|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 17/2001-2002 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2002-03-21 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny högskolelagstiftning
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om Högskolan på Åland. Genom lagen upphävs landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning (55/1997) och landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland (15/1981).
Genom förslaget kommer de nuvarande verksamheterna vid Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola att sammanföras och organiseras som i en enda institution som benämns Högskolan på Åland. Förslaget medför att Ålands högskola, Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk försvinner som självständiga institutioner. Högskolan på Åland kommer enligt förslaget att utgöra den översta delen av det fast organiserade utbildningsväsendet i landskapet. Landskapet föreslås vara huvudman för högskolan.
Högskolans uppgift blir att erbjuda en högskoleutbildning som vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet. Vid högskolan kan bedrivas forsknings- och utvecklingsarbete, uppdragsverksamhet och kursverksamhet som tjänar undervisningen och det åländska samhällets behov.
Som högsta ansvariga förvaltningsorgan för högskolan tillsätter landskapsstyrelsen en styrelse för högskolan för fyra kalenderår i sänder. För ledning av verksamheten närmast under styrelsen finns en rektor som utses av landskapstyrelsen för viss tid. En utbildningsplan kommer att utarbetas för verksamheten vart tredje år. Genom förslaget får högskolan stor frihet att i övrigt organisera sin verksamhet.
Samtidigt ändras även landskapslagen om utbildning efter grundskolan (52/1997), så att lagen endast omfattar den utbildning som ordnas på gymnasialstadiet.
Avsikten är att de föreslagna lagarna skall träda i kraft den 1 januari 2003.
INNEHÅLL
2. Förhållandena i våra närmaste grannländer
3. Landskapsstyrelsens förslag
3.2. Utbildningsstrukturer inom högskoleväsendet, högskoleexamen och Bolognaprocessen
3.3. Den nya högskolans roll för dess region
3.4. Högskolan på Åland - övergripande frågor, mål och uppdrag
3.5. Utbildning, utveckling och forskning
5.2. Förvaltning som försvinner
1. Landskapslag om Högskolan på Åland
2 kap. Högskolans organisation
3 kap. Undervisning och examina
4 kap. Antagning, studieplats och studieanmälan
10 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om utbildning efter grundskolan
3. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om läroavtalsutbildning
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om studiestöd
5. Landskapslag om ändring av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
L A N D S K A P S L A G om Högskolan på Åland
om ändring av landskapslagen om utbildning efter grundskolan
om utbildning på gymnasialstadienivå
om ändring av 5 § landskapslagen om läroavtalsutbildning
om ändring av landskapslagen om studiestöd
om ändring av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
Den utbildning som på Åland faller inom ramen för begreppet högskoleutbildning, är den verksamhet som i dag bedrivs vid Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola.
1.1.1. Historisk tillbakablick
Högskoleverksamheten vid Ålands högskola bedrivs som året-om-studier och baserar sig på den landskapslag om högskoleundervisning i landskapet Åland (15/1981) som tillkom år 1981. Verksamheten vid högskolan är i princip en fortsättning på den högskoleverksamhet som inleddes vid Ålands sommaruniversitet sommaren 1969. Sommaruniversitet och Ålands högskola existerade sida vid sida fram till år 1991. Från och med år 1992 blev sommaruniversitet en integrerad del av Ålands högskola.
I motiven till landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland sägs att det inte vid denna tidpunkt (år 1981) ansågs motiverat att inrätta ett fristående styrande organ med uppgift att leda och planera högskoleundervisningen. I stället kom det direkta ansvaret för verksamheten att vila på landskapsstyrelsen. Utbildningsavdelningen fick härmed i uppgift att i samarbete med berörda läroinrättningar planera undervisningen, upprätta förslag till avtal med "moderuniversitet", undersöka kursbehovet och överhuvudtaget uppfylla de syften som kommit till uttryck i lagen.
Från och med den 1 januari 1999 regleras Ålands högskolas ställning inom landskapsförvaltningen och högskolans uppgifter även av landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning (120/1998). Enligt landskapsförordningens 30 § utgör Ålands högskola en enhet vid utbildnings- och kulturavdelningens utbildningsbyrå. Ålands högskolas uppgift är att sköta de uppgifter som hör samman med den högskoleundervisning och den vetenskapliga forskning som bedrivs genom landskapets försorg.
Vid planering och samordning av högskoleundervisningen biträds landskapsstyrelsen enligt landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland av en rådgivande delegation benämnd högskoledelegationen. Högskoledelegationen tillsätts av landskapsstyrelsen.
1.1.2. Utbildning och övrig verksamhet
Vid sidan av de rent akademiska kurserna, främst i samarbete med Åbo Akademi, ordnar högskolan även olika slag av fortbildningskurser, olika typer av seminarier, symposier, konferenser och öppna föreläsningar. Även uppdragskurser som bekostats av beställaren anordnas.
Högskolans övergripande målsättning är att bereda medborgarna möjligheter till akademiska studier och fortbildning genom att arrangera akademisk kursverksamhet samt uppdrags- och fortbildningsverksamhet. Därtill skall högskolan koordinera forskning och högre utbildning i landskapet. Högskolan kan också ges till uppgift att generera kunskap (forskning) och att sprida information om forskning av intresse för Åland.
Den utbildning som erbjuds vid högskolan kan nå en omfattning på upp till 60-100 studieveckor. Avsikten med kursutbudet vid högskolan har varit att det skall genomsyras av en kontinuitetsprincip, men att verksamheten samtidigt bör vara flexibel och lyhörd för önskemål från fältet och med kort varsel kunna erbjuda sådana utbildningar som efterfrågas. Under senare tid har Ålands högskola även aktivt deltagit i uppbygganden av yrkeshögskolan.
Ålands högskola stöder forskning, främst inom utvalda specialområden. Härvid strävar högskolan till att stödja sådan relevant forskning, som är av intresse för Åland. Högskoledelegationen har prioriterat tyngdpunktsområdena självstyrande områden respektive hållbar utveckling. Värt att nämna i sammanhanget är även de anslag som årligen funnits upptagna i landskapsbudgeten för forsknings- och projektstipendier. Enligt 2001 års budget utgjorde anslaget 33 600 euro, medan anslaget för år 2002 var 35 000 euro. Stipendierna fördelas av högskoledelegationen efter att sakkunniga hörts.
Ålands högskola publicerar vetenskapliga rapporter av intresse för Åland. Publikationsverksamheten koncentreras huvudsakligen till forskningsresultat från de specialområden som utvalts. Sedan år 1988 har högskolan en egen publikationsserie, som år 1999 omfattade 13 titlar.
För att få en bild av utvecklingen av högskoleutbildningen vid Ålands högskola kan det enklast belysas med antalet deltagare i högskolans aktiviteter genom åren på följande sätt:
Läsår 1982/83 1991/92 1996/97 2000/01
Akademisk
undervisning 342 624 1.015 759
Fortbildning 292 261 89 704
Seminarier - 47 87 -
Öppna
föreläsningar - 192 1.941 369
1.1.2. Organisation
Som tidigare har nämnts utgör Ålands högskola en enhet vid utbildnings- och kulturavdelningens utbildningsbyrå. Ålands högskolas uppgift är att sköta de uppgifter som hör samman med den högskoleundervisning och den vetenskapliga forskning som bedrivs genom landskapets försorg.
Landskapsstyrelsen tillsätter en högskoledelegation som biträder landskapsstyrelsen vid planering och samordning av högskoleundervisningen i landskapet Åland.
Vid Ålands högskola finns fyra inrättade tjänster, det vill säga en högskolechefstjänst och en högskolesekreteraretjänst samt två tjänster som planerare för fortbildningskurser och uppdragsutbildningsverksamhet respektive akademisk undervisning. Den planerartjänst som handhar skötseln av planeringen av fortbildningskurser och uppdragsutbildningsverksamhet finansieras till 40 procent med de inkomster högskolan får via den avgiftsbelagda servicen. Vid högskolan finns även en tillfällig tjänst som kurssekreterare. Dessutom köps tjänster motsvarande en heltidsbibliotekarie av Mariehamns stad.
1.1.3. Behov av åtgärder
Såsom påpekades i det betänkande med förslag till landskapslag om Ålands högskola som överlämnades till landskapsstyrelsen den 1 februari 1999 finns ett behov av tydliggöra Ålands högskolas roll inom det åländska utbildningsväsendet.
Behovet av en högskoleundervisning på Åland har ökat i takt med samhällsutvecklingen. Den teknologiska utvecklingen har dessutom gjort det möjligt att till rimliga kostnader på ett helt nytt sätt samarbeta kring utbildning globalt vilket öppnar nya perspektiv på de framtida möjligheterna för Ålands högskola även som en virtuell högskola. I samarbeten av olika slag är det emellertid viktigt att kunna identifiera samarbetsparterna. Landskapsstyrelsen anser det därför vara relevant att Ålands högskola tydliggörs som en fristående, från allmänna förvaltningen, institution. En annan sak som talar för en reviderad förvaltningsstruktur är det faktum att Ålands högskolas verksamhet är av operativ karaktär och därmed inte bör höra hemma i den allmänna förvaltningen, utan snarare borde administrativt sett kunna jämställas med till exempel landskapets skolor.
1.2.1. Allmänt
Med stöd av landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning (55/1997), nedan kallad försökslagen, inleddes från och med den 1 augusti 1997 ett försöks- och utvecklingsprojekt med yrkeshögskoleutbildning i landskapet. Avsikten var från början att försöksverksamheten skulle ha pågått till utgången av år 2001. Främst på grund av att det externa utvärderingsarbetet av Ålands yrkeshögskola inte blev klart förrän i maj 2001, förlängdes försöksperioden genom en ändring av landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning (43/2001) med ytterligare ett år. Genom ändringen som trädde i kraft den 1 september 2001 kom landskapslagen att omfatta den utbildning som de studerande påbörjat före utgången av år 2002.
Syftet med försöksverksamheten var att med utgångspunkt från den utbildning som år 1997 bedrevs på högre nivå successivt höja utbildningens nivå och erbjuda större bredd i utbildningen inom sektorerna sjöfart, teknik, vård, hotell- och restaurangservice samt ekonomi och att bidra till en utveckling av det åländska arbetslivet genom utbildning, utvecklingsarbete och tillämpad forskning. Verksamheten skulle genom pedagogiskt utvecklingsarbete och pedagogisk fortbildning garantera en hög kvalitativ nivå på utbildningen.
Eftersom yrkeshögskoleverksamheten utgör ett försök fick lagen formen av en ramlag. Lagen har kompletterats med en mer detaljerad reglering i en försöks- och utvecklingsplan. Försöks- och utvecklingsplanen utarbetades av yrkeshögskolans styrgrupp och fastställdes i september 1998 av landskapsstyrelsen. Av planen framgår bland annat utbildningens särskilda mål, de huvudmoment utbildningen omfattar, utbildningens huvudsakliga uppläggning samt utbildningsprogrammen.
För verksamheten finns även en examensordning med närmare bestämmelser och anvisningar om examina, utbildningsprogram, utbildningens struktur och krav för yrkeshögskoleexamen.
1.2.2. Utbildning
De studerande som fullgjort sin utbildning vid Ålands yrkeshögskola har erhållit en yrkeshögskoleexamen, det vill säga en högskoleexamen där utbildningen byggt vidare på gymnasialstadieutbildningen. Under försöksperioden har utbildningen nått en nivå som är att jämställa med motsvarande yrkeshögskoleutbildning i riket, det vill säga en nivå som är att parallell med traditionella vetenskapliga universitet och högskolor.
Utbildningen har ordnats i form av utbildningsprogram omfattande minst 120 eller högst 180 studieveckor. Försökslagen har även givit utrymme för ett mer omfattande utbildningsprogram uttryckt i studieveckor, men något behov för detta har inte uppkommit under försöksperioden. Avsikten var här att bland annat längre praktik utomlands kunde ha givit behov till en förlängd utbildning. Utbildningsprogrammens gemensamma struktur består av grundstudier, yrkesstudier inklusive valfria studier och praktik samt examensarbete. För samtliga utbildningsprogram har studiehelheter erbjudits vilka kunnat genomföras som gemensamma studier oberoende av utbildningsprogram.
De sju utbildningsprogram som har ingått i försöksverksamheten vid de fem programansvariga skolorna var sjöfart, maskinteknik, elektroteknik, informationsteknik, ekonomi och marknadsföring, hotell- och restaurangservice samt vård. Inom yrkeshögskolans ram har det också genomförts en cirka 90 studieveckors utbildning till vaktmaskinmästare med möjlighet att fortsätta på utbildningsprogrammet för maskinteknik.
Ålands yrkeshögskola har antagit cirka 100 nya studerande per år, vilket medfört en totalvolym på cirka 400 studerande under försöksperioden. Därtill kommer studerande som deltar i olika enskilda yrkeshögskolekurser eller studerar på distans. Utbildningstiden inom de sju olika utbildningsprogrammen varierar mellan 3 - 4,5 år (120 - 180 sv) beroende på programmens inriktning och den handledda praktikens omfattning. Därtill krävs inom de utbildningsprogram som leder till yrkesbeteckningen ingenjör YH att den studerande utöver avlagda studier skall kunna uppvisa arbetsintyg för ett års arbete inom branschen innan den studerande kan erhålla sin examen.
Under läsåret 1997 - 1998 antogs de första studerande till yrkeshögskoleutbildningen. Studerande hade tidigare antagits till utbildningsprogrammen sjöfart samt ekonomi och marknadsföring. Läsåret 2000 - 2001 utexaminerades de första studerande från yrkeshögskolan. För närvarande har totalt 58 studerande utexaminerats inom yrkeshögskolans utbildningsprogram. Inom de utbildningsprogram som leder till ingenjör YH har endast ett fåtal studerande hunnit genomföra den förutsatta arbetspraktiken.
En närmare redogörelse för den grupp studerande som antogs läsåret 1997 - 1998 redovisas i nedanstående tabell.
|
Uppföljning av de studerande som antogs till Ålands yrkeshögskola läsåret 1997-1998, samt tillkommit i undervisningsgruppen under utbildningstiden |
|||||||
|
|
Maskin- Teknik |
Elektro- teknik |
IT |
Ekonomi |
Hotell- och restaurang |
Sjöfart |
Vård |
|
Antal antagna läsåret 97-98 |
11 |
13 |
11 |
10 |
12 |
13 |
17 |
|
Antal tillkomna under utb.tiden |
4 |
0 |
18 |
0 |
1 |
16 |
6 |
|
Absentieanmälda |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
10 |
4 |
|
Avbrutit studierna |
5 |
6 |
5 |
2 |
2 |
11 |
7 |
|
Utexaminerade |
2 |
1 |
15 |
2 |
11 |
6 |
9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt på utbildningen 2001-2002 |
43 |
25 |
46 |
48 |
49 |
82 |
27 |
|
Total antal utexaminerade |
2 |
1 |
15 |
4 |
11 |
13 |
12 |
Under försöksperioden har ett kvalitetssäkringssystem successivt utarbetats. Verksamheten har följts upp och utvärderats. Såväl intern som extern utvärdering har genomförts. Den process som kvalitetssäkringen av utbildningen innebär har på ett avgörande sätt bidragit till hur yrkeshögskolan kommer utformas efter projektperiodens slut. En rutin för intern kvalitetsrevision för yrkeshögskolan har även byggts upp under perioden och vidareutvecklas fortlöpande. Kvalitetsrevisionen använder de principer som finns inom standarden ISO 9001:2000. De senaste interna kvalitetsrevisionerna genomfördes av Ålands teknologicenter vid Ålands sjöfartsläroverk i april 2000 och vid Ålands tekniska läroverk i november 2000.
1.2.3. Utvärdering
För att säkerställa utbildningens kvalitet och en fortlöpande utveckling av utbildningen samt för att skapa tillräckliga garantier för att de examina som avläggs vid Ålands yrkeshögskola även skall gälla och accepteras utanför landskapet fordras som sagt en såväl intern som extern utvärdering av verksamheten. Under försöksperioden har yrkeshögskolan genomgått externa utvärderingar av såväl finländska sjöfartsverket som det finländska Rådet för utvärdering av högskolorna (RUH), medan interna revisioner genomförts av såväl Ålands teknologicenter som landskapsstyrelsens revisionsbyrå.
Sjöfartsverket har skött sin utvärdering med stöd av överenskommelseförordningen om utvärdering av sjöfartsutbildningen i landskapet Åland (39/1998 och 9/2001). Under våren 1998 gjorde sjöfartsverket den första utvärderingen av sjöfartsutbildningen i landskapet enligt de krav som finns i STCW-konventionen, det vill säga i 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (FördrS 22/1984), reviderad år 1995 (STCW‑ 95). Den senaste utvärderingen av sjöfartsverket gjordes i februari 2002. Utvärderingarna har utfallit mycket väl och bör ses som en klar framgång för de berörda utbildningsprogrammen sjöfart och maskinteknik.
I syfte att granska hur organisationen har fungerat, på vilket sätt och med vilket resultat utbildningen har förverkligats samt för att ge landskapsstyrelsen en uppfattning om huruvida Ålands yrkeshögskola har uppfyllt de nationella och internationella kvalitetskrav som ställs på högskoleundervisning gav landskapsstyrelsen i november år 2000 RUH i uppdrag att utvärdera Ålands yrkeshögskola, dess organisation och utbildningsverksamhet. Rådet för utvärdering av högskolorna är ett oberoende organ för kvalitetsbedömning av högskolorna i riket som ansvarar för utvecklingen, koordineringen och organiserandet av bedömnings- och kvalitetsverksamheten vid högskolorna. Rådets medlemmar som företräder sakkunskap i fråga om högskoleväsendet samt näringslivet och arbetslivet utses av undervisningsministeriet.
RUH:s utvärdering slutfördes i maj 2001. Utvärderingen bestod av en extern utvärdering som utförts av en utvärderingsgrupp utsedd av RUH. Som utvärderare anlitades experter inom det finländska yrkeshögskolesystemet. Vid genomförandet av utvärderingen iakttogs i tillämpliga delar de bedömningsgrunder som används i behandlingen av ansökningar om tillstånd för yrkeshögskolor i riket. I utvärderingsrapporten "Den synliga högskolan" framgår att den åländska yrkeshögskoleutbildningen håller sig på samma nivå som motsvarande utbildning i riket, samtidigt som rapporten ger rekommendationer om hur yrkeshögskolan kan utvecklas.
1.2.4. Organisation
Utbildningsverksamheten vid Ålands yrkeshögskola har bedrivits inom ramen för ett samarbetsnätverk, där Ålands sjöfartsläroverk, Ålands tekniska läroverk, Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola och Ålands vårdinstitut har ingått. Inom detta nätverk har de programansvariga skolorna haft ett stort ansvar i fråga om utveckling, planering, kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen.
Parallellt med försökslagen har nämnda skolor även fått iaktta de bestämmelser som finns i landskapslagen om utbildning efter grundskolan (52/1997). Direktionerna vid de skolor som berörs av yrkeshögskoleprojektet har således fått förvalta även den utbildning och övrig verksamhet som bedrivs med stöd av landskapslagen om utbildning efter grundskolan. Till övrig verksamhet hänförs exempelvis fastighetsförvaltning, uppgörande av budgetförslag, anställningsfrågor för den personal som inte har nyanställts enligt försökslagen.
Förvaltningen och övervakningen av yrkeshögskoleverksamheten har handhafts av en ledningsgrupp, medan den löpande förvaltningen har skötts av en styrgrupp under ledning av en projektchef. Förutom projektchefen har rektorerna för de skolor som har ingått i försöksverksamheten samt sakkunniga ingått i styrgruppen. Vid styrgruppens sammanträden har utöver de medlemmar som ingår i styrgruppen även yrkeshögskolans bibliotekarie samt de programansvariga lärarna deltagit.
Under våren 1998 kompletterades personalen vid yrkeshögskolan med en projektsekreterare. Dessutom har olika specialtjänster köpts in för yrkeshögskolans gemensamma behov, bland annat för kvalitetssäkringen, kompetensutvecklingen, och fortbildningen, praktikhandledningen, biblioteksfunktionerna, funktionerna för informationstekniken, marknadsföringen och informationen, de internationella kontakterna och för viss gemensam undervisning.
1.2.5. Behov av åtgärder
Försöksperioden med Ålands yrkeshögskola löper ut vid utgången av år 2002. De erfarenheter landskapsstyrelsen har erhållit under försöksperioden, bland annat baserad på utförd utvärdering, ger stöd för en fortsatt utbildningsverksamhet på denna nivå. Landskapsstyrelsen finner det därför angeläget och ändamålsenligt att ett permanent system för verksamheten införs från och med ingången av år 2003.
2. Förhållandena i våra närmaste grannländer
Utbildning
Det danska utbildningssystemet består i huvudsak av tre nivåer: grundskolan/folkskolan, ungdomsutbildning och vidaregående utbildning. Den vidaregående utbildningen kräver normalt att man har en gymnasial utbildning i bagaget. Sistnämnda utbildning uppdelas traditionellt i korta (KVU ca. 2 år), mellanlånga (MVU 3-4 år) och långa vidaregående utbildningar (LVU 3-8 år).
Den mellanlånga vidaregående utbildningen omfattar cirka 20 utbildningar inom teknik, pedagogik, socialvård, kreativa området och hälsovård. Utbildningen omfattar normalt 3-4 år och är yrkesinriktad. Utbildningen innehåller både teori och praktik som är relaterad till yrkesområdet. Utbildningen innehåller, med några få undantag, en praktiktid 1-1,5 år. Bestämmelser om den mellanlånga vidaregående utbildningen finns i loven om mellemlange videregående uddannelserr (26.5.2000/481). Av samtliga mellanlånga vidaregående utbildningar ger 13 utbildningar rätt till titeln "professionsbachelor".
Den långe vidaregående utbildningen omfattar bachelor-, kandidat- och forskningsutbildning. Loven om universiteter m.fl. (22.12.1999/1177) trädde i kraft den 1 januari 1993 och omfattar de universitet och andra högre utbildningsinstitutioner som lyder under det danska undervisningsministeriet. Universitetslagen gäller för sammanlagt tolv universitet och högskolor.
Organisation
Konsistoriet är högskolornas högsta kollegiala förvaltningsorgan. Det övervakar skötseln av högskolans uppgifter som utbildnings- och forskningsinstitution och slår fast riktlinjerna för verksamheten och utvecklingen på lång sikt. Konsistoriet godkänner högskolans organisation, inklusive fakultets- och institutionsstrukturen, högskolans budget samt förslag till "statuter", där systemet för högskolans interna förvaltning fastställs. Det har rätt att avge utlåtanden i alla frågor som är av väsentlig betydelse för högskolans organisation och system. Konsistoriet består av rektor som ordförande, två utomstående medlemmar, fem medlemmar som representerar högskolans ledning, två medlemmar som företräder forsknings- och undervisningspersonalen, två medlemmar som representerar den tekniska personalen och förvaltningspersonalen samt tre företrädare för de studerande.
Varje högskola leds av en rektor, som väljs bland högskolans professorer och lektorer för fyra år i sänder. Bestämmelser som valet ingår i högskolans "statuter". Rektor avgör alla ärenden som enligt lagen inte ankommer på något annat förvaltningsorgan. Rektor kan också i särskilda fall överta andra förvaltningsorgans uppgifter. Det danska undervisningsministeriet kan om särskilda skäl föreligger innan mandatperioden för rektor gått ut förrätta nyval av rektor.
I de högskolor där det finns flera huvudområden, väljs ett fakultetsråd för varje huvudområde. För varje huvudområde väljs i dessa fall också dekanus för fyra år i sänder. Rektor godkänner valet av dekanus.
Verksamheten vid högskolorna finansieras av staten. De statliga bidragen fastställs på basis av de årliga "finanslove" och antalet årsstuderande. Det danska undervisningsministeriet fastställer regler för uppgörelse av antalet årsstuderande.
Utbildning
Bestämmelser för det färiska universitetet finns i lagtinglove om Fróðskaparsetur Føroya (21.05.1987/65). Det färiska universitetet är en institution med självstyrelse, som har till uppgift att bedriva forskning och ge högre utbildning och utbreda kunskap om vetenskapliga metoder och resultat.
