|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 25/2001-2002 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2002-04-25 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny lagstiftning om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en ny blankettlag om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen. Genom den nya lagen upphävs blankettlagen om förbud mot anordningar som försvårar hastighetsövervakningen (50/1986).
Förslaget innebär att det på väg som avses i vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983) blir förbjudet att i motordrivna fordon och deras släpvagnar använda och inneha alla typer av anordningar, s.k. detektorer, vilkas syfte är att avslöja och störa anordningar för övervakning av vägtrafiken. Enligt den nya lagen blir det även förbjudet att importera och tillverka detektorer i spridningssyfte, att hålla dem till salu, sälja eller annars överlåta dem samt att installera dem i motordrivna fordon eller deras släpvagnar. Enligt förslaget skall den som överträder förbuden ovan dömas för detektorförseelse till böter.
Detektorn döms förverkad till staten i enlighet med strafflagens bestämmelser om förverkandepåföljd. Förslaget innehåller även bestämmelser om företagande av husrannsakan och kroppsvisitation i syfte att finna detektorer.
I förslaget ingår även en lag om ändring i bestämmelserna i 46 § körkortslagen för landskapet Åland (79/1991).
Lagarna bör träda i kraft träda i kraft så snart som möjligt efter att de antagits.
INNEHÅLL
2. Landskapslag om ändring av körkortslagen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 46 § körkortslagen för landskapet Åland
Genom att begränsa hastigheten hos fordon kan säkerheten i vägtrafiken upprätthållas billigt och effektivt. När hastigheten sänks ges mer tid till att upptäcka och bedöma olika trafiksituationer och den vägsträcka som tillryggaläggs av fordonet under förarens reaktionstid blir kortare. I synnerhet oerfarna förares möjligheter att behärska fordonet ökar då hastigheten minskar. Andra fördelar med hastighetsbegränsningar i vägtrafiken är dels att behovet av omkörningar minskar, eftersom skillnaderna i hastighet minskar, dels att trafikolyckorna blir mindre allvarliga.
För att de fastställda hastighetsbegränsningarna skall respekteras krävs det en effektiv trafikövervakning, eftersom risken att åka fast för fortkörning är en av de viktigaste faktorerna som påverkar trafikanternas beteende. Om trafikövervakningen effektiveras blir trafiksäkerheten bättre.
År 1986 tillkom blankettlagen om förbud mot radardetektorer (50/1986) i syfte att motverka de försök som gjorts att kringgå trafikövervakningen genom användning av radardetektorer. Genom denna blankettlag gjordes lagen om förbud mot anordningar som försvårar hastighetsövervakningen (FFS 773/1985), nedan kallad lagen om förbud mot radardetektorer, tillämplig i landskapet.
En radardetektor är en enkel radiomottagare som fungerar på samma frekvens som trafikradarn. Radardetektorer varierar i storlek och känslighet. En del är lätt löstagbara, andra är fastskruvade i instrumentbrädan. Då en radardetektor mottar en signal från en trafikradar varnar den, vanligen genom en ljudsignal. Användning av radardetektorer minskar således risken att åka fast för fortkörning. Tester har utvisat att vissa radardetektorer varnar för polisens radarövervakning på t.o.m. 2,5 kilometers avstånd.
Forskning inom elektronik och teknik har lett till att det utvecklats en jämfört med radar mer avancerad apparatur som kan användas vid övervakning av hur hastighetsbegränsningar, fordons inbördes avstånd och största tillåtna vikter iakttas samt hur ljussignaler i korsningar följs. Exempelvis för mätning av fordonshastigheter i trafikövervakningssyfte har polisen i landskapet numera tillgång till lasermätare. Till skillnad från radar för hastighetsövervakning mäter lasermätare ett fordons hastighet med hjälp av laservågor i stället för radiovågor. Ett annat exempel är att polisen på andra håll i landet utvidgat användningen av automatisk kamerautrustning inom hastighetsövervakningen och infört automatisk övervakning vid trafikljus. I dessa övervakningsuppgifter används bl.a. lasermätare.
I takt med att mer avancerade anordningar för trafikövervakning tas i bruk av polisen lanseras samtidigt också alltmer avancerade anordningar, s.k. detektorer, för upptäckande och störning av polisens övervakningsanordningar. Exempelvis finns detektorer vars enda syfte är att avslöja eller störa lasermätare. Det är sannolikt att vissa bilister skaffar dessa nya typer av detektorer när utbudet av sådana ökar. Det kommer att innebära att trafikövervakningen försvåras ytterligare och att bilisterna i fråga kan överträda trafikreglerna utan risk för att bli ertappade och drabbas av straffrättsliga påföljder. Användningen av detektorer med vars hjälp man kan kringgå trafikövervakningen ökar likgiltigheten för trafikreglerna och därmed ökar också risken för olyckor.
Lasermätare, automatisk kamerautrustning eller kombinationer därav samt andra tekniskt och elektroniskt avancerade anordningar för trafikövervakning kan inte betraktas som sådan radar som faller inom tillämpningsområdet för blankettlagen om förbud mot radardetektorer. På samma sätt kan inte heller de moderna tekniskt och elektroniskt avancerade detektorerna betraktas som sådana typer av radardetektorer som avses i samma lag.
