen. De förmåner det rör sig om är grunddagpenningen jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd jämte barnförhöjning och arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag.

 

12 § Förordning I paragrafen intas en bestämmelse genom vilken lagtinget till landskapsstyrelsen delegerar rätten att i landskapsförordning göra riksförfattningar på lägre nivå än lag tillämpliga i landskapet.

     I lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns ett flertal bemyndiganden för exempelvis arbetsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och statsrådet att utfärda förordningar. Så är fallet i bland annat 1 kap. 9 §, 2 kap. 4 § 2 mom., 2 kap. 5 § 1 mom., 3 kap. 7 §, 4 kap. 4 § 3 mom., 5 kap. 4 § 5 mom., 5 kap. 7 § 1 mom., 8 kap. 3 § 1 mom., 9 kap. 3 § 1 mom., 9 kap. 4 § 4 mom. och 11 kap. 16 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Någon helt egen landskapsförordning om utkomstskydd för arbetslösa anses i dagsläget inte ändamålsenlig, eftersom väsentliga delar av de principer som skall iakttas vid den aktuella förmånspolitiken anges i denna lag. Bestämmelserna tillförsäkrar även gemensamma ramar och principer för förmånerssystemet i fråga om arbetslöshetsdagpenningen, ett rättsområde där lagstiftningsbehörigheten är delad mellan riket och landskapet.

     Landskapsstyrelsen föreslår därför att det i paragrafen intas en bestämmelse som gör det möjligt för landskapsstyrelsen att genom en landskapsförordning (blankettförordning) anta riksförfattningar, vilka utfärdats med stöd av i blankettlagen angiven rikslag, att gälla i landskapet oförändrade eller med de undantag landskapsstyrelsen föreskriver.

 

13 § Sökande av ändring I 12 kapitlet lagen om utkomstskydd för arbetslösa regleras sökande av ändring över statliga myndigheters beslut enligt lagen. Enligt 12 kap. 1 § 1 mom. får den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens beslut söka ändring hos arbetslöshetsnämnden och den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen. I övrigt finns i 12 kap. bestämmelser om bland annat begränsning av rätten att söka ändring (2 §), arbetslöshetsnämnden (3 §), självrättelse (4 §), besvär som inkommit för sent (5 §), dagen för delfående av beslut (6 §) och undanröjande av beslut (7 §).

     Enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen är rättskipning med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 §§ självstyrelselagen rikets lagstiftningsbehörighet. I den föreslagna paragrafen har den åländska myndighetsstrukturen beaktats bland annat genom det faktum att arbetskraftskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de arbetslöshetsförmåner som omfattas av lagen. Arbetsförmedlingen samt den till arbetsförmedlingen anslutna arbetskraftskommissionen är enligt gällande landskapslagstiftning underlydande myndigheter till landskapsstyrelsen. Någon förändring i denna struktur föreslås inte i framställningen. I paragrafen har den förvaltningsrättsskipningsprocedur som redan framgår av 25 och 26 §§ självstyrelselagen beaktats. Paragrafen innehåller bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, men som med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat intas i lagen.

 

14 § Ikraftträdande Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt.

     Enligt 2 mom. föreslås bestämmelserna om partiellt arbetsmarknadsstöd i 9 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten samt 9 kap. 6 § 3 och 4 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa bli tillämpliga i landskapet från och med den 1 januari 2004. Enligt övergångsbestämmelserna till lagen om utkomstskydd för arbetslösa kommer dessa bestämmelser att träda i kraft i riket den 1 juli 2003. Eftersom blankettlagen torde träda i kraft tidigast under hösten 2003, föreslås övergångsbestämmelsen för bestämmelsernas ikraftträdande i landskapet framskjuten ett halvt år till den 1 januari 2004.

     Genom landskapslagen upphävs landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994) att gälla i landskapet. Eftersom den föreslagna blankettlagen även kommer att innehålla bestämmelser om arbetslöshetsdagpenning i form av grunddagpenning jämte barnförhöjning föreslås enligt framställningen vissa tekniska justeringar av landskapslagen om sysselsättning bland med en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

 

15 § Övergångsbestämmelse i fråga om tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa I paragrafen ingår de övergångsbestämmelser som skall iakttas i landskapet vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Övergångsbestämmelserna överensstämmer i huvudsak med de övergångsbestämmelser som finns i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelserna har dock anpassats till den omständighet att landskapslagen tidigast kan träda i kraft ett halvår efter det att rikslagen trädde i kraft i riket. Som redan har konstaterats har lagen om utkomstskydd för arbetslösa varit i kraft i riket sedan den 1 januari 2003.

     Enligt 2 mom. motsvarar beloppen i rikslagens 6 kap. 1 och 6 § det indexpoängtal enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalts ut i januari 2001 har beräknats.

     Rikslagens 3 kap. 6 § innehåller bestämmelser om periodisering av semestersättning och andra ekonomiska förmåner som arbetsgivaren betalar när anställningsförhållandet upphör. I paragrafens 3 mom. föreslås en avvikelse från bestämmelsen. I fråga om periodiseringen av en ekonomisk förmån som en person har fått av arbetsgivaren i samband med att anställningsförhållandet har upphört och semesterersättning som har betalts när anställningsförhållandet upphör eller senare, tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 6 §, när en sådan förmån eller ersättning periodiseras på basis av ett sådant anställningsförhållande som har upphört efter att landskapslagen har trätt i kraft.

     Bestämmelserna i rikslagens 4 kap. 1 § 3 punkten om rätt till jämkad dagpenning tillämpas när heltidsarbete som varar högst två veckor börjar efter att landskapslagen trätt i kraft. Bestämmelsen föreslås intagen i paragrafens 4 mom. Den som tagit emot heltidsarbete för längre tid än så får full arbetslöshetsdagpenning för arbetslöshetsdagarna. Med tanke på situationen då landskapslagen träder i kraft är det nödvändigt att föreskriva att bestämmelser om jämkning av arbetslöshetsdagpenningen som varit i kraft före ikraftträdandet (se 16 § 2 mom. landskapslagen om sysselsättning) fortfarande tillämpas till utgången av jämkningsperioden, om personen i fråga får jämkad dagpenning när landskapslagen träder i kraft.

     Rikslagens 4 kap. 6 § 1 mom. innehåller bestämmelser om maximitiden för erhållande av jämkad arbetslöshetsförmån. Med avvikelse från rikslagens övergångsbestämmelser till paragrafen föreslås en förlängning av möjligheten att bevilja en jämkad arbetslöshetsförmån trots att maximitiden har uppfyllts fram till den 1 april 2004. I riket är tidsfristen satt till den 30 september 2003. Genom den föreslagna övergångbestämmelsen i 5 mom. anpassas landskapslagen till att den kan träda i kraft tidigast en halvår efter att lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft i riket.

     Av landskapslagens ikraftträdande i 14 § följer att bestämmelsen i rikslagens 5 kap. 3 § 1 mom. om förlängning av granskningsperioden till 28 månader tillämpas på arbetslöshetsdagpenning som hänför sig till tiden efter lagens ikraftträdande. Till följd av att granskningsperioden förlängs kan arbetsvillkoret på 43 veckor alltså uppfyllas redan när lagen träder i kraft, varvid rätt till arbetslöshetsdagpenning uppstår direkt vid den tidpunkt då landskapslagen träder ikraft, det vill säga tidigast hösten 2003. Detta gäller de arbetssökande som inte får arbetslöshetsdagpenning därför att arbetsvillkoret inte har uppfyllts under den 24 månader långa granskningsperioden före lagens ikraftträdande. Av landskapslagens ikraftträdande följer även att 5 kap. 3 § 2 mom., som gäller förkortning av arbetsvillkoret, skall tillämpas på arbetslöshetsdagpenning som riktar sig till tiden efter lagens ikraftträdande. Att arbetsvillkoret förkortas från 43 veckor till 34 veckor betyder att den som uppfyllt arbetsvillkoret på 34 veckor men inte det på 43 veckor när lagen träder i kraft får rätt till arbetslöshetsdagpenning direkt när lagen trätt i kraft. Om det är fråga om en person som får arbetslöshetsdagpenning innebär uppfyllandet av det kortare arbetsvillkoret att maximitiden börjar från början och att dagpenningens belopp omräknas när lagen träder i kraft.

     Det förkortade arbetsvillkoret på 34 veckor gäller enligt förslaget även en arbetssökande som har fått arbetslöshetsdagpenning enligt den lag som gällde före denna lags ikraftträdande. I 6 mom. föreslås att med arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag jämställs dagpenning enligt den nu gällande lagen till den del den har betalts 1997 eller senare. Att jämställandet begränsas till 1997 är motiverat på grund av de lagändringar gällande arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning som trädde i kraft vid ingången av 1997 med stöd av 16 § 2 mom. landskapslagen om sysselsättning.

     Den föreslagna paragrafens 7 mom. motsvarar rikslagens övergångsbestämmelse i 15 kap. 1 § 10 mom.

     Enligt 9 kap. 5 § 2 mom. skall arbetsmarknadsstöd betalas utan behovsprövning också till person som har fyllt 55 år och som uppfyller arbetsvillkoret när han eller hon blir arbetslös. Enligt paragrafens 8 mom. föreslås också arbete och företagsverksamhet före denna lag ikraftträdande hänföras till arbetsvillkoret i 9 kap. 5 § 2 mom. för personer över 55 år. Med avvikelse från nuvarande tillämpningspraxis kan också företagsverksamhet före den 1 januari 1994 beaktas, det vill säga före den tid då lagen om arbetsmarknadsstöd började tillämpas i landskapet.

     I 9 kap. 6 § 1 mom. finns bestämmelser om betalning av arbetsmarknadsstöd till den som bor i sina föräldrars hushåll. Med avvikelse från rikslagens övergångsbestämmelser till paragrafen föreslås en förlängning av övergångstiden för införandet av en 50 procents nivå på arbetsmarknadsstödet till och med 31 december 2003. Med andra ord skulle den nuvarande 60 procentgränsen enligt 9 mom. vara gällande även från och med att denna lag träder i kraft till och med den 31 december 2003. I riket är övergångsperioden satt från och med den 1 januari 2003, när rikslagen trädde i kraft, till och med den 30 juni 2003. Genom den föreslagna övergångbestämmelsen i 9 mom. anpassas bestämmelsen till att landskapslagen kan träda i kraft tidigast en halvår efter att lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft i riket.

     Bestämmelsen i paragrafens 10 mom. om återkrav av arbetslöshetsdagpenning faller under rikets lagstiftningsbehörighet, men har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat upptas i landskapslagens övergångsbestämmelser. Arbetslöshetsdagpenning som betalts utan grund skall således inte behöva återkrävas i det fall att den förmån som betalts utan grund hänför sig till tiden efter att denna lag trätt i kraft.

 

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättning

 

8 § I paragrafen föreslås att den grupp av personer som kan komma i åtnjutande av de åtgärder som avses i paragrafen skall begränsas till arbetslösa personer som har fullgjort läroplikten, men som inte fyllt 65 år.

     Läroplikten inträder enligt 21 § grundskolelagen för landskapet Åland (18/1995) det år då barnet fyllt sju år eller för vissa handikappade barn det år det fyller sex år. Läroplikten upphör efter att barnet genomgått grundskola, dock senast efter tio år alternativt elva år.

     För att komma i åtnjutande av landskapets eller kommunernas åtgärder enligt lagen förutsätts i dag att personen har fyllt 16 år. Någon övre åldersgräns finns inte. Genom förslaget anpassas bestämmelsen till gällande praxis i landskapet samt till de åldersbegränsningar som gäller i fråga om arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

 

8a § Ett centralt mål vid reformen av det arbetsmarknadspolitiska systemet på Åland är stärka arbetssökandenas möjligheter att söka arbete. I syfte att nå detta mål har delar av serviceprocessen lagts om bland annat genom att en aktiveringsplan görs upp för en arbetslös arbetssökande. Planen utgår från den arbetssökandens behov av service. I planen överenskommes om olika servicealternativ och åtgärder som främjar den arbetssökandes placering på den öppna arbetsmarknaden. Planens innehåll och omfattning är beroende av den arbetssökandes situation och servicebehov. Aktiveringsplanen omnämns i den sysselsättningsplan som uppgjorts med stöd av landskapslagen om sysselsättning. Behovet av en aktiveringsplan hänger även samman med rätten till olika arbetslöshetsförmåner.

     Eftersom aktiveringsplanen redan utgör ett viktigt instrument vid de arbetssökandes väg tillbaka till arbetslivet, samt eftersom det föreslagna förmånssystemet enligt blankettlagstiftningen förutsätter att en plan upprättas, föreslås att en bestämmelse om planen intas i landskapslagstiftningen. I den föreslagna paragrafen föreslås aktiveringsplanen få namnet handlingsplan för arbetssökande för att undvika en sammanblandning med bland annat den aktiveringsplan som uppgörs med stöd av rikslagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Genom förslaget lagfästs även ett av landskapsstyrelsens delmål med arbetsförmedlingens verksamhet (se 2003 års landskapsbudget) Genom kravet på en obligatorisk handlingsplan förverkligas dessutom målet med att bättre och mer rättvist tillgodose en individs rättigheter och möjlighet till arbete. På motsvarande sätt som den arbetslösa arbetssökanden föreslås få en rätt till en handlingsplan för arbetssökande enligt den föreslagna ändringen av 3a § landskapslagen om arbetsförmedlingen, medför den nu föreslagna paragrafen en skyldighet för arbetsförmedlingen att uppgöra en sådan handlingsplan.

     Enligt 1 mom. skall handlingsplanen göras upp senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader. Utgångspunkten är att handlingsplanen skall göras upp innan en arbetslös arbetssökande sätts in i någon sysselsättningsfrämjande åtgärd. Om den arbetssökande varit arbetslös utan avbrott i minst fem månader, skall planen för arbetssökande vara specificerad. Om innehållet i den specificerade planen bestäms i 8b § 2 mom.

     Enligt 2 mom. skall en reviderad specificerad handlingsplan för arbetssökande utarbetas, om en arbetslös arbetssökande är berättigad till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetslöshetsdagpenning under den maximitid som anges i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller på basis av sin arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar.

 

8b § Handlingsplanen som skall uppgöras av den arbetslösa arbetssökanden och arbetsförmedlingen tillsammans, skall innehålla en bedömning av den arbetslösa arbetssökandens kunnande och servicebehov. I planen skall även överenskommas om sysselsättningsfrämjande service och andra åtgärder som ordnas i enlighet med den arbetssökandes behov såsom rehabilitering, utbildning och arbetspraktik. Avsikten är även att göra en kompetensanalys, med vars hjälp man försöker skapa en bild av bland annat den arbetssökandes färdigheter och kunnande och om särskilda kunskaper som han eller hon besitter. Som följer av lagtexten är kravet på vad den specificerade handlingsplanen skall innehålla mer konkret angivet.

     Handlingsplanen skall undertecknas av såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen för att den skall anses gällande. Trots att det kan förefalla naturligt föreslås det med tanke på skyddet för den enskilde att en bestämmelse intas i paragrafen som anger att den arbetssökande skall få ett exemplar av den handlingsplan som skall följas.

 

8c § Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om den arbetssökandes samarbetsskyldighet.

     Enligt paragrafen är en arbetslös arbetssökande skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande, i utarbetandet av handlingsplanen för arbetssökande och annat som överenskommits i handlingsplanen för arbetssökande. Om den arbetssökande försummar att iaktta de skyldigheter han eller hon har enligt paragrafen kan en ansökan som arbetssökande upphöra att vara i kraft med allt vad det innebär enligt 6 § 2 mom. 4 mom. punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller så kan han eller hon gå miste om sin rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar enlighet med 2 kap. 20 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

 

8d § I paragrafen finns bestämmelser om arbetsförmedlingens skyldigheter i fråga om genomförandet av handlingsplanen.

     I paragrafen betonas arbetsförmedlingens aktiva insats i arbetsmarknadsservicen till den arbetssökande. Avsikten med formuleringen att arbetsförmedlingen skall se till att serviceprocessen framskrider syftar delvis på att handlingsplanen skall ändras och revideras. Det är värt att betona att syftet med handlingsplanen är att förkorta perioderna av arbetslöshet och att sysselsätta de arbetslösa på den öppna marknaden antingen direkt eller med stöd av utbildning. Serviceprocessen skall inte förlängas om arbete erbjuds på den öppna marknaden eller utbildning som lämpar sig för den arbetslösa arbetssökanden görs tillgänglig.

 

16 § I och med att lagen om utkomstskydd för arbetslösa görs tillämplig i landskapet samt 8 § ändras fordras även vissa justeringar av 16 §. I den föreslagna ändringen av paragrafen intas således en hänvisning till den nya blankettlagen.

 

20 § Arbetskraftskommissions roll som beslutande organ i fråga om grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet föreslås kvarstå, liksom dess position inom förvaltningen. I paragrafen intas en hänvisning till den nya blankettlagen. Arbetskraftskommissionens uppgifter framkommer av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

 

23 §, 24§, 24a§, 26§, 26a§, 26b§ och 27 § Paragraferna föreslås upphävda eftersom bestämmelser med motsvarande innehåll är tillämpliga i landskapet med stöd av landskapslagen tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

 

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna ändringen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

     Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen av utkomstskydd för arbetslösa.

 

3. Landskapslag om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling

 

3a § I paragrafen intas en bestämmelse om rätten till en handlingsplan för arbetssökande. Den handlingsplan som utarbetas i samarbete mellan arbetsförmedlingen och den arbetslösa arbetssökanden utgör ett centralt led i de tjänster arbetsförmedlingen erbjuder sina kunder. I paragrafen föreslås dessutom att en allmän bestämmelse om intervjuer för arbetssökande intas, där det centrala målet är att skapa en grund för uppgörandet av handlingsplanen. Enligt förslaget syftar intervjuerna till att erbjuda en möjlighet att se över och revidera handlingsplanen. I paragrafen ingår en hänvisning till 2 kap. landskapslagen om sysselsättning, där närmare bestämmelser om handlingsplanen för arbetssökande finns samlade.

     Genom ändringen av paragrafen slopas bestämmelserna om rätten till ersättning för vissa flyttkostnader. Enligt gällande lydelse av 3a § kan en person som är eller omedelbart kan komma att bli arbetslös och som är villig att på anvisning av arbetsförmedlingen flytta till arbete utanför sin boningsort erhålla understöd för kostnader i samband med flyttningen enligt bestämmelserna i landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet (21/1971). Orsaken till att bestämmelserna föreslås upphävda är att stödet i praktiken förlorat sin betydelse, samtidigt som motsvarande bestämmelser delvis kommer att kvarstå i landskapet med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Genom att 3a § i dess nuvarande utformning upphör att gälla, upphör även landskapsförordningen om främjande av arbetskraftens rörlighet att gälla. Detta följer av den gängse uppfattningen att en förordning eller annan föreskrift alltid automatiskt upphör att gälla när den lag eller bestämmelse med stöd av vilken förordningen har utfärdats upphävs.

 

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna ändringen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

     Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen av utkomstskydd för arbetslösa.

 

4. Landskapslag om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland

 

I 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland anges de allmänna förutsättningarna för betalning av avgångsbidrag och periodisk ersättning. Avgångsbidrag betalas till en tjänsteman som blivit uppsagd från ett långvarigt anställningsförhållande till landskapet på grund av att hans eller hennes tjänst har indragits. Dessutom förutsätts att det på grund av tjänstemannens ålder eller annan orsak är svårt att på nytt placera honom eller henne i arbete. Tjänstemannen bör även uppfylla vissa krav som framgår av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen (16/1988). Bestämmelserna om avgångsbidrag gäller alla tjänstemän, som omfattas av tjänstemannalagen. Däremot är det enbart ordinarie tjänstemän, som har beviljats avgångsbidrag och som uppfyller i blankettlagen om avgångsbidrag föreskrivna krav, som enligt prövning kan erhålla periodisk ersättning. Avsikten med periodisk ersättning har varit att trygga den ekonomiska ställningen för äldre personer, vilka av olika orsaker, till exempel på grund av yrkets speciella karaktär, dröjer särskilt länge att återplacera i arbete. Periodisk ersättning beviljas enligt prövning, medan avgångsbidrag beviljas envar som uppfyller föreskrivna krav.