Organisation
Universitetets rektor utses av ett fakultetsråd för tre år i sänder bland universitetets fasta vetenskapliga personal. Rektor är ansvarig för den dagliga ledningen av universitetet och har handhar de uppgifter som inte enligt lag eller andra regler skall skötas av ett så kallat universitetsråd.
Universitetsrådet är universitetets högsta styrande organ. Medlemmar i universitetsrådet är rektor, prorektor och en dekanus från respektive fakultet, det vill säga totalt fem medlemmar. Rektor är ordförande i universitetsrådet. Universitetsrådet skall bland annat utarbeta regler för universitetets organisation, uppgöra universitets budgetförslag och fördelar de medel man erhåller. Universitetet kan ha olika fakulteter, som leds av ett fakultetsråd. För närvarande finns tre fakulteter; fakulteten för färiska språket och litteraturen, fakulteten för historia och social vetenskap och slutligen fakulteten för vetenskap och teknologi.
Vid universitetet finns även en samarbetsnämnd som skall fungera som kontaktorgan mellan landstyret och universitetet. Samarbetsnämnden består av tre medlemmar, varav rektor och universitetssekreteraren är fasta medlemmar. I samarbetsnämndens uppgifter ingår bland annat att behandla universitetets budgetförslag innan det lämnas till landstyret.
Utbildning
Den högre utbildningen i Norge omfattar universitets- och högskoleutbildning. Utbildningen regleras sedan den 1 januari 1996 av loven om universiteter og hogskoler (22/1995). Den norska universitets- och högskolelagen är gällande för fyra universitet, sex vetenskapshögskolor, två konsthögskolor och 26 statliga högskolor (jfr 1 §). Genom universitets- och högskolelagen upphävdes en universitetslag från år 1989, som endast omfattade universiteten och vetenskapshögskolorna.
Den norska universitets- och högskoleutbildningen bygger normalt på examen från en treårig gymnasieutbildning. Bortsett från några privata universitet och högskolor drivs högskolorna av staten, men institutionerna har stort fackligt och förvaltningsmässigt självstyre.
Som nämnts ovan finns fyra universitet i Norge. Universitetet i Oslo är det största. Inom universitetssektorn finns det dessutom sex vetenskapliga högskolor/två konsthögskolor. Universiteten och de vetenskapliga högskolorna har en dubbel uppgift det vill säga undervisning och forskning. Studierna inom universitetssektorn omfattar 4-7 år. För tillfället satsas det särskilt på rekrytering till de matematiska, naturvetenskapliga och teknologiska inriktningarna.
De 26 statliga högskolorna erbjuder däremot kortare och mer yrkesinriktade kurser än vad universiteten gör. Målet för de statliga högskolorna är att flera skall få en möjlighet till utbildning samt att tillföra regionerna mer yrkeskunskap. Studietiden inom den statliga högskolesektorn, som kan jämföras med den åländska yrkeshögskolan, är vanligtvis 2-4 år. Bland kursutbudet finns lärar-, förskolelärar-, ingenjörs-, hälsovårds- och socialvårdsutbildning. Tre av högskolorna har rätt att utdela doktorsgrad. Högskolorna skall också bedriva forskning och utvecklingsarbete samt konstnärligt utvecklingsarbete. Högskolesektorn har vuxit snabbare än universitetssektorn under den senaste tiden. Detta beror delvis på att högskolesektorn är bättre än universiteten på att svara upp till arbetslivets behov av arbetskraft och delvis på deras stora regionala betydelse. Många studerande kombinerar högskoleutbildningen med ytterligare utbildning på universitetet.
Organisation
De norska universiteten eller högskolorna leds av en styrelse och ett universitets- eller högskoleråd. Styrelsen är det högsta förvaltningsorganet vid institutionen och svarar för universitetets eller högskolans verksamhet. Enligt universitets- och högskolelagens 4 § har styrelsen allmän befogenhet. Styrelsen kan dock överföra sin befogenhet på rektor eller andra förvaltningsorgan. I styrelsen skall ha 9, 11 eller 13 medlemmar. Förutom rektor, som är styrelsens ordförande , ingår prorektor, 2-4 företrädare för undervisnings- och forskningspersonalen, 1-3 företrädare för den tekniska personalen och förvaltningspersonalen, 2-4 företrädare för studerandena samt 2-4 utomstående medlemmar i styrelsen. Företrädarna för undervisnings- och forskningspersonalen skall ensamma eller tillsammans med de medlemmar som är studerande bilda majoritet i styrelsen. Departementet utser de utomstående medlemmarna bland de kandidater som universitets- eller högskolerådet och fylketinget föreslagit. Universitets- eller högskolerådet är närmast styrelsens rådgivande organ i vidsträckta och principiellt viktiga frågor. I rådet ingår företrädare för undervisnings- och forskningspersonalen, den tekniska personalen och förvaltningspersonalen samt studerandena. Inga utomstående hör till rådet. Enligt universitets- och högskolelagen skall rådet ha minst femton medlemmar. Det lägsta och det största antalet medlemmar ur de olika grupperna nämns i lagen. Universitetets eller högskolans styrelse beslutar om antalet medlemmar i rådet.
Rektor och prorektor väljs för tre år i sänder. Valbar är den som innehar en undervisnings- eller forskningstjänst vid universitetet eller högskolan. Departementet utfärdar närmare föreskrifter om valet av rektor och prorektor. Rektor är styrelsens ordförande och har det övergripande ansvaret för universitetets eller högskolans verksamhet.
I regel skall de norska universiteten och högskolorna ha avdelningar för undervisnings- och forskningsverksamheten. Departementet fastställer indelningen i avdelningar på framställning av universitetets eller högskolans styrelse. Enligt lagen kan en avdelning kallas fakultet. En avdelning leds av en styrelse där undervisnings- och forskningspersonalen, den tekniska personalen och förvaltningspersonalen och studerandena är företrädda. I styrelsen för en avdelning kan det också finnas utomstående medlemmar. Universitetets eller högskolans styrelse beslutar om antalet medlemmar i styrelsen för en avdelning och närmare om denna styrelses sammansättning. En avdelningsföreståndare utses bland dem som innehar undervisnings- och forskningstjänster. Universitetets eller högskolans styrelse utfärdar närmare föreskrifter om valet av avdelningsföreståndare.
Enligt den norska universitets- och högskolelagen skall varje institution även ha en administrativ direktör som leder den samlade administrationen vid institutionen.
Allmänt
I riket är högskoleväsendet uppbyggt enligt en så kallad tvåpelarmodell, där universiteten/högskolorna bildar den ena pelaren och yrkeshögskolorna den andra inom den gemensamma högskolesfären. Universiteten/högskolorna koncentrerar sig på vetenskaplig forskning och den på forskningen baserade högsta undervisningen. Yrkeshögskolorna är inriktade på arbetslivet och baserar sin verksamhet på arbetslivets krav på hög yrkeskicklighet.
Verksamheten regleras i universitetslagen (FFS 645/1997), lagen om yrkeshögskolestudier (FFS 255/1995) och lagen om utvecklandet av högskoleväsendet (FFS 1052/1986) jämte tillhörande förordningar.
Utbildning vid universiteten
Enligt universitetslagen är universitetens uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra ungdomen till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Universiteten skall vidare ordna sin verksamhet så att hög internationell kvalitet nås inom forskning, utbildning och undervisning med iakttagande av etiska principer och god vetenskaplig sed.
I riket finns tjugo universitet (1 §), av vilka tio kan betecknas som mångvetenskapliga universitet. Dessutom finns tre tekniska högskolor, tre handelshögskolor och fyra konsthögskolor. Samtliga universitet är statliga.
De studerande antas av universiteten. Eftersom inte alla sökande kan erbjudas en studieplats måste ett urval av studerande ske. Olika typer av urvalsprov utgör således en viktig del av urvalsprocessen.
Examenssystemet vid universiteten reformerades under 1990-talet. Målet var att göra examina kvalitativt och internationellt jämförbara och att underlätta smidiga utbildningsarrangemang mellan olika utbildningsområden och läroanstalter. Dessutom var avsikten att öka valfriheten i studierna och göra examina mångsidigare. Enligt det nya systemet kan de studerande avlägga lägre och högre högskoleexamina inom sammanlagt 20 utbildningsområden vid universiteten. Lägre högskoleexamen som omfattar 120 studieveckor kan i allmänhet avläggas på tre år, och högre högskoleexamen som omfattar 160-180 studieveckor avläggs i allmänhet på fem år. Dessutom kan de studerande vid universiteten avlägga vetenskapliga påbyggnadsexamina, nämligen licentiat- och doktorsexamina.
Organisation vid universiteten
Beslutfattandet vid universiteten är mycket självständigt. Vid sidan av universitetslagen och -förordningen regleras universitetens verksamhet av examensförordningar för de olika utbildningsområdena med bestämmelser om utbildningsansvaret, examensbenämningarna, strukturen och omfattningen för examina samt målen för examina och innehållet i dem. Universiteten och deras fakulteter fastställer examensstadgorna och undervisningsplanerna.
Enligt universitetslagen skall Helsingfors universitet och Åbo Akademi har en kansler vardera, medan de övriga universiteten kan ha en kansler om de så önskar. Två eller flera universitet kan även ha en gemensam kansler. Kanslers uppgift är att främja vetenskaperna och bevaka universitetets allmänna intressen och övervaka dess verksamhet. Kanslers utnämns av presidenten.
Universitets högsta beslutande förvaltningsorgan är styrelsen. Styrelsens huvudsakliga uppgifter anges i lagen, så som att godkänna ekonomi- och verksamhetsplaner, besluta om riktlinjerna för anslagsfördelningen samt godkänna instruktioner och andra motsvarande föreskrifter. Universitetets rektor är ordförande för styrelsen. I styrelsen ingår även företrädare för professorerna samt de övriga lärarna och forskarna, den övriga personalen och studerande. Mindre än hälften av medlemmarna får företräda samma persongrupp. I styrelsen kan även ingå medlemmar som inte är anställda vid universitetet eller som studerar vid det aktuella universitetet. De utomstående medlemmarna får utgöra högst en tredjedel av det totala antalet medlemmar in styrelsen. Vid varje universitet skall det dessutom finnas en rektor som väljs för fem år i sänder. Rektor väljs av universitetets valkollegium. Den som väljs till rektor skall ha avlagt doktorsexamen eller vara utnämnd till en professorstjänst vid något universitet. Universiteten kan själva besluta om organiseringen av sin undervisnings- och forskningsverksamhet och indelningen av universitetet i fakulteter eller andra enheter samt i institutioner som lyder under dem.
Utbildning vid yrkeshögskolorna
Enligt lagen om yrkeshögskolestudier är syftet med studier som leder till en yrkeshögskoleexamen att utgående från arbetslivets krav och kravet på att utveckla detta ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att sköta yrkesinriktade expertuppgifter. Enligt förordningen om högskolornas examenssystem (FFS 464/1998) är yrkeshögskoleexamina högskolexamina vid sidan av de högre och lägre högskoleexamina. Rikets yrkeshögskolesystem byggdes upp på 1990-talet och utgör en icke-universitetssektor av högskoleutbildningen. Yrkeshögskolorna baserar sig på de läroanstalter som tidigare gav yrkesutbildning efter gymnasialstadiet och utgör nu ett nät av regionala högskolor som täcker hela landet. Hösten 2000 fanns det sammanlagt 29 yrkeshögskolor i riket. Yrkeshögskolorna är i allmänhet mångsektoriella och verksamheten är ofta fördelad på flera undervisningsplatser. Yrkeshögskolorna upprätthålls av kommuner, samkommuner eller privata sammanslutningar. Storleken på yrkeshögskolorna varierar, så att de minsta yrkeshögskolorna har ungefär 1 000 studerande och de största har 8 000 studerande.
Yrkeshögskoleutbildning kan erbjudas inom naturbruk, teknik och kommunikation, handel och administration, turism-, kosthålls- och ekonomibranschen, social- och hälsovårdsbranschen samt inom kultur, humanistisk och pedagogisk utbildning. För att få en examen måste man studera i 3,5 eller 4 år (140-160 studieveckor). Till studierna hör grundstudier och yrkesstudier, valfria studier, praktik som främjar yrkesskickligheten samt ett lärdomsprov.
Undervisningsministeriet fastställer de utbildningsprogram som leder till respektive examina, men yrkeshögskolorna utarbetar själva sina undervisningsplaner.
Lektorerna förutsätts ha magisterexamen och överlärarna skall ha en vetenskaplig påbyggnadsexamen. Lärarna skall ha pedagogisk utbildning och tre års arbetserfarenhet.
Organisation av yrkeshögskolorna
För att bli huvudman för kommunala och privata yrkeshögskolor behövs ett tillstånd som beviljas av statsrådet. Tillstånd kan beviljas sökande som uppfyller förutsättningarna för grundandet av en yrkeshögskola samt kvalitetskraven och övriga krav. I tillståndet bestäms yrkeshögskolans utbildningsuppgift, utvecklingsskyldigheter och andra skyldigheter. Om grundandet av en statlig yrkeshögskola beslutar statsrådet. Avsikten är dock att grundandet av statliga yrkeshögskolor skall komma i fråga endast av särskilda skäl. Förutom den reglering av verksamheten som sker genom tillståndet skall verksamhetens centrala riksomfattande riktlinjer fastställas i utvecklingsplanen för utbildning och forskning i huvudsak på samma sätt som i vetenskaps- och konsthögskolorna. Utvecklingsplanen godkänns av statsrådet. De mer kortsiktiga åtgärderna fastställs i de resultatdiskussioner som årligen förs mellan undervisningsministeriet och yrkeshögskolorna.
För de statliga yrkeshögskolorna finns en författningsreglerad sammansättning på skolans styrelse. I styrelsen skall ingå yrkeshögskolans rektor som ordförande och 11 andra medlemmar. Två av medlemmarna skall företräda lärarna, två de övriga personalen och två de studerande. I styrelsen skall dessutom finnas företrädare åtminstone för näringslivet och arbetslivet i övrigt på yrkeshögskolans verksamhetsområde. Styrelsens medlemmar och dess suppleanter tillsätts av undervisningsministeriet för en fyra års mandattid, med undantag av företrädarna för de studerande som utses endast för två år i sänder.
I fråga om de yrkeshögskolor som har en kommun, samkommun, registrerade sammanslutning eller stiftelse som huvudman finansieras verksamheten till cirka 57 procent av staten, medan kommunerna svarar för cirka 43 procent. Hemkommunerna deltar även i finansieringen av de statliga yrkeshögskolorna. Förutom den grundläggande finansieringen kan staten bevilja yrkeshögskolorna statlig tilläggsfinansiering som ett extra statsunderstöd. Yrkeshögskolorna kan också ta emot extern finansiering.
Inträdeskraven till yrkeshögskolan är normalt yrkesinriktad grundexamen eller studentexamen. Yrkeshögskolorna väljer själva sina studerande genom ett riksomfattande system för gemensam elevansökan. Vid yrkeshögskolorna bedrivs en intensivt forsknings- och utvecklingssamarbete med arbetslivet inom den aktuella regionen.
Allmänt
Den högre utbildningen i Sverige hör numera till ett enhetligt högskolesystem som infördes i samband med en högskolereform år 1977. Nuvarande högskolelag (1992:1434) trädde i kraft den 1 juli 1993. I lagen finns bestämmelser om universitet och högskolor under statligt, kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. Ett viktigt styrdokument utgör även högskoleförordningen (1993:100).
Universiteten och högskolorna är egna myndigheter, som lyder direkt under regeringen. Sverige har 13 universitet och 23 högskolor med statlig huvudman. Det finns även en landstingskommunal högskola i Jönköping medan övriga vårdhögskolor inordnats via avtal med statliga universitet och högskolor. Dessutom finns det enskilda utbildningsanordnare bland annat Chalmers Tekniska högskola AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Handelshögskolan i Stockholm.
Utbildning
Den svenska högskoleutbildningen har decentraliserats genom att de regionala högskolorna har grundats och kontakterna till arbetslivet har ökat. Grundexamina är ofta tämligen yrkesinriktade. I samband med reformen blev det också enklare att nå högskolebehörighet. För att få studera vid ett svenskt universitet eller en svensk högskola krävs att man uppfyller vissa krav på förkunskaper. Förkunskaperna är indelade i dels grundläggande behörighet, som är gemensam för all högskoleutbildning, och dels särskild behörighet, som kan finnas för en viss utbildning. När antalet sökande studerande är större än antalet studieplatser görs ett urval bland de sökande. Urvalet sker med hjälp av betyg från gymnasieskola (eller motsvarande) eller resultat på högskoleprovet (ett frivilligt prov som mäter kunskaper och färdigheter som är viktiga för högskolestudier), ibland kan man även räkna in arbetslivserfarenhet. Förutom betyg och högskoleprov används ibland särskilda prov vid urvalet till vissa utbildningar, bland annat läkar- och lärarutbildning och vid en del konstnärliga utbildningar. Proven får ges efter särskilt tillstånd från Högskoleverket. Högskoleverket är den myndighet som har till uppgift att granska och främja verksamheten inom högskolesektorn, bland annat genom uppföljning och utvärdering av den högre utbildningen, tillsyn och prövning av examensrätt, kvalitetsgranskning samt pedagogiskt förnyelsearbete. Högskoleverket svarar dessutom för allmän studieinformation.
Trots att Sverige har övergått till ett enhetligt högskolesystem är universiteten och de övriga högskolorna i praktiken olika i flera avseenden. Studierna indelas i längre examensutbildning vid universiteten och i kortare kurser vid annan utbildning på denna nivå. Universitetens personalstruktur avviker från andra högskolors så att över hälften av universitetens undervisningstjänster kräver doktorsexamen medan motsvarande andel i andra läroanstalter är cirka en tredjedel. De regionala högskolorna beviljas inte fasta forskningsanslag såsom universiteten utan finansieringen beviljas enligt forskningsprojekt.
I bilaga 1 till högskoleförordningen anges bland annat vilka examina som får avläggas inom den grundläggande högskoleutbildningen samt vilka krav som skall uppfyllas för respektive examen. Enligt bilagan uppnås exempelvis högskoleexamen efter fullgjorda kursfodringar om sammanlagt minst 120 poäng med viss inriktning, kandidatexamen efter fullgjorda kursfordringar om sammanlagt minst 120 poäng och magisterexamen efter fullgjorda kursfordringar om sammanlagt minst 160 poäng.
Organisation
Enligt högskolelagen har högskolans styrelse inseende över högskolans alla angelägenheter och svarar för att dess uppgifter fullgörs. Styrelsen beslutar bland annat i viktigare frågor om högskolans organisation, anslagsframställningar och årsredovisningar, viktigare föreskrifter och framställningar. Styrelsen består av ordföranden, rektor och högst tretton andra ledamöter. Styrelseordföranden utses av regeringen. Ordföranden bör inte utses bland personer som är anställd vid den högskola uppdraget avser. Lärare och studerande vid högskolan har rätt att vara representerade i styrelsen. Företrädare för de anställda vid högskolan har närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden. Andra företrädare än rektor utses för tre år i sänder.
Varje högskola skall ha en rektor för ledningen av verksamheten. Rektor förordnas av regeringen för högst sex år efter förslag av styrelsen för högskolan. Innan högskolans styrelse lämnar sitt förslag skall förslag inhämtas från en valförsamling. Den som väljs till rektor skall vara behörig för en tjänst som professor eller lektor. I rektors uppgifter att leda verksamheten ingår att tillsätta professorstjänster och andra lärartjänster samt förordna dekanus.
För forskning och forskarutbildning skall det vid de högskolor som den svenska riksdagen så beslutar finnas fakulteter var och en för ett särskilt vetenskapsområde. Inom varje högskola skall det även finnas en tjänsteförslagsnämnd som gör framställningar om tillsättning av professors- och lektorstjänster.
Staten ansvarar för finansieringen av högskoleutbildningen. Resurstilldelningen är beroende av de resultat som uppnås. Med resultat avses här antal helårsstuderande och helårsprestationer som dessa uppnår per helår. Inför varje budgetår får varje institution ett anslag som består av ett takbelopp och i de flesta fall även av en ersättning för särskilda åtaganden. Anslaget är preliminärt, eftersom det slutliga anslaget inte kan fastställas förrän efter budgetårets slut då det faktiska utfallet av antal helårsstudenter och helårsprestationer är känt och avräknas mot anslaget. Ersättningsbeloppen för helårsstuderande fastställs årligen i regleringsbrev. Beloppen är olika höga för olika utbildningsområden eller grupper av utbildningsområden, men enhetliga såtillvida som samma ersättning för heltidsstuderande och helårsprestation inom samma utbildningsområde gäller samtliga institutioner i landet oavsett lokala differenser i kostnader. I det årliga regleringsbrevet som är gemensamt för universitet och högskolor beslutar den svenska regeringen om verksamheten på grundval av vad riksdag och regering anser skall gälla för verksamheten under det kommande budgetåret. I regleringsbrevet fastställs såväl effektmål som verksamhetsmål. I finansieringen av landstingskommunala högskolor och kommunala högskolor är studerandenas hemkommuner emellertid också skyldiga att delta. Av högskolestuderandena i Sverige får hälften en utbildning som kan anses motsvara den utbildning som idag bedrivs inom ramen för Ålands yrkeshögskola.
3. Landskapsstyrelsens förslag
Landskapsstyrelsen föreslår att de nuvarande verksamheterna vid Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola sammanförs och organiseras som i en enda institution som benämns Högskolan på Åland. Genom förslaget försvinner Ålands högskola, Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk som självständiga institutioner. Högskolan på Åland skall enligt förslaget utgöra den översta delen av det fast organiserade utbildningsväsendet i landskapet. Landskapet föreslås vara huvudman för högskolan.
Juridiskt sett kommer högskolan att utgöra en förvaltningsmyndighet under landskapsstyrelsen. I lagförslaget anges rent allmänt högskolans uppgifter och sätt att arbeta samt de mål som uppställs för högskolan. Högskolan föreslås få en utökad självbestämmanderätt i förhållande till dagsläget. Huvudmannens styrning av verksamheten skall i huvudsak ske genom lag och förordning samt genom den utbildningsplan som utarbetas vart tredje år kompletterad med landskapsbudgeten. Genom lagen befästs även den kvalitetsutvärdering som utarbetats under försöksperioden med yrkeshögskoleutbildningen.
Högskolans uppgift blir att erbjuda högskoleutbildningen som vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet.
Trots en utökad självstyrelse för högskolan kommer relativt små förändringar att ske inom ekonomiförvaltningen i förhållande till hur verksamheten sköts i dag vid Ålands högskola och de skolor som ingår i nätverket med Ålands yrkeshögskola. Försöksverksamheten med yrkeshögskolan har visat på en rad brister i ekonomiförvaltningen samtidigt som det inte i rådande ekonomiska läge är ändamålsenligt att bygga upp en separat ekonomiadministration som skulle höja kostnadsnivån för högskoleverksamheten betydligt. Landskapsstyrelsen anser att de resurser som finns i stället måste inriktas på produktiv utbildningsverksamhet. Enligt förslaget kommer landskapsstyrelsen att kunna utfärda närmare bestämmelser om högskolans ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsstyrelsen handhar skötseln av dessa uppgifter. Finansavdelningen vid landskapstyrelsens allmänna förvaltning föreslås således sköta en stor del av finansadministrationen så som hittills. Förvaltningen av vissa ärenden som prövas enligt bestämmelserna i tjänstekollektivavtalen och som kräver särskilda specialkunskaper, så som ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg, kommer även fortsättningsvis att skötas av finansavdelningen.
På sikt bör dock högskolan få en utökad frihet även inom ekonomiförvaltningen. I denna strävan intar utbildningsplanen en central plats. Avsikten med utbildningsplanen är att skapa en plattform för utbildnings- och ekonomistyrning, skaffa erfarenheter av denna styrning för att förbereda verksamheten för en mer självständig ekonomiförvaltning i riktning mot en traditionell modell för mål- och resultatstyrning.
