|
|
|
|
BILAGA 3 |
|||
|
Datum |
Arkivbeteckning |
|
Ålands delegation i Nordiska rådet |
2001-08-21 |
NRB0120002001-B3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till |
|
|
|
Ålands lagting
|
|
|
|
||
|
|
||
|
|
||
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga 3
Sammanställning av tal och inlägg av åländska representanter under Nordiska rådets 52:a session
· Bilaga 2 till Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse 1/2000-2001
I N N E H Å L L
Landskapsstyrelseledamot Gun Carlson
Landskapsstyrelseledamot Sundman
2000www.norden.org/session2000
Ärade Fru President! För Åland som är ett självstyrt område i Norden har det nordiska samarbetet alltid haft stor betydelse. Nordiska Rådet har varit och är en viktig plattform och organisation för oss i vårt samarbete med våra grannar. Det nordiska samarbetet är unikt i världen av många orsaker.
Det som jag anser speciellt viktigt att är det positiva sätt de nordiska länderna genom Nordiska Rådet och ministerrådet har behandlat de självstyrande områdena på. Det är en modell som borde vara värd att visa för andra delar av världen. Parlament och regeringar i regioner med gemensamma intressen, som t.ex. Balkan, kunde lära sig av våra samarbetsformer.
I den föränderliga värld som vi lever i idag med nya samarbetsformer på det europeiska planet är det många som tar för självklart att det nordiska samarbetet fungerar och istället satsar energin på andra, större och mera spännande projekt. EU-projektet är naturligtvis mycket viktigt, men det får inte bli så att EU-samarbetet och det nordiska samarbetet på sikt blir varandra uteslutande, utan de bör i stället komplettera varandra.
För lika farligt som det är att ta demokratin för en självklarhet kan det också vara att ta det nordiska samarbetet för självklart. Vardera måste vårdas och kräver ett djupt engagemang från oss som är politiker.
Man kan konstatera att de vise har tagit sig an sin uppgift med mycket stort allvar. Det är en grundläggande förändring av Nordiska Rådets och ministerrådets arbetssätt och dess organisation som föreslås. Den flexibla organisation och det arbetssätt som föreslås är helt klart en utmaning för oss alla. Både politiker och tjänstemän får och skall tänka på nya sätt och arbeta med nya saker. Det blir säkerligen krävande för oss alla, men jag är över-tygad om att modellen ligger i tiden och kommer, om den förverkligas helt eller delvis, att ge det nordiska arbetet och samarbetet många nya dimensioner och förnyad livskraft.
Det är vi alla gemensamt som avgör om det skall bli nya och starka vindar i det nordiska samarbetet. För vår del vill jag deklarera att vi på Åland har ett stort intresse att vara med och bidraga med de resurser vi har.
Vi hoppas att det nordiska samarbetet fortsättningsvis skall fokusera på miljöarbete och miljöförbättrande projekt. På Åland är vi mycket direkt beroende av Östersjön. Alla projekt som leder till att Östersjön blir ett renare hav har vårt fulla stöd.
Jag vill här också ta tillfället i akt och framföra Ålands tack för det miljöpris på 350 000 DEK som för ett år sedan tilldelades Ålands Agenda 21 kontor. Merparten av pengarna har placerats i en miljöfond som administreras av Ålands Natur och Miljö. Avsikten med fonden är att stöda och stimulera till flera små lokala miljöprojekt. En del av pengarna användes också till att bjuda in professorn Chief Lyons som talare till Åland. Hans huvudbudskap var att vi som är beslutsfattare, både inom politik och näringsliv bör tänka sju generationer framåt när vi fattar våra beslut. Då först kan vi säga att vi tar ansvar för miljön och kommande generationer. Något att tänka på för oss alla som lever i ett allt snabbare tempo och alltmer påverkas av delårsbokslut och snabbt gjorda opinionsmätningar. Ett utvecklat och fördjupat samarbete med våra närområden är av mycket stort intresse för Åland. Ser man det historiskt har Åland tidigare haft mycket livliga handelsförbindelser med de baltiska staterna och St. Petersburgområdet. Vi vill gärna återgå till en situation där man kan säga att havet förenar istället för att det skiljer åt.