De tekniska och elektroniska tillämpningarna som används både i trafikövervakningen och i verksamhet som syftar till att störa densamma utvecklas oavbrutet. I riket har därför lagen om förbud mot radardetektorer ersatts med en ny lag om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen (FFS 546/1998), nedan kallad detektorförbudslagen. Detektorförbudslagen, vilken har ett mer vidsträckt tillämpningsområde jämfört med lagen om förbud mot radardetektorer, innebär att det är förbjudet att inneha och använda all form av teknisk och elektronisk utrustning avsedd för att enbart störa trafikövervakningen. Dessutom förbjuds användningen av lovliga anordningar i syfte att avslöja eller störa polisens övervakingsanordningar. Som förbjudna anordningar avsedda att störa övervakningsanordningar betraktas dock inte sådana lovliga anordningar som används i något annat syfte och som på grund av att de är i olag eller av någon annan anledning medför störningar för en anordning för trafikövervakning.
Enligt den nuvarande blankettlagen om förbud mot radardetektorer är det förbjudet att använda och inneha radardetektorer i motordrivna fordon och släpvagnar som är registrerade i landskapet och i riket. Däremot är användning men inte innehav av radardetektorer förbjuden i motordrivna fordon som är registrerade utomlands.
Landskapsstyrelsen vill framhålla att det är både trafikmoraliskt klandervärt och ur trafiksäkerhetssynpunkt oacceptabelt när fordon överhuvudtaget utrustats med detektorer vilkas enda syfte är att störa trafikövervakningen. Visserligen ankommer det på var och en lagstiftande makt att inom sin jurisdiktion bestämma huruvida detektorer skall få ingå som en del i fordonsutrustningen. Om målet är att upprätthålla en god trafiksäkerhet i landskapet måste emellertid kravet på att fordon inte skall vara utrustade med detektorer upprätthållas konsekvent oavsett ett fordon är registrerat utomlands, i riket eller i landskapet. I och med att blankettlagen om detektorförbud införs i landskapet kommer detta krav att tillgodoses fullt ut.
Landskapsstyrelsen föreslår därför att blankettlagen om förbud mot radardetektorer ersätts med en ny blankettlag om detektorförbud som innebär att detektorförbudslagen, med vissa avvikelser, görs tillämplig i landskapet.
Samtidigt föreslås en ändring av bestämmelserna om körförbud i 46 § körkortslagen för landskapet Åland (79/1991), nedan kallad körkortslagen.
Förslaget har inga betydande ekonomiska eller organisatoriska verkningar och påverkar inte jämställdheten mellan könen eller miljön.
Genom ändringen säkerställs trafikövervakningens effektivitet, vilket i sin tur förbättrar trafiksäkerheten och minskar förarnas möjligheter att bryta mot trafikreglerna utan risk för att bli ertappade och drabbas av straffrättsliga påföljder.
1 § Enligt 1 och 2 §§ detektorförbudslagen är det förbjudet att i motordrivna fordon och deras släpvagnar inneha och använda anordningar, s.k. detektorer, vilkas syfte är att avslöja eller störa anordningar för övervakning av vägtrafiken. Det är även förbjudet att använda lovliga anordningar i syfte att försvåra trafikövervakningen och därmed möjliggöra överträdelse av trafikreglerna utan risk för att ertappad och drabbas av straffrättsliga påföljder. Oavsett fordonen och deras släpvagnar är registrerade utomlands, i riket eller i landskapet är det förbjudet att inneha och använda detektorer på ett område avsett för allmän trafik. Vidare är det förbjudet att importera eller tillverka sådana anordningar i spridningssyfte, att hålla dem till salu, sälja eller annars överlåta dem samt att installera dem i motordrivna fordon eller deras släpvagnar.
För överträdelse av förbudet mot användning och innehav av anordningarna utdöms böter för detektorförseelse enligt detektorförbudslagens 3 § 1 punkt. Böter utdöms enligt 3 § 2 och 3 punkterna även i fall av lagstridig spridning, försäljning eller installation av detektorerna i fråga. En detektor döms förverkad till staten i enlighet med bestämmelserna i strafflagens 10 kap.
Enligt detektorförbudslagens 7 § får även husrannsakan företas i enlighet med bestämmelserna i tvångsmedelslagen om det finns sannolika skäl att misstänka att en i 3 § 1 punkten avsedd detektorförseelse har begåtts. Sannolika skäl föreligger t.ex. när förarens beteende i en trafikövervakningssituation är sådant att man kan sluta sig till att föraren sannolikt har tillgång till en detektor. Användningen av en detektor vid framförandet av ett fordon berättigar dock inte till husrannsakan i förarens eller dennes medpassagerares bostad. Husrannsakan kan företas i byggnader, rum eller slutna förvaringsplatser endast om det finns sannolika skäl till misstanke att dessa används som importlager eller tillverknings-, saluhållnings-, försäljnings-, överlåtelse- eller installationsplats för detektorer.