När det gäller högskolans organisation tillsätter landskapsstyrelsen en styrelse för högskolan för fyra kalenderår i sänder. Styrelsen utövar högskolans högsta beslutanderätt. Styrelsens huvudsakliga uppgifter anges i lag. Lagen föreslås möjliggöra en styrelse med högst tio medlemmar. Till ordförande för styrelsen bör utses en person som inte är anställd vid högskolan. För att få en god förankring i arbetslivet föreslås att majoriteten av medlemmarna i styrelsen skall företräda de delar av arbetslivet och den vetenskapliga forskningen som berörs av utbildningen. Genom förslaget får även en företrädare för de studerande och en företrädare för personalen en fullvärdig plats i högskolans styrelse.
För ledning av verksamheten närmast under styrelsen finns en rektor som utses av landskapstyrelsen för viss tid. Rektor har ansvar för den direkta verksamheten och driften av verksamheten.
Enligt förslaget skall högskolan i huvudsak självständigt besluta om organisationen av sin undervisnings- och forskningsverksamhet. För att rektorn inte skall få en för dominerande roll i utbildnings- och forskningsfrågor bör högskolan enligt landskapsstyrelsen inrätta ett kollegium med sakkunniga där rektor skall förankra utbildnings- och forskningsfrågor. En examensnämnd och en antagningsnämnd skall dock finnas vid högskolan. För att garantera en tillräcklig branschkännedom och för att exempelvis externa krav på behörighetsgivande utbildning skall uppfyllas finns det enligt förslaget en möjlighet för högskolans styrelse att utse rådgivande branschråd. Enligt förslaget kan högskolan indelas i de antal enheter som styrelsen beslutar. Avsikten är att högskolan själv skall besluta om hur denna indelning skall göras. Högskolan är inte tvungen att göra en sådan indelning, men landskapsstyrelsen finner det ändamålsenligt att en indelning i enheter i första hand begränsas till en gemensam enhet för den öppna högskoleverksamheten. I övrigt skulle de utbildningsprogram som finns inom högskoleutbildningen ledas av en programansvarig som är underställd centraladministrationen (se organisationsstruktur nedan).
Det är dock styrelsen som slutligen bestämmer hur den interna organisationen skall se ut. Genom landskapsförordning kan vid behov intas bestämmelser om högskolans administrativa indelning och uppbyggnad.
Bestämmelser om de examina som kan avläggas vid högskolan föreslås intagna i en landskapsförordning. Med beaktande av den nuvarande verksamheten kommer landskapsförordningen till denna del att begränsa sig till den högskoleutbildning som ordnas i form av utbildningsprogram.
I förslaget ingår de centrala bestämmelserna om behörighet för högskolestudier. Avsikten med ett uttryckligt omnämnande av behörighetskraven i lagen är att göra förutsättningarna för tillträde till högskoleutbildningen tydliga, överblickbara och rättssäkra för den sökande. I fråga om den högskoleutbildningen, där största delen av utbildningen kommer att bedrivas genom samarbete med annan utbildningsanordnare, föreslås att behörighetskraven bestäms av samarbetspartnern, om man inte kommer överens om något annat och tar in bestämmelser i högskolans antagningsgrunder. Sistnämnda behörighetskrav berör huvudsakligen högskolestudier av traditionell akademisk natur med en mer vetenskaplig eller konstnärlig inriktning, så som den utbildning som i dag erbjuds vid Ålands högskola.
3.2. Utbildningsstrukturer inom högskoleväsendet, högskoleexamen och Bolognaprocessen
Högskole- och universitetsstrukturen skiljer sig mellan Sverige och riket på ett sätt som förutsätter särskild hänsyn i fråga om den åländska lagstiftningen om högskoleutbildning. I riket är högskoleväsendet uppbyggt enligt en så kallade tvåpelarmodell, där yrkeshögskolorna bildar den ena pelaren och de vetenskapliga universiteten den andra inom den gemensamma högskolesfären. I Sverige grundar sig uppdelningen mellan högskolor och universitet på andra kriterier, som inte leder till ett tvåpelarsystem, utan till en helhetsstruktur där vissa högskolor kan beviljas universitetsstatus på basis av en värdering av bland annat högskolornas forskningskompetens och storlek. I Sverige förekommer således inte den typ av uppdelning av högskolesektorn i två sektorer som i Finland och därför finns där inte heller sådana yrkeshögskolor, som varit den modell som följts för Ålands yrkeshögskola under försöksperioden.
I Sverige förekommer däremot så kallad yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) som har bedrivits i Sverige sedan 1970-talet och som enligt högskoleförordningens bilaga 1 punkt 50 omfattar minst 60 poäng. Yrkesteknisk högskoleutbildning kan erhållas inom utbildningsområdena byggnadsteknik, industriell teknik, handel, kontor samt storhushåll och restaurang. Förslag finns om att utöka YTH-utbildningen till minst 60 och högst 80 poäng samt att utbildningen skulle leda till en yrkeshögskoleexamen. Utbildningen riktar sig i första hand till dem som har minst fyra års yrkeserfarenhet. Syftet med utbildningen är att få bredare och djupare kunskaper inom det aktuella yrkesområdet för mer kvalificerade arbetsuppgifter. Enligt nuvarande bestämmelser krävs för behörighet till YTH, förutom grundläggande behörighet för högskolestudier, två års yrkesutbildning kombinerad med fyra års yrkesverksamhet inom det aktuella område som utbildningen ges inom.
I föreliggande framställning föreslås att högskoleutbildningen inom Högskolan på Åland, på motsvarande sätt som under försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning, huvudsakligen skall ordnas i form av utbildningsprogram och leda till en högskoleexamen som genom landskapsförordning kommer att benämns yrkeshögskoleexamen. Detta resonemang pekar på en problematik som gäller den åländska lösningen av högskoleutbildningen, där begreppet yrkeshögskoleexamen kan leda till missförstånd både i Sverige och i riket, om man inte klart och tydligt anger examens omfattning och nivå i utbildningssystemet.
Till detta frågekomplex hör även den så kallade Bolognaprocessen, det vill säga en genomgripande utbildningspolitisk diskussion som förs i Europa för att bland annat sträva efter att möjliggöra större rörlighet för studerande mellan europeiska högskolor och universitet genom att skapa ett system för ömsesidigt erkännande av examina och delexamina inom högskoleväsendet i de olika länderna. Processen har fått sitt namn av att ett stort antal europeiska undervisningsministrar i juni 1999 undertecknade den så kallade Bolognadeklarationen, en avsiktsförklaring som konkretiserade ett redan tidigare påbörjat samråd. Deklarationens och hela den fortsatta processens kärnfrågor kan i stora drag sammanfattas i fyra punkter; införandet av ett ECTS-kompatibelt poängsystem (European Credit Transfer System, ett europeiskt system för studiepoäng utvecklat inom Erasmus-programmet), strävan mot en gemensam europeisk syn när det gäller kvalitetsfrågorna, nedbrytande av hinder för den europeiska mobiliteten samt införandet av ett examenssystem i två nivåer.
Den första nivån i examenssystemet föreslås omfatta en examen efter minst tre års studier och den andra nivån omfattar både magisterexamina och därefter även doktorsexamina. Man talar i sammanhanget om en 3+2+3 års modell.
En uppföljning av Bolognadeklarationen hölls våren 2001 i Prag. I den kommuniké som man enades om, Pragkommunikén, nöjde man sig inte med att följa upp avsiktsförklaringen från Bologna, utan man betonade ytterligare att utbildning hör till det offentligas ansvarsområde, att kvalitetsarbetet ska sättas i fokus, att man bör utveckla gemensamma examina och att man bör satsa på livslångt lärande och studentinflytande inom högre utbildning. Dessutom bör man göra Europa mer attraktivt för studenter från andra länder (de ska kunna börja sin utbildning i ett land och sedan fortsätta i ett annat). Man bekräftade sin målsättning att skapa en ”European Higher Education Area by 2010”. Processen fortsätter och ett uppföljningsmöte kommer att hållas i Berlin år 2003.
I riket pågår för närvarande en översyn av den finländska lagen om yrkeshögskolestudier (FFS 255/1995). En arbetsgrupp för detta utsågs hösten 2001 med en mandattid till och med april 2002. En annan arbetsgrupp utsågs i januari 2002 för att bland annat se över examensstrukturen i Finland. Gruppens mandattid slutar 31.10 2002. Även i Sverige och i de övriga nordiska länderna har bland annat Bolognaprocessen gett anledning till omfattande utredningar av frågor om den högre utbildningens struktur och examinas kvalitet och internationella jämförbarhet. I Sverige har Bolognaprocessen lett till en översyn av den svenska examensordningen, det vill säga bilaga 2 till högskoleförordningen, trots att den i stort anses ligga väl i linje med Bolognadeklarationen. Bland de frågor som i Sverige väckts i förhållande till målen i deklarationen är bland annat till vilken nivå magisterexamen skall höra, enligt den struktur med två nivåer som anges i deklarationen, och frågan om licentiatexamens ställning. I Norge pågår även en reformering av den högre utbildningen examensstruktur genom den så kallade kvalitetsreformen.
Landskapsstyrelsen avser att följa med det pågående arbetet i riket, övriga Norden och även för övrigt i Europa.
3.3. Den nya högskolans roll för dess region
Landskapsstyrelsen har under beredningsprocessen konstaterat att högskolorna i Norden men även i Europa i övrigt redan har och i många sammanhang tilldelas en stor strategisk och konkurrensmässig uppgift för sina närregioner. Högskolor med yrkesinriktade utbildningsprogram som är anpassade till närregionens behov är särskilt viktiga med tanke på kompetensutvecklingen i regionen och även för regionens attraktionskraft, då behov av kunskaps- och kompetenstillförsel föreligger. Högskolorna kan genom sin utbildnings-, utvecklings- och forskningsverksamhet på ett avgörande sätt bidra till regionens utveckling och fortsatta välstånd.
Åland är ett ösamhälle där de regionalpolitiska aspekterna är särskilt framträdande. Samtidigt är landskapet en egen högskolehuvudman, vilket betyder att högskolans regionalpolitiska betydelse kan ges en mycket stark betoning. Den nuvarande Ålands yrkeshögskola har i sin verksamhetsidé ord som "kunskapsgenerator" och "motor" etc. för arbetslivet och på motsvarande sätt är det en del av Ålands högskolas målsättning att ”generera kunskap (= forskning) och sprida information om forskning av intresse för Åland.” Den nya Högskolan på Åland kan få ett ännu tydligare regionalpolitiskt uppdrag och en mer framträdande roll i landskapets utbildnings-, utvecklings- och forskningspolitiska strävanden än de nuvarande högskolorna var för sig.
3.4. Högskolan på Åland - övergripande frågor, mål och uppdrag
Landskapsstyrelsen har, under arbetet med föreliggande förslag där de nuvarande verksamheterna vid Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola sammanförs och organiseras i en enda institution som benämns Högskolan på Åland, betraktat vardera verksamhetens uppdrag i ljuset av befintliga bestämmelser, strategi- och policydokument, utredningar, självutvärderingsrapporter och budgetskrivningar etc.
Ålands högskola har en redan etablerad verksamhetsprofil med övergripande målsättning att bland annat bereda medborgarna möjligheter till akademiska studier och fortbildning genom att arrangera akademisk kursverksamhet samt uppdrags- och fortbildningsverksamhet, koordinera forskning och högre utbildning i landskapet samt generera kunskap (= forskning) och sprida information om forskning av intresse för Åland.
För Ålands yrkeshögskola formulerades som övergripande och långsiktiga mål att utbildningen skulle erbjuda de studerande en kvalificerad högre yrkesutbildning, att utbildningen utgående från arbetslivets krav och kravet på att utveckla detta skulle ge de studerande sådana fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att självständigt och i arbetslag utföra kvalificerat yrkesarbete, att verksamheten genom pedagogiskt utvecklingsarbete och pedagogisk fortbildning skulle garantera en hög kvalitativ nivå på utbildningen. Som redan berörts var försöksverksamhetens syfte att successivt höja utbildningens nivå och erbjuda större bredd i utbildningen inom sektorerna sjöfart, teknik, vård, hotell- och restaurangservice samt ekonomi och bidra till en utveckling av det åländska arbetslivet genom utbildningsutvecklingsarbete och tillämpad forskning.
Genom en samordning av de två verksamheterna kan man på sikt sammanföra de långsiktiga målen för Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola. Landskapsstyrelsen har med utgångspunkt från dessa mål samt de rekommendationer RUH:s utvärdering av Ålands yrkeshögskola gav modifierat de mål och delmål som på lång, medellång och kort sikt är av betydelse för högskoleverksamheten på Åland.
För det första bör den nya högskolan medverka i landskapets utvecklingsprocess genom att göra sin roll mer synlig och betydelsefull i framtiden, utvecklas från den nuvarande lokala och regionala högskolan till en internationell högskola och vara aktiv i relation till näringslivets och samhällets visioner för framtiden. För det andra bör högskolan förstärka sin högskoleidentitet, organisatoriskt separeras från gymnasialstadiets utbildningar och ledas av en högt kvalificerad rektor. I fråga om forsknings- och utvecklingsverksamheten bör verksamheten bli en naturlig del av högskolans verksamhet, förstärkas med tanke på hela landskapets behov och nytta samt utvecklas i samarbete med i första hand svenska och finländska universitet och högskolor men även genom ett vidare internationellt samarbete. Högskolan bör även inom forsknings- och utvecklingsverksamheten bättre utnyttja möjligheterna att delta i EU-finansierade projekt. För det fjärde bör undervisningen vid högskolan utvecklas enligt principen om den studerande i centrum för sin inlärning, ta tillvara informationsteknikens tillämpningsmöjligheter och skapa för studerande moderna inlärningsmiljöer. En fortlöpande utvärdering med enhetliga bedömningskriterier som kan stämmas av mot omvärlden genom så kallad benchmarking med någon högskola i riket och någon i Sverige bör även eftersträvas.
På längre sikt bör ambitionsnivån för den nya högskolan vara en internationellt erkänd, synlig högskola i dynamisk utveckling och tillväxt i paritet med arbetslivets och hela det åländska samhällets behov och förutsättningar. För högskolan bör tillämpad forskning och utveckling utgöra en central del av verksamheten. Sålunda kan högskolan utvecklas till en inspirerande och berikande mötesplats och arbetsmiljö för studerande, lärare och forskare med ett tillräckligt starkt internationellt inslag.
Punkterna ovan förutsätter att högskolan organisatoriskt tydligt separeras från gymnasialstadiets utbildningar och att den ges en autonom förvaltning med landskapet som huvudman. Högskolans allmänna roll och särskilda uppgifter i landskapet skall överensstämma med landskapets program för undervisning, utbildning, forskning och utveckling.
3.5. Utbildning, utveckling och forskning
Syftet med att inleda projektet Ålands yrkeshögskola var att successivt höja utbildningens nivå och erbjuda större bredd i utbildningen inom sektorerna sjöfart, teknik, vård, hotell- och restaurangservice samt ekonomi och att bidra till en utveckling av det åländska arbetslivet genom utbildning, utvecklingsarbete och tillämpad forskning.
Verksamheten hittills tyder på att det grundläggande syftet var relevant.
Landskapsstyrelsen finner det angeläget att högskoleutbildning bedrivs på Åland. Regional utveckling, innovationsförmåga och entreprenörsanda stöds av en egen högskola i regionen.
En sammanslagning av nuvarande Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola till Högskolan på Åland skapar nya möjligheter att samordna och bredda verksamheten inom den högre utbildningen genom undervisning, utveckling och tillämpad forskning. Den nya högskolan bör fästa stor vikt vid att utveckla ett lyhört och resultatinriktat samarbete med både det lokala arbetslivet och samhället och med högskolor, universitet och arbetsliv i omgivande regioner för att kunna fylla kravet på att bidra till en utveckling av det åländska arbetslivet och att stimulera ett ”livskraftigt lärande landskap”.
En av den nya högskolans uppgifter blir att bedriva högskoleutbildning i form av utbildningsprogram, en utbildning som motsvarar den yrkeshögskoleutbildning som bedrivs inom ramen för försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning.
Vid högskolan skall även bedrivas högskoleutbildning av traditionell akademisk natur med en mer vetenskaplig eller konstnärlig inriktning. Denna studieform kommer huvudsakligen att arrangeras genom samarbete med andra utbildningsanordnare.
Idag ingår Ålands yrkeshögskola i formella och informella samarbetsnätverk för tillämpad forskning och utveckling. Likaså har Ålands högskola ett utvecklat kontaktnät för forskningsfrågor och –information. För den nya högskolans del är det viktigt för valet av forsknings- och utvecklingsområden, att det finns en ”lokal beställning” av kunskaps- och kompetensutveckling på högskolenivå inom de valda områdena. Denna lokala förankring uppstår inte spontant, utan bör stimuleras av bland annat högskolan själv.
Enligt 18 ' 1 och 14 punkten självstyrelselagen för Åland (71/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsstyrelsen och under denna lydande inrättningar samt undervisning. I fråga om undervisning är landskapets behörighet i viss mån inskränkt genom lagens 27 § 30 punkten. Landskapet har även enligt 18 § 2 punkten nämnda lag behörighet att lagstifta om landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda samt disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän.
De i framställningen föreslagna landskapslagarna har utformats på ett sådant sätt att den inte kan anses strida mot bestämmelser i 2 kapitlet grundlagen (FFS 731/1999) om grundläggande fri- och rättigheter, däribland 16 § 3 mom. om den högsta utbildningens frihet, eller mot bestämmelserna om universitet i 123 § grundlagen. Med universitet avses här enligt motiven (RP 1/1998) till grundlagen samtliga högskolor för vetenskap och konst.
Förslaget får även konsekvenser på gällande överenskommelseförordningar inom utbildningsområdet. En diskussion har därför jämsides med beredningen av framställningen förts med undervisningsministeriet om en översyn av gällande överenskommelseförordningar. Arbetet har dock stannat upp i avvaktan på lagtingets beslut i de lagstiftningsfrågor som berörs i denna framställning.
Genom förslaget får Åland en ny högskola med landskapet som huvudman. Högskolan tar över den verksamhet som för närvarande bedrivs inom ramen för nätverket Ålands yrkeshögskola och Ålands högskola. Nätverket av självständigt beslutande skolor som fungerat under försöksperioden med yrkeshögskoleutbildning försvinner.
Högskolan kommer i huvudsak att finansieras med motsvarande anslag som det sammantaget har budgeterats för yrkeshögskoleutbildningen i landskapets skolor på gymnasialstadienivå och på högre nivå, yrkeshögskolans centrala medel samt för Ålands högskola i landskapsbudgeten för år 2002.
Avsikten är att högskolan inom en överskådlig framtid skall ha nuvarande studerandevolym. Detta innebär konkretiserat på antalet studerande inom den högskoleutbildning som bedrivs i form av utbildningsprogram en studerandevolym på totalt 400 studerande per år, medan det för den verksamhet som nu bedrivs vid Ålands högskola kommer att ligga på cirka 1.800 studerande per år. Undervisningen skall även i fortsättningen bedrivas i nuvarande fastigheter till den del utrymmena tillfredsställer befintliga behov. Ett nytt så kallat campusbygge för högskolan är inte inplanerat under en kommande femårsperiod.
5.2. Förvaltning som försvinner
I och med att Högskolan på Åland bildas försvinner Ålands yrkeshögskolas centraladministration (fyra tillfälliga tjänster). Samtidigt upphör Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk att fungera som självständiga förvaltningsenheter. De av landskapets skolor som idag bedriver undervisning på både gymnasialstadienivå och högre nivå det vill säga Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola samt Ålands vårdinstitut förblir fristående skolor, men med undervisning enbart på gymnasialstadienivå. Den undervisningsverksamhet som har bedrivits vid dessa skolor inom ramen för försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning överförs till den nya högskolan. Ålands högskola, som för närvarande tillhör landskapsstyrelsens allmänna förvaltning, överförs till den nya högskolan. Genom förslaget försvinner direktionerna för Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk, ledningsgruppen och styrgruppen för Ålands yrkeshögskola samt högskoledelegationen för Ålands högskola.
5.3.1. Allmänt
Genom lagförslaget får Högskolan på Åland en styrelse med maximalt tio medlemmar samt en rektor. Vid högskolan skall dessutom finnas en antagningsnämnd och en examensnämnd. Högskolans styrelse kan även utse rådgivande branschråd om behov uppstår. I övrigt är det upp till högskolans styrelse att besluta hur man vill att högskolan skall organiseras, givetvis inom givna ekonomiska ramar. Landskapsstyrelsen förutsätter dock att den kommande organisationen blir en sammanhållen högskola med så få beslutsnivåer som möjligt. De ekonomiska verkningarna av att vissa direktioner försvinner och att direktionerna vid de så kallade blandskolorna får ett mindre ansvarsområde bedöms vara obetydliga. Den helhetssyn på högskoleverksamheten som den nya högskolestyrelsen får, förväntas innebära samordningsvinster och en effektivt använd organisation.
Vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltnings utbildningsavdelning överväger landskapsstyrelsen även att vidta en omdisponering av organisationen så att en bättre uppdelning och koncentration av verksamheten kan ske utgående från den nya lagstiftningen om gymnasialstadieutbildning och högskoleutbildning.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön eller effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män.
5.3.2. Personal
Totalt sett torde övergången till den nya högskolan inte medföra en utökning av personalen i förhållande till nuvarande situation. Inom nuvarande yrkeshögskoleförsök finns redan vissa funktioner centraliserade. Dessa kommer att vidareutvecklas i den nya högskolan. Exempel på gemensamma funktioner i högskolan är rektorsämbetet med ansvar för utbildning, forskning, personalfrågor samt fastighetsförvaltning. Därutöver finns gemensamma funktioner som berör informations- och studieärenden, centrala IT-frågor, koordineringen av internationaliseringsverksamheten, marknadsföringen och biblioteksverksamheten.
I dagens gymnasialstadieskolor täcker antalet tjänster behovet av lärare och annan personal både på gymnasialstadiet och högre nivå. Enligt lagförslaget kommer tjänsterna vid Ålands högskola, Ålands tekniska läroverk och Ålands sjöfartläroverk samt de tjänster som till mer än 50 procent innehåller arbetsuppgifter inom försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning att överflyttas till den nya högskolan. En förutsättning för en permanent överflyttning är att personen i fråga inom fyra år efter lagens ikraftträdande uppfyller behörighetskraven för tjänsten.
En sammanhållen högskola där lärare vid olika utbildningsprogram kommer att verka inom samma organisation och med samma huvudman, Högskolan på Åland, förutsätter att ett nytt tjänstekollektivavtal utarbetas för Högskolan på Åland. De ekonomiska konsekvenserna av en omstrukturering i tjänster för lärare och övrig personal är avhängiga av både föreskrivna behörighetsvillkor i såväl landskapsförordning som reglemente, befintlig behörighet hos lärarkåren samt villkoren i det nya tjänstekollektivavtalet.
Den nya högskolan förväntas, så som tidigare har nämnts inte medföra en utökning av antalet lärare och personal i förhållande till nuvarande situation. Däremot förutsätter förslaget en omflyttning av och omstrukturering av tjänster från de nuvarande förvaltningsenheterna till den nya högskolan. Förslaget kommer på sikt att innebära en förändrad tjänstestruktur med en renodling av högskolemässiga lärartjänster i mån av möjlighet. Den nya högskolan kommer utöver de tjänster som överflyttas även att kunna inrätta lärartjänster och andra tjänster i enlighet med de behov som verksamheten i högskolan förutsätter. Förslaget förutsätter dock en omfördelning och en samordning av personalresurserna mellan utbildningsprogrammen i högre utsträckning än vad som skett hittills. Motsvarande behov av översyn av tjänstesituationen på gymnasialstadiet kommer att uppstå som en konsekvens av lagförslaget.
5.3.3. Köp- och säljsystem inom den nya organisationen
Den nya högskolan kommer inte inledningsvis att kunna ha ett tillräckligt antal lärartjänster för att bedriva sin undervisning. Det är därför nödvändigt att utöka högskolans egna tjänster och funktioner med köp av tjänster från olika leverantörer, bland annat från skolorna på gymnasialstadiet. Systemet tillämpas redan idag när det gäller vissa timläraruppgifter och andra utbildningstjänster. Ett köp- och säljsystem mellan landskapets skolor förutsätter att lärare kan undervisa i flera skolor och på flera nivåer. Landskapets tjänstekollektivavtal för utbildningssektorn behöver därför en översyn med avseende på flexibla anställningsförhållanden och anställningsvillkor.
