|
Till |
|
|
Ålands lagting |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Avskaffande av bidraget för bekämpningen av flyghavre |
|
I N N E H Å L L
2. Landskapsstyrelsens överväganden och förslag
3.Administrativa och ekonomisk konsekvenser samt konsekvenser för jämställdheten och miljön
L A N D S K A P S L A G om upphävande av 11 § landskapslagen om bekämpning av flyghavre
Landskapsstyrelsen föreslår att 11 § landskapslagen om bekämpning av flyghavre upphävs. I och med att paragrafen upphävs, avvecklas det i lag stadgade stödet till enskilda odlare för bekämpningen av flyghavre.
__________________
1.1. Flyghavre och lagstiftningen därom
Flyghavre är ett ogräs som under flera århundraden varit ett problem för jordbruket och då främst för spannmålsodlingen. Redan en måttlig förekomst av ogräset medför skördebortfall. Förutom det direkta skördebortfallet är också försämrad kvalitet en ofta sedd följd av att det förekommit flyghavre i en spannmålsodling.
Flyghavre betraktas som ett av vårt jordbruks besvärligaste ogräs. Spridningsvägarna är många, bl.a. kan fröna sprida sig med hjälp av vinden, tamdjur och vilda djur samt maskiner som använts i odlingar där ogräset förekommit. Flyghavren sprider sig lätt från åker till åker och då fröna dessutom kan behålla sin grobarhet i mer än tio år är det uppenbart att flyghavre är ett ogräs som det är mycket svårt att bekämpa.
I mitten av 1970-talet upplevdes den omfattning i vilken flyghavre förekom i odlingarna så allvarlig att det ansågs föreligga ett samhällsintresse i att organisera bekämpningen av ogräset. Detta ledde till att en särskild lagstiftning om bekämpning av flyghavre antogs. Flyghavrelagen, landskapslagen om bekämpning av flyghavre, utfärdades den 1 juli 1977 (68/1977). I lagen förbjuds olika åtgärder som kan medföra att flyghavre sprids och i den ingår också bestämmelser bl.a. om hur fröpartier som kan innehålla flyghavre skall oskadliggöras och om hur redskap, förråd, emballage och annat som kan innehålla flyghavre skall rengöras.
Den som drabbas av flyghavre är skyldig att underrätta den kommunala lantbruksnämnden om detta. Lantbruksnämnden skall i sin tur underrätta landskapsstyrelsen som vid behov gör upp en bekämpningsplan för det område som drabbats.
Den som blivit tvungen att bekämpa flyghavre har rätt att få minst hälften av kostnaderna för bekämpningsmedel ersatta av landskapet. De bestämmelser som reglerar landskapets skyldighet att delta i den enskildes kostnader för bekämpningen av flyghavre ingår i flyghavrelagens 11 §.
1.2. Jordbruksstöden i förhållande till EG-rätten
I och med inträdet i den europeiska unionen blev Åland liksom medlemsstaterna bundna av EG-rätten. En av hörnstenarna i gemenskapsrätten är fri rörlighet för varor och tjänster och en annan hörnsten är principen om fri konkurrens. För att den fria konkurrensen och rörligheten skall kunna fungera har förutsättningarna för samhällsstöd till olika näringar reglerats i EG-rätten. Den mest reglerade näringen är jordbruket.
För att ett samhällsstöd till jordbruket skall vara tillåtet enligt EG- rätten skall det uppfylla kriterierna i EG-fördraget Art. 87 - 89 (tidigare Art. 92-94), Art 51 i Rådets förordning nr 1257/1999 om utveckling av landsbygden (EGT L 160, 26.6.1999 s 80), gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruket samt kriterierna i de av gemenskapen reglerade marknadsordningarna, i första hand Rådets förordning nr 1251/1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 160, 26.6.1999 s 1). Bland de grundläggande kraven kan nämnas att stödsystemet skall innehålla en stimulansfaktor eller kräva en motprestation av stödtagaren. Stöd som beviljas på grundvalen av pris, kvantitet, produktionsenhet eller enhet av produktionsmedel anses utgöra driftsstöd som inte är tillåtna.