Fru Ordförande, det paradoxala med Ålands EU-medlemskap och vårt anslutningsavtal innebar att det kring Åland uppstod gränshinder, både österut och västerut. Österut, gentemot Finland, har vi kunnat arbeta bort de flesta hindren och har ett fungerande system. Västerut återstår ännu en del saker att arbeta med. Jag vill här uttrycka min stora tacksamhet till Sverige och Sveriges statsminister att man efter förra årets statsministermöte tillsatte en svensk-åländsk arbetsgrupp som har till uppgift att arbeta bort gränshindren så att vi skall få smidiga och bra system också åt det hållet. Arbetsgruppen är viktig för Åland för den kan arbeta med de här sakerna och också andra saker, som är aktuella mellan Åland och Sverige. Vi har 70 procent av våra högskolestuderande idag i Sverige, vi har digitalTV-problematiken, som vi har hört talas om här tidigare, och många andra aktuella saker. Då är det bra att det finns en arbetsgrupp och människor, som man kan prata direkt med och som också har mandat att lösa olika saker.
Jag noterade också, fru President, med tacksamhet Finlands ordförandeskapsprioriteringar där man sade att man skall prioritera avskaffandet av handelshinder i sitt arbete.
Sjötransporter har alltid varit viktiga för Åland. Det är därför naturligt att sjöfarten har utvecklats till landskapets viktigaste näringsgren. I dag står sjöfarten för ca 43% av Ålands BRP. Därav förstår också alla hur beroende hela det åländska samhället är av utvecklingen inom sjöfartsbranschen. Min förhoppning är att de nordiska länderna skall kunna samlas till en gemensam nordisk sjöfartspolitik som har en kostnadsnivå som kan klara av den internationella konkurrensen.
När det gäller sjöfarten kan vi konstatera att Norden redan är öppet för världens vindar. Nu gäller det att utrusta den nordiska skutan, samarbeta och styra så att vi också klarar av dessa vindar.
Fru Ordförande! Ärade deltagare! Det är helt avgörande för det åländska samhället och för den åländska självstyrelsen att vi kan se svenska TV-program. Ålands självstyrelse, som kom till i början på 1920-talet, kom till för att bevara Åland enspråkigt svenskt, våra lokala sedvänjor och vår kultur. I det sammanhanget har Sverige också axlat ett visst ansvar gentemot Åland. Det har man hittills burit på ett mycket fint sätt och vi hoppas och tror att man också skall göra det i framtiden så att den s.k. digitalTV-problematiken kommer att fungera vad det gäller Åland. För att bevara Åland enspråkigt svenskt är naturligtvis möjligheterna att se svensk TV helt avgörande.
Herr president! Vid Nordiska rådets 50:e session i Oslo ställde jag följande fråga till de Nordiska samarbetsministrarna: Anser samarbetsministrarna att en samordning av den nordiska sjöfartspolitiken inom EU kunde bidra till en mer långsiktig politik som möjliggör sjöfart utan skattekonkurrens i de nordiska länderna? De flesta var ense om att skattekonkurrens var en olycklig utveckling för de nordiska länderna och att det skulle behövas en samordning av sjöfartspolitiken.
Utvecklingen har emellertid gått en annan väg. I dag sätter EU en lågskattenivå alternativt en högsubventionsnivå som norm mot bakgrund av den internationella konkurrensen. Det land som inte anpassar sig till normen kan inte driva sjöfart på sikt. Det gäller också Finland. Skattekonkurrensen mellan de nordiska och de övriga europeiska länderna är alltså ett faktum. Den som vill bedriva sjöfart måste anpassa sig till den låga EU-nivån.
Det som däremot behöver aktualiseras i det nordiska sammanhanget är skattedumpning, alltså det faktum att skatterna på sjölönerna utformas så att sjöanställda inom Norden lockas att flytta från ett land till ett annat. Om t.ex. Sverige inför ett nettolönesystem, vilket man har aviserat, kan det innebära att sjöanställda under svensk flagg som bor på Åland flyttar till Sverige för att kunna få ut en rimlig del av lönen.