Andra typer av tjänster inom ett köp- och säljsystem mellan landskapets skolor och den nya högskolan är frågor som berör undervisningslokaler, undervisningsmaterial och vissa kanslitjänster. Ett köp- och säljsystem mellan landskapets olika förvaltningsenheter förutsätter ett nettobudgeteringssystem för att inte höja totalbudgeten inom undervisningssektorn.
5.3.4. Översikt över tjänstesituationen
Utöver ordinarie anställda lärare och övrig personal finns ett antal tillfälligt anställda lärare, timlärare i huvudsyssla samt övrig personal som inte berörs av den generella överflyttningen av tjänster. Ett försök till uppskattning av tjänstebehovet i ett inledningsskede av verksamheten har gjorts utgående ifrån landskapsbudgeten för år 2002 och med beaktande av antalet tillfälliga tjänstemän i nuvarande organisation.
|
Tjänstesituationen i Högskolan på Åland
|
|||
|
|
Inrättade tjänster som överflyttas till Högskolan på Åland |
Uppskattat behov av tjänster |
Arbetsavtal |
|
|
|
|
|
|
Ålands högskola |
4 |
1 |
|
|
Ålands handelsläroverk |
0 |
2 |
|
|
Ålands hotell- och restaurangskola |
1 |
4 |
|
|
Ålands sjöfartsläroverk |
14 |
3 |
1 |
|
Ålands tekniska läroverk |
21,5 |
3 |
3 |
|
Ålands vårdinstitut |
1 |
2 |
|
|
Ålands yrkeshögskola |
0 |
4 |
|
|
Totalt |
41,5 |
19 |
4 |
En förutsättning för att bedriva högskoleutbildning av god kvalitet är att högskolan innehar en lärarkår med en gedigen vetenskaplig utbildning. En av målsättningen med försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildningen var att höja kompetens hos lärarkåren. Landskapsstyrelsen har därför under försöksperioden stött både pedagogisk och ämnesmässig kompetenshöjning. Utgående från dagens situation kommer endast 24 procent av de ordinarie tjänstemännen inom den nya högskolan att ha en akademisk påbyggnadsexamen (licentiatexamen).
5.3.5. En uppskattning av totalkostnaderna för högskolan
Den nya högskoleverksamheten kommer i huvudsak att bestå av den nuvarande verksamhetens kärnfunktioner. Lagförslaget förutsätter därför inte nya anslag, utan en omfördelning av medlen mellan de verksamheter som påverkas av förslaget. Det betyder att kostnaderna för den nya verksamheten kan ligga nära den nuvarande verksamhetens totalkostnader, förutsatt att men beaktar att kostnaderna minskar i det nuvarande systemet, varifrån funktioner överförs och ökar där funktioner utökas. Högskolan på Åland skulle med utgångspunkt från 2002 års landskapsbudget beräknas kosta totalt 5.497.330 euro (32.578.616 mk). Eftersom antalet studerande vid högskolan inte förväntas öka, beräknas kostnaderna för den nya högskolan att ligga på samma nivå som under år 2001 och 2002. Den beräknade kostnadsökningen som ingår i kostnadsberäkningen nedan kan härledas till generella lönejusteringar.
|
Nettoutgifter, Yh-andel (euro) |
Bokslut för år 2001 |
Budget för år 2002 |
Uppskattning för år 2003 |
Uppskattning för år 2004 |
|
Ålands handels- läroverk (28 % av totala kostn.) |
395.043 |
436.790 |
|
|
|
Ålands hotell- och restaurangskola (YH-kostn. uträknade) |
429.863 |
452.540 |
|
|
|
Ålands sjöfarts- Läroverk |
1.095.445 |
1.249.000 |
|
|
|
Ålands tekniska Läroverk |
1.559.770 |
1.762.000 |
|
|
|
Ålands vårdinstitut (31,65 % av totala kostn.) |
325.178 |
362.000 |
|
|
|
Ålands yrkeshögskola (centraladministration) |
738.598 |
638.000 |
|
|
|
Ålands högskola |
531.926 |
597.000 |
|
|
|
Nettoutgifter sammanlagt (euro) |
5.075.823 |
5.497.330 |
5,6 Meuro |
5.6 Meuro |
|
|
|
|
|
|
5.3.6. Praktikkostnader inom den högskoleutbildning som bedrivs i form av utbildningsprogram
Inte heller praktikkostnaden för studerande inom den högskoleutbildningen som bedrivs i form av utbildningsprogram förväntas öka i förhållande till dagsläget. Under försöksperioden med yrkeshögskoleutbildningen förväntades kostnaderna för de studerandes praktik vara betydande. Nya krav på handledd praktik förutsattes inom sjöfartsutbildningen (inkl. tekniska). Även inom de övriga utbildningsprogrammen har bland annat den internationella praktiken utökats. Inom yrkeshögskoleförsöket har ersättning till praktikarbetsgivare (rederi, sjukhus etc), handledare, den studerandes resor och boende samt försäkringar ersatts. Ersättningarna till praktikarbetsgivarna och handledarna har dock varierat beroende på utbildningsprogram.
Praktikkostnader och övriga kostnader som hör samman med yrkeshögskoleförsöket kan åskådliggöras med följande tabell:
|
År |
Beräknade kostnader i Yrkeshögskola enl. LS framställning nr 14/1996-1997 |
Förverkligade kostnader i Ålands yrkeshögskolas centraladministration |
||
|
|
Praktikkostnader*) |
Övriga kostnader |
Praktikkostnader |
Övriga kostnader |
|
1998 |
1,2 Mmk |
3 Mmk |
260.000 mk |
1.809.689 mk |
|
1999 |
1,8 Mmk |
3 Mmk |
621.992 mk |
2.634.520 mk |
|
2000 |
2,1 Mmk |
3 Mmk |
1.042.446 mk |
2.654.005 mk |
|
2001 |
3,2 Mmk |
3 Mmk |
656.680 mk |
3.969.746 mk |
*) Beräkningarna baserade sig på att antalet antagna studerande var detsamma per år.
Landskapsstyrelsen tillsatte den 3 november 1998 en arbetsgrupp med uppdrag att till den 31 januari 1999 utarbeta ett underlag till en lag om Ålands högskola. Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande som uppgjorts i form av ett förslag till lag med kommentarer till landskapsstyrelsen den 1 februari 1999.
Den 21 december 2000 tillsatte landskapsstyrelsen en arbetsgrupp för förberedande av en lag för Ålands yrkeshögskola att gälla efter försöksperiodens slut. På anhållan av arbetsgruppen beslöt landskapsstyrelsen den 8 februari 2001 utarbeta ett lagförslag så att försöksverksamheten för yrkeshögskoleutbildning kunde förlängas så att den skulle omfatta utbildning som påbörjades före utgången av år 2002. Lagändringen trädde i kraft den 1 september 2001 (se ÅFS 43/2001). Den 21 mars 2001 ombildades arbetsgruppen till en kommitté med uppgift att till den 31 december 2001 utarbeta en lagstiftning om högskoleutbildningen på Åland. Samtidigt utökades antalet medlemmar i kommittén med en representant från Ålands högskola. Kommitténs mandattid förlängdes senare till den 31 januari 2002. Den 1 februari 2002 överlämnade kommittén ett betänkande till landskapsstyrelsen. Betänkandet som hade karaktären av en mellanrapport var tekniskt utformat som ett underlag för en lagframställning.
Sistnämnda betänkande har varit på remiss till direktionerna för Ålands vårdinstitut, Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands handelsläroverk, Ålands tekniska läroverk och Ålands sjöfartsläroverk samt till högskoledelegationen, ledningsgruppen för Ålands yrkeshögskola, lärarkollegiet för Ålands yrkeshögskola, studerandeföreningen SKÅHLA, Ålands Redarförening, Ålands arbetsgivareförening r.f., Fraktfartygsföreningen r.f., Finlands Sjömans-Union Ålands avdelning, Ålands handelskammare, Ålands Företagareförening r.f., Ålands hälso- och sjukvård, Ålands Turistförbund, Mariehamns Juniorhandelskammare, AKAVA-Åland r.f., FOA-Å r.f., TCÅ r.f., ÅTFC r.f., FFC:s regioncentral på Åland, FTFC:s regionkommitté, undervisningsministeriet, Stadsbiblioteket, Ålandskretsen av Finlands Skeppsbefäl r.f., Ålands Teknologicentrum, Finlands maskinbefälsförbund, Ålands energi- och sjöfartstekniska förening ÅESF r.f.. Även landskapsstyrelsens allmänna förvaltnings finansavdelning, utbildningsavdelning och näringsavdelning har hörts i ärendet.
1. Landskapslag om Högskolan på Åland
1 § Lagens tillämpningsområde Högskolan på Åland utgör den översta delen av det fast organiserade utbildningsväsendet i landskapet, på den nivå som utbildningen skall möta forskningen och beprövad erfarenhet. Inom högskoleutbildningen skall kunskapen kontinuerligt fördjupas genom forsknings- och utvecklingsarbete.
Landskapet föreslås vara huvudman för Högskolan på Åland. Juridiskt sett utgör Högskolan på Åland en förvaltningsmyndighet under landskapsstyrelsen. I princip kan högskolan i sin ställning som förvaltningsmyndighet styras av landskapstyrelsen på samma sätt som förvaltningsmyndigheter i övrigt. Landskapsstyrelsen anser det dock inte finnas skäl att inskränka den frihet skolorna har idag, samtidigt som regleringen av högskolans självstyrelse bör närma sig den självstyrelse som är rådande bland de nordiska högskolorna. En central princip i fråga om högskolans självstyrelse är att de beslut som gäller forskning och undervisning fattas i högskolans egna förvaltningsorgan inom ramen för de bestämmelser som givits genom lag eller förordning. Högskolan föreslås ha rätt att besluta i frågor som hör till dess interna förvaltning utan ingripanden från landskapets allmänna förvaltning, med undantag av ekonomiförvaltningen och vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalet (se motiven till 6 §). Därför kommer högskolan enligt den föreslagna lagen att ges fullmakter att självt besluta om sin förvaltning genom reglementen och andra föreskrifter inom de ramar som anges i lagen. Ett viktig redskap för styrningen av högskolan utgörs framdeles av den utbildningsplan som enligt den föreslagna 6 § kommer att utarbetas vart tredje år.
För att inte ständigt behöva upprepa namnet Högskolan på Åland används i lagtexten i fortsättningen enbart termen högskolan, om inte annat särskilt anges.
I egenskap av huvudman har landskapet och dess högsta verkställande myndighet landskapsstyrelsen till uppgift utöva den allmänna tillsynen av högskolan samt att övervaka verkställigheten av lagen.
Lagen omfattar inte kommunala eller privata högskolor som eventuellt inrättas. Om dem bestäms vid behov särskilt.
2 § Högskolans uppgift I paragrafen beskrivs högskolans allmänna uppgift att erbjuda högskoleutbildning som vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet. Högskolan kommer således att ta över den uppgift som samarbetsnätverket Ålands yrkeshögskola och Ålands högskola haft i dag.
Inom de traditionella akademiska utbildningarna baserar sig undervisningen på vetenskaplig grund för att ett nära samband mellan utbildning och forskning skall kunna garanteras. På samma sätt är de konstnärliga utbildningarna förankrade i det konstnärliga synsättet, medan det för den mer yrkesinriktade högskoleutbildningen är lika viktigt att undervisningen till stor del baseras på beprövad erfarenhet. Sammantaget kan sägas att all högskoleutbildning vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet. En bestämmelse med denna innebörd föreslås intagen i paragrafens 1 mom.
Enligt paragrafens 2 mom. kan högskolan även bedriva forsknings- och utvecklingsarbete, uppdragsverksamhet och kursverksamhet. Därtill skall högskolan koordinera forskning och högre utbildning i landskapet. Högskolan kan även generera kunskap (forskning) och sprida information om forskning av intresse för Åland.
Med forsknings- och utvecklingsarbete avses ett systematiskt och metodiskt sätt att söka efter ny kunskap eller nya idéer med eller utan en bestämd tillämpning i sikte samt att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana. Med tanke på högskolans litenhet och det faktum att högskolan inte för närvarande har egna forskare på heltid utöver lärarna inom ramen för tjänsten är det viktigt med ett nära och gott samarbete med såväl nationella som internationella universitet och högskolor. Liksom för närvarande är det dessutom viktigt att forsknings- och utvecklingsarbetet tjänar undervisningen och stöder arbetslivet. Genom forsknings- och utvecklingsarbetet är avsikten även att locka med nya samarbetspartners inom arbetslivet.
Begreppet uppdragsverksamhet avser att inkludera såväl uppdragsutbildning som olika typer av beställningsuppdrag. Med uppdragsutbildning avses en utbildning som innebär att en eller flera beställare, t ex ett företag eller en myndighet, betalar för en kurs som planeras speciellt för beställaren och dess personal. Uppdragsutbildningen är i allmänhet avgiftsbelagd och finansieras huvudsakligen av uppdragsgivaren och/eller genom avgifter från de studerande.
Begreppet kursverksamhet omfattar både tilläggsutbildning och den så kallade öppna högskoleundervisningen.
Tilläggsutbildning kan sägas utgöra en gemensam term för fortbildning, vidareutbildning och kompletteringsutbildning. Inom den åländska utbildningslagstiftningen har fortbildning avsett utbildning som krävs för att den yrkesverksamme skall kunna bibehålla och utveckla sin yrkesskicklighet. Till begreppet fortbildning kan även högskolerelaterad fortbildning hänföras. Med högskolerelaterad fortbildning avses utbildning för såväl högskoleutbildade personer och/eller högskoleutbildning för de som inte är högskoleutbildade. Vidareutbildning har avsett utbildning som avser att höja kompetensen genom att man exempelvis bygger på en tidigare erhållen examen med en högre examen, medan slutligen kompletteringsutbildning har avsett utbildning som krävs för bibehållande eller uppnående av kompetens.
Med öppen högskoleundervisning avses den utbildningsform som på Åland bedrivs vid nuvarande Ålands högskola genom samarbete med högskolor och universitet i vår omgivning. Lagen öppnar även en möjlighet till samma utbildningsform, då i kursform, inom den mer yrkesinriktade högskoleutbildningen som enligt förslaget huvudsakligen kommer att bedrivas genom utbildningsprogram. Kännetecknande för en öppen högskoleundervisning är att en högskola garanterar kvalitén på utbildningen, att den studerande inte behöver vara inskriven vid någon högskola, att inga behörighetskrav gäller för att få påbörja en utbildning samt att undervisningen inte ger några examina. För att få en examen måste man skriva in sig vid en högskola eller ett universitet på sedvanligt sätt, varvid avlagda studieprestationer kan tillgodoräknas.
Den traditionella högskolan har två huvuduppgifter, det vill säga utbildning och forskning. En annan uppgift som bör kopplas till högskolan är uppgiften att informera om sin verksamhet och att samverka med arbetslivet och det omgivande samhället. En reglering med denna innebörd föreslås intagen i paragrafens 3 mom. Uppgiften bör innefatta spridning av forskningsinformation, samverkan med arbetslivet och det omgivande samhället för att utveckla högskolans utbildning och forskning samt att högskolan skall vara till direkt nytta för allmänheten. Viktigt att påpeka i detta sammanhang är att uppgiften skall genomföras inom ramen för högskolans ordinarie resurser. Det bör samtidigt understrykas att en samverkan med näringslivet och övriga samhällssektorer inte får inskränka forskningens frihet. Vetenskapens, konstens och högsta utbildningens frihet garanteras också i 16 § 3 mom. grundlagen. Denna bestämmelse innefattar utövarens rätt att fritt välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod samt att fritt få publicera forskningsresultat.
Vidare bör enligt paragrafens 4 mom. ett nära samband mellan forskning och utbildning eftersträvas. Samtidigt skall vetenskapens trovärdighet, fri forskning och god forskningssed värnas. Som framgår av förslagets 5 § skall verksamheten anpassas så att en hög kvalitet nås. Att motverka slarv eller medvetet fusk borde kunna inbegripas i denna allmänna strävan efter en hög kvalitet i verksamheten. Samtidigt är på grund av dagens specialiserade forskning svårt att upptäcka forskningsfusk och att utreda hur detta gått till. Denna oredlighet inbegriper fabricering och förfalskning av data eller källmaterial, plagiering samt andra handlingar i avsikt att vilseleda omgivningen beträffande de vetenskapliga kraven eller medvetna brott mot allmänt accepterade etiska normer i samband med ansökan om forskningsanslag, vid forskningens genomförande eller vid rapportering av forskningsresultat. Här har ett förebyggande arbete genom information och utbildning en hög prioritet. Som allmän strategi för att komma till rätta med oredlighet i forskning föreslår landskapsstyrelsen att högskolans ledningsansvar bör betonas genom att det införs en bestämmelse i 4 mom. om att det åligger högskolan att värna om vetenskapens trovärdighet, fri forskning och god forskningssed.
3 § Högskoleutbildning Enligt paragrafen skall högskoleutbildningen med gymnasialstadieutbildningen som grund och utgående från arbetslivets krav och samhällets behov ge den studerande fördjupade kunskaper av hög kvalitet.
En av den nya högskolans huvuduppgifter blir att bedriva en yrkesinriktad högskoleutbildning i form av utbildningsprogram som leder till högskoleexamen, en utbildning som motsvarar den yrkeshögskoleutbildning som bedrivits inom ramen för försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning. Denna högskoleutbildning har inte avsikten att vara en akademisk utbildning i traditionell mening, det vill säga en utbildning som i första hand grundar sig på vetenskaplig forskning eller utgör en grund för forskarutbildning, utan snarare att parallellt med examina från vetenskapsinriktade och konstnärligt inriktade högskoleutbildningar bedriva en högskoleutbildning med gymnasialstadieutbildningen som grund och utgående från arbetslivets krav och kravet på att utveckla detta ge den studerande sådana fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att självständigt och i arbetslag utföra expertuppgifter i arbetslivet (se 20 §).
Den högskoleutbildning som kommer att bedrivas i form av utbildningsprogram har sin motsvarighet i de yrkeshögskolestudier som bedrivs vid de finländska yrkeshögskolorna och i den svenska högskoleutbildningen.
I samband med lagtingets godkännande av en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning på Åland tog lagtinget i princip ställning för den finländska modellen.
Den högskoleutbildning som ordnas i utbildningsprogram föreslås leda till en högskoleexamen. Denna examen kommer att benämnas yrkeshögskoleexamen i enlighet med vad som närmare regleras i en landskapsförordning. I motiven till 1 § landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkesutbildning anges att den yrkeshögskoleexamen som kan avläggas vid Ålands yrkeshögskola är en högskoleexamen. Avsaknaden av en uttrycklig bestämmelse i en författningstext om att en yrkeshögskoleexamen utgör en högskoleexamen i en författningstext har medfört praktiska problem vid jämförelsen av examina inom landet och utomlands. För att underlätta tolkningen av begreppet yrkeshögskolexamen föreslås att uttryckliga bestämmelser om examina med stöd av förslagets 19 § tas in i en landskapsförordning. Avsikten är att det i landskapsförordningen skall anges att den högskoleexamen som avläggs efter avslutat utbildningsprogram utgör en högskoleexamen som benämns yrkeshögskoleexamen.
Som redan framgår av förslagets 2 § 2 mom. kommer även ett visst forsknings- och utvecklingsarbete som tjänar undervisningen och som stöder det åländska samhällets behov att kunna bedrivas vid högskolan inom ramen för den högskoleutbildning som ordnas i form av utbildningsprogram. Den forskning som i första hand torde komma i fråga är så kallad tillämpad forskning, det vill säga en forskning som systematiskt och metodiskt söker efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. Högskolan skall dock inte här bedriva någon egentlig vetenskaplig forskning, utan den skall liksom för närvarande skötas av universitetsväsendet. Genom den föreslagna formen av forskning kan högskolan, så som idag inom försöksverksamheten, erbjuda tjänster till arbetslivet som de studerandes examensarbete i många fall kan kopplas till.
Enligt 2 mom. kan högskoleutbildningen även erbjudas som kurser i de ämnen och i den omfattning som bestäms särskilt. Bestämmelsen inkluderar bland annat sådan högskoleutbildning som inte leder till examen och som till sin omfattning är kortare än vad som förutsätts för högskoleexamen enligt 20 §. Sådan utbildning kan anordnas för att exempelvis uppnå föreskriven yrkesbehörighet för expertuppgifter i arbetslivet.
Högskolan kan även bereda möjligheter till akademiska studier och fortbildning i kursform med stöd av paragrafens 2 mom., det vill säga sådan utbildning som idag erbjuds vid Ålands högskola. Såsom den utbildning som ordnas i form av utbildningsprogram kommer den utbildning som ordnas i kursform att ligga på en nivå som baserar sig på gymnasialstadieutbildningen. Eftersom en stor del av denna kursverksamhet kommer att bedrivas inom ramen för den så kallade öppna högskolan (se motiven till 2§ ) kommer det inte till denna del att krävas några formella behörighetskrav i form av exempelvis fullgjord gymnasieutbildning av den studerande.
Den öppna högskoleverksamheten kommer liksom hittills att huvudsakligen arrangeras genom samarbete med andra utbildningsanordnare. Fastän avsikten inte i första hand är att utveckla den utbildning som har en mer vetenskaplig eller konstnärlig inriktning och som bedrivs i kursform till ett traditionellt högskoleinslag med fast anställd undervisnings- och forskningspersonal, kan möjligheten till en utveckling i den riktningen inte helt uteslutas i fall behov och möjligheter till egen högskoleutbildning av mer traditionell akademisk natur inom någon sektor uppstår. Högskolans roll inom detta studieområde ligger huvudsakligen i dess funktion att för personer som inte heltidsstuderar göra befintliga utbildningar tillgängliga på Åland enligt principerna för den öppna högskolan/universitetet.
För att lagen skall göras tillräckligt flexibel med tanke på framtiden föreslås det även att en skrivning tas in i paragrafens 2 mom. som gör det möjligt att utfärda examina även för den högskoleutbildning som bedrivs i längre kurshelheter under förutsättning att utbildningen uppfyller de krav som ställs på en högskoleutbildning enligt lagens första kapitel och de särskilda krav landskapsstyrelsen föreskriver. Avsikten är här att med stöd av paragrafen och lagens 19 § kunna inta dessa särskilda krav i en landskapsförordning, då behov för en dylik högskoleutbildning kan uppstå.
4 § Målsättning Det ligger ett stort värde i att målsättningsparagrafen formuleras så att den uppfattas som relevant för all högskoleutbildning. I första hand skall den studerande förvärva kunskaper och färdigheter inom det aktuella utbildningsområdet. Förmågan till självständig och kritisk bedömning, förmågan till självständig problemlösning samt förmågan och intresset att följa kunskapsutvecklingen såväl nationellt som internationellt bör vara centrala mål för all högskoleutbildning. Likaså bör all högskoleutbildning ge den studerande större förutsättningar att möta förändringar i arbetslivet utifrån förändrade yttre villkor. På samma sätt som inom gymnasialstadieutbildningen vill landskapsstyrelsen frångå betoningen av skolan uppgift som givare och den studerande som mottagare av kunskap. Målsättningen är i stället att skapa förutsättningar för att de studerande tillägnar sig och utvecklar kunskaper samt att utbildningen allsidigt utvecklar de studerandes kommunikativa och sociala kompetens.
Högskolans verksamhet skall dessutom utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar samt förståelse för andra kulturer och Ålands förhållande till övriga delar av världen. Verksamheten skall fungera enligt principen för människors lika värde vilket omfattar även jämställdheten. Ett annat viktigt mål är förhållande till miljön. Miljöfrågor har en central plats i vårt samhälle. Kunskaper om samspelet i naturen skall därför även på högskolenivå ha en framskjuten plats i undervisningen och högskolan skall bidra till ett ekologiskt hållbart samhälle. De studerande skall göras medvetna om miljöproblemen och ansvaret för såväl den lokala som den globala miljön skall betonas. Miljötänkandet skall även komma till uttryck i den dagliga verksamheten i form av exempelvis energibesparing, användning av miljövänliga produkter och avfallssortering.
I syfte att höja kvaliteten i högskolans utbildning intar det pedagogiska utvecklingsarbetet och fortbildningen en viktig plats.