     Det är avgångsförordningen (FFS 726/1987) som med stöd av ovan nämnda blankettlag är tillämplig i landskapet. I riket ersattes avgångsbidragsförordningen från och med den 1 december 1994 med en förordning om avgångsbidrag för tjänstemän (FFS 999/1994), som var gällande i riket fram till årsskiftet 2002/2003.

     Avgångsbidraget har sedan år 1987 beviljats i begränsad omfattning. Samtliga åtta avgångsbidrag som har beviljats av landskapsstyrelsen beviljades år 1994 huvudsakligen i samband med nedläggningen av försöksväxthuset i Brändö.

     Genom riksreformen av lagstiftningen om utkomstskyddet för arbetslösa blir avgångsbidraget en del av utkomstskyddet för arbetslösa så att förhöjd inkomstrelaterad dagpenning betalas för 130 dagar till en person som har blivit uppsagd av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker. Villkoret skall vara minst 20 års arbetshistoria och 5 års medlemskap i en arbetslöshetskassa. Eftersom landskapsstyrelsen genom denna framställning föreslår att lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall göras tillämplig i landskapet även i fråga om de förmåner landskapet redan i dag beviljar och som landskapet har lagstiftningsbehörighet över samt för att synkronisera de förmåner en arbetslös arbetssökande kan komma i åtnjutande av, föreslås att bestämmelserna i 9 kap. tjänstemannalagen upphävs.

 

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna ändringen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

     Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen av utkomstskydd för arbetslösa.

 

5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen

 

Rikets avgångsbidragsförordning från år 1987 är som blankettlag tillämplig i landskapet. I avgångsbidragsförordningen ingår bestämmelser om förutsättningar och utbetalning av avgångsbidrag och periodiska ersättningar samt om förfarandet i övrigt. Blankettlagen är sammanlänkad med bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning i 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland, eftersom tjänstemannalagen innehåller en hänvisning till blankettlagen.

     Av samma skäl som bestämmelserna i 9 kap. tjänstemannalagen föreslås upphävda föreslås även att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsförordningen upphävs.

 

Ikraftträdelsebestämmelse Landskapsstyrelsen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna ändringen med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.

     Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt dock samtidigt med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen av utkomstskydd för arbetslösa.

 

 


Lagtext

 

Landskapsstyrelsen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

 

I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens syfte och tillämpningsområde

     I syfte att trygga en i landskapet Åland bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden ersätts de ekonomiska förluster som arbetslösheten förorsakar i enlighet med lagen den 30 december 2002 om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002), med i denna lag angivna avvikelser, till den del lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller bestämmelser om

     1) arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning och den därtill anslutna barnförhöjningen och

     2) arbetsmarknadsstöd.

     Ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Bestämmelser som inte tillämpas

     Med stöd av denna lag skall följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:

     1) 1 kap. 4 § 3 mom. om bindande utlåtanden och utkomstskyddsombud,

     2) 1 kap. 5 § 1 mom. 11 punkten om sammansatt stöd,

     3) 2 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten om deltagande i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     4) 5 kap. 3 § 3 mom. andra meningen om sammansatt stöd,

     5) 5 kap. 4 § 4 mom. om arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd till arbetsgivaren,

     6) 7 kap. 1 § 2 mom. i fråga om arbetsmarknadsstöd som kan utbetalas till arbetssökande för den tid han eller hon deltar i integrationsåtgärder för invandrare och i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     7) 7 kap. 1 § 4 mom. om sammansatt stöd,

     8) 7 kap. 4 § om arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd,

     9) 7 kap. 6 § om sammansatt stöd,

     10) 7 kap. 7 § om arbetsmarknadsstöd under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     11) 7 kap. 8 § 2 mom. om ersättning för uppehälle för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     12) 7 kap. 11 § om försök med sammansatt stöd,

     13) 8 kap. 3 § 2 mom. aktiveringsplan,

     14) 8 kap. 5 § om vägran att delta i och avbrytande av integrationsåtgärder,

     15) 8 kap. 6 § om vägran och avbrytande i anslutning till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     16) 8 kap. 7 § om giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den,

     17) 9 kap. 2 § om beloppet av sammansatt stöd,

     18) 9 kap. 5 § 1 mom. och 9 kap. 6 § 2 mom. 2 punkten till den del bestämmelserna berör arbetsverksamhetsperioder,

     19) 9 kap. 7 § 3 mom. om sammansatt stöd,

     20) 11 kap. 2 § 2 mom. om av i arbetskraftskommissionens eller arbetskraftsbyråns utlåtande förutsatta utredningar,

     21) 11 kap. 2 § 5 mom. 5 punkten om dagar som personen deltagit i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     22) 11 kap. 3 § 2 mom. och 11 kap. 4 § om arbetskraftspolitiskt utlåtande,

     23) 11 kap. 7 § om sammansatt stöd,

     24) 13 kap. 9 § om utkomstskyddsombudets rätt att få uppgifter och att vara närvarande,

     25) 13 kap. 10 § om register över förmånstagare och

     26) 14 kap. 3 § om finansieringen av förmånerna.

 

3 §

Förvaltningsmyndighet

     De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter skall i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag handhas av landskapsstyrelsen, dock så

     1) att arbetskraftskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag och

     2) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på Ålands arbetsförmedlingsbyrå. Med arbetsförmedlingen avses i fortsättningen Ålands arbetsförmedlingsbyrå.

 

4 §

Tillämpning av hänvisningar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa

     Hänvisas i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen skall hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

 

5 §

Bosättning i landskapet Åland

     Om det vid tillämpningen av denna lag först skall avgöras om en person är bosatt i landskapet Åland, avgörs frågan i tillämpliga delar enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (FFS 1573/1993).

 

6 §

Arbetssökande

     Med avvikelse från bestämmelserna i 2 kap. 1 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa betraktas den som arbetssökande som anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och som hållit sin arbetsansökan i kraft vid arbetsförmedlingen på det sätt arbetsförmedlingen kräver och som för arbetserbjudanden och annan kontakt har meddelat arbetsförmedlingen sin postadress och annan kontaktinformation med vars hjälp den sökande kan nås utan dröjsmål. En anmälan som arbetssökande skall göras genom att den arbetssökande anmäler sig personligen hos arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen kan också godkänna en anmälan som framförts elektroniskt eller på annat sätt. En arbetsansökan anses ha trätt i kraft den dag då den arbetssökande anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. I sin anmälan skall den sökande lämna behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga.

     En ansökan upphör att vara i kraft om den arbetssökande

     1) meddelar att han eller hon inte längre önskar hålla sin ansökan i kraft,

     2) inte förnyar sin arbetsansökan hos arbetsförmedlingen inom den tid som arbetsförmedlingen har angett och på det sätt som arbetsförmedlingen kräver,

     3) inte inom den tid som arbetsförmedlingen har angett lägger fram utredning om sin arbetshistoria och andra utredningar om omständigheter som avses i 1 mom. och som är behövliga med avseende på tillhandahållande av sysselsättningsfrämjande åtgärder,

     4) inte för arbetsförmedlingen lägger fram sådana uppgifter eller utredningar som krävs enligt 8c § 2 mom. landskapslagen om sysselsättning (24/1974),

     5) inte deltar i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen och som är nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov.

     För att en arbetsansökan som upphört att gälla skall kunna träda i kraft på nytt måste en ny anmälan göras på det sätt som anges 1 mom. Om ansökan har upphört att vara i kraft till följd av ett förfarande som avses i 2 mom. 5 punkten förutsätts dessutom att den som gör en ny anmälan förbinder sig att delta i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan och arbetskonditionen.

 

7 §

Handlingsplan för arbetssökande

     Om det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till en jobbsökarplan skall det i landskapet avse en handlingsplan för arbetssökande enligt landskapslagen om sysselsättning (24/1974).

 

8 §

Heltidsstudier

     Med avvikelse från bestämmelserna i 2 kap. 6 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall som heltidsstudier betraktas

     1) studier där målsättningen är att avlägga högskoleexamen,

     2) studieförberedande utbildning på gymnasialstadienivå som omfattar sammanlagt minst 75 kurser och

     3) på gymnasialstadienivå bedriven studieförberedande utbildning med yrkesprofil och yrkesutbildning när studiernas omfattning enligt läroplanen är minst tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt eller om studierna inte dimensionerats i studieveckor, omfattningen enligt utbildningsprogrammet är i genomsnitt minst 25 veckotimmar.

 

9 §

Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetsmarknadsstöd

     Bestämmelserna om när dagpenning skall börja betalas på nytt i den situation som anges i 5 kap. 11 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall avse person som inte återvänt som arbetssökande till Åland inom tre månader efter att han eller hon lämnade landskapet för att söka arbete i en annan medlemsstat.

     I maximitiden enligt 6 kap. 7 § andra meningen lagen om utkomstskydd för arbetslösa inräknas endast sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa som även binder landskapet.

     Även den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag enligt de förutsättningar som anges i 8 kap. 1 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa under förutsättning att de internationella överenskommelser som anges i paragrafen även binder landskapet

 

10 §

Arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag

     Med avvikelse från bestämmelserna i 7 kap. 5 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas inte resebidrag på grundval av ett sådant anställningsförhållande

     1) där arbetsgivaren har beviljats stöd för lönekostnaderna av sysselsättningsanslag, eller

     2) som har börjat innan myndigheten har beviljat bidrag.

 

11 §

Finansiering

     De arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag betalas av landskapets medel.

 

12 §

Förordning

     Landskapsstyrelsen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsstyrelsen föreskriver.

 

13 §

Sökande av ändring

     Beslut som arbetsförmedlingen och den till arbetsförmedlingen anslutna arbetskraftskommissionen fattat med stöd av denna lag kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.

     Besvär över lagligheten av landskapsstyrelsens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

14 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Bestämmelserna om partiellt arbetsmarknadsstöd i 9 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten samt 9 kap. 6 § 3 och 4 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall tillämpas i landskapet från och med den 1 januari 2004.

     Genom denna lag upphävs landskapslagen den 15 juni 1994 om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd (53/1994).

 

15 §

Övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

     Vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall i denna paragraf angivna övergångsbestämmelser till lagen om utkomstskydd för arbetslösa iakttas i fråga om de förmåner som omfattas av denna lag.

     Beloppen i 6 § kap. 1 och 6 §§ motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalts ut i januari 2001 har beräknats.

     Bestämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas när det anställningsförhållande som utgör grunden för att den förmån som avses i lagrummet har utbetalts har upphört efter att denna lag har trätt i kraft.

     Utan hinder av vad som bestäms i 4 kap. 1 § 3 punkten tillämpas på en person vars jämkningsperiod pågår när denna lag träder i kraft den lag angående jämkning av förmåner som gäller vid ikraftträdandet till utgången av jämkningsperioden.

     Utan hinder av vad som bestäms i 4 kap. 6 § 1 mom. kan, även om maximitiden har uppfyllts, jämkad arbetslöshetsförmån beviljas en sådan person som avses i 4 kap.1 § 1–4 punkten fram till den 1 april 2004.

     Vid tillämpningen av 5 kap. 3 § 2 mom. jämställs med arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag arbetslöshetsdagpenning som betalts den 1 januari 1997 eller för tiden efter det.

     De åtgärder som avses i 8 kap. 2 § 4 mom. och som kan räknas in i skyldigheten att vara i arbete skall ha utförts efter att denna lag trätt i kraft.

     Arbete eller företagsverksamhet har utförts eller bedrivits före denna lag trädde i kraft räknas in i arbetsvillkoret enligt 9 kap. 5 § 2 mom.

     Utan hinder av vad som bestäms i 9 kap. 6 § 1 mom. är arbetsmarknadsstödet från och med att denna lag träder i kraft till och med 31 december 2003 dock 60 procent av det enligt nämnda moment beräknade arbetsmarknadsstödet.

     Bestämmelsen i 11 kap. 10 § 3 mom. om återkrav av arbetslöshetsdagpenning tillämpas på återkrav av grundlöst utbetald arbetslöshetsdagpenning som riktar sig till tiden efter ikraftträdandet.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om sysselsättning

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 23 §, 24 §, 24a §, 26 §, 26a §, 26b § och 27 § § landskapslagen den 19 april 1972 om sysselsättning (24/1974), av dessa lagrum 23 § och 26a § sådana de lyder i landskapslagen den 14 januari 1986 (4/1986), 24a § sådan den lyder i landskapslagen 4 mars 1977 (12/1977), 26 § sådan den lyder i landskapslagen den 25 juli 1983 (32/1983) samt 26b § sådan den lyder i landskapslagen den 1 april 1987 (22/1987),

     ändras 8 § 1 mom., 16 § och 20 § 1 mom., av dessa lagrum 16 § sådan den lyder i landskapslagen den 14 januari 1986, samt

     fogas nya 8a-d §§ till lagen som följer:

 

8 §

     En arbetslös person som har fullgjort läroplikten, men som inte har fyllt 65 år, och som vid arbetsförmedlingen anmält sig som arbetslös arbetssökande och åt vilken arbete eller möjlighet till utbildning inte kunnat ordnas genom arbetsförmedlingens försorg, skall såvitt möjligt beredas arbete genom åtgärder av landskapet eller den kommun, i vilken vederbörande har sitt egentliga bo och hemvist.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

8a §

     Arbetsförmedlingen skall tillsammans med den arbetslösa arbetssökande utarbeta en handlingsplan för arbetssökande. Om det inte är uppenbart onödigt, skall planen utarbetas senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader utan avbrott. Om den arbetssökande varit arbetslös utan avbrott i minst fem månader, skall planen vara specificerad.

     En reviderad specificerad handlingsplan för arbetssökande skall utarbetas, om en arbetslös arbetssökande

     1) har rätt till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetslöshetsdagpenning under maximitiden eller

     2) på basis av arbetslösheten har fått arbetsmarknadsstöd under minst 500 dagar.

 

8b §

     Handlingsplanen för arbetssökande skall innehålla en bedömning av den arbetslösa arbetssökandens kunnande och servicebehov. I planen överenskoms om sysselsättningsfrämjande service och åtgärder och vid behov övriga åtgärder som förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och funktionsförmågan.

     En specificerad handlingsplan för arbetssökande skall innehålla arbets- eller utbildningsplatser som den arbetslösa arbetssökande kan söka, andra sysselsättningsfrämjande åtgärder eller åtgärder som hänför sig till utredande av arbetsförmågan eller hälsotillståndet.

     Handlingsplanen enligt 1 och 2 mom. skall undertecknas av den arbetssökande och arbetsförmedlingen. Den arbetslösa arbetssökande skall få ett exemplar av den undertecknade planen.

 

8c §

     En arbetslös arbetssökande är skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande, i utarbetandet av handlingsplanen för arbetssökande och i service och åtgärder som överenskommits i handlingsplanen.

     En arbetslös arbetssökande för vilken det har utarbetats en specificerad handlingsplan för arbetssökande och som har varit arbetslös minst fem månader utan avbrott, är skyldig att följa planen till den del man i den har kommit överens om det som avses i 8b § 2 mom. En arbetslös arbetssökande är härvid dessutom skyldig att på det sätt som avtalats i handlingsplanen på bestämda tider meddela arbetsförmedlingen hur han eller hon har följt planen. Om arbetsförmedlingen förutsätter någon annan redogörelse för hur planen har följts, skall detta skrivas in i handlingsplanen.

     Om den arbetssökande försummar att iaktta de skyldigheter han eller hon har enligt 1 mom. och 2 mom. gäller vad som bestäms i 6 § 2 mom. 4 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (   /2003) eller vad som med stöd av landskapslagen bestäms i 2 kap. 20 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002).

     Samarbetsskyldigheten enligt 2 mom. gäller under den tid personen är arbetslös arbetssökande. Samarbetsskyldigheten upphör när personen uppfyller det arbetsvillkor som förutsätts för arbetslöshetsdagpenning.

 

8d §

     Arbetsförmedlingen skall aktivt erbjuda arbete och utbildning samt tillhandahålla tjänster och åtgärder som ingår i handlingsplanen för arbetssökande samt följa hur planen genomförs och för sin del se till att serviceprocessen framskrider.

     Arbetsförmedlingen skall tillhandhålla sådan sysselsättningsfrämjande service som ingår i den reviderade specificerade handlingsplanen för arbetssökande och för arbetslösa arbetssökande ordna övriga åtgärder enligt planen, dock inom gränserna för de anslag som anvisats arbetsförmedlingen.

 

3 kap.
Utkomstskydd

 

16 §

     Utkomsten för en person som avses i 8 § tryggas i form av arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd med landskapets medel på det sätt som föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (   /   ).

 

20 §

     I anslutning till Ålands arbetsförmedlingsbyrå finns en arbetskraftskommission. Närmare bestämmelser om arbetskraftskommissionens uppgifter finns i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3a § landskapslagen den 20 juli 1960 om arbetsförmedling (23/1960), sådan den lyder i landskapslagen den 25 mars 1965 (14/1965), som följer:

 

3a §

     Arbetslösa arbetssökande har i enlighet med 2 kap. landskapslagen om sysselsättning (24/1972) rätt till en handlingsplan för arbetssökande som utarbetas till stöd för sökandet efter arbete. Arbetsförmedlingen skall regelbundet ge den arbetssökande tillfälle att delta i en intervju för arbetssökande i syfte att utarbeta, se över eller revidera planen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs 9 kap. tjänstemannalagen den 6 augusti 1987 för landskapet Åland (61/1987).

 

2 §

     Denna lag träder i kraft

     Bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas på personer, vilkas anställningsförhållande till landskapet upphört innan denna lag trädde i kraft.

 

__________________

 

5.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs landskapslagen den 9 februari 1988 om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen (16/1988).

 

2 §

     Denna lag träder i kraft

     Bestämmelserna om avgångsbidrag och periodisk ersättning som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas på personer, vilkas anställningsförhållande till landskapet upphört innan denna lag trädde i kraft.

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 25 mars 2003

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Ritva Sarin Grufberg

 


Bilaga

 

 

L a g
om utkomstskydd för arbetslösa

(FFS 1290/2002)

 

I AVDELNINGEN
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     En i Finland bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden tryggas genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar ersätts i enlighet med denna lag.

 

2 §

Förmåner

     En arbetslös arbetssökandes grundläggande försörjning vid arbetslöshet tryggas genom arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd.

     Arbetsmarknadsstöd betalas till en arbetssökande som inte har varit etablerad på arbetsmarknaden eller som har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden. En arbetssökande som har varit etablerad på arbetsmarknaden och som fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller därmed jämförbart eget arbete betalas arbetslöshetsdagpenning. Till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) betalas arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning.

     För den tid en arbetslös bedriver frivilliga studier betalas arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning i form av utbildningsdagpenning på det sätt som bestäms i 10 kap.

 

3 §

Förmånstagarnas allmänna rättigheter och skyldigheter

     En arbetslös arbetssökande har rätt till en jobbsökarplan på det sätt som bestäms i lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002).

     En förmånstagare har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, att till arbetskraftsbyrån lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga, att fullfölja den i samarbete med arbetskraftsbyrån utarbetade jobbsökarplanen samt vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder.

 

4 §

Verkställighet av lagen

     Verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa leds, styrs och utvecklas av social-och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbetsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.

     Verkställighetsuppgifterna enligt denna lag sköts av Folkpensionsanstalten i fråga om arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen och av arbetslöshetskassorna enligt lagen om arbetslöshetskassor i fråga om den inkomstrelaterade dagpenningen.

     Arbetskraftsbyråerna och arbetskraftskommissionerna ger för Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna bindande utlåtanden enligt 11 kap. 4 § om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. En av arbetsministeriet utsedd tjänsteman vid varje arbetskrafts- och näringscentral (utkomstskyddsombud) övervakar inom sitt verksamhetsområde att utlåtandepraxis är lagenlig och enhetlig.