Det andra alternativet är att några av de åländska kommuner som är starkt beroende av skatterna från sjömän blir av med dessa skatter, vilket gör att man inte kan upprätthålla den här servicen. Det borde alltså vara ett nordiskt intresse att om man bor i en kommun skall man också stå för kostnaderna för utbildning, social omvårdnad o.s.v. för att det skall vara rättvisa möjlighet er för alla. Det kan man ordna på olika praktiska sätt genom att t.ex. göra ett sjömansavdrag eller liknande som bör vara lika i hela Norden.
En av de konkreta saker som vi uppnått i Nordiska rådet är fri arbetsmarknad. Den fria arbetsmarknaden blir på något sätt för fri om man lockas att flytta från ett land till ett annat utan att man själv egentligen vill göra det. Här tycker jag att det finns anledning att vidta åtgärder och att när Sverige nu överväger ett nytt register ta upp den här aspekten. På ett eller annat sätt bör rådet ta ett initiativ.
Herr president! Vid Nordiska rådets 50:e session i Oslo ställde jag följande fråga till de Nordiska samarbetsministrarna: Anser samarbetsministrarna att en samordning av den nordiska sjöfartspolitiken inom EU kunde bidra till en mer långsiktig politik som möjliggör sjöfart utan skattekonkurrens i de nordiska länderna? De flesta var ense om att skattekonkurrens var en olycklig utveckling för de nordiska länderna och att det skulle behövas en samordning av sjöfartspolitiken.
Utvecklingen har emellertid gått en annan väg. I dag sätter EU en lågskattenivå alternativt en högsubventionsnivå som norm mot bakgrund av den internationella konkurrensen. Det land som inte anpassar sig till normen kan inte driva sjöfart på sikt. Det gäller också Finland. Skattekonkurrensen mellan de nordiska och de övriga europeiska länderna är alltså ett faktum. Den som vill bedriva sjöfart måste anpassa sig till den låga EU-nivån.
Det som däremot behöver aktualiseras i det nordiska sammanhanget är skattedumpning, alltså det faktum att skatterna på sjölönerna utformas så att sjöanställda inom Norden lockas att flytta från ett land till ett annat. Om t.ex. Sverige inför ett nettolönesystem, vilket man har aviserat, kan det innebära att sjöanställda under svensk flagg som bor på Åland flyttar till Sverige för att kunna få ut en rimlig del av lönen.
Det andra alternativet är att några av de åländska kommuner som är starkt beroende av skatterna från sjömän blir av med dessa skatter, vilket gör att man inte kan upprätthålla den här servicen. Det borde alltså vara ett nordiskt intresse att om man bor i en kommun skall man också stå för kostnaderna för utbildning, social omvårdnad o.s.v. för att det skall vara rättvisa möjligheter för alla. Det kan man ordna på olika praktiska sätt genom att t.ex. göra ett sjömansavdrag eller liknande som bör vara lika i hela Norden.
En av de konkreta saker som vi uppnått i Nordiska rådet är fri arbetsmarknad. Den fria arbetsmarknaden blir på något sätt för fri om man lockas att flytta från ett land till ett annat utan att man själv egentligen vill göra det. Här tycker jag att det finns anledning att vidta åtgärder och att när Sverige nu överväger ett nytt register ta upp den här aspekten. På ett eller annat sätt bör rådet ta ett initiativ.
Herr President! Enligt Artistoteles är visdom den högsta formen av kunskap. Erfarenhet, mångsidighet, bredd, insikt, omdömesförmåga och det som kallas det praktiska förnuftet, skulle vara viktiga egenskaper i politiken.
Vismansrapporten är intressant, inte minst för att att den är tydlig, ganska konkret och relativt kortfattad. Vismanspanelens tio trender verkar inte främmande för dagens Nordiska råd, men kanske det folkliga, medborgerliga och individuella perspektivet kommer i skymundan för systemens globala, tydligen obönhörliga logik.