5 § Kvalitet, utveckling och utvärdering Enligt det traditionella synsättet har utbildningspolitiken i första hand inriktats på dimensioneringen i form av bland annat antalet nybörjarplatser och mindre på resultaten. En förändring till ett mer resultatinriktat synsätt har dock pågått en tid inom skolförvaltningen och kommer genom denna framställning att ställas i fokus på ett annat sätt än tidigare. Enligt de principer som dras upp i framställningen kommer planeringen av högskolans utbildning och fördelning av resurserna för utbildningen väsentligen att bygga på utbildningsplanen, givetvis kompletterad med de skrivningar som görs i landskapsbudgeten. Detta hänger samman med högskolans förändrade roll, inte minst beroende på att högskolan i dagens samhälle spelar en mer aktiv roll en tidigare. Det inflytande högskolan har på samhället ställer även ett krav på högskolan att mer än tidigare motivera sin verksamhet. Högskolans olika organ måste således, så som även skett inom ramen för yrkeshögskoleförsöket, utveckla rimliga mått på resultat, som det omgivande samhället på ett begripligt sätt kan uppfatta och som beskriver hur utbildningen och den forskning man bedriver står sig i en nationell och internationell jämförelse i fråga om utbildnings- och forskningskvaliteten.
Det nya styrningssättet utgår från en tillräcklig information om verksamhetsbetingelserna och verksamhetsmöjligheterna, målsättningen utifrån detta samt uppföljning och utvärdering av hur målen uppnåtts. Under försöksperioden med yrkeshögskolan gjordes utvärderingar av yrkeshögskolans verksamhet både med självutvärdering och med utnyttjande av externa sakkunnighetsgrupper. Utvärderingen har även berört de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av verksamheten, verksamhetsprocesserna, organisation och ledningen samt samhällskontakterna.
I paragrafens 1 mom. sägs att verksamheten skall anpassas så att hög kvalitet nås. Detta innebär dels att kvantiteten får underordnas kvaliteten, dels att högskolan inte skall ge sig in på områden där man inte förmår hålla godtagbar kvalitet.
Skrivningen i 2 mom. om att högskolan skall delta i extern utvärdering anger helt avsiktligt inte vem som skall gör utvärderingen. Under försöksperioden med yrkeshögskolan har externa utvärderingar gjorts av finländska rådet för utvärdering av högskolorna i Finland samt av sjöfartsverket i fråga om STCW-konventionen. Inget hindrar dock att en extern utvärdering framöver utförs av något annat organ såväl nationellt som internationellt. Avsikten är att utbildningsplanen skall innehålla närmare bestämmelser om hur denna utvärdering skall gå till och av vem.
6 § Utbildningsplan Enligt paragrafen skall en utbildningsplan göras upp vart tredje år för de kommande tre åren. Det är landskapsstyrelsen som tillsammans med högskolan gör upp planen. Planen förutsätter ett godkännande av vardera parten för att träda i kraft. Om förslaget till utbildningsplan inte kan antas av båda parterna förutsätter det omförhandlingar. För högskolans del är det styrelsen som enligt 9 § 1 mom. 1 punkten antar den utbildningsplan som förhandlats fram. Beslutsgången inom landskapsstyrelsen regleras av de bestämmelser som gäller landskapsstyrelsen. Vem som företräder högskolan vid förhandlingarna är det upp till högskolan att fatta beslut om.
Avsikten med utbildningsplanen är att åstadkomma både en bättre långsiktigt planering och styrning av utbildningspolitiken på högskolenivå, men även samtidigt få en ökad effektivitet i förvaltningen genom klarare rollfördelning mellan politik och förvaltning. I praktiken innebär den att lagtinget och landskapsstyrelsen minskar detaljstyrningen av förvaltningen för att i stället lägga betoningen på att definiera klara mål för högskolans arbete, medan högskolan själv får större frihet att besluta om hur målen skall uppnås. Samtidigt ges kontrollen och utvärderingen av högskolans arbete ökad betydelse.
Ett viktigt undantag från den minskade detaljstyrningen utgör enligt förslaget ekonomiförvaltningen, där försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildningen har visat att verksamheten ännu inte är mogen för en ökad frihet. Detta synsätt kommer dels att påverka utformningen av utbildningsplanen men även de bestämmelser som med stöd av paragrafens 3 mom. utfärdas av landskapsstyrelsen. Enligt dessa bestämmelser föreslås landskapsstyrelsen kunna utfärda närmare bestämmelser om högskolans ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsstyrelsen handhar skötseln av dessa uppgifter. Med vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen avses ärenden som kräver särskilda specialkunskaper, såsom ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg.
Utbildningsplanen avser att omfatta den besluts-, koordinerings- och överenskommelseprocess genom vilken landskapsstyrelsen och högskolans ledning försäkrar sig om att förvaltningen i sin helhet fungerar effektivt och kvalitativt. De huvudprinciper man måste komma överens om vid upprättandet av utbildningsplanen är de kvalitativa och kvantitativa resultatmålen samt resurser och prioriteringar, verksamhetsstruktur, resultatuppföljning och rapportering. Avsikten med utbildningsplanen är skapa en plattform för utbildnings- och ekonomistyrning, skaffa erfarenheter av denna styrning för att förbereda verksamheten för en mer självständig ekonomiförvaltning i riktning mot en traditionell modell för mål- och resultatstyrning. Landskapsstyrelsen anser det vara ändamålsenligt att en fortlöpande resultatrapportering sker till huvudmannen.
Genom en treårig utbildningsplan erhålls även en mer långsiktig planering av utbildningspolitiken än vad som är fallet idag. Utbildningsplanen kan dock inte vara så detaljerad att den inte kan skapa flexibilitet i verksamheten. Avsikten är därför att en precisering görs i landskapsbudgeten. I början av planperiodens tredje år påbörjas processen för en ny utbildningsplan.
Den årliga preciseringen av planen sätts i gång i början av varje verksamhetsår genom diskussioner mellan landskapsstyrelsen och högskolan om det kommande året. Diskussionerna resulterar i att man kommer överens om de preliminära målen för nästkommande år. Dessa mål skrivs in i landskapsstyrelsens budgetförslag. Resultatmålen klarläggs vid årsskiftet när lagtinget har behandlat landskapsstyrelsens budgetförslag och de ekonomiska utgångspunkterna är klara.
2 kap. Högskolans organisation
7 § Styrelse Som högskolans högsta förvaltningsorgan tillsätter landskapsstyrelsen en styrelse för fyra kalenderår i sänder. Högskolans styrelse föreslås få en stark ställning, varför dess sammansättning är av stor betydelse. Av lagens 9 § framgår att styrelsen skall ha insyn i högskolans alla angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullföljs. Styrelsen skall dessutom själv besluta i viktigare frågor om högskolans organisation, om fördelningen av budgetanslagen inom högskolan samt i frågor av större principiell vikt. Dessutom anges mer väldefinierade uppgifter, så som att årligen tillställa landskapsstyrelsen högskolans budgetförslag och verksamhetsberättelse, besluta om grunderna för antagningen av de studerande och anta examensordning. Dessutom föreslås det ankomma på styrelsen att föreslå för landskapsstyrelsen vem som skall utses till rektor.
Enligt landskapslagen om utbildning efter grundskolan kan direktionerna för de skolor som ansvarar för utbildningen på högre nivå bestå av högst tio medlemmar. Någon övre gräns för antalet medlemmar i högskoledelegationen finns inte angivet i landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland. För den nya högskolan föreslås lagen möjliggöra en styrelse på totalt högst tio medlemmar. En företrädare för de personalen och en företrädare för studerande föreslås få fullvärdig representation i styrelsen. I motsats till övriga medlemmar i styrelsen föreslås sistnämnda representanter utses för högst två år i sänder.
Majoriteten av medlemmarna skall vara företrädare för de delar av arbetslivet och den vetenskapliga forskningen som berörs av utbildningen. Sistnämnda grupp utgör en viktig grupp i synnerhet i funktionen som en kontaktyta utåt mot det omgivande samhället. Högskolan har inte råd att undvara den kompetens och den kunskap om det omgivande samhället inom såväl arbetsliv som forskning som dessa besitter. Dessa medlemmar förväntas även tillföra viktiga impulser från den arbetsmarknad som högskolan utbildar för.
De bibliotekstjänster som yrkeshögskolan och högskolan i dag erbjuds via Mariehamns stadsbibliotek är av stor betydelse högskolans verksamhet. Vid tillsättandet av styrelsen bör det tas i beaktande att kunskapen om dessa tjänster finns representerad i styrelsen.
Till ordförande för styrelsen bör enligt 3 mom. inte utses en person som är anställd vid högskolan. Enligt den finländska universitetslagen skall universitets/högskolans rektor även vara universitetets styrelseordförande. Så var även fallet vid de svenska universiteten och högskolorna fram till mitten av 90-talet, då en regel infördes om att styrelseordföranden inte borde vara anställd vid den högskola som uppdraget avsåg. Någon begränsning i valet av direktionsordförande har inte funnits i den åländska utbildningslagstiftningen hittills. Enligt praxis har direktionsordföranden dock alltid rekryterats utanför organisationen. Landskapsstyrelsen anser det vara motiverat att lyfta in en uttrycklig bestämmelse om detta i lagen. Detta motiveras av att styrelsen har det övergripande ansvaret för verksamheten samtidigt som styrelsen och dess ordförande bör ansvara för de mer långsiktiga, strategiska frågorna. Samtidigt är det styrelsen som har det yttersta avgörandet när det gäller vilka frågor som skall behandlas i styrelsen. Det bör därför anses rimligt att dagordningen bestäms av en person som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskolan. Ett argument som framfördes vid ändringen av den svenska högskolelagen på denna punkt och som även kan tillämpas på åländska förhållanden är att det är angeläget att uppdragsgivaren, det vill säga landskapsstyrelsen, kan diskutera strategiska och långsiktiga frågor av betydelse för högskolan med en ansvarig person som inte har sin dagliga verksamhet förlagt till högskolan.
Trots att det kan anses självklart att ordföranden skall leda styrelsens uppgifter och att hans eller hennes uppgifter därmed indirekt definieras av styrelsens, anser landskapsstyrelsen det befogat att lyfta in en skrivning om detta i paragrafens 4 mom. En parallell kan man här dra till de skrivningar som bland annat finns i bolagslagstiftning och bolagsordningar, där en relativt detaljerad beskrivning finns om styrelseordförandens uppgifter.
Storleken på styrelsearvodena beslutas enligt paragrafens 6 mom. av landskapsstyrelsen. Med tanke ordförandens position och uppgifter i styrelsen bör han eller hon erhålla ett högre arvode än vad övriga medlemmar har i styrelsen.
8 § Sammanträden Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med traditionella mötesbestämmelser inom landskapsförvaltningen.
9 § Styrelsens uppgifter Styrelsen är högskolans högsta ansvariga och beslutande organ och skall se till att verksamheten bedrivs enligt gällande lagar och förordningar. Styrelsen skall också ansvara för de långsiktiga frågorna. Som berördes i motiven till 8 § innebär detta att krav ställs på styrelsens kompetens och engagemang. I paragrafen anges de uppgifter som alltid skall ankomma på styrelsen besluta i. Det rör sig bland annat om att anta utbildningsplanen för högskolans del, tillställa landskapsstyrelsen högskolans budgetförslag och verksamhetsberättelse, godkänna högskolans verksamhets- och ekonomiplan, anta ett reglemente för högskolan, besluta om grunderna för antagningen av de studerande och anta examensordning.
Enligt paragrafen skall styrelsen dessutom besluta om förslag till utbildningsprogram. Dessa utbildningsprogram fastställs sedan enligt 20 § av landskapsstyrelsen i en landskapsförordning.
I övriga ärenden ankommer det på rektor att besluta, såvida inte styrelsen har bestämt något annat eller annat är föreskrivet i lag eller förordning. Styrelsen har således möjlighet att lyfta upp ärenden från rektor till sig, dock med den viktiga begränsningen att om det i författning har angivits att en viss uppgift ankommer på rektor, så får inte styrelsen ta över den uppgiften. Så är exempelvis fallet för antagandet av de läroplaner som avses i 21 §.
10 § Rektor och prorektor Som verksamhetens främsta företrädare och myndighetens chef finns en rektor. Rektor ansvarar för den direkta verksamheten och driften av högskolan. I detta ansvar ingår bland annat att se till att verksamheten drivs i enlighet med gällande lagar och förordningar samt att verksamheten utvecklas och bedrivs effektivt. Rektor har även ansvaret för det pedagogiska ledarskapet samt utbildningen och forskningen. Viktigt är även att rektor håller styrelsen väl underättad om verksamheten, bland annat genom de fortlöpande kontakterna med styrelseordföranden.
Rektor utses av landskapsstyrelsen på förslag av styrelsen för viss tid. I privata bolag utser bolagsstämman styrelsen och dess ordförande och styrelsen utser i sin tur VD. En diskussion kunde föras om huruvida samma principer borde tillämpas inom högskolevärlden, det vill säga att landskapsstyrelsen utser styrelseordföranden och styrelsen utser rektor. Å andra sidan utser landskapsstyrelsen myndighetschefen i andra landskapsmyndigheter, även vid gymnasialstadieskolorna, vilket talar för att detta borde vara fallet också inom den åländska högskolevärlden. Ett argument som talar för nuvarande princip är att rektor som främsta företrädare för sin högskola bör ha den status som det ger att vara utsedd av landskapsstyrelsen.
Innan styrelsen avger sitt förslag skall den höra anställda och studerande på det sätt styrelsen har bestämt. Ett regelverk för hur en rektorskandidat tas fram bör fastställas innan styrelsen börjar arbeta med att ta fram förslag på rektor. Här bör även tjänstemannalagens bestämmelser iakttas. Det är viktigt att anställda och studerande ges ett starkt inflytande när rektorskandidater tas fram, eftersom det är grundläggande för rektors legitimitet som chef för myndigheten.
Behörig att anställas som rektor är den som har avlagt doktorsexamen, licentiatexamen eller har någon annan vetenskaplig kompetens. Genom förslaget skulle begreppet annan vetenskaplig kompetens omfatta även den som avlagt exempelvis en masterexamen. Rektors roll och ställning inom myndigheten förutsätter att landskapsstyrelsen har förtroende för honom eller henne och godtar det sätt på vilket han eller hon arbetar. Det är därför motiverat att landskapsstyrelsen kan säga upp rektor när landskapsstyrelsen bedömer att skäl därtill föreligger. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 3 mom.
Eftersom det inte kan anses vara ändamålsenligt att rektor personligen skall fatta alla beslut som formellt ankommer på honom eller henne, föreslås rektor enligt 4 mom. kunna delegera sina uppgifter, såvida inget annat är särskilt föreskrivet. Genom 10 § 2 mom. och denna paragrafs 4 mom. är det klart att rektor är högskolans chef och att beslutskompetensen för övriga beslutsfattare beror på delegation från rektor eller beslut från styrelsen. Undantag från denna huvudregel kan bli aktuell om någon författning föreskriver något annat. Det mest ändamålsenliga är att i högskolans reglemente inta erforderliga bestämmelser om delegering av beslutsfattandet.
Ställföreträdare för rektor är en prorektor. Uppdraget som prorektor utgör ett förtroendeuppdrag. Prorektor utses inte av landskapsstyrelsen utan av styrelsen. En huvudorsak till att en annan procedur föreslås gälla vid utseendet av prorektorn är den att prorektorn utses bland högskolans personal. Behörig att vara prorektor är den som uppfyller behörighetskraven för anställning som rektor.
11 § Enheter I gällande landskapslagstiftning regleras organisationen vid de skolor som bedriver högskoleundervisning antingen direkt av lag eller förordning eller så finns närmare bestämmelser i ett reglemente som fastställts av landskapsstyrelsen. Eftersom nuvarande Ålands högskola utgör en del av landskapsstyrelsens allmänna förvaltning regleras dess organisation i landskapsförordningen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning. Enligt landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland finns det dessutom en rådgivande delegation benämnd högskoledelegationen.
Enligt paragrafen kan högskolan indelas i de antal enheter som styrelsen beslutar. Avsikten att högskolan själv skall besluta om hur denna indelning skall göras. Trots att högskolan inte är tvungen att göra en sådan indelning, finner landskapsstyrelsen det ändamålsenligt att en indelning i enheter i första hand begränsas till en gemensam enhet för den öppna högskoleverksamheten. I övrigt skulle de utbildningsprogram som finns inom högskoleutbildningen ledas av en programansvarig som är underställd centraladministrationen (se organisationsstruktur i allmänna motiveringen). Det är dock styrelsen som bestämmer hur den interna organisationen skall se ut. Genom landskapsförordning (se 45 §) kan vid behov intas bestämmelser om högskolans administrativa indelning och uppbyggnad.
12 § Enhetschef och branschråd Verksamheten vid en enhet skall ledas av en enhetschef eller på det sätt styrelsen bestämmer. Vid högskolan kan dessutom finnas rådgivande branschråd, som styrelsen finner behov att tillsätta. Behov av branschråd kan behövas för att garantera en tillräcklig branschkännedom eller för att tillgodose exempelvis externa krav på behörighetsgivande utbildning. Om branschrådets sammansättning och närmare uppgifter beslutar styrelsen. Avsikten är att branschråden skall komplettera den branschkunskap som redan finns inom högskolan och dess styrelse.
13 § Olika nämnder Enligt paragrafen skall det finnas en examensnämnd och en antagningsnämnd vid högskolan. Landskapsstyrelsen finner det ändamålsenligt att lagfästa dessa nämnder särskilt med tanke på nämndernas centrala funktion inom högskoleförvaltningen, men även för att markera de specialkunskaper som nämnderna förutsätts inneha. Därutöver kan styrelsen tillsätta de nämnder den finner behov att tillsätta, för att få ett fungerande förvaltningssystem.
Examensnämndens primära uppgift är att besluta vilket vitsord en studerande skall få eller på vilket sätt slutförda studier på annat håll skall räknas till godo då den studerande anmält missnöje över ett rättelsebeslut fattat i samma ärende enligt 29 § 1 mom.
Enligt lagens 23 § 2 mom. antar högskolan studerande till högskolan. Uppgiften att anta studerande till högskolans utbildningsprogram föreslås enligt 2 mom. handhas av en särskild antagningsnämnd. På vilket sätt studerande skall antas till övriga utbildningar som högskolan erbjuder är upp till högskolans styrelse att besluta om, vilket inte hindrar att även antagningsnämnden enligt paragrafens 4 mom. anförtros även dessa uppgifter.
14 § Jäv Bestämmelserna om jäv föreslås ingå i en särskild paragraf och omfattar jäv vid behandling av ärenden vid högskolans samtliga förvaltningsorgan.
15 § Reglemente Så som berördes i motiven till 1 § är en central princip för högskolans utökade självstyrelse att högskolan har rätt att besluta i de flesta frågor som gäller dess interna förvaltning utan ingripande från landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. Högskolan föreslås därför genom reglemente få bestämma om sin förvaltning inom de ramar som paragrafen anger.
Landskapsstyrelsen finner det dock inte i dagsläget vara ändamålsenligt att gå in för att ändra på den ekonomiförvaltning som landskapsstyrelsen och dess finansavdelning sköter i dag. Landskapsstyrelsen föreslås därför enligt lagens 6 § kunna utfärda närmare bestämmelser om högskolans ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsstyrelsen handhar skötseln av dessa uppgifter. Med vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen avses ärenden som kräver särskilda specialkunskaper, såsom ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg
I högskolans reglemente kan erforderliga bestämmelser intas om delegering av beslutsfattandet. Genom att frågor rörande delegering och därmed sammanhängande ansvar skall regleras i reglementet skapas det förutsättningar för en klar och välfungerande ansvarsfördelning inom högskolan.
3 kap. Undervisning och examina
16 § Läsår Läsåret föreslås på samma sätt som enligt gällande bestämmelser börja den 1 augusti och sluta den 31 juli. I fråga om terminsindelningen kan skillnader förekomma i de olika utbildningsalternativen. Förutom de sedvanliga höst- och vårterminerna kan även en sommartermin förekomma. Det är upp till högskolan att fatta beslut om hur indelningen skall göras vid högskolan.
I paragrafens 2 mom. intas även en skrivning om att undervisningen skall ordnas så att de studerande kan bedriva sina studier effektivt och i ändamålsenlig ordning.
17 § Offentlighet Enligt paragrafen skall undervisningen vara offentlig. Vid behov kan allmänhetens möjligheter att följa undervisningen begränsas. Så kan vara fallet på grund av exempelvis utrymmesbrist, ordningsproblem, säkerhetsaspekter, att undervisningen är avgiftsbelagd, pedagogiska skäl, påbyggnadskurser som förutsätter förkunskaper eller andra liknande omständigheter.
En motsvarande bestämmelse om undervisningens offentlighet ingår för närvarande i 17 § landskapslagen om utbildning efter grundskolan.
I lagtexten konkretiseras inte vem som vid högskolan beslutar om ett begränsat tillträde. Det är upp till högskolan internt att fastställa dessa regler.
18 § Undervisningsspråk Enligt 40 § självstyrelselagen är undervisningsspråket svenska i skolor som bekostas av allmänna medel och får understöd av sådana, om inte något annat föreskrivs i landskapslag. Enligt motiven till självstyrelselagen avses med begreppet skola även andra skolor än läropliktiga skolor, vilket torde inkludera även högskolor.
I och med att undervisningsspråket är svenska skall den i läroplanerna ingående studielitteraturen, frånsett den litteratur som ingår i språkundervisningen, i första hand finnas tillgänglig på svenska.
Den ökade internationaliseringen påverkar även utbildningen vid högskolan. Högskolan förväntas delta i olika EU-projekt så som Socrates och Erasmus. Under försöksperioden med yrkeshögskolan har ett flertal studerande förlagt delar av sin utbildning utomlands. EU-medlemskapet har dessutom öppnat nya vägar till arbetsmarknader i Europa som naturligtvis ställer större krav på ökade språkkunskaper. Denna utveckling förutsätter insikt i och beredskap att tillgodogöra sig och använda främmande språk. Lagstiftningen bör därför möjliggöra att även andra språk än svenska skall kunna användas som undervisningsspråk. Utbildningen bör dock alltid utformas i överensstämmelse med målsättningen för högskolan med särskild betoning på landskapets särställning som ett enspråkigt svenskt område.
19 § Examina Enligt 1 mom. skall de centrala grunderna för de examina som kan avläggas vid högskolan tas in i en landskapsförordning. Även examensbenämningarna skall anges i landskapsförordningen. Med beaktande av den nuvarande verksamheten kommer landskapsförordningen att initialt begränsa sig till den högskoleutbildning som bedrivs i from av utbildningsprogram.
Mer detaljerade bestämmelser om examina föreslås enligt 2 mom. med utgångspunkt från bestämmelserna i landskapsförordningen intagna i högskolans examensordning. Examensordningen skall dessutom innehålla närmare bestämmelser om utbildningsprogram, läroplan, deltagande i undervisning, bedömningsanvisningar, tillgodoräknandet av andra studier och praktik. Vid utformningen av examensordningens bestämmelser om utbildningsprogrammen måste man självfallet ta i beaktande vad som reglerats i den landskapsförordning landskapsstyrelsen har utfärdat med stöd av 20 §.
I fråga om högskoleutbildning som bedrivs kursform och som har en traditionell vetenskaplig eller konstnärlig inriktning eftersträvas i dagsläget inte någon egen examinationsrätt. Verksamheten sköts här i huvudsak genom samarbete med andra utbildningsanordnare, som även ansvarar för examina och deras innehåll. I bestämmelserna om betyg och intyg finns det i 27 § angivet vem som utfärdar betygen då undervisningsverksamheten bedrivs i samarbete med annan utbildningsanordnare. Om behov uppstår och högskolan framöver väljer att inleda en högskoleutbildning med en traditionell vetenskaplig eller konstnärlig inriktning i egen regi möjliggör lagens 3 § en examensrätt även inom denna sektor.
Den sista meningen i 2 mom. om vem som antar examensordningen utgör endast information i förhållande till vad som redan föreskrivs i paragrafen om styrelsens uppgifter.