Om landskapet eller någon medlemsstat önskar bevilja någon form av samhällsstöd till jordbruket är det i de flesta fall nödvändigt att kommissionen godkänner stödordningen. I annat fall kan utbetalaren tvingas återkräva stödet.
1.3. Flyghavrestödet i förhållande till EG-rätten
Det stöd som skall beviljas enligt 11 § flyghavrelagen beviljas odlare på grundvalen av kostnader för de bekämpningsmedel som använts. Eftersom ogräsbekämpning är en normal del av driften kan stödet enligt flyghavrelagen betraktas som driftsstöd. Detta innebär i sin tur att stödet får utges endast om det godkänns av kommissionen.
Stödordningen enligt flyghavrelagen är inte godkänd av kommissionen. Diskussioner i ärendet har förts mellan företrädare för landskapsstyrelsen och kommissionen. Med tanke på hur EG- rätten är utformad och på hur underhandlingarna med företrädarna för kommissionen förlöpt, bedömer landskapsstyrelsen att det inte är realistiskt att räkna med att stöden enligt 11 § flyghavrelagen kan accepteras av kommissionen.
2. Landskapsstyrelsens överväganden och förslag
Landskapsstyrelsen anser att det också i dag finns ett uppenbart behov av det särskilda regelverket om hur flyghavre skall bekämpas. Till följd av EU- medlemskapet är det dock nödvändigt att avveckla landskapets deltagande i de kostnader som enskilda odlare åsamkas. Landskapsstyrelsen föreslår därför att 11 § flyghavrelagen upphävs men att de övriga bestämmelserna om bekämpning av flyghavre bibehålls.
När bidraget till enskilda odlare för kostnader för bekämpningsmedel avskaffas kommer landskapsstyrelsens deltagande i bekämpningen av flyghavre att minska men inte upphöra. I framtiden kommer landskapsstyrelsen att, förutom att sköta de uppgifter som påförts landskapsstyrelsen i lagen, stödja 4H-rörelsen och Landsbygdskonsult Åland rf i deras arbete med att begränsa utbredningen av flyghavre.
3.Administrativa och ekonomisk konsekvenser samt konsekvenser för jämställdheten och miljön
3.1. Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Lagförslaget har inte några administrativa konsekvenser. Det antal utbetalningar, under de senaste åren ett knappt tjugotal som försvinner, är så litet att effekten inte kommer att märkas.
I ekonomiskt hänseende innebär lagförslaget en årlig inbesparing för landskapet av ett ca 10 - 30.000 mark stort belopp. Ett motsvarande belopp övervältras på det åländska jordbruket, fördelat på ett litet antal odlare. Detta gäller under förutsättning att den kemiska bekämpningen av flyghavre fortsätter i samma omfattning som tidigare. Sannolikt kommer dock den redan i dag sparsamma användningen av kemiska bekämpningsmedel att minska, vilket medför minskade kostnader, och ersättas av förebyggande arbete som inte medför direkta kostnader för den enskilde.
Om lagförslaget slutbehandlas och antas i god tid före odlingssäsongen 2000 förutsätter landskapsstyrelsen att det inte längre skall föreligga någon risk för att tidigare utbetalda stöd måste återkrävas.
Lagändringen har beaktats i förslaget till budget för år 2000 (mom. 47.15.47).
3.2. Jämställdhets- och miljökonsekvenser
Landskapsstyrelsen bedömer att lagförslaget inte har några konsekvenser för jämställdheten.
Lagförslaget förväntas inte få några mera betydande effekter för miljön. I den mån borttagandet av stödet för den kemiska bekämpningen minskar användningen av kemiska bekämpningsmedel bör miljöeffekten vara positiv.
I lagförslaget har någon ikraftträdelsedag inte utsatts. Landskapsstyrelsen har för avsikt att sätta i kraft lagen så fort som möjligt efter att den antagits så att den kan träda i kraft före odlingssäsongen 2000.
Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar följande lag:
L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 11 § landskapslagen om
bekämpning av flyghavre
I enlighet med lagtingets beslut stadgas:
1 §
Genom denna lag upphävs 11 § landskapslagen den 1 juli 1977 om bekämpning av flyghavre (68/1977).
2 §
Denna lag träder i kraft den 2000.
|
Mariehamn den 16 december 1999 |
|
|
Lantråd |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Roger Jansson |