Vismanspanelens perspektiv är teknik och ekonomi mer än mänskliga rättigheter, moral och individernas delaktighet och inflytande i det statliga och civila samhället. Panelen tycks luta åt att Nordiska rådet skall bli en betydande internationell aktör, men ett folkligt, parlamentariskt ting kan aldrig uppnå en sådan aktörs roll. Nordiska rådets kärna är istället det ständigt pågående samtalet och prövningen av hur samhället skall styras, vad som är ett gott samhälle för alla och hur vi med gemensamma grundvärderingar vill påverka utvecklingen.
Herr President! Jag hävdar att vismanspanelens innehåll redan finns i cirklar av olika storlek och beständighet inom och mellan nuvarande tre utskott. Utskotten har en praktisk storlek, de har ett någorlunda välfungerande arbete, men helt felaktiga benämningar. Kalla de tre utskotten t.ex. kulturutskottet, miljöutskottet och ekonomiutskottet. Låt medborgarfrågor, moral, rättigheter och det folkliga perspektivet vara ett genomgående tema för allt utskottsarbete liksom det ofrånkomliga internationella perspektivet. Alla vismanspanelens tio cirklar visar sig då finnas inom ramen för en sådan utskottsstruktur.
Arbetsformen som vi har har vuxit fram trots en felaktig organisationsstruktur. Vi kan konstatera att de folkvalda medlemmarna i nordiska rådet med visdom prövat sig fram till något som fungerar någorlunda väl i praktiken. Men benämningar är viktiga och de styr rätt eller fel. Nu behövs bara en enkel framställning om nya utskottsbenämningar som styr i rätt riktning!
Landskapsstyrelseledamot Gun Carlson
Herr President! Mina damer och herrar! "Vismanspanelen" har kallat sin rapport för "Norden- öppet för världens vindar". I rapporten bygger man både vindskydd och väderkvarnar eller vindmöllor, dvs man pekar på möjligheter att skydda sig för och motverka nya trender t.ex. kvinnohandel, narkotika m.m. Man visar också på möjligheter att utveckla och använda sig av vindarna, kanske bygga nätverk.
Jag vill här ta tillfället i akt och framföra Ålands tack för förslaget att Färöarna, Grönland och Åland skall få egen plats i Kulturfonden. Det beslutet kommer att bidra till att stärka de små regionernas identitet i Norden och kommer också att medverka till att förstärka den nordiska värdegemenskapen, helt i enlighet med rapporten.
Vi vet att vi i Norden har en långtgående värdegemenskap i många frågor, så också när det gäller publicserviceverksamheten.
I rapporten "Norden-öppet för världens vindar" kan vi också notera att en av de föreslagna åtgärderna berör tillgängligheten till TV-programverksamheten. Det är bra! Vi kan också notera Nordenutskottets betänkande angående utökat TV-samarbete i Norden. Det är också bra. Trots detta och trots att många talare redan har varit inne på frågan vill jag uppmärksamma församlingen här att det på Åland och i delar av SvenskFinland råder det en stor osäkerhet och oro inför vad som kommer att hända när digitalTV införs i våra grannländer. Det som i huvudsak oroar är huruvida tillgången till TV-program genom förändringen till den nya marksända digitalTV-tekniken kommer att inskränkas för oss eller inte.
Mellan Finland och Sverige finns idag ett ömsesidigt åtagande om s.k. gränsöverspillda analoga sändningar. Den överenskommelsen, som för övrigt tjänar som ett gott exempel på det nordiska samarbetet, innebär att det helt svenskspråkiga Åland kan ta del av Sveriges TV-sändningar, och på motsvarande sätt kan de finskspråkiga i norra Sverige se finsk TV. För Ålands vidkommande skulle en inskränkning av TV-sändningar från Sverige bli i det närmaste katastrofal. Det skulle vara som om Gotland blev utan möjligheter att se TV från Sverige.
Överenskommelsen eller det ömsesidiga åtagandet som jag talade om grundar sig på 1921 års beslut beträffande lösningen i Ålandsfrågan, dvs beslutet i Geneve i Nationernas Förbund, som gav Finland suveräniteten över Åland. Sverige fick garantier för att Åland skulle förbli demilitariserat och neutraliserat och Åland fick sin självstyrelse med garantier om att vi för alltid skulle få behålla vår svenska kultur och vårt svenska språk.