20 § Utbildningsprogram som leder till högskoleexamen Den högskoleutbildning som ordnas i form av utbildningsprogram och som leder till en högskoleexamen skall motsvara den yrkeshögskoleutbildning som bedrevs under försöksperioden med yrkeshögskoleverksamheten. Utbildningsprogrammen kan förliknas vid en ram inom vilka olika vägar och ämnen kan väljas, samtidigt som programmet utgör en studiehelhet som tar sikte på särskilda sektorer inom arbetslivet som kräver yrkeskunskap.
Under försöksperioden fastställdes utbildningsprogrammen i försöks- och utvecklingsplanen av landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen anser det fortsättningsvis vara motiverat att de utbildningsprogram som utgör stommen för högskolan och som leder till en högskoleexamen fastställs av landskapsstyrelsen. Initiativ till nya utbildningsprogram kan väckas av högskolans styrelse. Avsikten är att i en landskapsförordning inta en lista över de utbildningsprogram som leder till en högskoleexamen som kommer att benämnas yrkeshögskoleexamen. I landskapsförordningen skall dessutom utbildningsprogrammens omfattning och vid behov även inriktningsalternativ samt övriga preciseringar anges. I högskolans examensordning kan närmare bestämmelser om utbildningsprogrammen ges.
För varje utbildningsprogram finns en läroplan som antas av högskolans styrelse. I läroplanen fastställs för varje studieperiod åtminstone programmens mål, de stoffhelheter som skall behandlas, mängden undervisning och praktik och de prestationer som behövs.
Utbildningsprogrammen för den högskoleutbildning som leder till en högskoleexamen föreslås omfatta minst 120 studieveckor och högst 180 studieveckor. Dessa minimi- och maximitider motsvarar den omfattning utbildningsprogrammen hade under försöksperioden. Minst 120 studieveckor det vill säga tre år motsvarar även minimitiden för en postgymnasial utbildning som förutsätts enligt rådet direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier.
21 § Övrig högskoleutbildning Inom ramen för vad som anges i utbildninsplanen samt i landskapets budget i fråga om högskolan föreslås högskolans styrelse få besluta om grunderna för hur forsknings- och utvecklingsarbetet, uppdragsverksamheten och kursverksamheten skall bedrivas vid högskolan.
Läroplanerna för utbildningen antas av högskolans rektor. Rektor kan delegera sin uppgift till någon annan enligt lagens 10 § 4 mom. Om högskolan tillsatt rådgivande branschråd enligt 12 § skall förslag till läroplaner lämnas av branschråden.
I fråga om den högskoleutbildning som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare tillämpas enligt huvudregeln den läroplan som samarbetspartnern antagit.
4 kap. Antagning, studieplats och studieanmälan
22 § Behörighet för högskolestudier I paragrafen intas de centrala bestämmelserna om behörighet för högskolestudier. Behörighetskraven för högskolestudier som leder till högskoleexamen är enligt förslaget detaljutformat. Behörighetskraven för högskolestudier som inte leder till högskoleexamen eller den högskoleutbildning som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare föreslås vid behov intagna i högskolans antagningsgrunder. Avsikten med ett uttryckligt omnämnande i lagen av behörighetskraven för den högskoleutbildning man bedriver i egen regi och som leder till en examen är att göra förutsättningarna för tillträde till högskoleutbildningen tydlig, överblickbar och rättssäker för den sökande.
Av lagens 3 § följer att högskoleutbildningen skall bygga på de kunskaper de studerande får från gymnasialstadieutbildningen. Här intar dock den så kallade öppna högskoleverksamheten en särställning, eftersom det inte krävs någon formell behörighet för att inleda studier vid denna utbildning. Utbildningen leder inte heller till någon examen. För att få en examen måste man skriva in sig vid en högskola eller ett universitet på sedvanligt sätt, varvid avlagda studieprestationer kan tillgodoräknas. Utbildningen inom den öppna högskolan baserar sig dock som den övriga högskoleutbildningen på gymnasialstadieutbildningen.
Kravet på att minst gymnasialstadieutbildning som bas för högskolestudier motsvarar såväl internationella bestämmelser som den praxis som iakttagits under försöksperioden med yrkeshögskoleverksamheten. Utgångspunkten i en internationell jämförelse är att högskoleutbildningen som huvudregel skall basera sig på minst 12-årig utbildning före högskolestudierna, vilket innebär en nioårig grundskoleutbildning och en treårig gymnasialstadieutbildning. Dessa krav motsvarar även den nu gällande utbildningsvägen enligt lagen om utbildning efter grundskolan och den generella förlängning av gymnasialstadieutbildningen till 120 studieveckor som landskapstyrelsen gick in för i september 1994.
Paragrafens 1-4 mom. reglerar behörighetskraven för den högskoleutbildning som leder till en examen. Behörig för högskolestudier som leder till högskoleexamen är enligt 1 mom. 1 punkten den som har examen från en minst treårig gymnasialstadieutbildning. Med en minst treårig gymnasialstadieutbildning avses en utbildning som omfattar minst 120 studieveckors studier. Med studievecka avses en utbildning som normalt omfattar den studerandes studieinsats på 40 arbetstimmar för uppnående av de fastställda målen.
Enligt 1 mom. 2 punkten är den som har avlagt en gymnasie- eller studentexamen behörig för högskolestudier som leder till högskoleexamen. Bestämmelsen syftar på den studieförberedande utbildningen med minst 75 kurser, vilket motsvarar tre års studier.
Enligt 1 mom. 3 punkten är även den som har en åländsk utbildning, en utbildning från riket eller en utländsk utbildning som motsvarar kraven enligt paragrafens 1 mom. punkterna 1 och 2 behörig för högskolestudier som leder till högskoleexamen. Paragrafen inkluderar bland annat examen på institutsnivå.
Genom 1 mom. 4 punkt uppfylls artikel 1 i den av nordiska överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning som ingicks i september 1996. Lagtinget gav sitt bifall till överenskommelsens ikraftträdelseförordning i maj 1997.
För att inte omöjliggöra vidarestudier på högskolenivå för exempelvis de som endast har en yrkesexamen vars omfattning är kortare tre år, föreslås enligt 2 mom. att även den som genomgått en grundläggande yrkesutbildning och avlagt en yrkesinriktad grundexamen eller motsvarande tidigare examen skall vara behörig att studera vid högskolan till en högskoleexamen. Avsikten är dock att en yrkesexamen som omfattar mindre än tre års studier endast skall ge en begränsad behörighet det vill säga en behörighet till högskolestudier inom samma område. Till sistnämnda kategori kan även sjömansexamen (80 studieveckor) hänföras. Sjömansexamen måste dock enligt gällande bestämmelser kompletteras med minst sex månaders godkänd sjöpraktik. Den studerande blir här begränsat behörig för sjöfartsprogrammet. Närmare bestämmelser om denna kategori av presumtiva studerande föreslås intagna i antagningsgrunderna
Enligt 3 mom. kan högskolan som studerande till högskolestudier som leder till högskoleexamen anta också personer som annars anses ha tillräckliga kunskaper eller färdigheter för högskolestudier. En motsvarande bestämmelse finns i gällande antagningsgrunder till yrkeshögskolan.
Utöver den grundläggande behörigheten för att bli antagen till en högskoleutbildning som leder till högskoleexamen kan högskolan enligt 4 mom. ställa särskilda krav som måste vara uppfyllda innan en studerande kan antas till en utbildning. Enligt gällande antagningsgrunder för yrkeshögskolan kan det bland annat ställas särskilda krav såsom ett godkänt urvalsprov eller giltigt läkarintyg. Hälsokravet har att göra med att arbetet ombord på fartyg ställer särskilda krav på hälsan, dels innan man första gången får anställning eller praktik till sjöss och dels därefter regelbundet med vissa tidsintervaller. Kontrollerna sker med stöd av riksförordningen om läkarundersökning av sjömän (FFS 476/1980). För alla som antas till exempelvis sjöfartsprogrammet gäller att man uppfyller kraven för sjötjänst, för att man efter utbildningens slut skall få de behörigheter som utbildningen möjliggör. Till exempel däckstjänst förutsätter bland annat bra syn och hörsel samt felfritt färgseende.
I fråga om den utbildning som inte leder till högskoleexamen föreslås behövliga krav intagna i högskolans antagningsgrunder.
För den utbildning som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare, i huvudsak inom den öppna högskolan, föreslås enligt 6 mom. att behörighetskraven bestäms av samarbetspartnern, om inte annat är överenskommet och intaget i antagningsgrunderna. Om högskolan väljer att framdeles inleda även högskoleutbildning inom den öppna högskolan skall behörighetskraven enligt förslagets 5 mom. anges i antagningsgrunderna.
23 § Antagning av studerande Enligt paragrafens 1 mom. skall den som vill antas till högskolan ansöka om det inom den tid och i den ordning som högskolan bestämmer. Under försöksperioden med yrkeshögskolan har dessa uppgifter funnits angivna i antagningsgrunderna och för Ålands högskolas del i deras utbildningskatalog.
Enligt 2 mom. skall högskolan anta studerande till den utbildning som ordnas vid högskolan. Enligt 13 § 2 mom. följer att högskolans antagningsnämnd skall anta studerande till högskolans utbildningsprogram som leder till examen. På vilket sätt högskolan organisatoriskt väljer att anta studerande till de övriga utbildningar som högskolan bedriver är upp till högskolan att fatta beslut om, vare sig det sker via en antagningsnämnd eller på något annat sätt. Av förslagets 9 § 7 punkt följer att styrelsen skall besluta om högskolans organisation, utöver vad som regleras i lag.
Den föreslagna paragrafen innehåller inga bestämmelser om det antal studerande som årligen kan antas till högskolan. Avsikten är i stället att utbildningsplanen skall ange antalet studerande som kan antas till olika utbildningar. Preciseringar kan även göras i landskapsbudgeten för varje år. Ett alternativt system, som landskapstyrelsen inte har funnit ändamålsenligt, vore att tillåta alla som uppfyller behörighetskraven att inleda högskolestudier. I stället föreslås enligt 4 mom. att ett urval skall göras bland de behöriga sökande. Enligt 3 mom. skall högskolan själv få bestämma urvalskriterierna och användandet av urvalsprov. Vid utformandet av bestämmelserna för urvalet av behöriga studerande är det viktigt att likvärdiga urvalskriterier tillämpas för alla sökande.
24 § Rättelse av antagning Med tanke på de studerandes rättsäkerhet är det ändamålsenligt att en uttrycklig bestämmelse intas i lagen som anger den studerandes möjlighet att begära rättelse av en antagning som han eller hon är missnöjd med. Som framgår av 13 § skall en antagningsnämnd finnas vid högskolan, med uppgift anta studerande till de utbildningsprogram som leder till en examen. Hur antagningen sker till övrig utbildning vid högskolan beslutar högskolan. Enligt förslaget skall en rättelse göras hos antagningsnämnden, trots att antagningsproceduren i vissa fall kan ha handhafts av en annan instans inom organisationen.
25 § Mottagande av studieplats För att inte förlora sin studieplats skall den som antagits som studerande meddela högskolan att han eller hon önskar ta emot studieplatsen. Högskolan bestämmer på vilket sätt och inom vilken tid detta meddelande skall göras. Dessa bestämmelser är fundamentala för antagningssystemet och måste vara klara i god tid innan den första antagningen sker till högskolan.
Den studerande skall dessutom enligt 26 § anmäla sig som närvarande i början av läsåret, eller om utbildningen inleds vid någon annan tidpunkt, när utbildningen inleds.
Eftersom det föreslagna meddelandeförfarandet gäller den studerandes rättigheter måste det föreskrivas om detta i lag.
26 § Anmälan om studier I paragrafens 1 mom. anges att en anmälan som närvarande eller frånvarande skall göras med de tidsintervaller och på det sätt som högskolan bestämmer. De bestämmelser som ingår i paragrafen gäller den studerandes rättigheter och måste därför tas med i lagen.
För utbildningar som exempelvis är förenade med långvarig praktik kan det var nödvändigt att vara frånvarande från högskolan under en längre tidsperiod. Landskapsstyrelsen har funnit det ändamålsenligt att begränsa möjligheten att vara frånvarande under högst två läsår i en följd. Om en studerande har förlorat sin studierätt enligt paragrafens 1 mom. kan han eller hon ansöka om förnyad studierätt vid högskolan. En ansökan om förnyad studierätt skall riktas till högskolan.
Med tanke på de studerandes rättsäkerhet föreslås den studerande enligt 3 mom. erhålla en möjlighet att begära rättelse av ett beslut om förlorad studierätt.
27 § Examensbetyg och kursintyg Den studerande skall utöver examensbetyget även ha rätt till intyg över utförda studieprestationer. Uppgifter över utförda studieprestationer kan bland annat hämtas från den studerandes studiekort.
Enligt huvudregeln i 3 mom. är det högskolan som utfärdar examensbetyg och intyg över utförda studieprestationer.
Så länge högskolan inte själv kommer att driva en högskoleutbildning av traditionell akademisk natur med vetenskaplig eller konstnärlig inriktning och en därtill anknuten examinationsrätt är det samarbetspartens sak att utfärda eventuella examensbetyg samt intyg över avlagda studieprestationer. Bestämmelsen i paragrafen ger parterna möjlighet att komma överens om annat då skäl därtill finns. Rätten för högskolan själv att utfärda kursintyg torde bland annat även framdeles vara aktuell vid olika fortbildningskurser.
28 § Bedömning av studieprestation Med studieprestationer avses studiehelhet, fullgjord kurs, praktik, projekt eller examensarbete. Vid bedömningen av en studieprestation skall den vitsordsskala som anges i bedömningsanvisningarna tillämpas. Vitsordskalan enligt gällande bedömningsanvisningar för yrkeshögskolan utgörs av omdömena väl godkänd, godkänd och underkänd. För vissa kurser har enbart omdömena godkänd och underkänd givits.
Med tanke på rättsäkerheten är det viktigt att bedömningsanvisningarna finns klart redovisade, så att de kan göras till föremål för kritisk granskning. Enligt 1 mom. föreslås högskolans styrelse utfärda anvisningarna för hur bedömningsarbetet skall gå till. Bedömningsanvisningarna skall intas i examensordningen.
På motsvarande sätt som i 27 § landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning föreslås den studerande ha rätt att få veta hur bedömningsgrunderna tillämpats på henne eller honom. I paragrafen finns även en uttrycklig bestämmelse om att den studerande även skall ges en rätt att ta del av en skriftlig eller på annat sätt bevarad studieprestation när den har bedömts. Skriftliga och på annat sätt bevarade studieprestationer skall förvaras minst sex månader räknat från den tidpunkt då resultatet offentliggjordes. Genom sistnämnda bestämmelser torde rättssäkerheten ytterligare förbättras för den studerande.
I fråga om högskoleutbildning där examinationsrätten handhas av en samarbetspartner skall den betygskala, de bedömningsanvisningar och övriga bestämmelser som reglerar utbildningen för institutionen i fråga iakttas, om inte annat överenskommits.
29 § Rättelse av bedömning av studieprestation Med tanke på de studerandes rättsäkerhet finner landskapsstyrelsen det ändamålsenligt att en uttrycklig bestämmelse intas i lagen som anger den studerandes möjlighet att begära rättelse av en bedömning eller ett tillgodoräknande som han eller hon är missnöjd med.
Förutom bedömningen av en studieprestation omfattar bestämmelsen rättelse i fråga om beslut som gäller tillgodoräknandet av studier som den studerande slutfört vid annan högskola. Närmare bestämmelser om tillgodoräknande av andra studier skall enligt 19 § tas in i examensordningen.
30 § Avgifter för undervisningen Enligt bestämmelsen skall högskoleutbildningen som leder till högskoleexamen vara avgiftsfri, vilket innebär att ingen terminsavgift skall uppbäras.
Den avgiftsfria undervisningen motsvarar i huvudsak gällande praxis inom högskolor i såväl Sverige som riket. Den avgiftsfria undervisningen omfattar inte kostnader för läroböcker eller motsvarande läromedel eller uppehälle. Enligt landskapsstyrelsen bör även i utbildningen ingående praktik bekostas av högskolan eftersom praktiken utgör en väsentlig del av den utbildning som ordnas i form av utbildningsprogram och som leder till högskoleexamen. Kostnader som sammanhänger med praktiken och i utbildningen ingående studier utanför landskapet såsom resor till praktikplatsen utanför landskapet och boende utanför landskapet skall bekostas av högskolan i den omfattning som högskolan beslutar. Högskolan måste här utarbeta enhetliga direktiv för vilka praktikkostnader som finansieras av högskolan. Viktigt är att praktiken tillför utbildningen någonting. I övrigt får den studerande i likhet med övriga högskolestuderande bekosta andra utgifter med studiestödet.
Enligt 2 mom. kan avgifter tas ut för annan undervisning än den som avses i paragrafens 1 mom. Förslaget motsvarar nuvarande praxis, enligt vilken avgifter kan uppbärs för exempelvis uppdragsutbildning och fortbildning. En stor del av den utbildning som bedrivs vid nuvarande Ålands högskola är dessutom avgiftsbelagd.
När högskolans styrelse fattar beslut om de avgifter som skall uppbäras, skall bestämmelserna om offentligrättsliga prestationer i landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (27/1993) iakttas i tillämpliga delar.
31 § Studerandes insyn i verksamheten För att verksamheten vid högskolan skall erhålla bästa resultat bör även de studerande ges möjlighet till insyn och tillfälle att påverka utbildningens uppläggning och genomförande. De studerandes erfarenheter och förslag bör på intet sätt vara av underordnad betydelse. För att betona de studerandes möjlighet att kunna påverka högskolans verksamhet föreslås dessutom en företrädare för de studerande ingå i högskolans styrelse.
32 § Opartiskt bemötande För att skapa ett gott arbetsklimat inom utbildningen, aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer förutsätts att de studerande bemöts på ett opartiskt sätt. Paragrafens 1 mom. kan anses ge uttryck för högskolans skyldighet att förebygga och förhindra diskriminering vid högskolan.
Enligt 2 mom. har högskolan en skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot en diskriminering av en studerande. Utredningsskyldigheten inträder när högskolan fått kännedom om att den studerande anser sig ha blivit utsatt för en diskriminering som avses i 1 mom. I första hand bör den studerande se till att högskolan får kännedom om att han eller hon anser sig bli eller ha blivit diskriminerad. Om en diskriminering ansetts föreligga måste högskolan utan dröjsmål utreda omständigheterna kring diskrimineringen så att högskolan därefter skall kunna gå vidare med de åtgärder som kan anses befogade. Enligt förslaget har detta formulerats på ett sådant sätt så att högskolan skall vara skyldig att i förekommande fall vidta de åtgärder som krävs för att förhindra fortsatt diskriminering. Om således högskolan har vetskap om eller vid sin utredning kommer fram till att en studerande blir utsatt för diskriminering så har högskolan även en skyldighet att vidta åtgärder för att diskrimineringen skall upphöra. Högskolan kan exempelvis genom tillsägelser och uppmaningar förmå den som diskriminerar att upphöra med sitt handlande. Högskolan kan också initiera ett disciplinärt förfarande enligt denna lags 33 §. I fråga om diskriminerande beteende mellan tjänstemän skall iakttas vad som föreskrivs i tjänstemannalagen.
33 § Studerandes skyldigheter Paragrafen innehåller en sedvanlig bestämmelse om att den studerande skall följa fastställda regler samt att en överträdelse av dessa regler kan leda till ett disciplinärt förfarande. Överträdelserna kan avse till exempel störande av ordningen, fusk i studierna eller annat osakligt uppträdande.
I paragrafen sägs inte uttryckligen vilket organ vid högskolan som skall handlägga de aktuella ärendena. Det är upp till högskolan att internt bestämma om detta, om man exempelvis vill inrätta en disciplinnämnd eller dylikt.
34 § Studerandekår Studerandena vid högskolan bildar studerandekåren. Förslaget bör jämföras med den grundlagsfästa föreningsfriheten enligt 13 § grundlagen. Till föreningsfriheten hör enligt 13 § 2 mom. rätten att utan tillstånd bilda föreningar, höra till eller inte höra till föreningar och ta del av deras verksamhet. Denna så kallade negativa föreningsrätten, det vill säga rätten att inte tillhöra en förening, är bokstavligen tryggad i grundlagen. Trots detta har det i motiven till de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993, sida 64f), som även är av betydelse vid tolkningen av den likalydande bestämmelsen i den nya grundlagen, konstaterats att bestämmelsen inte hindrar att man i fortsättningen på lagstiftningsväg bildar offentligrättliga föreningar med en offentlig uppgift på samma sätt som förut och genom lag också föreskriver om medlemskap i en sådan förening. En motsvarande bestämmelse som den föreslagna finns i gällande landskapslag om utbildning efter grundskolan.
För att bestämmelsen inte skall strida på grundlagen är det dock av betydelse att studerandekårens offentliga uppgifter nämns i lagförslaget, med andra ord att det specificeras i vilket syfte studerandekåren kan existera och upprätthålla tvångsmedlemskap med därtill hörande medlemsavgifter. I paragrafens 2 mom. föreslås därför att studerandekåren skall vara en föreningslänk för de studerande vid högskolan och skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och andra frågor som sammanhänger med studierna. Liksom fallet är vid Ålands yrkeshögskola utser studerandekåren vid högskolan ett studeranderåd med uppgift att framställa förslag och avge utlåtanden i frågor som rör högskolan. Av betydelse i sammanhanget är även vem av studerandekårens medlemmar som utses till de studerandes företrädare i högskolans styrelse.
Enligt 4 mom. föreslås studerandekåren få ett årligt understöd för sin verksamhet av högskolan. Storleken på understödet skall enligt förslaget fastställas i högskolans budget. Under försöksperioden med yrkeshögskolan har dess studerandekårs verksamhet till hundra procent finansierats med landskaps medel. Enligt förslaget föreslås högskolans studerandekår även kunna uppbära medlemsavgifter för finansiering av sin verksamhet om den är förenlig med studerandekårens syfte.
35 § Studiehandledning I paragrafen intas en uttrycklig bestämmelse om att studiehandledning skall ges vid högskolan.
36 § Anställningsförhållanden Vid högskolan kan finnas såväl offentligrättsligt som privaträttsligt anställd personal. I fråga om personal i offentligrättsligt anställningsförhållande är landskapet arbetsgivaren och tjänstemannen den som utför arbetet. På denna personalgrupp skall tjänstemannalagen i landskapet Åland tillämpas. Arbetstagare i privaträttsligt anställningsförhållande lyder under lagen om arbetsavtal (FFS 55/2001).
I 2 mom. anges i informativt syfte att högskolan intar den roll som landskapsstyrelsen har enligt tjänstemannalagen. I denna framställning föreslås ingen förändring i tjänstekollektivavtalsfrågorna, varför dessa uppgifter även framdeles skall skötas av landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen skall likaså i fortsättningen fatta beslut i vissa ärenden som prövas enligt bestämmelserna i tjänstekollektivavtalen och som kräver särskilda specialkunskaper, såsom ansökningar om ålders-, års- och andra lönetillägg. Avsikten är dock att denna hantering framdeles helt skall flyttas över på högskolan.
37 § Tjänster Som en direkt konsekvens av att högskolan skall ha ett resultatansvar skall den också allmänt besluta i frågor som rör tjänster och tjänstemän. Tjänstekollektivavtalsfrågorna skall dock som berörts ovan skötas av landskapsstyrelsen.
38 § Privaträttligt anställningsförhållande I paragrafen anges i ett informativt syfte att det är högskolan som handhar de frågor som sammanhänger med anställandet av personal i privaträttligt anställningsförhållande.
39 § Behörighetskrav Behörighetskraven för lärartjänster vid högskolan föreslås intagen i en landskapsförordning. Bestämmelser om annan tjänst vid högskolan skulle enligt förslaget intas i reglementet.
40 § Rättsförmåga För att högskolan skall kunna sköta sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt är det nödvändigt att ha en möjlighet att sluta avtal inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Ett styrdokument som även här har relevans för rättsförmågan är vad som slås fast i utbildningsplanen och den årliga budgeten. De avtal eller tjänster det här kan röra sig om är exempelvis köpeavtal, leasingavtal, hyresavtal, samarbetsavtal med till exempel andra högskolor och utbildningsavtal om arbetspraktik. I ett initialt skede kommer det även att bli aktuellt med köp av tjänster från de gymnasialstadieskolor i landskapet som bedriver utbildning inom sektorerna vård, ekonomi och hotell- och restaurangservice.