 

5 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd och utbildningsdagpenning,

     2) arbetslöshetsdagpenning grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning som beviljas löntagare och företagare samt utbildningsdagpenning som beviljas i form av arbetslöshetsdagpenning,

     3) anställningsförhållande sådant arbete som utförs på grundval av ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen (55/2001) eller 1 § sjömanslagen (423/1978) eller på grundval av ett läroavtal enligt lagen om yrkesutbildning (630/1998) eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) och som inte utförs i egenskap av företagare enligt 6 §,

     4) heltidsarbete arbete som utförs i ett anställningsförhållande där arbetstiden överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete,

     5) deltidsarbete arbete som utförs i ett anställningsförhållande där arbetstiden är högst 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete,

     6) permittering av arbetsgivaren verkställd permittering av produktionsorsaker av eller ekonomiska orsaker,

     7) arbetsvillkor det arbetsvillkor som utgör förutsättning för erhållande av såväl löntagares som företagares inkomstrelaterade dagpenning och grunddagpenning,

     8) tid utan ersättning den tid för vilken en arbetslöshetsförmån inte betalas på grund av att personen i fråga lämnat sitt arbete eller vägrat ta emot arbete eller till följd av något annat i 2 och 8 kap. angivet förfarande,

     9) skyldighet att vara i arbete den tid i arbete eller utbildning som förutsätts innan en arbetslöshetsförmån kan betalas på grund av upprepat förfarande som avses i 8 punkten och som visar att personen i fråga inte vill ta emot arbete eller som förutsätts innan arbetsmarknadsstöd för arbetslöshetstid kan betalas på grund av ett förfarande som avses i 8 kap. 2 § 3 mom.,

     10) jobbsökarplan en plan enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice som utarbetats för att utreda och förbättra sysselsättningsförutsättningarna för en arbetslös arbetssökande, och

     11) sammansatt stöd stöd som är avsett att främja sysselsättningen av en långtidsarbetslös, varvid det kan bestämmas att arbetsmarknadsstödet skall betalas till arbetsgivaren antingen separat eller tillsammans med sysselsättningsstöd som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice.

     Vid tillämpningen av denna lag jämställs arbete som utförs i tjänsteförhållande och frågor som ansluter sig till tjänsteförhållanden med anställningsförhållanden och arbetsavtalsfrågor.

 

6 §

Företagare

     Som företagare betraktas i denna lag en person som för sin huvudsyssla är skyldig att uppta försäkring enligt lagen om pension för företagare (468/1969) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969).

     Som företagare betraktas också en delägare i ett företag. Vid tillämpningen av denna lag betraktas som delägare den som

     1) arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag där han eller hon själv har minst 15 procent eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne har minst 30 procent av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför, eller annars motsvarande bestämmanderätt i bolaget, eller

     2) arbetar i ett aktiebolag där han eller hon själv eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne har minst hälften av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför, eller annars motsvarande bestämmanderätt i bolaget, eller

     3) så som bestäms i 1 eller 2 punkten arbetar i ett annat företag eller en annan sammanslutning där han eller hon eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne anses ha en sådan bestämmanderätt som avses i de nämnda punkterna.

     När ägarandelen beräknas beaktas också indirekt innehav via andra företag och sammanslutningar, om personen i fråga eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne äger minst hälften av bassamfundet eller har motsvarande bestämmanderätt.

     En person anses ha ledande ställning i ett företag om han eller hon är verkställande direktör för eller styrelsemedlem i ett aktiebolag eller om han eller hon har motsvarande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag eller en annan sammanslutning. Såsom familjemedlem till den som arbetar i ett företag betraktas hans eller hennes make och en person som är hans eller hennes släkting i rätt upp- eller nedstigande led och bor tillsammans med honom eller henne i gemensamt hushåll.

     I 2 kap. 4–5 § bestäms hur arbete i företag påverkar rätten till arbetslöshetsförmåner.

 

7 §

Samboförhållande och makar som bor åtskils

     När äktenskap påverkar erhållandet av en förmån eller dess belopp eller inverkar på något annat sätt iakttas följande:

     1) om en man och en kvinna som inte är gifta med varandra fortgående lever i ett samboförhållande, det vill säga i gemensamt hushåll och även i övrigt under äktenskapsliknande förhållanden, tillämpas på dem vad som i lagen bestäms om makar, och

     2) om makar fortgående bor åtskils till följd av söndring och inte har gemensamt hushåll tilllämpas inte bestämmelserna om makar på dem.

 

8 §

Boende i Finland

     Om det vid tillämpningen av denna lag först skall avgöras om en person är bosatt i Finland, avgörs frågan enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993).

 

9 §

Pendlingsregion

     En persons pendlingsregion är, om inte något annat följer av särskilda skäl, hans eller hennes boningskommun samt de kommuner där personer från boningskommunen allmänt har sina arbetsplatser eller där det med motsvarande tidsåtgång och till motsvarande kostnader är möjligt att ha sin sedvanliga dagliga arbetsplats.

     Pendlingsregionerna fastställs genom förordning av arbetsministeriet utgående från arbetskraftskommissionernas beredning.

 

2 kap.
Arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner

 

1 §

Arbetslös arbetssökande

     Berättigade till arbetslöshetsförmåner är under de förutsättningar som anges i denna lag arbetslösa arbetssökande som saknar heltidsarbete och söker sådant och som står till arbetsmarknadens förfogande på de villkor som allmänt tilllämpas på arbetsmarknaden och som inte kan erbjudas arbete eller anvisas utbildning. Arbetssökande som får invalidpension i form av delpension har rätt till arbetslöshetsförmåner, trots att de inte söker heltidsarbete.

     Som arbetslös betraktas den som inte står i anställningsförhållande eller är sysselsatt på heltid som företagare eller i eget arbete. Som arbetslös betraktas dessutom en person som avses i 4 kap. 1 § och som är permitterad på heltid. Som arbetssökande betraktas den som är registrerad som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning och som hållit sin arbetsansökan i kraft vid arbetskraftsbyrån på det sätt som bestäms i lagen om offentlig arbetskraftsservice och som för arbetserbjudanden och annan kontakt har meddelat arbetskraftsbyrån sin postadress och eventuell annan kontaktinformation med vars hjälp han eller hon kan nås utan dröjsmål.

     En arbetssökande anses söka heltidsarbete, om syftet med arbetsansökan och en eventuell jobbsökarplan är sysselsättning i heltidsarbete.

 

2 §

Arbete som inte utförs i anställningsförhållande

     En arbetssökande har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag för den tid han eller hon

     1) utan lön deltar i sedvanligt allmännyttigt frivilligarbete,

     2) utan lön deltar i sedvanligt talkoarbete, eller

     3) deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001).

     En arbetssökande som utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande eller i form av företagsverksamhet, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner.

 

3 §

Hinder för att vara på arbetsmarknaden

     En person har inte rätt till arbetslöshetsförmåner om han eller hon är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på grund av utlandsresa, värnplikt, civiltjänstgöring, frihetsstraff eller sjukhusvård eller annan därmed jämförbar anstaltsvård eller av någon annan orsak som kan jämställas med dessa.

     En person skall dock anses vara på arbetsmarknaden under en sådan på förhand till arbetskraftsbyrån anmäld, tillfällig och kort utlandsresa under vilken han eller hon är anträffbar och inom en rimlig och sedvanlig tid kan ta emot arbete eller utbildning.

 

4 §

Företagsverksamhet

     En person har inte rätt till arbetslöshetsförmåner för den tid som han eller hon är sysselsatt på heltid som företagare eller på motsvarande sätt i eget arbete. Med företag avses även lantbruksföretag.

     En person som inleder företagsverksamhet enligt 1 kap. 6 § eller eget arbete anses vara sysselsatt på heltid, om den arbetsinsats som verksamheten kräver är så stor att den hindrar honom eller henne att ta emot heltidsarbete. Företagsverksamheten kan anses ha påbörjats tidigast då den egentliga produktionen eller ekonomiska verksamheten inleddes, om inte annat följer av särskilda skäl. Närmare bestämmelser om inledningstidpunkten för företagsverksamhet och eget arbete utfärdas genom förordning av statsrådet.

     Företagsverksamhet eller eget arbete anses utgöra bisyssla, om det på grundval av tiden i arbete eller annars kan antas att den arbetsinsats som företagsverksamheten eller det egna arbetet kräver är så liten att den inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete.

 

5 §

Upphörande med och avbrott i företagsverksamhet

     Den som på det sätt som avses i 4 § 1 eller 2 mom. har varit sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller eget arbete anses fortfarande vara sysselsatt fram till den tidpunkt då företagsverksamheten eller det egna arbetet bevisligen har upphört eller i en följd har varit avbruten under fyra månader. Företagsverksamhet eller eget arbete skall anses ha upphört då vederbörande försätts i konkurs eller då arbetsförmågan hos den som tidigare har varit sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbetet har försämrats väsentligt eller då det annars är uppenbart att företagsverksamheten eller det egna arbetet inte längre fortgår. Företagsverksamhet eller eget arbete anses bevisligen ha avbrutits då utifrån bolagets likvidation eller ett avtal om upplösning av bolaget eller en yrkesutövares anmälningar och åtgärder kan dras den slutsatsen att produktionsverksamheten och den ekonomiska verksamheten har avbrutis. Närmare bestämmelser om upphörande med eller avbrott i företagsverksamhet eller eget arbete och om de utredningar som krävs därom utfärdas genom förordning av statsrådet.

     Företagsverksamhet eller eget arbete anses utgöra bisyssla om en person under minst 10 månader har haft heltidsarbete som inte har samband med företagsverksamheten eller det egna arbetet eller det annars kan dras den slutsatsen att den arbetsinsats som företagsverksamheten eller det egna arbetet kräver är så liten att den inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete.

     Det förutsätts inte att företagsverksamheten eller det egna arbetet upphör eller avbryts för fyra månader, om

     1) personen i fråga sporadiskt har varit sysselsatt på heltid,

     2) personen i fråga skall betraktas som en företagare som kan jämställas med en löntagare, eller

     3) företagsverksamheten på grund av naturförhållandena skall anses vara säsongbetonad.

     En person anses ha varit sporadiskt sysselsatt på heltid, om han eller hon är en i 1 kap. 6 § 4 mom. avsedd familjemedlem som själv inte har haft bestämmanderätt i företaget och som är sysselsatt i företaget eller i eget arbete sammanlagt högst sex månader.

     Med en företagare som kan jämställas med en löntagare avses en företagare som själv deltar i arbetsprestationen och som står i ett permanent uppdragsförhållande till huvudsakligen en uppdragsgivare under vars omedelbara ledning och övervakning han eller hon står. Vidare förutsätts det att han eller hon under det år som föregått den tidpunkt då han eller hon anmälde sig som arbetssökande sammanlagt inte har haft flera än en utomstående anställd åt gången.

     Företagsverksamheten anses vara säsongbetonad om det i genomsnitt är möjligt att idka den under sammanlagt högst sex månader om året. Dessutom förutsätts det att inkomsten av den säsongbetonade företagsverksamheten inte tryggar eller är avsedd att trygga försörjningen året om.

 

6 §

Studier

     En studerande på heltid har inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Begränsningen gäller också ferieperioder under heltidsstudier.

     Som heltidsstudier betraktas

     1) studier där målsättningen är att avlägga lägre eller högre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen,

     2) gymnasiestudier när deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 75 kurser; gymnasiestudier som ordnas i internat betraktas dock alltid som heltidsstudier, och

     3) yrkesinriktade studier och andra studier, när studiernas omfattning enligt studieplanen är minst tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt eller, om studiernas omfattning inte har dimensionerats i studieveckor, omfattningen enligt undervisningsprogrammet är i genomsnitt minst 25 veckotimmar.

     Andra studier som en person inlett än de ovan nämnda betraktas som heltidsstudier, om den arbetsinsats som studierna kräver, med beaktande av studiernas omfattning enligt läro- eller undervisningsplanen, studiernas bindande natur, den tid personen tidigare varit i arbete och den utbildning han eller hon tidigare förvärvat, är så stor att den utgör ett hinder för att ta emot heltidsarbete på de villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden.

 

7 §

Upphörande med och avbrott i heltidsstudier

     Studierna för en person som har studerat på heltid betraktas som heltidsstudier tills han eller hon bevisligen avslutat sina studier. Den som genomför gymnasiets eller den grundläggande utbildningens lärokurs i sin helhet betraktas alltid som studerande på heltid till terminens utgång.

     En arbetssökande betraktas inte som studerande på heltid, om det på grundval av stadigvarande tid i arbete eller idkande av företagsverksamhet under studietiden är uppenbart att studierna inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete.

     En högskolestuderande som har avbrutit sina studier för minst ett år betraktas inte som studerande på heltid under tiden för avbrottet.

 

8 §

Att stå till arbetsmarknadens förfogande

     En arbetssökande som inte står till arbetsmarknadens förfogande är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner.

     En arbetssökande står inte till arbetsmarknadens förfogande, om han eller hon själv uppställer sådana begränsningar som utgör hinder för att ta emot erbjudet arbete på de villkor som allmänt tilllämpas på arbetsmarknaden eller för att delta i erbjuden, för honom eller henne lämplig utbildning. När arbete eller utbildning erbjuds skall den arbetssökande ges skälig tid att ordna vård för barn samt att undanröja svårigheter som beror på arbetsväg och andra motsvarande begränsningar.

     En arbetssökande står inte till arbetsmarknadens förfogande om han eller hon på grund av ovan nämnda begränsningar har lämnat arbetet eller utbildningen.

     En arbetssökande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande på nytt, när han eller hon efter att ha vägrat ta emot arbete eller delta i utbildning eller efter att ha lämnat arbetet eller utbildningen, genom tid i arbete eller på något annat tillförlitligt sätt har visat att han eller hon undanröjt ovan nämnda begränsningar.

 

9 §

Att lämna arbetet och att bli uppsagd

     En arbetssökande som utan giltig orsak har lämnat sitt arbete eller själv har varit orsak till att anställningsförhållandet upphört, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 90 dagar efter att anställningsförhållandet har upphört. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, föreligger inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar.

     Har en arbetstagare, vars arbetsavtal har sagts upp på en grund som avses i 7 kap. 2 § arbetsavtalslagen eller i 39 § sjömanslagen eller vars arbetsavtal har hävts på grundval av 8 kap. 1 § 1 mom. arbetsavtalslagen eller 49 § sjömanslagen, bevisligen bestritt uppsägningen inom uppsägningstiden eller hävningen inom tre månader efter att anställningsförhållandet upphört, kan det innan ett slutligt avgörande i arbetsavtalsärendet har fattats inte anses att arbetstagaren själv, på det sätt som avses i 1 mom., har varit orsak till att anställningsförhållandet upphörde, om det inte kan anses att bestridandet är uppenbart grundlöst.

 

10 §

Giltig orsak att lämna arbetet

     En person har giltig orsak att lämna sitt arbete i de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. arbetsavtalslagen (hävningsgrund) eller då arbetet inte kan anses lämpligt med beaktande av hans eller hennes arbetsförmåga.

     Har en person tagit emot ett arbete som med beaktande av hans eller hennes yrkesskicklighet inte kan anses vara lämpligt för honom eller henne, har han eller hon giltig orsak att lämna arbetet under den tid han eller hon med stöd av 13 § skulle ha varit berättigad att vägra ta emot arbetet utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner.

     En person har giltig orsak att lämna arbetet när maximitiden för jämkad arbetslöshetsförmån enligt 4 kap. 6 § 1 mom. har gått ut.

     En person har rätt att lämna sitt arbete utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner också av någon annan orsak än de som avses i 1–3 mom., om denna orsak i fråga om giltigheten är jämförbar med dessa.

 

11 §

Frånvaro från arbetsmarknaden

     En arbetssökande som under de närmast föregående sex månaderna innan han eller hon registrerade sig som arbetslös arbetssökande har varit mindre än sex veckor på arbetsmarknaden och inte kan ange någon giltig orsak till sin frånvaro, har under 60 dagar efter det han eller hon anmälde sig som arbetslös arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsförmåner. En arbetssökande anses ha varit på arbetsmarknaden, om han eller hon har varit i arbete som räknas in i arbetsvillkoret eller sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete eller deltagit i en arbetskraftspolitisk åtgärd eller varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån.

     En person har giltig orsak att vara borta från arbetsmarknaden på grund av sjukdom, anstaltsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänstgöring, frihetsstraff, studier, barnafödsel, vård av barn under skolåldern, vård av handikappad eller åldring eller av någon annan orsak som kan jämföras med dessa.

 

12 §

Vägran att ta emot arbete

     En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar från det han eller hon vägrade att ta emot arbete, om han eller hon utan giltig orsak vägrar att ta emot ett av arbetskraftsmyndigheten anvisat eller honom eller henne på något annat sätt individuellt erbjudet arbete,

     1) som med beaktande av hans eller hennes arbetsförmåga kan anses vara lämpligt för honom eller henne,

     2) för vilket lön betalas enligt kollektivavtal eller, om något kollektivavtal inte finns, gängse och skälig lön för sådant arbete på arbetsorten, och

     3) som inte berörs av strejk, lockout eller blockad.

     Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, föreligger inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar.

     Om en arbetssökande genom sitt eget förfarande har varit orsak till att ett anställningsförhållande inte har kommit till stånd, anses han eller hon ha vägrat ta emot arbete.

 

13 §

Skydd för yrkesskicklighet

     En yrkesskicklig person kan, utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner, under de tre första arbetslöshetsmånaderna vägra att ta emot arbete som med beaktande av hans eller hennes yrkesskicklighet inte kan anses lämpligt för honom eller henne. Som yrkesskicklig betraktas en person som har antingen yrkesutbildning samt minst ett års arbetserfarenhet i anslutning därtill eller på motsvarande sätt har förvärvat yrkesskicklighet genom minst två års arbetserfarenhet i branschen i fråga.

     Om en arbetssökande inom den nämnda tiden om tre månader ingår ett arbetsavtal om arbete som med beaktande av hans eller hennes yrkesskicklighet är lämpligt för honom eller henne och som börjar inom tre månader från det arbetsavtalet ingicks, har han eller hon giltig orsak att under denna tid vägra ta emot sådant arbete som skulle hindra honom eller henne från att ta emot det arbete som avses i arbetsavtalet.

     Skyddet för yrkesskickligheten kan undanröjas, om den arbetssökande enligt arbetskraftsmyndighetens uppskattning inte under de tre första arbetslöshetsmånaderna kommer att kunna anvisas med beaktande av hans eller hennes yrkesskicklighet lämpligt arbete inom sin pendlingsregion. Arbetskraftsbyrån skall meddela den arbetssökande att skyddet för yrkesskickligheten undanröjts. Om den arbetssökande då inte tar emot med beaktande av hans eller hennes yrkesskicklighet lämpligt arbete på annat håll och inte heller något annat arbete inom sin pendlingsregion, anses han eller hon ha vägrat ta emot arbete på det sätt som avses i 12 §.

 

14 §

Regional rörlighet

     En arbetssökande som saknar familj kan inte utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner vägra att ta emot sådant honom eller henne erbjudet heltidsarbete av bestående natur utanför sin pendlingsregion som tryggar hans eller hennes utkomst, om det på den nya orten finns tillgång till en bostad som lämpar sig för den arbetslösa. Detsamma gäller en arbetssökande med familj, om det på den nya orten finns tillgång till en lämplig bostad för den arbetslösa och familjen. En bostad anses vara lämplig om inflyttning i den inte avsevärt försämrar boendet och om kostnaderna för den inte avsevärt minskar den arbetssökandes disponibla inkomster. Bostaden skall stå till den arbetssökandes och familjens förfogande senast när den arbetssökande tar emot arbete inom en annan pendlingsregion eller omedelbart därefter.

     Tillämpningen av 1 mom. förutsätter att arbetskraftsbyrån genom arbetserbjudanden eller på något annat tillförlitligt sätt har utrett att lämplig arbetskraft från den pendlingsregion där den lediga arbetsplatsen finns uppenbart inte står att få till arbetsplatsen.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot arbete utanför sin pendlingsregion, om det skall anses vara oskäligt att han eller hon tar emot arbetet med beaktande av hans eller hennes språkkunskaper.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot arbete som erbjuds honom eller henne utanför hans eller hennes pendlingsregion av en vägande personlig orsak. Såsom vägande personlig orsak anses makens arbete eller företagsverksamhet när detta är nödvändigt för familjens försörjning, egna, makens eller barnens studier eller skolgång, om dessa är bundna till orten, vård av en nära släkting eller någon annan närstående person, det egna hälsotillståndet eller nära släktingars hälsotillstånd eller någon annan med dessa jämförbar orsak. En anskaffad bostad kan anses som en sådan orsak.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot arbete utomlands, dock inte i en sådan stat där han eller hon söker arbete och till honom eller henne under denna tid betalas arbetslöshetsdagpenning enligt en för Finland bindande internationell rättsakt.

