Ålands landskapsstyrelse

FRAMSTÄLLNING nr 10/1999-2000

 

Datum

Arkivbeteckning

 

2000-02-17

FR1019992000

 

 

 

 

 

 



 

Till

 

Ålands lagting

 

 

 

 

 

 

Ändring av 21 § landskapslagen om naturvård

 

I N N E H Å L L

Förslag. 1

Motivering. 1

1. Bakgrund. 1

2. Förslag. 3

3. Ärendets beredning. 3

4. Förslagets verkningar3

Lagtext4

L A N D S K A P S L A G  om ändring av 21 § landskapslagen om naturvård. 4

 

Bilaga

·   Parallelltext

 

 

Förslag

 

Landskapsstyrelsen föreslår att 21 § landskapslagen om naturvård ändras så att andra meningen i paragrafens 2 mom. upphävs. Förslaget innebär att man inte längre i lagen föreskriver att man endast i undantagsfall mot fastighetsägarens vilja skall uppta ett område i en förteckning som görs upp i syfte att uppfylla landskapets internationella förpliktelser inom naturvården. Ändringen föranleds av en officiell anmärkning från kommissionen.

 

__________________

 

Motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1. Gällande lagstiftning

Naturvårdslagstiftningen i landskapet förnyades 1998 genom landskapslagen om naturvård (82/1998) och landskapsförordningen om naturvård (113/1998). Förnyelsen skedde delvis i syfte att genomföra EG:s direktiv på området, habitatdirektivet (rådets direktiv 43/92/EEG om bevaran­de av livsmiljöer samt vilda djur och växter) och fågeldirektivet (rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar). Ett av kraven i habitatdirektivet är att ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät av särskilda bevarandeområden skall upprättas under beteckningen Natura 2000. Medlemsstaterna skall i enlighet med de kriterier som anges i direktivet göra upp en förteckning över områden som man anser att skall omfattas av Natura 2000-nätver­ket. Förteckningen skall sändas till kommissio­nen som slår fast vilka områden i listan som är av gemen­skap­sintresse. Därefter är det med­lemssta­tens skyldighet att skydda dessa områden genom att utse dem till särskilda bevaran­deområden. Även de skydd­som­råden som klassifi­ce­rats i enlighet med fågeldi­rekti­vet skall omfattas av detta nätverk.

     De grundläggande reglerna för att genomföra direktivets krav beträffande Natura 2000 infördes i naturvårdslagens 21–23 §§. I 21 § bemyndigas landskapsstyrelsen att upprätta en förteckning över områden som bör fredas för att uppfylla landskapets internationella förpliktelser inom naturvården. Områden som tas upp i en förteckning skall sedan skyddas antingen med stöd av naturvårdslagen eller jaktlagen eller genom avtal med fastighetsägaren. 22 § innehåller regler för när områden skall förklaras som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden och 23 § anger slutligen under vilka förhållanden skyddet av dessa områden får upphävas. Reglerna gavs avsiktligt en generell utformning med tanke på eventuella framtida krav på andra liknande nätverk. Följdriktigt anges inte i lagtexten några kriterier för valet av områden som skall omfattas av nätverket utan det finns endast en hänvisning till att det skall ske så att landskapets internationella förpliktelser uppfylls. Det betyder alltså att de kriterier som anges i habitat- och fågeldirektivet är direkt tillämpliga vid val av områden till Natura 2000-nätverket.

     I lagen görs ingen skillnad vad gäller områdenas ägoförhållanden utan i förteckningen kan upptas både områden som ägs av landskapet och sådana som ägs av enskilda. Enligt 21 § 2 mom. skall en fastighetsägare alltid ges möjlighet att yttra sig innan området tas med i förteckningen. Enligt samma moment skall man endast i undantagsfall ta med områden mot fastighetsägarens vilja. Tanken med den sistnämnda bestämmelsen var att klargöra att man vid valet mellan fler (underförstått likvärdiga) områden i första hand skulle välja sådana områden vars ägare inte motsätter sig fredningen.

      Landskapets förslag med områden som skall omfattas av nätverket Natura 2000 bereddes parallellt med den nya lagen, färdigställdes efter att den trätt i kraft och sändes därefter till kommissionen i december 1998.

 

1.2. Kommissionens synpunkter

Kommissionen har mottagit ett klagomål om att landskapets lagstiftning inte uppfyller artikel 4.1 i habitatdirektivet och artiklarna 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet. De angivna artiklarna gäller utpekande av områden som föreslås bli upptagna i Natura 2000-nätverket samt de kriterier som skall tillämpas vid valet av dessa områden. Kommissionen anser att reglerna för valet av områden till nätverket är bindande och uttömmande. Medlemsstaterna kan med andra ord varken stryka något av de kriterier som anges eller lägga till ett nytt kriterium. Enligt kommissionen har man från landskapets sida lagt till ett kriterium för valprocessen då man i 21 § 2 mom. landskapslagen om naturvård föreskriver att ett område endast i undantagsfall kan upptas i en förteckning mot fastighetsägarens vilja.