41 § Privat studerande Bestämmelsen avser studerande som inte är antagen till den utbildning som omfattas av lagen.
42 § Donationer Enligt paragrafen föreslås högskolan även kunna ta emot donationer och annan extern finansiering. Med annan extern finansiering avses bl.a. sponsorering och annat understöd från exempelvis näringslivet. Avsikten med att särskilja dessa medel från verksamhetens övriga inkomster, är att budgetanslagen inte på grund av eventuella donationer eller annan extern finansiering skall minskas i motsvarande mån.
43 § Rättelse Med tanke på de studerandes rättsskydd har det intagits särskilda bestämmelser om rättelseförfarandet i fråga om antagning, förlust av studierätt samt bedömning av studieprestation eller det sätt på vilket studier som slutförts på annat håll räknats till godo i lagen. Landskapsstyrelsen finner det ändamålsenligt att möjligheten att begära rättelse även av andra beslut än de nämnda görs möjlig enligt den föreslagna lagen. Enligt paragrafen införs således en möjlighet för en missnöjd sakägare att inom 14 dagar hos högskolan begära rättelse av ett av myndigheten fattat beslut. Myndigheten får enligt bestämmelsen endast pröva de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Ett rättelseyrkande skall handläggas utan dröjsmål. Visar det sig att beslutet inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt.
Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår överklagandet till Ålands förvaltningsdomstol, som är egentlig förvaltningsrättsskipning. Rättelseyrkandet kan endast begäras av sakägare och skall framställas skriftligen till myndigheten. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.
44 § Besvär Beslut som högskolan fattat får överklagas till Ålands förvaltningsdomstol, medan beslut som landskapsstyrelsen fattat får överklagas till högsta domstolen. Innan ett beslut kan överklagas måste sakägaren i fråga om beslut fattat vid högskolan begära rättelse av beslutet hos den beslutande myndigheten innan ärendet kan föras vidare till Ålands förvaltningsdomstol.
45 § Landskapsförordning I paragrafens 1 mom. har intagits en fullmakt för landskapsstyrelsen att i landskapsförordning reglera högskolans administrativa indelning och uppbyggnad på en mera allmän nivå. En landskapsförordning skall utfärdas endast om behov finns. För närvarande bedömer landskapsstyrelsen att det inte finns ett sådant behov, men beroende på hur verksamheten utvecklas kan det i framtiden visa sig mest ändamålsenligt att allmänna bestämmelser om högskolans administrativa indelning och uppbyggnad intas i en landskapsförordning.
En allmän förordningsfullmakt föreslås intagen i paragrafens 2 mom.
10 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
46 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen skall träda i kraft den 1 januari 2003. I enlighet med 20 § 3 mom. självstyrelselagen föreslås dock att ikraftträdelsedatumet lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.
47 § Styrelse För att högskolans arbete skall kunna fungera redan vid ikraftträdandet måste en hel del förberedande arbete utföras. Enligt paragrafen föreslås att högskolans styrelse skall kunna tillsättas innan lagen träder i kraft. Vid tillsättande skall lagens 7 § iakttas i tillämpliga delar. Någon formell beslutanderätt erhåller således styrelsen inte förrän lagen träder i kraft.
Innan lagen träder i kraft eller senast vid lagens ikraftträdande bör exempelvis ett reglemente finnas. I fråga om rektorstjänsten gäller vad som föreskrivs i 51 §.
48 § Äldre förvaltningsorgan Högskoledelegationen vid Ålands högskola och direktionerna för Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk föreslås fortsätta med sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att högskolelagen träder i kraft.
Eftersom avsikten är att styrelsen skall kunna tillsättas innan lagen träder i kraft kan det uppfattas som att högskoleutbildningen kan komma att styras av olika förvaltningsorgan. Avsikten med 47 § är dock att högskolestyrelsen i god tid innan lagen träder i kraft skall kunna förbereda sig för de uppgifter man erhåller genom högskolelagen. Fram till dess att högskolelagen träder i kraft utövar högskoledelegationen, ledningsgruppen, styrgruppen och ovannämnda direktioner den formella makt man har enligt de bestämmelser som är i kraft.
I och med att högskolelagen träder i kraft upphör även det mandat prorektorerna har vid Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk, eftersom prorektors mandattid sammanfaller med direktionens mandattid enligt 12 § landskapslagen om utbildning efter grundskolan.
49 § Yrkeshögskoleexamen avlagd under försöksperioden Enligt 21 § landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning leder den utbildning som omfattas av bestämmelsen till en yrkeshögskoleexamen. Som redan påtalats i detaljmotiveringen till denna lags 3 § anges det i motiven till 1 § landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkesutbildning att den yrkeshögskoleexamen som kan avläggas vid Ålands yrkeshögskola är en högskoleexamen. Avsaknaden av en uttrycklig bestämmelse om detta i en författningstext har medfört praktiska problem vid jämförelsen av examina inom landet och utomlands. För att undanröja denna osäkerhet föreslås att en bestämmelse intas i lagen som anger att den yrkeshögskoleexamen som har avlagts under försöksperioden med yrkeshögskoleutbildning skall utgöra en högskoleexamen. Förslaget är i överensstämmelse med de diskussioner som förts med undervisningsministeriet i riket.
50 § Pågående studier inom försöksverksamheten Med tanke på rättssäkerheten för de studerande som antingen antagits men inte påbörjat sina studier eller som antagits och påbörjat sina studier vid Ålands yrkeshögskola och Ålands högskola föreslås en övergångsbestämmelse intagen i paragrafen. Genom bestämmelsen överflyttas dessa personer automatiskt till högskolan med bibehållna rättigheter och skyldigheter.
51 § Rektorstjänst För att högskolans arbete skall kunna fungera redan vid ikraftträdandet måste en hel del förberedande arbete utföras. Rektor har en central roll i detta arbete. Därför bör tjänsten som rektor inrättas och en innehavare av tjänsten utnämnas redan före ikraftträdandet.
52 § Överflyttning av tjänster I paragrafen har bestämmelser intagits om anställningsförmånerna för den personal som överförs från den äldre organisationen till nya Högskolan på Åland.
Förberedelsearbetet för denna överflyttning måste påbörjas redan i samband med att läsåret 2002-2003 förbereds samt vid budgetberedningen av 2003 års landskapsbudget. Detta gäller framförallt de tjänster vid de så kallade blandskolorna som idag handhar undervisning på såväl gymnasialstadienivå som högre nivå. Tjänsterna och deras arbetsuppgifter måste klarläggas.
Eftersom rektorstjänsterna för Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk samt högskolechefstjänsten för Ålands högskola försvinner i samband med denna lags ikraftträdande föreslås dessa tjänstemän erbjudas en tjänst i ledande ställning vid högskolan, till exempel som programansvariga för ett utbildningsprogram. Chefen för Ålands högskola skulle kunna överflyttas till tjänsten som enhetschef för enheten för öppen högskoleutbildning enligt förslaget till högskolans organisationsstruktur.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om utbildning efter grundskolan
Lagens rubrik föreslås ändrad till landskapslag om utbildning på gymnasialstadiet för att bättre överensstämma med den utbildning som kan erbjudas enligt landskapslagen.
1 § Lagens tillämpningsområde I paragrafens 1 mom. styrks omnämnandet av utbildning på högre nivå, eftersom landskapslagen framdeles föreslås omfatta enbart den gymnasiala utbildningen i landskapet.
Då lagens tillämpningsområde begränsas till utbildning på gymnasialstadiet förslås även att begreppet forskningsverksamheten stryks i paragrafens 2 mom. Forskningsverksamheten, det vill säga den tillämpade forskningen som skrivningen här huvudsakligen syftade på, var knuten till utbildningen på högre nivå. Möjligheten att bedriva informations- och utvecklingsverksamhet föreslås dock kvarstå. För att fortlöpande stödja utvecklingsverksamheten vid de skolor som berörs av lagen bör såväl interna som externa utvärderingar av verksamheten göras kontinuerligt.
I paragrafens 4 mom. görs en teknisk justering på så vis att begreppet utbildning efter grundskolan ersätts med utbildning på gymnasialstadiet.
2 § Definitioner Utbildning på högre nivå kommer framdeles att anordnas inom ramen för landskapets högskoleutbildning, det vill säga enligt den föreslagna landskapslagen om Högskolan på Åland. Begreppet utbildning på högre nivå föreslås därför utgå ur paragrafen.
I paragrafen föreslås dessutom ett förtydligande av begreppet utbildning på gymnasialstadienivå. Utbildningen på denna nivå skulle förutom grundläggande yrkesutbildning samt studieförberedande utbildning som omfattar högst 120 studieveckor, minst 75 kurser eller motsvarande även omfatta den utbildning som bygger på den grundläggande yrkesutbildningen med ytterligare högst 80 studieveckors utbildning.
Påbyggnadsutbildningen på gymnasialstadienivå förutsätter således att den studerande genomgått den grundläggande yrkesutbildningen på gymnasialstadiet. Påbyggnadsutbildningen bedrivs främst som kurser (fördjupnings- spets- eller kompletteringskurser) för att ge en ökad kompetens och fördjupning inom olika ämnesområden. De påbyggnadsutbildningar som idag bedrivs vid hotell- och restaurangskolan för servitörer är till exempel en utbildning till barmästare eller sommelier/vinkypare medan det för kockar kan vara en påbyggnadsutbildning till restaurangkonditor eller dietkock. Vid sjömansskolan finns en påbyggnadsutbildning till fartygsmekaniker dock endast till och med läsåret 2002-2003. Majoriteten av utbildningstiden för påbyggnadsutbildningen är 20 - 40 studieveckor. Enligt förslaget skulle påbyggnadsutbildningen få omfatta maximalt 80 studieveckor. Om påbyggnadsutbildning bedrivs vid någon av de gymnasialstadieskolor som omfattas av lagen skall även bestämmelserna i 23 § iakttas.
7 § Yrkesinriktad utbildning I såväl paragrafens rubrik som i lagtexten föreslås att det uttryckliga omnämnandet av gymnasialstadienivå styrks. Paragrafens 1 mom. andra mening anpassas även till den terminologi som framdeles förslås för högskolelagstiftningen i landskapet. Enligt den nya lydelsen skall den yrkesinriktade inriktas på att ge de studerande en grund för yrkesinriktad högskoleutbildning eller annan på gymnasialstadiet baserad utbildning.
Paragrafens 3 mom. förtydligas så att det klart framgår att det är den grundläggande yrkesinriktade utbildningen, det vill säga den yrkesutbildning som omfattar högst 120 studieveckor, som ordnas i form av utbildningsprogram. Annan yrkesinriktad utbildning såsom påbyggnadsutbildningen kan ordnas exempelvis i kursform (se 23 §).
20 § Läroplan för kärnämnen Eftersom hela lagen förslås omfatta endast gymnasialstadiet stryks det uttryckliga omnämnandet av gymnasialstadiet i paragrafen.
26 § Skolmåltid Eftersom hela lagen förslås omfatta endast gymnasialstadiet stryks det uttryckliga omnämnandet av gymnasialstadiet i paragrafen.
27 § Övriga studiesociala förmåner Eftersom hela lagen förslås omfatta endast gymnasialstadiet stryks det uttryckliga omnämnandet av gymnasialstadiet i paragrafen. Närmare bestämmelser om grunderna för ersättningar för skolskjuts, boende samt övriga studiesociala förmåner för studerande finns i landskapsförordningen om studiesociala förmåner för studerande på gymnasialstadienivå i landskapet Åland (60/1997). Någon förändring av namnet på landskapsförordningen anses däremot inte nödvändig eftersom förordningen redan, liksom den föreslagna ändringen av namnet på landskapslagen om utbildning efter grundskolan till landskapslagen om utbildning på gymnasialstadiet, beskriver vilken nivå förmånerna enligt förordningen omfattar.
29 § Antagning av studerande Paragrafens 1 mom. föreslås ändrad så att bestämmelsen endast omfattar regler för antagning av studerande till gymnasialstadieutbildning enligt landskapslagen om utbildning på gymnasialstadiet.
47 § Fristående skolor med landskapsbidrag Genom den föreslagna ändringen begränsas bestämmelsen till utbildning på gymnasialstadiet.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft samma dag som landskapslagen om Högskolan på Åland det vill säga den 1 januari 2003. På samma sätt som i förslaget till landskapslagen om Högskolan på Åland föreslås att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.
3. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om läroavtalsutbildning
5 § Undervisning Läroavtalsutbildningen utgör ett komplement till den traditionella skolbundna yrkesutbildningen i landskapet. Förutom att läroavtalsutbildningen kan ordnas som grundutbildning kan utbildningen även ordnas i form av kompletteringsutbildning, fortbildning och vidareutbildning. Utbildningsformen har dock begränsats till att gälla utbildning på gymnasialstadiet.
Ändringsförslaget utgör endast en teknisk justering så att hänvisningen till landskapslagen om utbildning efter grundskolan ersätts med en hänvisning till landskapslagen om utbildning på gymnasialstadiet.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft samma dag som landskapslagen om Högskolan på Åland det vill säga den 1 januari 2003. På samma sätt som i förslaget till landskapslagen om Högskolan på Åland föreslås att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om studiestöd
1 § Tillämpningsområde Enligt paragrafens nuvarande lydelse tillkommer rätten till studiestöd medborgare i ett land som hör till Europeiska unionen och som har stadigvarande bosättningsort i landskapet. Genom denna skrivning behandlas inte en medborgare från något land inom Europeiska unionen annorlunda än en ålänning, vilket inte medför en diskriminering av EU-länderna. Däremot tillkommer inte rätten till studiestöd på samma villkor medborgare i de nordiska länder som inte är medlemmar i EU, så som Norge och Island, trots att länderna är avtalsparter i EES-avtalet. Dessa länders medborgare måste ha varit stadigvarande bosatt i landskapet under minst två år för annat ändamål än studier för att vara berättigad till studiestöd.
För att lagstiftningen förutom ur ett EES-perspektiv även hur ett nordiskt perspektiv skall vara jämlik och inte diskriminerande föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att man har rätt till studiestöd om man är stadigvarande boende i landskapet samtidigt som man är medborgare i en stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) och man på basen av avtalet är berättigat till studiestöd. För övriga personer förutsätts minst två års stadigvarande bosättning i landskapet. Rätten för en EES-medborgare att bli behandlad på lika grunder som en ålänning följer även av EG-rådets förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. En arbetstagare som kommit till Åland skall ha rätt till stöd för sina studier, om de studier han bedriver har nära anknytning till hans arbete eller arbetsområde. Av den som utan egen förskyllan blivit arbetslös krävs inget samband mellan arbete och studieområde.
2 § Definitioner I paragrafen hänvisas till landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning och landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland, vilka föreslås upphävda genom denna framställning. Genom framställningen får landskapet en gemensam högskola för såväl yrkesinriktad högskoleutbildning som högskoleutbildning med vetenskaplig eller konstnärlig inriktning. Eftersom högskolan på Åland kan inrymma den högskoleutbildning som bedrivs såväl i riket som utomlands föreslås hänvisningen till de högskolor som nämns i rikslagen om utveckling av högskoleväsendet (FFS 1052/1986) utgå. Förslaget innebär således ingen förändring i sak, utan skall snarare ses som teknisk anpassning av landskapslagen till den åländska utbildningslagstiftningen.
13 § Inkomstens inverkan på studiestödet I paragrafens 1 mom. föreslås begreppet gymnasieutbildning ersatt med gymnasialstadieutbildning.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft samma dag som landskapslagen om Högskolan på Åland det vill säga den 1 januari 2003. På samma sätt som i förslaget till landskapslagen om Högskolan på Åland föreslås att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.
5. Landskapslag om ändring av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
7a § Jäv Om frågan om jäv uppkommit vid behandling av ärende i direktionen eller lärarkollegiet skall frågan omedelbart avgöras. Vid avgörandet får enligt gällande lydelse av paragrafen inte den som jävet gäller delta. I överensstämmelse med den övriga utbildningslagstiftningen för landskapets skolor föreslås den som jävet gäller få delta i avgörandet.
Ikraftträdelsebestämmelsen Avsikten är att lagen skall träda i kraft samma dag som landskapslagen om Högskolan på Åland det vill säga den 1 januari 2003. På samma sätt som i förslaget till landskapslagen om Högskolan på Åland föreslås att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsstyrelsen att fatta beslut om.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om Högskolan på Åland
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om Högskolan på Åland, som landskapet Åland är huvudman för. Med högskolan avses i fortsättningen Högskolan på Åland.
2 §
Högskolans uppgift
Högskolan har till uppgift att erbjuda högskoleutbildning som vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet.
Vid högskolan kan bedrivas forsknings- och utvecklingsarbete, uppdragsverksamhet och kursverksamhet som tjänar undervisningen och det åländska samhällets behov.
Högskolan skall informera om sin verksamhet samt samverka med arbetslivet och det omgivande samhället.
I verksamheten skall det finnas ett nära samband mellan forskning och utbildning. Vetenskapens trovärdighet, fri forskning och god forskningssed skall värnas.
3 §
Högskoleutbildning
Högskoleutbildningen skall med gymnasialstadieutbildningen som grund och utgående från arbetslivets krav och samhällets behov ge den studerande fördjupade kunskaper av hög kvalitet.
Utbildningen ordnas i form av utbildningsprogram som leder till högskoleexamen och i form av kurser i de ämnen och i den omfattning som bestäms särskilt. Om en utbildning som bedrivs i kursform uppfyller de krav som ställs på en högskoleutbildning enligt detta kapitel och de särskilda krav landskapsstyrelsen föreskriver i en landskapsförordning kan högskoleexamina utfärdas även för sådana utbildningar. Närmare bestämmelser om undervisning och examina finns i 3 kapitlet.
4 §
Målsättning
Högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter inom det aktuella utbildningsområdet, ge den studerande förmåga till självständig och kritisk bedömning och självständig problemlösning, ge den studerande beredskap att möta förändringar i arbetslivet samt utveckla förmågan och intresset att följa kunskapsutvecklingen. Utbildningen skall allsidigt utveckla de studerandes kommunikativa och sociala kompetens.
Verksamheten skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar, främja principen om alla människors lika värde samt främja internationell förståelse och jämställdhet mellan könen. Verksamheten skall bygga på ekologiska grundprinciper och präglas av respekt för och hänsyn till miljö.
Verksamheten skall genom pedagogiskt utvecklingsarbete samt pedagogisk och yrkes- eller ämnesanknuten fortbildning garantera en god kvalitativ nivå på utbildningen.
5 §
Kvalitet, utveckling och utvärdering
Högskolan skall anpassa verksamheten så att en hög kvalitet nås samt ansvara för att ett fortlöpande utvecklingsarbete av utbildningen och övrig verksamhet bedrivs vid högskolan.
Högskolan skall följa upp och utvärdera utbildningen och den övriga verksamheten. Högskolan skall även vid regelbundet återkommande tidpunkter delta i extern utvärdering av verksamheten.
6 §
Utbildningsplan
Landskapsstyrelsen skall tillsammans med högskolan vart tredje år göra upp en utbildningsplan för de kommande tre åren.
I planen skall åtminstone de kvalitativa och kvantitativa resultatmålen samt resurser och prioriteringar, verksamhetsstruktur, resultatuppföljning och rapportering anges.
Landskapsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om högskolans ekonomiförvaltning och om vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt till vilken del landskapsstyrelsen handhar skötseln av dessa uppgifter.
2 kap.
Högskolans organisation
7 §
Styrelse
Landskapsstyrelsen tillsätter en styrelse för högskolan för fyra kalenderår i sänder. Styrelsen är högskolans högsta förvaltningsorgan.
Styrelsen skall bestå av en ordförande och en vice ordförande samt högst sex andra medlemmar. Flertalet av medlemmarna skall vara företrädare för de delar av arbetslivet och den vetenskapliga forskningen som berörs av utbildningen. I styrelsen skall även ingå en representant för personalen och en representant för de studerande, vilka utses för två år i sänder. För personal- respektive studeranderepresentanten utses en personlig ersättare. Därutöver utses tre ersättare. För ersättarna gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om medlemmarna.
Till ordförande för styrelsen bör inte utses en person som är anställd vid högskolan.
Ordföranden skall leda styrelsens arbete och se till att styrelsen fullgör sina uppgifter. Ordföranden skall sköta de löpande kontakterna med rektor mellan styrelsemötena.
Landskapsstyrelsen får skilja styrelsen eller medlem eller ersättare i styrelsen från uppdraget innan mandattiden gått ut. Om en medlem eller ersättare skiljs från sitt uppdrag eller avlider skall en ny medlem respektive ersättare utses för den återstående tiden.
Landskapsstyrelsen beslutar om det arvode som skall tillkomma den som innehar styrelseuppdrag.
8 §
Sammanträden
Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vid förfall för ordföranden av vice ordföranden. Styrelsen skall sammankallas för behandling av visst ärende då rektor eller minst tre av styrelsens medlemmar det kräver.
Styrelsen är beslutför då ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. Beslut fattas med enkel majoritet. Faller rösterna lika avgör ordförandens röst, utom vid personval då lotten avgör. Faller rösterna lika vid behandling av disciplinärt ärende vinner den åsikt som företräder den lindrigaste påföljden.
Styrelsen avgör ärenden på föredragning av högskolans rektor. Styrelsen kan utse annan fördragande om ärendet så kräver.
Vid styrelsens sammanträden förs protokoll av en sekreterare som utsetts av styrelsen. Protokollet justeras på det sätt som styrelsen bestämmer.
9 §
Styrelsens uppgifter
Styrelsen skall som högskolans högsta ansvariga förvaltningsorgan övervaka högskolans verksamhet och svara för att dess uppgifter fullgörs samt verka för högskolans utveckling i samarbete med arbetslivet och samhället i övrigt. Styrelsen skall dessutom
1) för högskolans del anta utbildningsplanen som förhandlats fram enligt 6 §,
2) årligen tillställa landskapsstyrelsen högskolans budgetförslag,
3) årligen tillställa landskapsstyrelsen en verksamhetsberättelse över det gångna kalenderåret,
4) godkänna högskolans verksamhets- och ekonomiplan,
5) besluta om fördelningen av budgetanslagen inom högskolan inom ramen för de riktlinjer landskapsbudgeten anger,
6) avge utlåtanden i principiellt viktiga frågor som gäller högskolan,
7) besluta om högskolans organisation och om riktlinjerna för ansvarsfördelningen,
8) anta ett reglemente för högskolan,
9 besluta om grunderna för antagningen av de studerande,
10) besluta om förslag till utbildningsprogram,
11) anta läroplaner för varje utbildningsprogram,
12) anta en examensordning,
13) kära och svara samt vid domstolar och andra myndigheter bevaka landskapets intressen i angelägenheter som hör samman med högskolans uppgifter,
14) besluta i övriga ärenden som enligt denna lag ankommer på styrelsen eller är av principiell vikt.
Andra frågor än de som avses i 1 mom. skall avgöras av rektor, om inte annat är föreskrivet i lag eller förordning eller styrelsen har beslutat något annat. Har i denna lag eller i en förordning föreskrivits att en viss uppgift ankommer på rektor får styrelsen inte ta över den uppgiften.
10 §
Rektor och prorektor
För ledning av verksamheten närmast under styrelsen finns en rektor. Rektor utses av landskapsstyrelsen på förslag av styrelsen för viss tid. Innan styrelsen avger sitt förslag skall den höra anställda och studerande på det sätt styrelsen har bestämt. En sammanställning av deras utlåtanden skall tillställas landskapsstyrelsen innan rektor utses.
Behörig att anställas som rektor är den som har avlagt doktorsexamen, licentiatexamen eller har någon annan vetenskaplig kompetens. När rektor anställs skall även erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter samt pedagogisk erfarenhet på högskolenivå beaktas.
Landskapsstyrelsen kan säga upp rektor då skäl därtill föreligger. Rektor får sägas upp så att tjänsteförhållandet upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har rektor rätt till ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.