 

15 §

Annan giltig orsak för vägran att ta emot arbete

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet deltidsarbete då lönen för arbetet och den jämkade arbetslöshetsförmån som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsförmån som annars betalas till honom eller henne.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete om han eller hon inte på det sätt som avses i 8 § 2 mom. ges skälig tid att ordna vård för barn samt att undanröja svårigheter som beror på arbetsväg och andra motsvarande begränsningar.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete om

     1) arbetet står i konflikt med hans eller hennes religiösa eller etiska övertygelse, eller

     2) arbetet förutsätter utförande av sådana uppgifter som avses i 4 kap. 7 § 1 mom. 2 punkten lagen om offentlig arbetskraftsservice och som är uppenbart osedliga eller strider mot god sed eller om arbetet är förenat med ett uppenbart hot om våld eller där det förekommer trakasserier och annat osakligt bemötande som medför olägenhet eller risker för arbetstagarens hälsa.

     En arbetssökande kan vägra ta emot erbjudet arbete utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner också av någon annan orsak än de som avses ovan i 1–3 mom. eller 13–14 §, om denna orsak i fråga om giltigheten är jämförbar med dessa.

 

16 §

Vägran att delta i utbildning och lämnande av utbildning

     En arbetssökande som utan i 17 § avsedd eller därmed jämförbar giltig orsak vägrar att delta i av arbetskraftsmyndigheten anvisad för honom eller henne lämplig utbildning, under vilken försörjningen för honom eller henne och dem han eller hon skall försörja skäligen tryggas, eller som efter att ha påbörjat en sådan utbildning utan giltig orsak har lämnat eller av eget förvållande har blivit avstängd från utbildningen, har under 60 dagar, räknat från det han eller hon vägrade delta i utbildningen, lämnade utbildningen eller blev avstängd från den, inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Om en arbetssökande genom sitt eget förfarande är orsak till att han eller hon inte blir vald till en utbildning, anses han eller hon ha vägrat delta i den.

     Försörjningen för den arbetssökande och dem han eller hon skall försörja tryggas skäligen, om han eller hon har rätt till förmåner på samma nivå som utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller arbetsmarknadsstöd enligt 7 kap. 3 § i denna lag samt ersättning för uppehälle enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice.

     I fråga om den som är under 20 år och saknar yrkesutbildning och som är berättigad till arbetslöshetsdagpenning anses som utbildning enligt 1 och 2 mom. även yrkesutbildning för vilken studiestöd kan beviljas.

     Om den arbetssökande inom den besvärstid som föreskrivs i 13 kap. 4 § lagen om offentlig arbetskraftsservice har anfört besvär över ett beslut som gäller avbrytande av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, kan det inte förrän det slutliga avgörandet i besvärsärendet anses att han eller hon på det sätt som nämns i 1 mom. av eget förvållande har blivit avstängd från utbildningen.

 

17 §

Giltig orsak att vägra delta i eller att lämna utbildning

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra delta i eller att lämna en utbildning, om den inte är eller arbete inom branschen i fråga inte vore lämpligt för honom eller henne med beaktande av hans eller hennes hälsotillstånd och arbetsförmåga. En arbetssökande har giltig orsak att lämna en utbildning utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner, om utbildningsanordnaren väsentligen försummar sitt ansvar för arbetarskyddet för den som deltar i åtgärden eller om utbildningen väsentligt avviker från utbildnings- eller läroplanen.

     En arbetssökande har giltig orsak att vägra delta i utbildning som ordnas utanför hans eller hennes pendlingsregion, om det inte på skäliga villkor går att få en bostad för utbildningstiden eller om det skulle vara uppenbart oskäligt för honom eller henne att delta i utbildningen på grund av försörjningsplikt eller vården av någon närstående.

     Vad som i 14 § 5 mom. bestäms om vägran att ta emot arbete tillämpas på vägran att delta i utbildning som ordnas utomlands.

 

18 §

Vägran att delta i utarbetandet av en jobbsökarplan eller i en arbetskraftspolitisk åtgärd

     En arbetssökande som vägrar delta i utarbetandet av en jobbsökarplan är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar från vägran.

     En arbetssökande som utan i 4 mom. avsedd eller därmed jämförbar giltig orsak vägrar att delta i arbetsprövning, arbetslivsträning eller någon annan med dessa jämförbar sysselsättningsfrämjade åtgärd som måste anses skälig och som arbetskraftsbyrån erbjuder och som ingår i jobbsökarplanen, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar från vägran.

     Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på den som får arbetslöshetsdagpenning endast om vägran upprepas.

     En arbetssökande har alltid rätt att vägra delta i arbetsprövning eller arbetslivsträning som ordnas utanför hans eller hennes pendlingsregion.

 

19 §

Avbrytande av en arbetskraftspolitisk åtgärd

     En arbetssökande som utan i 2 mom. avsedd eller därmed jämförbar giltig orsak avbryter eller av eget förvållande måste avbryta arbetsprövning, arbetslivsträning eller någon annan med dessa jämförbar sysselsättningsfrämjande åtgärd som måste anses skälig, har under 60 dagar efter avbrytandet inte rätt till arbetslöshetsförmåner.

     En arbetssökande har giltig orsak att avbryta arbetslivsträning eller arbetsprövning utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner,

     1) när han eller hon i sammanlagt sex månader skött uppgifter hos en och samma arbetslivstränings- eller arbetsprövningsarrangör, eller

     2) om arbetslivstränings- eller arbetsprövningsarrangören väsentligen försummar sitt ansvar för arbetarskyddet för dem som deltar i åtgärden eller försummar att iaktta villkoren i avtalet om åtgärden.

 

20 §

Följande av jobbsökarplanen

     En arbetssökande som efter att fem månader i en följd ha varit arbetslös arbetssökande, utan giltig orsak genom eget förfarande väsentligen försummar att följa sin individuella jobbsökarplan, är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar. Tiden räknas från den dag då arbetskraftsmyndigheten har konstaterat försummelsen.

     En arbetssökande har giltig orsak att inte följa jobbsökarplanen till den del han eller hon med stöd av 12–19 § skulle ha rätt att vägra ta emot motsvarande arbete, utbildning eller sysselsättningsfrämjade åtgärder som arbetskraftsmyndigheten erbjuder.

 

21 §

Upprepad vägran

     Om en arbetssökande upprepade gånger utan giltig orsak vägrar ta emot arbete som avses i 12 § eller delta i utbildning som avses i 16 § eller om det av hans eller hennes motsvarande förfarande annars kan dras den slutsatsen att han eller hon inte vill ta emot arbete eller delta i utbildning eller sysselsättningsfrämjande åtgärder, har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmåner förrän han eller hon i minst tre månader har varit i arbete eller deltagit i utbildning som räknas in i arbetsvillkoret (skyldighet att vara i arbete).

 

3 kap.

Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner

 

1 §

Ålder

     Arbetslöshetsförmåner beviljas inte en arbetssökande som inte har fyllt 17 år. Arbetslöshetsförmåner beviljas högst till utgången av den kalendermånad då den arbetssökande fyller 65 år.

 

2 §

Antalet förmånsdagar per vecka

     Det sammanlagda antalet arbetslöshetsförmånsdagar och arbets-, självrisk- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Som förmånsdagar betraktas också sådana dagar då en person får utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller då hans eller hennes rätt till en arbetslöshetsförmån har förvägrats på någon arbetskraftspolitisk grund eller på grund av periodisering av en förmån som betalts till honom eller henne.

 

3 §

Arbetsoförmåga

     Den som är arbetsoförmögen är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner. Som arbetsoförmögen anses den som får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/1963) eller invaliditetspension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen (347/1956) eller en förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grundval av full arbetsoförmåga. Som arbetsoförmögen betraktas även den som konstaterats vara arbetsoförmögen i enlighet med sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, trots att ingen förmån beviljats honom eller henne.

     En arbetssökande som får invaliditetspension med stöd av 22 § 2 mom. folkpensionslagen eller pension på grundval av arbetsoförmåga endast enligt någon annan stats lagstiftning, har rätt till arbetslöshetsförmåner under förutsättning att han eller hon i övrigt uppfyller villkoren i denna lag för erhållande av arbetslöshetsförmåner.

     En arbetssökande som har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen för maximitiden och som fortfarande anses vara oförmögen att arbeta av hälsoskäl, har rätt till arbetslöshetsförmåner, om hans eller hennes ansökan om invalid- eller invaliditetspension är anhängig eller har avslagits. Om den arbetssökande står i anställnings- eller tjänsteförhållande förutsätts dessutom att arbetsgivaren inte kan erbjuda honom eller henne arbete som överensstämmer med hans eller hennes arbetsförmåga.

     En sådan mottagare av en arbetslöshetsförmån som blivit arbetsoförmögen och som på grund av begränsningen i 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen (självrisk) inte får dagpenning eller någon annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren, har oberoende av sin arbetsoförmåga och utan hinder av vad som i 2 kap. bestäms om sökande av arbete, rätt till arbetslöshetsförmåner.

 

4 §

Hindrande sociala förmåner

     För en och samma tid kan betalas endast en arbetslöshetsförmån enligt denna lag.

     Berättigad till arbetslöshetsförmåner är inte en arbetssökande

     1) som får förtida ålderspension eller individuell förtidspension enligt folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna eller ålderspension på grundval av anställningsår som berättigar till full pension,

     2) som får arbetslöshetspension,

     3) som har rätt till moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller som har beviljats ledighet för havandeskap och barnsbörd eller för vård av barn eller som får specialvårdspenning,

     4) för den tid han eller hon får generationsväxlingspension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/1990) eller avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994),

     5) som får rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/1991) eller enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare (395/1961) eller ersättning för inkomstbortfall enligt rehabiliteringsbestämmelserna i olycksfalls- eller trafikförsäkring eller i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), eller

     6) för den tid han eller hon får utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice.

 

5 §

Begränsningar som följer av anställnings- eller tjänsteförhållande

     Berättigad till arbetslöshetsförmåner är inte en arbetssökande

     1) för den tid som han eller hon har rätt att av arbetsgivaren få i lag, kollektivavtal, tjänstekollektivavtal eller arbetsavtal angiven lön eller motsvarande ersättning för uppsägningstiden,

     2) för den tid som han eller hon har rätt till semesterlön som intjänats i heltidsarbete, och

     3) för sådan ledig tid som baserar sig på annan arbetstidsförkortning enligt lag, kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal än permittering eller omvandling av anställningsförhållandet till ett anställningsförhållande på deltid.

 

6 §

Andra begränsningar

     En ekonomisk förmån från arbetsgivaren som baserar sig på ett avtal eller motsvarande arrangemang mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i anslutning till att anställningsförhållandet upphör, hindrar att arbetslöshetsförmåner beviljas för den tid, räknat från det att anställningsförhållandet upphörde, över vilken förmånen periodiseras på basis av lönen i det senaste anställningsförhållandet. Utbildning som arbetsgivaren ordnat eller anskaffat beaktas inte som förmån.

     När ett anställningsförhållande på heltid som varat längre än två veckor upphör, hindrar semesterersättning som betalas enligt lag, kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal att arbetslöshetsförmåner beviljas för den tid, räknat från det att anställningsförhållandet upphörde, över vilken förmånen periodiseras på basis av lönen i det senaste anställningsförhållandet. Om semesterersättning har betalts efter att anställningsförhållandet upphörde, kan periodiseringen göras räknat från den tidpunkt då semesterersättningen betalades.

     Den periodisering som avses i 1 och 2 mom. görs genom att den ekonomiska förmånen eller semesterersättningen divideras med dagslönen i det senaste anställningsförhållandet. Lönen bestäms i tillämpliga delar på samma sätt som den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning, men från inkomsterna görs inget avdrag till följd av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. För periodiseringen räknas vid behov de förmåner som avses i 1 och 2 mom. samman.

 

7 §

Inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom

     Rätt till arbetslöshetsförmåner föreligger inte för den tid över vilken vinsten från försäljning av en företagares företagsegendom i anslutning till nedläggning av företagsverksamheten periodiseras i fråga om inkomstrelaterad dagpenning enligt arbetsinkomsten och i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd åtminstone enligt beloppet av grunddagpenningen. Vinst från försäljning av anläggningstillgångar eller andra långfristiga investeringar anses ansluta sig till nedläggningen av ett företag också om vinsten har erhållits under de sex månader som närmast föregick nedläggningen.

     Vinsten från försäljning av företagsegendom periodiseras över högst 24 månader. Försäljningsvinsten periodiseras emellertid inte om företagsverksamheten har pågått högst 18 månader eller om företagets balansomslutning för den senaste räkenskapsperioden minskad med skulderna för företagsverksamheten är högst 10 000 euro. När balansräkning saknas används en egendomsförteckning.

     Närmare bestämmelser om beräkning av försäljningsvinsten, försäljningsvinstkalkyl, periodisering och den arbetsinkomst som skall användas vid periodiseringen utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

8 §

Arbetstvists inverkan på betalningen av arbetslöshetsförmåner

     Under en arbetstvist får arbetslöshetsförmåner inte betalas till en arbetssökande

     1) som omedelbart till följd av strejk eller lockout blivit arbetslös, eller

     2) som indirekt på grund av strejk eller lockout har blivit arbetslös, om avsikten med arbetstvisten är att få till stånd ändringar även i hans eller hennes anställnings- och avlöningsförhållanden.

 

4 kap.

Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner

 

1 §

Rätt till jämkade arbetslöshetsförmåner

     Rätt till jämkade arbetslöshetsförmåner har under de förutsättningar som anges i 1–3 kap. i denna lag en arbetssökande

     1) som utför deltidsarbete, dock inte om deltidsarbetet baserar sig på en arbetstidsförkortning som gjorts på arbetstagarens initiativ,

     2) vars arbetstid per dag eller per vecka har förkortats på grund av permittering eller som är förhindrad att arbeta på grund av andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med den arbetssökandes anställningsvillkor eller arbetsförhållanden,

     3) som har tagit emot heltidsarbete för högst två veckor, eller

     4) som har inkomst av företagsverksamhet eller eget arbete enligt 1 kap. 6 §.

 

2 §

Jämkningsperiod

     Den jämkade arbetslöshetsförmånen bestäms på grundval av arbetsinkomsten under jämkningsperioden.

     Inkomst av arbete beaktas vid jämkningen trots att personen i fråga inte har varit arbetssökande på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 1 §.

     Som jämkningsperiod betraktas, om inte något annat följer av 4 mom., en period om en månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor, beroende på personens lönebetalningsperiod.

     Om en jämkningsperiod skulle omfatta sådana tidsperioder som inte berättigar till arbetslöshetsförmåner eller jämkade arbetslöshetsförmåner, förkortas jämkningsperioden i motsvarighet till denna tidsperiod i andra fall än de som avses i 2 mom. När deltidsarbete som varar längre än fyra veckor börjar kan jämkningsperioden bestämmas så att jämkningsperioderna motsvarar lönebetalningsperioderna i deltidsarbetet.

 

3 §

Begränsningar

     En arbetssökande har inte rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid i de fall som avses i 1 § 2 punkten under en granskningsperiod om en kalendervecka och i de fall som avses i 1 § 1 och 3 punkten under en jämkningsperiod överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen görs jämförelsen med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. arbetstidslagen (605/1996).

     En arbetssökande har inte rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetsavtalsenliga, ordinarie arbetstid eller den genomsnittliga arbetstid som ligger till grund för månadslönen i periodarbete överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete under en utjämningsperiod.

 

4 §

Inkomst som skall beaktas vid jämkning

     Vid jämkning beaktas som inkomst lön eller annat vederlag som skall betraktas som förvärvsinkomst och som har fåtts som ersättning för arbete. Om inkomsterna av företagsverksamhet under jämkningsperioden inte kan påvisas på ett tillförlitligt sätt, kan de uppskattas på grundval av beskattningsuppgifterna.

     När en jämkad arbetslöshetsförmån bestäms på grundval av en jämkningsperiod enligt 2 § 4 mom., skall inkomsten under jämkningsperioden omvandlas till beräknad inkomst genom att dagslönen multipliceras med talet 21,5. Dagslönen erhålls genom att inkomsten av arbetet divideras med antalet beräknade arbetsdagar under jämkningsperioden.

     Närmare bestämmelser om den inkomst som skall beaktas vid jämkning av arbetslöshetsförmåner utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

5 §

Förmånsbelopp

     Den jämkade arbetslöshetsförmånen uträknas så att förmånen och 50 procent av inkomsten sammanlagt under en jämkningsperiod kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i förmån.

     Beloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning beräknas så att summan av dagpenningen jämte eventuella barnförhöjningar och inkomsten under jämkningsperioden motsvarar högst 90 procent av den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, likväl minst samma belopp som personen i fråga skulle ha rätt att få i grunddagpenning.

     Summan av den jämkade inkomstrelaterade dagpenningen jämte eventuella barnförhöjningar kan tillsammans med arbetsinkomsten vara högst lika stor som den lön som ligger till grund för dagpenningen, om personen i fråga har rätt till förhöjd förtjänstdel enligt 6 kap. 3 § för jämkningsperioden, dock minst lika mycket som personen skulle ha rätt att få i grunddagpenning.

 

6 §

Maximitid

     Jämkad arbetslöshetsförmån betalas för högst 36 månader. På grundval av 1 § 3 punkten kan jämkad arbetslöshetsförmån betalas även efter nämnda maximitid.

     Maximitiden börjar räknas från början när någon utan avbrott under minst sex månader har haft ett heltidsarbete eller när någon efter det att maximitiden gått ut har arbetat i den omfattning som arbetsvillkoret enligt 5 kap. 3 § förutsätter.

     Då maximitiderna enligt 6 kap. 7 § beräknas beaktas det belopp som har betalts i jämkad arbetslöshetsdagpenning omvandlat till fulla arbetslöshetsdagpenningsdagar.

 

7 §

Sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna

     Om någon erhåller någon annan än en i 3 kap. 4 § nämnd lagstadgad förmån eller invalidpension enligt lagstiftningen i någon annan stat eller folkpension med stöd av 22 § 2 mom. folkpensionslagen, minskas hans eller hennes fulla arbetslöshetsförmån med den sociala förmånen. Härvid beaktas dock inte följande pensioner och sociala förmåner (prioriterade inkomster):

     1) familjepensioner,

     2) vårdbidrag enligt folkpensionslagen,

     3) menersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948),

     4) livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst,

     5) handikappbidrag enligt lagen om handikappbidrag (124/1988),

     6) bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (591/1978),

     7) bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag (408/1975),

     8) barnbidrag enligt barnbidragslagen (796/1992),

     9) utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997),

     10) militärunderstöd enligt militärunderstödslagen (781/1993), samt

     11) ersättningar för särskilda kostnader enligt lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

     Från arbetslöshetsförmånen avdras inte prioriterade inkomster som motsvarar vad som nämns i 1 mom. och som betalas enligt lagstiftningen i en annan stat.

     Om någon får av arbetsgivaren ordnad tillläggspension som överstiger minimikraven enligt lagen om pension för arbetstagare, minskas arbetslöshetsförmånen med pensionsbeloppet.

     När en förmån enligt 1 mom. som beräknats per månad omvandlas till en dagsförmån eller tvärtom, anses månaden omfatta 21,5 dagar.

 

8 §

Inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna

     Arbetslöshetsförmånen minskas med stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) som betalas till den arbetssökande eller hans eller hennes make. Det stöd för hemvård som betalas till maken avdras inte, om maken själv sköter barnet och därför inte skulle ha rätt till arbetslöshetsförmåner. Om båda makarna är arbetslösa och får arbetslöshetsförmåner, görs avdraget från arbetslöshetsförmånen till den make som får hemvårdsstödet.