     I december 1998 begärde kommissionen en förklaring i den här frågan. Landskapsstyrelsen förklarade i sitt svar att bestämmelsen endast är avsedd att ange vilka områden som i första hand skall utpekas nationellt då valet står mellan flera likvärdiga områden. Man konstaterade också att regeln inte på något vis hindrar landskapsstyrelsen från att freda områden mot fastighetsägarens vilja. Exempelvis finns ju i lagen också möjligheten att i sista hand freda områden genom expropriation. Kommissionen har emellertid inte godtagit denna förklaring utan kom i oktober 1999 med en officiell anmärkning angående 21 § 2 mom. naturvårdslagen. I den officiella anmärkningen upprepar kommissionen att reglerna för valet av områden enligt både habitat- och fågeldirektivet är bindande och uttömmande samt att inga kriterier kan strykas eller läggas till valprocessen. Risken finns enligt kommissionen att ett nytt kriterium, i synnerhet ett som begränsar tillämpningen av de givna valkriterierna, allvarligt kan förvränga valet så att mindre lämpade områden väljs framom sådana som enligt direktiven skall väljas. Kommissionen anser vidare att äganderätten till ett område eller ägarens vilja inte är vetenskapliga kriterier och de borde därför inte få inverka på valprocessen. Ett område som är kvalificerat för nätverket Natura 2000 enligt habitat- eller fågeldirektivet måste alltså väljas även om ägaren motsätter sig det. Enligt kommissionens tolkning av lagtexten skulle det också krävas en särskild utredning för att bevisa att det rör sig om ett undantag innan man i en förteckning kan ta med ett område mot fastighetsägarens vilja.

     I sitt svar på kommissionens officiella anmärkning framhåller landskapsstyrelsen att 21 § 2 mom. landskapslagen om naturvård inte har påverkat urvalsprocessen av Natura 2000-områden på ett negativt sätt. Detta styrks av det faktum att ett förhållandevis stort antal områden har valts mot fastighetsägarens vilja (15 områden av totalt 66).Valet av dessa områden har inte föregåtts av någon särskild utredning som skulle ha visat att de utgör undantag så som hade varit nödvändigt om man följt kommissionens tolkning av lagtexten.

 

2. Förslag

 

Med hänvisning till kommissionens officiella anmärkning föreslår landskapsstyrelsen att man upphäver bestämmelsen i 21 § 2 mom. landskapslagen om naturvård enligt vilken man endast i undantagsfall skall uppta ett område i en förteckning mot fastighetsägarens vilja.  Landskapsstyrelsen vidhåller att bestämmelsen avser att reglera valet mellan flera likvärdiga områden och att den också har tillämpats på detta sätt. Regeln har dock uppenbarligen kunnat tolkas på flera sätt varför det finns orsak att se över lagstiftningen på denna punkt. Genom att upphäva den ovan nämnda bestämmelsen klargörs att lagtexten till denna del inte skall tolkas på det sätt som kommissionen har gjort. Den föreslagna ändringen  medför dock ingen förändring av den praktiska hanteringen av urvalsprocessen för Natura 2000-nätverket. Man kan tänka sig en situation där man av två ur naturvårdssynpunkt likvärdiga områden skall föreslå ett område att omfattas av Natura 2000-nätverket. Det ena områdets ägare motsätter sig valet medan det andra områdets ägare är villig att låta sitt område fredas. I en sådan situation finns ingen anledning till varför man skulle välja det förstnämnda området. Det kan heller inte ha varit tanken med reglerna för val av områden enligt habitat- och fågeldirektivet. Den enkla logiken i den ovan relaterade situationen visar också att det inte är nödvändigt att reglera detta på lagnivå.

 

3. Ärendets beredning

 

Förslaget har utarbetats vid lagberedningen.

 

4. Förslagets verkningar

 

Förslaget har varken några organisatoriska, ekonomiska, miljömässiga eller jämställdhetsmässiga verkningar eftersom det inte föranleder någon ändring av praxis.

 


 

Lagtext

 

Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar följande lag.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 21 § landskapslagen om naturvård

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 21 § 2 mom. landskapslagen den 20 augusti 1998 (82/1998) som följer:

 

21 §

Områden som bör skyddas

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När förteckningen upprättas skall berörda fastighetsägare beredas möjlighet att yttra sig.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

 

     Denna lag träder i kraft

 

 

 

Mariehamn den 17 februari 2000

 

 

 

L a n t r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Harriet Lindeman