Jag vill gärna tro att de problem som införandet av den digitala tekniken medför för utbytet av TV-program skall vara ett gemensamt nordiskt problem som kommer att få sin lösning inom Norden. (Applåder).
Herr President! Vi har tidigare diskuterat att ett gott samarbete i vissa situationer kan motivera ett fullständigt medlemskap i Nordiska rådet. Samerna har ju nästan alla kriterier som länderna och de självstyrande områdena har så här finns det verkligen motiv för en befolkning, som faktiskt finns inom det traditionella nordiska området. För Ålands del har vi tidigare stött samernas ambitioner och gör det fortfarande.
Fru president! EU:s utvidgning mot öst kommer att medföra en ökad konkurrens på arbetsmarknaden. Nya arbetsmarknader med betydligt lägre kostnader för arbete kommer att anslutastill den europeiska unionen. I kandidatländerna är standarden för arbetsmiljön i regel lägre, arbetsrätten inte utvecklad så långt som hos oss, samtidigt som lönekostnaderna är lägre än i Norden. Den ökande konkurrensen kan komma att innebära en ökad press mot den nuvarande standarden för arbetsmiljö och löner i Norden och i övriga Europa.
Med "social dumpning" avser arbetsgruppen ett förhållande som uppstår när en verksamhet utnyttjar orimliga lön- och arbetsvillkor i andra länder, eller villkor som är sämre än de normala i hemlandet för att uppnå konkurrensfördelar, och när detta leder till arbetslöshet eller försämrade villkor d.v.s. när det är oskäligt kan man tala om social dumpning.
Arbetsgruppen har funnit att social dumpning inte idag är ett omfattande problem på den nordiska arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt om man begränsar sig till att betrakta följderna av konkurrensen med andra länder i Europa. Det förekommer att företag flyttar sin verksamhet till andra länder i Europa med lägre kostnader för arbetskraften, men det förefaller inte vara ett allmänt mönster i de nordiska länderna. Snarare är det så att företag i allmänhet söker sig till kunskapsintensiva miljöer oberoende av arbetskostnader. Arbetsgruppen har dessutom noterat att skillnaderna i löne- och arbetsvillkor inom EU har minskat särskilt när det gäller Medelhavsområden och att standarden höjts i de länder som i utgångsläget hade sämst förhållanden i dessa avseenden. Även när man beaktar den rörliga arbetskraften kan man konstatera att detta inte hittills har skapat allvarliga problem eller tendenser till social dumpning.
Enligt arbetsgruppen tyder det mesta på att det är den illegala arbetsmarknaden som vuxit fram i vissa branscher. Det är det som innebär de största riskerna för social dumpning i Norden. Det ligger nära till hands att den som arbetar illegalt väljer eller tvingas att arbeta till låg ersättning och att arbeta i strid med miljö- och säkerhetsföreskrifter. Den arbetsgivare som anlitar illegal arbetskraft tar antagligen inte heller på sig kostnader för arbetsmarknadsförsäkringar och kanske inte heller bryr sig om skyddsföreskrifter.
De nordiska ländernas regeringar bör i förhandlingarna med kandidatländerna till EU särskilt bevaka de regler som rör arbetsmarknaden. Undantag från gällande EU-regler om rätten till facklig organisering av verksamhet och förbudet mot diskriminering kan inte accepteras. När det gäller regler som rör arbetsmiljö, arbetarskydd och villkor i övrigt på arbetsplatserna måste eventuella undantag hållas till ett minimum.
De nordiska länderna bör även ta initiativ till att EU ser över sina struktur- och regionalfonder. Det offentliga stöden bör bidra till en positiv utveckling i eftersatta regioner, men detta får inte innebära att man endast flyttar produktion och arbetsplatser från en plats till en annan inom EU/EES-området. Dessutom bör de nordiska länderna arbeta för att de nya medlemsländernas kontrollmyndigheter och fackliga organisationer byggs upp så att de vid anslutningen kan uppfylla gällande EU-direktiv. Tack, fru president. (Applåder)
Landskapsstyrelseledamot Sundman
President! Bästa kollegor! Jag ska använda min taltur till att kommentera Europautskottets rapport om IT. Min uppfattning är att rapporten mycket väl kan tjäna som vägledning för det fortsatta nordiska IT-samarbetet.