 

II AVDELNINGEN

ARBETSLÖSHETSDAGPENNING

 

5 kap.

Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning

 

1 §

Arbetslöshetsdagpenningsförmåner

     Arbetslöshetsdagpenning beviljas i form av antingen inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning.

 

2 §

Löntagares rätt till arbetslöshetsdagpenning

     Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 10 närmast föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

     Rätt till grunddagpenning har en arbetssökande som uppfyller arbetsvillkoret.

 

3 §

Löntagares arbetsvillkor

     Löntagares arbetsvillkor blir uppfyllt då personen under de närmast föregående 28 månaderna (granskningsperiod) i 43 kalenderveckor har varit i sådant arbete som avses i 4 §.

     För en löntagare som tidigare har fått inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning enligt denna lag blir arbetsvillkoret uppfyllt, då han eller hon under de närmast föregående 24 månaderna (granskningsperiod) i 34 kalenderveckor har varit i sådant arbete som avses i 4 §.

     Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänstgöring, heltidsstudier, barnafödsel eller vård av barn som är högst 3 år eller av någon annan godtagbar orsak som kan jämföras med dessa är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, förlängs den i 1 eller 2 mom. nämnda granskningsperioden i motsvarande mån, dock med högst sju år. Om någon är i arbete för vars lönekostnader sammansatt stöd har beviljats, förlängs granskningsperioden med den tid för vilken arbetet på grund av begränsningen i 4 § 4 mom. inte räknas in i arbetsvillkoret.

     Om en medlem av en arbetslöshetskassa har arbetat som företagare över 18 månader, beviljas han eller hon inte arbetslöshetsdagpenning för löntagare innan han eller hon efter företagsverksamheten har uppfyllt det arbetsvillkor som avses i 1 eller 2 mom. Då börjar granskningsperioden för arbetsvillkoret från den tidpunkt då personen i fråga har börjat arbeta efter företagsverksamheten.

 

4 §

Arbete som skall räknas in i löntagares arbetsvillkor

     I löntagares arbetsvillkor inräknas de kalenderveckor under vilka en person har varit i sådant arbete som omfattas av en försäkring och som uppfyller kraven för arbetstid och lön. En kalendervecka kan inräknas i arbetsvillkoret endast en gång.

     Kraven för arbetstid uppfylls, om arbetstiden i ett eller flera arbeten är sammanlagt minst 18 timmar eller när den ordinarie arbetstiden i periodarbete enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod är i genomsnitt sammanlagt minst 18 timmar per kalendervecka. I arbetsvillkoret inräknas en sådan period om fyra på varandra följande kalenderveckor under vilken arbetstiden uppgår till sammanlagt minst 80 timmar fördelad på varje kalendervecka, om personen i fråga begär detta skriftligt innan arbetsvillkoret blir uppfyllt.

     Kraven för lön uppfylls när lönen är kollektivavtalsenlig. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, skall lönen för heltidsarbete under en månad motsvara minst ett 40-faldigt belopp av grunddagpenningen.

     I arbetsvillkoret inräknas hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförts i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice för samma tid.

     Under förutsättningar som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet kan avvikas från det krav som gäller arbetstid per vecka i fråga om

     1) lärare,

     2) arbetstagare som utför hemarbete,

     3) idrottsutövare,

     4) personer som utför skapande eller framställande arbete enligt lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (662/1985), och

     5) andra som arbetar inom branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala.

     Hur kraven för arbetstiden i 5 mom. har uppfyllts bestäms genom att det på grundval av arbetsinkomsterna eller arbetstiden anges om verksamheten är väsentlig med avseende på utkomstskyddet för arbetslösa.

 

5 §

Försäkringsperioder som räknas löntagare till godo

     Om en medlem av en löntagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan löntagarkassa, skall den tid som han eller hon har varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i föregående kassa räknas honom eller henne till godo.

     Om en medlem av en företagarkassa efter att ha blivit löntagare och utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en löntagarkassa, skall av den tid som han eller hon varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i företagarkassan högst 11 veckor räknas honom eller henne till godo i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning.

 

6 §

Företagares rätt till arbetslöshetsdagpenning

     Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en arbetslöshetskassa som har varit försäkrad åtminstone de 24 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

     Rätt till grunddagpenning har en företagare som har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

 

7 §

Företagares arbetsvillkor

     Företagares arbetsvillkor blir uppfyllt då en person under de närmast föregående 48 månaderna (granskningsperiod) i sammanlagt 24 månader har arbetat som företagare i företagsverksamhet som till sin omfattning har varit väsentlig. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om den arbetsinkomst för försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare samt den arbetsförtjänst enligt lagen om pension för arbetstagare som visar att företagsverksamheten är av väsentlig omfattning.

     Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänstgöring, heltidsstudier, barnafödsel, vård av barn som är högst 3 år eller någon annan orsak som kan jämföras med dessa är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, förlängs den i 1 mom. nämnda granskningsperioden i motsvarande mån, dock med högst sju år.

 

8 §

Försäkringsperioder som räknas företagare till godo

     Om en medlem av en företagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan företagarkassa, skall den tid som han eller hon har varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i föregående kassa räknas honom eller henne till godo.

     Om en medlem av en löntagarkassa inom en månad efter det att han eller hon har inlett företagsverksamhet och utträtt ur kassan ansluter sig till en företagarkassa, inräknas i fråga om inkomstrelaterad dagpenning i arbetsvillkoret för företagare högst sex månader av det arbetsvillkor som uppfyllts under medlemstiden och tiden som försäkrad i löntagarkassan.

     I fråga om grunddagpenning inräknas i arbetsvillkoret för företagare arbete som utförts under de närmast föregående 24 månaderna och som inräknas i löntagares arbetsvillkor.

 

9 §

Försäkrings- och arbetsperioder i andra stater

     Skall enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått eller i Europeiska unionens råds förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (nedan förordningen om samordning av social trygghet) försäkrings- eller arbetsperioder som har fullgjorts i en annan stat inräknas i arbetsvillkoret, är en förutsättning för att de skall beaktas att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat minst fyra veckor i Finland.

 

10 §

Arbetsvillkorets giltighet

     Om en medlem av en löntagarkassa har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader, beviljas han eller hon inte löntagares inkomstrelaterade dagpenning förrän han eller hon på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 3 § 1 eller 2 mom. Granskningsperioden för arbetsvillkoret börjar härvid vid den tidpunkt han eller hon har börjat arbeta efter sin frånvaro.

     Om en medlem av en företagarkassa har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än ett år, beviljas han eller hon inte företagares inkomstrelaterade dagpenning förrän han eller hon efter frånvaron på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 7 §. Den 48 månader långa granskningsperioden börjar härvid vid den tidpunkt då han eller hon har inlett företagsverksamhet efter sin frånvaro.

     Om någon som inte är medlem av en arbetslöshetskassa har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader, beviljas han eller hon inte grunddagpenning förrän han eller hon efter frånvaron på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret. Granskningsperioden för arbetsvillkoret börjar härvid vid den tidpunkt då han eller hon har börjat arbeta efter frånvaron.

     En person anses ha varit på arbetsmarknaden om han eller hon har varit i arbete som inräknas i arbetsvillkoret eller sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete eller har deltagit i en arbetskraftspolitisk åtgärd eller varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån. En person anses ha haft godtagbart skäl till frånvaro från arbetsmarknaden på grund av sjukdom, anstaltsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänstgöring, heltidsstudier, barnafödsel, vård av barn som är högst 3 år eller någon annan orsak som kan jämföras med dessa.

 

11 §

Arbetsvillkoret i vissa situationer

     Till den som har fått arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag i enlighet med förordningen om samordning av social trygghet för den tid under vilken han eller hon har sökt arbete i en annan medlemsstat och har personen inte återvänt som arbetssökande till Finland inom tre månader efter att han eller hon lämnade landet, skall arbetslöshetsdagpenning börja betalas på nytt först när han eller hon i fyra veckor har varit i arbete eller i utbildning enligt 2 kap. 16 §.

 

12 §

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning för den som arbetar inom sjöfarten (tilläggsförsäkring)

     En i Finland bosatt arbetstagare som utför i sjömanslagen avsett arbete på ett utländskt handelsfartyg i utrikesfart har rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt bestämmelserna om löntagare i denna lag, om den arbetslöshetskassa vars medlem han eller hon är på de villkor och grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt har ordnat tillläggsförsäkring. På finansieringen av tilläggsförsäkringen tillämpas bestämmelserna om statsandel i 2 kap. lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Till övriga delar ansvarar arbetslöshetskassan i fråga för finansieringen av tillläggsförsäkringen.

     Utan hinder av 6 kap. 1–6 § har social- och hälsovårdsministeriet rätt att fastställa beloppet av och grunderna för bestämmandet av en förmån som betalas i form av en tilläggsförsäkring enligt 1 mom. Det fulla beloppet får dock inte vara större än vad som i lag bestäms om beloppet av inkomstrelaterad dagpenning.

 

13 §

Självrisktid

     Arbetslöshetsdagpenning betalas efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt sju fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. Självrisktiden åläggs en gång per maximal utbetalningstid för arbetslöshetsdagpenning enligt 6 kap. 7 §.

     Som självriskdagar kan inte räknas de dagar då personen i fråga inte uppfyller villkoren i 2 kap. för erhållande av dagpenning eller för vilka personen inte är berättigad till dagpenning på grund av begränsningarna enligt 3 kap. eller berättigad till jämkad dagpenning på grund av att arbetstidsgränserna enligt 4 kap. 3 § överskrids. Till självrisktiden räknas dock den i 3 kap. 4 § avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen.

     En person har trots 1 och 2 mom. rätt till arbetslöshetsdagpenning, om orsaken till att arbetet förhindrats är andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden och om han eller hon annars uppfyller villkoren för erhållande av arbetslöshetsdagpenning.

 

6 kap.

Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet

 

1 §

Arbetslöshetsdagpenningens belopp

     Grunddagpenningen är 22,22 euro per dag.

     Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel, som är lika stor som grunddagpenningen, och en förtjänstdel. Förhöjd förtjänstdel betalas om villkoren i 3 § uppfylls.

     Arbetslöshetsdagpenningens belopp beräknas med beaktande av vad som föreskrivs i 4 kap.

 

2 §

Den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel och förhöjda förtjänstdel

     Förtjänstdelen utgör 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. Då lönen per månad är större än 90 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 20 procent. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen jämte barnförhöjning är högst 90 procent av den dagslön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, dock minst lika stort som grunddelen jämte eventuell barnförhöjning.

     Den inkomstrelaterade dagpenningens förhöjda förtjänstdel utgör 55 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. Då lönen per månad är större än 90 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 32,5 procent. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen jämte barnförhöjning är då högst lika stort som den dagslön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, dock minst lika stort som grunddelen jämte eventuell barnförhöjning.

     Vid omvandling av den per månad beräknade lönen till dagslön eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 arbetsdagar.

 

3 §

Förutsättningarna för förhöjd förtjänstdel

     Den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel betalas förhöjd till en arbetssökande som

     1) har förlorat sitt arbete till följd av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker enligt 7 kap. 3, 4, 7 eller 8 § arbetsavtalslagen, av motsvarande orsaker enligt sjömanslagen eller av motsvarande orsaker som beror på en offentlig sammanslutnings verksamhet,

     2) innan han eller hon förlorade sitt arbete har varit medlem av en löntagarkassa minst fem år, och

     3) innan han eller hon förlorade sitt arbete har varit minst 20 år i arbete på det sätt som avses i 11 §.

     En person anses har förlorat sitt arbete av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten även när han eller hon har sagt upp sitt arbetsavtal i enlighet med 5 kap. 7 § arbetsavtalslagen sedan en permittering utan avbrott har varat minst 200 dagar.

     Förhöjd förtjänstdel betalas för sammanlagt högst 150 dagar. Om uppsägningsgrunden har bestritts, beviljas inte inkomstrelaterad dagpenning eller betalas inte förhöjd innan ett slutligt avgörande i ärendet har fattats.

 

4 §

Lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning

     Den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning beräknas utgående från personens stabiliserade lön för den tid omedelbart innan arbetslösheten började under vilken han eller hon har uppfyllt löntagares arbetsvillkor. Om arbetet eller löneinkomsten har varit av säsongbetonad eller oregelbunden natur, beräknas den inkomstrelaterade dagpenningen på årsinkomsten.

     Som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen beaktas lön och annat vederlag som skall betraktas som förvärvsinkomst och som har betalts som ersättning för arbete.

     Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för en person som får eller som har fått invalidpension i form av delpension eller deltidspension bestäms utgående från situationen när utbetalningen av pensionen började. Vad som bestäms ovan gäller den som har varit alterneringsledig enligt lagen om försök med alterneringsledighet (1663/1995) eller lagen om alterneringsledighet (1305/2002) eller har fått deltidstillägg enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller har haft partiell vårdledighet.

     Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om den stabiliserade löneinkomsten och de inkomster som skall beaktas i den, om utredning av inkomst med löneintyg eller beskattningsuppgifter samt om bestämmande av årsinkomsten.

 

5 §

Arbetsinkomsten för företagares inkomstrelaterade dagpenning

     Företagares inkomstrelaterade dagpenning bestäms på grundval av den arbetsinkomst enligt vilken företagaren under sammanlagt högst 24 månader innan han eller hon blev arbetslös har varit försäkrad i en företagarkassa. Den arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den fastställda arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare  utgör för nämnda tid eller lönen enligt lagen om pension för arbetstagare i genomsnitt har varit under nämnda tid. Har arbetsinkomsten under ovan nämnda tid ändrats, räknas den dagpenningsgrundande arbetsinkomsten så att det sammanlagda beloppet av de fastställda arbetsinkomsterna divideras med motsvarande tid. En ökning av arbetsinkomsten med mera än 20 procent beaktas dock inte.

     När förtjänstdelen av företagares inkomstrelaterade dagpenning bestäms gäller angående arbetsinkomsten vad som i 2 § 1 och 3 mom. föreskrivs om dagslönen.

     Den arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för en företagare som får eller som har fått invalidpension i form av delpension eller deltidspension bestäms utgående från situationen när utbetalningen av pensionen började.

     Närmare bestämmelser om bestämmandet av den arbetsinkomst som ligger till grund för företagares inkomstrelaterade dagpenning kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

6 §

Barnförhöjning

     Till en mottagare av arbetslöshetsdagpenning som försörjer barn under 18 år betalas dagpenningen jämte barnförhöjning, vilken för ett barn är 4,21 euro, för två barn sammanlagt 6,18 euro och för tre eller flera barn sammanlagt 7,97 euro.

 

7 §

Dagpenningsperiodens maximitid

     Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. I maximitiden inräknas också utbildningsdagpenningsdagar enligt 10 kap. I maximitiden inräknas också sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa.

 

8 §

När dagpenningsperioden börjar från början

     När en löntagare efter att ha blivit berättigad till arbetslöshetsdagpenning har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 5 kap. 3 § 2 mom., börjar ovan nämnda maximitid räknas från början och den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen bestäms på nytt. Förfarandet är detsamma om en företagare har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare i en följd.

     Den inkomstrelaterade dagpenningen för löntagare som bestäms utgående från de nya inkomstuppgifterna är minst lika stor som grunddagpenningen och, om löntagaren har uppfyllt arbetsvillkoret innan maximitiden gått ut, minst 80 procent av den inkomstrelaterade dagpenning som tidigare betalades till löntagaren. Jämförelsen görs med en sådan full dagpenning som bestäms i enlighet med 2 § 1 mom. Barnförhöjningar ingår inte i de dagpenningar som används vid jämförelsen.

 

9 §

Rätt till tilläggsdagar

     Till en arbetssökande som är född före 1950 och som har fyllt 57 år innan maximitiden enligt 7 § gått ut kan utan hinder av maximitiden betalas löntagares inkomstrelaterade dagpenning och grunddagpenning till utgången av den kalendermånad under vilken han eller hon fyller 60 år. Till en person som är född före 1950 och som har fyllt 60 år innan maximitiden enligt 7 § gått ut betalas dagpenning dock till utgången av den kalendermånad under vilken maximitiden om 500 dagar går ut.

      Till en arbetssökande som är född 1950 eller därefter kan utan hinder av maximitiden enligt 7 § betalas löntagares grunddagpenning och inkomstrelaterade dagpenning till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande fyller 65 år, om han eller hon

     1) har fyllt 59 år före utgången av maximitiden, och

     2) när maximitiden går ut har varit i arbete på det sätt som avses i 11 § 1 mom. minst 5 år under de senaste 20 åren.

 

10 §

Förhöjt belopp av den inkomstrelaterade dagpenningen för tilläggsdagarna

     När månadslönen är större än 90 gånger grunddelen är den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel för tilläggsdagar som avses i 9 § 2 mom. 32,5 procent i fråga om den del av dagslönen som är större än 90 gånger grunddelen, om den arbetssökande innan han eller hon blev berättigad till tilläggsdagar har varit

     1) medlem av en löntagarkassa minst fem år, och

     2) i arbete på det sätt som avses i 11 § minst 20 år.

 

11 §

Beaktande av tid i arbete

     När tiden i arbete enligt 3, 9 och 10 § beräknas, beaktas det arbete som förutsätts för grundpension enligt 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller för annan därmed jämförbar pension som grundar sig på anställnings- eller tjänsteförhållande. När tiden i arbete beräknas beaktas arbete som personen i fråga har utfört efter att ha fyllt 18 år.

     När tiden i arbete enligt 3 och 10 § beräknas beaktas som tid som jämställs med arbete dessutom den tid

     1) för vilken en person har fått moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller specialvårdspenning för sådan tid för vilken han eller hon inte har intjänat pension enligt 1 mom.,

     2) under vilken en person har varit vårdledig med stöd av lag eller kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal eller fullgjort beväringstjänst eller civiltjänst, och

     3) under vilken en person har varit arbetsoförmögen på grund av sjukdom, lyte eller skada och därvid fått pension enligt 1 mom., rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

     Av tiden i arbete kan högst en fjärdedel vara sådan i 2 mom. avsedd tid som jämställs med arbete.

 

III AVDELNINGEN

ARBETSMARKNADSSTÖD

 

7 kap.

Allmänna bestämmelser om arbets- marknadsstöd

 

1 §

Rätt till arbetsmarknadsstöd

     Berättigade till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag är arbetslösa

     1) som inte uppfyller arbetsvillkoret, eller

     2) vars rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört för att maximitiden enligt 6 kap. 7 eller 9 § har gått ut, och

     3) som är i behov av ekonomiskt stöd (behovsprövning).

     För tiden för arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning och yrkesväglednings- och rehabiliteringsåtgärder enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (arbetskraftspolitiska åtgärder), integrationsåtgärder för invandrare samt arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte tryggas försörjningen med arbetsmarknadsstöd för den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd.

     Den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd kan på ansökan beviljas arbetsmarknadsstöd som ersättning för kostnader för mottagande av arbete för att stödja hans eller hennes sysselsättning (resebidrag).

     Sammansatt stöd kan på arbetsgivarens ansökan beviljas för lönekostnaderna för en långtidsarbetslös som är berättigad till arbetsmarknadsstöd. Den sysselsatte har inte rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid för vilken stödet betalas till arbetsgivaren.

 

2 §

Berättigade till arbetsmarknadsstöd

     För tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder enligt 3–7 § betraktas som berättigade till arbetsmarknadsstöd utöver de som får arbetsmarknadsstöd dessutom arbetslösa arbetssökande till vilka stöd inte betalas för arbetslöshetstiden på grund av

     1) att ansökan om arbetsmarknadsstöd försenats på det sätt som avses i 11 kap. 1 §,

     2) en begränsning enligt 8 kap. 2 § i anslutning till yrkesutbildning ,

     3) väntetid enligt 8 kap. 4 §,

     4) självrisktid enligt 9 §,

     5) tid utan ersättning,

     6) skyldighet att vara i arbete,

     7) jämkning eller minskning av en förmån enligt 4 kap., eller

     8) behovsprövning enligt 9 kap. 3 och 4 §.