Rektor kan delegera sina uppgifter, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Vid behov kan en prorektor utses till ställföreträdare för rektor. Prorektor utses av styrelsen bland högskolans personal för en tid som sammanfaller med rektors tjänstgöringstid. Innan styrelsen utser prorektor skall den höra anställda och studerande på det sätt styrelsen har bestämt. Behörig att vara prorektor är den som uppfyller behörighetskraven för anställning som rektor.
11 §
Enheter
Högskolan kan indelas i de antal enheter som styrelsen beslutar.
12 §
Enhetschef och branschråd
Verksamheten vid en enhet leds av en enhetschef eller på det sätt styrelsen bestämmer.
Vid högskolan kan det dessutom finnas rådgivande branschråd, som tillsätts av högskolans styrelse. Ett råd skall fungera som informations- och kontaktorgan mellan utbildningen och arbetslivet samt handha andra uppgifter som högskolans styrelse beslutar.
13 §
Olika nämnder
Vid högskolan skall det finnas en examensnämnd som har till uppgift att behandla rättelseyrkanden som gäller sådana studieprestationer som avses i 29 §.
Vid högskolan skall det även finnas en antagningsnämnd med uppgift att anta studerande till högskolans utbildningsprogram.
Examensnämnden och antagningsnämnden tillsätts av högskolans styrelse. Till ledamöter i nämnderna får väljas lärare med insikt inom respektive nämnds ansvarsområde och personer som annars är lämpliga för uppdraget. Antalet ledamöter i nämnden och nämndens mandattid bestäms av högskolans styrelse.
Examensnämnden och antagningsnämnden kan anförtros andra uppgifter om högskolans styrelse så beslutar.
Högskolans styrelse kan även tillsätta andra nämnder.
14 §
Jäv
Vid behandling av ärende vid högskolan skall de i 16 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse (42/1971) ingående bestämmelserna om jäv iakttas i tillämpliga delar. Har frågan om jäv uppkommit skall frågan omedelbart avgöras. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av frågan om jäv. Om jäv ansetts föreligga skall den jävige avlägsna sig från mötet under den tid ärendet behandlas.
15 §
Reglemente
För högskolan skall styrelsen anta ett reglemente. I reglementet intas närmare bestämmelser om högskolans administration och om övriga angelägenheter som hör samman med verkställigheten av högskolans uppgift och funktion.
3 kap.
Undervisning och examina
16 §
Läsår
Högskolans läsår börjar den 1 augusti och slutar den 31 juli och är uppdelat i terminer på det sätt som högskolan bestämmer. Undervisningen skall ordnas så att de studerande kan bedriva sina studier effektivt och i ändamålsenlig ordning.
17 §
Offentlighet
Undervisningen vid högskolan är offentlig. Högskolan kan vid behov begränsa allmänhetens möjligheter att följa undervisningen.
18 §
Undervisningsspråk
Undervisningsspråket i högskolan är svenska.
Även annat språk än svenska får användas som undervisningsspråk, om detta är förenligt med målen för utbildningen.
19 §
Examina
Genom landskapsförordning utfärdas bestämmelser om de examina som kan avläggas vid högskolan, benämningarna på examina och omfattningen på examina.
Närmare bestämmelser om examina, utbildningsprogram, läroplan, deltagande i undervisning, bedömning av studierna, tillgodoräknande av andra studier och praktik intas i högskolans examensordning. Examensordningen antas av högskolans styrelse.
20 §
Utbildningsprogram som leder till högskoleexamen
Den högskoleutbildning som ordnas i form av utbildningsprogram och som leder till högskoleexamen skall med gymnasialstadieutbildningen som grund och utgående från arbetslivets krav och kravet på att utveckla detta ge den studerande sådana fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att självständigt och i arbetslag utföra expertuppgifter i arbetslivet. Utbildningsprogrammen inriktas på särskilda sektorer inom arbetslivet som kräver yrkeskunskap. Utbildningsprogrammen fastställs av landskapsstyrelsen i en landskapsförordning. Av landskapsförordningen skall åtminstone utbildningsprogrammens namn och omfattning uttryckt i studieveckor framgå. Vid behov kan även inriktningsalternativ samt övriga preciseringar anges i landskapsförordningen.
För varje utbildningsprogram skall finnas en programansvarig person. Läroplanerna för utbildningsprogrammen antas av högskolans styrelse, på förslag av branschråden om sådana tillsatts.
Omfattningen av den högskoleutbildning som avses i denna paragraf är minst 120 eller högst 180 studieveckor. Utbildningen omfattar grundstudier, yrkesstudier, valfria studier, praktik och examensarbete. Utbildningen skall ordnas så att en heltidsstuderande kan slutföra sina studier inom den tid som motsvarar utbildningens omfattning. Med en studievecka avses studier som normalt omfattar en studieinsats på 40 arbetstimmar för uppnående av de fastställda målen.
21 §
Övrig högskoleutbildning
Högskolans styrelse skall inom ramen för utbildningsplanen samt högskolans budget besluta om grunderna för hur forsknings- och utvecklingsarbetet, uppdragsverksamheten och kursverksamheten skall bedrivas vid högskolan.
Läroplaner för den utbildning som avses i 1 mom. antas av högskolans rektor, på förslag av branschråden om sådana har tillsatts av högskolans styrelse.
I fråga om högskoleutbildning som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare som ansvarar för utbildningens innehåll tillämpas samarbetspartnerns läroplaner om inget annat har avtalats.
4 kap.
Antagning, studieplats och studieanmälan
22 §
Behörighet för högskolestudier
Behörig för högskolestudier som leder till högskoleexamen är den som
1) har examen från en minst treårig gymnasialstadieutbildning,
2) har avlagt gymnasie- eller studentexamen,
3) har en åländsk utbildning, en utbildning från riket eller en utländsk utbildning som motsvarar kraven enligt punkterna 1 och 2, eller
4) är bosatt i Danmark, Island, Norge eller Sverige och där är behörig till högre utbildning.
Behörigheten för högskolestudier som leder till högskoleexamen för den som avlagt en yrkesinriktad grundexamen eller motsvarande tidigare examen gäller vad som anges i antagningsgrunderna.
Behörig för högskolestudier som leder till högskoleexamen kan även vara den som inte uppfyller ovannämnda krav i 1 och 2 mom., men som enligt högskolans bedömning anses ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för högskolestudier.
För vissa av de högskolestudier som leder till högskoleexamen kan dessutom särskilda krav ställas. Kraven får avse villkor som orsakas av utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen bereder den studerande för.
I fråga om högskolestudier som inte leder till högskoleexamen gäller vad som anges i högskolans antagningsgrunder.
I fråga om högskolestudier som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare som ansvarar för utbildningens innehåll gäller samarbetspartnerns behörighetskrav, om inte annat har överenskommits och intagits i högskolans antagningsgrunder.
23 §
Antagning av studerande
Den som vill antas till högskolan skall ansöka om det inom den tid och i den ordning som högskolan bestämmer.
Högskolans antagningsnämnd antar studerande till högskolans utbildningsprogram. Vem som antar studerande till övriga utbildningar vid högskolan bestäms av högskolans styrelse.
Om grunderna för antagningen av studerande och ordnande av urvalsprov beslutar högskolans styrelse.
Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas emot, skall urval göras bland de sökande. På sökande skall likvärdiga urvalskriterier tillämpas.
24 §
Rättelse av antagning
En sökande som är missnöjd med antagningen av studerande kan skriftligen begära rättelse av antagningsnämnden inom 14 dagar från det att resultaten av antagningen har offentliggjorts. När resultaten offentliggörs skall det meddelas hur sökanden kan få veta hur antagningsgrunderna har tillämpats på honom eller henne samt hur rättelse kan begäras.
Resultaten av antagningen får på grund av en begäran om rättelse inte ändras till nackdel för den som blivit antagen som studerande.
25 §
Mottagande av studieplats
Den som har antagits som studerande och har för avsikt att påbörja sina studier vid högskolan skall på det sätt och inom den tid som högskolan bestämmer meddela högskolan om att han eller hon tar emot studieplatsen, så att han eller hon kan registreras som studerande vid högskolan.
Om den som har antagits som studerande vid högskolan inte lämnar ett sådant meddelande som avses i 1 mom. inom utsatt tid, går studieplatsen förlorad.
26 §
Anmälan om studier
De studerande skall anmäla sig som närvarande eller frånvarande med de tidsintervaller och på det sätt som högskolan bestämmer. Studerande kan anmäla sig som frånvarande under högst två läsår i en följd.
En studerande som inte har anmält sig på det sätt som anges i 1 mom. förlorar sin studierätt. Om den som på detta sätt har förlorat sin studierätt senare vill inleda eller fortsätta sina studier skall han eller hon ansöka om förnyad studierätt hos högskolan. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för att återinföra studierätten kan antas av högskolan. Om studierätten återinförs behöver den studerande inte söka till högskolan på nytt.
Den som har förlorat sin studierätt enligt 2 mom. kan inom 14 dagar från det att den studerande har fått del av beslutet begära rättelse av den som har fattat beslutet vid högskolan.
5 kap.
Studieprestationer
27 §
Examensbetyg och kursintyg
En studerande som uppfyller kraven för en högskoleexamen skall få ett examensbetyg över avlagd examen.
En studerande har rätt att få intyg över utförda studieprestationer.
Examensbetyg och intyg utfärdas av högskolan. Om utbildningen bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare som ansvarar för högskoleutbildningens innehåll utfärdar samarbetspartnern examensbetyg eller särskilda intyg om inte annat har överenskommits.
Närmare bestämmelser om betyg och intyg kan intas i högskolans examensordning.
28 §
Bedömning av studieprestationer
Som underlag för bedömningen av studieprestationer utfärdar högskolans styrelse bedömningsanvisningar. Bedömningsanvisningarna intas i examensordningen. Vid bedömningen av fullgjord studieprestation skall de vitsordsskalor som anges i bedömningsanvisningar tillämpas.
Den studerande har rätt att få veta hur bedömningsanvisningarna tillämpats på henne eller honom. Studeranden skall ges tillfälle att ta del av en skriftlig eller på annat sätt bevarad studieprestation när den har bedömts. Skriftliga och på annat sätt bevarade studieprestationer skall förvaras minst sex månader räknat från den tidpunkt då resultatet offentliggjordes.
I fråga om utbildning som bedrivs genom samarbete med annan utbildningsanordnare som ansvarar för utbildningens innehåll tillämpas samarbetspartnerns bedömningsanvisningar och förvaringsbestämmelser om inget annat har avtalats.
29 §
Rättelse av bedömning av studieprestation
En studerande som är missnöjd med bedömningen av sin studieprestation eller det sätt på vilket studier som har slutförts på annat håll har räknats till godo, kan skriftligen eller muntligen begära rättelse av den som har utfört bedömningen eller tillgodoräknandet inom 14 dagar från det att den studerande fått del av bedömningen eller det sätt på vilket tillgodoräknandet genomförts.
Är den studerande även missnöjd med rättelsebeslutet skall ärendet hänskjutas till examensnämnden som kan besluta vilket vitsord den studerande skall erhålla eller på vilket sätt tillgodoräknandet skall göras.
I fråga om rättelse av en bedömning som en samarbetspartner har gjort med stöd av 28 § 3 mom. skall iakttas vad som är särskilt föreskrivet för utbildningsanordnaren i fråga, om inte annat har överenskommits.
6 kap.
Studiesociala förmåner
30 §
Avgiftsfri undervisning
Den högskoleutbildning som leder till högskoleexamen skall vara avgiftsfri för den studerande. Praktik som ingår i denna utbildning skall bekostas av högskolan i den omfattning som högskolan beslutar.
Avgifter kan tas ut för annan undervisning. Högskolans styrelse beslutar med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (27/1993) bestäms om offentligrättsliga prestationer om de avgifter som skall uppbäras för denna undervisning.
7 kap.
Studerande
31 §
Studerandes insyn i verksamheten
De studerande skall ges möjlighet till insyn i verksamheten och tillfälle att påverka utbildningens uppläggning och genomförande.
32 §
Opartiskt bemötande
En studerande skall bemötas opartiskt så att ingen diskrimineras på grund av kön, funktionshinder, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan därmed jämförbar omständighet.
Om högskolan får kännedom om att en studerande anser sig ha blivit utsatt för sådan diskriminering som avses i 1 mom. skall högskolan utreda omständigheterna kring den uppgivna diskrimineringen och i förekommande fall vidta åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatt diskriminering.
33 §
Studerandes skyldigheter
De studerande skall följa fastställda regler för verksamheten.
Studerande som bryter mot reglerna och som inte rättar sig trots varning kan av högskolan avstängas för viss tid, högst ett år. Högskolan kan besluta att avstängningen skall verkställas omedelbart.
Innan beslut om avstängning fattas skall den studerande beredes tillfälle att yttra sig i ärendet.
34 §
Studerandekår
De studerande vid högskolan utgör en studerandekår.
Studerandekåren skall vara en föreningslänk för de studerande vid högskolan och skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och andra frågor som sammanhänger med studierna.
Studerandekåren utser ett studeranderåd som kan framställa förslag och avge utlåtanden i frågor som rör högskolan. Ordförande och viceordförande för studeranderådet utses av rådet.
Studerandekåren får årligen ett understöd för sin verksamhet av högskolan. Storleken på understödet fastställs i högskolans budget. Studerandekåren kan uppbära medlemsavgifter för finansiering av sin verksamhet om den är förenlig med studerandekårens syfte.
35 §
Studiehandledning
Vid högskolan skall ges studiehandledning.
8 kap.
Personal
36 §
Anställningsförhållanden
Vid högskolan kan det finnas personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
Om inte annat bestäms i denna lag handhar högskolan de uppgifter som rör högskolans personal och som enligt tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987) ankommer på landskapsstyrelsen.
37 §
Tjänster
Vid högskolan finns en tjänst som rektor. Närmare bestämmelser om rektorstjänsten finns i 10 §.
Andra tjänster än tjänsten som rektor inrättas och indras av högskolan. Tjänst får inrättas endast under förutsättning att anslag upptagits i landskapets budget.
38 §
Privaträttsligt anställningsförhållande
Högskolan anställer och säger upp personal i privaträttsligt anställningsförhållande.
39 §
Behörighetskrav
Behörighetskraven för lärartjänst bestäms i landskapsförordning. Om behörighetskraven för annan tjänst vid högskolan bestäms i reglementet.
Vad som i denna lag och som med stöd av denna lag utfärdade bestämmelser föreskrivs om behörighetskrav för tjänst skall i tillämpliga delar iakttas även i fråga om tillfälliga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande.
9 kap.
Särskilda bestämmelser
40 §
Rättsförmåga
Högskolan kan sluta avtal inom ramen för högskolans ordinarie verksamhet om inte landskapsstyrelsen beslutar något annat.
41 §
Privat studerande
Den som inte är antagen som studerande vid en utbildning som omfattas av denna lag har rätt att i särskild examen tentera kurser eller ämnen eller delar av dessa i enlighet med vad högskolans styrelse närmare bestämmer.
42 §
Donationer
Donationer och annan motsvarande extern finansiering som högskolan erhåller skall särskiljas från verksamhetens övriga inkomster.
Landskapsstyrelsen kan besluta om närmare bestämmelser om mottagande och användning av de medel som avses i denna paragraf.
43 §
Rättelse
Utöver vad som är föreskrivet i 24, 26 och 29 §§ kan en sakägare som är missnöjd med ett beslut som högskolan har fattat inom 14 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos den beslutande myndigheten. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för myndighetens prövning, skall anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande skall behandlas utan dröjsmål.
44 §
Besvär
Beslut som högskolan fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Beslut som landskapsstyrelsen fattat med stöd av denna lag får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
45 §
Landskapsförordning
Landskapsstyrelsen kan vid behov genom landskapsförordning utfärda allmänna bestämmelser om högskolans administrativa indelning och uppbyggnad.
Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag kan utfärdas genom landskapsförordning.
10 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
46 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning (55/1997), nedan kallad försökslagen, och landskapslagen om högskoleundervisning i landskapet Åland (15/1981).
47 §
Styrelse
Landskapsstyrelsen kan tillsätta en styrelse för högskolan innan denna lag träder i kraft. Vid tillsättandet skall lagens 7 § iakttas i tillämpliga delar.
48 §
Äldre förvaltningsorgan
Högskoledelegationen och lednings- och styrgruppen för Ålands yrkeshögskola samt direktionerna för Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk fortsätter sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att denna lag har trätt i kraft.
49 §
Yrkeshögskoleexamen avlagd under försöksperioden
Den yrkeshögskoleexamen som har avlagts under försöksperioden med yrkeshögskoleutbildning enligt försökslagen utgör en högskoleexamen.
50 §
Pågående studier
Studerande som innan denna lag träder i kraft har antagits till en utbildning enligt försökslagen eller har antagits för studier vid Ålands högskola överflyttas med bibehållna rättigheter och skyldigheter som studerande till högskolan när denna lag träder i kraft.
51 §
Rektorstjänst
Landskapsstyrelsen inrättar en tjänst som rektor vid högskolan. Tjänsten får inrättas och besättas innan denna lag träder i kraft.
52 §
Överflyttning av tjänster
De tjänster som vid denna lags ikraftträdande finns vid Ålands högskola vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltning, vid Ålands sjöfartsläroverk eller Ålands tekniska läroverk eller tjänster vid Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola eller Ålands vårdinstitut som till 50 procent eller mer innehåller arbetsuppgifter inom försöksverksamheten med yrkeshögskoleutbildning enligt försökslagen överförs vid ikraftträdandet till högskolan. Rektorstjänsterna för Ålands sjöfartsläroverk och Ålands tekniska läroverk samt tjänsten som högskolechef för Ålands högskola överflyttas vid ikraftträdandet till tjänster i ledande ställning vid högskolan. Den som överflyttas gör det med bibehållande av de rättigheter och skyldigheter som följer av den anställning från vilken överföring sker, dock med beaktande av vad om villkoren i ifrågavarande anställdas anställningsförhållande avtalas.
En person som överflyttas till en tjänst vid högskolan på motsvarande nivå som tidigare kan utnämnas för högst fyra år även om han eller hon inte uppfyller de föreskrivna behörighetskraven. Om denna person uppfyller behörighetskraven för tjänsten inom nämnda tid, kan han eller hon utnämnas till tjänsten utan att den förklaras ledig.
2.
om ändring av landskapslagen om utbildning efter grundskolan
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 8 § landskapslagen den 19 juni 1997 om utbildning efter grundskolan (52/1997) samt
ändras 1 § 1, 2 och 4 mom., 2 §, 7 § 1 och 3 mom., 20 §, 26 §, 27 §, 29 § 1 mom. och 47 § 1 mom. samt lagens rubrik som följer:
om utbildning på gymnasialstadienivå
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om studieförberedande och yrkesinriktad utbildning på gymnasialstadienivå. Utbildningen ges vid de skolor som anges i landskapsförordning.
Vid skolorna kan ordnas kompletteringsutbildning, vidareutbildning, fortbildning och kursverksamhet. Dessutom kan vid skolorna anordnas service-, arbets- och rörelseverksamhet samt beställningsuppdrag utföras om verksamheten ansluter sig till utbildningen. Rörelseverksamhet får endast bedrivas i syfte att ge de studerande den handledda praktik som förutsätts i utbildningen. Även informations- och utvecklingsverksamhet som tjänar undervisningen och stöder arbetslivet kan bedrivas vid skolorna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag omfattar inte sådan utbildning på gymnasialstadiet som bedrivs med stöd av särskild lag.
2 §
Definitioner
Med utbildning på gymnasialstadienivå avses i denna lag grundläggande yrkesutbildning samt studieförberedande utbildning som omfattar högst 120 studieveckor, minst 75 kurser eller motsvarande. Till begreppet utbildning på gymnasialstadienivå hänförs även den utbildning som bygger på den grundläggande yrkesutbildningen med ytterligare högst 80 studieveckors utbildning.
Med studievecka avses i denna lag studier som normalt omfattar den studerandes studieinsats på 40 arbetstimmar för uppnående av de fastställda målen.
7 §
Yrkesinriktad utbildning
Den yrkesinriktade utbildningen skall med grundskolan som grund ge den studerande sådana teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att kvalificera sig för uppgifter i arbetslivet och som motsvarar samhällets krav på utbildad arbetskraft inom respektive yrkessektor. Den yrkesinriktade utbildningen skall inriktas på att ge de studerande en grund för yrkesinriktad högskoleutbildning eller annan på gymnasialstadiet baserad utbildning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den grundläggande yrkesinriktade utbildningen ordnas i form av utbildningsprogram i de ämnen och i den omfattning som anges i läroplansgrunderna.
20 §
Läroplan för kärnämnen
Landskapsstyrelsen fastställer läroplanen för kärnämnena vilken är gemensam för alla yrkesinriktade utbildningsprogram.
26 §
Skolmåltid
Varje arbetsdag skall en skolmåltid ordnas avgiftsfritt för de studerande om inte landskapsstyrelsen av särskilda skäl beslutar annat.
27 §
Övriga studiesociala förmåner
Landskapsstyrelsen fastställer i landskapsförordning grunderna för ersättningar för skolskjuts, boende samt övriga studiesociala förmåner för de studerande.
29 §
Antagning av studerande
Landskapsstyrelsen fastställer efter samråd med berörda skolor och instanser grunderna och de allmänna kriterierna för antagning av studerande till utbildning som ordnas enligt denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
47 §
Fristående skolor med landskapsbidrag
Landskapsstyrelsen kan bevilja kommuner, registrerade samfund och stiftelser tillstånd att med landskapsbidrag inrätta och bedriva skolor (fristående skolor) som vid sidan av landskapets skolor kan erbjuda utbildning på gymnasialstadiet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
om ändring av 5 § landskapslagen om läroavtalsutbildning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 3 mom. landskapslagen den 4 juni 1998 om läroavtalsutbildning (59/1998) som följer:
5 §
Undervisning
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Läroplansgrunder, läroplanen för kärnämnen och läroplanerna för de yrkesinriktade utbildningsprogrammen som fastställts med stöd av landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå (52/1997) skall i tillämpliga delar iakttas vid utformningen av utbildningen enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den
4.
om ändring av landskapslagen om studiestöd
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 4 § 2 mom. landskapslagen den 26 oktober 1995 om studiestöd (94/1995) samt
ändras 1 § 2 mom., 2 § 6 och 7 mom. och 13 § 1 mom., av dessa lagrum 2 § 6 mom. sådant det lyder i landskapslagen den 19 juni 1997 (56/1997), som följer:
1 §
Tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag har den som skall bedriva studier vilka varar längre än åtta veckor rätt till studiestöd på de grunder som anges i denna paragraf. Rätt till studiestöd har en medborgare i en stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat), om han eller hon på basen av avtalet är berättigat till studiestöd, och som har stadigvarande bosättningsort i landskapet. Den som är medborgare i en EES-stat och som inte är berättigad till studiestöd enligt EES-avtalet eller den som är medborgare i en stat som inte är en EES-stat har rätt till studiestöd efter att under minst två år ha varit stadigvarande bosatt i landskapet för annat ändamål än studier.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Definitioner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Högskolor är Högskolan på Åland och därmed jämförbara utbildningsinstitutioner.
Andra läroanstalter är skolor på gymnasialstadienivå, yrkespedagogiska lärarhögskolor, folkhögskolor, medborgarinstitut och sommaruniversitet samt andra motsvarande läroanstalter under offentlig insyn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
13 §
Inkomstens inverkan på studiestödet
När behovet av ekonomiskt stöd prövas kan en sökandes samt dennes föräldrars inkomster beaktas, dock inte om sökanden vid studiestödets beviljande är fyllda 18 år eller har fullföljt gymnasialstadieutbildning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
5.
om ändring av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut
I enlighet med lagtingets beslut ändras 7a § landskapslagen den 12 september 1995 om Ålands musikinstitut, sådan den lyder i landskapslagen den 19 juni 1997 (53/1997), som följer:
7a §
Jäv
Vid behandling av ärende i direktion eller lärarkollegium skall de i 16 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse (42/1971) ingående bestämmelserna om jäv iakttas i tillämpliga delar. Har frågan om jäv uppkommit skall frågan omedelbart avgöras. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av frågan om jäv. Om jäv ansetts föreligga skall den jävige avlägsna sig från mötet för den tid ärendet behandlas.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 21 mars 2002 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Gun Carlson |