Jag ska kort beröra några tyngdpunktsområden i rapporten: Infrastrukturen, i folkmun kallad "bredband", är den absoluta grundförutsättningen för en stark utveckling av IT-området. Det är av stor betydelse att alla regioner i de nordiska länderna ges möjlighet att få tillgång till denna infrastruktur. Denna tillgång blir en allt viktigare faktor, framförallt för den enskilde nordiske medborgaren. Den sociala dimensionen bör lyftas fram i sammanhanget. I framtiden kommer medborgarna mer och mer att leva i det vi kallar sajberspace. Den generation som jag själv representerar går i bräschen för denna fundamentala förändring av sättet att leva. Det är således viktigt att de nordiska länderna tillser att Norden får en regionalt heltäckande utbyggnad av denna infrastruktur. Jag tror inte att marknadskrafterna orkar ända fram till alla hörn av de nordiska samhällena utan behöver viss hjälp från samhällets sida.
Rapporten berör vidare området "IT och Demokrati". Min uppfattning är att det finns mycket att göra för att utveckla den nordiska demokratimodellen med hjälp av ny IT. Trots en massiv demokratiapparat tappar politiken i intresse hos den enskilde medborgaren idag. En bekräftelse är kommunalvalet i Finland för några veckor sedan som hade ett röstningsdeltagande om endast 55,8 procent.
I det dagliga samhällslivet ter det sig som om politikerna får allt mindre att säga till om. Denna uppfattning tror jag uppkommit på grund av att avståndet mellan samhällsbyggandet och medborgarna ökat, orsaken till detta är att politiken inte i tillräcklig utsträckning når ut till medborgarna. Orsaken till detta i sin tur, är att informationen om och av samhällsbyggandet hamnar långt bak eller sist i kön av en alltmer växande ström av information. Det gäller att på allvar anamma den nya tekniken och ett nytt tänkande för att vända denna utveckling. Ett ordspråk säger att: "Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem som det gamla sättet att tänka förorsakat". IT kan göra mycket för demokratin och IT är de facto en överlevnadsfråga för den nordiska demokratimodellen.
Rapporten berör också frågor kring e-handel, krypteringsteknik och elektronisk identitet. Det sistnämnda tror jag kommer att spela en stor roll i framtidens IT-samhälle. När du är virtuellt närvarande i en butik, på banken eller kanske i vallokalen är det viktigt att du kan visa att du är den du utger dig för att vara. Lika viktigt är det att när du är i ett virtuellt slutet rum skall ingen kunna tjuvlyssna genom nyckelhålet. Kryptering och säkerhet på internet, inbegripet elektronisk identitet, är bra exempel på områden där de nordiska länderna kunde samarbeta och finna gemensamma lösningar och standarder. På Åland har vi gett IT-området hög prioritet. Vi har som mål att hela Åland skall täckas av digital infrastruktur 2001, samtliga öar och skär.
Avslutningsvis, fru president, vill jag, liksom rapporten, konstatera att den IT-revolution vi sett så långt är förmodligen bara början på en utveckling som kommer att vara länge än. Jag stöder också rapportens strävanden om en höjd ambitionsnivå för det nordiska samarbetet inom IT-området och konstaterar med tillfredsställelse att Finland har visat intresse att prioritera denna del av det nordiska samarbetet.
Fru president! Under sessionen talar vi ganska mycket med varandra och har repliker. Det här förslaget är bra därför att det vänder sig till den nordiska befolkningen och säger helt enkelt att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet inte har klarat av att göra grannlands-TV till ett faktum. Det vore underligt om inte Nordiska rådet kunde göra en politisk markering genom en enkel mening som alla kan omfatta. Alla vill egentligen att förslaget skall förverkligas. Det kan inte vara ett argument att det skulle vara överflödigt eftersom vi alla vet att det inte har hänt som skulle säkerställa detta.
Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över att de som gjort upp arbetsordningen för Nordiska rådet förutsåg att det kunde hända saker och kunde finnas behov av viljeyttringar under sessionen och därför gav den här möjligheten att föra in en kläm eller ett yrkande. Det tyder på att man insåg att Nordiska rådet måste kunna vara mer flexibelt. Problemet är att det finns så få möjligheter att komma in med nya förslag som vi från mittengruppen såg som viktiga och nödvändiga. Det vore märkligt att inte utnyttja detta. Det finns alltså möjlighet till flexibilitet i Nordiska rådet. Det skall vi utnyttja och inte hänvisa till att byråkratin måste ha sin gång - det måste den ju också. Men då vi har visat vår vilja i Nordiska rådet är det lättare att gå vidare i denna fråga. Jag vill understödja Per Lövs förslag som har delats ut.
Fru president! De självstyrande områdena har vissa gemensamma drag. De är små regioner, de har en egen kultur gentemot moderlandet, och man kan också tala om ett eget folk, åtminstone om man ser till folkrätten i t.ex. Ålands fall. Det här motiverar på sätt och vis att andelen kulturstöd för de självstyrande områdena är något större än för länderna därför att det alltså är en särpräglad kultur som då får stöd. Det har kontrollkommittén konstaterat i sin undersökning av kulturkommittén.
Däremot finns det också olikheter mellan områdena som visar sig i praktiken. Vi har gemensamma möten där vi diskuterar dessa olikheter. Därför är det bra att vi har kunnat bli fullvärdiga medlemmar i Kulturfonden. Det är ett erkännande för den egna kulturen och medför naturligtvis ett stort ansvar. Jag vill inom parentes nämna att när Paavo Lipponen diskuterade de baltiska länderna var det inte medlemskap i Nordiska rådet han föreslog utan medlemskap i Nordiska Investeringsbanken. Där finns alltså det gemensamma ekonomiska intresset, precis som det för ålänningar och grönlänningar finns ett kulturellt intresse som är viktigt i nordiskt samarbete. Jag tror att vi i de självstyrande områden kan vara nöjda med detta.
En kort kommentar till Lars Hjertén som i princip instämde i uttalandet som vi från mittengruppen lagt om grannlands-TV. Det tycker jag är bra. Instämmer man i någonting skall man också i handling visa att man står för det. Jag tycker inte att det är särskilt snyggt av Nordiska rådet att försöka komma undan en viljeyttring genom att hänvisa till administrativa turer och byråkrati. Det här är en väldigt enkel viljeyttring som naturligtvis måste beredas, men kanske vi den här gången skulle pröva att inte börja med en lång beredning som aldrig tar slut utan säga att det här är utgångspunkten för hur vi skall arbeta vidare. Det ger ett mandat och styrka åt dem som skall göra det.
Vid tillträde till högre studier i Sverige har åländska och också finska studerande fått problem med jämförelsen av vårt betygssystem, med skala 4-10, och Sveriges, med skala 1-5. etygstraditionerna är olika och en översättning måste göras enligt någon praktisk metod. Tidigare har det förts en dialog där betygssättningen har analyserats och fått en ändamålsenlig lösning.
Nya beräknings- och betygssättningsnormer har emellertid gett nya betygsnivåer och –medeltal på ett sätt som i praktiken omöjliggör ett betyg som motsvarar betyget 5 i Sverige. Ett sådant system strider mot målsättningen om fritt tillträde till studier i Norden. I praktiken blir det en barriär.
Vd avser Sveriges regering att göra för att i praktiken bereda åländska studerande tillträde till högre studier i Sverige på rimliga villkor?
Fru President! Enligt 13 paragraf i arbetsordningen kan man föreslå ett förslag till ett ärende som behandlas. Det har mittengruppen gjort och det skall tas till behandling i samband med att man röstar. Det går alltså inte att komma med ett annat förslag, som förutsätter att det här förslaget redan har behandlats. D.v.s. socialdemokraternas förslag går ut på att ett förslag som mittengruppen har lagt inte skall tas till omröstning. Det finns ingen grund för det i arbetsordningen.