 

3 §

Arbetsmarknadsstöd under tiden för arbetskraftspolitiska åtgärder

     Arbetsmarknadsstöd betalas till en person som är berättigad till stödet för den tid under vilken han eller hon deltar i en arbetskraftspolitisk åtgärd. Bestämmelser om betalning av arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning till den som deltar i en arbetskraftspolitisk åtgärd finns i 9 kap. 5 §.

     En arbetssökande är berättigad till arbetsmarknadsstöd för den tid under vilken han eller hon deltar i en arbetskraftspolitisk åtgärd som ordnas utomlands utan hinder av vad som i 2 kap. 3 § bestäms om utlandsresa som hinder för att vara på arbetsmarknaden.

 

4 §

Arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd

     Berättigad till arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd är en arbetslös invandrare som

     1) uppfyller villkoren enligt 1 § 1 mom.,

     2) följer den i lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) avsedda integrationsplanen med beaktande av vad som bestäms i 8 kap. 3 § 2 mom. och 5 §, och

     3) uppfyller villkoren enligt 14 § 1 mom. lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande.

     Till den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd betalas arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd också under tiden för åtgärder som ingår i den integrationsplan som avses i 11 § lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande. I nämnda lag och med stöd av den bestäms om jämställande av integrationsåtgärder för invandrare med arbetskraftspolitiska åtgärder.

     En invandrare har inte rätt till arbetsmarknadsstöd för de tre år som avses i 10 § 2 mom. i sistnämnda lag annat än i form av integrationsstöd.

 

5 §

Resebidrag

     Arbetskraftsbyrån kan bestämma att resebidrag skall betalas till den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd och som tar emot heltidsarbete som varar i minst sex månader utanför sin pendlingsregion och för vilken mottagandet av arbetet medför betydande kostnader.

     Resebidrag betalas inte på grundval av ett sådant anställningsförhållande

     1) där arbetsgivaren har beviljats stöd för lönekostnaderna av sysselsättningsanslag eller sammansatt stöd, eller

     2) som har börjat innan arbetskraftsmyndigheten har gett ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om beviljande av bidraget.

 

6 §

Sammansatt stöd

     Arbetskraftsbyrån kan bestämma att sammansatt stöd skall betalas till arbetsgivaren, om

     1) den sysselsatte är berättigad till arbetsmarknadsstöd när stödet beviljas,

     2) den sysselsattes rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på den grund som avses i 1 § 1 mom. 2 punkten (maximitid) eller den sysselsatte på grundval av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar när stödet beviljas,

     3) anställningsförhållandet inte har börjat när stödet beviljas, och

     4) arbetsgivaren när stödet beviljas har förbundit sig att betala en lön som är minst lika stor som fullt arbetsmarknadsstöd enligt 9 kap. 1 § 1 mom. för arbetslöshetstid under vilken den sysselsatte på grund av begränsningen i 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen (självrisktid) inte får dagpenning eller någon annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren på någon annan grund.

     Som tidpunkt för beviljande av stödet betraktas vid tillämpningen av 1 mom. den dag då arbetskraftsmyndigheten ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om beviljande av sammansatt stöd.

     Sammansatt stöd kan beviljas även för lönekostnaderna för deltidsarbete.

     Sammansatt stöd beviljas inte statens ämbetsverk och inrättningar.

     På sammansatt stöd tillämpas dessutom vad som i lagen om offentlig arbetskraftsservice eller med stöd av den bestäms om sysselsättningsstöd som beviljas arbetsgivaren, om inte något annat bestäms i denna lag.

 

7 §

Arbetsmarknadsstöd under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

     Arbetsmarknadsstöd betalas till den som är berättigad till stödet under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.

     Med avvikelse från 2 § betraktas inte en i 2 § 2, 3 och 6 punkten avsedd deltagare i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som berättigad till arbetsmarknadsstöd.

 

8 §

Ersättning för uppehälle

     Bestämmelser om ersättning för resekostnader och andra kostnader för uppehälle (ersättning för uppehälle) till arbetssökande som deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder finns i lagen om offentlig arbetskraftsservice.

     Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas i ersättning för uppehälle 7 euro för varje dag som den arbetslöse deltar i verksamhet enligt den i 2 kap. 5 § lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte avsedda aktiveringsplanen.

 

9 §

Självrisktid

     Arbetsmarknadsstöd betalas efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån sammanlagt fem arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor (självrisktid). Till självrisktiden räknas inte arbetslöshetsdagar som ingår i väntetiden enligt 8 kap. 4 § eller i tider utan ersättning eller i skyldigheten att vara i arbete.

     Självrisktiden uppnås även då den i 4 kap. 1 § nämnda arbetslösheten för en arbetstagare med förkortad arbetsvecka eller i deltidsarbete uppgår till sammanlagt en tid som motsvarar fem arbetslöshetsdagar.

     Till självrisktiden räknas även de dagar då personen i fråga efter det arbetslösheten börjat har varit arbetsoförmögen utan att för denna tid få dagpenning enligt sjukförsäkringslagen eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller av arbetsgivaren lön för sjukdomstiden.

     Självrisktid förutsätts emellertid inte

     1) då rätten till arbetsmarknadsstöd börjar omedelbart efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning enligt 6 kap. 7 eller 9 § har uppnåtts, eller

     2) då arbetet förhindras av andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden, och

     3) villkoren för erhållande av arbetsmarknadsstöd uppfylls i övrigt.

 

10 §

Självrisktidens giltighet

     Självrisktiden är i kraft till utgången av det kalenderår under vilket den i sin helhet har uppkommit.

     Under ett begynnande kalenderår förutsätts ny självrisktid inte

     1) så länge som personen i fråga utan avbrott får arbetsmarknadsstöd,

     2) då självrisktiden fördelar sig på två kalenderår,

     3) då självrisktiden har gått till ända vid utgången av ett kalenderår utan att utbetalningen av arbetsmarknadsstödet ännu har börjat,

     4) då rätten till arbetsmarknadsstöd börjar på nytt inom 14 dagar från det att föregående rätt till arbetsmarknadsstöd upphörde, eller

     5) då en person har fått en rehabiliteringsförmån enligt 3 kap. 4 § 5 punkten eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen och återgår till att vara arbetslös arbetssökande inom 14 dagar från det att den förmån som avses ovan har upphört.

 

11 §

Försök med sammansatt stöd

     Med avvikelse från de förutsättningar för sammansatt stöd som anges i 6 § 1 mom. 2 punkten kan sammansatt stöd fastställas att betalas till arbetsgivaren, om den person som kommer att sysselsättas vid tidpunkten för beviljande av stödet fått arbetsmarknadsstöd för minst 200 dagar på grundval av arbetslöshet. Sammansatt stöd beviljas härvid som arbetsmarknadsstöd utan den andel för sysselsättningsstöd som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice.

     I fråga om sammansatt stöd som beviljas med stöd av 1 mom. och arbete som utförs inom ramen för sammansatt stöd tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om sammansatt stöd och arbete som utförs inom ramen för sammansatt stöd i denna lag och i lagen om offentlig arbetskraftsservice och med stöd av dem. För uppnående av syftet med försöket kan dock statsrådet genom förordning föreskriva om undantag i fråga om förfarandet vid beviljande och utbetalning av stödet.

     Om det för stödjande av en persons sysselsättning ansöks om sammansatt stöd som arbetsmarknadsstöd utan andel för sysselsättningsstöd, börjar maximitiden för det sammansatta stödet med avvikelse från 9 kap. 7 § 3 mom. 2 punkten räknas från början, när personen efter tidigare arbete som utförs inom ramen för sammansatt stöd har fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet för minst 200 dagar.

     Bestämmelserna i 1–3 mom. tillämpas till och med den 31 december 2005, dock så att sammansatt stöd som beviljats med stöd av denna paragraf på sin höjd kan betalas till och med den 31 december 2007.

 

8 kap.

Särskilda arbetskraftspolitiska begräsningar för arbetsmarknadsstöd

 

1 §

Andra än finska medborgare

     Den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag, förutsatt att han eller hon enligt en för Finland bindande internationell överenskommelse eller ett uppehålls- eller arbetstillstånd har obegränsad rätt att arbeta här.

 

2 §

Unga som saknar yrkesutbildning

     Den som är under 25 år och som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter (ung person som saknar yrkesutbildning) har inte rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet.

     Berättigad till arbetsmarknadsstöd är med avvikelse från 1 mom. en ung person i åldern 18–24 som saknar yrkesutbildning och som trots aktivt sökande efter arbete och till utbildning inte har kunnat ordnas arbete, utbildning eller någon arbetskraftspolitisk åtgärd. För att han eller hon skall bevara rätten till arbetsmarknadsstöd förutsätts att han eller hon är villig att ta emot arbete och delta i utbildning och arbetskraftspolitiska åtgärder, samt aktivt och fortlöpande söker sig till i 1 mom. avsedd lämplig utbildning.

     En ung person som saknar yrkesutbildning har inte rätt att få arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet, om han eller hon utan giltig orsak

     1) har vägrat ta emot, lämnat eller blivit uppsagd från arbete eller från utbildning enligt 2 kap. 16 §,

     2) har vägrat delta i arbetspraktik, arbetsprövning eller rehabilitering eller avbrutit en sådan åtgärd, eller

     3) har låtit bli att söka till för honom eller henne lämplig yrkesutbildning för vilken kan beviljas studiestöd, eller har vägrat att delta i, lämnat eller av eget förvållande blivit avstängd från sådan utbildning.

     En person under 25 år som i enlighet med 3 mom. har förlorat sin rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet, har rätt att på nytt få arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet efter att han eller hon

     1) har genomgått den utbildning som avses i 1 mom., eller

     2) har haft ett arbete som räknas in i arbetsvillkoret eller har deltagit i arbetspraktik, arbetsprövning eller arbetsmarknadspolitisk vuxenutbildning i minst 5 månader (skyldighet att vara i arbete).

     I fråga om giltig orsak att vägra delta i eller att avbryta arbetspraktik tillämpas vad som i 2 kap. 18 och 19 § bestäms om giltig orsak att vägra delta i eller att avbryta arbetslivsträning och arbetsprövning.

 

3 §

Att söka till yrkesutbildning

     En ung person som saknar yrkesutbildning anses i enlighet med 2 § 2 mom. aktivt och fortlöpande söka in till utbildning, om han eller hon vid varje gemensam ansökan söker in till flera typer av sådan examensinriktad yrkesutbildning i fråga om vilken han eller hon uppfyller kraven på grundutbildning och eventuella övriga kriterier för antagning av studerande. Enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet kan det räknas in i utbildningsalternativen, om personen söker till utbildning som inte ingår i gemensam ansökan men som är examensinriktad och främjar yrkesfärdigheterna samt om han eller hon söker in till gymnasium vid gemensam ansökan. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om antalet utbildningsalternativ som förutsätts för aktivt sökande till utbildning och om grunderna för antagning av studerande.

     Om det i en jobbsökarplan enligt 5 kap. 1 § lagen om offentlig arbetskraftsservice eller i en aktiveringsplan enligt 3 kap. lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ingår att personen skall söka in till utbildning i större omfattning än 1 mom. anger, anses personen aktivt och fortlöpande söka in till utbildning om planen genomförs.

     I fråga om invandrare avses med sökande till yrkesutbildning sökande till utbildning som ingår i hans eller hennes integrationsplan och för vilken studiestöd kan beviljas.

     I fråga om en ung person som saknar yrkesutbildning tillämpas inte 2 kap. 7 § 3 mom.

 

4 §

Väntetid

     Arbetsmarknadsstöd betalas först efter en väntetid på fem månader till en arbetssökande som inte har uppfyllt arbetsvillkoret och inte genomgått sådan utbildning efter grundskolan eller gymnasiet som leder till examen och ger yrkesfärdigheter. Väntetiden börjar från registreringen som arbetslös arbetssökande, utgången av tiden utan ersättning eller fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete.

     Väntetiden uppnås när den arbetssökande efter att han eller hon, efter att ha registrerat sig som arbetslös arbetssökande, i sammanlagt fem månader har varit i arbete som räknas in i arbetsvillkoret, företagare eller arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån eller deltagit i en arbetskraftspolitisk åtgärd.

     Väntetiden minskas med den tid under vilken den arbetssökande under de två åren före registreringen som arbetslös arbetssökande har varit på arbetsmarknaden på det sätt som avses i 2 mom.

     Med avvikelse från 2 och 3 mom. inräknas i väntetiden inte den tid som den arbetssökande har varit på arbetsmarknaden under tiden för heltidsstudier eller en ferieperiod i anslutning därtill eller en ferieperiod mellan olika läroanstalter eller under tid utan ersättning eller under skyldighet att vara i arbete.

 

5 §

Vägran att delta i och avbrytande av integrationsåtgärder

     En invandrare som utan giltig orsak vägrar delta i en sysselsättningsfrämjande åtgärd som avtalats specificerat i integrationsplanen och som skall anses skälig eller avbryter en sådan åtgärd, är inte berättigad till arbetsmarknadsstöd under 60 dagar från tidpunkten för vägran eller avbrytandet.

 

6 §

Vägran och avbrytande i anslutning till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

     En i 3 § lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte avsedd person som vägrar delta i utarbetandet av en aktiveringsplan är inte berättigad till arbetsmarknadsstöd under 60 dagar från tidpunkten för vägran.

     En ung person som avses i 3 § 1 mom. lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och som utan giltig orsak vägrar delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller avbryter eller av eget förvållande måste avbryta arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, är inte berättigad till arbetsmarknadsstöd under 60 dagar från tidpunkten för vägran eller avbrytandet.

     Om någon upprepade gånger förfar på det sätt som avses i 1 eller 2 mom. och det därför kan dras den slutsatsen att han eller hon inte vill delta i åtgärder som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, är han eller hon inte berättigad till arbetsmarknadsstöd förrän han eller hon i minst tre månade har varit i arbete som räknas in i arbetsvillkoret eller deltagit i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller, om han eller hon är under 25 år, i utbildning som avses i 2 § 1 mom. (skyldighet att vara i arbete).

 

7 §

Giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den

     Giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den har en person som

     1) är i annat än tillfälligt arbete som utförs i anställningsförhållande och där den ordinarie arbetstiden överstiger åtta timmar i veckan,

     2) är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet som avses i 1 kap. 6 § eller som håller på att inleda företagsverksamhet på heltid,

     3) är studerande på heltid enligt 2 kap. 6 §, eller

     4) deltar i en arbetskraftspolitisk åtgärd.

     Dessutom har en person giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den, om verksamheten

     1) inte lämpar sig för honom eller henne med beaktande av hans eller hennes hälsotillstånd,

     2) väsentligen avviker från aktiveringsplanen,

     3) har ordnats så att kommunen eller någon annan instans som står för genomförandet av arbetsverksamheten försummar att iaktta bestämmelserna i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, eller

     4) ordnas utanför hans eller hennes pendlingsregion.

     En person har giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den också av någon annan orsak än de som avses i 1 och 2 mom., om denna orsak med tanke på inträdet eller återinträdet på arbetsmarknaden är jämförbar med dessa.

 

9 kap.

Arbetsmarknadsstödets belopp och varaktighet

 

1 §

Arbetsmarknadsstödets belopp

     Arbetsmarknadsstödets fulla belopp är lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom.

     Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd betalas barnförhöjning på det sätt som bestäms i 6 kap. 6 §.

     Arbetsmarknadsstödets belopp skall räknas ut med beaktande av 4 kap.

     I resebidrag betalas arbetsmarknadsstöd enligt 1 och 2 mom.

 

2 §

Beloppet av sammansatt stöd

     Till arbetsgivaren betalas i stöd för lönekostnaderna fullt arbetsmarknadsstöd enligt 1 § 1 mom.

     Stöd betalas inte om de kostnader som en persons lön åsamkar arbetsgivaren per månad är mindre än beloppet av fullt arbetsmarknadsstöd per månad. Som lönekostnader betraktas lön som betalas till en sysselsatt person före avdrag för den försäkrades lagstadgade avgifter och skatter samt dessutom arbetsgivarens lagstadgade socialskyddsavgift, arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie.

     Bestämmelser om maximibeloppet av stöd som betalas till olika arbetsgivare och om förfarandet vid utbetalningen av stödet utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

3 §

Inkomster som skall beaktas vid behovsprövningen

     Vid prövningen av sökandens behov av ekonomiskt stöd skall beaktas hans eller hennes egna inkomster i sin helhet och även makens till den del de överstiger 236 euro i månaden. Inkomsterna fastställs utgående från de vid beskattningen konstaterade inkomsterna. Arbetsmarknadsstödet bestäms dock enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, på basis av antingen de beräknade eller annars konstaterbara inkomsterna. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de inkomster som skall beaktas vid behovsprövningen.

     Som inkomster vid behovsprövningen beaktas inte (prioriterade inkomster)

     1) barnbidrag,

     2) stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn,

     3) bostadsbidrag,

     4) militärunderstöd,

     5) livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst,

     6) kompletteringsbelopp enligt familjepensionslagen (38/1969),

     7) utkomststöd enligt lagen om utkomststöd, samt

     8) ersättning för särskilda kostnader på grund av lyte, skada eller men.

 

4 §

Behovsprövning

     Från det månadsvis uträknade beloppet av sådant fullt arbetsmarknadsstöd som avses i 1 § 1 mom. skall i fråga om försörjningspliktiga dras av 50 procent från den enligt 3 § fastställda inkomstdel som överstiger 848 euro i månaden. I fråga om den som saknar familj skall på motsvarande sätt dras av 75 procent från den enligt 3 § bestämda del av inkomsterna som överstiger 253 euro i månaden. Inkomstgränsen för den som har familj höjs med 106 euro för varje barn som inte har fyllt 18 år och som han eller hon försörjer. Månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av arbetsmarknadsstödet avrundas nedåt till närmaste hela euro så att den överskjutande delen lämnas obeaktad.

     Arbetsmarknadsstödet skall justeras om de inkomster som inverkar på dess belopp har stigit eller sjunkit väsentligt. Det justerade arbetsmarknadsstödet börjar betalas från och med tidigaste möjliga betalningspost.

     Utan hinder av vad som i 1 mom. och i 3 § bestäms om behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd betalas arbetsmarknadsstödet ut till högst ett belopp som beräknas enligt 4 kap. 7 § 1 mom.

     Om det med utgångspunkt i förtjänstnivåindexet bedöms att den allmänna lönenivån i landet väsentligt förändras skall de belopp som anges i 1 mom. och i 3 § justeras genom förordning av statsrådet i förhållande till förändringarna i lönenivån.

 

5 §

Arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning

     Arbetsmarknadsstöd beviljas utan behovsprövning under den tid en person deltar i sådan utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning eller av arbetsförvaltningen anordnad rehabilitering som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice samt under arbetsverksamhetsperioder enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.

     Arbetsmarknadsstöd betalas utan behovsprövning också till en person som har fyllt 55 år och som uppfyller arbetsvillkoret när han eller hon blir arbetslös.

     Till den som har fått arbetslöshetsdagpenning under den maximitid som avses i 6 kap. 7 § eller 9 § 1 mom. betalas arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning under de 180 första arbetslöshetsdagarna. De nämnda 180 arbetslöshetsdagarna börjar räknas från början när han eller hon på nytt blir berättigad till arbetsmarknadsstöd efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning gått ut.

 

6 §

Partiellt arbetsmarknadsstöd

     Arbetsmarknadsstödet är 50 procent av det enligt 1 § 1–3 mom. och 3–5 § beräknade arbetsmarknadsstödet, om den arbetssökande bor i sina föräldrars hushåll och inte har uppfyllt arbetsvillkoret.

     Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas dock inte

     1) under den tid den arbetssökande deltar i utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning eller arbetsprövning enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller i rehabilitering anordnad av arbetskraftsmyndigheten, eller

     2) under en arbetsverksamhetsperiod som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, eller

     3) på en arbetssökande som bor i samma hushåll som sina föräldrar och föräldrarnas inkomster i enlighet med 3 § uppgår till högst 1 781 euro i månaden; inkomstgränsen höjs med 106 euro för varje person som den arbetssökandes föräldrar försörjer och som bor i samma hushåll.