Kroppsvisitation av det motordrivna fordonets förare och dennes medpassagerare får enligt detektorförbudslagens 8 § företas i enlighet med bestämmelserna i tvångsmedelslagen om det finns synnerligen sannolika skäl att misstänka att en i 3 § 1 punkten avsedd detektorförseelse har begåtts. Synnerligen sannolika skäl föreligger t.ex. när föraren plötsligt ändrar sitt beteende inom verkningsområdet för en anordning för trafikövervakning eller när det med hjälp av teknisk apparatur som trafikövervakningspolisen använder kan bestyrkas att en detektor används i ett fordon.
Enligt detektorförbudslagens 9 § har polis-, tull- och gränsbevakningsmän i tjänsteutövning rätt att avlägsna en detektor från ett motordrivet fordon och dess släpvagn. Om anordningen inte kan avlägsnas, skall användningen av fordonet eller dess släpvagn förhindras på det sätt som bestäms i rikets vägtrafiklag (FFS 267/1981). Paragrafen i fråga skall dock anpassas till åländska förhållanden såtillvida att hänvisningen till rikets vägtrafiklag skall ersättas med en hänvisning till vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983).
I 1 § 2 mom. blankettlagen om detektorförbud stadgas att ändringar som framdeles sker i detektorförbudslagen skall gälla i landskapet från och med deras ikraftträdande i riket, såvitt inte annat följer av bestämmelserna i blankettlagen om detektorförbud. Syftet med denna bestämmelse är att göra blankettlagen om detektorförbud mer flexibel så att förändringar i detektorförbudslagen snabbt och enkelt görs tillämpliga i landskapet.
2 § I 2 § detektorförbudslagen definieras området på vilket innehav och användning av detektorer är förbjudet. Definitionen innebär att detektorer inte får innehas eller användas i ett motordrivet fordon eller i dess släpvagn på ett område som enligt rikets vägtrafiklag är avsett för allmän trafik.
Avsikten med stadgandet i 2 § i blankettlagen om detektorförbud är att anpassa definitionen i rikets vägtrafiklag till definitionerna för bl.a. väg, körbana, körfält och fordon som anges i vägtrafiklagen för landskapet Åland.
3 § I 9 § detektorförbudslagen finns en hänvisning till rikets vägtrafiklag. Stadgandet i 9 § innebär att om en detektor påträffas i fordon eller dess släpvagn och inte kan avlägsnas, skall användningen av fordonet eller släpvagnen förhindras på sätt som stadgas i rikets vägtrafiklag.
Denna hänvisning skall i landskapet avse motsvarande bestämmelser i vägtrafiklagen för landskapet Åland. Bestämmelser om förhindrande av fordons användning finns i 71 § vägtrafiklagen för landskapet Åland.
4 § Närmare bestämmelser om verkställigheten av lagen utfärdas enligt förslaget genom landskapsförordning.
5 § Lagen bör träda i kraft så snart som möjligt efter att den antagits. Genom lagen upphävs blankettlagen om förbud mot radardetektorer jämte ändringar.
2. Landskapslag om ändring av körkortslagen
46 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om när polismyndigheten skall tilldela körkortsinnehavare körförbud. I 1 mom. d punkten stadgas bl.a att körförbud skall tilldelas körkortsinnehavaren om denne gjort sig skyldig till radardetektorförseelse som avses i blankettlagen om radardetektorer. Eftersom blankettlagen om radardetektorer föreslås ersatt med blankettlagen om detektorförbud föreslår landskapsstyrelsen därför att hänvisningen i paragrafen till blankettlagen om radardetektorer ersätts med en hänvisning till den nya blanketlagen om detektorförbud.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lagar antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagen den 24 juli 1998 om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen (FFS 546/1998) skall med nedan nämnda avvikelser äga tillämpning i landskapet Åland.
Sker framdeles ändringar i den i 1 mom. nämnda lagen skall de gälla i landskapet från och med deras ikraftträdande i riket, såvitt inte annat följer av bestämmelserna i denna lag.
2 §
I 1 § lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen nämnd anordning får, på sätt i 2 § 1 mom. nämnda lag stadgas, i landskapet inte användas eller innehas på väg som avses i vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983).
3 §
Hänvisningen till vägtrafiklagen (FFS 267/1981) i 9 § lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen skall i landskapet avse vägtrafiklagen för landskapet Åland.
4 §
Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
5 §
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om förbud mot anordningar som försvårar hastighetsövervakningen (50/1986).
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 46 § körkortslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 46 § 1 mom. d punkten körkortslagen den 19 december 1991 för landskapet Åland (79/1991) som följer:
46 §
Körkortsinnehavare skall tilldelas körförbud av polismyndigheten
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
d) om han minst tre gånger inom ett år gjort sig skyldig till gärning som är straffbar enligt vägtrafiklagen för landskapet Åland, med undantag för andra gärningar som bestraffas med ordningsbot än fortkörningsförseelser, eller till detektorförseelse som avses i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 25 april 2002 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Olof Erland |