     Från ett arbetsmarknadsstöd till fullt belopp räknat per månad avdras i de fall som avses i 2 mom. 3 punkten 50 procent av den del av inkomsterna som bestäms enligt 3 § och som överstiger inkomstgränsen i 2 mom. 3 punkten. Arbetsmarknadsstöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster skall dock vara minst så stort som anges i 1 mom.

     När 2 mom. 3 punkten tillämpas, om sökanden bor i samma hushåll som sina föräldrar och föräldrarnas inkomster överstiger inkomstgränsen, men sökanden på ett tillförlitligt sätt kan visa att föräldrarna faktiskt inte stödjer honom eller henne ekonomiskt, skall arbetsmarknadsstödet betalas utan ett avdrag enligt 1 mom.

 

7 §

Arbetsmarknadsstödets varaktighet

     Arbetsmarknadsstödet betalas utan tidsbegränsning.

     Det kan bestämmas att resebidrag skall betalas för längst två månader efter att anställningsförhållandet inleddes. Resebidrag betalas för fem dagar i veckan utan hinder av vad som i 3 kap. 2 § bestäms om antalet förmånsdagar per vecka.

     Det kan bestämmas att sammansatt stöd skall betalas till arbetsgivaren för högst 24 månader per person. Kombinerat med sysselsättningsstödet kan det dock bestämmas att arbetsmarknadsstödet skall betalas till arbetsgivaren för högst 12 månader per person. Maximitiderna börjar räknas från början när en person

     1) efter att arbetsvillkoret uppfyllts och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning gått ut på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd, eller

     2) efter arbete för vilket sammansatt stöd betalts fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet i minst 500 dagar.

 

 

 

IV AVDELNINGEN

UTBILDNINGSDAGPENNING

 

10 kap.

Bestämmelser om utbildningsdagpenning

 

1 §

Tillämpningsområde

     Enligt denna lag betalas för tryggande av försörjningen under utbildningstiden utbildningsdagpenning till en arbetslös som söker sig till frivillig utbildning som främjar hans eller hennes yrkesfärdigheter.

 

2 §

Arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av utbildningsdagpenning

     Förutsättning för erhållande av utbildningsdagpenning är att personen när utbildningen inleds är arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån. Bestämmelserna i 2 och 8 kap. tillämpas inte på utbildningsdagpenning.

 

3 §

Särskilda förutsättningar för erhållande av utbildningsdagpenning

     Rätt till utbildningsdagpenning har den som påbörjar sådan utbildning på heltid som främjar hans eller hennes yrkesfärdigheter. Rätt till utbildningsdagpenning har också den som på heltid återupptar sådana studier som främjar yrkesfärdigheterna och som avbrutits innan han eller hon blev arbetslös.

     Förutsättning för erhållande av utbildningsdagpenning är att sökanden när utbildningen inleds

     1) under de omedelbart föregående 12 månaderna fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd för minst 86 arbetslöshetsdagar, samt

     2) under sammanlagt minst 10 år utfört sådant arbete som ger rätt till i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare avsedd grundpension eller annan med den jämförbar pension som grundar sig på anställnings- eller tjänsteförhållande; när tiden beräknas beaktas också arbete som sökanden har utfört innan han eller hon har fyllt 23 år.

     Arbetet kan räknas till godo endast en gång när den i 2 mom. 2 punkten avsedda tiden beräknas. Om sökanden har fått stöd enligt lagen om stödjande av långtidsarbetslösas frivilliga studier (709/1997), räknas endast tid efter det stödet mottagits med i arbetstiden.

 

4 §

Förutsättningar som gäller utbildningen

     Utbildning som främjar yrkesfärdigheterna är utbildning som omfattar minst 20 studieveckor i en följd och som ordnas vid en läroanstalt under offentlig tillsyn som följer:

     1) utbildningen leder till yrkesinriktad grundexamen, yrkeshögskoleexamen eller påbyggnadsexamen vid yrkeshögskola,

     2) utbildningen utgör förberedelse för yrkes- eller specialyrkesexamen eller yrkesinriktad grundexamen som avläggs som fristående examen,

     3) utbildningen utgör annan yrkesinriktad tillläggsutbildning enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning än sådan som avses i 2 punkten,

     4) utbildningen utgör i lagen om yrkesutbildning avsedd hushållsundervisning som ordnas på annat sätt än som yrkesinriktad grundutbildning eller förberedande och rehabiliterande undervisning och handledning som ordnas för handikappade studerande, eller

     5) specialiseringsstudier som ordnas såsom fortbildning vid yrkeshögskolor och universitet eller pedagogiska studier som leder till lärarbehörighet.

     Om den som ansöker om utbildningsdagpenning tidigare har bedrivit studier som har syftat till en lägre eller högre högskoleexamen men har avbrutit dessa studier innan arbetslösheten enligt 3 § 2 mom. 1 punkten har börjat, jämställs med utbildning som avses i 1 mom. sådan utbildning som leder till samma examen som de tidigare studierna eller leder till att en högre högskoleexamen avläggs i det fall att den som ansöker om stödet, på basis av en tidigare examen eller andra studieprestationer, har godkänts för sådana studier som leder till högre högskoleexamen och som ett universitet ordnar som ett särskilt planerat program.

     Om avsaknaden av allmänbildande utbildning utgör ett hinder för sysselsättning eller deltagande i yrkesutbildning och behovet av utbildning konstateras i en jobbsökarplan, jämställs fullgörandet av grundskolans lärokurs eller slutförandet av gymnasiets lärokurs, om den studerande redan tidigare har bedrivit gymnasiestudier, med utbildning enligt 1 mom.

     I fråga om utbildning på heltid gäller det som bestäms i lagen om studiestöd (65/1994) och med stöd av den.

 

5 §

Utbildningsdagpenningens belopp

     En studerande har rätt till utbildningsdagpenning för utbildningstiden. I utbildningsdagpenning betalas den arbetslöshetsförmån enligt denna lag som berörs av de bestämmelser som skulle tillämpas på personen i fråga om han eller hon vore arbetslös.

     På utbildningsdagpenning tillämpas inte 6 kap. 3 § 3 mom. Utbildningsdagpenningen betalas förhöjd i enlighet med 6 kap. 2 § 2 mom. även till en sådan person som har fått den inkomstrelaterade dagpenningens förhöjda förtjänstdel för 150 dagar.

 

6 §

Utbildningsdagpenningsperiodens längd

     Utbildningsdagpenning betalas för utbildningstiden och även för ferieperioderna under utbildningen för högst fem dagar per kalendervecka. Utbildningsdagpenning betalas för högst 500 dagar.

     De betalda utbildningsdagpenningarna räknas till maximitiden om 500 dagar för arbetslöshetsdagpenningen enligt 6 kap. 7 §. Det sammanräknade antalet i utbildningsdagpenning och arbetslöshetsdagpenning betalda ersättningsdagar kan vara högst 586 dagar. För utbildningstid efter detta betalas en utbildningsdagpenning som är lika stor som arbetsmarknadsstödet högst tills personen i fråga har fått utbildningsdagpenning för 500 dagar.

 

7 §

Studerandes skyldigheter

     En studerande skall regelbundet delta i utbildningen enligt undervisningsplanen.

     För att behålla rätten till utbildningsdagpenning skall den studerande ha framgång i sina studier. En högskolestuderande anses ha gjort tillräckliga framsteg i sina studier, om han eller hon har kommit framåt i sina studier enligt de allmänna kriterier som studiestödsnämnden vid respektive högskola har fastställt i enlighet med 9 § lagen om studiestöd. Vid behov kan den som betalar ut utbildningsdagpenningen begära ett utlåtande från studiestödsnämnden om den studerandes framsteg i studierna. Studiestödsnämnden skall lämna sitt utlåtande inom två månader från det begäran framställdes.

     Om en studerande utan godtagbart skäl har varit frånvarande från utbildningen enligt undervisningsplanen så att det är uppenbart att han eller hon inte kan klara av studierna enligt planen på godtagbart sätt eller om han eller hon annars väsentligen har försummat studierna, skall utbildningen anses ha blivit avbruten.

 

8 §

Studerandes skyldighet att lämna uppgifter

     En studerande skall lämna arbetskraftsbyrån intyg av utbildningsanordnaren över godkännande till utbildning, inledande av utbildningen och att utbildningen motsvarar förutsättningarna enligt 4 §.

     Den studerande skall lämna den som betalar ut utbildningsdagpenningen intyg enligt 1 mom. och en utredning om de inkomster och förändringar i dem som inverkar på utbildningsdagpenningens storlek och om när utbildningen inleds och avbryts och andra uppgifter som behövs för utbetalningen av utbildningsdagpenningen.

 

9 §

Utbildningsanordnarens skyldighet att lämna uppgifter

     Utbildningsanordnaren ger studeranden ett intyg över godkännande till utbildning, inledande av utbildningen och över att utbildningen motsvarar förutsättningarna enligt 4 §.

     Läroanstalten skall utan dröjsmål underrätta den som betalar ut utbildningsdagpenningen om att utbildningen har avslutats eller avbrutits. Den studerande skall innan betalaren underrättas ges tillfälle att inkomma med en utredning i saken.

     För fullgörande av skyldigheten enligt 2 mom. tillställer Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna läroanstalterna uppgifter om de studerandes namn och personbeteckningar som har beviljats utbildningsdagpenning.

 

10 §

Arbetskraftsbyråns skyldighet att lämna uppgifter

     Arbetskraftsbyrån skall lämna den som betalar ut utbildningsdagpenningen upplysningar om dem som inlett utbildning enligt 4 § och om dem som är arbetslösa arbetssökande när utbildningen inleds.

 

V AVDELNINGEN

VERKSTÄLLIGHET OCH SÖKANDE AV ÄNDRING

 

11 kap.

Bestämmelser om verkställighet

 

1 §

Ansökan om arbetslöshetsförmåner

     Grunddagpenning, arbetsmarknadsstöd och utbildningsdagpenning söks skriftligen hos Folkpensionsanstalten. Inkomstrelaterad dagpenning och utbildningsdagpenning söks skriftligen hos den arbetslöshetskassa där den arbetssökande är medlem. Ansökan om sammansatt stöd eller resebidrag kan också lämnas till arbetskraftsbyrån.

     Arbetslöshetsförmåner beviljas inte utan särskilt vägande skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före den tidpunkt då ansökan anhängiggjordes.

     Ansökan blir anhängig när den anländer till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan. Har ansökan om inkomstrelaterad dagpenning avslagits, anses ansökan om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd ha blivit anhängig när ansökan om inkomstrelaterad dagpenning anlände till arbetslöshetskassan, under förutsättning att grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd har sökts inom tre månader efter det att sökanden erhöll kännedom om arbetslöshetskassans avslagsbeslut.

 

2 §

Skyldighet att lämna uppgifter

     Den som ansöker om en arbetslöshetsförmån skall lämna Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av förmånen. Den som får eller ansöker om en förmån är dessutom skyldig att lämna Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan de utredningar som de begär och som behövs i synnerhet för att konstatera att makar har separat ekonomi och bor åtskils på det sätt som avses i 1 kap. 7 §.

     Den som ansöker om en arbetslöshetsförmån skall på det sätt som arbetskraftsbyrån bestämmer för arbetskraftsbyrån förete av arbetskraftskommissionens eller arbetskraftsbyråns utlåtande förutsatta utredningar som berör honom eller henne personligen.

     Om en sådan förändring inträffar i en förmånstagares omständigheter som kan påverka rätten att få en förmån eller minska förmånsbeloppet, skall han eller hon omedelbart underrätta den som betalar ut arbetslöshetsförmånen om ändringen. Förmånstagaren skall omedelbart underrätta arbetskraftsbyrån om en ändring i förhållanden som avses i 4 §.

     De förändringar i förmånstagarens omständigheter som avses i 3 mom. och som den som får en arbetslöshetsförmån omedelbart skall meddela den som betalar ut förmånen är

     1) tidigare medlemskap i en arbetslöshetskassa,

     2) beviljad grunddagpenning,

     3) om personen är arbetssökande och om han eller hon inte längre söker arbete,

     4) fortsatt arbetslöshet,

     5) anställning, tjänsteförhållande, eget arbete och företagsverksamhet som inletts eller upphört,

     6) lön eller annat vederlag för anställning, tjänsteförhållande, eget arbete och företagsverksamhet,

     7) ekonomisk förmån eller ersättning på grundval av anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet,

     8) beviljat avgångsbidrag,

     9) arbetstid som använts för arbetet,

     10) inkomst från försäljning av företag eller företagstillgångar i samband med nedläggning av företagsverksamhet eller företagstillgångar som tagits i privat bruk,

     11) en arbetskraftspolitisk åtgärd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice som avslutats,

     12) till utbildningsdagpenning berättigande utbildning som har avslutats,

     13) ersättning för inkomstbortfall i enlighet med trafikförsäkring eller olycksfallsförsäkring eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst,

     14) en social förmån som erhållits eller ansökts i Finland och utomlands, inbegripet stöd för hemvård som maken eller sambon får och extra pension som arbetsgivaren ordnar och som är bättre än minimivillkoren enligt lagen om pension för arbetstagare,

     15) beviljad eller avslagen lönegaranti,

     16) barn som sökanden försörjer, samt

     17) andra liknande förändringar i omständigheterna.

     Dessutom skall den som får arbetsmarknadsstöd anmäla följande förändringar i sina egna och makens samt familjens omständigheter till den som betalar ut arbetslöshetsförmånen:

     1) egna kapitalinkomster,

     2) makens förvärvs- och kapitalinkomster och sociala förmåner,

     3) förälderns eller föräldrarnas inkomster som avses i 9 kap. 3 §, om det är fråga om en person som avses i 9 kap. 6 §,

     4) en anställning som har upphört, om personen själv eller arbetsgivaren har fått arbetsmarknadsstöd för den,

     5) dagar som personen deltagit i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,

     6) förändringar i familjeförhållandena och bostadsförhållandena, samt

     7) andra liknande förändringar i omständigheterna.

 

3 §

Beslut om förmåner

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan skall i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av en arbetslöshetsförmån ge sökanden ett skriftligt beslut. Något beslut ges inte om justeringen av en förmån beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning, förutsatt att sökanden inte särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden skall ges ett skriftligt beslut även när arbetslöshetsförmånen betalas till ett kommunalt organ på det sätt som bestäms i 9 §. Sökanden skall begära ett beslut om indexjustering eller en justering av förmånen under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att han eller hon har delgetts justeringen. Sökanden anses ha delgetts ändringen inom den tid som avses i 12 kap. 6 §.

     Innan Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan fattar beslut i ett arbetskraftspolitiskt ärende skall de begära ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 4 §.

 

4 §

Arbetskraftspolitiskt utlåtande

     Arbetskraftsbyrån eller arbetskraftskommissionen ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om de förutsättningar som anges i 2 kap., 7 kap. 3–7 §, 8 kap. samt 9 kap. 7 § 2 och 3 mom.

     Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan. Det arbetskraftspolitiska utlåtandet skall på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan kompletteras utan dröjsmål. Om en  arbetssökande har meddelat arbetskraftsbyrån att han eller hon ansöker om arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning, kan det arbetskraftspolitiska utlåtandet ges och kompletteras utan särskild begäran.

     I fråga om den som är gruppermitterad ger arbetskraftsbyrån eller arbetskraftskommissionen på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan utlåtande endast om de förutsättningar som anges i 2 kap. 3–7 §. Med gruppermitterad avses en arbetstagare som har permitterats för viss tid antingen på heltid eller på det sätt som avses i 4 kap. 1 §, och permitteringen gäller minst tio arbetstagare.

     Det arbetskraftspolitiska utlåtandet delges den arbetssökande i samband med ett beslut enligt 3 §. Den arbetssökande har rätt att på begäran få uppgift om utlåtandet från arbetskraftsbyrån.

     I lagen om offentlig arbetskraftsservice bestäms om arbetskraftskommissionens sammansättning, beslutförhet och övriga uppgifter. Närmare bestämmelser om uppgiftsfördelningen enligt 1 och 3 mom. mellan arbetskraftsbyrån och arbetskraftskommissionen utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om lämnande av arbetskraftspolitiskt utlåtande och om omständigheter som inverkar på utlåtandet utfärdas vid behov genom förordning av arbetsministeriet.

 

5 §

Betalningssätt

     Arbetslöshetsförmåner utbetalas minst en gång i månaden i efterskott till det konto i ett i Finland verksamt penninginstitut som den som är berättigad till förmånen har uppgivit. En enstaka förmånspost kan betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om förmånstagaren uppger något särskilt skäl som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan godkänner.

     Om den arbetslöshetsförmånspost som skall betalas till en person för en månad skulle vara mindre än 50 procent av grunddagpenningen, utbetalas förmånen inte.

 

6 §

Tillfälligt avbrott i utbetalningen eller betalning till lägre belopp

     Utbetalningen av en arbetslöshetsförmån kan tillfälligt avbrytas eller beloppet av den förmån som skall betalas kan minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till förmånen eller att förmånsbeloppet borde minskas. Förmånstagaren skall omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om förmånen skall meddelas utan dröjsmål.

 

7 §

Betalning av arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren

     Sammansatt stöd betalas för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig at betala lön, dock högst för fem dagar per kalendervecka. Arbetsmarknadsstöd betalas dock inte för de dagar för vilka till arbetsgivaren med stöd av 28 § sjukförsäkringslagen betalas dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt nämnda lag. Dessa ersättningsdagar inräknas i maximitiden på fem dagar.

 

8 §

Utbetalning av jämkad arbetslöshetsförmån utan beslut

     I de fall som avses i 4 kap. 1 § 1–3 punkten kan till den som är berättigad till jämkad arbetslöshetsförmån av särskilda skäl betalas jämkad arbetslöshetsförmån utan beslut på grundval av hans eller hennes ansökan redan innan av arbetsgivaren bestyrkta löneuppgifter har tillställts utbetalaren.

     I förskott på arbetslöshetsförmån kan betalas högst 70 procent av det belopp som personen i fråga skulle ha rätt till på grundval av sin ansökan och de löneuppgifter och andra uppgifter som han eller hon lämnat. Förskott kan vara betalt för sammanlagt högst två jämkningsperioder. Förskott betalas inte om den post som skall betalas i förskott för en jämkningsperiod skulle vara mindre än grunddagpenningen.

     Förskottet avdras från en jämkad arbetslöshetsförmån som beviljas senare när förmånen betalas. Förskottet kan också betraktas som förskottsbetalning på en annan arbetslöshetsförmån som beviljas senare. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan då kvitta beloppet av en förmån som betalats i förskott till ett för stort belopp mot en förmån som beviljas senare.

 

9 §

Betalning av arbetslöshetsförmån till ett kommunalt organ

     Om ett i 6 § socialvårdslagen avsett kommunalt organ begär det, kan en arbetslöshetsförmån av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid utbetalas till organet för att användas för underhållet av förmånstagaren, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer.

     Har ett kommunalt organ i enlighet med 23 § lagen om utkomststöd betalat utkomststöd i förskott mot en emotsedd arbetslöshetsförmån, utbetalas arbetslöshetsförmånen, till den del den motsvarar förskottet, till organet på dess begäran.

 

10 §

Återkrav

     Har en arbetslöshetsförmån betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrävas.

     Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och det att arbetslöshetsförmånen betalades utan grund inte berodde på svikligt förfarande från förmånstagarens eller hans eller hennes företrädares sida eller om det belopp som betalts utan grund är litet.

     En arbetslöshetsförmån som betalts till ett för stort belopp återkrävs inte till den del beloppet överstiger det belopp av en förmån enligt 14 § 1 mom. som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan har uppburit av en retroaktiv pension som beviljats på grundval av arbetsoförmåga.

     Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

 

11 §

Återkrav av sammansatt stöd

     Har sådant arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren använts i strid med lag eller en förordning av statsrådet eller i strid med villkoren i beslutet om beviljande, skall arbetsgivaren till Folkpensionsanstalten återbetala det stöd som betalts utan grund. På det belopp som skall återbetalas skall från och med den dag då stödet betalts ut betalas en årlig ränta enligt den räntefot om vilken bestäms i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982), ökad med tre procentenheter.

     Om det belopp som skall återbetalas inte betalas senast den dag som bestämts i beslutet om återkrav, skall från och med denna dag en årlig dröjsmålsränta betalas på det försenade beloppet enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. I fråga om återkrav av arbetsmarknadsstöd hos arbetsgivare gäller i övrigt i tilllämpliga delar 10 §.

 

12 §

Återkrav av resebidrag

     Om en person säger upp sig från sitt arbete eller genom sitt eget förfarande orsakar att anställningsförhållandet avslutas inom sex månader efter det att det anställningsförhållande inleddes på basis av vilket resebidrag enligt 7 kap. 5 § har betalts, återkrävs resebidraget, om återkrav inte är oskäligt. På återkrav tillämpas i övrigt vad som bestäms i 10 §.

 

13 §

Kvittning

     Belopp som skall återkrävas kan kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningslagen (37/1895) bestäms om den minimiutkomstdel som skall undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittning dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån. Med förmånstagarens samtycke kan kvittning även ske mot en annan förmån och till ett större belopp än skyddat belopp vid utmätning.

 

14 §

Indrivning av arbetslöshetsförmåner i vissa fall

     Har någon erhållit en arbetslöshetsförmån för samma tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas folkpension eller pension på grundval av anställnings- eller tjänsteförhållande eller företagsverksamhet, generationsväxlings- eller avträdelsepension, avträdelseersättning, avträdelsestöd eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning, dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring, får arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten från den pension eller avträdelseersättning eller det avträdelsestöd eller den dagpenning eller olycksfallspension som skall betalas retroaktivt uppbära den arbetslöshetsförmån som för nämnda tid betalts utan grund.

     Arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten skall minst två veckor innan en i 1 mom. avsedd förmån utbetalas meddela pensionsanstalten eller försäkringsanstalten att förmånen i enlighet med 1 mom. skall betalas till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten.

     Har någon utan grund erhållit grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd för samma tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas en annan förmån enligt denna lag, får Folkpensionsanstalten från inkomstrelaterad dagpenning som skall betalas retroaktivt uppbära den grunddagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som för denna tid betalts utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd som skall betalas retroaktivt uppbära inkomstrelaterad dagpenning som betalts utan grund.

 

15 §

Utmätning av arbetslöshetsförmåner

     Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd får inte utmätas.

     Ett avtal om överföring av en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt.

 

16 §

Bemyndigande att utfärda förordning

     Närmare bestämmelser om ansökan om arbetslöshetsförmåner och om utredningar som skall ges i samband därmed samt om utbetalning av arbetslöshetsförmåner utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

12 kap.

Sökande av ändring

 

1 §

Rätt att söka ändring

     Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut får söka ändring i det hos arbetslöshetsnämnden och den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

     Besvärsskriften skall lämnas in till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan i fråga inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet.

     Utkomstskyddsombudet har rätt att söka ändring i ett ärende som gäller de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner genom att i enlighet med 1 mom. anföra besvär hos arbetslöshetsnämnden inom 30 dagar från det arbetssökanden fick del av Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut och hos försäkringsdomstolen inom 30 dagar från det arbetskraftsmyndigheten fick del av beslutet.

     Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut skall trots att ändring har sökts följas till dess ärendet avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

     Ändring i arbetskraftskommissionens och arbetskraftsbyråns bindande utlåtande får inte sökas genom särskilda besvär.

 

2 §

Begränsning av rätten att söka ändring

     I beslut som gäller arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren eller arbetsmarknadsstöd som betalas så som resebidrag får ändring inte sökas genom besvär. I frågor som gäller undanröjande av beslut iakttas i tillämpliga delar 7 §. Den som är missnöjd med ett beslut om återkrav av arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren eller så som resebidrag får emellertid söka ändring däri genom besvär i enlighet med 1 §.

 

3 §

Arbetslöshetsnämnden

     I ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa är arbetslöshetsnämnden första besvärsinstans.

     Arbetslöshetsnämnden består av en ordförande, som kan sköta uppdraget som huvudsyssla, samt ett behövligt antal vice ordförande, lagfarna medlemmar, läkarmedlemmar samt representanter för arbetsmarknadsorganisationerna, vilka samtliga handlar under domaransvar. För andra medlemmar än ordförande och vice ordförande förordnas personliga suppleanter.

     Statsrådet förordnar ordföranden och vice ordförandena samt de övriga medlemmarna och deras suppleanter för tre år i sänder. Angående deras rätt att kvarstå i uppdraget gäller i övrigt vad som bestäms om innehavare av domartjänst. Av arbetsmarknadsmedlemmarna skall hälften förordnas på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Ordföranden, vice ordförandena och de lagfarna medlemmarna samt deras suppleanter skall ha avlagt examen som medför behörighet för domartjänst och vara väl förtrogna med utkomstskyddsfrågor. Läkarmedlemmarna och deras suppleanter skall vara legitimerade, med försäkringsmedicin förtrogna läkare. Nämnden kan i sin verksamhet vara indelad i sektioner. En sektion är beslutför då ordföranden, en medlem som förordnats på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och en medlem som förordnats på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer är närvarande. Vid behandlingen av ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror på medicinska synpunkter skall en närvarande medlem vara läkare.

     Vid behandlingen av ärenden i arbetslöshetsnämnden tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte något annat bestäms särskilt. Om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas verkställs i arbetslöshetsnämnden muntlig förhandling på det sätt som bestäms i 37 § förvaltningsprocesslagen. Vid muntlig förhandling tillämpas lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984). Muntlig förhandling skall ske inom stängda dörrar i ärenden i vilka tystnadsplikt gäller eller i vilka arbetslöshetsnämnden beslutar att de skall behandlas inom stängda dörrar på den grund att offentlig behandling kunde medföra särskild olägenhet för en part.

     Ett lagakraftvunnet beslut av arbetslöshetsnämnden får verkställas såsom en dom som vunnit laga kraft.

     Arbetslöshetsnämnden verkar i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Kostnaderna för dess verksamhet betalas av statens medel.

     Närmare bestämmelser om arbetslöshetsnämnden utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

4 §

Självrättelse

     Om Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rätttelsebeslut får ändring sökas enligt 1 §.

     Kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inte rätta det beslut som besvären avser på det sätt som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar efter besvärstidens utgång sända besvärsskriften jämte sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner ett yrkande i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

     Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtande av tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid sändas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

 

5 §

Besvär som inkommit för sent

     Har besvär som anförs hos arbetslöshetsnämnden eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som föreskrivs i 1 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det har funnits vägande skäl till förseningen.

 

6 §

Dagen för delfående av beslut

     Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades under den adress han eller hon uppgivit, om inte något annat visas. Utkomstskyddsombudet anses ha fått del av arbetslöshetsnämndens beslut den sjunde dagen efter att beslutet postades under arbetskraftsmyndighetens adress, om inte något annat visas.

 

7 §

Undanröjande av beslut

     Om ett lagakraftvunnet beslut som gäller en förmån enligt denna lag grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på framställning av Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan i fråga eller på ansökan av den som saken gäller, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, tills ärendet har avgjorts på nytt, temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller betala den till det belopp framställningen avser.

     Likaså kan Försäkringsinspektionen för försäkringsdomstolen föreslå att ett på ovan nämnt sätt felaktigt beslut av en arbetslöshetskassa eller av arbetslöshetsnämnden skall undanröjas. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan Försäkringsinspektionen temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller förordna att den skall betalas till det belopp framställningen avser. Dessutom har utkomstskyddsombudet rätt att hos försäkringsdomstolen ansöka om att ett lagakraftvunnet beslut i ett ärende som gäller arbetskraftspolitiska förutsättningar skall undanröjas.

     Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Arbetslöshetsnämnden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas enligt 1 §.

 

VI AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

 

13 kap.

Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter

 

1 §

Rätt att erhålla uppgifter

     Folkpensionsanstalten, arbetskraftsbyråerna, arbetskraftskommissionerna, arbetslöshetskassorna, utkomstskyddsombuden samt besvärsinstanser enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt denna lag eller en överenskommelse om social trygghet som är bindande för Finland eller någon annan internationell rättsakt som gäller social trygghet

     1) av statliga och kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga sammanslutningar,

     2) av pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser, samt

     3) av arbetsgivare, arbetslöshetskassor, arbetsplatskassor samt utbildningsanordnare enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice och andra läroanstalter.

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har rätt att avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter få

     1) arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 1 kap. 4 § 3 mom. av arbetskraftskommissionen eller arbetskraftsbyrån,

     2) uppgifter om när straff börjar och slutar av straffanstalter och av tvångsinrättningar som avses i 1 § lagen om internering av farliga återfallsförbrytare (317/1953); straffanstalter och tvångsinrättningar skall lämna uppgifterna omedelbart när en person tas in till en straffanstalt eller tvångsinrättning.

     Folkpensionsanstalten skall underrätta arbetslöshetskassan i fråga om en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning eller dennes make beviljas stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn.

 

2 §

Uppgifter av penninginstitut

     Folkpensionsanstalten och besvärsinstanser enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av penninginstitut på begäran avgiftsfritt få de uppgifter om den som ansöker om eller får arbetsmarknadsstöd eller om hans eller hennes make som behövs för att avgöra ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd som behandlas, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte fås på något annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller får förmånen har lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga och han eller hon inte har gett sitt samtycke till att uppgifterna erhålls. Begäran om erhållande av uppgifter skall framställas skriftligen och innan begäran framställs skall sökanden eller mottagaren underrättas om den.

 

3 §

Utlämnande av uppgifter

     Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna rätt att lämna ut uppgifter som de erhållit i samband med sina uppdrag till arbetskraftsbyråerna och arbetskraftskommissionerna när det är fråga om omständigheter som påverkar de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsdagpenning.

     Utan hinder av sekretessbestämmelserna kan uppgifter som nämns i 1 mom. lämnas vidare till behörig myndighet för utredande av förseelser och brott och för väckande av åtal.

 

4 §

Folkpensionsanstaltens rätt att använda uppgifter

     Folkpensionsanstalten har rätt att i enskilda fall vid behandlingen av en förmån enligt denna lag använda uppgifter som den erhållit för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de inverkar på nämnda förmån och uppgifterna enligt lag skall beaktas i beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars skulle ha rätt att erhålla uppgifterna särskilt.

 

5 §

Teknisk anslutning

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har, utöver vad som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), rätt att under de förutsättningar som föreskrivs i nämnda moment öppna en teknisk anslutning till sådana sekretessbelagda uppgifter i sina register som de med stöd av denna lag har rätt att lämna ut till de mottagare som avses i detta kapitel.

     Vad som i denna paragraf bestäms om öppnande av en teknisk anslutning och utlämnande av uppgifter med hjälp av den gäller också Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att få i 1 mom. avsedda sekretessbelagda uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning.

     Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får sekretessbelagda uppgifter inhämtas även utan samtycke av den till skydd för vars intressen sekretessen har föreskrivits. Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som ber om uppgifter förete en utredning om att uppgifterna kommer att skyddas på behörigt sätt.

 

6 §

Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har, utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ministerier, skatteförvaltningen samt inrättningar och sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som sköter sociala trygghetsförmåner som påverkas av förmåner enligt denna lag, lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om en person som erhållit en förmån eller ersättning enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar samt andra med dessa jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt till polis- och åklagarmyndigheter ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för utredande av brott och för väckande av åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som är avsedda att beskriva grunderna för socialvård som lämnas till en person får dock inte utlämnas.

 

7 §

Anmälningsskyldighet

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna skall på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om en förmån om var uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och vart de som regel kan utlämnas.

 

8 §

Utsökningsmyndighetens rätt att få uppgifter

     Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att på begäran av behörig myndighet för utsökning lämna ut uppgifter om beloppen av förmåner enligt denna lag, dock inte om de förmåner som inte beaktas vid beräkning av skyddat belopp som avses i 4 kap. 7 § utsökningslagen. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att uppge andra inrättningar som den vet betalar ut pensioner och andra sociala förmåner.

 

9 §

Utkomstskyddsombudets rätt att få uppgifter och att vara närvarande

     Utkomstskyddsombudet har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt av arbetskraftsbyrån och arbetskraftskommissionen få uppgifter om arbetskraftspolitiska utlåtanden i den omfattning ombudets uppgifter det kräver. Utkomstskyddsombudet kan bestämma att Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller arbetslöshetsnämnden skall delge utkomstskyddsombudet beslut som gäller namngivna personer.

     Utkomstskyddsombudet har rätt att vara närvarande och yttra sig vid arbetskraftskommissionens möten.

 

10 §

Register över förmånstagare

     Registret över förmånstagare är ett personregister vid Försäkringsinspektionen och är ett basregister för förmåner som arbetslöshetskassorna betalar ut. De uppgifter som insamlats för registret över förmånstagare får användas endast för

     1) tillsynen över arbetslöshetskassorna,

     2) statistikföring av förmåner som arbetslöshetskassorna har utbetalat,

     3) utredning av missbruk i anslutning till förmåner som arbetslöshetskassorna har utbetalat, samt

     4) beredning och uppföljning av lagstiftningen.

     I registret får insamlas och registreras följande nödvändiga uppgifter som finns i systemen för utbetalning av arbetslöshetsförmånerna:

     1) personbeteckningen för den som har fått en förmån och sådana bakgrundsuppgifter om honom eller henne som har samband med betalningen av förmånen,

     2) uppgifter om vilka förmåner som betalts till en person,

     3) uppgifter om utbetalda arbetslöshetsförmåner och vilka tidsperioder de hänför sig till samt uppgifter om de omständigheter som har påverkat fastställandet av förmånerna, samt

     4) uppgifter om beslut av arbetslöshetskassor och behandlingen av ansökningar om arbetslöshetsförmåner.

     I personuppgiftslagen (523/1999) föreskrivs om den tid personuppgifter får lagras och om de registrerades rättsskydd.

     I lagen om arbetslöshetskassor föreskrivs om Försäkringsinspektionens rätt att få och utlämna uppgifter.

 

14 kap.

Särskilda bestämmelser

 

1 §

Förhöjning av förmånerna

     De i 6 kap. 1 och 6 § angivna beloppen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001).

 

2 §

Indexjustering av den lön som ligger till grund för dagpenningen

     Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen och som har beräknats för tiden före förlängningen av granskningsperioden enligt 5 kap. 3 § justeras i samma förhållande som det indextal som avses i 9 § 2 mom. första meningen lagen om pension för arbetstagare och som fastställts för dagpenningens begynnelsetidpunkt avviker från det indextal som fastställts för det kalenderår som omfattas av den förlängda granskningsperioden.

     När som delpension beviljad invalidpension eller deltidspension som fortsatt utan avbrott i minst tre år upphör, justeras den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning som bestäms i enlighet med situationen vid den tidpunkt då pensionen började i det förhållande som det indextal som avses i 1 mom. och som fastställts för dagpenningens begynnelsetidpunkt avviker från det indextal som fastställts för det kalenderår då pensionen började.

 

3 §

Finansieringen av förmånerna

     Bestämmelser om finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen för löntagare finns i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och om finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen för företagare i lagen om arbetslöshetskassor.

     Grunddagpenningen och den därtill anslutna barnförhöjningen betalas av statens medel och intäkter av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Arbetsmarknadsstödet finansieras av statens medel. Staten skall månatligen till Folkpensionsanstalten betala sådana förskott för grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet att deras belopp motsvarar det belopp som det beräknas att staten skall betala det året och att förskottet räcker till för att täcka utgifterna under varje månad. De förvaltningskostnader som Folkpensionsanstalten åsamkas av verksamhet enligt denna lag skall räknas till anstaltens förvaltningskostnader.

     Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om fastställandet och betalningen av förskott och slutlig finansiering till Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna.

     Vad som bestäms i 1–3 mom. tillämpas också på arbetslöshetsförmåner som betalas som utbildningsdagpenning.

     Folkpensionsanstalten kan använda förskott som avses i 2 mom. också för kostnader som avses i artiklarna 69 och 70 i förordningen om samordning av social trygghet.

 

4 §

Verkställighetsanvisningar

     Social- och hälsovårdsministeriet meddelar allmänna anvisningar i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis i fråga om arbetslöshetsförmånerna. Anvisningarna bereds av Försäkringsinspektionen.

     För att åstadkomma en enhetlig praxis kan genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet bestämmas närmare om det förfarande som skall iakttas vid arbetslöshetskassorna när de beviljar, betalar ut och återkräver förmåner som avses i denna lag.

 

15 kap.

Ikraftträdelsebestämmelser

 

1 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003, dock så att 9 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten samt 3 och 4 mom. träder i kraft den 1 juli 2003.

     Beloppen i 6 kap. 1 och 6 § motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalts ut i januari 2001 har beräknats.

     Lagens 3 kap. 6 § tillämpas när det anställningsförhållande som utgör grunden för att den förmån som avses i lagrummet har utbetalats har upphört efter att denna lag trätt i kraft.

     Utan hinder av vad som bestäms i 4 kap. 1 § 3 punkten tillämpas på en person vars jämkningsperiod pågår när denna lag träder i kraft den lag angående jämkning av förmåner som gäller vid ikraftträdandet till utgången av jämkningsperioden.

     Utan hinder av 4 kap. 6 § 1 mom. i denna lag kan, även om maximitiden har uppfyllts, jämkad arbetslöshetsförmån beviljas en sådan person som avses i 4 kap.1§ 1–4 punkten fram till den 30 september 2003.

     Vid tillämpningen av 5 kap. 3 § 2 mom. jämställs med arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag arbetslöshetsdagpenning som betalts den 1 januari 1997 eller för tiden efter det.

     Vid tillämpningen av lagens 5 kap. 2 § 1 mom. och 6 § 1 mom. beaktas också medlemskap i en arbetslöshetskassa från tiden före denna lag trädde i kraft.

     Lagens 6 kap. 3 § tillämpas på en arbetssökande vars anställningsförhållande har upphört efter ikraftträdandet, dock så att 6 kap. 3 § inte tillämpas om avgångsbidrag har beviljats eller beviljas på grundval av ett sådant tidigare anställnings- eller tjänsteförhållande som har upphört under fem år räknat bakåt från upphörandet av det anställningsförhållande på grundval av vilket arbetslöshetsförmån söks.

     Vid tillämpningen av lagens 6 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten och 10 § 1 punkten beaktas också medlemskap i en löntagarkassa från tiden före denna lag trädde ikraft.

     Arbete, arbetspraktik, arbetsprövning och arbetskraftspolitisk vuxenutbildning efter att denna lag trätt i kraft räknas in i skyldigheten att vara i arbete som avses i 8 kap. 2 § 4 mom. i denna lag.

     Arbete eller företagsverksamhet före denna lag trädde i kraft räknas in i arbetsvillkoret enligt 9 kap. 5 § 2 mom. i denna lag.

     Utbildningsdagpenning som beviljas för utbildning som börjar efter att denna lag trätt i kraft bestäms på det sätt som föreskrivs i 6 kap. 3 §.

     Bestämmelsen i 11 kap. 10 § 3 mom. om återkrav av arbetslöshetsdagpenning tillämpas på återkrav av grundlöst utbetald arbetslöshetsdagpenning som riktar sig till tiden efter ikraftträdandet.

     Lagens 14 kap. 2 § tillämpas på personer för vilka den maximala dagpenningsperiod som avses i 6 kap. 7 eller 8 § börjar efter att lagen trätt i kraft.

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

2 §

Författningar som upphävs

     Genom denna lag upphävs, jämte ändringar

     1) lagen den 24 augusti 1984 om utkomstskydd för arbetslösa (602/1984),

     2) lagen den 30 december 1993 om arbetsmarknadsstöd (1542/1993),

     3) lagen den 30 december 1997 om stödjande av arbetslösas frivilliga studier (1402/1997).

 

3 §

Tillämpningsbestämmelse

     Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om arbetsmarknadsstöd eller förmåner som beviljas med stöd av dem, skall hänvisningen anses avse motsvarande bestämmelser i denna lag och arbetslöshetsförmåner enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.

 

Helsingfors den 30 december 2002

 

Republikens President

TARJA HALONEN

 

Social- och hälsovårdsminister

Maija Perho

 

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till framställning nr 16/2002-2003.